Jag känner mig så rörd! Den här Oscarn tillägnar jag alla mina fans ;)

Idag såg jag en kul statusuppdatering som cirkulerar på facebook:

Reinfeldt besökte nyligen ett mentalsjukhus och frågade läkaren:

- Hur vet man när en person behöver institutionaliseras?

Läkaren svarade:
-Tja, vi fyller ett badkar med vatten sen erbjuder vi dem en tesked, en tekopp och en hink och ber dem att tömma badkaret!
...
Reinfeldt:
-En normal person skulle väl självklart välja hinken, eftersom den är störst!!!! ?

Läkaren:
-Nej, en normal person skulle naturligtvis dra ur proppen!
Vill du ha en säng vid fönstret?

Bara en månad efter attentatet i Utöja med högerextrema och islamfientliga motiv där minst ett 70-tal unga socialdemokrater mördades, arrangerar Sverigedemokraternas Ungdomsförbund (SDU) en demonstration i Norrköping mot ett moskébygge och det de kallar för islamisering. Sverigedemokraternas distrikt i Östergötland har av strategiska skäl valt att dra sig tillbaka från arrangemanget och försökt att det ska skjutas på framtiden, men deras ungdomsförbund står fast. I och med detta väljer alltså SDU att följa den danska linjen att inte tona ner sin islamofobiska retorik.

          Sverigedemokraternas reaktioner på massakern i Utöja liknar fallet med Hagamannen. Innan hagamannens identitet var känd, användes han flitigt av sverigedemokraterna i sina kampanjer för att sammankoppla våldtäkter med invandrare.. tills det blev känt att hagamannen var svensk. På samma sätt försökte en del sverigedemokrater använda massakern i Utöja för att vända debatten i en mer invandringsfientlig riktning och göra budskapet om islamiseringen och det islamistiska hotet mottaligt för en svensk publik.. tills det blev känt att terroristen var en före detta medlem i Fremskrittpartiets (det norska motsvarigheten till SD) som dessutom jobbat många år för deras ungdomsförbund. I Norge ledde detta till att detta parti rannsakade sig själv offentligt och erkände behovet av att tona ner den aggressiva retoriken, ngt som även norska moderaternas ungdomsförbund Unge Höyre valt att göra. Danska motsvarigheten till SD (Danske Folkeparti) har dock kritiserat detta, och även deras finska motsvarighet Sannfinnländarna vägrar bestämt ändra vare sig sin retorik eller politik med anledning av terrordådet, trots att det blivit känd att en av de främsta företrädarna för Sannfinnländarna, Jussi Halla-aho, varit en inspirationskälla för Breivik, som utförde terrordådet.

          Så frågan är vilken linje SD tänker välja: den norska eller den dansk-finska? Länge har Sverige varit skonad av det extremt rasistiska debattklimatet som präglat våra skandinaviska grannar, även om det finns otaliga försök att ändra på det. SDU:s demonstration mot det sk muslimska hotet kan ses mot bakgrund av det. Till skillnad från vad många tror, så står islamistisk terror för bara 6% av alla terrorattentat i Europa, medan merparten (90,17%) av attentaten har etno-nationalistiska förtecken. Frågar ngn mig, så tycker jag att SD och SDU utgör alltså en mkt större hotbild än det som de själva demonstrerar mot.

Jag undrar hur mycket pengar som det privata näringslivet har skänkt till moderaterna under senaste valrörelse, med tanke på alla tjänster som regeringen Reinfeldt nu gör till dem i gengäld. Nu senast är det välfärdsutvecklingsrådet som regeringen inrättat. Man hade kunnat förvänta sig att den skulle bestå av organisationer och föreningar med ett intresse att förbättra välfärden, som handikapporganisationer, pensionärsföreningar, fackliga organisationer med medlemmar inom välfärdssektorn, SKL osv. I och för sig så finns såväl Kommunal som SKL representerade, men framför allt består rådet av representanter från det privata näringslivet. Ordförande är Signhild Arnegård, vd för Svenska Lantchips och fd ordförande för privatföretagens intresseorganisation Svenskt Näringsliv.

