En del kommer fortfarande ihåg skäggduellen mellan mig och den moderate riksdagsledamoten Edward Riedl (m), då jag blev framröstad till snyggaste skägget. Synd att den inte är lika känd som Mustaschkampen, som arrangeras av cancerfonden för att samla pengar till forskning om prostatacancer. Martin Wååk, som lyckades samla in 72'335 kr, har utsetts till mustaschmästare 2011. Men min mustasch är nog mkt charmigare. Såväl Juholt som Mario skulle nog hålla med ;).

Protesterna mot den spanska regeringens hantering av den ekonomiska krisen är omfattande. Arbetslösheten är skyhög, och folkmassorna har samlats överallt i olika städer för att bl a protestera mot pensionssystemet, sjukvårdssystemet, korruptionsskandaler och allt möjligt. Den spanska regeringen representerar inte längre sitt folk. Ännu mer förvånande är omvärldens reaktioner (eller snarare brist på reaktioner) efter att manifestationerna nu olagligförklarats. I Katalunien tar även polisen till våld för att ge sig på fredliga demonstranter:

Kommer ni ihåg att Bush och Blair hänvisade till den påstådda existensen av massförstörelsevapen som anledning till att de invaderade Irak? Länge har man letat men man har inte hittat nånting... förrän nu. Det mexikanska nyhetsprogrammet presenterar bildbeviset nedan:

Det här är nog de massförstörelsevapen som Bush och Blair menade hotade västvärlden.

Nu har det gått en 11 dagar sedan Finanspolitiska Rådet gav ut sin senaste rapport. I rapporten slås det fast ngt som för de flesta av oss är självklart men som den borgerliga regeringen inte tycks ha fattat: sänker man skatterna så har man inte råd med välfärd. Ur ekonomisk synpunkt är regeringens politik ohållbar: antingen så måste skatterna höjas, eller så måste nedskärningar ske i offentlig sektor. Men man kan inte ha både och!

          Paradoxalt nog så är självaste finanspolitiska rådet, som med sin senaste rapport sågar regeringens sätt att finansiera sin politik, en uppfinning från finansminister Anders Borg (m), som ville ha en oberoende instans för att vetenskapligt utvärdera regeringens finanspolitik. Ett lysande initiativ, måste jag säga. Men för att det ska va nån vits med det, så måste regeringen fan i mig va beredd att ta till sig kritiken från rådet. Istället så viftar Anders Borg (m) bort kritiken. Redan 2010 gick han ut och kallade rådets ordförande Lars Calmfors för en "akademiker som kladdar med pennan".

          Det måste vara jävligt pinsamt att bli sågad av den instans man själv inrättat. Men så går det när regeringen så systematiskt väljer att se bort från fakta som inte passar in deras ideologiska övertygelse.

Ja, men släpp nu bollen, mr Klister! Fotboll är teamwork! Gör dina lagkamrater bra. Följ mina råd, bestäm dig. Jag har koll på dig, Ok?

Thomas Bodström skulle säkerligen lära sig ngt av de råd som Hamrén ger honom.

Idag kom jag att tänka på den tid då jag bodde i Gällivare för flera år sen. Jag minns en särskild händelse som aldrig upphör att vara roligt hur många gånger jag än berättar det.

          På den tiden var inte gällivareborna vana vid invandrare. Med undantag av finnar, så var de enda invandrare i stort sett bara en och annan thailändska eller filippinska, gymnasieskolans spanska lärare och så förstås jag. Men så kom helt plötsligt en våg flyktingar från alla möjliga delar av världen som placerades i Gällivare och då trodde givetvis alla att jag var en av dem.

