Nu längtar jag efter sommaren. Den här gången blir det inget Gotland, utan det blir Colombia. Det är ett par år sen jag var där sist och jag ser fram emot att besöka lervulkanen mellan Barranquilla och Cartagena. Det är hur kul som helst. På bilderna ovan ser man vulkanen till höger och så sjön där man sen tvättar sig till vänstern. Nedan ser ni ett klipp som visar hur det ser ut inuti vulkanen. Man badar i lera och så kan man få massage om man vill, men det avböjer jag alltid eftersom jag inte gillar massage.

Ser med vilken gädje Umeås moderate kommunalråd Anders Ågren skriver att han varit på studiebesök på Umeva. Det är viktigt att politikerna deltar i olika studier som är nödvändiga för att de ska genomföra sina förtroendeuppdrag. Ibland så måste man ta ledigt från jobbet för att fara på dessa uppdrag och då kan man stödja sig på grundlagen för att hävda denna rättighet.

          Men av ngt mysteriöst skäl, så verkar inte borgarna tycka det är lika viktigt med fackliga uppdrag, för de är inte bara helt ointresserade av att underlätta det, utan regeringen rent av sätter allt fler käppar i hjulet för detta. Nu senast är det regeringens föreslagna ”förenklingar” i studieledighetslagen. Förra gången de genomförde ”förenklingar”, så var det i semesterlagen, med följden att långtidssjukskrivna förlorar 13 semesterdagar, och arbetsskadade blir av med 25 semesterdagar.

          Att ordet ”förenkling” är en omskrivning av begreppet ”försämring” vet vi alltså sedan länge. Moderatsvenskan är inte ett lätt språk att lära sig, som jag tidigare påpekat. Regeringen använder exakt samma ord som finns i svenskan men de laddas med en helt motsatt innebörd. Utförsäkring kallas Omförsäkring, och att dra in sjukersättningen för cancersjuka kallas för att hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbete. Men i fallet med ”förenklingarna” i studieledighetslagen, så får jag medge att det faktiskt handlar om en förenkling: det blir enklare för arbetsgivaren att neka ledigt åt sina anställda som vill gå fackliga kurser.

          Det är på fackliga kurser man lär sig vilka rättigheter man har på sitt jobb. Detta är ingenting man lär sig i skolan eller av arbetsgivaren. Men nu ska man enligt förslaget ha varit anställd i 6 månader för att ha rätt att gå på facklig kurs, eller 12 månader de senaste 2 åren. Där faller flertalet visstidsanställda bort, som faktiskt är de som mest behöver dessa kurser. I den kategorin hittar vi bl ungdomar inom restaurangbranschen som luras till gratis provjobb, anställda på butiker som betygsätts utifrån utseende, vikarier inom äldreomsorgen som inte rings in trots att de fått företrädesrätt osv. Och som om det inte vore nog så ska du söka 6 månader i förväg för att arbetsgivaren inte ska kunna skjuta upp din ledighet.. för en kurs på bara 3 dagar för vilken man tycker att arbetsgivaren faktiskt kan hitta en vikarie med 2 veckors varsel!

          Om nu moderater som Riedl menar allvar med att de anser att facket uppfyller en viktig roll, så kan de gärna förklara för oss fackliga medlemmar varför regeringen klubbar igenom lag efter lag som försämrar det fackliga arbetet. Det här dubbla spelet där högern officiellt säger sig inte ha ngt emot facket, men motarbetar fackföreningsrörelsen under bordet är ingenting annat än hyckleri!

Den här veckan har varit intensiv, men väldigt givande. Som en del av er redan vet, så har Umeås Socialdemokrater haft sitt årsmöte nu i söndags, så jag kunde inte festa lika hårt på lördagkväll, för då hade jag inte pallat åka till årsmötet kl 13 dagen efter. De som känner mig bra vet att jag är allt annat än en morgonmänniska... ja, jag tycker att kl 13 är fortfarande morgon, så det säger allt ;).

