Livet är fullt av ironi. Jag höll på att läsa igenom Umeå Kommuns facebooksida och hittade följande inlägg postat av Umeå Kommun:

Den här bildern har nu cirkulerat ett tag på facebook och det har triggat igång diskussionerna bland många Umebor. Sett det som ett sätt att uppmärksamma problemet med lönediskrimineringen på arbetsmarknaden så har inlägget lyckats väldigt bra. Kommentarerna i anslutning till inlägget är dock väldigt sägande och visar på det ironiska med hela den här problematiken. Det är som att arbetsgivarna erkänner att lönediskriminering finns på arbetsmarknaden, men aldrig på deras egen arbetsplats. Rätt sägande är medanstående kommentar som skrevs i anslutning till Umeå Kommuns inlägg:

Lite ironiskt är det att Peter Arkhult ber Umeå Kommun att rannsaka sig själv. Det är inte precis som att han i Umeå skulle gjort sig känd för att betala ut kollektivavtalsenliga löner.. eller för att ens alltid betala ut löner när han ska. Hur som helst, har han ju en poäng. Även om den där statistiken inte bara gäller anställda av Umeå Kommun, utan snarare arbetstagare boendes i Umeå Kommun, så är ju kommunen Umeås största arbetsgivare och har ett stort ansvar i det hela. Men vem det nu är som sköter Umeå Kommuns facebooksida, så lever denna person i total förnekelse. Såhär svarar hon/han på Arkhulst inlägg:

Alltså, jag fattar ingenting. Är det här ett skämt? Först så går Umeå Kommun ut och uppmärksammar problemet med ojämställda löner, för att i nästa ögonblick skriva att de det minsann inte sker ngn lönediskriminering baserad på kön i Umeå Kommun. Med andra ord: helt plötsligt så säger de "Skoja bara!"

Kommunen kan vara säker på att jag kommer läsa igenom vartenda ord i denna lönekartläggning och granska varenda siffra i den. Jag återkommer.

 Nu är det bestämt! I år får Umeås moderate kommunalråd Anders Ågren en tidig födelsedagspresent av mig: en miniräknare. Jag pallar inte längre! Var har karln lärt sig att räkna egentligen? Det är inte första gången som jag måste ge herr Ågren mattelektioner på min blogg. Fortsätter det såhär så kanske jag borde börja ta betalt!

           På väg till sitt sammanträde med SKL passade herr Ågren på att kommentera den nyss släppta OECD-rapporten om inkomstskillnader. Rapporten, som jag undrar om han ens har läst, visar på den enorma ökningen av inkomstklyftorna som skett de senaste decennierna i västvärlden i allmänhet och i Sverige i synnerhet.

           Jag måste erkänna att logiken i Ågrens resonemang är riktigt underhållande. Duktig på siffror som han är, skyller Ågren denna trend på socialdemokraterna genom att konstatera att den största ökningen av inkomstskillnaderna under perioden 1995-2010 skedde under socialdemokratiska regeringar. Ja, kanske för att av dessa 15 år så är det socialdemokraterna som styr i ELVA medan borgarna bara styr i fyra! Är det då konstigt? Man behöver inte vara ett geni för att förstå att man inte kan jämföra två perioder av helt olika längd! Duh! Givet att socialdemokraterna och borgarna styr i olika antal år, måste vi därmed kolla om den ökning av inkomstklyftorna, som sker under den socialdemokratiska delen av perioden, alls är proportionerlig till den andel av hela den 15-års perioden som de 11 år av socialdemokratisk regeringsinnehav utgör.

           Det är här som Anders Ågren goes bananas! Han påstår att 86% av ökningen av inkomstskillnaderna sker under det socialdemokratiska regeringsinnehavet 1995-2006. Var hämtar han den där siffran ifrån? Inte då från rapporten, som jag nu läst för tredje gång utan att kunna hitta ngt stöd för detta påstående! Snarare tvärtom! SvD har en snygg graf som illustrerar detta:

          Under mätperioden 1995-2010 ökar andelen relativt fattiga från 3,7% till 9,1%, dvs. 5,4 procentenheter. Under de 4 år som borgarna sitter vid makten (2006-2010), vilka inte ens utgör en tredje del av hela mätperioden (1995-2010), hinner andelen relativt fattiga öka med 3,1 procentenheter (från 6 % till 9,1%). Ökningen av andelen fattiga under de åren borgarna styr ( 3,1 procentenheter), utgör alltså över hälften av den totala ökningen (på 5,4 procentenheter). Så, över hälften av ökningen av relativ fattigdom sker på bara 4 år av borgerligt styre. Borgarna har alltså bara behövt regera en tredje del av denna 15års period för att kunna orsaka över hälften av skadan! Hur fan lyckas de alltså?

          Med andra ord: det var inte ens sant att den största ökningen av inkomstklyftorna skedde under socialdemokraternas regeringsinnehav, som Ågren påstod. Tvärtom så accelererar ökningen av inkomstklyftorna vid regeringsskiftet 2006! Varför? Svaret är enkelt: jobbskatteavdraget!

Inte konstigt att Ågren varken gör sidhänvisningar eller ens länkar till rapporten. Han har helt enkelt inte läst den!!!

          ..och det är såna genier vi skickar till SKL!

Är det bara jag som tycker att skulpturen utanför entrén till landstingshuset ser ut som en rumpa? Och vem har ställt en toapappersrulle bredvid?

Det är märkligt hur selektiv debatterna kring offentlig konst har varit. Det var eh himla hallå kring standing man 2007, trärosorna 2009, jätteklädnypan 2012 och den tejpade Sara-Lidmancitat 2012, men rumpan utanför landstingshuset har än idag ingen lagt märke till!!

 

Häromdagen fick jag se lite statistik gällande jämställdheten i Umeå. Som väntat, så är det tydligt att kvinnor tjänar mindre än män. Klyftan mellan kvinnor och män gäller inte enbart löner, utan det tar sig även uttryck i anställningstryggheten. Många fler kvinnor än män har visstidsanställningar. Som visstidsanställda, jobbar de utan anställningstrygghet, i ständig ovisshet om huruvida de kommer att få sin anställning förlängd eller ej. Många lever i stand-by, utan att aldrig veta när de ska få jobba nästa gång, i väntan på att telefonen ska ringa så de får veta om de får jobba idag, imorgon eller nästa vecka. Många av dem kan inte köpa något på avbetalning, låna till en bostad eller få ett hyreskontrakt.

          Umeå Kommun, som är den som presenterar denna statistik på sin hemsida, utgör själv inget undantag. De kvinnodominerade yrkesgrupperna som är anställda av Umeå Kommun är också lågavlönade, och de präglas också av en högre grad av otrygga anställningsformer. Men till skillnad från privata arbetsgivare så kan medborgarna påverka Kommunens arbetsgivarpolitik genom att rösta i kommunvalen.

          Socialdemokraterna gick till val i Umeå Kommun bl a på att höja lönerna inom kommunens kvinnodominerade låglönesektorer (se deras kommunpolitiska handlingsprogram på s. 9). Även Vänsterpartiet, som styr Kommunen tillsammans med Socialdemkraterna, gjorde ett liknande vallöfte (se deras program på s. 5). Den borgerliga alliansen, däremot, skrev inte ett enda ord om Kommunens personal i sitt lokala valmanifest. Vallöften om bättre löne- eller anställningsvillkor för kommunens personal lyser med sin frånvaro.

          Utifrån valresultatet från kommunalvalet, som har gett Socialdemokraterna och Vänsterpartiet mandatet att styra Umeå Kommun, borde vi därför förvänta oss en lönesatsning på de lågavlönade kommunalarbetarna. Tyvärr har vi inte sett röken av den. Vi har ett år kvar till mandatperioden är slut och jag börjar undra om den styrande majoriteten har tänkt leva upp till sina vallöften. Klockan tickar.

          Det börjar bli dags för mindre snack och mera verkstad!!

Jag fick mig ett gott skratt förra veckan när jag läste Umeåtidningen. Det kom in en debattinsändare från Umeåmoderaterna Anders Ågren och Elmer Eriksson, där de på fullt allvar skrev att allianspartierna är bekymrade över den ökande sjukfrånvaron i Umeå Kommun. Enligt dem så har allianspartierna länge efterlyst ökat fokus på arbetsmiljön.

           Med anledning av detta vill jag ställa några frågor till Anders och Elmer. Om det nu är så att moderaterna bryr sig så mycket om kommunanställdas hälsa och arbetsmiljö:

-        Varför har den moderatledda alliansregeringen avskaffat arbetsgivarens ansvar att göra en rehabiliteringsutredning för den långtidssjukskrivne? Utan detta verktyg blir det svårare för de fackliga organisationerna att bevaka att arbetsgivaren följer sitt rehabiliteringsansvar.

-        Varför har den moderatledda alliansregeringen sänkt skatterna så ofantligt? Detta har lett till minskade resurser till kommuner och landsting. Ända sedan regeringsskiftet 2006, har 55 tusen offentliganställda förlorat sina jobb. Vi är alltså 55 tusen färre personer som gör exakt samma jobb. Man behöver inte vara synsk för att förstå att arbetsbördan blivit enormt tyngre!

-        Varför har den moderatledda alliansregeringen infört anställningsformen AVA? Med detta blir det lättare att för arbetsgivaren att slippa tillsvidareanställa. Med tanke på sambandet mellan ohälsa och otrygga anställningsformer, har inte denna reform lett till mindre sjukskrivningar precis.

-        Varför har den moderatledda alliansregeringen lagt ner Arbetslivsinstitutet som bedrev värdefull arbetsmiljöforskning?

         Ärligheten hos moderaternas oro för den ökande sjukfrånvaron är skrattretande. Det finns all anledning att vara kritisk mot kommunens personalpolitik, men faktum är att borgarna har drivit förslag som hade varit förödande för våra medlemmar om de inte hade stoppats av S och V. Ett exempel är tjänstemannaförslaget att lägga ut all personlig assistans på entreprenad, som borgarna röstade för i Umeå Kommun.  S och V stoppa det, men i borgerligt styrda Vindeln blev förslaget verklighet: med förödande konsekvenser för de personliga assistenterna som fick försämrade arbetsvillkor som resultat.

          Det är bra att moderaterna lyfter upp problemet med sjukfrånvaron, men så länge de i sitt agerande springer arbetsgivarnas ärenden, kommer deras ”oro” för personalens väl och ve enbart att framstå för vad det är: röstfiskeri!

Igår kunde man läsa nedanstående insändare i VK. Jag återger den här på min blogg:

 

Även visstidare är värda rättigheter

Det är med glädje vi ser att i år kommer alla anställda i Umeå Kommun tillhörande Kommunals yrkesgrupper att garanteras löneökning. Detta besked kom från Personalutskottets ordförande Christer Lindwall (s), som under Fullmäktigesammanträdet den 20130325 har uttalat att Kommunen inte ska nolla sina anställda.

Lite lustigt att folkpartiets representant i Landstingsfullmäktige Marianne Normark påstår att Folkpartiet är måna om att patienter med tyngre vårdbehov inte ska prioriteras ned.Väldigt märkligt med tanke på att det var Fp tillsammans med övriga borgerliga partier som införde Kömiljardsreformen, som inneburit att landsting över hela Sverige har låtit patienter med lättare vårdbehov som närmar sig vårdgarantins gräns gå före patienter med tyngre vårdbehov, med ökade väntetider för kroniskt sjuka som följd.

Resurser har omfördelats från patienter med tyngre vårdbehov till friskare patienter, tvärtemot de etiska prioriteringar som Hälso- och sjukvårdslagen föreskriver.

Bra gjort, Marianne!

 Apropå den privata vårdgivaren som drog tillbaka sin ansökan om att få etablera sig i Skellefteå, så säger moderate landstingsrådet Nicklas Sandström vid dagens interpellationsdebatt på fullmäktige att "Vårdgivare etablerar sig inte för att tjäna pengar. De etablerar sig för att erbjuda vård".

Varför privata vårdgivare etablerar sig i Umeå och inte i andra delar av Västerbotten är för att de tycker att det är mer lönsamt att etablera sig i tätorten. Det är där det går att tjäna pengar.

Välkommen till verkligheten, Nicklas Sandström.

Om det är något som borgerligheten i Västerbotten inte kan beskyllas för, är just förmågan att kunna hålla masken. Jag tillhör dem som hävdar att, har man blivit avslöjad, så är det ingen idé att envisas med att dölja sanningen. Man gör bara bort sig själv inför alla andra. Och det är förmodligen på den här punkten som jag skiljer mig som mest från Västerbottens höger.

          Med anledning av att landstinget beslutade att minska antalet vårdplatser i Dorotea från fyra till två och att ersätta den stationerade ambulansen i Åsele med en akutbil, har initiativet Doroteaupproret bildats. De har samlat tillräckligt med underskrifter för att landstinget ska hålla en folkomröstning i frågan. Det som började som ett folkligt initiativ, utvecklades dock till ett politiskt slagträ som Allians för Västerbotten nu använder i rent egenintresse.

          I sann populistisk anda har borgerligheten i månader kritiserat beslutet att minska vårdplatserna i Dorotea och ersätta den stationerade ambulansen i Åsele med en akutbil. Man har beskrivit denna åtgärd som ett beslut som hotar inlandsbornas säkerhet, och krävt att det dras tillbaka omedelbart, då hela frågan beskrivits som en ”fråga på liv och död”.

          Nåväl, är frågan på liv och död, borde folkomröstningen utlysas snarast. Eller? Men nä, med nävar och klor kämpade högern under dagens landstingsfullmäktigedebatt för att folkomröstningen skulle hållas först – hör och häpna – om ett och ett halvt år! De vill nämligen att den ska hållas samma dag som de allmänna valen. Kan man vara mer genomskinnlig? De vill inte lösa den här frågan, de vill bara göra den till en valfråga. Egenintresset lyser igenom!

          Det har aldrig handlat från alliansens sida om att stå på den lilla människans sida. Från dag 1 har det från deras sida bara handlat om en och enbart en sak: att vinna valet. Borgerlighetens agerande låter sig sammanfattas med ett ord: makthunger. Denna längtan efter makt känner inga gränser. Alliansen för Västerbotten är beredd att gå så långt som att lägga sakfrågan åt sidan och med nävar och klor kämpa för att i 1 och 1 halvt år skjuta upp en folkomröstning de så länge krävt. Det kanske inte var på liv och död?

          För alliansen har detta aldrig varit en akut fråga. Det har snarare varit en valfråga. Doroteaborna har utnyttjats av högern i rent politiskt egenintresse.
 

Intressant utspel från Företagarnas vd Elisabeth Thand Ringqvist. Ena dagen förespråkar hon en sänkning av de sociala avgifterna (arbetsgivaravgiften) så att hon och de företagare hon representerar ska kunna göra högre vinster.. för att andra dagen sedan klaga på att företagarna inte alltid omfattas av skyddet från socialförsäkringarna.

Snacka om hyckleri: välfärd ska omfatta alla, men det ska inte finansieras? Uppenbarligen är inte Torbjörn Halvardsson den enda från den organisationen som tror på trolleri.

Företagarna ska tydligen bara ha och ha och ha, men de ska aldrig behöva ge. Någon kanske ska påminna dem vad som hände hunden som gapade alltför mycket.

Det är väldigt patetiskt hur en del etablerade politiker vill rida på den här vågen av massmediala utspel som spelar på en orealistisk hotbild mot svenska traditioner.

          Nu senast är det borttagandet av den svarta dockan som klipps bort från Julkalendern. Väldigt märkligt att se hur många som reagerar på detta, med tanke på att ingen verkar reagera på att även den blonda dockan tagits bort. Och hur detta skulle vara en bekräftelse på att fina svenska traditioner är hotade, är för mig en gåta. Det här var ett beslut från Disney själv, som klipper alltså bort scenen inte bara i Sverige, utan även i andra länder.

          Innan dess var det pepparkakshistorien. En himla hallå för att 1 skola påstås ha förbjudit barnen att klä ut sig till pepparkaksgubbar. I slutändan visade det sig att det hela var påhittat.

