Idag hade jag tänkt visa Marianne Garnelis förstamajtal, som handlar om jämställdhet och barnfattigdom. Marianne är ordförande för Handels s-förening i Umeå och talade på första maj för Umeå S-kvinnor där hon också är aktiv. Ni kommer gilla talet:

Med rätten till heltid som Umeå Kommun infört för sina anställda har vi kommit längre än borgerligt styrda kommuner vad gäller jämställdhetsarbetet. Kvinnor ska inte vara beroende av män för sin försörjning, utan de ska erbjudas samma villkor till ekonomiskt oberoende som män i regel har. Men i dagens läge spelar stor roll vilket kön man har för vilka arbetsvillkor man erbjuds. Kvinnor jobbar i mkt högre utsträckning än män på deltid.

          För det första är detta i sig ett problem eftersom de flesta som jobbar deltid faktiskt vill gå upp i sysselsättningsgrad, men för det andra medför detta också en hel del andra problem. När kvinnan -såsom det är idag- förvärvsarbetar mindre än sin man, ter det sig naturligt att hon då gör det mesta av hushållsarbetet. Med deltidsanställningar jobbar kvinnor alltså inte mindre utan snarare gör hon mer obetalt arbete. När kvinnans inkomster dessutom är lägre än hennes mans, ter det sig naturligt att det blir hon som tar ut större delen av föräldraledigheten för att familjen inte ska tappa inkomster. Som jag visat tidigare vill många arbetsgivare inte satsa på sina kvinnliga anställda, eftersom dessa förväntas prioritera sin familj framför jobbet, och det bidrar till en försämrad löneutvekling. Detta mönster måste brytas!

          Umeå Kommun står för knappt 20% av alla anställda i kommunen och 75,9% av dem är kvinnor. Som Umeås största arbetsgivare kan alltså kommunen göra skillnad. Och det har kommunen gjort genom att införa rätten till heltid, som fackförbundet Kommunal tillsammans med Socialdemokraterna har stridit för. Men likt förbannat är det många som jobbar kvar deltid. Inte för att de inte önskar gå upp till heltid. Men vem fan vill jobba deltid om det kräver långsökta lösningar i form av konstiga scheman, de där förbannade delade turerna, eller att pendla mellan olika arbetsplatser? Det är ju inte realistiskt!!

          För att rätten till heltid ska vara praktiskt genomförbar och inte bara ngt som finns på papper, måste arbetstiderna och arbetsförhållandena anpassas därefter så att man KAN välja heltid. Och detta, mina vänner, går vi Socialdemokrater i Umeå Kommun till val på!!!

Som jag visade i gårdagens inlägg så leder det ojämna uttaget av föräldraledigheten (där mamman statistiskt sett tar ut merparten av den) till att kvinnor får lägre löner på arbetsmarknaden.

          Det är ngt konstigt med föräldraförsäkringen. Alla andra försäkringar vilar på individuell basis. Man tjänar inte in semesterdagar åt sin partner. När man är sjuk från jobbet, är det inte heller ens partner som får sjuklön. Men föräldradagar kan man ändå ”välja” att överlåta till sin partner. Frågan är i hur stor utsträckning detta utgör ett frivilligt val. Eftersom pappan ofta tjänar högre än mamman, förlorar familjen minst inkomster om det blir hon som stannar hemma med barnen.

          De flesta försäkringarna har ett måtta av inkomstbortfall för att undvika fusk. Om man inte tappade inkomster när man sjukskriver sig, skulle folk sjukskriva sig när de är friska. Men föräldraledigt kan man bara ta ett begränsat antal dagar. Att höja föräldraersättningen till 100% av lönen kan inte leda till att man fuskar till sig fler dagar. Och pengar finns: Föräldraförsäkringen har ett underskott på 3 miljarder kronor, men sjukförsäkringen har ett överskott på 17 miljarder (Se försäkringskassans budgetunderlag för 2010-12, s 180). Så det gäller att minska sjukförsäkringsavgiften för att höja föräldraersättningsavgiften så kan man finansiera reformen utan att det skulle kosta ett öre mer. Med 100% föräldraersättning förlorar ingen på en individualiserad föräldraförsäkring.

          Varför ska en familj straffas ekonomiskt när den väljer att fördela föräldraledigheten jämställt? En individualiserad föräldraförsäkring med 100% ersättning är en förutsättning för jämställdhet på arbetsmarknaden.

I Sverige som brukar klassas som världens mest jämställda land tjänar män fortfarande högre lön än kvinnor. Även när man jämför utbildningsnivå, arbetslivserfarenhet, ålder och andra faktorer som styr lönesättning kvarstår en mellanskillnad.

          Handelsanställdasförbund har gjort en lönekartläggning som visar följande: Löneskillnaden mellan könen är ursprungligen små, men de ökar markant i den ålder då man bildar familj.

          Det är också den åldern då många kvinnor går ner i arbetstid. Detta hänger troligtvis ihop med det faktum att kvinnor tar huvudansvaret över hemarbetet och uppfostran av barnen, vilket avspeglar sig i att de tar ut merparten av föräldraledigheten (80%) och vård av sjuka barn (65%).

          När kvinnor sedan går upp i arbetstid, minskar dock inte löneskillnaden, utan den kvarstår livet ut. En möjlig förklaring är att arbetsgivare inte satsar på sina kvinnliga anställda eftersom de förväntas inte prioritera sitt jobb över sin familj. Och detta drabbar även kvinnor som inte ens bildar familj. Inom branscher där arbetsgivare uppmuntrar deltidsarbete, tjänar könsrollerna som ett sätt för arbetsgivare att sänka sina lönekostnader genom att helst bara anställa kvinnor.

          En individualiserad föräldraförsäkring, där föräldraledigheten fördelas lika mellan pappan och mamman utgör ett första steg i kampen för jämställda löner. Problemet är att familjen gör ett ekonomiskt förlust när pappan (som ofta tjänar mest) tar ut föräldraledigt. Vill man skapa stöd för en individualisering av föräldraförsäkringen måste därför föräldraersättningen uppgå till 100% av lönen. Varför ska en familj straffas ekonomiskt för att den fördelar inom sig föräldraledigheten jämställt?