Hur märker man att en moderat varit i kylskåpet? Jo, facken är borta!

Allvarligt talat, var hämtar Sverigedemokraterna sina politiker ifrån? Nu åkte deras ordförande i Norrköping, Stefan Sonevang, fast för narkotikasmuggling. Väskan han hade med sig innehöll injektionsflaskor med dopningspreparat, men han skulle ha de utskrivna ”läkemedlen” för medicinskt bruk?

Nu är Ilja Batljan i blåsväder igen. Under hela valrörelsen gjorde han inget annat än att, som representant för socialdemokraterna, applådera moderatpolitik. Nu när han efter prime-skandalerna lämnar politiken och går in i näringslivet, så väljer han dessutom att vara vice VD för ett företag som arbetar aktivt med att privatisera allmännyttan. Nu ska han i egenskap av företrädare för detta företag gå på möte för att övertala socialdemokraterna om att de ska sälja allmän egendom till detta företag.

          Är det ngn som ärligt talat blir förvånad? Batljan har inte utmärkt sig precis för att vara särskilt socialistisk. Däremot blir jag förvånad över SVT:s märkliga formulering: I valkampanjen stod han för en socialdemokratisk politik, nu har han bytt sida och är vice VD för ett företag som arbetar med att privatisera allmännyttan.

          I valkampanjen stod han för en socialdemokratisk politik? Det här tror inte ens journalisten som skrivit artikeln på. Det har aldrig varit en hemlighet att Batljan står på näringslivets sida. Den som hade haft sina tvivel fick det slutgiltigt bekräftat när det avslöjades att det var Svenskt Näringsliv som skrev hans debattartiklar. Det är inte precis socialdemokratisk politik som han har stått och förespråkat.

Klockren statusuppdatering som cirkulerar på facebook:

Om du får en vänförfrågan från Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Hillevi Engström eller Jan Björklund, acceptera den inte! Det är ett virus som tar bort din förtidspension, stjäl från de fattiga och importerar billig arbetskraft, ger dina barn 32 klasskamrater, sätter gränser för kärleken och tvingar sjuka att arbeta sig till döds. Kopiera och klistra in i din status! Vi måste sprida ordet vidare ...... :)

– Jag är arg och besviken. Jämställdhetspotten behövs. Vi tycker att det ska löna sig lika bra att vårda gamla och sjuka som att reparera bilar.

Detta är vad Kommunals förbundsordförande, Annelie Nordström, säger till LO-tidningen apropå avsikten från Livs, GS och IF Metall att inte ställa sig bakom LO:s beslut att driva kravet på jämställdhetspotter inför kommande avtalsrörelse (Jämställdhetspott splittrar LO, LO-tidningen, 2011-09-05).

          Det är bra att Nordström tar tydlig ställning för LO-kollektivets lågavlönade medlemmar, men var fanns denna kampvilja när hon i våras avvisade Pappers mfl:s kritik mot industriavtalet? Trots varningar från alla hål om att det nya industriavtalet kunde hota såväl LO-samordningen som kravet på jämställdhetspotter, stödde Kommunals ordförande det nya industriavtalet när det diskuterades i LO-styrelsen. Ställningstagandet från LO-styrelsen blev att det nya industriavtalet är förenlig med LO-samordning, ett beslut som Transport reserverade sig mot. Pappers vägrade att teckna avtalet och även Byggnads och Elektrikerna var starkt kritiska. Såhär uttalade sig SEF:s förbundsordförande Jonas Wallin:

– Att män tjänar mer än kvinnor är ett grundproblem i det svenska samhället. Det industriavtal som nu planeras, sätter stopp för satsningen på jämställdhetspotter som framgångsrikt har minskat gapet mellan kvinnors och mäns löner. Det är ett svek mot alla kvinnor och ett nederlag för jämställdheten. (Industriavtalet ett svek mot kvinnorna, KA 2011-05-20).

