Därför går Kommunal ut i konflikt

Läs mer här

Har precis kommit hem efter en lång dag. Först har jag varit och hållit i en facklig grundutbildning för medlemmar för Kommunal och andra LO-förbund. Det är kul att se att intresset för det fackliga ökar ;). Det var en hel dags utbildning och efter det har jag varit och hållit i mitt första styrelsemöte som ordförande för Kommunals s-förening. Det var rikitigt kul, men vid arbetsdagens slut känner man sig trött efter så mycket aktivitet.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att läsa vk-bloggarna. En del av dem är faktiskt underhållande. Läs gärna Britt-Marie Lövgrens (FP) blogginlägg idag. Hon har sen ett tag sen varit aktiv i att skapa opinion för att Umeå Kommun ska anställa ungdomar för 75% av ingångslönen. Det är som att Folkpartiet inte kan släppa det här! Sedan 2010 har de förespråkat lönesänkningar för ungdomar. Först av alla var dock Centerpartiet. Men även moderaterna har haft ett finger med i spelet. Den aktive moderaten Nicklas Sandström har öppet förespråkat lönesänkningar för ungdomar.

Trots sin unga ålder (29 år gammal) är han redan landstingsråd inom Västerbottens Läns Landsting. Eftersom han förespråkat lönesänkningar för ungdomar, så trodde jag att han som ungt landstingsråd var för en sänkning av sitt eget arvode. Jag har därför väntat på att han ska motionera i frågan på landstingsfullmäktige, eftersom han i så fall kan få mitt fulla stöd, men inte ens ett svar har jag fått :(.

Men åter till Britt-Marie Lövgren och henne blogginlägg. Hon förespråkar att ungdomar som anställs ska få 75% av ingångslönen istället för att, som det är idag, få en hel lön. Och sedan har hon mage att påstå att det inte handlar om en lönesänkning!! Men jisses, vilken värld lever hon i? Är inte detta diskriminering? Ungdomar verkar vara en grupp som man som borgerlig politiker anser sig kunna spotta på. Jag menar.. hade borgarna t ex vågat gå ut med ett liknande förslag om att t ex invandrare ska ha lägre löner än infödda svenskar så att de ska kunna få jobb? Förr i tiden försvarade man att kvinnor skulle ha lägre löner för att annars skulle ingen vilja anställa dem när man ändå kan anställa en man. Idag skulle ingen våga resonera på det här sättet, men när det gäller ungdomar är det konstigt nog legitimt för borgerligheten att komma med sådana utspel.

TIllgänglig statistik visar att låga löner inte leder till mindre arbetslöshet. Ungdomar har redan lägre löner än övriga och ändå har de en högre arbetslöshet. LO:s regionala ungdomskommitté i Västerbotten och Norrbotten har skrivit en lysande insändare ang ungdomsarbetslöshet och varför de åtgärder regeringen vidtagit bara har förvärrat den. Jag rekommenderar den: Ge oss ungdomar jobb och utbildning.

 För två dar sen gick en dokumentär på SVT som avslöjade hur Försäkrakingskassans rutiner vid arbetskadeanmälningar drabbar kvinnor som jobbar inom vård och omsorg.

          Tydligen följer Försäkringskassan den gamla lagstiftningen som stiftades1993 när den dåvarande borgerliga regeringen skärpte regelverket, vilket har lett till att bland vårdpersonalen är det bara 1 av 10 av de som söker ersättning för sin arbetsskada som får sin anmälan godkänd - jämfört med varannan bland byggnadsarbetarna. Bland de inom vården som söker ersättning för förslitningsskador är det bara 2 av 100 som får det beviljat, jämfört med 1 av 3 bland byggnadsarbetare.  Som vi kan se i dokumentären, så försvarade den dåvarande moderata riksdagsledamoten Mona Saint Cyr det nya regelverket med att kvinnorna inte borde kommit ut på arbetsmarknaden.

          Trots att regeringen Persson (s) kom fram med ny lagstiftning år 2002 för att lösa problemet, har Inspektionen för Socialförsäkringen hittat att Försäkringskassan fortfarande idag inte följer den nya lagstiftningen. Kvinnor inom vård- och omsorgssektorn står i praktiken oförsäkrade mot arbetsskador.

          Se hela dokumentären här

Kommunal Västerbotten sektion 5, som organiserar anställda inom de områden som ligger under Umeå Kommuns socialtjänsts ansvar, tar tydlig ställning mot privatiseringar. Nedan följer ett uttalande som antogs förra veckan:

Äldreomsorgen berör oss alla - därför ska den vara gemensamt ägd och driven!

