Vinstkravet styr primärt verksamheten i enlighet med vad som är lönsamt för producenten, inte i enlighet med vad som är behoven hos konsumenten [...] elever och föräldrar vägs hela tiden på en lönsamhetsvåg, [...] service blir inte längre en rättighet. Olof Palme, 1985

I en kommentar på mitt tidigare blogginlägg kallar Edward Riedl min negativa inställning till privata företag som bedriver skattefinansierade välfärdstjänster för företagsfientlig. Med tanke på att han drar paralleller till Sovjet, Kuba och Nordkorea vill jag påpeka följande: Det var först under regeringen Bildt (m) på 90-talet som man öppnade för offentlig finansiering av privata älfärdstjänster. Före det gällde (med få undantag) statlig och kommunal monopol på välfärdssektorn, och Palme själv såg till att lagstiftningen höll privata kommersiella inslag borta. Menar då Riedl (m) att efterkrigstidens Sverige fram till 90-talet var som Sovjet? Kan han verkligen inte skilja mellan Stalin och Palme?

En sak är då säkert: Stalin hade nog varit gladare än Palme om han hade fått den FRA-lag som moderaterna klubbat igenom med hjälp av de övriga borgerliga allianspartierna.