          Välfärdsutveckingsrådet har blivit en megafon för det privata näringslivet. Det senaste förslaget går ut på att staten, istället för kommunerna, ska bestämma vilka som får bedriva vård. Förslaget påminner om friskolesystemet, som jag skrev i tisdags om. På jakt efter vinst, etablerar sig allt fler privata skolor i Umeå, utan att kommunen, som står för stålarna, kan sätta stopp för detta, eftersom det är Skolinspektionen som godkänner/avslår ansökningar från friskolor. Resultatet har blivit en överetablering av skolor och en belastning av skolbudgeten.

          Nu vill alltså välfärdsutvecklingsrådet att det här systemet införts inom vård och omsorg dessutom. Det är ju vansinnigt att kommunen, som är den instans som står för finansieringen, inte själv kan bestämma vilka utförare som ska få tillstånd. Staten ska då kunna utfärda tillstånd till vilka utförare den än vill, utan hänsyn till kommunernas förmåga att kunna finansiera det. Rena guldgruvan för privata företag, som kommer kunna dränera kommunerna på pengar utan att kommunerna ska kunna sätta stopp för det.

          Med anledning av Kommunals hot om att lämna välfärdsrådet, anklagar rådets ordf (Signhild Arnegård) Kommunal för att ta på sig kommunernas hatt som arbetsgivare istället för att tänka på medlemmarna!! Jaha.. hur lätt kommer vi att kunna tillvarata våra medlemmars intressen om en överetablering av privata vårdföretag dränerar den kommunala budgeten? Hur kommer vi kunna få höjda löner om kommunerna inte har råd att betala? Hur kommer vi kunna få högre bemanning om kommunerna inte har råd att betala? Hur kommer vi kunna få bättre arbetsvillkor, om kommunerna inte ens kommer kunna ha nå pengar för att behålla våra jobb?

          Välfärdsutveckingsrådet är ett skämt!

Idag mår jag faktiskt mkt bättre. Jag har varit förkyld hela veckan, men nu verkar det som att förkylningen gett med sig. I rättan tid eftersom semestern är över och alla möten börjar dra igång. Utöver det vanliga, så har jag klippt mig i måndags. Det är första gången på 9 år som jag låter mig klippas med sax. Snål som jag är brukar jag ta rakapparaten själv istället för att gå till frisören, men nu var det en kompis som klippte mig. Jag är nöjd med den nya frillan, men jag kanske ser lite för snäll ut.

          Jaja, idag hade jag i alla fall tänkt tipsa om 2 intressanta artiklar i VF. I gårdagens ledarsida, kan man läsa om det antal jobb som halveringen av restaurangmomsen tänks ge enligt regeringens utredningstjänst (RUT), nämligen 3000. Måndagens ledarsida är ännu mer precis när den säger att åtgärden dessutom kommer kosta 5,4 miljarder. Det är alltså ett halvt jobb per miljon kr.

          Från uträkningar som tidningen Kommunalarbetaren gjort, vet vi att 80 miljarder kr motsvarar lönekostnaden för 240'000 kommunalarbetare, vilket innebär alltså 3 årsabetare per miljon kr (att jämföra med de 0,5 jobb per miljon kr som sänkningen av restaurangmomsen ger). Om nu regeringen Reinfeldt menar allvar med att den vill skapa jobb, vore det inte lättare att investera skattepengarna inom offentlig sektor, istället för gå via en omväg och sänka restaurangmomsen för att därmed skapa 1 sjättedel av det antal jobb som hade kunnat skapas om pengarna istället investerats direkt i offentliga anställningar?

          Medan våra medlemmar i Kommunal springer ihjäl sig på jobbet för att kommuner och landsting inte har råd med att anställa tillräckligt med personal, så sänker Reinfeldt skatterna för restauranger och krogar hellre än att satsa pengarna på att öka bemanningen inom skola, vård och omsorg. Krogen verkar vara viktigare än välfärden, och skattesänkningar viktigare än jobben.