Efter de senaste veckornas debatt och avslöjanden om vanvård råder det inga tvivel om att vinstintresset inom äldreomsorgen har gått för långt. Argumenten för konkurrensutsättningen av vård och omsorg var att valfriheten skulle bli större, kvaliteten skulle höjas och människor skulle få det bättre. Med facit i hand kan vi konstatera att så inte blev fallet och att det inte finns något som helst vetenskapligt stöd för att konkurrens, kvalitet och effektivitet skulle gå hand i hand.

          Försvarslinjen från både högern och delar av Socialdemokratin har länge varit att politikerna måste bli bättre på att upphandla, ställa kvalitetskrav och utvärdera. Att tro att lösning ligger i mer övervakning och mer blanketter att fylla i är mer en lovligt naivt. Den typen av argumentation visar endast att privatisering innebär mer byråkrati och inte tvärtom som det brukar låta. Verkligheten har hunnit ifatt. Det är dags att inse att det inte går att kombinera bra omsorg med höga avkastningskrav. Det ska inte vara möjligt att leka affär med våra pengar, erbjuda en usel produkt och kalla det för valfrihet samt dessutom föra ut vinsterna ur landet för att slippa beskattning. Den typen av förskingring av redan ansträngda offentliga resurser kommer att leda till fler vårdskandaler framöver, oavsett om det handlar om blöjor, medicinsk utrustning eller personal.

          Det är dags att stoppa privatiseringen och införa meddelarfrihet för de anställda. Genomför en ordentlig utvärdering och analys av konsekvenserna av marknadsanpassningen inom vård och omsorg. Fokus måste läggas på en bättre omsorg, verklig valfrihet för de äldre och bättre anställningsvillkor för personalen. Den ”marknad” som från början kanske var tänkt att öppna upp för personalkooperativ och mindre enheter som satte de äldre i centrum och som automatiskt skulle sortera bort oseriösa företag har kommit att bli en ”äldreindustri”. En industri där stora riskkapitalbolag konkurrerar genom att hålla nere kostnaderna och lägga anbud som kräver minsta möjliga resurser.

          Vi i Kommunal sektion 5 uppmanar härmed politiker i Umeå, samt i övriga landet, att vika av från den inslagna vägen. Stoppa privatiseringen av vår gemensamma välfärd. Låt oss behålla och utveckla vår kommunala äldreomsorg, istället för att skicka pengar till skatteparadis.

Sektion Umeå socialtjänsten (sektion 5)
Kommunal Västerbotten

Mkt bra dokumentär om Carema och vinstdrivande företag inom äldreomsorgen:

Lite intressanta fakta:

Enligt forskningen så är en majoritet av befolkningen negativt inställd till att äldreomsorg ska bedrivas i privat regi. Intressant är att personalen inom äldreomsorgen är statistiskt sett ännu mer negativa till det, och ännu mer intressant är att privatanställd äldreomsorgspersonal är ytterligare mer negativt inställda.

          Detta finns att läsa på sidan 230-231 i forskningsrapporten ”Konkurrensens konsekvenser, Vad händer med svensk välfärd?”, som genomfördes på uppdrag av SNS, som knappast kan anklagas för att vara vänstervriden.

          Om det är ngn som har insyn i hur privata företag inom vård och omsorg sköter sig så är det deras anställda. När t.o.m. de som jobbar där är negativt inställda till att privata företag ska driva äldreomsorg, då måste det vara ngt helt galet med hur vården bedrivs i privat regi.

          Är det inte dags att kommunen tar tillbaka ansvaret över äldreomsorgen? Privata vinstintressen ska inte styra äldreomsorgen. Bort med Carema, Attendo mfl. De har ingenting här att göra!
 

– Jag är arg och besviken. Jämställdhetspotten behövs. Vi tycker att det ska löna sig lika bra att vårda gamla och sjuka som att reparera bilar.

Detta är vad Kommunals förbundsordförande, Annelie Nordström, säger till LO-tidningen apropå avsikten från Livs, GS och IF Metall att inte ställa sig bakom LO:s beslut att driva kravet på jämställdhetspotter inför kommande avtalsrörelse (Jämställdhetspott splittrar LO, LO-tidningen, 2011-09-05).