          När jag en vacker dag var på sjukhuset för att träffa en läkare, kom en sjuksköterska fram till mig i väntesalen och frågade sakta och övertydligt –som om jag inte kunde svenska- om jag ville ha en tolk inför läkarbesöket. Jag svarade nej, men när jag väl fick komma och träffa läkaren, så pratade han bara danska med mig. Jag förstod INGENTING. Så, visst.. jag behövde faktiskt en tolk!! ;)

          I rapporten Integrationspraktik som arena för konstruktion och normalisering av det (in)kompetenta invandrarsubjektet (i SOU 2006:59), beskriver forskaren Ali Osman de diskriminerande regler och praktiker från Socialstyrelsen som i sin bedömning av invandrade läkares kompetens i mångt och mycket utgår från förutfattade meningar och föreställningar om främmande kulturer snarare än objektiva kriterier. Bl a fick utomeuropeiska invandrare genomgå tvivelaktiga språktester för att kunna jobba som läkare, samtidigt som danskar och andra medborgare i EU/EES inte ställdes sådana krav överhuvudtaget. Varför?

          Jag finner det ganska komiskt att sköterskan utifrån mitt utseende tog för givet att det var jag som brast i språkkunskaper, när det i själva verket var den danske läkaren –som ingen ställde några krav på språkkunskaper till- som inte kunde göra sig förstådd. Men det illustrerar det tragiska faktumet att valideringssystemet inom hälso- och sjukvårdsområdet -genom att ställa olika språkkrav på läkare beroende på var de kommer ifrån- fungerar som ett sätt att upprätthålla hierarkier på basis av etnicitet, även på bekostnad av patientsäkerheten.

There's room at the top they are telling you still

but first u must learn how to smile as you kill

if you want to be like the folks on he hill

2011-05-13 Alejandro Caviedes, politiskt ansvarig på Kommunal sektion 5 i Västerbotten. Vad är ett lustkontrakt?

- Vi kallar det lustkontrakt i folkmun, men det är en uppdragsbeskrivning som tjänstemän i kommunen ville få anställda att skriva på. Dokumentet innehöll en lista på vad som förväntades av anställda inom äldreomsorgen i Umeå. Det stod bland annat att man skulle visa lust och vilja i arbetet. Mest provocerande var att tjänstemännen ville göra lust och vilja till ett lönekriterium.

[...]

Lönesättningen blir helt godtycklig. Vem ska bedöma hur glad du är? Ger ett dubbelt så stort leende, dubbelt så hög lön?

Det här är ett utdrag från en intervju som Kommunalarbetaren gjorde med mig för ngn vecka sedan ang lustkontraktet. Ni hittar den här om ni är intresserade.

För mer info, läs gärna här.

Jag hann inte skriva svaren på frågorna jag ställde i morse i tid, men här kommer de i alla fall:

1. I runda slantar har den borgerliga regeringen sänkt skatterna med 100 miljarder under förra mandatperioden (jag räknar alltså inte in skattesänkningarna för 5te jobbskatteavdraget, som bara det räcker för att avskaffa barnfattigdomen)

2. Västerbottens Läns Landsting har en budget på i runda slantar 8 miljarder.

3. Regeringens skattesänkningar är alltså så omfattande att de motsvarar 12,5 ggr budgeten för Västerbottens Läns Landsting. Mätt i landsting, så har regeringen alltså skurit ner resurser från offentlig sektor motsvarande 12,5 landsting i Västerbottens storleksordning. Fatta hur mkt vi hade kunnat göra inom offentlig sektor med dessa pengar alltså!! Nu hade inte allt det gått till landstingen, utan det hade fördelats mellan landsting, kommuner osv. Men fatta hur många som hade kunnat anställas för de pengarna..

..är skattesänkningarna försvarsbart med tanke på hur underbemannad den offentliga sektorn är? Men mer pengar i plånboken för överklassen (som fått merparten av skattesänkningarna) är nog viktigare för den här regeringen än att personalen inom skola, vård och omsorg ska kunna göra ett bra jobb utan att behöva springa ihjäl sig.

Idag ska ni få en läxa av mig. Ni får 3 frågor som jag ska ha svar på. Ni behöver inte svara exakt, utan ni kan svara på ett ungefär. Jag själv orkar inte ta reda på de exakta siffrorna utan jag tycker det är mycket mer bekvämt när man får avrunda till jämna tal, men ni får själva bestämma hur exakta ni vill vara. Senare på kvällen publicerar jag facit, men det blir jämna tal ;).

