Jag måste medge att borgerligheten är beundransvärd. Det finns ingen som med större envishet anstränger sig för att förvränga sina meningsmotståndares åsikter som dem. Tydligen var de inte nöjda med Edward Riedls (m) utspel i vilket han framställer privatiseringsmotståndet som nordkoreansk totalitarism. Nu går kapitalets företrädare Jan Nilsson (m) och Urban Bengtsson i samlat angrepp mot en satir av kapitalismen där de utmålar mig och socialdemokratin som företagsfientlig. Jag önskar vi i vänstern hade samma viljestyrka och ihärdighet att bemöta deras lika långsökta som uttjatade anklagelser.

          Urban går även ett steg längre: han t.o.m. förvanskar historieskrivningen. Han påstår att ”dagis” uppfanns av ”kapitalister" som månade om mammornas barn och arbetskraften. Kapital är pengar som investeras för att ge avkastning (vinst). De första daghemmen/friskolor var inte vinstdrivande utan startades på ideell basis (de uppfanns alltså inte av kapitalister, även om en del liberala kvinnor som grundade dem var gifta till kapitalister). Det är kul att han nu själv ger exempel på samhällsnyttiga idéer och initiativ som skapats utan vinstintresse, fast han för inte längre än 3 dagar sedan påstod att det är vinstmöjligheten som utgör drivkraften bakom nya idéer och initiativ.

          Om välstånd, som han själv säger, kan skapas genom enskilda människors kreativitet, vad kan då inte skapas av oss människor när vi solidariskt går samman i ett kollektiv? I en tid då vi arbetare inte hade några rättigheter gick vi samman och bildade bildningsförbund (ABF) och folkhögskolor som gav oss den utbildning som det borgerliga samhället förvägrade oss, konsumentkooperativ som gav oss matvaror till åtkomliga priser (Konsum), kooperativa begravningsbyråer (Fonus) som möjliggjorde för oss att begrava våra anhöriga (vilket vi annars inte hade haft råd med) mm.

          Vi lyfte upp solidariteten till en högre nivå när vi såg till att samhället tog ansvaret över barnomsorgen, äldreomsorgen, utbildningen, sjukvården, energiförsörjningen, och allt sådant som borgerligheten genom en regressiv samhällelig avveckling håller nu på att privatisera. Har vi glömt varför vi en gång i tiden bestämde oss för att tillsammans ta hand om varandra?

          Nej, Urban, jag har ingen negativ syn på idéer, pengar och arbete, som du hävdar. Inte på företag heller, som Jan Nilsson (m) påstår. Detta är snarare vad ni i eran vinklade beskrivning av mitt budskap väljer att lägga i vad jag säger. Vad jag däremot har en negativ syn på, är eran och andra borgares förvanskade verklighetsbeskrivning som reducerar samhällets samlade välstånd till produkten av ett fåtal enskilda driftiga entreprenörer och deras begär efter att maximera sin vinst. Men vad ni glömmer är att bakom varje framgångsrikt företag, finns alltid arbetare som med sina samlande ansträngningar förverkligat vad företaget är idag. Utan dem hade varken Ingvar Kamprad, Bill Gates (eller för den delen alla andra karikatyrer som ni upphöjer till hjältar i den svenska versionen av the american dream) stått var de nu står idag.

…och vad får de som tack för detta? Ja, ett nollbud från Svenskt Näringsliv inför kommande löneförhandlingar.

-

Vad sa ni till mannen där borta?

*Jag sa att han skulle arbeta raskare

-Vilken rätt har ni att befalla över honom?

*Jag betalar honom för det.

-Hur mycket betalar ni honom?

*10 kr om dagen

-Varifrån får ni pengar att betala honom med?

*Jag säljer sten

-Vem hugger stenen som ni säljer?

*Det gör han

-Hur mycket sten hugger han om dagen?

*Åh, han hugger en hel del sten på en dag.

-Hur mycket får ni för det?

*Ungefär 50 kronor

-Men då är det ju  han som betalar er 40 kr för att ni går omkring och befaller honom att arbeta raskare.

*Men jag äger ju verktygen och maskinerna.

-Hur blev ni ägare till dem då?

*Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar så att jag kunde köpa in verktyg och maskiner.

-Vem hade huggit den stenen?

*Tig dumbom

Idag har jag tänkt för variationens skull visa ett videoklipp av A Camp om våran kära statsminister (stronger than Jesus). Varsågod och njut!:

Det här med bloggande var faktiskt kul, måste jag erkänna. Det är i alla fall roligare än att sitta framför tv:n och bläddra ihjäl sig i jakt efter ngt vettigt att kolla på. Ibland kan man bli galen. Hur kommer det sig att det finns så många program som i själva verket är ett och samma? Vi har t.ex.:
 

CSI (Vegas), CSI Miami, CSI NY, Navi CIS, Jordan rättsläkaren
 

Det är ju fan i stort sett samma program, bara olika versioner med olika skådespelare (som dessutom oftast visas samtidigt). Har de ingen fantasi inom tv-industrin?

Det här tror jag avslöjar en av de vanligaste myterna kring konkurrensutsättning, den att konkurrens leder till mångfald och ökad valfrihet. Snarare ser man i många fall likriktning. När borgarna införde friskolereformen, lovade de att det skulle bli en pedagogisk variationsrikedom. Men över 90% av friskolorna erkänner idag att de inte tillämpar alternativ pedagogik.

Istället för mångfald fick vi betygsinflation! Som Christina Wikström visar i sin avhandling ”Grade Inflation and School Competition” från 2005, så skänker konkurrensutsatta skolor höga betyg för att locka till sig elever. Med vinstintresse och konkurrensutsättning går allt mer resurser till marknadsföring istället för undervisning, vilket försämrar kvaliten: Till skillnad mot kommunala, så är inte friskolor skyldiga enligt lagen att ha behöriga lärare.

Vi blev utlovade valfrihet, men istället fick vi segregation! När utbildning bedrivs i vinstsyfte, vill man i första hand locka till sig de billiga eleverna, som inte är i behov av särskild hjälp. I en undersökning avslöjas att var tionde friskola vägrar ta emot handikappade, och 40% av friskolorna är negativa till att handikappanpassa skolmiljön. Att ställa krav via lagstiftning hjälper alltså inte. Elever med funktionsnedsättning eller i behov av särskilt stöd ses som skräp som man ska ha den kommunala skolan att dumpa i.

Så valfrihet för vem? Och varför ska valfrihet vara friheten att välja mellan olika skolor och inte friheten att kunna välja och påverka sin skolsituation oavsett vilken skola man går på?

Det är inget fel på ideella friskolor som bedriver verksamhet utan vinstintresse. Problemet är när vinsten kommer in i bilden. Konkurrenshysterin har inget med valfrihet att göra, och än mindre med mångfald. Det handlar om vad kapitalet och borgerligheten inte gärna vill tala om för oss: möjligheten för privata företag att göra vinst på våra gemensamma skattepengar.

Vinstkravet styr primärt verksamheten i enlighet med vad som är lönsamt för producenten, inte i enlighet med vad som är behoven hos konsumenten [...] elever och föräldrar vägs hela tiden på en lönsamhetsvåg, [...] service blir inte längre en rättighet. Olof Palme, 1985

I en kommentar på mitt tidigare blogginlägg kallar Edward Riedl min negativa inställning till privata företag som bedriver skattefinansierade välfärdstjänster för företagsfientlig. Med tanke på att han drar paralleller till Sovjet, Kuba och Nordkorea vill jag påpeka följande: Det var först under regeringen Bildt (m) på 90-talet som man öppnade för offentlig finansiering av privata älfärdstjänster. Före det gällde (med få undantag) statlig och kommunal monopol på välfärdssektorn, och Palme själv såg till att lagstiftningen höll privata kommersiella inslag borta. Menar då Riedl (m) att efterkrigstidens Sverige fram till 90-talet var som Sovjet? Kan han verkligen inte skilja mellan Stalin och Palme?

En sak är då säkert: Stalin hade nog varit gladare än Palme om han hade fått den FRA-lag som moderaterna klubbat igenom med hjälp av de övriga borgerliga allianspartierna.

Vem tror moderaterna att de lurar när de kallar sig för det nya arbetarpartiet egentligen? De anstränger sig inte ens i sina försök att dölja att de agerar på beställning av storkapitalet.

