Inom vård och omsorg är stress så vanlig att det hör till ovanligheterna att få läsa om goda exempel. Därför blir jag nästan tårögd när jag läser Erik Laaksos oerhört opartiska beskrivning av sin arbetsgivare (eller måhända uppdragsgivare?), som visar vilket oerhört socialt ansvar den tagit på sig! Vi får veta att detta boende är största arbetsplatsen i hans kommun. Den stora mängden anställda bidrar med stora summor skattemedel. Även lokala butiker gynnas eftersom det bor 70 brukare som konsumerar i mängder, och för många ungdomar är detta boende deras första kontakt med arbetslivet. Tydligen är detta företag det bästa som hade kunnat hända de anställda, kommunen och och det lokala näringslivet.

          Den fantastiska arbetsgivaren Laakso beskriver är ingen annan än, hör och häpna: Carema Care! Dess framgångsrecept heter vinstsyfte, ”som utgör drivkraft för att företaget ska skapa hög kvalitet och ökad kundnöjdhet”. För facket borde dessutom företaget vara en ”underbar förhandlingspart”, eftersom höga vinster möjliggör högre löner.

          Med glädje välkomnar jag Laaksos nyväckta fackliga intresse. Med tanke på att han tidigare anklagat LO för att vara kapat av trotskistiska infiltratörer, kunde man inte tro att han ville facket väl, men kolla!

          Givetvis ger överskott utrymme för att anställa fler och höja löner. Men hela vitsen med att driva en verksamhet i vinstsyfte är att DELA UT vinsten och då måste pengarna tas någonstans ifrån. Eftersom företag verksamma inom skola, vård och omsorg inte kan ta betalt av elever eller vårdtagare, tas alltså pengarna från verksamheten. Följden blir mindre pengar till bemanning och löneutbetalningar. Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor, med sämre service som resultat. Detta bekräftas också av en komparativ studie som granskar 5 olika kommuner (däribland Umeå). Men istället påstår Laakso att ett vinstförbud inom välfärdsområdet skulle leda till lägre skatteintäkter, sämre löneökningar och minskad sysselsättning. Han menar t.o.m. att det skulle leda till kommunism!!

          På fullaste allvar påstår Laakso att ett vinstförbud inom skattefinansierade verksamheter skulle leda till att hans boende skulle stänga, eftersom ”det finns ingen kommun som kan ta över sådan här verksamhet på egen hand”. Laakso vet mycket väl att det är kommunen som står för kostnaderna! Vad är det som gör kommunen, som uppenbarligen har råd att finansiera verksamheten, till oförmögen att ta över? Överallt där Carema pga vanvårdsskandalerna förlorat sina upphandlingar, så har berörda kommuner övertagit verksamheten. De personalnedskärningar han varnar för saknar förankring i verkligheten.

          Laaksos skrämselpropaganda går förmodligen hem i USA där minsta krav på socialreform anses som kommunism, men på hemmaplan, framstår han snarare som huvudpersonen i fabeln om pojken och vargen, som skrämmer upp folk i onödan med risken att inte bli tagen på allvar den dag han skulle börja tala sanningen.

Kommunal Västerbotten sektion 5, som organiserar anställda inom de områden som ligger under Umeå Kommuns socialtjänsts ansvar, tar tydlig ställning mot privatiseringar. Nedan följer ett uttalande som antogs förra veckan:

Äldreomsorgen berör oss alla - därför ska den vara gemensamt ägd och driven!

Efter de senaste veckornas debatt och avslöjanden om vanvård råder det inga tvivel om att vinstintresset inom äldreomsorgen har gått för långt. Argumenten för konkurrensutsättningen av vård och omsorg var att valfriheten skulle bli större, kvaliteten skulle höjas och människor skulle få det bättre. Med facit i hand kan vi konstatera att så inte blev fallet och att det inte finns något som helst vetenskapligt stöd för att konkurrens, kvalitet och effektivitet skulle gå hand i hand.