          Det är bra att Nordström tar tydlig ställning för LO-kollektivets lågavlönade medlemmar, men var fanns denna kampvilja när hon i våras avvisade Pappers mfl:s kritik mot industriavtalet? Trots varningar från alla hål om att det nya industriavtalet kunde hota såväl LO-samordningen som kravet på jämställdhetspotter, stödde Kommunals ordförande det nya industriavtalet när det diskuterades i LO-styrelsen. Ställningstagandet från LO-styrelsen blev att det nya industriavtalet är förenlig med LO-samordning, ett beslut som Transport reserverade sig mot. Pappers vägrade att teckna avtalet och även Byggnads och Elektrikerna var starkt kritiska. Såhär uttalade sig SEF:s förbundsordförande Jonas Wallin:

– Att män tjänar mer än kvinnor är ett grundproblem i det svenska samhället. Det industriavtal som nu planeras, sätter stopp för satsningen på jämställdhetspotter som framgångsrikt har minskat gapet mellan kvinnors och mäns löner. Det är ett svek mot alla kvinnor och ett nederlag för jämställdheten. (Industriavtalet ett svek mot kvinnorna, KA 2011-05-20).

          Även arbetsgivarsidan har tolkat avtalet som oförenligt med krav på en jämställdhetspott. Men trots detta valde Kommunal, Handels och HRF att stödja IF Metalls linje i den frågan, och nu ser vi konsekvenserna av detta när avtalsrörelsen kommer igång. Det är ingen slump att det är GS, If Metall och Livs som reserverar sig mot LO:s beslut att driva kravet om jämställdhetspotter. Det är ju precis samma förbund som tecknade det nya industriavtalet, och nu måste de leverera till motparten. Visst fick exempelvis Kommunal en högre procentuell höjning under senaste avtalsrörelse medan industriarbetarna fick stå tillbaka med anledning av finanskrisen. Men hur länge har inte kvinnorna inom vård och omsorg, handeln och hotell- och restaurangbranschen fått stå tillbaka?

          Varken If Metall, GS eller Livs är emot jämställdhetspotten, sägs det, utan de är bara emot nivån på den. Men är man för en jämställdhetspott värd namnet, då förespråkar man inte en nivå på 50 eller 60 kr, som de gjorde. Vill man däremot slippa driva kravet på jämställdhetspott utan att behöva erkänna det, då lägger man ett förslag som man vet att de andra förbund inte kommer att godta.

          Det nya industriavtalet var ett svek mot LO-kollektivets kvinnor och det är lite för sent för Kommunals ordförande att ställa sig kritisk mot samma förbund som hon i våras stödde i sina ansträngningar att få LO att ställa sig bakom det avtal som nu ligger till hinder för att driva kravet på jämställdhetspott.

Jag undrar hur mycket pengar som det privata näringslivet har skänkt till moderaterna under senaste valrörelse, med tanke på alla tjänster som regeringen Reinfeldt nu gör till dem i gengäld. Nu senast är det välfärdsutvecklingsrådet som regeringen inrättat. Man hade kunnat förvänta sig att den skulle bestå av organisationer och föreningar med ett intresse att förbättra välfärden, som handikapporganisationer, pensionärsföreningar, fackliga organisationer med medlemmar inom välfärdssektorn, SKL osv. I och för sig så finns såväl Kommunal som SKL representerade, men framför allt består rådet av representanter från det privata näringslivet. Ordförande är Signhild Arnegård, vd för Svenska Lantchips och fd ordförande för privatföretagens intresseorganisation Svenskt Näringsliv.

          Välfärdsutveckingsrådet har blivit en megafon för det privata näringslivet. Det senaste förslaget går ut på att staten, istället för kommunerna, ska bestämma vilka som får bedriva vård. Förslaget påminner om friskolesystemet, som jag skrev i tisdags om. På jakt efter vinst, etablerar sig allt fler privata skolor i Umeå, utan att kommunen, som står för stålarna, kan sätta stopp för detta, eftersom det är Skolinspektionen som godkänner/avslår ansökningar från friskolor. Resultatet har blivit en överetablering av skolor och en belastning av skolbudgeten.

          Nu vill alltså välfärdsutvecklingsrådet att det här systemet införts inom vård och omsorg dessutom. Det är ju vansinnigt att kommunen, som är den instans som står för finansieringen, inte själv kan bestämma vilka utförare som ska få tillstånd. Staten ska då kunna utfärda tillstånd till vilka utförare den än vill, utan hänsyn till kommunernas förmåga att kunna finansiera det. Rena guldgruvan för privata företag, som kommer kunna dränera kommunerna på pengar utan att kommunerna ska kunna sätta stopp för det.

