Medan borgarna bloggar om att regeringen har minskat utanförskapet, så har antalet bidragstagare ökat sedan alliansen kom till makten 2006, och det fortsätter att öka.

Lite paradoxalt är det med tanke på att försämringarna i såväl arbetslöshets- som sjukförsäkringen infördes av alliansen för att de tyckte att i Bidragssverige så lönar det sig mer att stanna hemma och få bidrag än att gå ut och söka jobb. Tydligen är det precis dessa försämringar som lett till att antalet bidragstagare ökat.

Läs gärna mer på socialstyrelsens hemsida.

En bild säger mer än tusen ord.

Idag fyller Riedls blogg sitt 2-årsjubileum. Eftersom han nog inte märkt det själv, så tar jag mig friheten att fira den åt han. Det är alltså idag för två år sen som hans första blogginlägg skrevs på VK. Sen dess har den moderate riksdagsledamoten Edward Riedl varit en flitig bloggare med flera inlägg om dan. Bland mina favoritinlägg på hans blogg kan man finna:

          -Vi moderater vill inte sälja Lycksele Lasarett, där Riedl förnekar moderaternas avsikter att sälja ut lasarettet i Lycksele efter att VK dagen innan avslöjat att moderaterna lovat en utförsäljning av Lycksele Lasarett i det valmanifest de lanserade inför landstingsvalet.

          -Sjukvård ska betalas gemensamt via skatten, där Riedl påstår att moderaterna vill att sjukvården ska finansieras genom skatter och hävdar att sossarna bedriver en skrämselpropaganda när vi säger att detta inte stämmer. I så fall kommer denna skrämselpropaganda från moderaterna själva, som på sin egen hemsida själva erkänner att de är för privatfinansierade "alternativ" till den skattefinansierade sjukvården. Särskilt positiva är de till barnsjukhuset Martina, där ett läkarbesök kan gå på 1'400 spänn.

          -Facket sänker medlemsavgifterna - inte utan att man funderar, där Riedl påstår att If Metall hade en hög medlemsavgift för att socialdemokraterna skulle vinna valet och att de efter valet därför sänkte den. Intressant i det här fallet är att det inte var medlemsavgiften som sänktes, utan a-kasseavgiften, vars storlek inte bestäms av facket utan av regeringen.

          -Sjukförsäkringen, där Riedl påstår att förändringarna (läs försämringarna) i sjukförsäkringssystemet var nödvändiga eftersom sjuktalen innebar en kostnadsbelastning för systemet. Hur ett överskott på 48 miljarder kan utgöra en kostnadsbelastning, förblir en gåta.

          Men det avsolut bästa på Riedls blogg är faktiskt en kommentar som han skriver i anslutning till sitt inlägg Uppdrag Granskning: Sjukförsäkringen:

          Ni läste inte fel: Han säger faktiskt Tack.

För nästan 2 månader sen undrade jag vad Aftonbladet höll på med när de i stora rubriker skrev att SD hade tänkt rösta med sossarna i en del frågor. Jävligt märkligt eftersom SD i 99% av fallen röstar med alliansen utan att det blir ngn nyhet av det. Och än en gång blir detta en nyhet när sossarna med stöd av SD får igenom besparingar i riksdagskansliet, som sedan borgarnas maktövertagande svält till oproportionerliga dimensioner. Rena ramaskri blir det från borgerligt håll som ingenting har emot att göra besparingar på a-kassan, sjukförsäkringen och stöden till kommuner och landsting som står för välfärden, men jävlar om ngn rör i deras riksdagskansli för där ska det minsann inte göras några nedskärningar.

          Som ett försök att plocka billiga poäng, så tar Reinfeldt fasta på att SD röstade med den rödgröna oppositionen för att säga att sossarna tillsammans med SD skickar de här besparingarna som en julhälsning till personalen på kansliet. Men för precis 5 dagar sen blev den rödgröna oppositionens förslag om förbättringar i sjukförsäkringen nedröstad av alliansen, och gissa med stöd av vem.. och blev det några stora rubriker då? Tack vare alliansen och SD föblir sjukförsäkringen inhuman.

          Men eftersom det är jul, så får jag väl be Edward Riedl (m) skicka en julhälsning från mig till herr Reinfeldt. Så nästa gång du ser honom, Ed, så får du visa honom fingret och hälsa att det är från mig.