          Och låt oss inte glömma uppståndelsen kring det påstådda förbudet att fira skolavslutningar i kyrkan. Går man in på skolverkets hemsida, så går det att läsa att skolavslutningar får hållas i kyrkan. Så jag undrar om media alls har gett en korrekt bild av vad som gäller.

           Tre olika utspel i rad från media som alla pekar åt samma håll: de förmedlar en vinklad verklighetsbeskrivning där svenska traditioner framställs som hotade. Man blir inte förvånad med tanke på hur mediadramaturgin fungerar. Vad som däremot förvånar är när etablerade politiker rider på den vågen. Vi kan ta den moderata riksdagsledamoten Elisabeth Björnsdotter Rahm från Lycksele som exempel, som på sin blogg skriver om Luciatraditionen, som hon tar till försvar som om den vore hotad. Var i Sverige får inte barn äta pepparkakor? Var i Sverige får inte barn klä ut sig till pepparkaksgubbar?

           För inte länge sedan kunde vi göra narr av sverigedemokrater som anklagade invandringen för att hota svenska traditioner (se t ex klippet nedan). Numera är det media själv som förmedlar denna bild. När t.o.m. politiker från de etablerade partierna uttalar sig populistiskt, gör de inget annat än att skänka legitimitet åt den orealistiska verklighetsbeskrivning som vi allit hånat SD för.

Jag säger som Anders Schagerholm: Vi har folk som är hemlösa, barn som växer upp i fattigdom, cancersjuka som blir utförsäkrade. Men vad som gör svenskar riktigt förbannade är om man inte får vara pepparkaksgubbe i luciatåget eller att en scen strykrs ur Kalle Anka på julafton.

Uttalande antaget av LO:s ungdomsforum idag:

För 2 veckor sen skrev jag om avtalsrörelsen. Nu när facken enats om avtalskraven, blir det spännande att se vad det blir för motstånd från arbetsgivarhåll och vad utfallet av den dragkampen blir. Denna fråga avgörs dock centralt och för oss aktiva i Kommunal på lokal nivå, gäller att försöka påverka arbetsgivarna lokalt för att de ska gå med på extra påslag utöver vad förbund och arbetsgivareorganisation avtalar om centralt.

          Merparten av Kommunals medlemmar är offentligt anställda. De jobbar i politiskt styrda verksamheter, vilket innebär att Kommunal måste se till att även utöva politiskt inflytande ute i kommunerna för att få igenom beslut som gagnar medlemmarnas löneutveckling och anställningsvillkor. Under senaste valrörelse var vi därför optimistiska då Socialdemokraterna i Umeå lovade att genomföra en satsning för att höja lönerna inom kommunens kvinnodominerade låglönesektorer (se deras kommunalpolitiska handlingsprogram s. 9). Även Vänsterpartiet gjorde ett liknande löfte (se deras program på s. 5).

          I och med att det röda blocket vann kommunvalet så har vi sett fram emot den utlovade låglönesatsningen. Men den har vi än idag inte sett röken av. Vare sig i årets som i förra årets lönehöjningar, har kommunen gett nämntvärt mer till Kommunals medlemmar än vad det centrala avtalet tvingar kommunen till. Vid 2 tillfällen har alltså den röda kommunledningen haft chansen att visa vad den går för, och båda gånger har den låtit denna chans passera.

          Kommunen gick dessutom inte ens med på någon individgaranti i år. Ingen var garanterad en lägsta lönehöjning, vilket innebär att en del faktiskt fick INGEN löneökning!

          Att borgarna är nöjda förvånar oss inte. Lokala företrädare för Fp som Britt-Marie Lövgren har förespråkat lönesänkningar för ungdomar och Centern har företrätt samma linje centralt. Ordf för SKL:s förhandlingsdelegation Ingela Gardner Sundström (m) applåderar dessutom borttagandet av individgarantin som ett första steg till sifferlösa avtal i framtiden (borgerlighetens våta dröm).

          En förhandling innebär ett givande och tagande. Kommunal fick inte igenom någon individgaranti i det centrala avtalet med SKL (som sedan valet 2006 varit borgerligt styrd). Men det centrala avtalet utgör ett golv och varje kommun är fri att erbjuda bättre villkor. För en röd kommun som Umeå finns ingen anledning att skrota individgarantin, såvida den inte liksom moderatledda SKL strävar efter sifferlösa avtal i framtiden, vilket jag har svårt att tro. Umeås väljare har inte röstat fram S och V för att kommunen ska driva en borgerlig lönepolitik!

          Halva mandatperioden har gått nu och S och V har 2 år på sig att visa att de håller vad de lovar. Återinför individgarantin och gör en rejäl satsning på de lågavlönade. Låt inte chansen gå förlorad att visa vad ni går för!

Snubblade på det här videoklippet idag och garvade nästan ihjäl mig, men det belyser lite grann problemet med skattefusk inom restaurangbranschen. Man tar in folk och sätter dem att jobba svart. Förutom att de, som jobbar svart, inte kan sjukskriva sig, ta föräldraledigt, eller få betald semester, så blir de lurade på pengar av sin arbetsgivare.

Svart arbete förekommer i samtliga branscher. Så ska du köpa korv, glöm aldrig att kräva att få ditt kvitto. Annars får du lämna tillbaka korven ;)

Lagom till Umeå Pride, som ägde rum  i veckan, kom nyheten att förbundsdirektionen för de 4 Norrlandstingen beslutat att samma avgift ska gälla för samkönade som för olikkönade par i samband med assisterad befruktning.

          Regelverket kring detta skiljer sig från landsting till landsting med avseende på hur gammal man ska vara eller vilken avgift man ska betala för att få behandlingen subventionerad, men gemensamt för alla landsting är att avgiften inte skiljer på lesbiska och heterosexuella. Undantaget är Västerbotten, Västernorrland och Östergötland. I Västerbotten får de kvinnliga paren i normala fall betala 15'000 kr per inseminationsförsök, medan heteropar fått betala bara patientavgiften. I och med förbundsdirektionens beslut kommer alltså de lesbiska paren att betala patientavgift istället, på samma sätt som de olikkönade paren. För att beslutet ska träda i kraft, måste resp. landsting också fatta beslut., vilket förmodligen blir till hösten. Kvar blir bara Östergötland.

          Det här beslutet har sin upprinnelse i RFSU:s rapport Sverigebarometern 2011, som visade att reglerna kring assisterad befruktning skiljer sig markant mellan olika landsting. Rapporten släpptes ut sommaren 2011 och utlöste en debatt i vårt län kring varför vårt landsting hade diskriminerande regler. Frågan har disktuerats i landstingsfullmäktige (LTF) i samband med en interpellation från Nicklas Sandström (m). Förutom Kristdemokraterna har samtliga borgerliga partier varit kritiska till de dikriminerande reglerna, men inget av de la någonsin någon motion i landstingsfullmäktige för beslut.

          För Socialdemokraterna i Västerbotten har inte frågan varit enkel. När debatten initierades för ett år sedan var inte partiet enigt. Som rapporten påtalade, skiljer sig reglerna markant, och för oss har det varit viktigt att uppnå enighet bland de 4 norrlandstingen, så vi inte skulle ha 4 olika regelverk i regionen. Tidigt i processen tog SSU Umeå ställning för att lesbiska par skulle få betala patientavgift, på samma sätt som olikkönade par. Vi skrev en motion till partiets distriktsårskonferens som även Umeås Socialdemokratiska Arbetarekommun ställde sig bakom. När frågan var uppe på distriktsåskonferensen, blev motionen besvarad med hänvisning till att man ville avvakta till att Sveriges Kommuner och Landsting skulle komma med riktlinjer för ett gemensamt regelverk för hela Sverige.

          I veckan kom beslutet från förbundsdirektionen. Det känns skönt att Västerbottens Socialdemokrater äntligen tagit ställning mot diskriminering. Det var på tiden.

Inom vård och omsorg är stress så vanlig att det hör till ovanligheterna att få läsa om goda exempel. Därför blir jag nästan tårögd när jag läser Erik Laaksos oerhört opartiska beskrivning av sin arbetsgivare (eller måhända uppdragsgivare?), som visar vilket oerhört socialt ansvar den tagit på sig! Vi får veta att detta boende är största arbetsplatsen i hans kommun. Den stora mängden anställda bidrar med stora summor skattemedel. Även lokala butiker gynnas eftersom det bor 70 brukare som konsumerar i mängder, och för många ungdomar är detta boende deras första kontakt med arbetslivet. Tydligen är detta företag det bästa som hade kunnat hända de anställda, kommunen och och det lokala näringslivet.

          Den fantastiska arbetsgivaren Laakso beskriver är ingen annan än, hör och häpna: Carema Care! Dess framgångsrecept heter vinstsyfte, ”som utgör drivkraft för att företaget ska skapa hög kvalitet och ökad kundnöjdhet”. För facket borde dessutom företaget vara en ”underbar förhandlingspart”, eftersom höga vinster möjliggör högre löner.

          Med glädje välkomnar jag Laaksos nyväckta fackliga intresse. Med tanke på att han tidigare anklagat LO för att vara kapat av trotskistiska infiltratörer, kunde man inte tro att han ville facket väl, men kolla!

          Givetvis ger överskott utrymme för att anställa fler och höja löner. Men hela vitsen med att driva en verksamhet i vinstsyfte är att DELA UT vinsten och då måste pengarna tas någonstans ifrån. Eftersom företag verksamma inom skola, vård och omsorg inte kan ta betalt av elever eller vårdtagare, tas alltså pengarna från verksamheten. Följden blir mindre pengar till bemanning och löneutbetalningar. Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor, med sämre service som resultat. Detta bekräftas också av en komparativ studie som granskar 5 olika kommuner (däribland Umeå). Men istället påstår Laakso att ett vinstförbud inom välfärdsområdet skulle leda till lägre skatteintäkter, sämre löneökningar och minskad sysselsättning. Han menar t.o.m. att det skulle leda till kommunism!!

          På fullaste allvar påstår Laakso att ett vinstförbud inom skattefinansierade verksamheter skulle leda till att hans boende skulle stänga, eftersom ”det finns ingen kommun som kan ta över sådan här verksamhet på egen hand”. Laakso vet mycket väl att det är kommunen som står för kostnaderna! Vad är det som gör kommunen, som uppenbarligen har råd att finansiera verksamheten, till oförmögen att ta över? Överallt där Carema pga vanvårdsskandalerna förlorat sina upphandlingar, så har berörda kommuner övertagit verksamheten. De personalnedskärningar han varnar för saknar förankring i verkligheten.

          Laaksos skrämselpropaganda går förmodligen hem i USA där minsta krav på socialreform anses som kommunism, men på hemmaplan, framstår han snarare som huvudpersonen i fabeln om pojken och vargen, som skrämmer upp folk i onödan med risken att inte bli tagen på allvar den dag han skulle börja tala sanningen.

Igår joinade Umeås Socialdemokratiska Arbetarekommun den växande skara socialdemokrater som kräver att partiet ska ta tydlig ställning mot vinstuttag i välfärdssektorn. Detta skedde i samband med gårdagens representantskapsmöte, där ombuden ställde sig bakom kravet att partistyrelsen ska få uppdraget att  "föreslå lagstiftning, regleringar eller åtgärder som starkt begränsar eller förhindrar att privata vinster genereras via skattefinansierad vård, skola eller omsorg bedriven i privat regi".

          Umeå Arbetarekommun är inte ensam. Samma kväll fattade Malmös Socialdemokratiska Arbetarekommun beslut om att ställa sig bakom en motion till partikongressen som tydligt pläderar för att socialdemokratin -i linje med LO:s kongressbeslut- ska verka för att en ickevinst-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg. Enligt TV4 ska även Socialdemokraterna i Helsingborg och Växjö anslutit sig till samma linje.Reaktionerna låter sig inte väntas. Debattören Erik Laakso tar till kommunistkortet och skriver på sin facebookprofil:

 Malmö Socialdemokratiska Arbetarekommun antog bland annat denna att sats i går kväll:

"Att: Socialdemokratin tillsammans med LO initierar ett långsiktigt arbete för att identifiera sektorer som på grund av deras centrala funktion för vår gemensamma välfärd bör undandras marknadsekonomin och underställas demokratisk kontroll, samt utarbeta strategier för hur denna demokratiska kontroll ska utövas och hur dessa sektorer ska organiseras för att bidra till största möjliga samhällsnytta."

Sossarna i Malmö ansluter sig till kommunismen. Bra jobbat!

          Laakso har även tidigare försökt dra ner privatiseringskritiska socialdemokrater i smutsen genom att förknippa dem med trotskistiska enterister. Han pekar på budkavlen mot vinster i välfärden, ett brett initiativ som samlar alltifrån kommunister till socialdemokrater. Tycka vad man vill om partitillhörigheten hos många av initiativtagarna till budkavlen (många av dem till vänster om vänsterpartiet), men Göran Grejder och de andra socialdemokratiska initiativtagarna har i alla fall kört med öppna kort. För ingen är det en hemlighet vilka som ligger bakom. Detsamma kan dock inte sägas om Erik Laakso. När Aftonbladet i dec 2010 avslöjade att Svenskt Näringsliv i hemlighet hade anlitat pr-byrån Primes för att driva Socialdemokraterna till höger, visade det sig att Erik Laakso var inblandad i det. Att anklaga andra för enterism känns i ett sådant sammanhang lite befängt. Kanske dags att sopa rent framför egen dörr?

          Med tanke på Laaksos roll i primegateskandalen blir det därför svårt att betrakta hans reaktion som annat än dubbelmoral. På ett sätt förvånar det inte. Även andra från Prime kör samma linje. T ex så har Janerik Larsson, tidigare vd för Svenskt Näringsliv och numera seniorkonsult på Prime, gått ut och anklagat LO för att vara styrd av kommunistiska drömmare i vinstfrågan. Men till skillnad från vad såväl Laakso som Larsson påstår finns det ett starkt folkligt stöd bakom åsikten att skattepengar inte ska gå till privata vinster. Enligt Novus senaste opinionsundersökning så anser enbart 12% av väljarna att vinstuttag ska vara tillåtet inom välfärdssektorn.

          Högern har inte ändrats sedan 1848. Redan då frågade Marx i Kommunistiska Manifestet <<Var finns det oppositionsparti, som icke av sina regerande motståndare utskrikes som kommunistiskt?>> Idag, 164 år senare, är denna fråga fortfarande aktuell.

"Långt liv till lägre kostnad" är rubriken på en av artiklarna i dagens VK. Första sidan är än mer specifik. I stora rubriker kan man läsa: "Ny studie: Äldre lever längre i privat vård". Och läser man underrubriken till artikeln på s. 6 så står det att "Äldre lever längre i den privata vården visar forskning".

Efter att man läst den långa artikeln som redovisar undersökningens resultat, så avslutas artikeln med att studien inte har genomgått den granskning av andra forskare som då krävs. Med tanke på att studien inte genomgått den granskning som krävs, känns de stora rubrikerna liiiiiiiiite oproportionerliga.

          Det är intressant att studien genomförts av nationalekonomer. Olika discipliner kan visst bidra med nya insikter, men rent spontant undrar jag hur nationalekonomiska begrepp och analysverktyg lämpar sig för en studie om äldrevård. Inte för att jag skulle ha något särskilt emot nationalekonomer. På samma sätt skulle man kunna undra om en professor i medicin skulle vara den bäst lämpade att forska om inflation, eller en sociolog den bäst lämpade att undersöka växternas fortplantning t ex.

          Därmed inte sagt att en nationalekonom inte skulle kan bidra till nya insikter i det ämne vi berör här, men vi ska ha klar för oss att forskarens disciplin påverkar vilka frågor hon ställer, vilket fokus hon lägger, och indirekt vilka svar hon hittar. T ex så har nationalekonomiska studier av sjukskrivningsmönster en tendens att dra slutsatsen att förbättringar i sjukförsäkringen leder till högre sjuktal (se t ex Henreksson och Persson*, samt Sjöberg och Bäckman*), samtidigt som medicinska studier t ex visar att försämringar som karensdagen kan leda till högre sjuktal (se t ex Bergström mfl*). Intressant är sociologen Walter Korpis studie från 90-talet* som visade att de höga sjuktalen i de nordiska länderna inte berodde på de generösa villkoren i sjukförsäkringen som rådde då, utan på det faktum att arbetskraftsdeltagande från kvinnor, äldre och funktionshindrade var högre i Norden än i andra länder.