1. Hur mkt pengar har den moderatledda regeringen sänkt skatterna med?

2. Hur stort är landstingets budget?

3. Hur många landsting av Västerbottens storlek motsvarar regeringens skattesänkningar?

Ni får till kl 21:00 :)

En bild säger mer än tusen ord.

Tänk dig att du är på en offentlig toalett och på väg ut träffar du någon som erbjuder dig en servett i utbyte mot dricks. En orealistisk situation? Kanske i Sverige, men inte i USA, där man på lyxhotell dessutom stöter på ett annat yrke som inte funnits i Sverige på decennier: hisskötare.  När den teknologiska utvecklingen ersatte de manuella hissarna med moderna, blev hisskötaryrket överflödigt: man kan trycka själv på knappen!!

          Så är det med teknikutvecklingen. Gamla industrier ger vika för modernare jobb som är tillräckligt lönsamma för att betala ut rimliga löner. Det kallas för strukturomvandling, och underlättas av fackliga krav på högre löner. Om facket ger vika för olönsamma arbetsgivares krav på sänkta löner för att rädda jobben, skulle vi ha en arbetsmarknad präglad av omoderna yrken som i dagens Sverige hör till historiska museiutställningar. Men detta kräver en a-kasseersättning värd namnet och aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Har man en låg a-kassa att leva på och inga möjligheter till omskolning, som det blivit idag, skapas det ett tryck från medlemmarnas sida till att istället gå med på lönesänkningar, vilket t.ex. redan nu hänt när IF Metall tecknade krisavtalet.

          Mitt första jobb i Sverige fick jag inom äldreomsorgen i Ullatti. Många av mina vårdtagare berättade att de i unga år hade jobbat som piga, ofta hos olika familjer för att få pengarna att räcka till. De passade överklassens barn och gamla, men sina egna barn och gamla fick de själva ta hand om. 70 år senare, tack vare utbyggnaden av äldreomsorgen, är det istället de som får hjälp med städning och matlagning, medan den unga överklassen får städa och laga maten själv då pigan som yrke har nästan försvunnit.

          Men de senaste fyra åren har mkt hänt. Genom att subventionera hushållsnära tjänster, stimulerar regeringen tillväxten av en bransch präglad av deltider, låga löner och ottrygga anställningsformer. Genom nedskärningar inom offentlig sektor i kombination med sänkt restaurangmoms, minskar regeringen antalet relativt trygga offentliga anställningar för att uppmuntra nya jobb inom den lågavlönade och otrygga restaurangbranschen. Med sin kampanj ”alla jobb behövs”, under förevändningen att inga jobb är skitjobb, rättfärdigar moderater åtgärder som skickar Sverige tillbaka till den epok vi genom folkhemsbygget hade lämnat bakom oss. Är det dit vi vill igen?

Vindarna blåser till vänster. Dels förlorade moderaterna kårvalet i Umeå Studentkår förra veckan. En koalition bestående av Vänsterns Studentförbund, Socialdemokratiska Studenter, och Gröna Studenter tar över styret av kåren. Dels så gjorde socialdemokraterna ett kanonval idag såväl i Västra Götaland som i Örebro, som pga brister i valprocessen förra året var tvungna att göra om valet i år.

Allt snack om större satsningar på jobb och välfärd har visat sig bara vara ett spel för gallerierna. Folkmassorna ser igenom det och de börjar lessna på högerpolitiken.

Det är många politiker som jag ahr hittat en look-alike till, men vad jag inte anade är att jag själv har en sån, nämligen KG Bergström ;).

Moderaterna pissar på välfärden. Inte bokstavligen, som det verkar på bilden till vänster, tagen när Riedl blir utbuad då han försvarar försämringarna i sjukförsäkringen. Snarare i en djupare mening då företrädare för moderater, utan att känna ngn skam i kroppen envisas med att försvara försämringarna i sjukförsäkringen.