          Med anledning av Kommunals hot om att lämna välfärdsrådet, anklagar rådets ordf (Signhild Arnegård) Kommunal för att ta på sig kommunernas hatt som arbetsgivare istället för att tänka på medlemmarna!! Jaha.. hur lätt kommer vi att kunna tillvarata våra medlemmars intressen om en överetablering av privata vårdföretag dränerar den kommunala budgeten? Hur kommer vi kunna få höjda löner om kommunerna inte har råd att betala? Hur kommer vi kunna få högre bemanning om kommunerna inte har råd att betala? Hur kommer vi kunna få bättre arbetsvillkor, om kommunerna inte ens kommer kunna ha nå pengar för att behålla våra jobb?

          Välfärdsutveckingsrådet är ett skämt!

Idag mår jag faktiskt mkt bättre. Jag har varit förkyld hela veckan, men nu verkar det som att förkylningen gett med sig. I rättan tid eftersom semestern är över och alla möten börjar dra igång. Utöver det vanliga, så har jag klippt mig i måndags. Det är första gången på 9 år som jag låter mig klippas med sax. Snål som jag är brukar jag ta rakapparaten själv istället för att gå till frisören, men nu var det en kompis som klippte mig. Jag är nöjd med den nya frillan, men jag kanske ser lite för snäll ut.

          Jaja, idag hade jag i alla fall tänkt tipsa om 2 intressanta artiklar i VF. I gårdagens ledarsida, kan man läsa om det antal jobb som halveringen av restaurangmomsen tänks ge enligt regeringens utredningstjänst (RUT), nämligen 3000. Måndagens ledarsida är ännu mer precis när den säger att åtgärden dessutom kommer kosta 5,4 miljarder. Det är alltså ett halvt jobb per miljon kr.

          Från uträkningar som tidningen Kommunalarbetaren gjort, vet vi att 80 miljarder kr motsvarar lönekostnaden för 240'000 kommunalarbetare, vilket innebär alltså 3 årsabetare per miljon kr (att jämföra med de 0,5 jobb per miljon kr som sänkningen av restaurangmomsen ger). Om nu regeringen Reinfeldt menar allvar med att den vill skapa jobb, vore det inte lättare att investera skattepengarna inom offentlig sektor, istället för gå via en omväg och sänka restaurangmomsen för att därmed skapa 1 sjättedel av det antal jobb som hade kunnat skapas om pengarna istället investerats direkt i offentliga anställningar?

          Medan våra medlemmar i Kommunal springer ihjäl sig på jobbet för att kommuner och landsting inte har råd med att anställa tillräckligt med personal, så sänker Reinfeldt skatterna för restauranger och krogar hellre än att satsa pengarna på att öka bemanningen inom skola, vård och omsorg. Krogen verkar vara viktigare än välfärden, och skattesänkningar viktigare än jobben.

2011-05-13 Alejandro Caviedes, politiskt ansvarig på Kommunal sektion 5 i Västerbotten. Vad är ett lustkontrakt?

- Vi kallar det lustkontrakt i folkmun, men det är en uppdragsbeskrivning som tjänstemän i kommunen ville få anställda att skriva på. Dokumentet innehöll en lista på vad som förväntades av anställda inom äldreomsorgen i Umeå. Det stod bland annat att man skulle visa lust och vilja i arbetet. Mest provocerande var att tjänstemännen ville göra lust och vilja till ett lönekriterium.

[...]

Lönesättningen blir helt godtycklig. Vem ska bedöma hur glad du är? Ger ett dubbelt så stort leende, dubbelt så hög lön?

Det här är ett utdrag från en intervju som Kommunalarbetaren gjorde med mig för ngn vecka sedan ang lustkontraktet. Ni hittar den här om ni är intresserade.

För mer info, läs gärna här.

Tidigare har jag diskuterat medlemmarnas inställning till fackets politiska samverkan med socialdemokratin. Framför allt är detta en angelägen fråga för Kommunal att diskutera med tanke på risken som uppstår att sitta på dubbla stolar om man ena stunden som kommunalare företräder medlemmar anställda av kommunen (eller landtinget för den delen) och för deras krav gentemot arbetsgivaren, för att i andra stunden sitta som socialdemokrat på arbetsgivarsidan. Det är klart att detta reser frågor om trovärdighet.

          Det är viktigt att reda ut oklarheter som råder kring den här frågan. Ska vi på Kommunal strida för att få igenom våra medlemmars krav gentemot arbetsgivaren, måste vi vara beredda att, när tillfället ges, se till att bli invalda i de politiska församlingar som styr arbetsgivarens agerande. Via fackliga förhandlingar kan vi påverka arbetsgivaren, men denne är inte bunden av lagstiftningen att gå med på de krav vi ställer. Genom att sitta i fullmäktigen, nämnder och styrelser, kan vi däremot se till att driva igenom personalens krav utan att arbetsgivaren kommer undan. Tack vare detta har personalen t ex fått rätt till heltid, och även mkt mer.