          Olika discipliner har olika studieobjekt, och de har därför olika begrepp och analysverktyg som är särskilt lämpade för det specifika studieobjekt de riktar sig på. Och det gäller inte bara vetenskapen. En skomakare kan inte laga mat med sina verktyg på samma sätt som en kock inte kan laga skor med sina knivar.

          I den här artikeln från VK gör man alltså stora rubriker av en slutsats som tidningen helt okritiskt förmedlar som en objektiv sanning utan att problematisera det minsta. Politisk propaganda vill jag gärna läsa på ledarsidor och insändarsidor, men i övriga delar av tidningen vill jag hellre ha granskande journalistik av kvalité.

Referenser:

*Bergström, Gunnar, Sickness Presenteeism Today, Sickness Absenteeism Tomorrow? A prospective Study on Sickness Presenteeism and Future Sickness Absenteeism.

*Henreksson, Magnus & Persson Mats, The Effects on Sick Leave of Changes in the Sickness Insurance System

*Sjöberg, Ola & Bäckman,  Olof, Incitament och arbetsutbud – En discussion och kunskapsöversikt

Företagarna borde lära sig av den berömda sagan om hunden och köttstycket, som berättar om hur en girig hund som höll ett köttstycke i munnen tappar det i flodvattnet när den gapar efter ett större köttstycke som visade sig vara spegelbilden av sitt eget i vattnet. Så kan det gå när man gapar efter för mycket, precis som intresseföreningen Företagarna gör i debattartikeln Prioritera Företagarinjen (2012-09-06), signerad av Elisabeth Thand Ringqvist (vd) och Torbjörn Halvardsson (regionchef).

Trots att lönernas procentuella andel av BNP har sedan 1977 minskat med ca 10 procentenheter till förmån för vinsterna som ökat med motsvarande andel, så anser Företagarna att det är dyrt att anställa. De föreslår därför en sänkning av arbetsgivaravgiften.

Arbetsgivaravgiften utgör - till skillnad från vad många tror - ingen skatt. Det är uppskjuten lön vi avstår idag för att få tillbaka senare som pension, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, föräldrapenning mm. Dock finns det en del i avgiften som saknar öronmärkt finansieringssyfte, den allmänna löneavgiften, som regeringen chockhöjde till 9,21% på bekostnad av de övriga delarna av arbetsgivaravgiften som därmed sänktes med motsvarande mått. Vi avstår alltså lika mycket i lön som förut, men vi får en allt mindre del av pengarna sen när vi blir sjuka och arbetslösa. En ren lönesänkning!

Företagarnas förslag är att den allmänna löneavgiften tas bort, vilket skulle sänka arbetsgivaravgiften med en tredje del. Som sagt så innebär regeringens chockhöjning av den allmänna löneavgiften en ren lönesänkning. Den kan vi inte skylla Företagarna för, eftersom det inte är dem som tar del av den utan staten. Men hela vitsen med att avskaffa den allmänna löneavgiften är enligt Företagarna att sänka personalkostnaderna, och då kan den alltså inte åtföljas av att arbetarna kompenseras med en lönehöjning som motsvarar den allmänna löneavgiften som avskaffas för då skulle resultatet vara plus minus noll.

När Företagarna förespråkar avskaffandet av den allmänna löneavgiften vill de alltså inte sänka lönerna: dessa är ju redan sänkta sen regeringen chockhöjde avgiften. Vad Företagarna vill är just att vinsterna från denna redan genomförda lönesänkning snarare än att gå till staten ska gå till dem!!! Det är vad avskaffandet av den allmänna löneavgiften skulle leda till. Är detta bättre?

Att sänka socialförsäkringsavgiften ger inga fler jobb. Som rapporten ”Företagsbidrag istället för jobb” visar så har inte den halvering av arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år som regeringen införde lett till att företagen anställt fler ungdomar. Istället har pengarna från denna lönesänkning gått till att öka företagens vinster.

I sin rapport ”Lägre arbetsgivaravgifter ger fler jobb och nya företag” skriver Företagarna att den föreslagna avgiftssänkningen ska riktas enbart till privata företag. Att i sin debattartikel skriva att det inte handlar om särregleringar eller gräddfiler blir därmed ingenting annat än hyckleri. Varför ska det vara dyrare att anställa inom offentlig sektor? Vid upphandlingar skulle det vara omöjligt för den offentliga sektorn att hävda sig i konkurrensen, varpå alltmer av kommunala verksamheter skulle läggas ut på privat drift. När vi ställer oss frågan varför Företagarna förespråkar en åtgärd som bevisligen inte kan leda till fler jobb, så är det inte svårt att förstå att för dem handlar det om att skapa utökade möjligheter för det privata näringslivet att göra vinst på våra skattepengar.. pengar som vi betalat för att det ska gå till verksamhet, inte till privata fickor.

Regeringen har avskaffat förmögenhetsskatten, sänkt restaurangmomsen, halverat arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år, skurit ner i skatteverkets kontrollenhet mot skattefusk och slopat småföretagens revisionsskyldighet. Därmed har företagen tjänat ofantligt med pengar. Nu har regeringen dessutom aviserat en sänkning av bolagsskatten. Samtidigt går den offentliga sektorn på knäna till följd av alla dessa skattesänkningar: 36'000 offentliga anställda har förlorat sitt jobb sedan regeringsskiftet 2006!!

Med andra ord så har ingen annan regering i Sverige gett lika många gräddfiler till det privata näringslivet som den här, tyvärr på bekostnad av arbetstagarna, skattebetalarna och välfärden. Ändå är inte Företagarna nöjda, utan de skriker efter mer! Till dem vill jag bara påminna om vad som hände hunden med köttstycket: den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket.

Därför går Kommunal ut i konflikt

Läs mer här

Först gör Mc Donalds reklam för Filippa Reinfeldt i Stockholm, sen driver regeringen en sänkning av restaurangmomsen, och nu så driver borgarna en motion i landstingsfullmäktige om att landstinget ska låta Ronald McDonalds bygga ett barnahus i anslutning till sjukhuset.

Nog var det känt sen förut att privata företag skickar pengar till borgerliga partier.. men att så här tydligt driva ett specifik företags frågor som alliansen gör ... ja.. vad ska man säga?

Nej, det är inget aprilskämt:

Västerbottens Socialdemokratiska Partidistrikt har med röstsiffrorna 84 mot 76 beslutat att anta 6-timmars arbetsdag som ett långsiktigt mål att arbeta efter.

Förslaget kommer ursprungligen från Umeås socialdemokratiska kvinnoklubb och blev först antaget i januari av Umeås Socialdemokratiska Arbetarekommun. Kritiken från högerkanten lät sig inte väntas.

Moderata kommunalrådet i Umeå Anders Ågren for direkt ut med osanning på sin blogg och påstod att Umeås Socialdemokrater avsåg att tvinga folk att gå ner i lön. Socialdemokraternas förslag till arbetstidsförkortning innebärande 6-timmars arbetsdag förutsätter givetvis bibehållen lön. Om nu Ågren är emot lönesänkningar, så är det i första hand moderaternas samarbetspartier Centern och Folkpartiet han ska rikta sin kritik mot, då dessa partier har aktivt gått ut och förespråkat lägre löner.

Men hur ska denna reform finansieras? Är inte befolkningsutvecklingen sådan att antalet personer som går ut i pension ökar? Vi blir allt färre som befinner oss i arbetslivet och som ska försörja allt fler som går ut i pension. Ja, förvisso, men detta argument bortser ifrån en liten detalj:

Det är inte hur många som finns i arbetskraften jämfört med hur många som ska försörjas som avgör huruvida ett samhälle har råd. Det är snarare hur mycket som de som finns i arbetskraften producerar jämfört med hur mycket som befolkningen i samhället konsumerar, som är det avgörande. Vi är visserligen färre som finns i arbetskraften, men var och en av de som är i arbetskraften producerar allt mer.

Idag, 93 år efter att vi införde 8-timmars arbetsdag har vi en bnp per capita som är 9 ggr så högt. Sverige har inte haft så mkt resurser som det har idag. Idag, 43 år efter att vi sänkte arbetstiden till 5-dagars arbetsveckan, har vi en BNP per capita som är dubbelt så högt som då. Vi producerar per person alltså dubbelt så mkt som 1971, är det då rimligt att vi jobbar lika mkt som 1971?

Idag har Västerbottens socialdemokrater beslutat sig om att ställa sig bakom kravet om 6-timmars arbetsdag. Ingen av oss som satt på distriktsårskonferensen där detta beslut togs tror att denna reform går att genomföra idag, eller imorgon. Men idag lägger vi alltså första tegelsten för att påbörja bygget av ett nytt samhälle, där arbetslivet är till för människan och inte människan till för arbetslivet.

Förslaget skickas vidare till partiets kongress och där avgörs om partiet nationellt kommer att anta förslaget som sitt eget.

Kollektivavtalsdagen 17 mars

Ibland så har jag undrat om borgerliga debattörer skriver sina egna bloggar eller om de får allt sitt material för publicering skickat från centralt håll, eftersom det är förvånansvärt ofta som alla de skriver samma sak precis samtidigt. Lite roligt blir det när en av dem har fel i och med att de kopierar från varandra, för då blir det fel i alla andra led.

          Det är med förtjusning som jag t ex läser i Paul Redstigs (M),  Veronica Kerrs (Kd) och Inger Johanssons bloggar som alla med hänvisning till samma källa påstår att utanförskapet har minskat under den tid som borgarna styrt i regeringen. Äntligen har de hittat ett räknefel som socialdemokraternas nya ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson ska ha gjort, varpå de firar med ironiska kommentarer som ifrågasätter hennes matematiska kunskaper.

          Vad handlar det hela om egentligen? Baserat på en rapport som regeringens utredningstjänst (RUT) har släppt ut har Socialdemokraterna påpekat att utanförskapet har ökat med 20 000 personer sen borgarna vann valet i slutet av 2006. Men Expressen skriver:

”Attacken byggde på en felräkning. 103 000 heltidsstudenter som sökt arbete hade räknats in två gånger om i utanförskapet och det gjorde att siffran för december 2011 blev för hög. Utredningstjänsten har tagit på sig missen och bett om ursäkt”.

          Låt oss granska då siffrorna som de presenteras av Expressens räknenisse Fredrik Sjöhult:

          Som vi ser så har utanförskapet ökat markan inom varje kategori förutom i två, nämligen de som bär sjukpenning och de som bär sjuk- och aktivitetsersättning, som snarare minskat rejält. Antalet sjukskrivna har minskat så rejält att det vida överstiger ökningen av de övriga kategorierna och det är detta som förklarar att totalsiffran för utanförskapet är mindre dec 2011 än dec 2006. Trots att antalet arbetslösa och undersysselsatta ökat rejält, så har alltså statistiken över utanförskapet minskat i storlek eftersom antalet utförsäkrade ökat ännu mer. De senare räknas inte in i begreppet utanförskap eftersom de försvinner från statistiken.

          Som jag ser det så har borgarna och Expressen rätt om att Magdalena Andersson (s) har fel: utanförskapet har inte ökat med 20’000, den har ökat med många fler!! Såvida inte det är så att minskningen av antalet sjukskrivna innebär en ökning av antalet friska, det vill säga. I så fall har flera tusen blivit friska och då borde Reinfeldt och Borg i så fall få nobelpriset i medicin, eller åtminstone i trolleri då de har lyckats få alla dessa människor friska genom en ändring i sjukförsäkringens regelverk utan att behöva förskriva ett enda läkemedel.

          Det krävs en fantasifull tolkning av statistik för att utifrån det sifferunderlag som presenteras påstå att utanförskapet minskat. Vad Expressen gör är inget annat än att fiffla med statistik.

Idag kör SSU Umeå en kampanj för att synliggöra våldtäktsproblematiken. Den består av olika affischer som ni kommer se lite här och där överallt på stan samt tapplappar i olika motiv på bussäten och andra ställen.

          När våldtäkt diskuteras ligger fokus många gånger på hur tjejer ska undvika att bli våldtagna, men vi vill gärna vända på det och uppmärksamma att problemet inte ligger hos kvinnor. De ska inte behöva förändra sig och anpassa sitt beteende för att undvika att bli våldtagna, utan snarare bör fokus riktas på de som våldtar. Vi vill även uppmärksamma att flertalet våldtäkter inte sker ute på mörka gränder med främlingar som förövare, utan ofta är våldtäktsmannen ngn som offret är väl bekant med och litar på.

          Våldtäkter är alltså inte isolerade händelser som ska kopplas till enstaka individer med ngn form av störning, utan snarare ett samhällsproblem som är produkten av ett ojämställt samhälle där män står över kvinnor och tar sig rätten att utöva makt över dem.

          Vad som står i affischen nedan kan tyckas vara självklart, ngt som man inte skulle behöva påpeka. Tyvärr är det faktum att en tjej sover i ens säng, en ursäkt som, tro det eller ej, betrakats som en förmildrande omständighet i rättsfall där män dömts för våldtäkt. Andra ursäkter som betraktats som förmildrande omständigheter (eller på annat sätt oberopats för att legitimera en våldtäkt) är exempelvis att tjejen är ens flickvän, att hon haft sex med en förut eller klätt sig urringat. Därav de olika motiven i affischerna.

          Hoppas detta bidrar till en mer nyanserad diskussion för att kunna angripa problemet från rätt vinkel.

Först var det den uppmärksammade skridskoskolan på Ålidhem, sen den mycket välbesökta studiestugan på Ersboda och nu är det dags för den kostnadsfria salsakursen!!

Umeås Socialdemokratiska Högskoleförening (USHF) har startat en studiecirkel i salsa för alla som vill lära sig att dansa det. Cirkeln är förståss kostnadsfri och nästa träff är den 10nde mars. Den pågår en gång i veckan, men varje gång ägnas det en stund till att gå igenom grunderna plus det som man lärde sig gången innan. Har man missat ngt tillfälle kan man alltså ändå hoppa in. Det är inte för sent.

Vi träffas den 10nde mars kl 13.00 på danslokalen inne på Sagagallerian i stan.

Instruktörerna: Erik Camacho och Veronika Engelmann

Sitter på landstingsfullmäktige och kan inte sluta tänka på en interpellation ställd från Folkpartiet med rubriken Hur uppnå en bättre och jämlik hälsa?.

          Det finns mkt som landstinget kan göra för att uppnå en bättre och jämlik hälsa, bl a riktat förebyggande arbete, samverkan med kommuner, patientsäkerhetsarbete mm. Men jag skulle vilja säga att grundförutsättningarna för landstingets arbete att förbättra folkhälsan i länet är beroende av ett större sammanhang.

          Forskarna Richard Wilkinsson och Kate Picket har visat i en internationellt uppmärksammad forskningsöversikt att folkhälsa samvarierar med inkomstklyftorna. Överlag så förhåller det sig så att ju större inkomstgap som råder mellan dem som tjänar mest och de som tjänar minst, desto mer utbrett är det med hälsorelaterade problem, som hög spädbarnsdödlighet, sjuklig övervikt, psykiska sjukdomar, alkohol- och drogmissbruk, kort medellivslängd mm. :

          Det intressanta med denna forskningsöversikt är att den gör gällande att det inte bara är låginkomsttagare som drabbas av hälsoproblem, utan att även höginkomsttagare uppvisar en sämre hälsa i länder med stora inkomstklyftor jämfört med länder där inkomstskillnaderna inte är lika stora.

