"Långt liv till lägre kostnad" är rubriken på en av artiklarna i dagens VK. Första sidan är än mer specifik. I stora rubriker kan man läsa: "Ny studie: Äldre lever längre i privat vård". Och läser man underrubriken till artikeln på s. 6 så står det att "Äldre lever längre i den privata vården visar forskning".

Efter att man läst den långa artikeln som redovisar undersökningens resultat, så avslutas artikeln med att studien inte har genomgått den granskning av andra forskare som då krävs. Med tanke på att studien inte genomgått den granskning som krävs, känns de stora rubrikerna liiiiiiiiite oproportionerliga.

          Det är intressant att studien genomförts av nationalekonomer. Olika discipliner kan visst bidra med nya insikter, men rent spontant undrar jag hur nationalekonomiska begrepp och analysverktyg lämpar sig för en studie om äldrevård. Inte för att jag skulle ha något särskilt emot nationalekonomer. På samma sätt skulle man kunna undra om en professor i medicin skulle vara den bäst lämpade att forska om inflation, eller en sociolog den bäst lämpade att undersöka växternas fortplantning t ex.

          Därmed inte sagt att en nationalekonom inte skulle kan bidra till nya insikter i det ämne vi berör här, men vi ska ha klar för oss att forskarens disciplin påverkar vilka frågor hon ställer, vilket fokus hon lägger, och indirekt vilka svar hon hittar. T ex så har nationalekonomiska studier av sjukskrivningsmönster en tendens att dra slutsatsen att förbättringar i sjukförsäkringen leder till högre sjuktal (se t ex Henreksson och Persson*, samt Sjöberg och Bäckman*), samtidigt som medicinska studier t ex visar att försämringar som karensdagen kan leda till högre sjuktal (se t ex Bergström mfl*). Intressant är sociologen Walter Korpis studie från 90-talet* som visade att de höga sjuktalen i de nordiska länderna inte berodde på de generösa villkoren i sjukförsäkringen som rådde då, utan på det faktum att arbetskraftsdeltagande från kvinnor, äldre och funktionshindrade var högre i Norden än i andra länder.

          Olika discipliner har olika studieobjekt, och de har därför olika begrepp och analysverktyg som är särskilt lämpade för det specifika studieobjekt de riktar sig på. Och det gäller inte bara vetenskapen. En skomakare kan inte laga mat med sina verktyg på samma sätt som en kock inte kan laga skor med sina knivar.

          I den här artikeln från VK gör man alltså stora rubriker av en slutsats som tidningen helt okritiskt förmedlar som en objektiv sanning utan att problematisera det minsta. Politisk propaganda vill jag gärna läsa på ledarsidor och insändarsidor, men i övriga delar av tidningen vill jag hellre ha granskande journalistik av kvalité.

Referenser:

*Bergström, Gunnar, Sickness Presenteeism Today, Sickness Absenteeism Tomorrow? A prospective Study on Sickness Presenteeism and Future Sickness Absenteeism.

*Henreksson, Magnus & Persson Mats, The Effects on Sick Leave of Changes in the Sickness Insurance System

*Sjöberg, Ola & Bäckman,  Olof, Incitament och arbetsutbud – En discussion och kunskapsöversikt

Företagarna borde lära sig av den berömda sagan om hunden och köttstycket, som berättar om hur en girig hund som höll ett köttstycke i munnen tappar det i flodvattnet när den gapar efter ett större köttstycke som visade sig vara spegelbilden av sitt eget i vattnet. Så kan det gå när man gapar efter för mycket, precis som intresseföreningen Företagarna gör i debattartikeln Prioritera Företagarinjen (2012-09-06), signerad av Elisabeth Thand Ringqvist (vd) och Torbjörn Halvardsson (regionchef).

Trots att lönernas procentuella andel av BNP har sedan 1977 minskat med ca 10 procentenheter till förmån för vinsterna som ökat med motsvarande andel, så anser Företagarna att det är dyrt att anställa. De föreslår därför en sänkning av arbetsgivaravgiften.

Arbetsgivaravgiften utgör - till skillnad från vad många tror - ingen skatt. Det är uppskjuten lön vi avstår idag för att få tillbaka senare som pension, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, föräldrapenning mm. Dock finns det en del i avgiften som saknar öronmärkt finansieringssyfte, den allmänna löneavgiften, som regeringen chockhöjde till 9,21% på bekostnad av de övriga delarna av arbetsgivaravgiften som därmed sänktes med motsvarande mått. Vi avstår alltså lika mycket i lön som förut, men vi får en allt mindre del av pengarna sen när vi blir sjuka och arbetslösa. En ren lönesänkning!

Företagarnas förslag är att den allmänna löneavgiften tas bort, vilket skulle sänka arbetsgivaravgiften med en tredje del. Som sagt så innebär regeringens chockhöjning av den allmänna löneavgiften en ren lönesänkning. Den kan vi inte skylla Företagarna för, eftersom det inte är dem som tar del av den utan staten. Men hela vitsen med att avskaffa den allmänna löneavgiften är enligt Företagarna att sänka personalkostnaderna, och då kan den alltså inte åtföljas av att arbetarna kompenseras med en lönehöjning som motsvarar den allmänna löneavgiften som avskaffas för då skulle resultatet vara plus minus noll.

När Företagarna förespråkar avskaffandet av den allmänna löneavgiften vill de alltså inte sänka lönerna: dessa är ju redan sänkta sen regeringen chockhöjde avgiften. Vad Företagarna vill är just att vinsterna från denna redan genomförda lönesänkning snarare än att gå till staten ska gå till dem!!! Det är vad avskaffandet av den allmänna löneavgiften skulle leda till. Är detta bättre?

Att sänka socialförsäkringsavgiften ger inga fler jobb. Som rapporten ”Företagsbidrag istället för jobb” visar så har inte den halvering av arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år som regeringen införde lett till att företagen anställt fler ungdomar. Istället har pengarna från denna lönesänkning gått till att öka företagens vinster.