För första gången på flera år äger jag en växt. Jag brukar inte ha växter eftersom jag alltid glömmer bort att vattna dem, men nu har jag fått en kaktus i present. Tydligen så behöver man inte vattna den lika ofta, och så är den dessutom rak. Att vara rak är en egenskap jag alltid har uppskattat men som är väldigt sällsynt hos politiker. Dock finns det undantag, som när umemoderaten Edward Riedl uttalade sig i början på året om varför a-kassan och sjukpenningen sänktes:

          Det där kallar jag att vara rak och ärlig. Utan att linda in sina åsikter i vackra ord vågade han vara rak och säga vad han tyckte om sjukskrivna och arbetslösa, nämligen att de är rationella människor som sjukskriver sig för att ersättningsnivåerna är höga och inte för att de skulle vara sjuka (och att arbetslösa stämplar för att de tjänar på det och inte för att de har svårt att hitta jobb). Och han tvekar inte en sekund på att det handlar om fusk.

          Jag hoppas dock att min kaktus förblir rak över tiden i takt med att den växer. Inte som herr Riedl (m) som sedan han blivit riksdagsman inte längre kan uttala sig lika rakt, utan har börjat linda in sina åsikter i en mer lättköpt förpackning som döljer vad han innerst inne tänker. Nu heter det inte längre att man försämrat sjukförsäkringen för att tvinga fuskare att söka jobb. Istället så skriver Riedl (m) nu på sin blogg att de sjukskrivna blir av med sin ersättning för att hjälpas tillbaka till arbetslivet. Samma människor som han förut menade helt frivilligt tog emot sjukersättning för att slippa söka jobb, kallar han nu för ”människor som innan förändringarna i sjukförsäkringen förtidspensionerades mot sin vilja”.

          En av dem som faller inom den kategorin är Annica Holmquist, som är oförmögen att arbeta pga en sjukdom som gör att hennes kroppsdelar växer till onormala proportioner. Hon måste ha tagit emot sjukersättning mot sin vilja för nu ska hon hjälpas tillbaka till arbetslivet genom indragen sjukersättning. För att få socialbidrag tvingas hon nu sälja sin lägenhet.

          Hon är säkert tacksam för den hjälp hon fått av de nya reglerna i sjukförsäkringen som Ed Riedl (m) vurmar för. Grattis till din riksdagsplats, Ed. Du kommer säkert hjälpa många människor.

De flesta känner vid det här laget fallet med Annica Holmquist, 55. Efter 30 år som tandhygienist fick hon för 5 år sedan en svår sjukdom som gör henne oförmögen att arbeta. Hennes läppar, öron, käkar och fötter har växt till onormala proportioner och läkaren menar att hon aldrig kommer kunna jobba igen. Pga de nya regler i sjukförsäkringen som den borgerliga regeringen klubbade igenom förra året, blir hon av med sin sjukersättning. För att söka socialbidrag, ställer socialtjänsten som villkor att hon ska sälja sin lägenhet.

          Torsdagen den 16 sept, 3 dagar före valet, ställer Aftonbladet frågan till Reinfeldt om vad han anser om Annikas fall, men Reinfeldt lämnar intervjun utan att svara på frågan. Dagen efter får han samma fråga i en intervju med Sveriges Radio, varpå han avbryter intervjun och lämnar rummet. Senare på kvällen deltar han i en partiledardebatt där Maria Wetterstrand (Mp) frågar om han tycker det är värdigt att Annika som blir av med sin sjukersättning nu tvingas sälja sin lägenhet.

          Ändringarna i såväl arbetslöshets- som sjukförsäkringen infördes av alliansen för att de tyckte att i Bidragssverige så lönar det sig mer att stanna hemma och få bidrag än att gå ut och söka jobb. Att tvingas sälja sin lägenhet, är det detta Reinfeldt menar är att vinna på att stanna hemma och få bidrag?

          På Maria Wetterstrands fråga, svarar Reinfeldt: Nej, det är inte värdigt OM hon saknar arbetsförmåga.

          ...OM hon saknar arbetsförmåga?

           Det vore på tiden om alliansen kunde erkänna konsekvenserna av sina egna beslut och ta ansvar för dem, istället för att stämpla de utförsäkrade som fuskande bidragstagare som utnyttjar systemet.