          För mindre än 2 år sedan nämnde jag att så mkt som hälften av regeringens skattesänkningar gått till den fjärde delen av befolkningen som tjänar mest, medan så lite som 6% har gått till den fjärde delen som tjänar minst. Sen dess har skatterna sänkts ännu mer. Bl a har halveringen av arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år gett restauranger som McDonalds miljonvinster men inte ett enda jobb. Samtidigt skär regeringen ner på socialförsäkringssystemen: folk kastas ut från sjukförsäkringen och de arbetslösa får ingen a-kassa. Reformer som rut-avdraget och momssänkningen har dessutom stimulerat tillväxten av en lågavlönade arbetsmarknad.

          Regeringens politik helt enkelt lett till att inkomstklyftorna ökat extremt. I grafen nedan ser vi inkomstutvecklingen för befolkningen delat upp i tiondelar utifrån hur mycket de tjänar. Stapeln längst till vänster visar inkomstutvecklingen för den tiondel av befolkningen som tjänar minst, och den längst till höger visar inkomstutvecklingen för den tiondel som tjänar mest:

Vi ser två saker. Den ena är att de rikare får en allt högre inkomst medan de fattigare får en allt mindre inkomstökning. Den andra är att det för första gången på flera decennier återfinns en grupp som alls inte fått del av inkomstökningarna i ekonomin utan som dessutom upplevt en inkomstminskning. Vart är vi på väg?

          För att återkomma till den ursprungliga frågan ställd av Folkpartiet: Hur uppnå en bättre och jämlik hälsa? Med tanke på den växande ojämlikhetens effekter på folkhälsa så måste jag svara:

 Byt för fan regering!!

Iförgår har ett hundra-tal Umebor protesterat på torget mot Reinfeldts förslag att höja pensionsåldern. Det håller på att etableras en bild av verkligheten som gör gällande att vi i framtiden kommer vara tvungna att jobba allt längre upp i åldrarna för att kunna finansiera välfärden. Resonemanget bakom är att antalet äldre ökar i befolkningen, vilket innebär att vi alltså blir allt färre som jobbar och ska försörja en allt ökande andel åldringar. För att klara försörjningsbördan måste vi som är i arbete helt enkelt jobba mer.

          Problemet med detta resonemang är, som ekonomen Daniel Ankarloo påpekar, att det utgår ifrån det felaktiga antagandet att försörjningsbördan bestäms av hur mycket vi jobbar i relation till hur många vi har att försörja. I själva verket så bestäms den av hur mycket vi tjänar i förhållande till hur mycket dem vi ska försörja kostar. Han anger en barnfamilj som exempel: det som avgör huruvida en familj kan försörja sina barn är inte hur mycket föräldrarna jobbar eller hur många barn de har, utan snarare hur mycket föräldrarna tjänar i förhållande till hur mycket deras barn konsumerar. En annan barnfamilj kan försörja ännu fler barn även om de skulle jobba mindre förutsatt att de tjänade mer. Så självklart att det inte skulle behöva påpekas, va?

När Borg-kommissionen släppte ut sin rapport fick vi se stora rubriker i allehanda tidningar som varnade för konsekvenserna av den sk ålderschocken. Som rapporten påpekar (s. 10) kommer äldre över 85 år att öka med 67 % från 2020 till 2040. Budskapet var att vi antingen måste höja skatten eller jobba mer för att finansiera välfärden. Dock finner Ankarloo att perioden mellan 1990 och 2010, också lika lång, upplevde även en liknande demografisk utveckling. Det intressanta är att antalet arbetade timmar sjönk under större delen av den här perioden (fr. 7 miljarder 1990 till 6,8 miljarder 2000 för att komma tillbaks till 1990:s nivå först år 2009), och skattekvoten t.o.m. minskade med 8 procentenheter (Välfärdsmyter, 2010, s. 80-81). Det saknas således vetenskapliga belägg för att påstå att vi måste jobba längre för att klara försörjningsbördan. Vad som man inte nämner i debatten är att det inte bara är antalet äldre som ökar, utan även BNP per capita, dvs. samhällets inkomster. Vi är färre som jobbar, men var och en som jobbar producerar helt enkelt för ett allt större värde.

          I samband med varje budgetproposition gör tjänstemännen på Finansdepartementet prognoser över de offentliga finansernas utveckling. De utgår ifrån befolkningsutvecklingen och antagandet om oförändrat arbetsmarknadsbeteende (dvs att folk jobbar lika mkt som idag utifrån kön, ålder och födelseland). I prop. 2009/10:1 bilaga 3 ser vi en sådan prognos i tabell 8 som sträcker sig till 2090. Vad vi ser är att, om den ekonomiska trenden håller i sig, så kommer vi att kunna behålla nuvarande skattekvot fram till 2090 och ändå klara de offentliga utgifterna vilka som andel av BNP i stort sett kommer förbli oförändrade TROTS att vi blir fler äldre.

          Detta får vi dock inte alls höra i media. Det är mycket lättare att sälja lösnummer på nyheter som målar upp en bild av en alarmerande framtid. Samtidigt får pensionsförsäkringsbolagen vatten på sin kvarn för att öka sin försäljning. Men även övriga företag inom välfärdssektorn får lättare att göra affärer, då bilden av en ökad försörjningsbörda som inte kan finansieras av skatter öppnar upp för ökad privatfinansiering. I fjol avslöjades t ex att den ovannämnda Borg-kommissionen var betald av företaget Magnora. Och framför allt är det lättare för näringslivet och den borgerliga regeringen att motivera förslag de annars inte kan finna folkligt stöd för, som höjd pensionsåldern eller sänkta ingångslöner för ungdomar.

          Läs gärna fil dr i ekonomi Daniel Ankarloos artikel Myten om Finansieringsproblemet eller hans senaste bok Välfärdsmyter.
 

Nu kom Göran Hägglunds besked om kravet på steriliseringstvång i samband med könsbyte. Kristdemokraterna har fått med sig alliansregeringen på att behålla kvar steriliseringstvånget.

Hur länge tänker Moderaterna, Centern och Folkpartiet gå Kristdemokraternas homofoba krav till mötes för att behålla regeringsmakten?

Kommunal Västerbotten sektion 5, som organiserar anställda inom de områden som ligger under Umeå Kommuns socialtjänsts ansvar, tar tydlig ställning mot privatiseringar. Nedan följer ett uttalande som antogs förra veckan:

Äldreomsorgen berör oss alla - därför ska den vara gemensamt ägd och driven!

Efter de senaste veckornas debatt och avslöjanden om vanvård råder det inga tvivel om att vinstintresset inom äldreomsorgen har gått för långt. Argumenten för konkurrensutsättningen av vård och omsorg var att valfriheten skulle bli större, kvaliteten skulle höjas och människor skulle få det bättre. Med facit i hand kan vi konstatera att så inte blev fallet och att det inte finns något som helst vetenskapligt stöd för att konkurrens, kvalitet och effektivitet skulle gå hand i hand.

          Försvarslinjen från både högern och delar av Socialdemokratin har länge varit att politikerna måste bli bättre på att upphandla, ställa kvalitetskrav och utvärdera. Att tro att lösning ligger i mer övervakning och mer blanketter att fylla i är mer en lovligt naivt. Den typen av argumentation visar endast att privatisering innebär mer byråkrati och inte tvärtom som det brukar låta. Verkligheten har hunnit ifatt. Det är dags att inse att det inte går att kombinera bra omsorg med höga avkastningskrav. Det ska inte vara möjligt att leka affär med våra pengar, erbjuda en usel produkt och kalla det för valfrihet samt dessutom föra ut vinsterna ur landet för att slippa beskattning. Den typen av förskingring av redan ansträngda offentliga resurser kommer att leda till fler vårdskandaler framöver, oavsett om det handlar om blöjor, medicinsk utrustning eller personal.

          Det är dags att stoppa privatiseringen och införa meddelarfrihet för de anställda. Genomför en ordentlig utvärdering och analys av konsekvenserna av marknadsanpassningen inom vård och omsorg. Fokus måste läggas på en bättre omsorg, verklig valfrihet för de äldre och bättre anställningsvillkor för personalen. Den ”marknad” som från början kanske var tänkt att öppna upp för personalkooperativ och mindre enheter som satte de äldre i centrum och som automatiskt skulle sortera bort oseriösa företag har kommit att bli en ”äldreindustri”. En industri där stora riskkapitalbolag konkurrerar genom att hålla nere kostnaderna och lägga anbud som kräver minsta möjliga resurser.

          Vi i Kommunal sektion 5 uppmanar härmed politiker i Umeå, samt i övriga landet, att vika av från den inslagna vägen. Stoppa privatiseringen av vår gemensamma välfärd. Låt oss behålla och utveckla vår kommunala äldreomsorg, istället för att skicka pengar till skatteparadis.

Sektion Umeå socialtjänsten (sektion 5)
Kommunal Västerbotten

Man blir så less! Så fort regeringen inser att de har minoritet i en viss fråga, dränker de den i långsamma utredningar för att slippa agera. Så var det med t ex utförsäkringarna:

          I somras drev den rödgröna oppositionen 3 förslag: att stoppa utförsäkringarna, att de nollklassade ska få tillbaka sin ersättning, och att de gamla reglerna ska gälla för de sjukskrivna som prövas efter 180 dagar. Utförsäkringarna stoppades inte eftersom SD gick på regeringens linje i den frågan. Däremot lyckades man få igenom de 2 andra förslagen. Men istället för att följa riksdagsbeslutet tillsätter regeringen en utredning för att analysera konsekvenserna av tillämpa de gamla reglerna efter den 180nde sjukskrivningsdagen. I praktiken är alltså riksdagsbeslutet värt ett skit, då regeringen vägrar att följa det!

          Liknande fasoner ser vi igen när högerregeringen för att dränka ner frågan om vanvård, tillsätter en utredning. Borgarna vet mycket väl att de inte har folket med sig i frågan om att tillåta vinstdrivande företag bedriva vård. För att inte tappa stöd kan de därför inte gå till företagens försvar, men eftersom de inte heller vill gå på folkets linje, så öppnar man i vanlig ordning en utredning så de slipper komma med besked.

          Så svårt är det dock inte att se igenom vad de gör. När regeringen införde lagen om valfrihetssystem (LOV), som underlättar för kommuner att låta privata företag bedriva äldre- och handikappomsorg, var syftet aldrig att gynna brukarna genom ökad valfrihet, som det heter officiellt. Snarare var det att gynna företag! I fråga om en kollidering mellan företagens intressen och krav på kvalité, så ställer sig LOV tydligt på företagens sida. Regeringens utredare rekommenderar explicit att kommunerna inte ska ställa höga krav: ”Ju högre krav som ställs, desto färre företag kommer att vara intresserade av ett avtal med myndigheten” (Se SOU 2008:15, s. 17).

          Alltså ska företagsamhet prioriteras framför kvalité. Är det då konstigt att vi får de här skandalerna om vanvård inom Carema och Attendo? Regeringens vilja att utreda är ju bara bullshit! De har alltid vetat om riskerna med att privatisera äldreomsorgen. Forskningen har länge visat på sambandet mellan låg personaltäthet och lägre vårdkvalité, och det är inte precis en nyhet att privata utförare inom äldreomsorgen snålar på personal för att göra vinst (Se gärna s. 215-257 i den här rapporten).

          Medan saken ”utreds” så fortsätter vanvården. Jag tycker att regeringen ska ta sin utredning, stoppa upp den i arslet och börja agera istället:

Förbjud vinster i vården NU!

Mkt bra dokumentär om Carema och vinstdrivande företag inom äldreomsorgen:

Igår så kunde man läsa följande på min statusuppdatering på facebook:

Jag snodde det från andra som hade skrivit likadant. Vi som faktiskt testade att skriva in "män är män och män är smartast" i google translate, märkte ngt mkt intressant. Såhär såg det ut i google translate:

Alltså.. "män är män och män är smartast" blir till "men are men and women are smarter". Google translate är intressant. Jag bestämde mig därför för att kolla upp vad Google Translate erbjöd för översättning för ordet "moderaterna":

Ja, "moderaterna" blev "paid by Carema". Det var nog en någorlunda frispråkig översättning, men så sann ändå.

          Nä, ni förstår att allt det här är ett skämt. Det är klart att "Moderaterna" inte översätts på det sättet i Google Translat. Däremot blev "män är män och män är smartast" faktiskt "men are men and women are smarter", av ngt konstigt skäl. Antagligen en hackning. Vem vet? Men skulle Google Translate vara mer frispråkig utan att för den sakens skull ljuga, så skulle moderaterna faktiskt kunna översättas till "paid by Carema". Det har vi vetat sedan Aftonbladet skrev om det: se artikeln "Har Carema sponsrat M?"

          Vad som däremot är nytt, är att moderaterna i gengäld använder sina egna PR-byråer för att förbättra Caremas anseende.. med skattebetalarnas pengar! Läs gärna senaste artikel om detta: "Skattebetalarna fick stå för putsning av Caremas anseende"

          Är det ngn som blir förvånad över att Alliansen i Umeå försökte stoppa socialnämnden från att säga upp avtalet med Carema om driften av äldreboendet Skräddaren? Är det ngn som tror att det handlade om att alliansen tänkte på brukarnas väl och ve?

 Under helgen var Katrin Zytomierskas blogg det stora samtalsämnet. Företagaren och programledaren förfasade sig över att hennes polska barnflicka har ”rymt” ifrån henne.. som om det vore tal om en slav. Hon uttalar sig i otroligt nedsättande ordalag om sin barnflicka på ett sätt som bär uppenbara kopplingar till hennes underställda position som anställd och hennes polska ursprung. Som om det inte vore nog, så publicerar hon dessutom en bild på henne.

           Zytomierska beskriver sig själv som en barmhärtig människa som skämt bort barnflickan med ”glass, chips, godis, kakor, pizza” och en resa till USA och nu blir offer för barnflickans ”svek”, som ”rymt” ifrån henne. Som Lisa Magnusson mycket väl förklarar det på sin blogg, så är Zytomierska ute och cyklar. Det som hon beskriver på sin blogg att hon gjort för barnflickan ingår i själva verket i hennes plikt som värdmamma för en au-pair. Magnusson förklarar:

 Au pair är franska och betyder ungefär jämlik med, och tanken är att au pairen, barnflickan, skall vara just en jämlik del av familjen. Hon skall få kost och logi gratis, och hon skall få följa med familjen på aktiviteter och resor.

           Även de svenska lektioner hon nämner att hon betalat för henne ingår i de åtaganden som enligt Migrationsverket hör till att vara värdmamma för en utländsk barnflicka.

           Tydligen tycker Zytomierska att detta ger henne rätt att äga sin barnflicka.

           Detta, mina vänner, är moderat människosyn.

Lite intressanta fakta:

Enligt forskningen så är en majoritet av befolkningen negativt inställd till att äldreomsorg ska bedrivas i privat regi. Intressant är att personalen inom äldreomsorgen är statistiskt sett ännu mer negativa till det, och ännu mer intressant är att privatanställd äldreomsorgspersonal är ytterligare mer negativt inställda.

          Detta finns att läsa på sidan 230-231 i forskningsrapporten ”Konkurrensens konsekvenser, Vad händer med svensk välfärd?”, som genomfördes på uppdrag av SNS, som knappast kan anklagas för att vara vänstervriden.

          Om det är ngn som har insyn i hur privata företag inom vård och omsorg sköter sig så är det deras anställda. När t.o.m. de som jobbar där är negativt inställda till att privata företag ska driva äldreomsorg, då måste det vara ngt helt galet med hur vården bedrivs i privat regi.

          Är det inte dags att kommunen tar tillbaka ansvaret över äldreomsorgen? Privata vinstintressen ska inte styra äldreomsorgen. Bort med Carema, Attendo mfl. De har ingenting här att göra!
 

The revolution will not be televised, heter en dokumentär om den statskupp som Venezuelas president Hugo Chávez utsattes för 2002. Den skildrar medias inblandning i den våldsamma kuppen. Genom systematisk desinformation fördes befolkningen bakom ljuset för att få den att tro att presidenten hade frivilligt klivit av istället för att ha blivit avsatt med våld.