I sin rapport ”Lägre arbetsgivaravgifter ger fler jobb och nya företag” skriver Företagarna att den föreslagna avgiftssänkningen ska riktas enbart till privata företag. Att i sin debattartikel skriva att det inte handlar om särregleringar eller gräddfiler blir därmed ingenting annat än hyckleri. Varför ska det vara dyrare att anställa inom offentlig sektor? Vid upphandlingar skulle det vara omöjligt för den offentliga sektorn att hävda sig i konkurrensen, varpå alltmer av kommunala verksamheter skulle läggas ut på privat drift. När vi ställer oss frågan varför Företagarna förespråkar en åtgärd som bevisligen inte kan leda till fler jobb, så är det inte svårt att förstå att för dem handlar det om att skapa utökade möjligheter för det privata näringslivet att göra vinst på våra skattepengar.. pengar som vi betalat för att det ska gå till verksamhet, inte till privata fickor.

Regeringen har avskaffat förmögenhetsskatten, sänkt restaurangmomsen, halverat arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år, skurit ner i skatteverkets kontrollenhet mot skattefusk och slopat småföretagens revisionsskyldighet. Därmed har företagen tjänat ofantligt med pengar. Nu har regeringen dessutom aviserat en sänkning av bolagsskatten. Samtidigt går den offentliga sektorn på knäna till följd av alla dessa skattesänkningar: 36'000 offentliga anställda har förlorat sitt jobb sedan regeringsskiftet 2006!!

Med andra ord så har ingen annan regering i Sverige gett lika många gräddfiler till det privata näringslivet som den här, tyvärr på bekostnad av arbetstagarna, skattebetalarna och välfärden. Ändå är inte Företagarna nöjda, utan de skriker efter mer! Till dem vill jag bara påminna om vad som hände hunden med köttstycket: den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket.

Medan regeringen utreder och utreder om det faktiskt är så att vanvård är utbredd inom privatdriven äldreomsorg, så fortsätter vanvården:

Sluta utreda och börja agera!

Man blir så less! Så fort regeringen inser att de har minoritet i en viss fråga, dränker de den i långsamma utredningar för att slippa agera. Så var det med t ex utförsäkringarna:

          I somras drev den rödgröna oppositionen 3 förslag: att stoppa utförsäkringarna, att de nollklassade ska få tillbaka sin ersättning, och att de gamla reglerna ska gälla för de sjukskrivna som prövas efter 180 dagar. Utförsäkringarna stoppades inte eftersom SD gick på regeringens linje i den frågan. Däremot lyckades man få igenom de 2 andra förslagen. Men istället för att följa riksdagsbeslutet tillsätter regeringen en utredning för att analysera konsekvenserna av tillämpa de gamla reglerna efter den 180nde sjukskrivningsdagen. I praktiken är alltså riksdagsbeslutet värt ett skit, då regeringen vägrar att följa det!

          Liknande fasoner ser vi igen när högerregeringen för att dränka ner frågan om vanvård, tillsätter en utredning. Borgarna vet mycket väl att de inte har folket med sig i frågan om att tillåta vinstdrivande företag bedriva vård. För att inte tappa stöd kan de därför inte gå till företagens försvar, men eftersom de inte heller vill gå på folkets linje, så öppnar man i vanlig ordning en utredning så de slipper komma med besked.

          Så svårt är det dock inte att se igenom vad de gör. När regeringen införde lagen om valfrihetssystem (LOV), som underlättar för kommuner att låta privata företag bedriva äldre- och handikappomsorg, var syftet aldrig att gynna brukarna genom ökad valfrihet, som det heter officiellt. Snarare var det att gynna företag! I fråga om en kollidering mellan företagens intressen och krav på kvalité, så ställer sig LOV tydligt på företagens sida. Regeringens utredare rekommenderar explicit att kommunerna inte ska ställa höga krav: ”Ju högre krav som ställs, desto färre företag kommer att vara intresserade av ett avtal med myndigheten” (Se SOU 2008:15, s. 17).

          Alltså ska företagsamhet prioriteras framför kvalité. Är det då konstigt att vi får de här skandalerna om vanvård inom Carema och Attendo? Regeringens vilja att utreda är ju bara bullshit! De har alltid vetat om riskerna med att privatisera äldreomsorgen. Forskningen har länge visat på sambandet mellan låg personaltäthet och lägre vårdkvalité, och det är inte precis en nyhet att privata utförare inom äldreomsorgen snålar på personal för att göra vinst (Se gärna s. 215-257 i den här rapporten).

          Medan saken ”utreds” så fortsätter vanvården. Jag tycker att regeringen ska ta sin utredning, stoppa upp den i arslet och börja agera istället:

Förbjud vinster i vården NU!

Lite intressanta fakta:

Enligt forskningen så är en majoritet av befolkningen negativt inställd till att äldreomsorg ska bedrivas i privat regi. Intressant är att personalen inom äldreomsorgen är statistiskt sett ännu mer negativa till det, och ännu mer intressant är att privatanställd äldreomsorgspersonal är ytterligare mer negativt inställda.

          Detta finns att läsa på sidan 230-231 i forskningsrapporten ”Konkurrensens konsekvenser, Vad händer med svensk välfärd?”, som genomfördes på uppdrag av SNS, som knappast kan anklagas för att vara vänstervriden.

          Om det är ngn som har insyn i hur privata företag inom vård och omsorg sköter sig så är det deras anställda. När t.o.m. de som jobbar där är negativt inställda till att privata företag ska driva äldreomsorg, då måste det vara ngt helt galet med hur vården bedrivs i privat regi.

          Är det inte dags att kommunen tar tillbaka ansvaret över äldreomsorgen? Privata vinstintressen ska inte styra äldreomsorgen. Bort med Carema, Attendo mfl. De har ingenting här att göra!
 

Jag ser att Helen Edlund (Kd) som sitter i socialnämnden inte läst wikipedias definition av demokrati, som jag länkade till för 2 år sen så att hon skulle lära sig vad demokrati var för någonting. Hennes agerande i socialnämnden visar på den oförståelse som den här människan har för den demokratiska processen.

          Bakgrunden är frågan om huruvida kommunen skulle ta tillbaka driften av äldreboendet Skräddaren eller om man skulle förlänga avtalet med Carema ytterligare 3 år. När beslutet fattades i socialnämnden, tjänstgjorde Helen Edlund (Kd) som ordförande eftersom den egentliga ordförande Eva Andersson (s) var frånvarande. Själv sitter inte jag i den församlingen, men jag garvade ihjäl mig när jag läste i protokollet från senaste möte vad som hade hänt:

          Borgarna ville låta Carema behålla driften, medan majoriteten i form av Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet ville se kommunen ta tillbaka verksamheten. När båda yrkandena ställdes mot varandra, såg Helen sin chans att som tjänstgörande ordförande fuska till sig segern genom att ropa ut fel utfall. I protokollet kan vi läsa:

Ordförande ställer förslagen mot varandra och finner att socialnämnden beslutat förlänga avtalet med Caremas äldreboende Skräddaren. (sida 13)

          När votering är begärd, visar det sig dock att socialdemokraternas linje om att ta tillbaka Skräddaren från Carema fick stöd av en kraftig majoritet: 8 mot 5 blev resultatet av voteringen, vilket ledde till att det slutgiltiga beslutet blev att återta verksamheten i egen regi.

          Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hade omröstningen varit någorlunda jämt, hade man kunnat förstå varför ordförande ropar ut fel beslut. Det är inte alltid lätt att avgöra hur många som ropar ja respektive nej. Men en skillnad mellan 8 och 5 är inte precis vad jag skulle kalla jämn. Vad trodde Helen? Att majoriteten inte skulle begära votering när det var uppenbart att hon försökte köra över dem? Det här är ju pinsamt!

Idag tänkte jag berätta om mitt besök till Globen Shoping i Sthlm. Det händer sällan att jag shoppar. Jag har nämligen shoppingfobi sedan jag för många år sen hade en sambo som alltid ville ha med mig på sina shoppingrundor, som ibland kunde hålla i 8 timmar (och flera dagar, dessutom). Jag får därför alltid en panikkänsla när ngn i min närhet nämner ordet shoppingcenter. Men nu skulle jag träffa en kompis jag inte hade sett på flera år, och shoppingcentret var alltså den bestämda träffpunkten.

Eftersom jag kom för tidigt (till platsen såklart), så fick jag chansen att gå runt och kolla lite grann. Jag såg att det t ex fanns en McDonalds. Ovanför det låg Kapahl, som av ngn konstig anledning skickar en massa sms-reklam till min mobil som jag inte vet hur man stoppar. Och som ni ser på bilden fanns Stadium ovanpå.
Det fanns även en subway och en thairestaurang. Även en affär med träningstillbehör vid namn Jabb.se, och bredvid så kunde man klippa håret på Globens Hårvård.

Men vad som stack i ögonen var den stora byggnaden tillhörande vårdjätten Carema mitt ibland de 60 butikerna. Det var ortopediska huset, och vad som stack i ögonen var inte dess storlek utan det faktum att det tydligen inte bara var hårdvård som såldes som en vara på shopcentret, utan även riktig vård. Ett stenkast bort, bredvid butiken Jabb.se, låg dessutom Kunskapsgymnasiet, och alldeles vid entrén till Globen Shop, var det svårt att missa den stora reklamen för ett företag som sålde jobbcoaching.

          Jag tycker det illustrerar tydligt hur allt fler viktiga samhällsfunktioner som vård, utbildning mfl, hamnar under marknadens kontroll där fördelning sker efter plånbok istället för behov. Man kanske inte kan svänga in till en friskola och köpa sig höga betyg på samma sätt som man kan gå in i en skoaffär och köpa sig nya skor, men att skolor börjar erbjuda höga betyg som ett sätt att locka till sig elever är ett belagt faktum (läs t ex Christina Wikströms avhandling ”Grade Inflation and School Competition”). Det går inte heller att sätta en prislapp på en utbildning och stänga ut dem som inte har råd på samma sätt som man på en affär kan vägra sälja skor till den som inte kan betala. Men det är helt klart att elever som bedöms olönsamma är inte välkomna i vinstdrivande friskolor, ngt som många med funktionsnedsättning fått erfara. Men skolan är åtminstone skattefinansierad. Privatfinansierad vård däremot funkar exakt som en skoaffär, fast prislappen är högre. Tror ni mig inte, så fråga patienterna på Barnsjukhuset Martina där man ska ha köpt en privat försäkring (eller betalat 1’400 kr per besök) för att få vård.

          Detta är ingen ödesbestämd utveckling som vi inte kan göra ngt åt, utan det är resultatet av medvetna politiska beslut. I Reinfeldts drömsamhälle så kanske man ska kunna ägna en hel dag åt shopping där man börjar på Kappahl och handlar lite kläder, går sen på McDonalds för att få i sig en hamburgare, innan man fortsätter vidare till Carema för att köpa sig en högre köplacering och avsluta dagen med att gå in på skolkontoret och köpa lite högre betyg till sina barn.. om de inte råkar sitta i rullstoll, det vill säga. Men jag tror att de flesta av oss vill ngt helt annat.

 

För ett par dar sen fick man veta resultaten från den undersökning om läget på bostadsmarknaden som regeringen hade beställt av Diskrimineringsombudsmannen (DO). Beskedet förvånar mig inte: diskrimineringen är utbredd, och värst är det i Malmö. Har man ett utländskt klingande namn, då får man inte hyra lägenhet i atraktiva områden, i alla fall i 13 fall av 14.

          Irene Molina, som genomförde undersökningen och har forskat om detta i över 15 år, säger att bostadssegregationen inte alls beror på att invandrare själva väljer att bo med sina landsmän i ett visst område, som många tror. Utredaren föreslår föga oväntat skärpt lagstiftning mot diskriminering. Men det som jag finner är intressant, är att hon menar att framför allt behövs det en fungerande bostadsmarknad. När det är brist på hyresrätter, som det är idag, det är då som segregationen framför allt ökar.

          I detta avseende borde borgerligheten ta sig en funderare. Avregleringen av bostadsmarknaden har lett till en rejäl minskning av hyresrätterna, men även till överdrivna hyreshöjningar. Dels genom att hyresrätter omvandlas hej vilt till bostadsrätter sedan regeringen avskaffat stopplagen, och dels genom att borgerliga kommuner säljer ut sina kommunala bostadsbolag, som hyr ut till självkostnadspris. I borgerligt styrda Danderyd, Lidingö, Vaxholm, Vallentuna, Sollentuna, Täby och Österåker, för att ange de värsta exemplen, är bostadsbyggande inriktat nästan uteslutande på bostadsrätter. Täby, Danderyd och Vaxholm har gått längst: där finns det ingen allmännytta. Borgarna har sålt ut alla kommunala bostadsbolag.

          Vaxholm är den kommun som lidit som mest. När Vaxholmsbostäder såldes 1999 fanns det 1.200 hyreslägenheter i kommunen. Nu finns det bara 400 eftersom resten har blivit bostadsrätter. Sedan 2008 har därför borgarna själva börjat fundera på att återbilda ett kommunalt bostadsbolag, eftersom bostadsbristen gör att ungdomarna flyttar ut och inga ungdomar flyttar in. Konsekvensen har varit att kommunen har svårt att rekrytera arbetskraft till äldre- och barnomsorgen. Ändå har inget hänt.