          Den som gått längst i detta avseende är Edward Riedl. När det inte bara är den politiska oppositionen som protesterar utan även läkare och nu senast t.o.m. kyrkan, då har den moderatledda regeringen i allmänhetens ögon förlorat all trovärdighet i fråga om sina avsikter med den nya sjukförsäkringen. Cancersjuka som blir av med sin ersättning, multisjuka som hänvisats till socialbidrag, självmordsfall med anknytning till att man utförsäkrats, för att inte nämna det totala antalet utförsäkringsfall, som beräknas vara uppe på 77'000 år 2014.

           Som företrädare för alliansen, skakar Riedl ifrån sig all kritik och väljer att angripa kyrkan för att den enligt hans tycke inte ska lägga sig i politik. Men han verkade inte särskilt missnöjd när han förra året fick möjligheten att hålla tal tillsammans med folkpartisten Anna Steele-Karlström för stadskyrkan i samband med förintelsens minnesdag. DÅ hade han inga problem med att blanda in kyrkan och politik! Bara det att kyrkan fördömer nazismen är i sig en politisk handling. Så vitt jag vet var nazisterna ingen schackklubb, utan de var ett parti!

          Att ta ställning för alla människors lika värde, kräver oundvikligen att man tar ställning i politiska frågor. Att, som Riedl gör, anklaga S och V för att ha kapat kyrkan är befängt! Man behöver inte vara socialist för att ha vett att förstå att det nya sjukförsäkringssystemet förstört så många människors liv. Släpp för fan prestigen! Gör om, gör rätt!
 

Idag befinner jag mig på kurs med fackligt aktiva ungdomar från olika förbund och diskuterar den svenska modellen. Bl a går vi igenom den danske sociologens Gøsta Esping-Andersens välkända indelning i konservativa, liberala och socialdemokratiska välfärdsmodeller och hur olika politiska beslut har konsekvenser på de välfärdsinstitutioner som uppstått genom facklig kamp i Sverige. Jag rekommenderar starkt hans bok The three worlds of welfare capitalism, men idag har jag pga tidsbrist inga möjligheter att blogga, så jag lägger ut nedanstående videoklipp från The Daily show som jag vet ni kommer att gilla ;). Kolla dem gärna i ordning. Första kortklippet är del ett och klippet längst ner är del 2.

Allt tog sin början för nio år sedan. Under en resa i Tyskland träffade Alejandro en svensk tjej – och blev störtkär. Han reste hem till Colombia och förklarade för en förvånad familj att han skulle flytta till Sverige, närmare bestämt till Gällivare. Så småningom hamnade han i Umeå och efter avbrutna universitetsstudier i sociologi började han jobba heltid i hemtjänsten. Året var 2006 och Fredrik Reinfeldts borgerliga koalition hade precis vunnit valet.

- Försämringarna märktes direkt. Borgerligheten lagstiftade om AVA, en anställningsform som gör att det är svårare för vikarier att få en tillsvidareanställning, säger Alejandro. Gradvis såg han kopplingen mellan villkoren på arbetsplatsen, fackets roll och politikens möjligheter att påverka människors vardag. Som om ett ljus tändes, berättar Alejandro. Han aktiverade sig i fackförbundet Kommunal, där han utsågs till nytt arbetsplatsombud, och blev så småningom invald i SSU Umeås styrelse.

I dag är han fast besluten att förbättra villkoren för dem som jobbar inom offentlig sektor. För även om Alejandro beskriver jobbet inom hemtjänsten i Umeå som givande är det också väldigt stressigt.

- Det finns hela tiden en press att effektivisera och spara in på personal och den tid vi tillbringar med brukarna. När färre anställda ska göra mer jobb går det liksom inte ihop, säger han.

