Känner ni igen den här känslan att helt plötsligt vakna och inte veta var man är? Det händer mig ofta när jag övernattar ngn annanstans än hemma. Man öppnar ögonen och så känner man inte igen nånting tills det går ett par minuter och man kommer ihåg vars man är. En liknande känsla fick jag dan före julafton:

          Jag vaknade hemma som vanligt, men när jag då ser i Aftonbladet att Reinfeldt tycker att fler kvinnor borde jobba heltid, tappar jag tidsuppfattningen totalt. Under hela valrörelsen angrep han vårt förslag om rätten till heltid, och nu helt plötsligt så tycker han att kvinnor ska få jobba heltid? Är det första april? tänkte jag. Helt förvirrad kollar jag på datumet och så är det 23/12. Men där upphörde inte min förvirring.

          Bl a har han tänkt sig "ett förslag om jämställdhetsbonusar, vilket innebär att de föräldrar som delar på föräldraledigheten får ett skatteavdrag". Som om inte detta redan fanns! Redan 2008 visade Försäkringskassan i sin utvärdering att denna reform inte gett några effekter. Håller Reinfeldt på att bli dement? Eller är det jag som sett fel på årtalet? Jag såg i Aftonbladet att det var 23 december, men det kanske inte var 2010 utan ett annat år, kanske före reformens införande. Men nä! Det var 2010. Snacka om förvirring!

          Förutom detta så nämner Reinfeldt en förbättring av förskolan. Då kanske han borde ta bort vårdnadsbidraget som tar ju resurser från barnomsorgen, men höjden av förvirringen kommer när jag läser att Reinfeldt menar att pigavdraget måste växa, så att kvinnor ska ha tid att jobba heltid när de anlitar andra att städa hemma. Och de som städar då? Anlitas de på heltid?

          En sak hade varit om han hade vänt i frågan när han nu insett att hans inställning till jämställdhet inte går hem hos väljarna. Att han vänder kappan efter vinden är man ju van vid. Men istället för att lagstifta om rätten till heltid så tänker han införa reformer som redan finns och inte fungerat, samt låta överklassfamiljer på Södermalm där man redan jobbar heltid anlita andra kvinnor på deltid att städa deras skit. På vilket sätt blir det fler heltider av det?

Förra gången jag förespråkade rätten till heltid på bloggen, slogs jag av hur många borgerliga röster som reagerade mot detta. Det som jag trodde var en självklarhet som ingen skulle vara emot, visade sig vara mer provocerande än att svära i kyrkan. Och nu när jag igen skriver om det på min blogg, hamnar inlägget överst på listan över de mest kommenterade bloggarna.

          Den här gången tycker jag dock att den kritik jag får är seriös och förtjänar att bemötas med respekt. I stort sett går den ut på ställa frågan om varför en arbetsgivare ska tvingas erbjuda en heltidstjänst åt en anställd som önskar gå upp i tid när arbetsgivaren inte behöver sin anställde på heltid? Ett företag bedriver inte välgörenhet utan det producerar varor/tjänster i syfte att göra vinst. Gör inte arbetsgivaren ngn vinst på att erbjuda sina anställda heltid så varför ska han det?

          Frågan verkar berättigad, men den utgår ifrån en särskild syn på människan som växt sig starkt i vårt kapitalistiska samhälle och som sällan blir ifrågasatt: att människan enbart är ett verktyg, ett objekt för företag att göra vinst på. På arbetsmarknaden så har inte människan ett egenvärde, utan hon räknas enbart i den mån hon besitter egenskaper som gör henne lönsam. Och betraktas man inte som lönsam, antingen för att man råkar vara funktionshindrad, har fel utbildning eller vad det nu kan vara, så har man inget värde på arbetsmarknaden.

          Det här synsättet utgör en förutsättning för arbetsmarknadens sätt att fungera, om än en outtalad förutsättning som vi sällan är medvetna om. För varför är det problematiskt att tvinga en arbetsgivare att erbjuda en heltid som han ur lönsamhets synpunkt inte behöver, om inte arbetaren enbart räknas som ett kugghjul i arbetsgivarens företagsmaskineri?