          Jävligt bra dokumentär. Jag kom att tänka på den igår när jag fick reda på att det inte stämde att kommunen hade infört ett snusförbud för sina anställda under arbetstid, tvärtemot vad VK och VF hade påstått. Nog har jag alltid vetat att man måste förhålla sig kritiskt till media, men här blev jag faktiskt tagen på sängen när jag fick veta att hela snacket om snusförbud bara var ett rykte som tidningarna helt enkelt hade tagit in utan att kontrollera om det stämde. Upprinnelsen till detta var ett politiskt utspel från moderaternas kommunalråd Anders Ågren, som för att plocka billiga politiska poäng, gick ut och framställde kommunens hälsofrämjande arbete som ett snusförbud infört av socialdemokraterna. Detta dementeras t.o.m. av Anders Ågrens egna kamrater från de andra borgerliga partierna. Se t ex vad Britt-Marie Lövgren (Fp) skrev på sin blogg.

          Hur tänkte moderaterna alltså? Trodde inte Ågren att Umeå Kommuns anställda förr eller senare skulle upptäcka bluffen när de gick till jobbet och märkte att inga chefer sprang och kollade vilka som snusade och vilka som inte snusade? Och varför står VF:s och VK:s numera sammanslagna nyhetsredaktion till moderaternas förfogande? Finns det ingen gräns för hur lågt man kan sjunka när det gäller att sprida skitsnack?

          Ågrens ursäkt är att man använde sig av uttrycket ”tobaksfri arbetstid”. Jaha? Betyder det förbud? Och varför gör inte Ågrens vänner från C och Fp samma tolkning som han? Vad kommer härnäst? Att vi sossar ska anklagas för att vilja bekämpa de fattiga för att vi står för fattigdomsbekämpning?

          Jag kan leva med att nyheter förmedlas utifrån än det ena, än det andra politiska perspektivet. Men när jag läser i en tidning, så ska jag inte behöva tvivla på att de fakta som nämns är sanna och inte rena påhitt. Där går ju gränsen alltså!!

Höjden av hyckleri tycker jag att det är när de olika borgerliga partierna här i Västerbotten försöker plocka billiga poäng genom att kritisera nedskärningarna i landstinget just nu. Rena rama populism!

          Att folk reser sig upp och vill försvara ambulansen i Malå t ex eller allt annat som är nedläggningshotat är förståeligt. Vi måste stå upp för våra välfärdsinstitutioner. Men problemet kvarstår att de måste finansieras. Olika grupper kan komma med olika förslag på vad vi ska spara på och inte spara på, men hur det än blir, kommer alltid någon grupp att känna sig övertrampad. Problemet är inte att man skär ner på en sak istället för en annan, utan snarare att landstinget saknar finansiering för den välfärd som folket kräver.

          Vad som inte framgår i debatten är att regeringen fryst statsbidragen till landstinget. Dessa kommer att öka enbart med 1,3% fram till 2015, vilket inte täcker den normala kostnadsutvecklingen i form ökande lönekostnader, nyare behandlingsmetoder och inflationen. Den blygsamma ökningen på 1,3% följer inte heller den ekonomiska utvecklingen: statens skatteintäkter kommer att öka med hela 18%. Vårt landsting får alltså en allt mindre del av skatteintäkterna! I rena pengar innebär detta ca. 300 miljoner kr mindre!

          Detta ter sig absurt med tanke på att den offentliga sektorn i Sverige har 712 miljarder kr mer att fodra än den har i skuld. Fram till 2015 kommer den enligt prognoserna att räkna med 200 miljarder över efter att alla utgifter dragits av. För att kunna ha ett mått på hur mycket pengar det är, så kan vi ha i åtanke att hela landstingsbudgeten i Västerbotten ryms 25 gånger i den summan!

          Utifrån ett ekonomiskt perspektiv finns det alltså inga skäl att strypa de statliga resurserna till vården. Vad är då skälet till att högerregeringen gör det då? Svaret hittar vi i det förslag på besparingar som den borgerliga oppositionen i vårt landsting lägger fram, som inkluderar bl a en privatisering av ambulansverksamheten. En utarmad offentlig finansierad vård ökar efterfrågan på privata alternativ, och det är detta som ligger bakom: privata bolag ska få tjäna pengar på våra skattemedel.

          Nicklas Sandström (m) & Co får låtsas om att de bryr sig om ambulansen, geriatriken mm, men det de håller på med är inget annat än att springa det privata näringslivets ärenden.

Jag ser att Helen Edlund (Kd) som sitter i socialnämnden inte läst wikipedias definition av demokrati, som jag länkade till för 2 år sen så att hon skulle lära sig vad demokrati var för någonting. Hennes agerande i socialnämnden visar på den oförståelse som den här människan har för den demokratiska processen.

          Bakgrunden är frågan om huruvida kommunen skulle ta tillbaka driften av äldreboendet Skräddaren eller om man skulle förlänga avtalet med Carema ytterligare 3 år. När beslutet fattades i socialnämnden, tjänstgjorde Helen Edlund (Kd) som ordförande eftersom den egentliga ordförande Eva Andersson (s) var frånvarande. Själv sitter inte jag i den församlingen, men jag garvade ihjäl mig när jag läste i protokollet från senaste möte vad som hade hänt:

          Borgarna ville låta Carema behålla driften, medan majoriteten i form av Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet ville se kommunen ta tillbaka verksamheten. När båda yrkandena ställdes mot varandra, såg Helen sin chans att som tjänstgörande ordförande fuska till sig segern genom att ropa ut fel utfall. I protokollet kan vi läsa:

Ordförande ställer förslagen mot varandra och finner att socialnämnden beslutat förlänga avtalet med Caremas äldreboende Skräddaren. (sida 13)

          När votering är begärd, visar det sig dock att socialdemokraternas linje om att ta tillbaka Skräddaren från Carema fick stöd av en kraftig majoritet: 8 mot 5 blev resultatet av voteringen, vilket ledde till att det slutgiltiga beslutet blev att återta verksamheten i egen regi.

          Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hade omröstningen varit någorlunda jämt, hade man kunnat förstå varför ordförande ropar ut fel beslut. Det är inte alltid lätt att avgöra hur många som ropar ja respektive nej. Men en skillnad mellan 8 och 5 är inte precis vad jag skulle kalla jämn. Vad trodde Helen? Att majoriteten inte skulle begära votering när det var uppenbart att hon försökte köra över dem? Det här är ju pinsamt!

Jag tror inte det finns ngn yrkesgrupp med så roliga historier från jobbet än dem som jobbar inom vården faktiskt.. särskilt dem som jobbar inom äldreomsorgen. Bortsett från stressen, de omänskliga arbetspassen, arbetsbördan och den låga lönen, är det ändå roligt att jobba med äldre.

          Jag minns ett tillfälle från ett par år sen som gjorde min dag. När jag höll på att tömma tvättmaskinen hos en brukare, hittade jag, bland alla blöta plagg, en tvättad blöja! Brukaren hade mest troligt slängt blöjan i tvättkorgen i tron om att det var soporna, och kollegan som hade varit före mig hos honom och stoppat in tvätten i maskinen hade antagligen inte märkt att blöjan hade följt med, haha.

          Jag tyckte att hela händelsen var så komisk, att jag tog hissen neråt till personalkontoret och visade den tvättade blöjan för mina kollegor. Jag kunde inte hålla mig för skratt medan jag berättade var det var jag hade hittat den. Då ställde sig en av mina arbetskamrater upp, och sa helt seriöst: Alejandro, du kanske inte vet det för att du precis kommit från semestern, men till följd av sparbetingen är det sagt att vi ska tvätta blöjorna!
Det här var 2009, mitt under finanskrisen. Det var alltså besparingstider helt enkelt, men att vi nu skulle börja tvätta blöjor var helt sanslöst, tyckte jag. Jag blev mållös, och då började min arbetskamrat att gapskratta. Allt hade varit ett skämt. Givetvis fanns det inget direktiv om att vi skulle snåla med blöjor, utan den som var före mig i tvättstugan hade inte sett att blöjan hade följt med in i maskinen.

          Detta kom jag att tänka på igår när jag läste att vårdjätten Carema väger blöjor. Brukarna får vara flera timmar i våta blöjor, eftersom personalen inte får byta blöja på dem om den inte väger tillräckligt. Allt för att spara pengar… mitt i en högkonjunktur! Bolaget gör stora vinster på våra skattepengar, som inte används till vård utan skickas vidare till skatteparadis. 150 fall av vanvård rörande Carema utreds av Socialstyrelsen just nu. Så långt har det alltså gått, att det som i kommunen skulel varit ett skämt, är på Carema en verklighet!

          Carema är inte det enda företag inom välfärdssektorn som tar ut vinster genom att snåla på verksamheten. Sveriges största ambulansföretag Falck har gjort sig skyldig för ca 4000 brister, som företaget har mörkat. Även Attendo Care har fått mycket kritik från Socialstyrelsen. Problemet är att det inte handlar om isolerade företeelser eller enstaka företag, utan om brister som begås systematiskt av de stora jättarna som dominerar den privata vårdmarknaden. När vinsten är drivkraften, så är det klart att brukarnas behov kommer i andra hand. Och hur ska man kunna göra vinst på en skattefinansierad verksamhet, om det inte är genom att snåla på verksamheten?

          Någon som vågar ta itu med detta är Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt, som krävt ett lagförbud mot att företag ska få ta ut vinster från skattepengar. Han möter motstånd frånden borgerliga regeringen, som hellre lägger ansvaret på äldreomsorgspersonalen. När ska regeringen förstå att vård och omsorg inte ska bedrivas av vinstdrivande företag?
 

Blogginlägget jag skrev i förgår med rubriken Vad kostar Stig-Björn Ljunggren måste ha väckt en hel del uppmärksamhet eftersom bloggen registrerade ovanligt många besök. En av dem som var och läste den var tydligen Stig-Björn Ljunggren själv, som lämnade en kommentar, som jag lovade att svara på. I grund och botten kan hans svar sammanfattas med hans avslutande ord, som avfärdar min kritik som en ren konspirationsteori:

 Dina konspirationsteorier om att femtekollonnare är betalda av Kapitalet för att avsätta Håkan Juholt är rent nonsens. Alla på högerkanten jag känner vill att han ska vara kvar till valet. Vad kan det bero på tror du?

           Liksom Ljunggren, så bedömer jag det också osannolikt att det privata näringslivet skulle anlita sossar för att de ska se till att få Juholt avsatt. Det var nämligen inte vad jag skrev, men innan jag går in på en vidareutveckling av det, så vill jag ändå kommentera dessa ord, eftersom de säger en hel del.

           Underförstått erkänner Ljunggren att det privata näringslivet (Kapitalet) vill se en borgerlig valseger. Ljunggren sätter alltså likhetstecken mellan näringslivet och högern. Och mycket riktigt! Högern är ju det politiska uttryck för Kapitalet. Men så lät det inte alls från Ljunggrens sida för inte alltför länge sen när han ryckte ut till försvar för sina polare på Prime, när det avslöjats att de hade tagit emot pengar från Svenskt Näringsliv för att driva Socialdemokratiska Arbetarepartiet till höger:

 Jo, man kan ha synpunkter på hur dessa personer har agerat, men i så fall glöm inte vad som är grunden för det som hänt – nämligen att näringslivet är oroliga över att arbetarrörelsen inte längre har en trovärdig politik för hur de välståndsbringande krafterna ska utvecklas. (Se hans kommentar på Enn Kokks blogg)

 Och han fortsätter:

 Drygt tjugo procent av det arbetande folket röstar på arbetarepartiet nuförtiden.Detta borde socialdemokraterna oroa sig för, mer än de är förbannade över att svenskt näringsliv vill hjälpa dem att göra något åt det.

           Som Lena Sommestad påpekat tidigare: Stig-Björn Ljunggren utgår alltså här från att Svenskt Näringsliv vill arbetarrörelsens bästa!!

           Alltså, kan ngn hjälpa mig? Det finns ngt som inte riktigt stämmer. När Svenskt Näringsliv anlitar primesossar för att driva Socialdemokratiska Arbetarepartiet till höger, så är det ett uttryck för näringslivets omtanke om socialdemokraterna för att de ska vinna valet. Men när det handlar om Ljunggrens syn på Juholt, då är han en tillgång för Kapitalet, som helt plötsligt vill se en borgerlig valseger. Så hur ligger det till egentligen? Vill näringslivet hjälpa partiet eller inte? Svaret verkar bero på vad som passar Ljunggrens syften. Handlar det om att rädda skinnet för hans polare som delar hans uppfattning om att partiet har en tillväxtfientlig politik, så är svaret ja. Handlar det om att sänka Juholt som står för en traditionell socialdemokratisk politik, så är svaret nej. Ljunggren verkar välja argument som folk väljer kläder: han väljer vad som passar.

           Som Ljunggren påpekar, så håller inte en partiledare som inte kan leverera en valseger. Det gäller inte bara Juholt eller socialdemokraterna. Men man måste skilja mellan vad som är orsak och vad som är verkan. På tal om konspiration, är det sägande att Ljunggren erkänner att det står ”välkammade” kandidater i kulissen i väntan på att ta över efter Juholt. Men frågan är om de är en effekt av de dåliga opinionssiffror som framkallar ett behov av partiledarbyte. Eller om de förberedelser som sker bakom kulisserna för att ersätta Juholt snarare är orsaken till just detta ras i opinionssiffrorna. För även om det är sant att Juholt just nu går igenom en förtroendekris som gör att borgerligheten gärna vill att han ska vara kvar till valet (för att använda Ljunggrens egna ord), så är det inte mindre sant att ända fram till innan han blev föremål för mediedrevet så var han faktiskt en värdig utmanare till högern. Till och med borgerliga expressen talade i september om Reinfeldts skräcksiffror.

           Men sedan kom mediedrevet som startades av läckorna från vår egen socialdemokratiska riksdagsgrupp där Juholt anklagades först för att bryta mot kongressbeslut (utifrån ett ofärdigt utkast till budget) och sen för att bryta mot regler om bostadsersättning som senare visade sig inte finnas. Och sen kom kraven på avgång från en del av våra egna, som förmodligen väntat sedan i våras då Bodströms bok misslyckades med att skapa den mediala stämning som hade kunnat bana vägen för det.

           Vill vi lösa ett problem, så måste vi åtgärda dess orsaker. Frågan är om det är vår partiledare som är problemet, eller de krafter vi har internt som är beredda att motarbeta partiet för att driva igenom sin agenda. För i så fall spelar det ingen roll hur många gånger vi byter partiledare, det kommer inte att lösa någonting.

           Kul att Ljunggren inte ”tillhör dem som vill avsätta Juholt”, som han säger i sin kommentar på min blogg. Men då kanske han inte ska medverka i vinklade skriverier från Aftonbladet, som mer liknar beställningsjobb från Prime än sansade reportage med ngn form av värdighet.

Sverige är nog det enda land i väst där man kan ha en utrikesminister som kan ge sig lyxen att sitta kvar trots kopplingar till företag som bevisligen begått folkmord. I vilket annat land som helst skulle detta varit en skandal.

I dokumentärfilmen Det är upp till dig, granskar Maj Wechselmann storföretagens närvaro i krigsdrabbade områden i Sudan och Darfur, där övergrepp i form av bl a slavhandel med kvinnor och barn begåtts för att bereda väg för internationella oljebolags verksamhet. I ljuset av de övergrepp som dokumenteras i filmen, ser man tydligt att utfrågningen av Carl Bildt i konstitutionsutkottet 2007 bara rört sig på ytan.

Filmen distribueras av Folkets Bio och visas just nu på sex orter i landet, bl a Umeå.

Bilden till vänster är för övrigt inte hämtad från filmen, men nedan kan ni se en inspelad intervju med Maj Wechselmann.