          Försvarslinjen från både högern och delar av Socialdemokratin har länge varit att politikerna måste bli bättre på att upphandla, ställa kvalitetskrav och utvärdera. Att tro att lösning ligger i mer övervakning och mer blanketter att fylla i är mer en lovligt naivt. Den typen av argumentation visar endast att privatisering innebär mer byråkrati och inte tvärtom som det brukar låta. Verkligheten har hunnit ifatt. Det är dags att inse att det inte går att kombinera bra omsorg med höga avkastningskrav. Det ska inte vara möjligt att leka affär med våra pengar, erbjuda en usel produkt och kalla det för valfrihet samt dessutom föra ut vinsterna ur landet för att slippa beskattning. Den typen av förskingring av redan ansträngda offentliga resurser kommer att leda till fler vårdskandaler framöver, oavsett om det handlar om blöjor, medicinsk utrustning eller personal.

          Det är dags att stoppa privatiseringen och införa meddelarfrihet för de anställda. Genomför en ordentlig utvärdering och analys av konsekvenserna av marknadsanpassningen inom vård och omsorg. Fokus måste läggas på en bättre omsorg, verklig valfrihet för de äldre och bättre anställningsvillkor för personalen. Den ”marknad” som från början kanske var tänkt att öppna upp för personalkooperativ och mindre enheter som satte de äldre i centrum och som automatiskt skulle sortera bort oseriösa företag har kommit att bli en ”äldreindustri”. En industri där stora riskkapitalbolag konkurrerar genom att hålla nere kostnaderna och lägga anbud som kräver minsta möjliga resurser.

          Vi i Kommunal sektion 5 uppmanar härmed politiker i Umeå, samt i övriga landet, att vika av från den inslagna vägen. Stoppa privatiseringen av vår gemensamma välfärd. Låt oss behålla och utveckla vår kommunala äldreomsorg, istället för att skicka pengar till skatteparadis.

Sektion Umeå socialtjänsten (sektion 5)
Kommunal Västerbotten

Medan regeringen utreder och utreder om det faktiskt är så att vanvård är utbredd inom privatdriven äldreomsorg, så fortsätter vanvården:

Sluta utreda och börja agera!

Man blir så less! Så fort regeringen inser att de har minoritet i en viss fråga, dränker de den i långsamma utredningar för att slippa agera. Så var det med t ex utförsäkringarna:

          I somras drev den rödgröna oppositionen 3 förslag: att stoppa utförsäkringarna, att de nollklassade ska få tillbaka sin ersättning, och att de gamla reglerna ska gälla för de sjukskrivna som prövas efter 180 dagar. Utförsäkringarna stoppades inte eftersom SD gick på regeringens linje i den frågan. Däremot lyckades man få igenom de 2 andra förslagen. Men istället för att följa riksdagsbeslutet tillsätter regeringen en utredning för att analysera konsekvenserna av tillämpa de gamla reglerna efter den 180nde sjukskrivningsdagen. I praktiken är alltså riksdagsbeslutet värt ett skit, då regeringen vägrar att följa det!

          Liknande fasoner ser vi igen när högerregeringen för att dränka ner frågan om vanvård, tillsätter en utredning. Borgarna vet mycket väl att de inte har folket med sig i frågan om att tillåta vinstdrivande företag bedriva vård. För att inte tappa stöd kan de därför inte gå till företagens försvar, men eftersom de inte heller vill gå på folkets linje, så öppnar man i vanlig ordning en utredning så de slipper komma med besked.

          Så svårt är det dock inte att se igenom vad de gör. När regeringen införde lagen om valfrihetssystem (LOV), som underlättar för kommuner att låta privata företag bedriva äldre- och handikappomsorg, var syftet aldrig att gynna brukarna genom ökad valfrihet, som det heter officiellt. Snarare var det att gynna företag! I fråga om en kollidering mellan företagens intressen och krav på kvalité, så ställer sig LOV tydligt på företagens sida. Regeringens utredare rekommenderar explicit att kommunerna inte ska ställa höga krav: ”Ju högre krav som ställs, desto färre företag kommer att vara intresserade av ett avtal med myndigheten” (Se SOU 2008:15, s. 17).

