Hittills har det som bekant varit rätt dåligt väder dom flesta dagar. Är det en regnig morgon vill Ino inte gå ut.

Han spjärnar emot och grymtar högljutt, om han inte redan hunnit gömma sig under sängen. Eller snarare sagt gömma huvudet, det är det enda som får plats under sängen.

Men är det oregnigt ute, så vaknar man av buller och brak. Då är Ino igång med att  slänga sina gummigrisar mot väggar och dörrar, så man säkert ska vakna och gå en rolig promenad med honom. En rolig promenad betyder att man inte ska gå efter stora vägen, utan helst nere i diket eller i skogen.

Idag var det en fin dag och medan Ino misshandlade sina grisar, dödade Minda sina katter, som inte är riktiga djur, utan gosedjur. Hon sliter inte sönder dom, utan naggar dom hårdhänt och morrar vilt under tiden.

En sån här morgon spelar det ingen roll om man är trött och vill sova fem minuter längre. Har Ino och Minda bestämt att man ska ut, så ska man ut.

Sedan ska man göra i ordning frukost hinken. Och ur den ska naturligtvis Ino och Minda ha sin del först.

Det som blir kvar får dom andra dela på och för att något ska bli kvar, får man skynda sig ut med hinken och upp till dom andra.

Där står då Kinji och Smilla och väntar först. Dom vill nosa i hinken för att se om frukosten duger…eller rättare sagt det är Kinji som vill det. Kinji äter bara om det är gott och om han är hungrig. Avfallskvarnen Smilla däremot slukar allt. Det finns nog inget som inte får plats i hennes mage. När man sagt ”gomorron” åt dom, ska dom ha en varsin godbit och man måste alltid ha med dubbla godbitar åt dom, för dom ska ha en godbit när man går därifrån också.

Sedan är det dags för Laggårdsgänget. Där är det alltid vilda diskussioner om vad som hänt under tiden man varit borta från dom.

Man känner rätt snabbt om stämningen är bra eller dålig. Idag var den mittemellan. Det var fint väder alla ville ut på en gång och samtidigt vill alla ha sin egen morgonhälsning, så det blir en aning stressigt och frustrerat och vilt på en gång.

Men regel nummer ett är att Jansson ska ut först! Han ruskar i sitt galler så hela Laggårn vibrerar och ropar  -Skynda dig! Skynda dig! så man blir helt förvirrad och nervös. Hoshi tycker inte om att Jansson ska ut först, då hon är drottningen av Laggårn ska hon ut först anser hon. Men Jansson är ju magisk, därför måste han ut före Hoshi.

När Jansson kommit ut och gått sin runda får han stå ute ett tag och innan man går in ska man klappa honom och krama honom och säga att han är det finaste socker hjärtat i världen typ ett hundra gånger, sedan får man gå in och hämta Lucky Luken och Akira. Har man då tagit för lång tid på sig blir LL missnöjd och lyfter på benet och slänger ut en lång stråle mot Akiras rum, som då blir väldigt irriterad då hon själv är så renlig. Då sätter hon igång sin diskussion om att en vägg måste sättas upp mellan henne och LL annars vill hon byta rum!

– Ja, ja Akira, säger jag, -Vi får diskutera det där sen, ut fort nu! och så drar dom ut, men När Akira passerar Ginso måste hon få hälsa på honom först.

När dom gått sin runda får dom stanna ute och Akira får fullt upp med att nosa runt för att kolla av vilka andra som varit på den platsen hon står på nu, medan LL ska ha sin gosestund för att därefter få sitt vilda akitarus och springa runt, runt.

På vägen in för att hämta nästa hund, passerar man Jansson och då måste man stanna hos han en gång till för att säga att han nu är världens finaste snöhjärta.

Sedan är det Minis tur…han hjälper alltid till att öppna sin dörr och flyger ut ur sitt rum och ska krama en, sedan flyger han ut i det fria och ska kissa fort, fort.

När Mini gått sin runda, tycker han alltid det är lika spännande att nosa runt på stället han ska vara ute på, så han har inte tid med något goseri och trams då.

Däremot måste man åter igen gå till Jansson och säga att han nu är världens finaste isbjörn.

Sedan väntar Luci-Bellan otåligt på att man ska få på henne halsband och koppel och hon har bråttom ut. Hon vill nosa överallt och undersöka allt och innan man lämnar henne ute för att gå in efter nästa hund, måste man sitta med henne en lång, lång stund och klappa och gosa med henne. Man ska inte säga just nånting bara vara helt lugn…gör man inte det tar hon tag i ens händer och sliter av ett par fingrar för att tvinga kvar en.

Sedan är det då dags för drottningen själv. Vid det laget är hon upprörd! Ska hon verkligen behöva vänta så länge på sin tur??? Hon som egentligen skulle ut först.

Hoshi klagar högljutt och hoppar och studsar runt benen på en, för att visa sitt missnöje. Men sedan får hon gå lite längre än dom andra och på andra ställen så hon får känna att hon är lite mer speciell. Hoshi tycker inte om att stå ute, eller hon vill hellre följa med in igen för att vara med mig när jag städar och plockar inne i Laggårn. Då brukar ju Hoshi få springa runt och inspektera där inne.