Igår läste jag i VF att det nu råder stor brist på elever i Västerbotten nu när terminen börjar. Drygt var fjärde skolbänk i Västerbottens gymnasieskolor står tomma, kan man läsa. Det här kommer inte som en överraskning, utan prognos efter prognos har visat i flera år att elevunderlaget minskat. Därför är det helt uppåt väggarna att Skolinspektionen låtit allt fler vinstdrivande friskolor etablera sig här i Västerbotten. Vi har ett bissart system för skoletablering, där den som står för kostnaderna, dvs kommunen, inte är den som får bestämma hur många eller vilka friskolor som får etablera sig. På jakt efter vinst så har friskola efter friskola etablerat sig i Umeå utan att skolinspektionen tagit hänsyn till kommunens ekonomiska förutsättningar eller ens elevunderlaget, vilket givetvis lett till en överetablering. Helt i onödan.

          Invånarna i Robertsfors vet mkt väl vad jag pratar om eftersom de fått lida effekterna av det här. För inte så länge sen satte de ner foten när den dåvarande borgerligt styrda kommunen hade planerat lägga ner Jenningsskolan till följd av minskat elevunderlag. Anledningen var att allt fler elever från Robertsfors valde friskolor i Umeå, vilket Robertsfors Kommun var tvungen att betala, varpå det blev kvar allt mindre pengar för att behålla Jenningsskolan.

          I Umeå verkar vi ha det motsatta problemet. Enligt rektorn för John Bauer, så är det friskolorna som tappar allt fler elever till de kommunala. Vad kommer nu dessa friskolor att säga till sina elever när de upptäcker att de pga minskat underlag inte kan erbjuda de program eleverna var antagna till? Det här är inte seriöst! Är det kommunen som betalar, så ska kommunen kunna säga nej till etablering av nya friskolor man inte har råd med. Eller ska vi låta privata skolors jakt på vinst urholka den kommunala budgeten och hota elevernas rätt att gå på de program de blivit antagna till?

Idag tänkte jag berätta om mitt besök till Globen Shoping i Sthlm. Det händer sällan att jag shoppar. Jag har nämligen shoppingfobi sedan jag för många år sen hade en sambo som alltid ville ha med mig på sina shoppingrundor, som ibland kunde hålla i 8 timmar (och flera dagar, dessutom). Jag får därför alltid en panikkänsla när ngn i min närhet nämner ordet shoppingcenter. Men nu skulle jag träffa en kompis jag inte hade sett på flera år, och shoppingcentret var alltså den bestämda träffpunkten.

Eftersom jag kom för tidigt (till platsen såklart), så fick jag chansen att gå runt och kolla lite grann. Jag såg att det t ex fanns en McDonalds. Ovanför det låg Kapahl, som av ngn konstig anledning skickar en massa sms-reklam till min mobil som jag inte vet hur man stoppar. Och som ni ser på bilden fanns Stadium ovanpå.
Det fanns även en subway och en thairestaurang. Även en affär med träningstillbehör vid namn Jabb.se, och bredvid så kunde man klippa håret på Globens Hårvård.

Men vad som stack i ögonen var den stora byggnaden tillhörande vårdjätten Carema mitt ibland de 60 butikerna. Det var ortopediska huset, och vad som stack i ögonen var inte dess storlek utan det faktum att det tydligen inte bara var hårdvård som såldes som en vara på shopcentret, utan även riktig vård. Ett stenkast bort, bredvid butiken Jabb.se, låg dessutom Kunskapsgymnasiet, och alldeles vid entrén till Globen Shop, var det svårt att missa den stora reklamen för ett företag som sålde jobbcoaching.