          Alltså ska företagsamhet prioriteras framför kvalité. Är det då konstigt att vi får de här skandalerna om vanvård inom Carema och Attendo? Regeringens vilja att utreda är ju bara bullshit! De har alltid vetat om riskerna med att privatisera äldreomsorgen. Forskningen har länge visat på sambandet mellan låg personaltäthet och lägre vårdkvalité, och det är inte precis en nyhet att privata utförare inom äldreomsorgen snålar på personal för att göra vinst (Se gärna s. 215-257 i den här rapporten).

          Medan saken ”utreds” så fortsätter vanvården. Jag tycker att regeringen ska ta sin utredning, stoppa upp den i arslet och börja agera istället:

Förbjud vinster i vården NU!

Mkt bra dokumentär om Carema och vinstdrivande företag inom äldreomsorgen:

Lite intressanta fakta:

Enligt forskningen så är en majoritet av befolkningen negativt inställd till att äldreomsorg ska bedrivas i privat regi. Intressant är att personalen inom äldreomsorgen är statistiskt sett ännu mer negativa till det, och ännu mer intressant är att privatanställd äldreomsorgspersonal är ytterligare mer negativt inställda.

          Detta finns att läsa på sidan 230-231 i forskningsrapporten ”Konkurrensens konsekvenser, Vad händer med svensk välfärd?”, som genomfördes på uppdrag av SNS, som knappast kan anklagas för att vara vänstervriden.

          Om det är ngn som har insyn i hur privata företag inom vård och omsorg sköter sig så är det deras anställda. När t.o.m. de som jobbar där är negativt inställda till att privata företag ska driva äldreomsorg, då måste det vara ngt helt galet med hur vården bedrivs i privat regi.

          Är det inte dags att kommunen tar tillbaka ansvaret över äldreomsorgen? Privata vinstintressen ska inte styra äldreomsorgen. Bort med Carema, Attendo mfl. De har ingenting här att göra!
 

Jag ser att Helen Edlund (Kd) som sitter i socialnämnden inte läst wikipedias definition av demokrati, som jag länkade till för 2 år sen så att hon skulle lära sig vad demokrati var för någonting. Hennes agerande i socialnämnden visar på den oförståelse som den här människan har för den demokratiska processen.

          Bakgrunden är frågan om huruvida kommunen skulle ta tillbaka driften av äldreboendet Skräddaren eller om man skulle förlänga avtalet med Carema ytterligare 3 år. När beslutet fattades i socialnämnden, tjänstgjorde Helen Edlund (Kd) som ordförande eftersom den egentliga ordförande Eva Andersson (s) var frånvarande. Själv sitter inte jag i den församlingen, men jag garvade ihjäl mig när jag läste i protokollet från senaste möte vad som hade hänt:

          Borgarna ville låta Carema behålla driften, medan majoriteten i form av Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet ville se kommunen ta tillbaka verksamheten. När båda yrkandena ställdes mot varandra, såg Helen sin chans att som tjänstgörande ordförande fuska till sig segern genom att ropa ut fel utfall. I protokollet kan vi läsa:

Ordförande ställer förslagen mot varandra och finner att socialnämnden beslutat förlänga avtalet med Caremas äldreboende Skräddaren. (sida 13)

          När votering är begärd, visar det sig dock att socialdemokraternas linje om att ta tillbaka Skräddaren från Carema fick stöd av en kraftig majoritet: 8 mot 5 blev resultatet av voteringen, vilket ledde till att det slutgiltiga beslutet blev att återta verksamheten i egen regi.

          Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hade omröstningen varit någorlunda jämt, hade man kunnat förstå varför ordförande ropar ut fel beslut. Det är inte alltid lätt att avgöra hur många som ropar ja respektive nej. Men en skillnad mellan 8 och 5 är inte precis vad jag skulle kalla jämn. Vad trodde Helen? Att majoriteten inte skulle begära votering när det var uppenbart att hon försökte köra över dem? Det här är ju pinsamt!