          Det är dags för borgerligheten att lämna sin prestige bakom och börja återreglera bostadsmarknaden.

För inte ens en månad sen fick vi veta om det privata ambulansföretaget, vars personal slagit larm om allvarliga brister i bilarnas utrustning som företaget har mörkat för såväl landsting som socialstyrelsen. Detta kostade livet för Anton Wiberg, 14 år, som avled i Höör när ambulansens sugutrustning inte fungerade som den skulle. Men detta är bara 1 fall bland de 4000 rapporteringar om brister som företaget mörkat. Och det som känns mest skrämmande är att det rör sig om Falck, som är Sveriges största ambulansföretag med ansvar över en fjärde del av befolkningen. Ett annat kritiserat vårdbolag är Attendo Care, vars allvarliga brister uppmärksammades först när de lät en 63-ärig kvinna i Helsingborg dö nerkylt.

          Jag tycker moderaternas gruppledare i landstinget Niklas Sandström (m) borde ha detta i åtanke när han tillsammans med de övriga borgerliga partierna aktivt verkar för att sänka ribban för vilka tjänster en privat hälsocentral ska erbjuda för att få tillstånd att etablera sig i länet. Detta för att underlätta för än fler företag att kunna ge sig in i branschen, så patienter har fler vårdgivare att välja mellan.

          I Stockholms län där det borgerliga styret infört fri etableringsrätt inom primär vården, har det skett en överetablering av privata vårdgivare inom höginkomsttagarområdena, som belastat landstingets ekonomi. De 206 miljoner i extra tillskott som gått till de här vårdenheterna, har tagits från mottagningar i socialt utsatta områden som därmed i snitt förlorat 2,9 års arbetare per mottagning och från vårdinrättningar i medelinkomsttagarområden som i snitt förlorat 3,6 årsarbetare per mottagning. I det här fallet har alltså valfrihetsreformen inte handlat om att låta patienterna välja mellan olika vårdgivare som att låta privata vårdgivare välja bort mindre lönsamma patienter.

          Är det detta vi ska ha landstinget till? Ska vi sänka ribban som borgerligheten i Västerbotten med Niklas Sandström i spetsen (m) vill och låta vem som helst få öppna en vårdinrättning bara för att högern tycker det är för få privata företag som uppfyller kriterierna? Om alliansen inte har förstått det så är landstingets roll att främja folkhälsan för invånarna i länet, inte att springa näringslivets ärenden.

För ovanlighetens skull hade jag tänkt dela med mig av ett matrecept som jag hittade på kylskåsdörren hemma hos min kompis Jim. Soppan kryddas med utförsäljning av statliga bolag och privatisering av sjukhus. Ju fler kockar, desto sämre soppa! Vilket Sverige vill du leva och bo i? Ett Sverige som är mer rättvist för Alla? Eller ett Sverige där allt fler måste koka sin soppa på en spik?!

Vill du ha fler borgerliga matrecept, kolla gärna det här gamla inlägget.

För inte länge sen kommenterade jag borgerlighetens förslag till landstingsplan inför nästa år, som inte ens centerpartiets gruppledare på landstinget Olle Edblom till fullo ville stå för när budgeten debatterades på senaste fullmäktige. Antingen så har minnet börjat svika han, eller så har han lärt sig från sin fd landstingskollega Edward Riedl (m) att förneka vad han står för, eftersom han på senaste fullmäktige blånekade att den plan han själv var med och utformade föreslog att hela allmän service skulle konkurrensutsättas.. trots att det står klart och tydligt.

          Vad gäller Lycksele Lasarett vill inte heller borgerligheten kännas vid sitt eget förslag. Redan före valet hade VK avslöjat moderaternas avsikt att privatisera sjukhuset, vilket de klart och tydligt talade om i sitt valmanifest. Men som Riedl (m) ofta brukar, så gick han själv och dementerade det. Och det är klart han måste göra det, för annars får han på skallen av Centerpartiet, som är rädd att tappa röster om de förknippas med ett sånt förslag. Denna splittring var jävligt tydligt i alliansens förslag till landstingsplan där man skriver att:

Alternativa driftsformer av hälso- och sjukvård ska därför prövas. Vår ambition är att utveckla Lycksele lasarett med utökad vårdproduktion. (Se s. 24 i den digitala föredragningslistan)

          Vad fan betyder det egentligen? Definiera ”alternativa driftsformer”. Handlar det om bolagisering? Upphandlingar? Frivilliga insatser? Ska sjukhuset säljas ut, upphandlas bort eller - som man gjort med kommunala verksamheter i borgerligt styrda stockholmskommuner: skänkas bort? Detta får man inte veta, för alliansen är inte överens inbördes. En sak är trots allt säkert: det handlar om privat drift.

          Läser man hela planen så ser man klart och tydligt att konkurrensutsättning ses som universallösning på allt. Ska man höja kvalitén: konkurrensutsätt! Ska man sänka kostnader: konkurrensutsätt! Ska man förbättra personalvillkor: konkurrensutsätt! Det är ba ett förslag som utgör ngt nytt: att nobelpriset ska gå till Norrlands Universitetssjukhus. Yeah, sure, som om NUS kommer få nobelpriset för att vi på fullmäktige fattar beslut om det. Och jag som trodde att det var nobelförsamlingen vid Karonlinska Institutet som bestämde vart nobelpriset i medicin ska gå. I planen står dock ingenting om hur vi ska lyckas få NUS att vinna priset, men låt mig gissa: konkurrensutsättning!!!

Nu är vintern här. Få se nu om det blir kaos i tågtrafiken igen. Det är för jävligt att man inte kan förbereda sig på stora snömängder i ett land med snö varje vinter. Vi har haft värre vintrar än den förra utan att de för den sakens skull orsakat trafikkaos på järnvägen. Är det verkligen ngn som tror att förra trafikkaos hade med vintern att göra och inte med det faktum att spår, underhåll och trafik efter alla privatiseringar inte längre ligger under samma huvudman utan sköts av konkurrerande aktörer som inte har varandras behov att ta hänsyn till?

          Vad jag skäms för är att de privatiseringar som nu borgerligheten genomfört inte varit möjliga utan den bolagisering av Statens Järnvägar som mitt eget parti Socialdemokraterna satte igång 1988.