Idag förfasar sig Edrward Riedl (M) på sin blogg över att det finns socialdemokrater som anser att det är fel att det finns privata företag som gör vinster på skattepengar. Enligt honom handlar det om avundsjuka.

Det är ngt märkligt i denna dubbelmoral. I den privata sektorn anses det helt i sin ordning att de vinster företag gör går till finansiärerna: om man genom sitt aktieinnehav tillför investeringskapital, så får man sen en del av vinstutdelningar. Om företag som bedriver skattefinansierad verksamhet gör vinst, varför ska då inte dessa vinster gå tillbaka till skattebetalarna i form av skattesänkningar?

Offentlig verksamhet bedrivs enligt självkostnadsprincipen. Skattebetalarna ska betala vad det kostar och inget mer. Om en skattefinansierad verksamhet får ett överskott, så ska det återinvesteras i verksamheten. Annars så sänks skatten. Men när offentlig verksamhet drivs av privata företag, då tycker inte moderaterna (som annars är för skattesänkningar) att självkostnadsprincipen ska gälla.. utan då är det helt ok med för höga skatter som går direkt till företagarens privata fickor istället för att finansiera verksamhet.

Enligt moderaterna ska inte kommunen bedriva näringsverksamhet för då konkurrerar man mot det privata näringslivet, men privata vinstdrivande företag ska minsann få bedriva kommunal verksamhet.

Ni moderater är inte ett dugg intresserade av den offentliga sektorns väl och ve. Ni agerar på beställning av det privata näringslivet som bara ser i den offentliga sektorn en marknad att göra stora pengar på.

Man gapar av förvåning när man ser hur lite som den borgerliga alliansens företrädare i socialnämnden förstår sig på beträffande demokrati. Man tror nästan inte att det är sant!

I socialnämndens näst senaste sammanträde den 2009-11-18 reserverade sig vice-ordf. Britt-Marie Lövgren (Fp) och Helen Edlund (Kd) mot beslutet att bordlägga frågan om konkurrensutsättning. Förvaltningsledningen hade föreslagit som en sparåtgärd att alltfler delar av socialtjänsten skulle konkurrensutsättas, men pga frågans känsliga karaktär ville socialdemokraterna först tillfråga sina partimedlemmar. Med stöd av V och Mp vann de omröstningen och fick frågan bordlagt till nästa möte (som blev den 16nde dec).

I sin reservation beklagade sig Lövgren (Fp) och Edlund (Kd) att brukarna ska behöva vänta på att företrädarna för socialdemokraterna först ska fråga sina medlemmar, när man redan kan fatta ett beslut att spara pengar genom konkurrensutsättning utan att kvaliten försämras.

För det första kan varken Britt-Marie (Fp) eller Helen (Kd) va så säkra på att besparingar inte skulle leda till försämringar. Allt talar för motsatsen (se mitt tidigare inlägg).

För det andra visar detta på hur lite förståelse och respekt Britt-Marie (Fp) och Helen (Kd) har för medlemsdemokratin i ett parti. Våra socialdemokratiska företrädare kan inte rösta för ett förslag vars principiella natur saknar förankring bland partimedlemmarna. De företräder inte sig själva, de företräder medlemmarna. Men varför skulle Britt-Marie förstå detta när hon tillhör ett parti (Fp) som saknar medlemmar att företräda? De har inte ens tillräckligt med medlemmar för att kunna nominera till valet utan att behöva annonsera efter politiker. Helens parti (Kd), torde nog också ha svårt att få ihop medlemmar med tanke på att antalet homofoba abortmotståndare blir allt färre i samhället.

Tack vare den interndemokratiska processen inom Socialdemokratiska Arbetarepartiet, fick s-gruppen i nämnden uppdraget från medlemmarna att rösta Nej till förvaltningsledningens förslag, vilket även blev nämndens beslut mötet efter (2009-12-16). Tyvärr, Britt-Marie: ni lyckades inte konkurrensutsätta skiten ur socialtjänsten. Better luck next time. Jag länkar till wikipedias definition av demokrati så du och Helen kan ha nytta av den i erat partiarbete: http://sv.wikipedia.org/wiki/Demokrati

Valfrihet hit och valfrihet dit! Det finns ett uppenbart skäl till att borgerligheten slutat prata om frihet och börjat prata istället om valfrihet.

