För inte länge sen kommenterade jag borgerlighetens förslag till landstingsplan inför nästa år, som inte ens centerpartiets gruppledare på landstinget Olle Edblom till fullo ville stå för när budgeten debatterades på senaste fullmäktige. Antingen så har minnet börjat svika han, eller så har han lärt sig från sin fd landstingskollega Edward Riedl (m) att förneka vad han står för, eftersom han på senaste fullmäktige blånekade att den plan han själv var med och utformade föreslog att hela allmän service skulle konkurrensutsättas.. trots att det står klart och tydligt.

          Vad gäller Lycksele Lasarett vill inte heller borgerligheten kännas vid sitt eget förslag. Redan före valet hade VK avslöjat moderaternas avsikt att privatisera sjukhuset, vilket de klart och tydligt talade om i sitt valmanifest. Men som Riedl (m) ofta brukar, så gick han själv och dementerade det. Och det är klart han måste göra det, för annars får han på skallen av Centerpartiet, som är rädd att tappa röster om de förknippas med ett sånt förslag. Denna splittring var jävligt tydligt i alliansens förslag till landstingsplan där man skriver att:

Alternativa driftsformer av hälso- och sjukvård ska därför prövas. Vår ambition är att utveckla Lycksele lasarett med utökad vårdproduktion. (Se s. 24 i den digitala föredragningslistan)

          Vad fan betyder det egentligen? Definiera ”alternativa driftsformer”. Handlar det om bolagisering? Upphandlingar? Frivilliga insatser? Ska sjukhuset säljas ut, upphandlas bort eller - som man gjort med kommunala verksamheter i borgerligt styrda stockholmskommuner: skänkas bort? Detta får man inte veta, för alliansen är inte överens inbördes. En sak är trots allt säkert: det handlar om privat drift.

          Läser man hela planen så ser man klart och tydligt att konkurrensutsättning ses som universallösning på allt. Ska man höja kvalitén: konkurrensutsätt! Ska man sänka kostnader: konkurrensutsätt! Ska man förbättra personalvillkor: konkurrensutsätt! Det är ba ett förslag som utgör ngt nytt: att nobelpriset ska gå till Norrlands Universitetssjukhus. Yeah, sure, som om NUS kommer få nobelpriset för att vi på fullmäktige fattar beslut om det. Och jag som trodde att det var nobelförsamlingen vid Karonlinska Institutet som bestämde vart nobelpriset i medicin ska gå. I planen står dock ingenting om hur vi ska lyckas få NUS att vinna priset, men låt mig gissa: konkurrensutsättning!!!

I årets avtalsrörelse lyckades Kommunal kamma hem en lönehöjning på 4,65% för sina medlemmar inom kommuner och landsting. Lokalt valde vi i Kommunal att prioritera städarna i förhandlingen med Umeå Kommun då städarna har tidigare haft en dålig löneutveckling.

          Förra månaden avslöjade Sveriges Radio att privata leverantörer av städtjänster slarvar med löneutbetalningar för att kunna erbjuda lägre priser när de konkurrerar med kommunens egen städverksamhet om upphandlingar. På samma sätt som jag i andra inlägg varit kritisk mot kommunens konkurrensutsättning av matleveransen till hemtjänsten, så är jag kritisk till att kommunen beslutade att konkurrensutsätta sin städverksamhet.

          Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor, med sämre service som resultat. Detta bekräftas också av en komparativ studie som granskar 5 olika kommuner (däribland Umeå). Hur kan det annars bli billigare för kommunen att betala till vinstdrivande företag för att göra det som kommunen (utan krav på vinst) redan nu gör, när dessa företag inte bara behöver pengar för att bedriva verksamheten utan dessutom vill ha extra pengar för att kunna göra vinst?

          I ljuset av allt detta så kan jag inte förstå hur en socialdemokratisk styrd kommun som våran, kan konkurrensutsätta sin städverksamhet. Den enda anledningen till att städlönerna varit så låga inom kommunen, är att man varit rädd att höja dem för att kunna hävda sig i konkurrens med privata städföretag, som har ännu lägre kostnader tack vare slarv och felaktigheter med löneutbetalningar. Och detta är ju fan i mig inte förenlig med våra socialdemokratiska värderingar. Detta måste s-ledningen i kommunen vara tydlig med i kontakt med tjänstemännen.

Tack vare den svenska offentlighetsprincipen har missförhållanden inom den offentliga välfärden upptäckts och debatterats. Vi vill nu ställa motsvarande krav på de privata aktörer som verkar inom den skattefinansierade välfärden. Skattefinansierad vård, skola och omsorg är ingen marknad och de företag som verkar där måste leva upp till medborgarnas högt ställda krav på insyn i både verksamhet och ekonomi. Hur våra gamla vårdas eller hur skattepengar används ska inte vara företagshemligheter. De anställda ska ha meddelarskydd.

Ovanstående text är ett utdrag från socialdemokraternas kommunala handlingsprogram för 2010-2014. I programmet finns allt det som vi tänker genomföra när vi vinner valet i kommunen.

Tidigare inlägg om vår kamp för att stärka offentlighetsprincipen hittar du här:

-Kasta bort munkavlen (2010-01-25)

-Entreprenader måste få granskas (2010-01-27)

-Bussföretaget måste granskas (2010-02-26)

-Stopp på hemlighetsmakeriet bland privata utförare (2010-05-03)

Vi som jobbar åt kommunen har större möjligheter att påverka vår arbetssituation än de som jobbar på motsvarande verksamheter som drivs i privat regi. Förutom med facklig kamp, kan vi påverka våra arbetsplatser med vår valsedel och politiska engagemang. De här möjligheterna försvinner när vi privatiserar offentlig verksamhet genom utförsäljningar eller upphandlingar.

          Klart att det också finns brister inom offentlig sektor. T ex är det vanligt att kommuner kringgår lagen om anställningsskydd (LAS) genom att göra sig av med vikarier kort innan dessa jobbat upp sig till företrädesrätt. Man ersätter dem med nya vikarier för at slippa fastanställa (Se här). Problemet finns också inom den privata tjänstesektorn, men skillnaden är att vi kommuninvånare faktiskt äger den offentliga sektorn och styr den genom våra demokratiskt tillsatta förtroendevalda. Vi kan därför påverka den.

          Av de vikarier som våren -07 var nära till att fä företrädesrätt, var det bara kring 27% som faktiskt fick det. 73% blev alltså troligtvis utbytta. Vi i SSU Umeå och Kommunals s-förening lyfte upp frågan i partiet. Resultatet blev att så många som 72% av de som i december -08 var på väg att få företrdesrätt, faktiskt hade hunnit få det maj 2009, enligt uppgifter från kommunens lönekontor. Om uppgifterna stämmer, så utgör detta en klar förbättring.

          Det här är ett tydligt exempel på hur det går att påverka den offentliga sektorn. Vi ska därför värna om den. Det privata näringslivet ska ge fan i att sätta sina klor på den, för den tillhör oss, och då ska vi inte hålla på att sälja ut den eller lämna över driften till privata företag.