I VK kritiserar Lennart Holmlund (s) hur lokala media springer borgerlighetens ärenden. Vi socialdemokrater som inte har massmedia till vår tjänst (vad Reinfeldt än påstår), måste själva informera om det pågående arbete med vår framtida kommunpolitik.

          Jag tänker fokusera här på kravet på meddelarfrihet som villkor för upphandlingar, som partiets fackliga utskott föreslagit. Inom den privata sektorn råder den s.k. lojalitetsplikten, som innebär att du som anställd inte får uppträda ilojal mot arbetsgivaren offentligt. Att t.ex. tipsa Uppdrag Granskning om att Ica fuskar med datummärkning för att få folk att köpa gammalt kött -som en anställd gjorde för 2 år sen- klassas alltså som ett sakligt skäl för uppsägning.

          Inom offentlig sektor råder däremot meddelarfrihet. Lojalitetsplikten gäller här också, men inte när en anställd uttalar sig i media. Den friheten förlorar de anställda när en verksamhet upphandlas, då den inte längre betraktas som offentlig, vilket försvårar att missförhållanden läcker ut. När nu landstinget skriver in meddelarfrihet i sina avtal med entreprenörer, varför ska inte kommunen göra det?

          Moderaternas inställning till lojalitetsplikt resp. meddelarfrihet är intressant. På sin blogg menar herr Riedl (m) att meddelarfrihet är viktig inom offentlig sektor då den utgör ett kvalitetsinstrument. Men inom privatsektor menar han att anställda ska vara lojala. Miljonfrågan blir då: på vilket sätt blir kvalité oviktig inom den privata sektorn?

          Om herr Riedl (m) nu tycker om att äta gammalt kött är väl ingenting jag lägger mig i, men personligen vill jag ha min mat färsk (varför jag hellre handlar på Konsum). Ok att man som anställd inte ska få avslöja företagshemligheter, men lojalitetsplikten som den fungerar används som ett sätt att lägga munkavle på personalen!

Uppdaterad: onsdag 01 juni 2011 klockan 12:37