Jag tror inte det finns ngn yrkesgrupp med så roliga historier från jobbet än dem som jobbar inom vården faktiskt.. särskilt dem som jobbar inom äldreomsorgen. Bortsett från stressen, de omänskliga arbetspassen, arbetsbördan och den låga lönen, är det ändå roligt att jobba med äldre.

          Jag minns ett tillfälle från ett par år sen som gjorde min dag. När jag höll på att tömma tvättmaskinen hos en brukare, hittade jag, bland alla blöta plagg, en tvättad blöja! Brukaren hade mest troligt slängt blöjan i tvättkorgen i tron om att det var soporna, och kollegan som hade varit före mig hos honom och stoppat in tvätten i maskinen hade antagligen inte märkt att blöjan hade följt med, haha.

          Jag tyckte att hela händelsen var så komisk, att jag tog hissen neråt till personalkontoret och visade den tvättade blöjan för mina kollegor. Jag kunde inte hålla mig för skratt medan jag berättade var det var jag hade hittat den. Då ställde sig en av mina arbetskamrater upp, och sa helt seriöst: Alejandro, du kanske inte vet det för att du precis kommit från semestern, men till följd av sparbetingen är det sagt att vi ska tvätta blöjorna!
Det här var 2009, mitt under finanskrisen. Det var alltså besparingstider helt enkelt, men att vi nu skulle börja tvätta blöjor var helt sanslöst, tyckte jag. Jag blev mållös, och då började min arbetskamrat att gapskratta. Allt hade varit ett skämt. Givetvis fanns det inget direktiv om att vi skulle snåla med blöjor, utan den som var före mig i tvättstugan hade inte sett att blöjan hade följt med in i maskinen.

          Detta kom jag att tänka på igår när jag läste att vårdjätten Carema väger blöjor. Brukarna får vara flera timmar i våta blöjor, eftersom personalen inte får byta blöja på dem om den inte väger tillräckligt. Allt för att spara pengar… mitt i en högkonjunktur! Bolaget gör stora vinster på våra skattepengar, som inte används till vård utan skickas vidare till skatteparadis. 150 fall av vanvård rörande Carema utreds av Socialstyrelsen just nu. Så långt har det alltså gått, att det som i kommunen skulel varit ett skämt, är på Carema en verklighet!

          Carema är inte det enda företag inom välfärdssektorn som tar ut vinster genom att snåla på verksamheten. Sveriges största ambulansföretag Falck har gjort sig skyldig för ca 4000 brister, som företaget har mörkat. Även Attendo Care har fått mycket kritik från Socialstyrelsen. Problemet är att det inte handlar om isolerade företeelser eller enstaka företag, utan om brister som begås systematiskt av de stora jättarna som dominerar den privata vårdmarknaden. När vinsten är drivkraften, så är det klart att brukarnas behov kommer i andra hand. Och hur ska man kunna göra vinst på en skattefinansierad verksamhet, om det inte är genom att snåla på verksamheten?

          Någon som vågar ta itu med detta är Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt, som krävt ett lagförbud mot att företag ska få ta ut vinster från skattepengar. Han möter motstånd frånden borgerliga regeringen, som hellre lägger ansvaret på äldreomsorgspersonalen. När ska regeringen förstå att vård och omsorg inte ska bedrivas av vinstdrivande företag?
 

För inte ens en månad sen fick vi veta om det privata ambulansföretaget, vars personal slagit larm om allvarliga brister i bilarnas utrustning som företaget har mörkat för såväl landsting som socialstyrelsen. Detta kostade livet för Anton Wiberg, 14 år, som avled i Höör när ambulansens sugutrustning inte fungerade som den skulle. Men detta är bara 1 fall bland de 4000 rapporteringar om brister som företaget mörkat. Och det som känns mest skrämmande är att det rör sig om Falck, som är Sveriges största ambulansföretag med ansvar över en fjärde del av befolkningen. Ett annat kritiserat vårdbolag är Attendo Care, vars allvarliga brister uppmärksammades först när de lät en 63-ärig kvinna i Helsingborg dö nerkylt.