Det här är ett utdrag från en artikel jag hittade för ett par veckor sedan när jag googlade på mitt namn. Jag hade blivit uppringd av tidningen Frihet, som ville göra ett reportage om mig så jag ställde upp på en intervju och sen glömde jag bara bort allting. Flera veckor senare hittar jag artikeln på nätet av en slump. Det är ofta jag får frågor om hur jag hamnade i Sverige; hur det kom sig att jag blev aktiv i facket eller hamnade i politiken och så. Så den här artikeln blir perfekt för dem som undrar om det. Ni hittar den här:

Med facket i ryggen

Hittade Obamas dubbelgångare igår när jag var hemma hos en polare och skulle kolla film. Jaimie Foxx skulle kanske passa bättre i rollen som Obama än som Ray Charles ;). Kolla längre ner och bedöm själv:

 Äntligen har vi fått ett slut på lusktontraktsaffären som det varit mkt skriverier om. För dem som inte känner till det, så rör det sig om en arbetsbeskrivning som anställda inom Umeå Kommuns särbo och korttidsboenden tvingades skriva på. Bl a krävdes att man skulle visa lust och vilja i arbetet, ngt som tjänstemännen sedan hade i avsikt att göra till kriterium för lönesättning.

           Höjden av idioti! Att man blir betygsatt av sin arbetsgivare utifrån utseende är tyvärr ngt många inom t ex handeln drabbas av, men att bli lönesatt efter sitt leende är ngt som jag inte ens i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig. Som tur är blev detta förslag dock aldrig verklighet och förra veckan fick vi dessutom bort det eländiga lustkontraktet, som media kom att kalla denna arbetsbeskrivning. Men jag vill gärna reda ut några missförstånd som uppstått kring vad som skett.

           Till att börja med är det felaktigt att Kommunal, som det stod i VF den 30/4, bara skulle motsatt sig kravet på att visa lust och vilja. Vi har motsatt oss hela dokumentet, vilket framgår av protokollet från LSG Äldre den 17/3-2011 . Det stämmer dock att Kommunal sa OK till dokumentet i LSG-förhandlingarna den 1 dec-2010, men som resultatet av en kompromiss där vi fick löften om:

- att vägran att skriva på inte skulle ligga till grund för disciplinära åtgärder, vilket de anställda skulle informeras om (se protokollet från LSG Äldre, 3 nov-2010).

- att dokumentet inte skulle utgöra ett avtal, utan den anställdes underskrift innebar enbart att denne har läst det (se protokollet från LSG Äldre, 1 dec 2010).

           Verkligheten ute på arbetsplatserna blev dock en helt annan, då många av våra medlemmar tvingades skriva på under hot om disciplinära åtgärder. En del enhetschefer gjorde också märkliga tolkningar av dokumentet för att rättfärdiga delade turer eller få folk att stanna kvar efter arbetspassets slut istället för att lämna över sina arbetsuppgifter till nattpersonalen.

           Frågan diskuterades också på kommunfullmäktige, där socialdemokraterna, som vi har en facklig-politisk samverkan med, uttryckte sin skepsis mot lustkontraktet men ville inte ingripa för att inte köra över Kommunal som redan hade sagt OK till dokumentet. Men när det var klart att arbetsgivaren bröt kompromissen, uttryckte vi explicit för tjänstemännen (denna gång med stöd av ett årsmötesbeslut) att vi INTE ställer oss bakom. Trots detta valde de att köra över oss (se protokollet från LSG Äldre den 17/3-2011), varpå vi kontaktade socialdemokraterna, som då såg till att lyfta upp frågan i kommunstyrelsens personalutskott, som beslutade att skrota lustkontraktet.

           Det är vid såna här tillfällen man blir som mest påmint om varför Kommunal har en facklig-politisk samverkan med Socialdemokraterna. Om vi ska kunna kämpa för våra medlemmars intressen, måste vi våga ta ställning i politiska frågor och mobilisera de politiska krafter vi kan påverka.
 