          Även arbetsgivarsidan har tolkat avtalet som oförenligt med krav på en jämställdhetspott. Men trots detta valde Kommunal, Handels och HRF att stödja IF Metalls linje i den frågan, och nu ser vi konsekvenserna av detta när avtalsrörelsen kommer igång. Det är ingen slump att det är GS, If Metall och Livs som reserverar sig mot LO:s beslut att driva kravet om jämställdhetspotter. Det är ju precis samma förbund som tecknade det nya industriavtalet, och nu måste de leverera till motparten. Visst fick exempelvis Kommunal en högre procentuell höjning under senaste avtalsrörelse medan industriarbetarna fick stå tillbaka med anledning av finanskrisen. Men hur länge har inte kvinnorna inom vård och omsorg, handeln och hotell- och restaurangbranschen fått stå tillbaka?

          Varken If Metall, GS eller Livs är emot jämställdhetspotten, sägs det, utan de är bara emot nivån på den. Men är man för en jämställdhetspott värd namnet, då förespråkar man inte en nivå på 50 eller 60 kr, som de gjorde. Vill man däremot slippa driva kravet på jämställdhetspott utan att behöva erkänna det, då lägger man ett förslag som man vet att de andra förbund inte kommer att godta.

          Det nya industriavtalet var ett svek mot LO-kollektivets kvinnor och det är lite för sent för Kommunals ordförande att ställa sig kritisk mot samma förbund som hon i våras stödde i sina ansträngningar att få LO att ställa sig bakom det avtal som nu ligger till hinder för att driva kravet på jämställdhetspott.

Klockren statusuppdatering som cirkulerar på facebook:

Om du får en vänförfrågan från Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Hillevi Engström eller Jan Björklund, acceptera den inte! Det är ett virus som tar bort din förtidspension, stjäl från de fattiga och importerar billig arbetskraft, ger dina barn 32 klasskamrater, sätter gränser för kärleken och tvingar sjuka att arbeta sig till döds. Kopiera och klistra in i din status! Vi måste sprida ordet vidare ...... :)

I söndags var det en hel del bloggande om 11 september-attackerna. Det är ett datum få politiska kommentatorer glömmer bort. 12 September däremot, har fallit helt i glömskan. I går var det 90 år sedan kvinnorna fick rösta för första gången i Sverige på lika villkor som männen. Det var 12 september 1921 och det var val till riksdagens andra kammare. Tre år tidigare, dvs 1919, när beslutet togs var Högerpartiet, som moderaterna hette då, hårdknackat motståndare till kvinnlig rösträtt. När valet till andra kammaren hölls 1921, segrade Socialdemokraterna.

12 September är ett datum som inte bör glömmas bort!

Igår var det 11 september, och som förväntat bloggade flera politiker om terrorattentaten mot World Trade Center och Pentagon för 10 år sen. 2’977 dog i attentatet. Denna siffra bör ställas i jämförelse med de 4’100 amerikaner som förlorade sitt liv i den rättsvidriga invasionen av Irak, för att inte tala om det totala antalet döda (bland civila irakier beräknas mellan 86’453 – 94’325 ha mördats, och då räknar vi alltså inte in irakiska soldater).

Terrorattentatet mot Pentagon och World Trade Center var inte det enda terroristattentatet som ägde rum den 11 september. Även den CIA-planerade statskuppen 1973 mot president Allende i Chile skedde den 11 september som öppet stöddes av Sveriges moderater. Totalt dog 3’500 under Pinochets diktatur och 1500 är fortfarande försvunna. Militärjuntan utsatte mellan 300’000 och 400’000 chilenare för tortyr. Men moderaterna bloggar förstås inte om detta. Den här händelsen är som bortglömd. Idag vill de inte kännas vid att de faktiskt uttalade sitt stöd för Pinochets regim. Nu är det World Trade Center som gäller.