          Mot detta sätt att se på människan erbjuder vänstern en mer humanistisk syn på arbete som en social rättighet. Istället för att se på människan som ett medel för företag att göra vinst, så ser vi företag som ett medel för människan att förverkliga sig själv. Dels genom att företag utgör medel för människan att producera de produkter/tjänster som den sedan konsumerar, och dels genom att de utgör ett medel för människan att genom arbete få utlopp för sin kreativitet. Vi vill skapa en annan typ av samhälle där företag är till för människan och inte människan till för företag; ett samhälle där produktionen styrs av människan och inte människan av produktionen.

          Frågan är alltså om det ska vara privata vinstintressen eller det allmänna intresset som ska styra vilken typ av jobb som ska råda på arbetsmarknaden. Om arbete är en social rättighet, ett gemensamt ansvar, så måste vi gemensamt kunna bestämma på demokratisk väg hur produktionen och arbetslivet ska organiseras. Med andra ord så måste ekonomin -som Per Albin Hansson (s) påpekade i sitt folkhemstal- demokratiseras.

Årets val innebär ett slag under bältet mot jämställdhet. Ngt måste ha hänt i samhället när idéer om jämställdhet inte längre är lika självklara som de var för några år sen.

          Vi gick till val på att införa rätten till heltid men vi mötte starkt motstånd. Inte minst från Reinfeldt som menade att det skulle leda till ökad arbetslöshet, ngt som ur vetenskaplig synpunkt kan starkt ifrågasättas, som jag visat tidigare. Dessutom är det ett argument som enbart hörs när kravet på heltid reses inom kvinnodominerade branscher, medan det aldrig varit ett problem att garantera heltid när branschen är mansdominerad. Kolla bara på butikskedjorna, där de som jobbar på butiken (oftast kvinnor) får nöja sig med deltid, medan de som jobbar på lagret i anslutning till samma butik oftast får jobba heltid. Har alltså ett och samma företag råd att anställa på heltid bara när det gäller män på lager men inte kvinnor på butik?

          Alliansens väg till jämställdhet på arbetsmarknad handlade föga förvånande om pigavdraget, som Maud Olofsson (c) menade underlättar för kvinnor att starta eget inom städbranschen. Dels är det märkligt hur man kan tycka att det främjar jämställdhet att skatteresurser går till att betala notan för städtjänster överklassens män betalar för att slippa ta sitt ansvar för hushållsarbete. Men dels måste man leva i en helt annan verklighet för att inte inse att det finns fler deltidsarbetande kvinnor som vill gå upp i heltid än de som vill starta eget.

          Nu är det färdigtjafsat med borgerligheten. Nu gäller det att gå från ord till handling. Borgarna vann riksdagsvalet, men såväl i kommunen som landstinget är det  vi som styr, och vi tänker göra rätten till heltid en verklighet för landstingets och kommunens anställda. Så mkt som de arbetar för välfärden är de värd detta och mycket mer.

I tidigare inlägg har jag kommenterat regeringens sk jobbpolitik. Jag fokuserade på sänkningen av a-kasseersättningen och jobbskatteavdraget, men det vore synd att inte granska alla övriga reformer som alliansregeringen misslyckats skapa jobb med och som de förvånande nog fortfarande går till val på.

          Skulle man utlysa en tävling om vilken reform som varit som mest värdelös, tror jag att konkurrensutsättningen av arbetsförmedlingen tar priset. En jobbcoach får 20'000 kr för varje arbetslös hon tar emot. Men vad spelar det för roll när det ändå inte finns nå jobb att coacha till?

          En majoritet av långtidsarbetslösa ungdomar tillhör kategorin lågutbildade. Istället för att minska antalet komvuxplatser, som regeringen gjort, vill de rödgröna skapa 44'000 utbildningsplatser, samt avskaffa aktivitetsförbudet som gör att en arbetslös ungdom måste vänta 3 månader innan hon får gå praktik eller en arbetsmarknadsutbildning. Totalt blir det 100'000 jobb, utbildning- och praktikplatser.