I årets avtalsrörelse lyckades Kommunal kamma hem en lönehöjning på 4,65% för sina medlemmar inom kommuner och landsting. Lokalt valde vi i Kommunal att prioritera städarna i förhandlingen med Umeå Kommun då städarna har tidigare haft en dålig löneutveckling.

          Förra månaden avslöjade Sveriges Radio att privata leverantörer av städtjänster slarvar med löneutbetalningar för att kunna erbjuda lägre priser när de konkurrerar med kommunens egen städverksamhet om upphandlingar. På samma sätt som jag i andra inlägg varit kritisk mot kommunens konkurrensutsättning av matleveransen till hemtjänsten, så är jag kritisk till att kommunen beslutade att konkurrensutsätta sin städverksamhet.

          Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor, med sämre service som resultat. Detta bekräftas också av en komparativ studie som granskar 5 olika kommuner (däribland Umeå). Hur kan det annars bli billigare för kommunen att betala till vinstdrivande företag för att göra det som kommunen (utan krav på vinst) redan nu gör, när dessa företag inte bara behöver pengar för att bedriva verksamheten utan dessutom vill ha extra pengar för att kunna göra vinst?

          I ljuset av allt detta så kan jag inte förstå hur en socialdemokratisk styrd kommun som våran, kan konkurrensutsätta sin städverksamhet. Den enda anledningen till att städlönerna varit så låga inom kommunen, är att man varit rädd att höja dem för att kunna hävda sig i konkurrens med privata städföretag, som har ännu lägre kostnader tack vare slarv och felaktigheter med löneutbetalningar. Och detta är ju fan i mig inte förenlig med våra socialdemokratiska värderingar. Detta måste s-ledningen i kommunen vara tydlig med i kontakt med tjänstemännen.

När jag var på Gotland under sommarn så lanserade moderaterna sin ”nya” valaffisch, som visade sig vara ett plagiat av socialdemokraternas valaffisch från 1985. Som bekant är det inte första gången moderaterna plagierar våra valaffischer. Som jag påpekat tidigare, så har moderaterna efter åratal av socialdemokratiskt styre förstått att det i Sverige inte går att vinna val på moderat politik. Därför den retoriska extreme make over moderaterna gick igenom inför förra valrörelsen med syfte att efterlikna socialdemokratin. Och de lyckades: de vann valet!

          Ett parti liksom moderaterna som inte står för sin egen politik och sina egna åsikter lyckas dock inte i längden. Detta är ngt Anders Sellström (Kd) borde tänka på innan han gör sina utspel om Rosa Huset och Nydalastugorna. Vad gäller stugorna runt Nydalasjön så har alliansen med Anders Sellström i spetsen skrikit i högan sky för att socialdemokraterna vill riva ner dem trots deras kulturhistoriska värde, som alliansen gör anspråk på att vilja bevara. Det sägs alltså handla om allmänhetens rätt att njuta av den genuina karaktär som alliansen påpekar att stugorna tillför landskap. Men allt snack om kulturhistoriska värden och allmänhetens rätt att ta del av dem upphör så fort det är tal om det hundra år gamla Rosa Huset, som alliansen anser måste rivas ner.

          Snacka om dubbelmoral! Har alliansen utnämnt sig själv till legitim uttolkare av vilka kulturhistoriska värden som är värda och inte värda att bevaras? Skitsnack! Borgarna bryr sig inte ett dugg om de kulturhistoriska värden de tillskriver stugorna. De är väl medvetna om att kommunen med en detaljplan inte kan ställa krav på hur stugorna ska se ut. Hade kommunen haft den befogenheten så hade inte fastighetsägaren fått riva Rosa Huset. En detaljplan öppnar således dörrarna för en exploatering av Nydalastränderna. Idag en stuga, imorgon en lyxvilla, och varför inte sedan en golfbana när man ändå håller på? Det är alltså en smygprivatisering av nydalastränderna som ligger bakom kravet på en detaljplan. Varför kan inte ni från högern helt enkelt bara stå för det?!

Ibland hittar jag riktigt kula grejer på andras bloggar. Igår när jag läste moderaternas gruppledare på landstinget Edward Riedls blogg hittade jag en intressant kommentar från signaturen Lars Gidlöf riktad till Riedl:

Jag har en fråga till dig som landstingspolitiker. Nu privatiserar Ni borgare mer och mer av sjukvården och dessa privata bolag gör miljonvinster. Varför ska skatte medel gå till privata perrsoner, skulle inte dessa miljoner göra bättre nytta i sjukvården?

Tyvärr fick inte Lars ngt svar. Istället skriver Riedl följande kommentar:

Du berör en fråga som tar längre tid att besvara än vad bloggen ger utrymme till. Planekonomierna var kända för en sak - Att hushålla mycket dåligt med pengarna trots att nästan allt var offentligt drivet. Att förklara mekanismerna som gör att vi människor hellre arbetar ihop egna vinster än vinster till det offentliga tar som sagt tid. Den fråga du ställer är intressant och i grunden avgörande för ett samhälles förmåga att bygga ekonomiska överskott.

Enkelt svar på din fråga: Vinster måste skapas innan de kan fördelas.

Frågan har aldrig varit varför vinster måste skapas. Frågan är snarare varför vinster som kommer från våra gemensamma skattemedel inte ska investeras i vår gemensamma sektor utan snarare tas ifrån vår gemensamma sektor och fördelas till privata företag. Svaret tycker jag är mkt enklare än vad Riedl påstår. Vinster som skapats av våra skattepengar ska gå till privata fickor för att privata vårdföretag -som f ö genom sitt medlemskap i Svenskt Näringsliv är med och finansierar Moderaterna- ska kunna tjäna pengar på bekostnad av de sjuka och de behövande. Då blir alla glada utom de sjuka, de behövande och skattebetalarna. Är det ett sånt samhälle vi vill ha?

Vi socialdemokrater vill ge fler möjlighet att bo nära vatten men strandområdet närmast vattnet ska alltid vara tillgängligt för alla medborgare. I ett Umeå som växer är det viktigt att skydda attraktiva miljöer så att alla kan nyttja dem för rekreation, ro och avkoppling. Särskilt de centrumnära orörda områdena vid Bölesholmarna, vid kyrkbron på Teg och delar av Lundåkern ska hållas fria från bebyggelse. Vi står bakom de påbörjade planerna på att bevara och utveckla Nydala till ett naturnära rekreationsområde.