          Men det är viktigt att poängtera att vi inte sitter på den arbetsgivarstol som man samtidigt är anställd av! Är man vårdbiträde anställd av Umeå Kommuns Socialtjänst t ex, då sitter man inte som politiker i socialnämnden, utan då tar man istället ett uppdrag i t.ex. Tekniska Nämnden eller Landstinget, som man inte är anställd av. Då slipper man sitta på dubbla stolar.

          Om en facklig förtroendevald på Kommunal hellre försvarar arbetsgivarens agerande inför missnöjda medlemmar än att driva sina medlemmars krav gentemot såväl partiet som arbetsgivaren, så har hon missuppfattat sitt uppdrag och bör lämna sin plats till förfogande. Vårt politiska engagemang inom socialdemokratin ska vara en garant för att partiet förblir arbetarnas parti.

I årets avtalsrörelse lyckades Kommunal kamma hem en lönehöjning på 4,65% för sina medlemmar inom kommuner och landsting. Lokalt valde vi i Kommunal att prioritera städarna i förhandlingen med Umeå Kommun då städarna har tidigare haft en dålig löneutveckling.

          Förra månaden avslöjade Sveriges Radio att privata leverantörer av städtjänster slarvar med löneutbetalningar för att kunna erbjuda lägre priser när de konkurrerar med kommunens egen städverksamhet om upphandlingar. På samma sätt som jag i andra inlägg varit kritisk mot kommunens konkurrensutsättning av matleveransen till hemtjänsten, så är jag kritisk till att kommunen beslutade att konkurrensutsätta sin städverksamhet.

          Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor, med sämre service som resultat. Detta bekräftas också av en komparativ studie som granskar 5 olika kommuner (däribland Umeå). Hur kan det annars bli billigare för kommunen att betala till vinstdrivande företag för att göra det som kommunen (utan krav på vinst) redan nu gör, när dessa företag inte bara behöver pengar för att bedriva verksamheten utan dessutom vill ha extra pengar för att kunna göra vinst?

          I ljuset av allt detta så kan jag inte förstå hur en socialdemokratisk styrd kommun som våran, kan konkurrensutsätta sin städverksamhet. Den enda anledningen till att städlönerna varit så låga inom kommunen, är att man varit rädd att höja dem för att kunna hävda sig i konkurrens med privata städföretag, som har ännu lägre kostnader tack vare slarv och felaktigheter med löneutbetalningar. Och detta är ju fan i mig inte förenlig med våra socialdemokratiska värderingar. Detta måste s-ledningen i kommunen vara tydlig med i kontakt med tjänstemännen.

Den här veckan har vi på Kommunal haft fullt upp. Vi har besökt våra medlemmar på arbetsplatser, delat ut information utanför Coop Forum, och deltagit på arbetsmarknadsdagen, för att bara nämna några aktiviteter.

          Arbetsmarknadsdagen var ett arrangemang riktat till arbetslösa, som ägde rum i måndags på Folkets Hus. Vi gjorde vårt bokbord i ordning kl 10, när vi helt plötsligt ser moderaternas gruppledare på landstinget Edward Riedl komma fram till oss. Min första tanke när jag såg honom var: ”Va?! Nää! Är Riedl arbetslös? Varför skulle en arbetslös vara moderat?” Det kan då inte vara för regeringens jobbpolitik. Låt oss ta en titt på den. För att skapa jobb har alliansen framför allt gjort 2 saker:

-Dels sänkt a-kasseersättningen. Tanken är att om arbetslösa får mindre pengar så tvingas de att söka jobb. Problemet är att, om de nu ska tvinga folk att söka jobb, så måste det finnas jobb att tvinga folk till. Men för det andra så undrar man varför man ska betala till en arbetslöshetsförsäkring vars ersättning är så låg att man inte skyddas från att tvingas ta ett jobb med lägre lön? Då kan man lika gärna vara utan.

-Dels sänkt skatten. Tanken är att skatterna är så höga att folk enligt alliansen hellre går på ”bidrag” än jobbar eftersom "hela" lönen äts upp av skatten. Arbetslösheten ligger på den rekordhöga siffran 9%. Om man i Sverige tjänat mer på att vara arbetslös, som alliansen påstår, uppstår då frågan hur den 91% av arbetskraften som trots allt har arbete är så jävla blåst att de inte hellre gått på ”bidrag”?