Höjden av absurditet utgör Aftonbladets artikel från i förgår rubricerad Stumma av Skräck, där Juholt framställs som en börda för Socialdemokratiska Arbetarepartiet till följd av bottennoteringen i den senaste opinionsundersökningen. Att stödet för partiet minskat starkt är ju väntat med tanke på att partiledaren framställts av media som en fuskare, för att han bröt mot regler som sedan visade sig inte ens finnas. Det absurda är dock hela dramaturgin bakom processen:

          Det opinionsundersökningsföretag som anlitades för att visa raset i opinionen, som Aftonbladet sen hänvisar till för att genom Stig-Björn Ljunggren motivera nödvändigheten av ett partiledarskifte inom socialdemokratin, är självaste United Minds. Detta företag tillhör PR-byrån Prime, som tog emot 4 miljoner av Svenskt Näringsliv i ett beställningsjobb som gick ut på att driva den interna debatten inom Socialdemokratiska Arbetarepartiet till höger. I uppdraget ingick bl a att genomföra en valundersökning med syftet att måla ut partiet som tillväxtfientligt och peka på behovet av en högervridning. Det är alltså ett företag som har avslöjats med att genomföra valundersökningar med resultat uppgjorda på förhand som Aftonbladet nu väljer att anlita för att göra en opinionsundersökning. Är det någon som blir förvånad över att resultatet visar ett bottenrekord?

          Det finns inga tvivel om att valet av partiledare blev starkt påverkat av Primegateskandalen. De kandidater som drevs av de sossar som jobbade åt (eller blev förknippade med) United Minds och Primegruppen var efter avslöjandena inte längre aktuella för partiledarposten. Istället valdes Juholt. Niklas Nordström och hans gäng från Prime var t.o.m. föremål för en uteslutningsansökan i partiet. Men istället för att ta in en opartisk kommentator, väljer Aftonbladet Carl Melin (som jobbar åt Prime) för att uttala sig i egenskap av ”expert”: Tappet är det pris S får betala för att ha honom (Juholt) kvar som partiledare, säger han.

          PR-konsulten Stig-Björn Ljunggren har sedan avslöjandena kring Primegate varit en av de få som öppet försvarat Primegänget (se här och här). Förvånansvärt nog blir han alltså den andra proffstyckaren som Aftonbladet tar till hjälp nu för att bevisa sin tes: skulle man inte ta sig ur det här snart, får man börja förbereda för att byta partiledare, skriver han genom Aftonbladet. Kan man alltså hitta en mer vinklad rapportering kring Juholt än artikeln i Aftonbladet i förgår?

          Juholt kommer att ha svårt att övervinna den förtroendekris han går igenom, men om det finns ngn som utgör en börda för partiet, så är det inte Juholt. Snarare är det Carl Melin, Niklas Nordström, Stig-Björn Ljunggren och alla dessa femtekolonnare som kan nyttja ett helt mediemaskineri till sina egna (eller ännu värre: det privata näringslivets) intressen. De sänker hellre partiet än ser "fel" partiordförande leda partiet till valseger.

 Läs gärna även Lena Sandlins VF-ledare i samma ämne.

Allvarligt talat, var hämtar Sverigedemokraterna sina politiker ifrån? Nu åkte deras ordförande i Norrköping, Stefan Sonevang, fast för narkotikasmuggling. Väskan han hade med sig innehöll injektionsflaskor med dopningspreparat, men han skulle ha de utskrivna ”läkemedlen” för medicinskt bruk?

Nu är Ilja Batljan i blåsväder igen. Under hela valrörelsen gjorde han inget annat än att, som representant för socialdemokraterna, applådera moderatpolitik. Nu när han efter prime-skandalerna lämnar politiken och går in i näringslivet, så väljer han dessutom att vara vice VD för ett företag som arbetar aktivt med att privatisera allmännyttan. Nu ska han i egenskap av företrädare för detta företag gå på möte för att övertala socialdemokraterna om att de ska sälja allmän egendom till detta företag.

          Är det ngn som ärligt talat blir förvånad? Batljan har inte utmärkt sig precis för att vara särskilt socialistisk. Däremot blir jag förvånad över SVT:s märkliga formulering: I valkampanjen stod han för en socialdemokratisk politik, nu har han bytt sida och är vice VD för ett företag som arbetar med att privatisera allmännyttan.

          I valkampanjen stod han för en socialdemokratisk politik? Det här tror inte ens journalisten som skrivit artikeln på. Det har aldrig varit en hemlighet att Batljan står på näringslivets sida. Den som hade haft sina tvivel fick det slutgiltigt bekräftat när det avslöjades att det var Svenskt Näringsliv som skrev hans debattartiklar. Det är inte precis socialdemokratisk politik som han har stått och förespråkat.

Klockren statusuppdatering som cirkulerar på facebook:

Om du får en vänförfrågan från Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Hillevi Engström eller Jan Björklund, acceptera den inte! Det är ett virus som tar bort din förtidspension, stjäl från de fattiga och importerar billig arbetskraft, ger dina barn 32 klasskamrater, sätter gränser för kärleken och tvingar sjuka att arbeta sig till döds. Kopiera och klistra in i din status! Vi måste sprida ordet vidare ...... :)

– Jag är arg och besviken. Jämställdhetspotten behövs. Vi tycker att det ska löna sig lika bra att vårda gamla och sjuka som att reparera bilar.

Detta är vad Kommunals förbundsordförande, Annelie Nordström, säger till LO-tidningen apropå avsikten från Livs, GS och IF Metall att inte ställa sig bakom LO:s beslut att driva kravet på jämställdhetspotter inför kommande avtalsrörelse (Jämställdhetspott splittrar LO, LO-tidningen, 2011-09-05).

          Det är bra att Nordström tar tydlig ställning för LO-kollektivets lågavlönade medlemmar, men var fanns denna kampvilja när hon i våras avvisade Pappers mfl:s kritik mot industriavtalet? Trots varningar från alla hål om att det nya industriavtalet kunde hota såväl LO-samordningen som kravet på jämställdhetspotter, stödde Kommunals ordförande det nya industriavtalet när det diskuterades i LO-styrelsen. Ställningstagandet från LO-styrelsen blev att det nya industriavtalet är förenlig med LO-samordning, ett beslut som Transport reserverade sig mot. Pappers vägrade att teckna avtalet och även Byggnads och Elektrikerna var starkt kritiska. Såhär uttalade sig SEF:s förbundsordförande Jonas Wallin:

– Att män tjänar mer än kvinnor är ett grundproblem i det svenska samhället. Det industriavtal som nu planeras, sätter stopp för satsningen på jämställdhetspotter som framgångsrikt har minskat gapet mellan kvinnors och mäns löner. Det är ett svek mot alla kvinnor och ett nederlag för jämställdheten. (Industriavtalet ett svek mot kvinnorna, KA 2011-05-20).

          Även arbetsgivarsidan har tolkat avtalet som oförenligt med krav på en jämställdhetspott. Men trots detta valde Kommunal, Handels och HRF att stödja IF Metalls linje i den frågan, och nu ser vi konsekvenserna av detta när avtalsrörelsen kommer igång. Det är ingen slump att det är GS, If Metall och Livs som reserverar sig mot LO:s beslut att driva kravet om jämställdhetspotter. Det är ju precis samma förbund som tecknade det nya industriavtalet, och nu måste de leverera till motparten. Visst fick exempelvis Kommunal en högre procentuell höjning under senaste avtalsrörelse medan industriarbetarna fick stå tillbaka med anledning av finanskrisen. Men hur länge har inte kvinnorna inom vård och omsorg, handeln och hotell- och restaurangbranschen fått stå tillbaka?

          Varken If Metall, GS eller Livs är emot jämställdhetspotten, sägs det, utan de är bara emot nivån på den. Men är man för en jämställdhetspott värd namnet, då förespråkar man inte en nivå på 50 eller 60 kr, som de gjorde. Vill man däremot slippa driva kravet på jämställdhetspott utan att behöva erkänna det, då lägger man ett förslag som man vet att de andra förbund inte kommer att godta.

          Det nya industriavtalet var ett svek mot LO-kollektivets kvinnor och det är lite för sent för Kommunals ordförande att ställa sig kritisk mot samma förbund som hon i våras stödde i sina ansträngningar att få LO att ställa sig bakom det avtal som nu ligger till hinder för att driva kravet på jämställdhetspott.

Klockren statusuppdatering som cirkulerar på facebook:

Om du får en vänförfrågan från Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Hillevi Engström eller Jan Björklund, acceptera den inte! Det är ett virus som tar bort din förtidspension, stjäl från de fattiga och importerar billig arbetskraft, ger dina barn 32 klasskamrater, sätter gränser för kärleken och tvingar sjuka att arbeta sig till döds. Kopiera och klistra in i din status! Vi måste sprida ordet vidare ...... :)

I söndags var det en hel del bloggande om 11 september-attackerna. Det är ett datum få politiska kommentatorer glömmer bort. 12 September däremot, har fallit helt i glömskan. I går var det 90 år sedan kvinnorna fick rösta för första gången i Sverige på lika villkor som männen. Det var 12 september 1921 och det var val till riksdagens andra kammare. Tre år tidigare, dvs 1919, när beslutet togs var Högerpartiet, som moderaterna hette då, hårdknackat motståndare till kvinnlig rösträtt. När valet till andra kammaren hölls 1921, segrade Socialdemokraterna.

12 September är ett datum som inte bör glömmas bort!

Igår var det 11 september, och som förväntat bloggade flera politiker om terrorattentaten mot World Trade Center och Pentagon för 10 år sen. 2’977 dog i attentatet. Denna siffra bör ställas i jämförelse med de 4’100 amerikaner som förlorade sitt liv i den rättsvidriga invasionen av Irak, för att inte tala om det totala antalet döda (bland civila irakier beräknas mellan 86’453 – 94’325 ha mördats, och då räknar vi alltså inte in irakiska soldater).

Terrorattentatet mot Pentagon och World Trade Center var inte det enda terroristattentatet som ägde rum den 11 september. Även den CIA-planerade statskuppen 1973 mot president Allende i Chile skedde den 11 september som öppet stöddes av Sveriges moderater. Totalt dog 3’500 under Pinochets diktatur och 1500 är fortfarande försvunna. Militärjuntan utsatte mellan 300’000 och 400’000 chilenare för tortyr. Men moderaterna bloggar förstås inte om detta. Den här händelsen är som bortglömd. Idag vill de inte kännas vid att de faktiskt uttalade sitt stöd för Pinochets regim. Nu är det World Trade Center som gäller.

Vissa döda är mer värda än andra döda. Vissa terroristdåd går tydligen att fördömas, medan andra tydligen ska hyllas, och när de inte längre kan hyllas så ska de tydligen glömmas. Nedan finns det en intressant kortdokumentär om statskuppen i Chile i ljuset av terrorattentaten för tio år sen.

Bara en månad efter attentatet i Utöja med högerextrema och islamfientliga motiv där minst ett 70-tal unga socialdemokrater mördades, arrangerar Sverigedemokraternas Ungdomsförbund (SDU) en demonstration i Norrköping mot ett moskébygge och det de kallar för islamisering. Sverigedemokraternas distrikt i Östergötland har av strategiska skäl valt att dra sig tillbaka från arrangemanget och försökt att det ska skjutas på framtiden, men deras ungdomsförbund står fast. I och med detta väljer alltså SDU att följa den danska linjen att inte tona ner sin islamofobiska retorik.

          Sverigedemokraternas reaktioner på massakern i Utöja liknar fallet med Hagamannen. Innan hagamannens identitet var känd, användes han flitigt av sverigedemokraterna i sina kampanjer för att sammankoppla våldtäkter med invandrare.. tills det blev känt att hagamannen var svensk. På samma sätt försökte en del sverigedemokrater använda massakern i Utöja för att vända debatten i en mer invandringsfientlig riktning och göra budskapet om islamiseringen och det islamistiska hotet mottaligt för en svensk publik.. tills det blev känt att terroristen var en före detta medlem i Fremskrittpartiets (det norska motsvarigheten till SD) som dessutom jobbat många år för deras ungdomsförbund. I Norge ledde detta till att detta parti rannsakade sig själv offentligt och erkände behovet av att tona ner den aggressiva retoriken, ngt som även norska moderaternas ungdomsförbund Unge Höyre valt att göra. Danska motsvarigheten till SD (Danske Folkeparti) har dock kritiserat detta, och även deras finska motsvarighet Sannfinnländarna vägrar bestämt ändra vare sig sin retorik eller politik med anledning av terrordådet, trots att det blivit känd att en av de främsta företrädarna för Sannfinnländarna, Jussi Halla-aho, varit en inspirationskälla för Breivik, som utförde terrordådet.

          Så frågan är vilken linje SD tänker välja: den norska eller den dansk-finska? Länge har Sverige varit skonad av det extremt rasistiska debattklimatet som präglat våra skandinaviska grannar, även om det finns otaliga försök att ändra på det. SDU:s demonstration mot det sk muslimska hotet kan ses mot bakgrund av det. Till skillnad från vad många tror, så står islamistisk terror för bara 6% av alla terrorattentat i Europa, medan merparten (90,17%) av attentaten har etno-nationalistiska förtecken. Frågar ngn mig, så tycker jag att SD och SDU utgör alltså en mkt större hotbild än det som de själva demonstrerar mot.

Jag undrar hur mycket pengar som det privata näringslivet har skänkt till moderaterna under senaste valrörelse, med tanke på alla tjänster som regeringen Reinfeldt nu gör till dem i gengäld. Nu senast är det välfärdsutvecklingsrådet som regeringen inrättat. Man hade kunnat förvänta sig att den skulle bestå av organisationer och föreningar med ett intresse att förbättra välfärden, som handikapporganisationer, pensionärsföreningar, fackliga organisationer med medlemmar inom välfärdssektorn, SKL osv. I och för sig så finns såväl Kommunal som SKL representerade, men framför allt består rådet av representanter från det privata näringslivet. Ordförande är Signhild Arnegård, vd för Svenska Lantchips och fd ordförande för privatföretagens intresseorganisation Svenskt Näringsliv.

          Välfärdsutveckingsrådet har blivit en megafon för det privata näringslivet. Det senaste förslaget går ut på att staten, istället för kommunerna, ska bestämma vilka som får bedriva vård. Förslaget påminner om friskolesystemet, som jag skrev i tisdags om. På jakt efter vinst, etablerar sig allt fler privata skolor i Umeå, utan att kommunen, som står för stålarna, kan sätta stopp för detta, eftersom det är Skolinspektionen som godkänner/avslår ansökningar från friskolor. Resultatet har blivit en överetablering av skolor och en belastning av skolbudgeten.

          Nu vill alltså välfärdsutvecklingsrådet att det här systemet införts inom vård och omsorg dessutom. Det är ju vansinnigt att kommunen, som är den instans som står för finansieringen, inte själv kan bestämma vilka utförare som ska få tillstånd. Staten ska då kunna utfärda tillstånd till vilka utförare den än vill, utan hänsyn till kommunernas förmåga att kunna finansiera det. Rena guldgruvan för privata företag, som kommer kunna dränera kommunerna på pengar utan att kommunerna ska kunna sätta stopp för det.

          Med anledning av Kommunals hot om att lämna välfärdsrådet, anklagar rådets ordf (Signhild Arnegård) Kommunal för att ta på sig kommunernas hatt som arbetsgivare istället för att tänka på medlemmarna!! Jaha.. hur lätt kommer vi att kunna tillvarata våra medlemmars intressen om en överetablering av privata vårdföretag dränerar den kommunala budgeten? Hur kommer vi kunna få höjda löner om kommunerna inte har råd att betala? Hur kommer vi kunna få högre bemanning om kommunerna inte har råd att betala? Hur kommer vi kunna få bättre arbetsvillkor, om kommunerna inte ens kommer kunna ha nå pengar för att behålla våra jobb?

          Välfärdsutveckingsrådet är ett skämt!