          Texten ovan är ett utdrag från socialdemokraternas kommunala handlingsprogram som vi antog i juni. Dokumentet innehåller den politik som vi tänker föra i Umeå Kommun kommande mandatperiod när vi vinner valet. I en växande stad som Umeå behöver vi gröna lungor fria från exploatering. Strandområdet närmast vattnet ska vara tillgängligt för allmänheten och inte beslagtas av privata intressenter. Vi tänker därför fullfölja det beslut som kommunen tog för 30 år sen att riva stugorna.

          Flertalet stugor står på kommunal mark och ägs dessutom av kommunen, som låtit ett antal privatpersoner arrendera dem. De är inte tillgängliga för allmänheten och de lägger beslag på delar av strandområdena. Och så har borgarna mage att framställa bevarandet av dem som ett ALLMÄNT intresse, när deras förslag om att ha en detaljplan så tydligt innebär en privatisering så det sjunger om det!

          Borgarna hävdar stugorna har ett kulturvärde de vill bevara, men de vet mkt väl att kommunen med en detaljplan inte kan ställa krav på hur stugorna ska se ut. Det öppnar dörrarna för exploatering. Idag en stuga, imorgon en lyxvilla, och varför inte sedan en golfbana när man ändå håller på?

          Bryr sig borgarna om kulturvärden får de hellre återinföra gratis entré på de statliga muséerna som alliansregeringen såg till att avskaffa.

Mer om stugorna, läs gärna inlägget från Holmlund (s) och inlägget från Andreas Lundgren (s)

Gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd Vi kan aldrig acceptera att privata ägare tar ut vinster genom att göra avkall på kvaliteten eller välja bort de medborgare som är minst lönsamma. Därför vill vi inte bidra till ytterligare konkurrensutsättning av vård, skola och omsorg. Drift i offentlig regi prioriteras. (Ur socialdemokraternas kommunala handlingsprogram för Umeå, s. 13)

          Nedanstående videoklipp visar tydligt de effekter som konkurrensutsättningen haft inom vård och omsorg. Privata vård- och omsorgsföretag tjänar stora vinster på brukarnas bekostnad. Men ännu tydligare visar klippet nedan den likgiltiga inställningen som moderaterna visar inför denna utveckling, som de snarare välkomnar med öppna armar.

 

          En jämförelse mellan 6 kommuner (bl a Umeå) , som Uppsala Kommun lät göra, bekräftar att privata utförare gör vinst genom personalnedskärningar med sämre vård som följd: Linköping och Västerås, med högst andel äldreomsorgsverksamhet i extern regi uppvisar lägre kostnader, men orsaken är lägre personal täthet, och konsekvensen är stora kvalitetsproblem.

          Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor. Hur kan det annars bli billigare för kommunen att betala till vinstdrivande företag för att göra det som kommunen (utan krav på vinst) redan nu gör, när dessa företag inte bara behöver pengar för att bedriva verksamheten utan dessutom vill ha extra pengar för att kunna göra vinst? Jakten på vinst har gått så långt att man dessutom upptäckt ett omfattande skattefusk som privata hemtjänstföretag ägnar sig åt för att sänka sina kostnader.

          I kampen mot alliansen, tänker vi därför stoppa alla försök till ytterligare konkurrensutsättning inom skola, vård och omsorg. Detta går vi socialdemokrater i Umeå Kommun till val på. Vi säljer oss inte till det privata näringslivet och dess intressen att göra vinst på bekostnad av sjuka och behövande!

Tack vare den svenska offentlighetsprincipen har missförhållanden inom den offentliga välfärden upptäckts och debatterats. Vi vill nu ställa motsvarande krav på de privata aktörer som verkar inom den skattefinansierade välfärden. Skattefinansierad vård, skola och omsorg är ingen marknad och de företag som verkar där måste leva upp till medborgarnas högt ställda krav på insyn i både verksamhet och ekonomi. Hur våra gamla vårdas eller hur skattepengar används ska inte vara företagshemligheter. De anställda ska ha meddelarskydd.

Ovanstående text är ett utdrag från socialdemokraternas kommunala handlingsprogram för 2010-2014. I programmet finns allt det som vi tänker genomföra när vi vinner valet i kommunen.

Tidigare inlägg om vår kamp för att stärka offentlighetsprincipen hittar du här:

-Kasta bort munkavlen (2010-01-25)

-Entreprenader måste få granskas (2010-01-27)

-Bussföretaget måste granskas (2010-02-26)

-Stopp på hemlighetsmakeriet bland privata utförare (2010-05-03)

Ända sen moderaterna i förra valrörelse helt plötsligt fick för sig att de var ett arbetarparti, har de saboterat vårt förstamajfirande. I t ex Västervik arrangerade moderaterna sitt eget första maj tåg, trots att historien bakom förstamajdemonstrationerna härrör från arbetarrörelsens krav på 8-timmars arbetsdag som moderaterna försökte stoppa 1918... och trots att de med jämna mellan rum (nu senast förra året) försökt avskaffa första maj som helg dag.

         Men även om vi slapp ett moderattåg i Umeå, slapp vi dock inte se på Reinfeldt tränga sig i socialdemokraternas tåg. Här ser vi honom längst fram när vi passerar svingen, både med en lie i ena handen och ett plakat i den andra som symboliserar den rena egoism som ligger bakom alliansregeringens politik. Dess tydligaste uttryck utgörs av skattesänkningarna, som presenterats som ngt till gagn för löntagarna. Och visst har det gett mer pengar i plånboken till löntagare, men pengarna har tagits från den gemensamt finansierade välfärdssektorn. Individen har lyfts upp på bekostnad av kollektivet.

          Så mkt som 50% av de totala skattesänkningarna (48 miljarder kr) har gått till den fjärde delen av befolkningen som tjänar mest, medan så lite som 6% har gått till den fjärde delen som tjänar minst. Den här fjärde delen som bara fått 6% av skattesänkningarna har alltså blivit av med 48 miljarder kr som de förut kunde ta del av i form av skattefinansierade välfärdstjänster. Den extra lilla 1'750 kr i jobbskatteavdrag som löntagarna fått i genomsnitt (som f.ö. är mindre eftersom höjningen av bl a a-kasseavgiften äter upp en hel del) räcker alltså inte för att köpa sig till bättre bättre skola, vård och omsorg. Men de 50% av skattesänkningarna (48 miljarder kr) som den lilla fjärde delen av befolkningen som tjänar mest får, mer än räcker för denna överklass för att skaffa sig privata lösningar som kompenserar för de försämrade offentliga tjänsterna: privata inkomstförsäkringar som ger högre ersättning än den sänkta a-kassan, privata sjukförsäkringar som gör att man kan gå före i vårdkön, mm.