Vissa döda är mer värda än andra döda. Vissa terroristdåd går tydligen att fördömas, medan andra tydligen ska hyllas, och när de inte längre kan hyllas så ska de tydligen glömmas. Nedan finns det en intressant kortdokumentär om statskuppen i Chile i ljuset av terrorattentaten för tio år sen.

Första gången glömmer jag aldrig. Detta var vad som stod på våra tröjor när ett stort gäng fackliga ungdomsansvariga demonstrerade i somras i Stockholm för att uppmärksamma de dåliga arbetsvillkor som många ungdomar jobbar under. Första gången glömmer jag aldrig är nog ngt vi alla kan säga om vårt första sommarjobb. Som grön och oerfaren kan det vara svårt att veta vad som gäller och man litar ofta på att det arbetsgivaren säger stämmer. Därför är det inte ovanligt att man accepterar orimliga villkor.

          Ett exempel på det är Sommacaféet i Umeå, där de anställda bara fick betalt när det var bra väder. Tänk om man också kunde betala hyran för sin sommarstuga bara när det var soligt. Denna jämförelse gör Arijan Kan, ordf i Ung Vänster i Umeå, i sin insändare om ämnet. Förvånande nog får han ett svar från sommarcaféets ägare Peter Arkhult, där han påstår att Ung Vänster vill upphäva deras fackliga avtal. Men till saken hör att det fanns inget fackligt avtal på den arbetsplatsen. Arkhult har inte tecknat kollektivavtal med Hotell- och Restaurangfacket.

          Kollektivavtalet anger vilken minimilön du ska ha, hur mkt du minst ska få för övertidsarbete, att du har rätt till raster och hur långa. K-avtalet försäkrar dig utifall du skadar dig på jobbet, eller på väg till eller från jobbet. Med andra ord anger k-avtalet vilka rättigheter du har, sen får din chef gärna ge dig mer om hon vill: K-avtalet anger bara ett golv. Genom att inte teckna k-avavtal, säger alltså Peter Arkhult att hans anställda inte är värda några rättigheter. Detta är tyvärr det sätt varpå många arbetsgivare ser på ungdomar.

          Vi har en rekordhög ungdomsarbetslöshet i Sverige, som regeringen konsekvent har vägrat att göra någonting åt. I en sådan situation så nöjer sig ungdomar tyvärr med vad som helst bara de får jobb och detta utnyttjas hänsynslöst. Medan regeringen sitter med armarna i kors, har socialdemokraterna däremot starta en satsning i Umeå genom att avsätta 80 miljoner av den kommunala budgeten som är öronmärkta för ungdomsjobb.Två hundra ungdomar kommer att få jobb på det här sättet. Vi har även startat en höstkampanj för at informera allämänheten om problematiken med den höga ungdomsarbetslösheten. I Umeå gör vi åtminstone ngt mot det här problemet.

Nu har den borgerliga debattören Maria Skiddi gjort det igen! På sin blogg kallar hon Umeås socialdemokratiska kommunalråd Lennart Holmlund för främlingsfientlig. Anledningen: han gillar inte att kommentarer på hans blogg publiceras utan hans godkännande.

          Vad gäller vilka kommentarer som behöver godkännas innan publicering, så är det som Skiddi säger. Inloggade bloggare kan lämna kommentarer hos andra utan förmoderering, eftersom de inte kan gömma sig bakom en pseudonym. Sorry, Holmlund, men så är det. Det är ingenting nytt. Jag är kritisk till hur lätt hänt det verkar va’ för en del politiker att vägra publicera kommentarer, men att på basis av det kalla Holmlund för främlingsfientlig är ju.. ja, typiskt Skiddi.

          Det är inte som att Skiddi skulle gjort sig känd här på VK-bloggen för att hålla en saklig politisk diskussionsnivå. Liksom Riedl, har hon svårt att hålla sig till sanningen. Förra gången hon var ute i blåsväder, var det för att hon under valrörelsen hade påstått att fackförbundet Kommunal hade sänkt hennes lön med 250 spänn i månaden. Vad hon inte hade räknat med var att hennes lön som kommunanställd är offentlig, och det var därför ingen match att kolla upp om detta stämde. Istället för en lönesänkning, hade hon ju haft en lönehöjning! Moget!