Vår tidigare ordförande Åsa Ögren hade meddelat långt tidigare att hon avböjer omval, så f.o.m. igår är det Christer Lindvall som är vår ordförande, som ni säkert sett på nyheterna. Jag brukar låta mig underhållas av de barnsliga kommentarer som man ofta hittar i anslutning till nyhetsariklar på VK:s hemsida, men den här gången lyste dem med sin frånvaro.. med undantag av följande kommentar som gjorde min dag. Signaturen Kalle skriver:

Är det så dåligt ställt i Umeås sosse-topp att de inte kunde hitta någon bättre än norrlänningen Lindvall? Det är illavarslande [...] En ordförande med bättre lokalkännedom hade varit önskvärt. (Se kommentaren från Kalle den 20/3 kl 23:05)

Ja, vad ska man svara på det här? Ähh.. om inte ngn informerat Kalle, så ligger Umeå i Norrland. Det kanske är Kalle själv som är i behov av bättre lokalkännedom ;). Men det är klart.. i vk:s borgerliga läsekrets är alla argument mot sossar -även dåliga argument- giltiga argument.

Ett annt viktigt beslut vi tog var att ställa oss bakom Håkan Juholt som partiledare och Carin Jämtin som partisekreterare. De ombud vi har valt till kongressen företräder oss och måste få veta vem de får mandat från oss att rösta på. Enkelt!

Annars var det en intensiv vecka, som sagt. Jag har börjat träna, jag har utsetts av Kommunal sektion 5 till facklig-politisk ansvarig. Jag har även köpt en biljett till Colombia för att hälsa på föräldrarna och gamla barndomsvänner på sommaren, så jag kommer nog tillbaka på hösten med Göran-Perssonmage, solbränna och nya tatueringar i vanlig ordning ;).

Med anledning av att flera hört av sig till mig och undrat varför jag inte bloggat på länge, så tänkte jag börja igen från och med idag. Jag måste erkänna att det känns rätt kul att så många har hört av sig och att det alltså inte bara är Riedl och Sandström som följer min blogg. Som en av mina vänner sa, så verkar jag ha en tendens att alltid ta en paus från bloggandet när saker och ting behöver kommenteras som mest. Dagens inlägg får således handla om valet av partiledare inom socialdemokratin.

          Jag kan tycka det är synd att nu när partiet efter över hundra år äntligen får en kvinna som partiledare, så vill man nu kort därefter återgå till en man. Lena Sommestad hade jag gärna sett leda partiet, men skulle hon väljas så vore detta för bra för att vara sant. Med tanke på de senaste partiledare vi haft så blir man i alla fall glad över att äntligen få en riktig sosse i sossetäten, som som Åsa Linderborg uttryckte det när hon kommenterade valberedningens förslag Håkan Juholt.

          När Lars-Anders Häggström och Janne Rudén, förbundsordförande i Handels resp. Seko, i början på oktober 2008 skrev att vi skulle förlora valet om vi fortsatte gå till höger, var det ingen som tog dem på allvar eftersom vi låg på 45,7% i väljarstöd och ledde opinionsundersökningarna tillsammans med Mp och V med 19 procentenheter. Men så rätt de fick alltså!! Och detta kan ju inte påpekas eftersom det blivit tabu att inom vårt parti prata om höger och vänster eftersom vi alla ändå är sossar. Men jag tycker det är dags att bekänna färg och bestämma oss för vad vi är:

Är vi ett mitten- eller ett vänsterparti?

Är vi ett socialliberalt eller ett socialistiskt parti?

Strävar vi efter Per Albin Hanssons vision om det klasslösa samhället eller efter Tony Blairs nyliberala tredje väg?

          Vi måste utifrån ett sådant ideologiskt ställningsstagande vara konsekventa när vi driver sakfrågor och bestämma oss för om vi:

-liksom LO står för inkomstbortfallsprincipen eller om vi liksom Mona anammar alliansens koncept med stupstockar och nedtrappningar i a-kassan.

-vill bekämpa ungdomsarbetslösheten med offentliga investeringar i jobb, utbildning och arbetsmarknadsåtgärder eller om vi liksom Löfwén köper Centerpartiets resonemang att sänkta löner ger fler jobb.

-står för en solidarisk beskattning efter bärkraft eller om vi liksom Damberg ska lovorda pigavdraget och regeringens avskaffande av förmögenhetsskatten.

          Jag tycker valberedningen indirekt tagit ställning i de här frågorna genom sitt förslag på Juholt, och jag hoppas att partiet agerar i samma riktning när innehållet i vår politik bestämms.