Idag fick hon vara inne en stund innan hon skulle ut igen, men först skulle Ginso ut. Och han vill alltid gå en längre tur. När han gått halva svängen tvärstannar han alltid och sätter sig vid ens fötter. Då ska det gosas och klias och klappas. Man får gärna ha en borste med och borsta honom en lång stund. När han är nöjd med uppmärksamheten han fått, då kan man gå vidare.

Och så är det Niiros tur. Niiro vill helst nosa runt hela åker på fem sekunder och hoppar hit och drar dit och man blir väldigt stressad av honom. Varje gång måste man säga åt honom att lugna ner sig och det gör han väl i någon minut, men sedan har han glömt det och drar igen. Men på vägen in vill Niiro alltid gå till mamma Tammys grav och nosa  runt där för att se att allt är i sin ordning.

Sedan kan då Hoshi äntligen få komma ut ur sitt rum och gå runt på sin inspektionsrunda.

Och idag som alla andra dagar, smet hon in i de andras rum och plockade åt sig av deras urtuggade ben och sprang fort in till sig för att gömma dom i sin säng.

Jag hade stängt igen Janssons dörr, för han tyckte inte om att andra snokade i hans rum, då han hade så mycket värdefulla saker där. Men jag hade tydligen inte stängt ordentligt för snart hörde jag Hoshi tränga sig in där i alla fall och då hon var så missnöjde med att Jansson alltid fick gå ut först, så hade hon funnit på ett sätt att hämnas…

Hon tog Janssons nya ljusblå kanin som han älskade, utan att jag märkte något. Däremot hörde jag snart ett krasande och frasande, som när man sliter sönder ett tyg.

– Nej Hoshi! Vad gör du??? skrek jag. Hoshi hade tagit den ljusblå kaninen in till sig och var i full gång med att slita den i stycken!!!

Jag rusade in till Hoshi och det blev en dragkamp om den stackars kaninen och som tur var vann jag utan att det blev alltför stor skada på den.

Så småningom var det dags för byte. Jansson, Mini, LL, Akira och Lucibellan fick komma in och Hoshi, Ginso, Niiro, Kinji och Smilla fick gå ut.

När Jansson kom in kände han direkt att Hoshi varit inne hos honom.

– Jag har ju sagt att hon inte får komma in till mig! klagade han högljutt.

– Ja jag vet och jag hade stängt dörren, men tydligen inte ordentligt för hon smet in, sa jag.

– Och hon har bitit i min kanin!!! Jansson var väldigt upprörd. Jag fick gå in till honom och lugna honom med en massa kli och klapp och lova att skaffa ett lås till hans dörr. Och den skulle vara låst varje gång han var ute!

Kinji och Smilla hade också varit ute och gått, men det var rena vilopausen att gå med dom. Bara dom fick strosa runt på åkern, äta gräs och nosa efter sorkar så var dom nöjda och det var sällan något bråk där.

Men idag när dom stod ute med Hoshi och Ginsoblev det ett sådant ståhej att jag och Hoshi blev riktigt osams. Smilla hade hittat ett gammalt ben och låg lugnt och gnagde på det. Hoshi ville naturligtvis ha benet och började provocera Smilla, som inte brydde sig alls.

Till slut stod Hoshi och skrek o gafflade, så Ginso och Kinji fick ont i öronen. Jag fick säga åt Hoshi flera gånger att sluta, vilket hon struntade fullkomligt i. Hon rev i marken med tassarna och fortsatte skälla högt i falsett.

Då gick jag till henne och tog tag i nackskinnet på henne.  Dom andra tystnade, till och med Rafe, som stod en bit ifrån tystnade. Alla såg vad som hände och det är just det som gör verkan. Man behöver inte ruska om eller vara hårdhänt eller skrika och bete sig, utan bara se till att dom andra hundarna ser vad som pågår. Och det var just det dom såg och Hoshi såg att dom andra såg och hon blev  fruktansvärt förnärmad att hon kunde bli behandlad på det viset inför dom andra. Men hon slutade också skälla och leva om. Däremot tittade hon inte ens åt mig då jag kom för att ta in henne.

– Äntligen! sa Ginso. – Jag orkar inte med hennes yleri och gapande jämt och ständigt…

– Oj då Ginso, sa jag.  – Vem är det som alltid står och ylar in mot fönstret och tigger efter godbitar och inte heller slutar när man säger till?

– Det har jag ingen aning om, sa Ginso och ville inte fortsätta diskussionen om vem som var högljudd.

När så alla hundar fått komma in, var det matdags och sedan kunde dom falla i ro en stund.

Kinji och Smilla får alltid komma in sist och Smilla får springa in själv utan koppel.

Det må vara att Smilla har blivit kvadratisk efter för många godbitar, men hon studsar fram snabbare än blixten när hon vet att inne står en matskål och väntar på henne. Och då är det ingen risk att Smilla smiter iväg någon annanstans heller.

När man sedan plockat upp eventuella rester efter alla, då dom varit ute, är det dags att åter gå till Ino och Minda, men när man passerar Kinji och Smilla, får man gå in till dom igen, för Smilla har ju diskat frukosthinken. Då ska hon ha lön för mödan, en godbit och då måste ju Kinji också få en godbit.

Väl hemma igen..då vill Ino och Minda gå en liten sväng igen för att sedan ligga ute en stund…och man får vila hjärnan ett tag till nästa omgång om några timmar…men först måste Inos gummigrisar också ut och luftas 😛

Bilder kommer senare…