          På frågan om varför hon kallar Holmlund för främlingsfientlig, svarar hon att anonyma på nätet är ju främlingar som Holmlund är fientlig mot. Ok..?? Hon är mkt väl medveten om att främlingsfientlig i själva verket betyder rasist. Och det är ju väldigt lågt att med hänvisning till en sådan ursäkt motivera ett sådant sätt att kalla en politisk motståndare för. Men om hon nu vill envisas med att främlingsfientlig faktiskt bara är ngn som är fientlig mot främlingar, får hon väl leva i fantasin om att högskola också bara är en skola som är hög, sverigedemokrat bara en demokrat från Sverige, och slutsats just satsen som kommer ut på slutet.

          Skiddi får väl tycka vad hon vill om huruvida Holmlund kan kallas främlingsfientlig eller ej men jag tycker läsarna ska ta saken i egna händer och dra sin egen slutsats (och nej, Skiddi, med slutsats så menar jag inte vad du nog tror ;P).

Igår skrev jag om den höga ungdomsarbetslösheten och den förvirring som råder inom borgerligheten beträffande hur den ska hanteras. I vulgärdebatten om ungdomsarbetslöshet, så brukar denna framställas som ungdomarnas eget fel. Ungdomar vill hellre leva på bidrag än jobba, brukar det heta. Eller så ställer de orealistiska lönekrav, som arbetsgivarna av naturliga skäl inte kan tillfredsställa. Men hur förhåller det sig egentligen? Vill ungdomar verkligen inte ha jobb?

          För att tvinga ungdomar att ta jobb istället för att leva på ”bidrag”, har regeringen ändrat i a-kassereglerna så att de får ännu lägre ersättning än övriga: Från dag 101 sänks ersättningen för ungdomar från 80% till 70% medan övriga behåller 80%s-nivån. Från dag 201 så sänks ungdomarnas ersättning från 70% till 65%, medan den sänks från 80% till 70% för övriga. Man kan fundera på hur pass bra det här överensstämmer med den nya diskrimineringsgrund som alliansen själv har infört i lagstiftningen, nämligen åldersdiskriminering, men oavsett detta är ju poängen att denna straffsänkning riktat mot ungdomar inte har minskat ungdomsarbetslösheten.

          Låt oss kolla på det andra påståendet, nämligen att ungdomar ställer för höga lönekrav och vägrar att ta jobb med rimliga löner i förhållande till den ringa arbetslivserfarenhet de har. Under alla år jag deltagit i kampanjen Facket på Sommarjobbet och Facket på Vinterjobbet, då vi från LO besökt olika arbetsplatser under sommar- och vintertid, har erfarenheten varit den motsatta. I alltför många fall, jobbar ungdomar för mindre lön än de är berättigade till enligt kollektivavtalet. Det kan handla om att de jobbar gratis övertid, inte får OB-ersättning eller –såsom det är vanligt inom restaurangbranschen- går med på att jobba gratis arbetspass i förhoppning om att bli uppringda i framtiden om det behövs personal. Hela 60% av de samtal som ringdes upp i somras till fackets hjälptelefon handlade just om fall av gratis jobb.

          Unga vuxna behandlas som andra klassens arbetstagare. De får ofta inget anställningsbevis, råkar ut för svartjobb eller får i värsta fall inte ens pengar för sitt arbete. När de ändå i brist på kunskap om sina rättigheter, går med på såna här villkor, hur kan man då skuldbelägga dem för den höga arbetslösheten genom att påstå att de ställer för höga krav? Sålänge regeringen tilämpar åtgärder på basis av det felaktiga antagandet att ungdomar inte vill ha jobb, kommer inte dessa åtgärder att lyckas minska arbetslösheten.