Igår läste jag i VF att det nu råder stor brist på elever i Västerbotten nu när terminen börjar. Drygt var fjärde skolbänk i Västerbottens gymnasieskolor står tomma, kan man läsa. Det här kommer inte som en överraskning, utan prognos efter prognos har visat i flera år att elevunderlaget minskat. Därför är det helt uppåt väggarna att Skolinspektionen låtit allt fler vinstdrivande friskolor etablera sig här i Västerbotten. Vi har ett bissart system för skoletablering, där den som står för kostnaderna, dvs kommunen, inte är den som får bestämma hur många eller vilka friskolor som får etablera sig. På jakt efter vinst så har friskola efter friskola etablerat sig i Umeå utan att skolinspektionen tagit hänsyn till kommunens ekonomiska förutsättningar eller ens elevunderlaget, vilket givetvis lett till en överetablering. Helt i onödan.

          Invånarna i Robertsfors vet mkt väl vad jag pratar om eftersom de fått lida effekterna av det här. För inte så länge sen satte de ner foten när den dåvarande borgerligt styrda kommunen hade planerat lägga ner Jenningsskolan till följd av minskat elevunderlag. Anledningen var att allt fler elever från Robertsfors valde friskolor i Umeå, vilket Robertsfors Kommun var tvungen att betala, varpå det blev kvar allt mindre pengar för att behålla Jenningsskolan.

          I Umeå verkar vi ha det motsatta problemet. Enligt rektorn för John Bauer, så är det friskolorna som tappar allt fler elever till de kommunala. Vad kommer nu dessa friskolor att säga till sina elever när de upptäcker att de pga minskat underlag inte kan erbjuda de program eleverna var antagna till? Det här är inte seriöst! Är det kommunen som betalar, så ska kommunen kunna säga nej till etablering av nya friskolor man inte har råd med. Eller ska vi låta privata skolors jakt på vinst urholka den kommunala budgeten och hota elevernas rätt att gå på de program de blivit antagna till?

Idag tänkte jag berätta om mitt besök till Globen Shoping i Sthlm. Det händer sällan att jag shoppar. Jag har nämligen shoppingfobi sedan jag för många år sen hade en sambo som alltid ville ha med mig på sina shoppingrundor, som ibland kunde hålla i 8 timmar (och flera dagar, dessutom). Jag får därför alltid en panikkänsla när ngn i min närhet nämner ordet shoppingcenter. Men nu skulle jag träffa en kompis jag inte hade sett på flera år, och shoppingcentret var alltså den bestämda träffpunkten.

Eftersom jag kom för tidigt (till platsen såklart), så fick jag chansen att gå runt och kolla lite grann. Jag såg att det t ex fanns en McDonalds. Ovanför det låg Kapahl, som av ngn konstig anledning skickar en massa sms-reklam till min mobil som jag inte vet hur man stoppar. Och som ni ser på bilden fanns Stadium ovanpå.
Det fanns även en subway och en thairestaurang. Även en affär med träningstillbehör vid namn Jabb.se, och bredvid så kunde man klippa håret på Globens Hårvård.

Men vad som stack i ögonen var den stora byggnaden tillhörande vårdjätten Carema mitt ibland de 60 butikerna. Det var ortopediska huset, och vad som stack i ögonen var inte dess storlek utan det faktum att det tydligen inte bara var hårdvård som såldes som en vara på shopcentret, utan även riktig vård. Ett stenkast bort, bredvid butiken Jabb.se, låg dessutom Kunskapsgymnasiet, och alldeles vid entrén till Globen Shop, var det svårt att missa den stora reklamen för ett företag som sålde jobbcoaching.

          Jag tycker det illustrerar tydligt hur allt fler viktiga samhällsfunktioner som vård, utbildning mfl, hamnar under marknadens kontroll där fördelning sker efter plånbok istället för behov. Man kanske inte kan svänga in till en friskola och köpa sig höga betyg på samma sätt som man kan gå in i en skoaffär och köpa sig nya skor, men att skolor börjar erbjuda höga betyg som ett sätt att locka till sig elever är ett belagt faktum (läs t ex Christina Wikströms avhandling ”Grade Inflation and School Competition”). Det går inte heller att sätta en prislapp på en utbildning och stänga ut dem som inte har råd på samma sätt som man på en affär kan vägra sälja skor till den som inte kan betala. Men det är helt klart att elever som bedöms olönsamma är inte välkomna i vinstdrivande friskolor, ngt som många med funktionsnedsättning fått erfara. Men skolan är åtminstone skattefinansierad. Privatfinansierad vård däremot funkar exakt som en skoaffär, fast prislappen är högre. Tror ni mig inte, så fråga patienterna på Barnsjukhuset Martina där man ska ha köpt en privat försäkring (eller betalat 1’400 kr per besök) för att få vård.

          Detta är ingen ödesbestämd utveckling som vi inte kan göra ngt åt, utan det är resultatet av medvetna politiska beslut. I Reinfeldts drömsamhälle så kanske man ska kunna ägna en hel dag åt shopping där man börjar på Kappahl och handlar lite kläder, går sen på McDonalds för att få i sig en hamburgare, innan man fortsätter vidare till Carema för att köpa sig en högre köplacering och avsluta dagen med att gå in på skolkontoret och köpa lite högre betyg till sina barn.. om de inte råkar sitta i rullstoll, det vill säga. Men jag tror att de flesta av oss vill ngt helt annat.

 

 I inlägget nedan sammanfattar jag en artikel som jag skrev och som kom att publiceras i tidningarna Uppmana och ETC och som utgör svaret på SvD:s ledarskribent Per Gudmundsons rasistiska artikel från 25 juni ang den sk invandrarbrottsligheten. Den som vill gräva djupare i problematiken hänvisas till orihinalartikeln i Uppmana eller ETC.

Kort finns av olika slag. Det finns t ex körkort, id-kort, kreditkort, bankkort, och sim-kort. Men bland alla sorters kort finns det en, som borgarna på sistone blivit särskilt förtjusta i och som jag tanker skriva om idag: SD-kortet.

Efter omröstningen den 1 juli, då oppositionen lyckades mot alliansregeringens vilja få igenom bl a att förtidspensionärer som nollklassats ska få tillbaka sin tidigare ersättning, anklagade Reinfeldt Socialdemokraterna för att ge Sverigedemokraterna inflytande. Detta är också kontentan i Riedls blogginlägg igår. Väldigt lågt med tanke på att SD I 94% av fallen röstar med regeringen. Hyckleri?

Enligt Riedl finns det en grundläggande skillnad mellan när SD röstar med regeringen och när de röstar med oppositionen. På Facebook skriver han helt öppet:

Det här är ju sandlådenivå: hans argument kan lika gärna användas mot honom själv, då man på samma sätt kan invända att oppositionen också hade kunnat vinna alla omröstningar om inte de borgerliga partierna samarbetade med varandra. Inte ens den mest vågade logiska kullerbytan hade kunnat förläna en förklaring till varför det skulle vara så som Riedl påstår, att när SD röstar med oppositionen så betyder det att denna ger SD inflytande, medan det helt plötsligt inte alls betyder att alliansen ger SD inflytande när de röstar med alliansen.

Det är sällan SD kommer med egna förslag de röstar på. Iställer pendlar de mellan att rösta med regeringen och oppositionen. Därav epitetet vågmästarroll, om inte Riedl har förstått det! Regeringen är alltså lika beroende av SD för att få igenom sin politik som oppositionen är det. Detta inflytande som SD har, har varken S eller M gett till dem. Det är tyvärr väljarna som gjort det. Men faktum är att SD röstar så ofta med regeringen (94% av fallen) att det vore befängt att kalla SD för opposition.

SD-kortet är alltså borgerlighetens senaste leksak: ett kort de numera börjat spela när de i brist på argument känner sig trängda i ett hörn i den politiska debatten.

Det här med årstiderna âr intressant. När länder i norr som Sverige har sommar, så har länder i syd som Chile vinter. I länder vid ekvatorn, som Colombia, finns inga årstider alls. Vid sidan av de vanliga årstiderna, upplever jag i Umea även ngt jag kallar för årstider av moral panik, som refererar till ändringar i det sociala klimatet snarare än vädret. Varje sommar rapporterar media om de ”farliga” stadsdelarna ålidhem och Ersboda.

          Det här med trygghet är paradoxalt: ofta finns det en stor skillnad mellan vilka platser som upplevs som tryggast och vilka som faktiskt är det. En kartläggning av centrumkärnan visar att brotten sker framför allt pa vasaplan, rådhus- och rehnmarkstorget, till skillnad fran parker och parkeringsplatser, som upplevs som mer otrygga (se rapporten från trygghetsseminariet, s. 3). Och ska man snacka om var de flesta brottslingarna bor, så är det Haga, och ålidhem, till skillnad från Östra Ersboda, där många tror.

          Det finns nog en etnisk aspekt i det hela, då många sätter likhetstecken mellan invandrare och brott. Tidigare har jag skrivit om den felaktiga tolkningen av statistiken som Sverigedemokraterna gör. Enligt BRå, är sannolikheten att misstänkas för brott 2,5 ggr högre för en invandrare i jämfôrelse med en infödd svensk. Medan vissa studier förklarar detta utifrån diskriminerande processer inom rätssväsendet, sätter SD likhetstecken mellan att misstänkas och att faktiskt ha begått ett brott. Och skulle denna ekvation stämma, sa skulle detta trots allt innebära att den stora majoriteten av invandrarna inte är brottslingar.

          Vad som sticker i ögonen är att även polisen spelar i händerna pa SD. 2009 startades en debatt om den utbredda rasismen inom poliskåren som jag tycker får förnyad aktualitet nu när polisen varnar boende i Huddinge för påstått inbrottsbenägna folkgrupper som sydamerikaner, rumäner, mörkhyade mfl. Såhär i efterhand får Masoud Kamali rätt i sin utredning där han påtalar behovet av att införa en vidareutbildning om diskriminering för bl a poliser.

          Om vi nu som i varje sommar får uppleva en ny våg av skriverier om Ersboda och ålidhem, sa säger jag redan nu att den här gången kan man inte skylla inbrotten på mig, för även om polisen tycker att jag som sydamerikan inte bara har dansen i blodet utan även brottet, sa är jag bortrest. Och jag som brukar säga att jag faktiskt inte har dansen i blodet, så måste man nog erkänna att vem som helst har mera dans i blodet än polisen verkar ha celler i hjärnan!

Vad förvånad jag blir över att borgarna inte skrivit ett ord här på vk-bloggen om att de fått stryk av oppositionen i dagens omröstning i riksdagen gällande FAS 3. Nu när regeringen förlorat flera omröstningar och äntligen insett att de faktiskt bara är en minoritetsregering, är kaxigheten från deras sida liksom borta. I fråga efter fråga har de börjat backa av rädsla för att förlora en omröstning, men beträffande FAS 3 har de inte velat ge sig.

          På FAS 3 hamnar arbetslösa efter 450 dagars deltagande i den sk jobb- och utvecklingsgarantin (som är allt annat än en garanti på att man får jobb). För en ersättning som är lägre än a-kassan, tvingas de att jobba med arbetsuppgifter som inte annars skulle ha utförts.. eller så är tanken. I praktiken används FAS 3 av oseriösa företag för att slippa anställa. Den som går på FAS 3 kostar inte arbetsgivaren någonting, eftersom ingen lön betalas ut. Istället är det arbetsgivaren som får betalt. Även när den arbetslöse som deltar i FAS 3 utför arbetsuppgifter som anställda inte utför, så råder det aktivitetsförbud: man får inte delta i ngt utbildningsprogram, man får inte ansöka om starta-eget-bidrag, man får inte praktisera på ett ställe där praktiken kan sedan övergå till en anställning, osv. Hur fan ska man få jobb då?

          Efter förslag från oppsitionen (S+V+Mp) har regeringen getts i uppdrag att stoppa anvisningen av arbetslösa till FAS 3 i väntan på att regeringen ska komma med förslag på ändringar av FAS 3. Eftersom SD ställde sig bakom förslaget, förlorade regeringen omröstningen. Men till skillnad från alla andra gånger har varken Riedl (m) eller Ågren (m) ondgjort sig på sina vk-bloggar över att Oppositionen gör "gemensam sak" med Sverigedemokraterna. Kan det vara för att de är less på att bli påminda om att Sverigedemokraterna i 90% av fallen faktiskt röstar med alliansen? Det är skrämmande att t.o.m. ett främlingsfientligt parti som SD är emot FAS 3, men inte alliansen!

Det där med att ta bort straffimmunitet, det gäller väl inte fortkörningar?, Carl XVI Gustaf apropå förslaget om avskaffad rättsimmunitet för statschefer.

Gissa min irritation igår när jag satt vid busskuren och väntade på bussen i nästan en timme och bussjäveln kom aldrig. Jag var inte ensam, utan det stod 3 st till där, men de gick efter ett tag, medan jag satt kvar. När jag till sist lessnade och ringde till Länstrafiken så svarade de: ”du har väl inte gått efter tidtabellen för vardagar, va? Idag är det söndag”. Vaddå söndag? Tänkte jag! Det var ju fan en måndag! Sen föll det för mig att det var sjätte juni: nationaldagen ;P.

          Det här med nationaldagsfirandet är intressant. I de flesta länder firar man på nationaldagen att man uppnått självständighet. I t ex USA firar man att landet befriades från det brittiska imperiet, i Colombia firar man att man befriade sig från Spanien och i Finland firar man att man gjorde sig självständig från Ryssland. Men i Sverige firar man att Gustav Vasa blev kung! Visserligen innebar detta att Sverige lämnade Kalmar Unionen (som omfattade även Norge och Danmark), men i pratkiken nyttjas dagen av Kungaparet för att glorifiera monarkin.

          Med anledning av kungens besök i Eslöv arrangerade SSU en demonstration mot monarkin. Socialism – inte feodalism, var en av parollerna. Som bekant uppstod monarkin som institution under den feodala tiden, där alla människor inte var lika inför lagen. Även om kungen idag inte har det politiska inflytande han hade då, är monarki en förlegad kvarleva som utgör ett undantag i en annars modern rättsstat. Till sin natur är monarkin odemokratisk då tronen ärvs istället för att väljas utav folket, för att inte nämna kungens straffimmunitet eller det faktum att merparten av de skattepengar som går till kungahuset står utanför offentlig insyn.

          Inte heller verkar monarkin ge oss den goda internationella marknadsföring som många tycks tro. När man åker utomlands är det sällan man träffar någon som vet vem Sveriges kung är. Om det är någon som Sverige är känd för i internationella sammanhang så är det snarare Olof Palme. Viktiga internationella affärer ingår man inte i för att man fått träffa kungen, utan sådana överväganden följer kalla ekonomiska kalkyler. Och de flesta andra länder verkar inte behöva någon kung för att hävda sig i den internationella handeln. Banderollen SSU håller slår huvudet på spiken: Vi kan representera oss själva!

I sin kommentar om World Values Survey-undersökningen, beklagar sig Moderaternas landstingsråd i Västerbotten Nicklas Sandström om att hela 21 procent av 18–29-åringarna kan tänka sig att byta parti för en mindre summa pengar. Ärligt talat så förstår jag mig inte på moderaterna. Är det inte precis en tusenlapp mera i plånboken som de lovat ut väljarna år 2006 i form av jobbskatteavdrag om de vann valet? Ok om moderaterna vill vinna val genom sådan billig populism, men stå fan i mig för det åtminstone!

Första maj för 2 år sen glömmer jag aldrig. Bland alla de plakat som folk bar på i vårat förstamajtåg, fanns det ett som skilde sig från alla andra. Till skillnad från alla andra plakat, som handlade om försämringar som den borgerliga regeringen genomfört, var det här plakatet riktat mot våran egen kommunledning. På det stod det att läsa: Yttrandefrihet för våra busschaufförer!

          Bussföretaget Nobina har varit fokus för en del skriverier i de lokala tidningarna de 2 senaste åren. Bl a har media uppmärksammat deras märkliga personalpolicy, som i praktiken verkar ha gått ut på att sätta kritiska anställda på plats genom olika repressalier. Vi alla minns protesten på Vasaplan när en chaufför blev skickad hem efter att han inte hade haft slipsen på sig. Vi minns även chauffören Rabih Ballout som fick sparken för att han hade skrivit ett medborgarförslag till kommunen om att de skulle granska företaget, ngt som Nobina betraktade som illojalt beteende.