          Jag tycker moderaternas gruppledare i landstinget Niklas Sandström (m) borde ha detta i åtanke när han tillsammans med de övriga borgerliga partierna aktivt verkar för att sänka ribban för vilka tjänster en privat hälsocentral ska erbjuda för att få tillstånd att etablera sig i länet. Detta för att underlätta för än fler företag att kunna ge sig in i branschen, så patienter har fler vårdgivare att välja mellan.

          I Stockholms län där det borgerliga styret infört fri etableringsrätt inom primär vården, har det skett en överetablering av privata vårdgivare inom höginkomsttagarområdena, som belastat landstingets ekonomi. De 206 miljoner i extra tillskott som gått till de här vårdenheterna, har tagits från mottagningar i socialt utsatta områden som därmed i snitt förlorat 2,9 års arbetare per mottagning och från vårdinrättningar i medelinkomsttagarområden som i snitt förlorat 3,6 årsarbetare per mottagning. I det här fallet har alltså valfrihetsreformen inte handlat om att låta patienterna välja mellan olika vårdgivare som att låta privata vårdgivare välja bort mindre lönsamma patienter.

          Är det detta vi ska ha landstinget till? Ska vi sänka ribban som borgerligheten i Västerbotten med Niklas Sandström i spetsen (m) vill och låta vem som helst få öppna en vårdinrättning bara för att högern tycker det är för få privata företag som uppfyller kriterierna? Om alliansen inte har förstått det så är landstingets roll att främja folkhälsan för invånarna i länet, inte att springa näringslivets ärenden.

Ivern att utforma kommunal verksamhet med den privata sektorn som förebild (sk. NPM=new public management) har lett till de mest absurda konsekvenserna. Genom konkurrensutsättning skapar man en marknad där olika kommunala verksamheter som är beroende av varandra köper och säljer tjänster till varandra.

Låt oss ta städverksamheten inom Umeå Kommun som exempel. Varje skola eller hemtjänst får välja vilken städfirma de vill anlita, inte nödvändigtvis kommunens egen städverksamhet. Det leder till att den enskilda skolan ofta väljer en billigare städfirma på den privata marknaden. För den enskilda skolan innebär detta kanske en besparing, men för kommunen i sin helhet innebär det en fördyring eftersom köp av privata städtjänster tar kommunal pengar i anspråk som hade kunnat gå till kommunens egen städverksamhet och därmed stannat kvar inom kommunen. Men varje del i den kommunala organisationen förvandlats till en självständig enhet som saknar förmågan att se sig själv som en del av ett större sammanhang. Den enskilda enheten ser främst till sina egna intressen utan hänsyn till hur detta påverkar andra kommunala enheter.

Och sen har vi ju förstås de onödiga samordningsförluster man får tillföljd av konkurrensutsättning. Ta t.ex. Sandahöjds Hemtjänst som har sitt kontor inne på Margots Tuttar (höghuset på himlastigen 10) och som servar den äldre befolkningen på sandahöjds område med omnejd. Fatta det absurda med de brukare på Margots Tuttar som anlitar privat hemtjänst! Dagligen kommer hemtjänstpersonal från företagen Carema eller Attendo, som kör från stan - eller var det nu är deras personalkontor nu ligger ifrån - till Margots Tuttar och tar hand om brukare som personalen på Sandahöjds Hemtjänst - som har sitt personalkontor på samma hus - hade kunnat ta hand om. Onödiga bilresor kostar.

-Är detta billigt för kommunen?

-Är detta miljövänligt?

-Nej, detta är korkat!

Samordningsvinster kan vi bara få under egen regi, men då krävs att vi betraktar kommunen för vad det är: en sammanhållen helhet och inte en segmenterad marknad.