          Förutom jobbskatteavdraget har regeringen genomfört andra skattesänkningar. En av dem är pigavdraget. Tanken är att om överklassen får sänkt skatt för att anlita andra att städa åt dem, så skapas det nya jobb. Frågan är varför man hellre tar pengar från den offentliga sektorn med följden att 25'000 offentliga anställda måste sägas upp, för att istället satsa pengar på lågavlönade jobb? Varför sänka skatterna så att hemtjänsten inte kan anställa ngn som kan städa åt Agda (78) för att Riedl, Löwenhöök eller Bildt ska kunna slippa städa själva?

          Istället för skattesänkningar (som till största del gått till höginkomsttagare) vill de rödgröna investera våra gemensamma tillgångar för att utveckla den offentliga sektorn, byga ut bostäder och infrastruktur. Ska vi minska köerna inom vården, barngrupperna i skolan, eller bygga Norrbotniabanan måste vi kunna ha skattepengar att anställa folk med. Istället för lågavlönade deltidsjobb hemma hos herr Riedl, vill de rödgröna skapa jobb med lön som går att leva på. A-kassan höjs till 80% så man inte tvingas sänka sina löneanspråk för att kunna få ett jobb, och stupstocken i sjukförsäkringen tas bort så att sjuka inte tvingas konkurrera med friska arbetslösa om jobb. Offentliga medel ska satsas på kommuner och landsting för att förverkliga rätten till heltid.

          Detta, om ngt, är en politik för full sysselsättning.

Gissa min förvåning när jag i torsdags såg Edward Riedl (m) komma fram till oss på Kommunal när vi kampanjade vid Mimerskolan. Jag satt och intervjuade Peter Olofsson (socialdemokraternas landstingsrådskandidat) inför en publik av kommunalarbetare och förbipasserande, när jag helt plötsligt får syn på Ed. Min första tanke var: Tog han verkligen på allvar min uppmaning till honom att gå med i Kommunal? Vi behöver folk på hemtjänsten, men har han verkligen lyckats från en dag till en annan ta ett jobb som typ vårdbiträde? Om han nu skulle börja på mitt jobb t ex och chefen skulle beordra mig skola in han, kommer jag klara att lära en man som tycker överklassen inte ska behöva städa sin egen skit (så varför andras?) att städa hos vårdtagarna?

          Men nä, det visade sig att han var förbi för att ta lite kort till sin blogg. Synd att han inte stannade längre. Med tanke på att han ifrågasatt varför ett fackförbund som Kommunal samverkar med socialdemokraterna, hade jag gärna berättat för honom vad detta samarbete lett till i vår kommun:

-Rätten till heltid har införts för kommunanställda och även privatanställda inom äldreomsorgen (trots protester från alliansen). Många anställda väljer dock bort heltid när det ibland innebär försämrade arbetstider eller att pendla mellan olika arbetsplatser. Men detta är socialdemokraterna medvetna om, och går till val på att arbetsförhållandena ska anpassas för att rätten till heltid ska kunna garanteras i praktiken.

-Socialdemokraterna i kommunen fortsätter jobba för höjda löner inom kvinnodominerade yrken.

-I det nya upphandlingsregementet kommer meddelarfrihet att ställas som krav i samband med upphandlingar. Även de som jobbar inom privata företag som får sin finansiering av kommunen, ska alltså ha rätt att gå ut offentligt och avslöja missförhållanden.

-För att sätta stopp på företag som gör vinst på skattepengar genom att sänka sina personalkostnader via skattefusk, lägre bemanning, lägre lönenivåer och försämrad arbetsförhållanden ska krav ställas på allmän insyn i deras verksamhet som villkor för upphandling.

-Även drift i offentlig regi ska prioriteras inom skola, vård och omsorg. Socialdemokraterna tänker inte bidra till ytterligare konkurrensutsättning på de områdena.

          Det här var ett axplock på krav som Kommunal ställt och socialdemokraterna antingen redan infört eller kommer införa när vi vunnit valet. Vårat samarbete med (s) har gett oss kommunalarbetare ett inflytande över vår arbetsgivare som saknar motstycke.

