Igår begav jag mig till vallokalen på gamla Ålidhemsskolan en kvart innan de stängde. Det var nästan att jag inte hann. Till skillnad från förra valet då jag bara fick rösta till kommun och landsting, då jag inte var medborgare, fick jag för första gången nu rösta till riksdag.

          Till vännäsmoderaten Jan Nilssons besvikelse (som förgäves bett mig kryssa han), la jag min röst på Helén Pettersson (s) till riksdan. Inte bara pga hennes bakgrund som hotellstäderska, som jag tycker underlättar för henne att ha en förståelse för människor som befinner sig längst under i samhällshierarkin. Vi har ändå många kandidater med arbetarbakgrund. Hennes förflutet inom LO-idédebatt, måste jag erkänna spelat in i att hon fick mitt kryss. Men en omständighet tedde sig avgörande när jag valde ut henne bland alla de riksdagskandidater med vettiga åsikter jag hade kunnat ge min röst till:

          När jag i mitten på augusti intervjuade Helén för Kommunals räkning nämnde jag att 90-talets kris innebar att 330 tusen anställda inom offentlig sektor förlorade sitt jobb. Högkonjunkturen som följde efter krisen ledde aldrig till att man anställde lika många igen, utan vi fick utföra inom offentlig sektor samma jobb men fördelat på 330 tusen färre anställda. Under den här mandatperioden har regeringens skattesänkningar lett till att ytterligare 25 tusen offentliga anställda fått sluta, vilket ökat de anställdas arbetsbörda rejält med sämre vård som konsekvens. Situationen är ohållbar. Ändå vill alliansen fortsätta med massiva skattesänkningar inför nästa mandatperiod. Därför ställde jag frågan till Helén om den satsning på välfärden som en eventuell rödgrön regering kommer göra kommer va tillräcklig för att återställa det antal anställda inom offentlig sektor som rådde i början på 90-talet.

          Helén svarade att behovet av vård och omsorg bara ökar och att om vi ska klara det, så MÅSTE vi anställa lika många. Hennes svar var ett tydligt JA. Detta vallöfte, som jag kommer ha i åtanke under hela nästa mandatperiod när vi vinner riksdagsvalet, avgjorde mitt beslut. Du fixar det, Helén! ;)