Igår kunde man läsa nedanstående insändare i VK. Jag återger den här på min blogg:

 

Även visstidare är värda rättigheter

Det är med glädje vi ser att i år kommer alla anställda i Umeå Kommun tillhörande Kommunals yrkesgrupper att garanteras löneökning. Detta besked kom från Personalutskottets ordförande Christer Lindwall (s), som under Fullmäktigesammanträdet den 20130325 har uttalat att Kommunen inte ska nolla sina anställda.

För 2 veckor sen skrev jag om avtalsrörelsen. Nu när facken enats om avtalskraven, blir det spännande att se vad det blir för motstånd från arbetsgivarhåll och vad utfallet av den dragkampen blir. Denna fråga avgörs dock centralt och för oss aktiva i Kommunal på lokal nivå, gäller att försöka påverka arbetsgivarna lokalt för att de ska gå med på extra påslag utöver vad förbund och arbetsgivareorganisation avtalar om centralt.

          Merparten av Kommunals medlemmar är offentligt anställda. De jobbar i politiskt styrda verksamheter, vilket innebär att Kommunal måste se till att även utöva politiskt inflytande ute i kommunerna för att få igenom beslut som gagnar medlemmarnas löneutveckling och anställningsvillkor. Under senaste valrörelse var vi därför optimistiska då Socialdemokraterna i Umeå lovade att genomföra en satsning för att höja lönerna inom kommunens kvinnodominerade låglönesektorer (se deras kommunalpolitiska handlingsprogram s. 9). Även Vänsterpartiet gjorde ett liknande löfte (se deras program på s. 5).

          I och med att det röda blocket vann kommunvalet så har vi sett fram emot den utlovade låglönesatsningen. Men den har vi än idag inte sett röken av. Vare sig i årets som i förra årets lönehöjningar, har kommunen gett nämntvärt mer till Kommunals medlemmar än vad det centrala avtalet tvingar kommunen till. Vid 2 tillfällen har alltså den röda kommunledningen haft chansen att visa vad den går för, och båda gånger har den låtit denna chans passera.

          Kommunen gick dessutom inte ens med på någon individgaranti i år. Ingen var garanterad en lägsta lönehöjning, vilket innebär att en del faktiskt fick INGEN löneökning!

          Att borgarna är nöjda förvånar oss inte. Lokala företrädare för Fp som Britt-Marie Lövgren har förespråkat lönesänkningar för ungdomar och Centern har företrätt samma linje centralt. Ordf för SKL:s förhandlingsdelegation Ingela Gardner Sundström (m) applåderar dessutom borttagandet av individgarantin som ett första steg till sifferlösa avtal i framtiden (borgerlighetens våta dröm).

          En förhandling innebär ett givande och tagande. Kommunal fick inte igenom någon individgaranti i det centrala avtalet med SKL (som sedan valet 2006 varit borgerligt styrd). Men det centrala avtalet utgör ett golv och varje kommun är fri att erbjuda bättre villkor. För en röd kommun som Umeå finns ingen anledning att skrota individgarantin, såvida den inte liksom moderatledda SKL strävar efter sifferlösa avtal i framtiden, vilket jag har svårt att tro. Umeås väljare har inte röstat fram S och V för att kommunen ska driva en borgerlig lönepolitik!

          Halva mandatperioden har gått nu och S och V har 2 år på sig att visa att de håller vad de lovar. Återinför individgarantin och gör en rejäl satsning på de lågavlönade. Låt inte chansen gå förlorad att visa vad ni går för!

Med LO-repskapets beslut för 2 veckor sen om vilka gemensamma avtalskrav fackförbunden inom LO-familjen ska driva, kan man nu säga att avtalsrörelsen har börjat. I ett sådant läge är det bra att kolla hur det gått i tidigare lönerörelser för att se om det finns något fackföreningsrörelsen kan lära sig inför kommande löneförhandlingar.

          Årets lönerapport från LO har analyserat löneutvecklingen för avtalsperioden 2010-2011. Den visar att den faktiska löneökningen för arbetare inom kommun- och landstingssektorn var mycket lägre än vad fack och arbetsgivare hade avtalat. Enligt kollektivavtalen skulle lönerna ökat med 4,7% under perioden 2010-2011, men i själva verket ökade de med bara 3,8% inom kommun och 3,6% inom landting enligt SCB:s lönestrukturstatistik.

          Det är klart att som förtroendevald inom Kommunal blir jag häpnad. Hur är det möjligt? Är inte detta ett avtalsbrott? Den största (dock inte den enda) förklaringen är att SCB:s statistik inbegriper även icke-fackligt anslutna arbetare, och dessa drar ner statistiken rejält. Kommunals medlemmar fick en faktisk löneökning på 4,2% (att jämföra med totalen för arbetare inom kommun som är 3,8 och landsting som är 3,6). De som är med i facket tenderar således att få en mycket bättre löneutveckling.

          Men även om de fackanslutna fick högre lön än övriga, så fick de ngt lägre än vad de borde fått enligt avtalet (4,2 istället för 4,7). Jag kanske är ute och cyklar men Kommunals största misstag var att en gång i tiden gå med på individuell lönesättning. Finns det tydliga kriterier utifrån antal år i yrket, utbildning och andra objektiva mått är det väldigt lätt att avgöra vad som är en skälig lön. Men med individuell lönesättning öppnar man upp för godtycke.

          Min erfarenhet av kontakt med medlemmar i Umeå Kommun är att sambandet mellan lönekriterierna och den lönehöjning man får är närmast obefintligt. När man utifrån lönekriterierna inte kan avgöra vad var och en ska ha, är det svårt att kunna säga vad som är rättvis lön för en enskild medlem och detta försvårar den fackliga organisationens möjligheter att bevaka sina medlemmars intressen.