          Varken den sönderslitna a-kassan eller de 100 miljarder i skattesänkningar (vars merpart gick till höginkomsttagare) har gett några jobb. Så, varför skulle en arbetslös vilja vara moderat? Bilden klarnade när Riedl (m) kom fram till oss och hälsade. Jag hade fel. Tydligen var han där för att föreläsa för de arbetslösa om regeringens s.k. jobbpolitik. Men han fick vända tillbaka eftersom ingen hade dykt upp. Innan han gick, kollade han dock snabbt på oss och sa ngt i stil med:

Det finns ju inga arbetslösa här! Men det är klart, regeringens jobbpolitik är så bra att det inte finns ngn arbetslöshet

          Ähh.. var han ironisk mot sin egen politik?

Ja, det är fortfarande stressigt så jag hinner inte skriva så mkt idag, men jag ville visa följande flygblad. Socialdemokraterna, Vänster- och Miljöpartiet offentliggjorde för inte så länge sen sitt valmanifest, där de redogör för vad de tänker göra när de tar regeringsmakten. Men även fackförbundet Kommunal har ett eget valmanifest som listar upp vilka politiska krav förbundet ställer som socialdemokraterna förbundit sig att genomföra. Utöver detta har socialdemokraterna i Västerbotten ett regionalt och ett lokalt valmanifest som sammanfattar den politik partiet går till val på i Västerbottens Läns Landsting resp. Umeå Kommun. Däremot har inte Kommunal ett lokalt valmanifest för Umeå Kommun.

          Därför har vi på Kommunal sektion 5 tagit fram ett manifest som visar vilka krav vi kommunalare fått igenom i socialdemokraternas kommunalpolitiska handlingsprogram, som utgör den kommunpolitik för Umeå partiet tänker genomföra när det vunnit valet. Det visar vikten av Kommunals politiska engagemang. Eftersom jag tog aktiv del i utformandet av sektionens valmanifest, är jag nog inte opartisk när jag tycker att det blev snyggt, men ändå.. visst blev flygbladet snyggt?:

Gissa min förvåning när jag i torsdags såg Edward Riedl (m) komma fram till oss på Kommunal när vi kampanjade vid Mimerskolan. Jag satt och intervjuade Peter Olofsson (socialdemokraternas landstingsrådskandidat) inför en publik av kommunalarbetare och förbipasserande, när jag helt plötsligt får syn på Ed. Min första tanke var: Tog han verkligen på allvar min uppmaning till honom att gå med i Kommunal? Vi behöver folk på hemtjänsten, men har han verkligen lyckats från en dag till en annan ta ett jobb som typ vårdbiträde? Om han nu skulle börja på mitt jobb t ex och chefen skulle beordra mig skola in han, kommer jag klara att lära en man som tycker överklassen inte ska behöva städa sin egen skit (så varför andras?) att städa hos vårdtagarna?

          Men nä, det visade sig att han var förbi för att ta lite kort till sin blogg. Synd att han inte stannade längre. Med tanke på att han ifrågasatt varför ett fackförbund som Kommunal samverkar med socialdemokraterna, hade jag gärna berättat för honom vad detta samarbete lett till i vår kommun:

-Rätten till heltid har införts för kommunanställda och även privatanställda inom äldreomsorgen (trots protester från alliansen). Många anställda väljer dock bort heltid när det ibland innebär försämrade arbetstider eller att pendla mellan olika arbetsplatser. Men detta är socialdemokraterna medvetna om, och går till val på att arbetsförhållandena ska anpassas för att rätten till heltid ska kunna garanteras i praktiken.

-Socialdemokraterna i kommunen fortsätter jobba för höjda löner inom kvinnodominerade yrken.

-I det nya upphandlingsregementet kommer meddelarfrihet att ställas som krav i samband med upphandlingar. Även de som jobbar inom privata företag som får sin finansiering av kommunen, ska alltså ha rätt att gå ut offentligt och avslöja missförhållanden.

-För att sätta stopp på företag som gör vinst på skattepengar genom att sänka sina personalkostnader via skattefusk, lägre bemanning, lägre lönenivåer och försämrad arbetsförhållanden ska krav ställas på allmän insyn i deras verksamhet som villkor för upphandling.

-Även drift i offentlig regi ska prioriteras inom skola, vård och omsorg. Socialdemokraterna tänker inte bidra till ytterligare konkurrensutsättning på de områdena.