För inte så länge sedan sommartalade herr statsministern i Gustavsberg. Ganska imponerande, måste alla moderater ha tyckt att talet var, eftersom det var det enda de bloggade om kring det datumet (20nde augusti). Och väldigt imponerande, måste jag säga: efter att herr statsministern hade rest runt och träffat unga, hade han ett väldigt tydligt budskap, nämligen att unga vill jobba och skaffa sig en egen inkomst. No shit, Sherlock!

          Det tog alltså över ett år för våran statsminister att förstå detta! Den officiella linjen från alliansens sida har sedan Reinfeldts anförande i Svenskt Näringslivs stämma för ett år och tre månader sen varit att ungdomsarbetslösheten bara är en skapad synvilla. I blogg efter blogg skrev alliansens företrädare att ungdomsarbetslösheten inte alls var hög, utan det bara handlade om trixande med statistik från EU:s sida, vilket konstigt nog inte stoppade dem från att föreslå åtgärd efter åtgärd för att ge jobb till ungdomar: som att sänka deras löner (som Centern förespråkade), undanta dem från LAS (även föreslaget av Centern), sänka deras a-kasseersättning mer än övrigas (som regeringen faktiskt gjorde) och sänka deras arbetsgivaravgift (också genomfört av regeringen). En hel del åtgärder för att lösa ett problem som bara var en synvilla, va?

          Borgerlighetens inställning till ungdomsarbetslösheten ändras oftare än en kameleont byter färg. Ibland är ungdomsarbetslösheten bara en synvilla, medan andra gånger är den högst reellt. Ibland är den ungdomarnas eget fel, som när Anders Borg påstod att ungdomarna hellre spelar tv-spel än söker jobb, och andra gånger, som i Reinfeldts sommartal, så är det inte ungas fel eftersom de faktiskt vill ha jobb

          Om nu regeringen vill minska ungdomsarbetslösheten, varför minskar den mögligheten till omskolning? Antalet Komvuxplatser har skurits ner rejält. Yrkesförberedande gymnasielinjer ger inte längre behörighet till högre studier. Långtidsarbetslösa skickas till FAS 3, där de inte får vare sig delta i praktik eller i ngn arbetsmarknadsutbildning. Och arbetsförmedlingen förbjuds att hjälpa ungdomar under de första 3 månader de är arbetslösa, då de behöver hjälpen som mest innan de blir långtidsarbetslösa.

          När regeringen sviker ungdomar, satsar däremot socialdemokraterna och vänstern 80 miljoner av Umeås kommunala budget på ungdomsjobb, många inom offentlig sektor. Ungdomar får inte bara en fot på arbetsmarknaden, utan de bidrar till att minska den tunga arbetsbördan i den underbemannade välfärdssektorn. Seriösa heltidsjobb med kollektivavtal, till skillnad från jobben inom hushållsnära sektorn och krogbranschen, som regeringens rut-avdrag och restaurangmomsen syftar till att skapa.

Alltså, alla likheter med verkligheten är bara sammanträffanden, hahaha!

Ovan ser ni en leguanunge som min pappa hittade inne i huset nu i somras när jag var i Colombia. Den hade lyckats ta sig in i huset genom ventilationssystemet. Visst är den häftig? ;)

Igår kom jag hem från kursen jag höll i Skellefteå för ungdomsansvariga från olika LO-förbundsavdelningar i Norrbotten och Västerbotten. Det var mkt intressanta diskussioner och jag lovar berätta lite grann om den under veckan ;).

Jag har haft fullt upp de senaste dagarna med att förbereda och hålla i en facklig kurs för ungdomar i Skellefteå, så jag har inte riktigt haft tid att skriva nå mkt på bloggen :(. Men jag lägger upp ett klipp så ni har ngt roligt att se på i alla fall. Enjoy ;P