          Jag läser i KA att Kommunal ser över lönemodeller och att nästa års kongress kommer att besluta om förbundets framtida lönepolitik. Jag ser framemot att kongressen omvärderar förbundets syn på individuell lönesättning och ändrar linje i den här frågan.

– Jag är arg och besviken. Jämställdhetspotten behövs. Vi tycker att det ska löna sig lika bra att vårda gamla och sjuka som att reparera bilar.

Detta är vad Kommunals förbundsordförande, Annelie Nordström, säger till LO-tidningen apropå avsikten från Livs, GS och IF Metall att inte ställa sig bakom LO:s beslut att driva kravet på jämställdhetspotter inför kommande avtalsrörelse (Jämställdhetspott splittrar LO, LO-tidningen, 2011-09-05).

          Det är bra att Nordström tar tydlig ställning för LO-kollektivets lågavlönade medlemmar, men var fanns denna kampvilja när hon i våras avvisade Pappers mfl:s kritik mot industriavtalet? Trots varningar från alla hål om att det nya industriavtalet kunde hota såväl LO-samordningen som kravet på jämställdhetspotter, stödde Kommunals ordförande det nya industriavtalet när det diskuterades i LO-styrelsen. Ställningstagandet från LO-styrelsen blev att det nya industriavtalet är förenlig med LO-samordning, ett beslut som Transport reserverade sig mot. Pappers vägrade att teckna avtalet och även Byggnads och Elektrikerna var starkt kritiska. Såhär uttalade sig SEF:s förbundsordförande Jonas Wallin:

– Att män tjänar mer än kvinnor är ett grundproblem i det svenska samhället. Det industriavtal som nu planeras, sätter stopp för satsningen på jämställdhetspotter som framgångsrikt har minskat gapet mellan kvinnors och mäns löner. Det är ett svek mot alla kvinnor och ett nederlag för jämställdheten. (Industriavtalet ett svek mot kvinnorna, KA 2011-05-20).

          Även arbetsgivarsidan har tolkat avtalet som oförenligt med krav på en jämställdhetspott. Men trots detta valde Kommunal, Handels och HRF att stödja IF Metalls linje i den frågan, och nu ser vi konsekvenserna av detta när avtalsrörelsen kommer igång. Det är ingen slump att det är GS, If Metall och Livs som reserverar sig mot LO:s beslut att driva kravet om jämställdhetspotter. Det är ju precis samma förbund som tecknade det nya industriavtalet, och nu måste de leverera till motparten. Visst fick exempelvis Kommunal en högre procentuell höjning under senaste avtalsrörelse medan industriarbetarna fick stå tillbaka med anledning av finanskrisen. Men hur länge har inte kvinnorna inom vård och omsorg, handeln och hotell- och restaurangbranschen fått stå tillbaka?

          Varken If Metall, GS eller Livs är emot jämställdhetspotten, sägs det, utan de är bara emot nivån på den. Men är man för en jämställdhetspott värd namnet, då förespråkar man inte en nivå på 50 eller 60 kr, som de gjorde. Vill man däremot slippa driva kravet på jämställdhetspott utan att behöva erkänna det, då lägger man ett förslag som man vet att de andra förbund inte kommer att godta.

          Det nya industriavtalet var ett svek mot LO-kollektivets kvinnor och det är lite för sent för Kommunals ordförande att ställa sig kritisk mot samma förbund som hon i våras stödde i sina ansträngningar att få LO att ställa sig bakom det avtal som nu ligger till hinder för att driva kravet på jämställdhetspott.

I årets avtalsrörelse lyckades Kommunal kamma hem en lönehöjning på 4,65% för sina medlemmar inom kommuner och landsting. Lokalt valde vi i Kommunal att prioritera städarna i förhandlingen med Umeå Kommun då städarna har tidigare haft en dålig löneutveckling.

          Förra månaden avslöjade Sveriges Radio att privata leverantörer av städtjänster slarvar med löneutbetalningar för att kunna erbjuda lägre priser när de konkurrerar med kommunens egen städverksamhet om upphandlingar. På samma sätt som jag i andra inlägg varit kritisk mot kommunens konkurrensutsättning av matleveransen till hemtjänsten, så är jag kritisk till att kommunen beslutade att konkurrensutsätta sin städverksamhet.

          Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor, med sämre service som resultat. Detta bekräftas också av en komparativ studie som granskar 5 olika kommuner (däribland Umeå). Hur kan det annars bli billigare för kommunen att betala till vinstdrivande företag för att göra det som kommunen (utan krav på vinst) redan nu gör, när dessa företag inte bara behöver pengar för att bedriva verksamheten utan dessutom vill ha extra pengar för att kunna göra vinst?

          I ljuset av allt detta så kan jag inte förstå hur en socialdemokratisk styrd kommun som våran, kan konkurrensutsätta sin städverksamhet. Den enda anledningen till att städlönerna varit så låga inom kommunen, är att man varit rädd att höja dem för att kunna hävda sig i konkurrens med privata städföretag, som har ännu lägre kostnader tack vare slarv och felaktigheter med löneutbetalningar. Och detta är ju fan i mig inte förenlig med våra socialdemokratiska värderingar. Detta måste s-ledningen i kommunen vara tydlig med i kontakt med tjänstemännen.

Det här är andra dagen i Tärnaby. Till dem som inte vet vad jag gör här, så kan jag säga att jag deltar i kampanjen Facket på Sommarjobbet med andra fackliga ungdomar. Som jag skrev igår så besöker vi säsongsarbetare och informerar dem om facket och deras rättigheter som anställda.