          Det här var ett axplock på krav som Kommunal ställt och socialdemokraterna antingen redan infört eller kommer införa när vi vunnit valet. Vårat samarbete med (s) har gett oss kommunalarbetare ett inflytande över vår arbetsgivare som saknar motstycke.

Jag måste erkänna att moderaternas gruppledare i landstinget Edward Riedl är beundransvärd. Det finns ingen som med större ihärdighet envisas med att ständigt använda samma argument med vilka han varenda gång får stryk i debatten.

          Roligast bland moderaterna är Mikael Sundling från Vindeln, vars oförmåga att hantera kritik lett till att han nu vägrar läsa min blogg. Hade det varit Mikael, som uppenbarligen tycks leva i illusionen att om han blundar för kritik så kanske den försvinner, hade jag förstått varför han ignorerar den kritik han får. Men Edward Riedls inlägg från igår där han går till angrepp mot Kommunals turné, publicerat direkt efter min inbjudan till turnébilen, avslöjar att herr Riedl faktiskt följer min blogg och tar del av den kritik som han låtsas aldrig läst ngt om – hur smärtsamt det än är för honom att erkänna det (se t ex kommentaren 13 mars 2010 kl 15:57). För det han skriver nu är inget annat än samma gamla skåpmat som jag bl a bemött här och här.

          Att, liksom regeringen gjort, avskaffa skattesubventionen för fackligt medlemskap och ha kvar skattesubventionen för medlemskap i en arbetsgivareförening är dubbelmoral. Men att från moderathåll kritisera fackföreningsrörelsens stöd till socialdemokratin helt medveten om de miljoner som moderaterna tar emot från Svenskt Näringsliv (SN) är inte dubbelmoral.. det är HYCKLERI! Till skillnad från moderaterna, som inte redovisar för hur mkt pengar de får från SN och enskilda företag, är LO öppet med sitt samarbete med socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP).

          Man undrar vad herr Riedl tycker om föreningsfriheten när han förespråkar politiskt neutrala fackföreningar. Om inte Riedl har förstått det, så är facket ingen myndighet. Det är en förening, oberoende från staten, och som sådan har de rätt att bestämma vad de ska använda sina pengar till. Denna rättighet saknar fackföreningar i t ex Kina eller Nordkorea, som saknar den föreningsfrihet som Riedl är motståndare till. Kommunal är en demokratisk organisation: Vill herr Riedl att Kommunal upphör att stödja SAP, får han väl för det första gå med i Kommunal och sen skicka en motion till nästa kongress! Men då får han va beredd att avstå från att köpa städhjälp och börja städa själv hos andra istället, för det är i stort sett vad vi kommunalare jobbar med (om han inte hellre vill köra buss, släcka bränder, laga mat eller sköta djur, för det kan han också jobba med som kommunalare.. bara han inte går sönder, det vill säga).

          Jag önskar Riedl lycka till med att övertyga medlemmarna om att överge den facklig-politiska samverkan som på lokal nivå bl a gett ossrätt till heltid och ett vallöfte om införandet av meddelarfrihet i samband med upphandlingar. På nationell nivå har den gett oss rösträtt, 25 dagars semester, 40 timmars arbetsvecka, gratis skolmåltider, barnbidrag och annat som moderaterna genom tiderna röstat Nej till.

Lycka till, Ed!

Ska aldrig mer ha möte med LO-s hemma hos mig. Nu har de glömt en hel glassburk full med kakor. Frestelsen är omöjligt att motstå och här satt jag hemma sent på natten och vräkte i mig allt när jag borde vara ute och träna bort de 3 kinatallrikarna jag proppade i mig iförgår till middan. Kom gärna förbi till kampbilen idag (se inlägget från igår) och påminn mig om att jag INTE får fika!

Imorgon onsdag ska jag vara med på Turné 24:7, en roadtrip som Kommunal gör runt om i landet 2010.

          Vi kommer att stå på Kungsgatan mellan Mimerskolan & Vänortsparken imorgon och övermorgon mellan kl 10 till 18. Kom gärna förbi! Du kan delta i tävlingar, prata med facket om dina arbetsvillkor, eller säga vad du tycker om dagens politik!

          Kom & träffa, lyssna och ställ frågor till Ibrahim Baylan, Socialdemokraternas partisekreterare, onsdag den 18 augusti mellan klockan 11:30-12:30.

          Våra lokala politiker finns också på plats under dessa två dagar.
Den 18 augusti är det Lennart Holmlund & Eva Andersson och den 19 augusti är det Harriet Hedlund & Peter Olofsson som blir intervjuad av Kommunal och publik på plats. Hålltiderna för detta är ca. 13:00 och 15:00.