          Jag tycker det illustrerar tydligt hur allt fler viktiga samhällsfunktioner som vård, utbildning mfl, hamnar under marknadens kontroll där fördelning sker efter plånbok istället för behov. Man kanske inte kan svänga in till en friskola och köpa sig höga betyg på samma sätt som man kan gå in i en skoaffär och köpa sig nya skor, men att skolor börjar erbjuda höga betyg som ett sätt att locka till sig elever är ett belagt faktum (läs t ex Christina Wikströms avhandling ”Grade Inflation and School Competition”). Det går inte heller att sätta en prislapp på en utbildning och stänga ut dem som inte har råd på samma sätt som man på en affär kan vägra sälja skor till den som inte kan betala. Men det är helt klart att elever som bedöms olönsamma är inte välkomna i vinstdrivande friskolor, ngt som många med funktionsnedsättning fått erfara. Men skolan är åtminstone skattefinansierad. Privatfinansierad vård däremot funkar exakt som en skoaffär, fast prislappen är högre. Tror ni mig inte, så fråga patienterna på Barnsjukhuset Martina där man ska ha köpt en privat försäkring (eller betalat 1’400 kr per besök) för att få vård.

          Detta är ingen ödesbestämd utveckling som vi inte kan göra ngt åt, utan det är resultatet av medvetna politiska beslut. I Reinfeldts drömsamhälle så kanske man ska kunna ägna en hel dag åt shopping där man börjar på Kappahl och handlar lite kläder, går sen på McDonalds för att få i sig en hamburgare, innan man fortsätter vidare till Carema för att köpa sig en högre köplacering och avsluta dagen med att gå in på skolkontoret och köpa lite högre betyg till sina barn.. om de inte råkar sitta i rullstoll, det vill säga. Men jag tror att de flesta av oss vill ngt helt annat.

 

Tidningen Kommunalarbetaren har publicerat en intressant artikel om jobbskatteavdraget i sitt senaste nummer (13/2011), som visar på de problematiska antaganden som ligger bakom påståendet att denna reform faktiskt skulle skapat några jobb. Finansdepartementet hävdar att det på sikt kommer att ge 105 000 fler arbetstillfällen. Skulle detta stämma, så rör det sig alltså om de mest dyrköpta jobben i sysselsättningsspolitikens historia och ett slöseri med resurser utan motstycke: de 80 miljarder kr som hela kalaset (bara i år) kostar samhället i form av uteblivna skatteintäkter motsvarar lönekostnader för cirka 240 000 kommunalare! Skulle dessa pengar investeras inom offentlig sektor, skulle de därför skapa minst dubbelt så många arbetstillfällen!

          Men problemet är inte bara det högst ineffektiva sätt varpå jobbskatteavdraget skapar jobb. Framför allt är problemet att vi faktiskt inte vet om det ALLS skapar några jobb, eftersom de bedömningar som Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet (KI) gör, baseras på modeller som grundar sig på orealistiska antaganden, ngt som Thomas Andrén som gjorde analysen för KI själv erkänner.

 Hela tanken med jobbskatteavdraget är att en skattesänkning gör det mer lönsamt att arbeta än att välja ”bidrag”, varpå fler kommer att välja att arbeta. Om arbetslösa kan välja bort ”bidrag” och börja jobba, då antar man att alla arbetslösa får a-kassa eller försörjningsstöd. Sanningen är att 60% är inte berättigade till a-kassa, och för att få försörjningsstöd kan socialkontoret ställa krav som inte alla är beredda att godta. Vidare antar man att deltidsansarbetande kan välja att gå upp i heltid, när verkligheten är att bara 1 tredje del av de deltidsanställda LO-medlemmar har själva valt att jobba deltid. Och det mest problematiska av alla antaganden är att sänkta skatter ger fler jobb, när den långsiktiga trenden i Sverige visar att sysselsättningen ökat i takt med att skatterna höjdes för att bygga ut den offentliga sektorn, vilket möjliggjorde för många kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden.