På internet kan man hitta allt, även sånt man inte trodde fanns. Detta märkte jag i söndags när jag skrev om socialdemokraternas lokala arbete med att garantera rätten till heltid för kommunanställda. Det är ju sånt man trodde ingen skulle vara emot. Det är ju trots allt en jämställdhetsfråga! Men att döma efter den heta diskussionen i anslutning till inlägget, verkar borgerligheten ha en hel del att invända mot det. Och jävlar vad jag retade gallfebern på dem när jag i påföljande debattinlägg visade att Hedi Bel Habibs påstående att heltidstjänster ökar arbetslösheten saknade grund i verkligheten. Det var ju som att svära i kyrkan.

          Bel Habib är en känd borgerlig debattör verksam i den Bonnier- och DN-ägda debattsajten Newsmill, men han kom att bli känd redan på 90-talet  i samband med hans utspel på DN där han i strid med rådande forskning hävdade att tidigt daghemsstart förvandlar barn kriminella. Reaktionerna från forskarsamhället lät inte vänta på sig, då flera forskare menade att han misstolkat deras forskningsresultat.

          Och nu gör han det igen i sin artikel Kortare arbetstid och deltidsarbete i Holland bakom låg arbetslöshet bland ungdomar, kvinnor och män. När Unicef rankar barnens välbefinnande i 21 rika länder enligt 6 olika kriterier, hamnar Nederländerna (med hög andel deltider) överst medan Sverige (med låg andel deltider) hamnar på andra plats, dvs högre än alla andra länder med högre andel deltider!! Och likt förbannat påstår han att föräldrarnas heltidsarbete skadar barnens välbefinnande, bara för att Sverige får lägre placeringar där bara 2 av de 6 kriterierna tas i beaktande.

          Var har snubben lärt sig tolka statistik egentligen? På Fairfax där Littorin köpte sitt examen?

Läs gärna Mkt skit på internet - Del 1 för en kritik av hans påstådda samband mellan heltid och arbetslöshet.

Internet erbjuder en helt ny värld av lätt- och snabbtillgänglig information om närmast allt. Men helvete vad mkt skit man hittar där också! Och då menar jag inte bara typ porr, virus eller moderata bloggar. Det kryllar också av felaktig information som framställs som objektiva fakta.

          Ta t ex Hedi Bel Habibs debattartikel ”Kortare arbetstid och deltidsarbete i Holland bakom låg arbetslöshet bland ungdomar, kvinnor och män” som borgare viftar med för att argumentera mot rätten till heltid. För att visa att hög andel deltidstjänster leder till låg arbetslöshet jämför han Nederländerna, Sverige, Danmark och Finland och finner att: Nederländerna som har högst andel deltidare (75,6% av kvinnor och 23,8% av männen) har en mkt lägre arbetslöshet (3,9% bland kvinnor och 4,1% bland män) än t ex Finland som har lägst andel deltidare (18,2% av kvinnor och 13,5% av män) men högst arbetslöshet (8,1% bland kvinnor och 9,9% bland män).

          Hedi tycks dock inte ha märkt att även om andelen deltidsarbetande kvinnor i Nederländerna är 3 gånger så hög som andelen deltidsarbetande män, så är arbetslöshetsstatistiken närmast identisk för båda könen (3,9% för kvinnor och 4,1% för män). Sverige, som har dubbelt så hög andel kvinnor i deltidsarbete (41,4%) jämfört med Finland (18,2%), uppvisar en kvinnlig arbetslöshet som är t.o.m. högre än Finlands (8,7% jämfört med 8,1%). Det finns nog inga gränser för hur stor fantasin måste vara för att ur de här siffrorna dra slutsatsen att det skulle finnas ett samband mellan arbetslöshet och deltidsarbete!

          Som handbok för att lära sig att vinkla statistik är artikeln användbar. Men som underlag för en seriös diskussion om arbetslöshet har den inte mkt att erbjuda.

Med rätten till heltid som Umeå Kommun infört för sina anställda har vi kommit längre än borgerligt styrda kommuner vad gäller jämställdhetsarbetet. Kvinnor ska inte vara beroende av män för sin försörjning, utan de ska erbjudas samma villkor till ekonomiskt oberoende som män i regel har. Men i dagens läge spelar stor roll vilket kön man har för vilka arbetsvillkor man erbjuds. Kvinnor jobbar i mkt högre utsträckning än män på deltid.