          Vad som kännetecknar arbetarrörelsen är insikten att vi som enskilda individer är svaga. Det är först när vi går ihop och solidariskt ställer upp för varandra som vi blir starka. Privata lösningar mår gynna den överklass Reinfeldt själv utgör en del av, men för folkflertalet utgör en stark offentlig sektor enda sättet att ta del av nödvändiga tjänster som sjukvård, skola och alla de tjänster vars förutsättningar undermineras av de skattesänkningar liemannen Reinfeldt satt igång.

Återigen en intensiv vecka för min del, framför allt helgen som inbegrep förstamajfirande och ett 4- timmars möte med arbetarkommunens styrelse dagen därpå. Inte roligt att festa till sent på natten för att stiga upp tidigt och förbereda sig till mötet, som i och för sig var kl 16, men som krävde lite förberedelser i form av påläsning av handlingar och sånt. Det roliga var i alla fall att vi i styrelsen enats om en hel del krav som de fackliga krafterna i partiet tycker är särskilt viktiga att driva från socialdemokratiskt håll inför kommande kommunval. Bland annat enades vi om följande förslag:

-Rätten till heltid ska inte bara gälla kommunanställda utan även de som jobbar inom kommunala verksamheter som lagts ut på entreprenad. Det är dags att köra över Britt-Marie Lövgren (Fp) som varit den starkaste kritikern mot rätten till heltid.

-Samma krav till allmän insyn ska gälla för all skattefinansierad verksamhet. Grundlagen ställer bara krav på kommunen att dess handlingar ska vara offentliga och garanterar kommunanställda meddelarfrihet, vilket innebär att de har rätt att gå ut i media och kritisera sin arbetsgivare. Vi vill nu att även detta ska gälla för privata arbetsgivare som bedriver kommunalskattefinansierad verksamhet, och detta går att fixa genom avtal.

Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor. Hur kan det annars bli billigare för kommunen att betala till vinstdrivande företag för att göra det som kommunen (utan krav på vinst) redan nu gör, när dessa företag inte bara behöver pengar för att bedriva verksamheten utan dessutom vill ha extra pengar för att kunna göra vinst? Jakten på vinst har gått så långt att man dessutom upptäckt ett omfattande skattefusk som privata hemtjänstföretag ägnar sig åt för att sänka sina kostnader.

Jag är övertygad om att, när privatentreprenörer även får på sig samma krav på allmän insyn och personalvillkor, kommer deras intresse att bedriva skattefinansierad verksamhet att minska när de inte längre kan fiffla och komma undan med det.

De här och andra förslag kommer vi diskutera vidare bland våra medlemmar för att komma med ett slutgiltigt besked före valet.

Äntligen får brukarna på hemtjänsten riktig mat. Igår fick jag se för första gången den nya maten som från och med april skickas till hemtjänsten. Den gamla, som levererades av privatföretaget Medirest om vilken jag skrivit tidigare, är tack och lov nu bannlyst. Äntligen får gamlingarna gula potatisar, riktiga potatisar! De som Medirest levererade var ju nästan vita! Konsistensen var ju seg. En gång så råkade jag tappa en och så for den fan t.o.m. längre bort än en studsboll! Ok, det där om studsbollen var ett skämt, men ni fattar att det inte kan va nå mkt näring i maten när inte ens pottisarna har nå färg.

          Men det är tydligen den mängd näring som folkpartisten Britt-Marie Lövgren, vice-ordf för socialnämnden, tycker att våra äldre förtjänar, när hon i ett pressmeddelande från socialnämnden den 2010-02-24 ondgör hon sig över att Kommunen tar över produktionen och leveransen av mat till äldreomsorgen.

          Vad är det för populistisk politik som alliansen för när de går ut och förespråkar att brukarna ska kunna få vin till maten? I och för sig är det inget fel på det. Men i Umeå finns inte det problemet. Och är det inte viktigare att i första hand se till att de äldre får bra mat, innan regeringen sen går ut och lovar sprit?

          Kritisk mot kommunen måste man ju också vara för att de en gång i tiden fattade det korkade beslutet att lämna över matleveransen till ett privat företag. När man nu tar sitt förnuft till fånga och tar tillbaka verksamheten, säger Medirest upp personal. Kunde man inte tänka på det innan man bestämde sig för att lägga ut skiten på entreprenad? Gör man en upphandling så är det för att man är beredd att ta tillbaka verksamheten om entreprenören inte sköter sig (för annars säljer man ut skit'n istället). Kanske värt för kommunen att tänka på nästa gång innan de bestämmer sig för att upphandla ngt?

Vi som jobbar åt kommunen har större möjligheter att påverka vår arbetssituation än de som jobbar på motsvarande verksamheter som drivs i privat regi. Förutom med facklig kamp, kan vi påverka våra arbetsplatser med vår valsedel och politiska engagemang. De här möjligheterna försvinner när vi privatiserar offentlig verksamhet genom utförsäljningar eller upphandlingar.

          Klart att det också finns brister inom offentlig sektor. T ex är det vanligt att kommuner kringgår lagen om anställningsskydd (LAS) genom att göra sig av med vikarier kort innan dessa jobbat upp sig till företrädesrätt. Man ersätter dem med nya vikarier för at slippa fastanställa (Se här). Problemet finns också inom den privata tjänstesektorn, men skillnaden är att vi kommuninvånare faktiskt äger den offentliga sektorn och styr den genom våra demokratiskt tillsatta förtroendevalda. Vi kan därför påverka den.

          Av de vikarier som våren -07 var nära till att fä företrädesrätt, var det bara kring 27% som faktiskt fick det. 73% blev alltså troligtvis utbytta. Vi i SSU Umeå och Kommunals s-förening lyfte upp frågan i partiet. Resultatet blev att så många som 72% av de som i december -08 var på väg att få företrdesrätt, faktiskt hade hunnit få det maj 2009, enligt uppgifter från kommunens lönekontor. Om uppgifterna stämmer, så utgör detta en klar förbättring.