Hade tänkt skriva några rader om karensdagen idag, men sen kom jag på att Lars Bodén faktiskt uttryckt det jag vill säga i VF:s ledarspalt i juni. Artikeln handlar om den kommunpolitik socialdemokraterna i Umeå ska driva nästa mandatperiod och visar inte minst vikten av att som facklig företrädare även engagera sig politiskt. Jag har valt att återge ett utdrag som handlar om hur vi ser på karensdagen i sjukförsäkringen:

KARENSDAGEN var den fråga som diskuterades mest på mötet. Jag undrar om den frågan över huvud taget förekommer när Umeå-alliansen har sina möten? I vilket fall. Karensdagen är ett stort problem hos flera yrkesgrupper. Kanske särskilt inom äldrevården, skolan och barnomsorgen där epidemier snabbt sprids. Lärare, barnskötare och undersköterskor är några yrkesgrupper med särskilt hög sjukfrånvaro.

ALEJANDRO CAVIEDES arbetar själv inom vården och har drivit den här frågan inom Umeå arbetarekommun och fackliga utskottet. Men en majoritet i arbetarekommunens styrelse sa nej och det gjorde också representantskapet. Fast inte riktigt…

LENNART HOLMLUND valde att ”sträcka ut en hand” till Caviedes och alla andra som ville att Umeå kommun skulle gå före och på eget bevåg slopa karensdagen. ”När vi vunnit valet är jag beredd att vi gör ett försök på någon arbetsplats” sa han. Därmed lever frågan fortfarande. Samtidigt kommer arbetarekommunen att fortsätta att driva frågan gentemot partiet. S-kongressen valde att prioritera en höjning av taket i sjukförsäkringen. Men kravet om att slopa karensdagen ligger kvar.

JAG HÅLLER MED Harriet Hedlund och andra som anser att karensdagen är en nationell angelägenhet och inget som varje kommun eller arbetsgivare ska behöva ta ansvar för. Det skulle för övrigt vara ett avsteg från principen om den generella välfärden. Vi ska inte öppna för någon slags frivillighet som leder till att endast välbeställda kommuner och arbetsgivare kan slopa karensdagen för sina anställda.
Men om Socialdemokraterna får förnyat förtroende i Umeå blir det i vart fall ett försök med slopad karensdag på någon av kommunens arbetsplatser. Försöket kommer i så fall att utvärderas. Det kan ju visa sig bli lönsamt om sjuknärvaron minskar och det totala antalet sjukskrivningsdagar blir lägre. Ett lyckat försök i Umeå kan kanske leda till ett regerings- och riksdagsbeslut i frågan.

Ur Möjligheternas Umeå: Socialdemokraterna i Umeå bygger vidare på det hållbara, skriven av Lars Bodén på VF-ledarsidan den 2010-06-30.

När ska moderaterna lära sig att en lögn inte blir sann bara för att de liksom papegojor envisas med att gång på gång upprepa den? Trots att sjukförsäkringen sedan år 2003 gått med rejält överskott som fram till 2012 beräknas uppgå till 48 miljarder, fortsätter moderaterna att spela på myten om att sjuktalen skulle vara så pass höga att utbetalningarna utgör en belastning för välfärden.

          Dels har vi den lokala stjärnan Edward Riedl (m), som i en kommentar på sin blogg menar att sjukförsäkringssystemet som den utformats av socialdemokraterna är så generöst att det uppmuntrar till missbruk. Och nu är det Umeås moderata kommunalråd Anders Ågren som ansluter sig till moderaternas partisekreterare Per Schlingmanns uppfattning kring alliansregeringens förändringar i sjukförsäkringen, där de är stolta med att de beräknar spara 15 miljarder kronor fram till 2014 genom att minska antalet sjukskrivna med 180'000 personer. Detta jämför de med de rödgrönas motförslag som kostar 3 miljarder, och som Ågren och Schlingmann menar att vi saknar finansiering för.

          Ursäkta, men om sjukförsäkringen har ett överskott på 48 miljarder så finns det väl utrymme för en reform på 3 miljarder, eller? Med ett sådant överskott är det en gåta för mig varför man ska spara 15 miljarder genom att kasta ut 180'000 personer från sjukförsäkringen. Det minsta man kan kräva av ett kommunalråd är ju att han ska kunna räkna ...även om han är moderat, tycker jag. Eller är det för mycket begärt?

Det är ofta det glöms att det inte är ett mål i sig att minska sjukskrivningarna. De är ju bara siffror som avspeglar sjukdomsfall, men det är sjukdomsfallen i sig som vi vill minska. När man stirrar sig blint på siffrorna, riskerar detta att förvärra situationen. En studie från Karolinska Institutet visar att åtgärder ämnade åt att minska sjukfrånvaro kan leda till att personalen går sjuk till jobbet, vilket på sikt ökar sjukfrånvaron. Därför ifrågasätter studien karensdagens existensberättigande.