          För det första är detta i sig ett problem eftersom de flesta som jobbar deltid faktiskt vill gå upp i sysselsättningsgrad, men för det andra medför detta också en hel del andra problem. När kvinnan -såsom det är idag- förvärvsarbetar mindre än sin man, ter det sig naturligt att hon då gör det mesta av hushållsarbetet. Med deltidsanställningar jobbar kvinnor alltså inte mindre utan snarare gör hon mer obetalt arbete. När kvinnans inkomster dessutom är lägre än hennes mans, ter det sig naturligt att det blir hon som tar ut större delen av föräldraledigheten för att familjen inte ska tappa inkomster. Som jag visat tidigare vill många arbetsgivare inte satsa på sina kvinnliga anställda, eftersom dessa förväntas prioritera sin familj framför jobbet, och det bidrar till en försämrad löneutvekling. Detta mönster måste brytas!

          Umeå Kommun står för knappt 20% av alla anställda i kommunen och 75,9% av dem är kvinnor. Som Umeås största arbetsgivare kan alltså kommunen göra skillnad. Och det har kommunen gjort genom att införa rätten till heltid, som fackförbundet Kommunal tillsammans med Socialdemokraterna har stridit för. Men likt förbannat är det många som jobbar kvar deltid. Inte för att de inte önskar gå upp till heltid. Men vem fan vill jobba deltid om det kräver långsökta lösningar i form av konstiga scheman, de där förbannade delade turerna, eller att pendla mellan olika arbetsplatser? Det är ju inte realistiskt!!

          För att rätten till heltid ska vara praktiskt genomförbar och inte bara ngt som finns på papper, måste arbetstiderna och arbetsförhållandena anpassas därefter så att man KAN välja heltid. Och detta, mina vänner, går vi Socialdemokrater i Umeå Kommun till val på!!!

Återigen en intensiv vecka för min del, framför allt helgen som inbegrep förstamajfirande och ett 4- timmars möte med arbetarkommunens styrelse dagen därpå. Inte roligt att festa till sent på natten för att stiga upp tidigt och förbereda sig till mötet, som i och för sig var kl 16, men som krävde lite förberedelser i form av påläsning av handlingar och sånt. Det roliga var i alla fall att vi i styrelsen enats om en hel del krav som de fackliga krafterna i partiet tycker är särskilt viktiga att driva från socialdemokratiskt håll inför kommande kommunval. Bland annat enades vi om följande förslag:

-Rätten till heltid ska inte bara gälla kommunanställda utan även de som jobbar inom kommunala verksamheter som lagts ut på entreprenad. Det är dags att köra över Britt-Marie Lövgren (Fp) som varit den starkaste kritikern mot rätten till heltid.

-Samma krav till allmän insyn ska gälla för all skattefinansierad verksamhet. Grundlagen ställer bara krav på kommunen att dess handlingar ska vara offentliga och garanterar kommunanställda meddelarfrihet, vilket innebär att de har rätt att gå ut i media och kritisera sin arbetsgivare. Vi vill nu att även detta ska gälla för privata arbetsgivare som bedriver kommunalskattefinansierad verksamhet, och detta går att fixa genom avtal.

Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor. Hur kan det annars bli billigare för kommunen att betala till vinstdrivande företag för att göra det som kommunen (utan krav på vinst) redan nu gör, när dessa företag inte bara behöver pengar för att bedriva verksamheten utan dessutom vill ha extra pengar för att kunna göra vinst? Jakten på vinst har gått så långt att man dessutom upptäckt ett omfattande skattefusk som privata hemtjänstföretag ägnar sig åt för att sänka sina kostnader.

Jag är övertygad om att, när privatentreprenörer även får på sig samma krav på allmän insyn och personalvillkor, kommer deras intresse att bedriva skattefinansierad verksamhet att minska när de inte längre kan fiffla och komma undan med det.

De här och andra förslag kommer vi diskutera vidare bland våra medlemmar för att komma med ett slutgiltigt besked före valet.