          Det här är ett tydligt exempel på hur det går att påverka den offentliga sektorn. Vi ska därför värna om den. Det privata näringslivet ska ge fan i att sätta sina klor på den, för den tillhör oss, och då ska vi inte hålla på att sälja ut den eller lämna över driften till privata företag.

För att inte folkpartister ska börja höra av sig till mig och klaga på att jag bara ger tips för en trovärdig jämställdhetspolitik till moderater, har jag sparat lite tips till er på Folkpartiet också:

          För det första måste ni förstå att en jämställdhetsministers uppgift är att främja jämställdhet och inte att bekämpa den! Och detta måste ni förklara för jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (Fp) så hon slutar t.ex. gå omkring och kräva att företag med mindre än 25 anställda ska få slippa göra lönekartläggningar och upprätta jämställdhetsplaner. Om hon nu tycker att det där är ett led i att förenkla regelverket för småföretagare, så kan hon åtminstone se till att förklara hur i hela fridens namn det kan vara svårare för ett företag med få anställda att kartlägga sina löner än för ett företag med många anställda. Man tycker att det borde vara svårare ju fler anställda som finns. Fem myror är trots allt fler än fyra elefanter.

          För det andra, framställ inte konkurrensutsättningen av den offentliga sektorn som en jämställdhetsreform. Ni kan tjata hur mkt ni vill om om hur mkt lönerna kommer stiga när kommunala arbetsgivare konkurrera med privata, men vi som är fackligt aktiva inom Kommunal vet att lönesnittet är lägre inom privatentreprenader eftersom dessa försöker vinna upphandlingar genom att lägga lägre anbud. Det här tipset kan egentligen hela alliansen dra nytta av.

          I övrigt kan ni även tillämpa de tips jag gav till moderaterna i gårdagens inlägg, då det passar in på hela alliansen. Men det viktigaste rådet av alla är: rösta inte på er själva, det far jämställdheten bara illa av!

I ett tidigare inlägg har jag listat upp vilka krav som vi inom partiets fackliga utskott föreslagit för vilken kommunpolitik som partiet ska föra under nästa mandatperiod. Ett av dem är meddelarfrihet som villkor för att bevilja upphandlingar. Om kommunen nu anlitar en entreprenad för att bedriva en viss verksamhet, då ska de anställda även ha rätt att vända sig offentligt och avslöja missförhållanden.

          Det är dock viktigt att vi inte begränsar oss till meddelarfrihet. Som jag påpekat förut, så utgör offentlighetsprincipen (medborgarnas rätt att granska t.ex. kommunala verksamheter) en viktig förutsättning för demokratin. Utan denna rätt saknar vi möjligheten att kontrollera att kommunen agerar i enlighet med de beslut som vi fattar genom våra demokratiskt valda företrädare. Men när privata utförare anlitas för att bedriva kommunala verksamheter, så upphör offentlighetsprincipen att gälla.

          Vårt förslag från utskottet är att privatentreprenörer ska vara beredda på att underordna sig offentlighetsprincipen för att komma ifråga för en upphandling. På samma sätt som varje medborgare har rätt att granska kommunen, så ska de också kunna granska kommunal verksamhet som bedrivs av privatentreprenörer. Alla medborgare ska ha rätt till insyn i vart skattepengarna går och hur de används. Med detta vill vi alltså gå längre än landstinget som skrivit in meddelarfrihet som upphandlingskriterium.

Äntligen har jag hittat tid att starta en blogg. Hade nästan börjat lessna på alla som tjatade ;). Det här kommer bli kul, känns det som. Kanske inte lika kul som de problem som socialtjänsten nu går igenom.

För att tillgodose kraven på besparingar har socialdirektören Ewa Klingefors föreslagit att låta allt större delar av socialtjänstens verksamhet bedrivas av privata aktörer. Hur kan det bli billigare för kommunen att betala till vinstdrivande företag för att göra det som kommunen (utan krav på vinst) redan nu gör, när dessa företag inte bara behöver pengar för att bedriva verksamheten utan dessutom vill ha extra pengar för att kunna göra vinst? Ekvationen går inte ihop!

År 2004 gjorde Socialstyrelsen en utvärdering som visade att kommuner som lagt ut delar av äldreomsorgen på entreprenad i snitt fick en fördyring på 7% jämfört med övriga. Initialt kan det bli billigt att lägga ut verksamheter på entreprenad, eftersom stora företag dumpar priserna för att vinna upphandlingarna. Men när de på detta sätt konkurrerat ut de övriga, höjer de priserna, och det är DETTA som socialdirektören missar. Man måste tänka långsiktigt, längre än näsan räcker.

En del kommuner har gjort besparingar genom att lägga ut verksamhet på entreprenad, men detta har framför allt skett på bekostad av personalen. Dels anställer de privata i högre grad studenter och ungdomar, som i regel har lägre lön eller jobbar deltid. Och dels anställer de förhållandevis mindre personal. Självklart! Om merparten av kostnaderna för vård och omsorg utgörs av personalkostnader, så är det inte konstigt att de pengar som privatentreprenörerna tar för att kunna göra vinst, tas ifrån personalkostnaderna.

Detta vet socialdirektören Klingefors, men hon viftar bara bort frågan med motiveringen att ”vi måste fokusera på den grupp som Umeå Socialtjänst är till för: Umeborna”. I socialtjänstlagen kan läsa att ”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas- ekonomiska och sociala trygghet, - jämlikhet i levnadsvillkor, - aktiva deltagande i samhällslivet.” Gäller inte detta personalen också? Är inte de Umebor de med? Det är vida känt att privatentreprenörer systematiskt undviker att erbjuda heltider. Är detta att ”främja människornas ekonomiska och sociala trygghet samt jämlikhet i levnadsvillkor?” Att bara erbjuda deltider till kvinnor (som utgör merparten av personalen) är allt annat än att främja jämlikhet!

Detta är vad hela frågan reduceras till. Personalen är inte mindre värda än de personalen ger service till. Därför känns det så härligt att Socialdemokraterna i senaste sammanträde med socialnämnden den 18nde dec sa Nej till fortsatta privatiseringar. Det är härligt att veta hur mkt det nu svider för alliansen. En otvivelaktig seger för personalen!

Besparingar äger rum, detta drabbar personalen och brukarna. Men Alliansens chans att utnyttja detta för att låta privata företag göra vinst på våra skattepengar är körd. Härligt!

Nu kan man gå och lägga sig med ett leende på läpparna.