Idag hade jag tänkt visa Marianne Garnelis förstamajtal, som handlar om jämställdhet och barnfattigdom. Marianne är ordförande för Handels s-förening i Umeå och talade på första maj för Umeå S-kvinnor där hon också är aktiv. Ni kommer gilla talet:

Att det säljs kokain helt öppet på apoteket här i Sverige! Det hade man lätt kunnat tro om man kollar på den här bilden som jag tog i fjällen i samband med Stora Resan. Och nä, det är förstås inte kokain. Med vinstintressets intrång i samband med regeringens privatisering av apoteksväsendet, är det klart att man kan förvänta sig en del negativa effekter med tanke på att människornas behov av läkemedel underordnas vinstintresset. Men så långt har det förstås inte gått att man börjat sälja droger på apoteket… inte ens på Kronans Droghandel ;p. Men läkemedelspriserna har givetvis inte sjunkit, trots regeringens löften om att så skulle ske.

          Det är dock inte apoteket jag ville skriva om, utan Stora Resan. Varje år arrangerar LO kampanjen Facket på Vinterjobbet, då vi från facket åker till fjällen och besöker säsonganställda ute på arbetsplatserna för att höra hur de har det och informera om deras rättigheter och om varför de ska vara med i facket.

          Även om det inte framgår av bilden så var det fullt med packning i bilen och jag undrar hur vi alla fick plats. Vi trängdes hela resan. Det tog en stund innan jag fattade att han, som satt bredvid mig, hade problem med att sätta på sig bilbältet när han sa till mig: ”Lyft på arslet så jag hittar hålet”. Visst känner man sig smickrad, men det var tur att han inte menade det jag först trodde ;).

          Som tidigare år gjorde vi reklam för numret 020-560056, dit man kan ringa gratis om man har frågor om vad som gäller på jobbet. Inga frågor är dumma frågor. Men i år kombinerade vi det dessutom med kampanjen Stora Resan, då vi var och lyssnade på vad ungdomarna har för bild av facket och vad de tycker vi ska göra för att de ska gå med. Det handlar om att visa att vi bryr oss om vad de tycker och att vi är beredda att förändra oss i enlighet med det, för det är bl a för dem som vi finns till.

          Mer om Stora Resan finner du här: www.storaresan.se

Efter en lång paus har jag bestämt mig för att börja blogga igen. Jag lovar dock inte att det kommer ske regelbundet, eftersom jag inte alltid har tid för det, men jag ska göra mitt bästa. Idag har jag tänkt skriva lite reflektioner om gårdagen, då vi firade första maj.

          Som vanligt var det stor uppslutning, och jag fastnade framför allt för några ord som Anton Lifhjelm (s) uttalade i sitt tal på torget. Som han påpekade i sitt förstamajtal så är DET, som skiljer oss arbetare från överklassen, att denna äger allt medan vi istället har varandra, och det är detta som skrämmer den makthavande överklassen.

           Så länge borgerligheten kan ställa oss mot varandra, är det inte svårt för den att upprätthålla klassamhället:

          -Så länge den arbetande ställs mot den arbetslöse, som stämplas som snyltare som lever på dem som arbetar, är det inte svårt för regeringen att rättfärdiga försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen. Med ursäkten att de arbetslösa ska ta sig i kragen, så tar regeringen de pengar som vi betalat in till a-kassan för att finansiera skattesänkningar vars merpart går till överklassen.

          - Så länge den friske ställs mot den sjukskrivne, som stämplas som bidragsfuskare, är det inte svårt att rättfärdiga att så många kastats ut från sjukförsäkringen. Med ursäkten att de i själva verket har kvar sin arbetsförmåga, så drar man in deras sjukersättning för att kunna finansiera ytterligare skattesänkningar vars merpart också går till överklassen.

          - Så länge den infödde ställs mot invandraren, som stämplas som presumtiv brottsling och terrorist, är det inte svårt att rättfärdiga skapandet av ett övervakningssamhället à la 1984.

          -Och det är framför allt inte svårt att rättfärdiga nedskärningar inom offentlig sektor som öppnar dörrar för privata alternativ där vård och utbildning fördelas efter plånbok istället för efter behov, om den privatanställde ställs mot den offentliganställde vars arbete stämplas som improduktiv och ineffektiv.

          På första maj ska vi alla komma ihåg det som borgerligheten är så rädd för att vi ska inse: att vi i kraft av vårt högre antal blir oslagbara den dagen vi lämnar våra olikheter åt sidan och går ihop.