Att högerns ledare Holmberg kräver att jag ska avgå är inte så märkvärdigt. Det är hans yrke. Men när han kräver att jag ska avgå därför att en ambassadör rest hem, då framstår han som ett alltför villigt, tjänstvilligt offer för en inbillad påtryckning från en främmande makt. Nu är min avgång inte lika aktuell säger Holmberg, ty ambassadören kommit tillbaka. Sannerligen är detta en logikens triumf över vettet. Låt oss bygga en vakttur åt Holmberg ute på Arlanda. Där kan han sitta och se ambassadörerna komma och gå, räkna in ambassadörer och räkna ut vad han skall tycka. Men låt oss i höstens val se till att Holmberg inte får något ansvar för den svenska utrikespolitiken.

                                                                                    Olof Palme, 1 maj 1968

           Länge har högern kännetecknats av en total avsaknad av kritisk insikt i vad USA gör ute i världen. Det gällde då 1968 när moderatledaren Ynge Holmberg tyckte att Palme skämde ut Sverige när Palmes krav till USA att lämna Vietnam ledde till att USA:s ambassadör lämnade Sverige. Och det gäller även nu år 2010 när moderaternas riksdagsledamot från Umeå Edward Riedl tycker på sin blogg att kommunalrådet Lennart Holmlund (s) skämmer ut Umeå när han kräver att USA:s ambassadpersonal ska skickas tillbaka till USA när det avslöjats att ambassaden gjort sig skyldiga för spioneri mot Sverige.

          Samtidigt som Riedl erkänner att det är oacceptabelt att USA spionerar mot oss, invänder han att frågan kvarstår "hur omfattande detta varit och i vilket syfte". Och då är min enkla fråga: i vilket syfte och i vilken omfattning spioneri från en främmande makt som USA måste vara enligt herr Riedl för att vi ska låtsas som om ingenting har hänt och låter ambassadören stanna kvar i Sverige för att göra det han inte har ngn rätt att göra här? Det är inte första gången USA gör sig skyldig för spioneri. När får det vara nog?

Har massmedia en samhällsfunktion att uppfylla, och i så fall vilken? Ska de fungera som ett verktyg för opinionsbildning där alla erbjuds lika möjligheter till deltagande, eller ska massmedia gå maktelitens ärenden och enbart förmedla etablissemangets åsikter? Jag rekommenderar följande inlägg från Lennart Forsberg som VK tydligen inte funnit värd att publicera:

Åsiktssiffror

Debatt vill alla tidningar ha – men vad för slags debatt är det VK vill ha?
Av 57 publicerade artiklar på VK:s debattsida under oktober skrevs 46 av etablerade opinionsbildare som företrädde olika organisationer – 80 procent med andra ord.

          Man kan fråga sig om vi umebor saknar debattlust? Eller är det VK som tycker att vi umebor inte kan debattera?

          Carl Bildt, Mona Sahlin, Per Schlingman, Olle Schmith och Åsa Torstensson i all ära –men i en umetidning läser jag hellre vad umebor tycker i stort och smått.

          Det finns ju en insändarsida, säger säkert ni på VK. Och visst ser skrivarstatistiken bättre ut på den sidan. Där står de etablerade opinionsbildarna bara för 40 procent av innehållet!

          Jag tycker inte det är smickrande siffror – varken för VK eller för umeborna.

Lennart Forsberg
Böleäng