          Bland de yrken som visar hög sjukfrånvaro finns lärare, barnskötare och undersköterskor, vilket visar på stora problem inom välfärdssektorn. Nu när det förs diskussioner om vilken kommunpolitik vi sossar ska bedriva under nästa mandatperiod, har vårt fackliga utskott därför föreslagit att vi på försök avskaffar karensdagen för anställda inom skola, vård och omsorg.

          För moderaterna är det ett problem att Sverige, som Edward Riedl (m) påpekar, har en hög sjukskrivningsstatistik trots att dess befolkning är en av världens friskaste. Men det handlar inte om att sjukförsäkringssystemet skulle vara så generöst att det uppmuntrar till missbruk, som borgerligheten gör gällande (Se t.ex. Riedls kommentar 23 jan kl 15.04). Sedan 90-talet vet vi från forskningen att förklaringen ligger snarare i att Sverige har en högre andel kvinnor, funktionshindrade och äldre i arbetskraften, och dessa har högre sjukskrivningsstatistik (SOU 1993:16 bilaga 2).

          Forskning i USA visar att de ekonomiska förluster företagen gör av att folk inte presterar lika bra när de går till jobbet sjuka, är större än vad företagen förlorar på sjukskrivningar. Tyvärr har inte liknande studier gjorts i Sverige. Men bortsett från detta ska vi dessutom inte motivera alla våra förslag utifrån ekonomiska kalkyler. Avskaffandet av karensdagen borde vara ett mål i sig. Det är inte rättvist att folk straffas ekonomiskt för att de blir sjuka; och det är inte heller rättvist att man som arbetskamrat, brukare eller kund utsätts för smittorisk pga att andra inte har råd att stanna hemma sjuka. Detta borde vara självklart för oss socialdemokrater.

Under det här decenniet har socialförsäkringssystemet varit offer för en smutskastningskampanj inom de etablerade medierna. Nyhet efter nyhet har vi fått höra om stigande sjukskrivningar, skenande kostnader, fuskande norrlänningar, bidragsberoende mm.

Den massmediala debatten gav upphov till en moralpanik, som sen kom att utnyttjas av de borgerliga under förra valrörelsen. Folkpartiet gick ut och föreslog inrättandet av en antifusksminister samt strängare villkor i sjukförsäkringen, och moderaterna menade att arbetslöshetsförsäkringens (a-kassans) höga ersättningar gjorde att folk hellre stannade hemma än gick ut och jobbade.

Det fanns bara en liten detalj med det hela: belägg för det ökande fusket saknade förankring i fakta, som snarare talade för det motsatta. Visserligen ökade statens kostnader för socialförsäkringen. Men förklaringen var enkel: socialförsäkringarna är inkomstrelaterade. Stiger befolkningens inkomster, så stiger utbetalningarna automatiskt. Men på motsvarande sätt stiger också inbetalningarna. Kostnaderna för socialförsäkringarna har stigit i absoluta tal, men inte som andel av BNP. År 2004 då moralpaniken var som värst, var utgifterna för socialförsäkringarna som andel av BNP tillbaka på 1980-talets nivå (16,5%) (se RFV analyserar: 2004:3).

Men inte nog med det. Kostnaderna har inte bara sjunkit i förhållande till inkomstutvecklingen. De har också sjunkit i förhållande till inbetalningarna. Vi betalar in mycket mer än det vi får ut. Systemet är alltså överfinansierat. Det har med andra ord aldrig funnits fog för massmedias påståenden om skenande kostnader och ökande fusk som låg bakom de strängare villkoren som alliansen sedan införde i socialförsäkringssystemen. Bluffen var avslöjad!

Idag är moralpaniken över. Det är därför häpnadsväckande hur VK fortfarande inte släppt det. Den 7 januari skriver den ett stort reportage om den ”enorma” sjukfrånvaron i Norrland (se t. ex. här och här). För det första påstås att kostnaderna ökade ”dramatiskt” i början på 2000-talet. För det andra sägs det finnas ”kulturella orsaker” till att Norrland har den högsta sjukfrånvaron, något som inget annat är än ett diplomatiskt -men inte för den delen mindre korkat- sätt att säga att det handlar om fusk.

Sjukförsäkringen har sedan år 2003 gått med rejäl överskott, som fram till 2012 beräknas uppgå till 48 miljarder. Sjukfrånvaron innebär ingen som helst belastning, och det finns således ingen anledning att göra så jävla mkt väsen av det, och än mindre skäl att påstå att det skulle bero på fusk. Har inte VK viktigare nyheter att skriva om?