Valfrihet förutsätter existensen av olika färdigutformade paket som man ska välja mellan, men vad en brukare i första hand vill, är att kunna påverka den vård hon får oavsett utförare. Valfrihet har alltså blivit ett sätt att slippa diskutera brukarens rätt att kunna påverka den vård hon får. Kan hennes rätt att påverka den garanteras, behöver hon inte välja mellan olika alternativ. Starkare brukarinflytande är alltså vägen att gå. Detsamma gäller skolan: stärk elevinflytandet!

Det är inget fel på ideella friskolor, kooperativa förskolor eller äldreboenden som bedriver verksamhet utan vinstintresse. Problemet är när vinsten kommer in i bilden. Med sitt papegojaliknande tjat om valfrihet, gör borgerligheten inget annat än att agera på beställning av privata företag. Allt för att de ska kunna tjäna pengar på skattemedel!

Äntligen har jag hittat tid att starta en blogg. Hade nästan börjat lessna på alla som tjatade ;). Det här kommer bli kul, känns det som. Kanske inte lika kul som de problem som socialtjänsten nu går igenom.

För att tillgodose kraven på besparingar har socialdirektören Ewa Klingefors föreslagit att låta allt större delar av socialtjänstens verksamhet bedrivas av privata aktörer. Hur kan det bli billigare för kommunen att betala till vinstdrivande företag för att göra det som kommunen (utan krav på vinst) redan nu gör, när dessa företag inte bara behöver pengar för att bedriva verksamheten utan dessutom vill ha extra pengar för att kunna göra vinst? Ekvationen går inte ihop!

År 2004 gjorde Socialstyrelsen en utvärdering som visade att kommuner som lagt ut delar av äldreomsorgen på entreprenad i snitt fick en fördyring på 7% jämfört med övriga. Initialt kan det bli billigt att lägga ut verksamheter på entreprenad, eftersom stora företag dumpar priserna för att vinna upphandlingarna. Men när de på detta sätt konkurrerat ut de övriga, höjer de priserna, och det är DETTA som socialdirektören missar. Man måste tänka långsiktigt, längre än näsan räcker.

En del kommuner har gjort besparingar genom att lägga ut verksamhet på entreprenad, men detta har framför allt skett på bekostad av personalen. Dels anställer de privata i högre grad studenter och ungdomar, som i regel har lägre lön eller jobbar deltid. Och dels anställer de förhållandevis mindre personal. Självklart! Om merparten av kostnaderna för vård och omsorg utgörs av personalkostnader, så är det inte konstigt att de pengar som privatentreprenörerna tar för att kunna göra vinst, tas ifrån personalkostnaderna.

Detta vet socialdirektören Klingefors, men hon viftar bara bort frågan med motiveringen att ”vi måste fokusera på den grupp som Umeå Socialtjänst är till för: Umeborna”. I socialtjänstlagen kan läsa att ”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas- ekonomiska och sociala trygghet, - jämlikhet i levnadsvillkor, - aktiva deltagande i samhällslivet.” Gäller inte detta personalen också? Är inte de Umebor de med? Det är vida känt att privatentreprenörer systematiskt undviker att erbjuda heltider. Är detta att ”främja människornas ekonomiska och sociala trygghet samt jämlikhet i levnadsvillkor?” Att bara erbjuda deltider till kvinnor (som utgör merparten av personalen) är allt annat än att främja jämlikhet!

Detta är vad hela frågan reduceras till. Personalen är inte mindre värda än de personalen ger service till. Därför känns det så härligt att Socialdemokraterna i senaste sammanträde med socialnämnden den 18nde dec sa Nej till fortsatta privatiseringar. Det är härligt att veta hur mkt det nu svider för alliansen. En otvivelaktig seger för personalen!

Besparingar äger rum, detta drabbar personalen och brukarna. Men Alliansens chans att utnyttja detta för att låta privata företag göra vinst på våra skattepengar är körd. Härligt!

Nu kan man gå och lägga sig med ett leende på läpparna.