          Regeringens trovärdighet vad gäller jobbskatteavdraget blir inte bättre av att det femte steget nu blir uppskjuten med hänsyn till "det kritiska läget i världen". Om jobbskatteavdraget faktiskt skapar många jobb, så vore det en perfekt åtgärd för att mildra krisen. Alltså tvivlar regeringen själv på jobbskatteavdragets jobbskapande effekter. Som jag nämnt tidigare, så innebar 90-tals krisen att 330 000 offentliga anställda förlorade sitt jobb. Högkonjunkturen som följde ledde aldrig till att man anställde lika många tillbaka, utan idag utför vi samma jobb inom offentlig sektor men fördelat på 330 000 färre anställda. Arbetsbelastningen är därför orimlig. Med detta som bakgrund tycker jag att SSU:s krav om att skapa minst 200 000 nya jobb inom offentlig sektor ter sig som ngt av mkt högre prioritet än en skattesänkning vars effekter inte bara är högst osäkra utan dessutom extremt ineffektiva vad gäller antalet jobb det påstås kommer skapar.
 

Herregud vad pinsamt! När jag var igår till urmakaren för att få nya batterier på min armklocka, frågar han mig varför jag vill ha nya batterier på den. När jag skulle svara ”men ser du inte att den har stannat?”, så ser jag helt plötsligt att klockan går!! ”Du hade inte tryckt på startknappen” säger urmakaren. Fan vad pinsamt! Jag log och försvann därifrån. Nä, det var inte min dag, helt enkelt. Först vaknar jag med feber, och sen händer det här.

Jaja, hur som helst så är jag tillbaka från semestern. Hoppas ni inte saknade mig alltför mkt ;P. Idag hade jag tänkt lägga ut lite bilder från Sthlm. Jag hade faktiskt varit där flera ggr tidigare, men aldrig haft ngn tid att lära känna staden, eftersom jag oftast bara varit där på möten och sånt. Men nu fick jag chansen att gå runt i staden och kolla.

Bortsett ifrån att folk pissade inne på hissarna (vilket jag inte ska klaga på, eftersom det tvingade mig att ta trapporna, vilket jag behöver för att gå ner i vikt), så var staden väldigt fin. Framför allt tyckte jag om de högst ovanliga skyltar som hängde lite här och där. Den första jag mötte fanns inne på ett café, som var väldigt noga med att poängtera att man minsann inte fick ha några skolböcker på borden. Varför? Var det av utrymmesskäl? Vanliga böcker som inte är skolböcker då? Fick man ha dem på borden? Varför just skolböcker och inte andra böcker? Men detta fick jag aldrig veta, då man tydligen inte heller fick ställa ngn fråga om detta till personalen. Och jävligt många butiker fanns det också. Vissa av dem verkar använda sig av omvänd psykologi, som den där skoaffären, som skyltar med att det minsann INTE var nå rea på deras produkter.

Jag bodde ett par dagar på en hostel där jag träffade ett par trevliga spanska turister, som bjöd mig på några glas. Det slutade med att vi for ut på krogen. Besvikna på att ryktet om att krogarna i Sthlm har öppet till 5 inte verkade stämma där vi var, så letade vi som tokar överallt efter ngn krog, då kl var 3 och stället vi var på hade stängt. Till sist kommer en av spanjorerna på den underbara iden att fråga en taxichaufför, som gladeligen erbjuder sig att köra oss till ett öppet ställe. Naiva som de turister vi var, kliver vi in, och låter honom köra oss till vad som sen visade sig vara en strippklubb!!! Hans ursäkt var: ”men ni sa ju ett öppet ställe! Det här är ju också ett ställe!” Där tog det slut på partajandet och då var det bara att vända hem.

Det är ngt med storstäder och sexfixering alltså, vilket påminner mig förresten om en rolig skylt jag såg utanför en annan butik: Trångt och trevligt! Men roligast var namnet på gymmet där en kompis tränade: SATS! Vem fan kommer på ett sånt namn? Egentligen!

Det roligaste med att Reinfeldt och Borg drar tillbaka sitt femte jobbskatteavdrag är inte att det egentligen inte alls beror på "det kritiska läget i världen", ej heller att de vill slippa kritiken från sina tre stödhjul, utan att de med ett slag har avvisat sin egen teori om att skattesänkningar leder till jobb och tillväxt. Nu är skattesänkningar inte ens för dem själva längre "ansvarig politik för att få människor i arbet".

Björn Wiechel, ordförande för SSU Västerbotten.