          Berätta för oss hur du har det i arbetslivet och på fritiden. Tycker du att samhället fungerar bra idag, eller vad tycker du behöver förbättras? Vi samlar in din och andra medlemmars berättelser och synpunkter, för att kunna fortsätta driva de krav vi har.

          Och så vill vi såklart uppmana dig att gå och rösta i höstens riksdagsval.

Din röst hjälper oss att förändra!

Med rätten till heltid som Umeå Kommun infört för sina anställda har vi kommit längre än borgerligt styrda kommuner vad gäller jämställdhetsarbetet. Kvinnor ska inte vara beroende av män för sin försörjning, utan de ska erbjudas samma villkor till ekonomiskt oberoende som män i regel har. Men i dagens läge spelar stor roll vilket kön man har för vilka arbetsvillkor man erbjuds. Kvinnor jobbar i mkt högre utsträckning än män på deltid.

          För det första är detta i sig ett problem eftersom de flesta som jobbar deltid faktiskt vill gå upp i sysselsättningsgrad, men för det andra medför detta också en hel del andra problem. När kvinnan -såsom det är idag- förvärvsarbetar mindre än sin man, ter det sig naturligt att hon då gör det mesta av hushållsarbetet. Med deltidsanställningar jobbar kvinnor alltså inte mindre utan snarare gör hon mer obetalt arbete. När kvinnans inkomster dessutom är lägre än hennes mans, ter det sig naturligt att det blir hon som tar ut större delen av föräldraledigheten för att familjen inte ska tappa inkomster. Som jag visat tidigare vill många arbetsgivare inte satsa på sina kvinnliga anställda, eftersom dessa förväntas prioritera sin familj framför jobbet, och det bidrar till en försämrad löneutvekling. Detta mönster måste brytas!

          Umeå Kommun står för knappt 20% av alla anställda i kommunen och 75,9% av dem är kvinnor. Som Umeås största arbetsgivare kan alltså kommunen göra skillnad. Och det har kommunen gjort genom att införa rätten till heltid, som fackförbundet Kommunal tillsammans med Socialdemokraterna har stridit för. Men likt förbannat är det många som jobbar kvar deltid. Inte för att de inte önskar gå upp till heltid. Men vem fan vill jobba deltid om det kräver långsökta lösningar i form av konstiga scheman, de där förbannade delade turerna, eller att pendla mellan olika arbetsplatser? Det är ju inte realistiskt!!

          För att rätten till heltid ska vara praktiskt genomförbar och inte bara ngt som finns på papper, måste arbetstiderna och arbetsförhållandena anpassas därefter så att man KAN välja heltid. Och detta, mina vänner, går vi Socialdemokrater i Umeå Kommun till val på!!!

Vi som jobbar åt kommunen har större möjligheter att påverka vår arbetssituation än de som jobbar på motsvarande verksamheter som drivs i privat regi. Förutom med facklig kamp, kan vi påverka våra arbetsplatser med vår valsedel och politiska engagemang. De här möjligheterna försvinner när vi privatiserar offentlig verksamhet genom utförsäljningar eller upphandlingar.

          Klart att det också finns brister inom offentlig sektor. T ex är det vanligt att kommuner kringgår lagen om anställningsskydd (LAS) genom att göra sig av med vikarier kort innan dessa jobbat upp sig till företrädesrätt. Man ersätter dem med nya vikarier för at slippa fastanställa (Se här). Problemet finns också inom den privata tjänstesektorn, men skillnaden är att vi kommuninvånare faktiskt äger den offentliga sektorn och styr den genom våra demokratiskt tillsatta förtroendevalda. Vi kan därför påverka den.

          Av de vikarier som våren -07 var nära till att fä företrädesrätt, var det bara kring 27% som faktiskt fick det. 73% blev alltså troligtvis utbytta. Vi i SSU Umeå och Kommunals s-förening lyfte upp frågan i partiet. Resultatet blev att så många som 72% av de som i december -08 var på väg att få företrdesrätt, faktiskt hade hunnit få det maj 2009, enligt uppgifter från kommunens lönekontor. Om uppgifterna stämmer, så utgör detta en klar förbättring.

          Det här är ett tydligt exempel på hur det går att påverka den offentliga sektorn. Vi ska därför värna om den. Det privata näringslivet ska ge fan i att sätta sina klor på den, för den tillhör oss, och då ska vi inte hålla på att sälja ut den eller lämna över driften till privata företag.