Om det finns ngt jag håller med politiker från den mörka sidan om, så är det vad Edward Riedl (m) skrivit på sin blogg: att vi behöver alla få oss en skrattstund. Och på vilket bättre sätt än att dagligen läsa hans blogg? Det är omöjligt att hålla sig för skratt när man t ex läser där att nya ”arbetarpartiet” moderaterna ska ha sin länsförbundsstämma i april.

          Till en början undrar man hur ett parti som är känt moståndare till facket kan kalla sig för arbetarparti, men bilden börjar klarna när man slår upp ordet arbetare i ett moderat lexikon. Moderatsvenskan är det språk jag haft svårast att lära mig, för moderaterna använder exakt samma ord som finns i svenskan, fast de menar ngt helt annat. Och det här gäller hela alliansen. Vi som visste att alliansen med "arbetare" i själva verket menar "företagare", förstod redan 2007 när regeringen utlyste tävlingen "Årets arbetare", att ingen arbetare skulle ha en chans att vinna priset. Och mkt riktigt.. för det var en företagare som vann.

 Alliansen verkar ha en närmast fetischistisk fixering vid företag. I tidigare inlägg har jag visat hur borgerlig politik bryr sig mer om företag än den bryr sig om människor. Nu senast var det flera moderater som på sina bloggar gjort en stor grej av att de träffats och diskuterat företagsklimatet i Umeå (se här och här). Jag förstår inte vad som är så speciellt med just den träffen, för är det inte företag och företagsklimat det enda de pratar om när de träffas?

 Missförstå mig rätt. Det är inget fel att diskutera företagsklimatet. Givetvis är det viktigt att skapa förutsättningar för investeringar. Men med tanke på de usla arbetsvillkor som vi vet många arbetar under, förstår jag inte hur ARBETSklimatet inte är en mer prioriterad fråga. Vi vet om de stressiga villkoren inom offentlig sektor, om årliga arbetsplatsolyckor inom byggbranschen, om asylsökande som utnyttjas för svältlöner inom restaurangbranshen och utbytesstudenter som utnyttjas på samma sätt inom reklamutdelningsbranschen. Så varför snackas det aldrig om arbetsklimatet i Umeå? Varför är företag så viktiga men inte dess anställda?

          Företagande är för alliansen lösningen till alla problem. Ta t ex jämställdhetsproblematiken.  Borgarna med Britt-Marie Lövgren (Fp) i spetsen motsatte sig införandet av rätten till heltid för anställda inom äldreomsorgens privatentreprenader. Motivering: Det skulle bi svårare för kvinnor att starta eget inom sektorn om de måste anställa på heltid. Hallå! Det finns många fler kvinnor inom äldreomsorgen som vill ha heltid än de som vill starta eget! Men de finns ju tydligen inte. För alliansen finns det inga andra människor än företagare.

          Inte ens det gamla bondeförbundet Centerpartiet överraskar i detta avseende. När det var dags i år att dela ut en tårta den 8nde mars till en kvinna som gjort ngt extraordinärt, såsom Centerpartiet gör årligen i Vilhelmina, så gick priset helt ”oväntat” till.. en bonde? Nej, en företagare! I didn't see it coming.

           Vad alliansen än pratar om -arbetare, kvinnor, u name it- så menar de egentligen företagare. Det var nog ingen större förlust för landets arbetare att ingen av dem utsågs till årets arbetare, eftersom priset var att äta middag med Littorin. För vem kan garantera att alliansen med middag inte menade företagare? Jag vet inte Littorin, men jag personligen hade velat äta ngt annat.

Uppdaterad: Saturday 10 April 2010 klockan 15:23