          Denna händelse aktualiserade problematiken med privatiseringarna. Så länge en verksamhet drivs inom offentlig sektor, har de anställda en grundlagstadgad rättighet till meddelarfrihet. Det innebär att de inte omfattas av lojalitetsplikten i kontakt med media, vilket innebär att de kan avslöja missförhållanden och uttrycka kritik gentemot sin arbetsgivare. Men så fort en verksamhet läggs ut på entreprenad, räknas den som tillhörande privat sektor, och då är det munkavle som gäller.

          Från fackligt håll har vi uppmärksammat problematiken långt innan. Via LO-s, Kommunals s-förening, SSU Umeå och Fackliga Utskottet i Umeås Socialdemokratiska Arbetarekommun, har de fackliga krafterna inom vårt parti, satt press för att meddelarfrihet ska vara ett krav i samband med upphandlingar. Tack vare det gick Socialdemokraterna till val i vår kommun på att genomföra det, och i måndags när fullmäktige fattade beslut om ny upphandlingspolicy blev detta verklighet. Nu är DET vallöftet uppfyllt i alla fall.

Protesterna mot den spanska regeringens hantering av den ekonomiska krisen är omfattande. Arbetslösheten är skyhög, och folkmassorna har samlats överallt i olika städer för att bl a protestera mot pensionssystemet, sjukvårdssystemet, korruptionsskandaler och allt möjligt. Den spanska regeringen representerar inte längre sitt folk. Ännu mer förvånande är omvärldens reaktioner (eller snarare brist på reaktioner) efter att manifestationerna nu olagligförklarats. I Katalunien tar även polisen till våld för att ge sig på fredliga demonstranter:

Kommer ni ihåg att Bush och Blair hänvisade till den påstådda existensen av massförstörelsevapen som anledning till att de invaderade Irak? Länge har man letat men man har inte hittat nånting... förrän nu. Det mexikanska nyhetsprogrammet presenterar bildbeviset nedan:

Det här är nog de massförstörelsevapen som Bush och Blair menade hotade västvärlden.

Jag hann inte skriva svaren på frågorna jag ställde i morse i tid, men här kommer de i alla fall:

1. I runda slantar har den borgerliga regeringen sänkt skatterna med 100 miljarder under förra mandatperioden (jag räknar alltså inte in skattesänkningarna för 5te jobbskatteavdraget, som bara det räcker för att avskaffa barnfattigdomen)

2. Västerbottens Läns Landsting har en budget på i runda slantar 8 miljarder.

3. Regeringens skattesänkningar är alltså så omfattande att de motsvarar 12,5 ggr budgeten för Västerbottens Läns Landsting. Mätt i landsting, så har regeringen alltså skurit ner resurser från offentlig sektor motsvarande 12,5 landsting i Västerbottens storleksordning. Fatta hur mkt vi hade kunnat göra inom offentlig sektor med dessa pengar alltså!! Nu hade inte allt det gått till landstingen, utan det hade fördelats mellan landsting, kommuner osv. Men fatta hur många som hade kunnat anställas för de pengarna..

..är skattesänkningarna försvarsbart med tanke på hur underbemannad den offentliga sektorn är? Men mer pengar i plånboken för överklassen (som fått merparten av skattesänkningarna) är nog viktigare för den här regeringen än att personalen inom skola, vård och omsorg ska kunna göra ett bra jobb utan att behöva springa ihjäl sig.

Moderaterna pissar på välfärden. Inte bokstavligen, som det verkar på bilden till vänster, tagen när Riedl blir utbuad då han försvarar försämringarna i sjukförsäkringen. Snarare i en djupare mening då företrädare för moderater, utan att känna ngn skam i kroppen envisas med att försvara försämringarna i sjukförsäkringen.

          Den som gått längst i detta avseende är Edward Riedl. När det inte bara är den politiska oppositionen som protesterar utan även läkare och nu senast t.o.m. kyrkan, då har den moderatledda regeringen i allmänhetens ögon förlorat all trovärdighet i fråga om sina avsikter med den nya sjukförsäkringen. Cancersjuka som blir av med sin ersättning, multisjuka som hänvisats till socialbidrag, självmordsfall med anknytning till att man utförsäkrats, för att inte nämna det totala antalet utförsäkringsfall, som beräknas vara uppe på 77'000 år 2014.

           Som företrädare för alliansen, skakar Riedl ifrån sig all kritik och väljer att angripa kyrkan för att den enligt hans tycke inte ska lägga sig i politik. Men han verkade inte särskilt missnöjd när han förra året fick möjligheten att hålla tal tillsammans med folkpartisten Anna Steele-Karlström för stadskyrkan i samband med förintelsens minnesdag. DÅ hade han inga problem med att blanda in kyrkan och politik! Bara det att kyrkan fördömer nazismen är i sig en politisk handling. Så vitt jag vet var nazisterna ingen schackklubb, utan de var ett parti!

          Att ta ställning för alla människors lika värde, kräver oundvikligen att man tar ställning i politiska frågor. Att, som Riedl gör, anklaga S och V för att ha kapat kyrkan är befängt! Man behöver inte vara socialist för att ha vett att förstå att det nya sjukförsäkringssystemet förstört så många människors liv. Släpp för fan prestigen! Gör om, gör rätt!
 

Idag befinner jag mig på kurs med fackligt aktiva ungdomar från olika förbund och diskuterar den svenska modellen. Bl a går vi igenom den danske sociologens Gøsta Esping-Andersens välkända indelning i konservativa, liberala och socialdemokratiska välfärdsmodeller och hur olika politiska beslut har konsekvenser på de välfärdsinstitutioner som uppstått genom facklig kamp i Sverige. Jag rekommenderar starkt hans bok The three worlds of welfare capitalism, men idag har jag pga tidsbrist inga möjligheter att blogga, så jag lägger ut nedanstående videoklipp från The Daily show som jag vet ni kommer att gilla ;). Kolla dem gärna i ordning. Första kortklippet är del ett och klippet längst ner är del 2.

 Äntligen har vi fått ett slut på lusktontraktsaffären som det varit mkt skriverier om. För dem som inte känner till det, så rör det sig om en arbetsbeskrivning som anställda inom Umeå Kommuns särbo och korttidsboenden tvingades skriva på. Bl a krävdes att man skulle visa lust och vilja i arbetet, ngt som tjänstemännen sedan hade i avsikt att göra till kriterium för lönesättning.

           Höjden av idioti! Att man blir betygsatt av sin arbetsgivare utifrån utseende är tyvärr ngt många inom t ex handeln drabbas av, men att bli lönesatt efter sitt leende är ngt som jag inte ens i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig. Som tur är blev detta förslag dock aldrig verklighet och förra veckan fick vi dessutom bort det eländiga lustkontraktet, som media kom att kalla denna arbetsbeskrivning. Men jag vill gärna reda ut några missförstånd som uppstått kring vad som skett.

           Till att börja med är det felaktigt att Kommunal, som det stod i VF den 30/4, bara skulle motsatt sig kravet på att visa lust och vilja. Vi har motsatt oss hela dokumentet, vilket framgår av protokollet från LSG Äldre den 17/3-2011 . Det stämmer dock att Kommunal sa OK till dokumentet i LSG-förhandlingarna den 1 dec-2010, men som resultatet av en kompromiss där vi fick löften om:

- att vägran att skriva på inte skulle ligga till grund för disciplinära åtgärder, vilket de anställda skulle informeras om (se protokollet från LSG Äldre, 3 nov-2010).

- att dokumentet inte skulle utgöra ett avtal, utan den anställdes underskrift innebar enbart att denne har läst det (se protokollet från LSG Äldre, 1 dec 2010).

           Verkligheten ute på arbetsplatserna blev dock en helt annan, då många av våra medlemmar tvingades skriva på under hot om disciplinära åtgärder. En del enhetschefer gjorde också märkliga tolkningar av dokumentet för att rättfärdiga delade turer eller få folk att stanna kvar efter arbetspassets slut istället för att lämna över sina arbetsuppgifter till nattpersonalen.

           Frågan diskuterades också på kommunfullmäktige, där socialdemokraterna, som vi har en facklig-politisk samverkan med, uttryckte sin skepsis mot lustkontraktet men ville inte ingripa för att inte köra över Kommunal som redan hade sagt OK till dokumentet. Men när det var klart att arbetsgivaren bröt kompromissen, uttryckte vi explicit för tjänstemännen (denna gång med stöd av ett årsmötesbeslut) att vi INTE ställer oss bakom. Trots detta valde de att köra över oss (se protokollet från LSG Äldre den 17/3-2011), varpå vi kontaktade socialdemokraterna, som då såg till att lyfta upp frågan i kommunstyrelsens personalutskott, som beslutade att skrota lustkontraktet.

           Det är vid såna här tillfällen man blir som mest påmint om varför Kommunal har en facklig-politisk samverkan med Socialdemokraterna. Om vi ska kunna kämpa för våra medlemmars intressen, måste vi våga ta ställning i politiska frågor och mobilisera de politiska krafter vi kan påverka.
 

Ser med vilken gädje Umeås moderate kommunalråd Anders Ågren skriver att han varit på studiebesök på Umeva. Det är viktigt att politikerna deltar i olika studier som är nödvändiga för att de ska genomföra sina förtroendeuppdrag. Ibland så måste man ta ledigt från jobbet för att fara på dessa uppdrag och då kan man stödja sig på grundlagen för att hävda denna rättighet.

          Men av ngt mysteriöst skäl, så verkar inte borgarna tycka det är lika viktigt med fackliga uppdrag, för de är inte bara helt ointresserade av att underlätta det, utan regeringen rent av sätter allt fler käppar i hjulet för detta. Nu senast är det regeringens föreslagna ”förenklingar” i studieledighetslagen. Förra gången de genomförde ”förenklingar”, så var det i semesterlagen, med följden att långtidssjukskrivna förlorar 13 semesterdagar, och arbetsskadade blir av med 25 semesterdagar.

          Att ordet ”förenkling” är en omskrivning av begreppet ”försämring” vet vi alltså sedan länge. Moderatsvenskan är inte ett lätt språk att lära sig, som jag tidigare påpekat. Regeringen använder exakt samma ord som finns i svenskan men de laddas med en helt motsatt innebörd. Utförsäkring kallas Omförsäkring, och att dra in sjukersättningen för cancersjuka kallas för att hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbete. Men i fallet med ”förenklingarna” i studieledighetslagen, så får jag medge att det faktiskt handlar om en förenkling: det blir enklare för arbetsgivaren att neka ledigt åt sina anställda som vill gå fackliga kurser.

          Det är på fackliga kurser man lär sig vilka rättigheter man har på sitt jobb. Detta är ingenting man lär sig i skolan eller av arbetsgivaren. Men nu ska man enligt förslaget ha varit anställd i 6 månader för att ha rätt att gå på facklig kurs, eller 12 månader de senaste 2 åren. Där faller flertalet visstidsanställda bort, som faktiskt är de som mest behöver dessa kurser. I den kategorin hittar vi bl ungdomar inom restaurangbranschen som luras till gratis provjobb, anställda på butiker som betygsätts utifrån utseende, vikarier inom äldreomsorgen som inte rings in trots att de fått företrädesrätt osv. Och som om det inte vore nog så ska du söka 6 månader i förväg för att arbetsgivaren inte ska kunna skjuta upp din ledighet.. för en kurs på bara 3 dagar för vilken man tycker att arbetsgivaren faktiskt kan hitta en vikarie med 2 veckors varsel!

          Om nu moderater som Riedl menar allvar med att de anser att facket uppfyller en viktig roll, så kan de gärna förklara för oss fackliga medlemmar varför regeringen klubbar igenom lag efter lag som försämrar det fackliga arbetet. Det här dubbla spelet där högern officiellt säger sig inte ha ngt emot facket, men motarbetar fackföreningsrörelsen under bordet är ingenting annat än hyckleri!

Den här veckan har varit intensiv, men väldigt givande. Som en del av er redan vet, så har Umeås Socialdemokrater haft sitt årsmöte nu i söndags, så jag kunde inte festa lika hårt på lördagkväll, för då hade jag inte pallat åka till årsmötet kl 13 dagen efter. De som känner mig bra vet att jag är allt annat än en morgonmänniska... ja, jag tycker att kl 13 är fortfarande morgon, så det säger allt ;).

Vår tidigare ordförande Åsa Ögren hade meddelat långt tidigare att hon avböjer omval, så f.o.m. igår är det Christer Lindvall som är vår ordförande, som ni säkert sett på nyheterna. Jag brukar låta mig underhållas av de barnsliga kommentarer som man ofta hittar i anslutning till nyhetsariklar på VK:s hemsida, men den här gången lyste dem med sin frånvaro.. med undantag av följande kommentar som gjorde min dag. Signaturen Kalle skriver:

Är det så dåligt ställt i Umeås sosse-topp att de inte kunde hitta någon bättre än norrlänningen Lindvall? Det är illavarslande [...] En ordförande med bättre lokalkännedom hade varit önskvärt. (Se kommentaren från Kalle den 20/3 kl 23:05)

Ja, vad ska man svara på det här? Ähh.. om inte ngn informerat Kalle, så ligger Umeå i Norrland. Det kanske är Kalle själv som är i behov av bättre lokalkännedom ;). Men det är klart.. i vk:s borgerliga läsekrets är alla argument mot sossar -även dåliga argument- giltiga argument.

Ett annt viktigt beslut vi tog var att ställa oss bakom Håkan Juholt som partiledare och Carin Jämtin som partisekreterare. De ombud vi har valt till kongressen företräder oss och måste få veta vem de får mandat från oss att rösta på. Enkelt!

Annars var det en intensiv vecka, som sagt. Jag har börjat träna, jag har utsetts av Kommunal sektion 5 till facklig-politisk ansvarig. Jag har även köpt en biljett till Colombia för att hälsa på föräldrarna och gamla barndomsvänner på sommaren, så jag kommer nog tillbaka på hösten med Göran-Perssonmage, solbränna och nya tatueringar i vanlig ordning ;).

Idag fyller Riedls blogg sitt 2-årsjubileum. Eftersom han nog inte märkt det själv, så tar jag mig friheten att fira den åt han. Det är alltså idag för två år sen som hans första blogginlägg skrevs på VK. Sen dess har den moderate riksdagsledamoten Edward Riedl varit en flitig bloggare med flera inlägg om dan. Bland mina favoritinlägg på hans blogg kan man finna:

          -Vi moderater vill inte sälja Lycksele Lasarett, där Riedl förnekar moderaternas avsikter att sälja ut lasarettet i Lycksele efter att VK dagen innan avslöjat att moderaterna lovat en utförsäljning av Lycksele Lasarett i det valmanifest de lanserade inför landstingsvalet.

          -Sjukvård ska betalas gemensamt via skatten, där Riedl påstår att moderaterna vill att sjukvården ska finansieras genom skatter och hävdar att sossarna bedriver en skrämselpropaganda när vi säger att detta inte stämmer. I så fall kommer denna skrämselpropaganda från moderaterna själva, som på sin egen hemsida själva erkänner att de är för privatfinansierade "alternativ" till den skattefinansierade sjukvården. Särskilt positiva är de till barnsjukhuset Martina, där ett läkarbesök kan gå på 1'400 spänn.

          -Facket sänker medlemsavgifterna - inte utan att man funderar, där Riedl påstår att If Metall hade en hög medlemsavgift för att socialdemokraterna skulle vinna valet och att de efter valet därför sänkte den. Intressant i det här fallet är att det inte var medlemsavgiften som sänktes, utan a-kasseavgiften, vars storlek inte bestäms av facket utan av regeringen.

          -Sjukförsäkringen, där Riedl påstår att förändringarna (läs försämringarna) i sjukförsäkringssystemet var nödvändiga eftersom sjuktalen innebar en kostnadsbelastning för systemet. Hur ett överskott på 48 miljarder kan utgöra en kostnadsbelastning, förblir en gåta.

          Men det avsolut bästa på Riedls blogg är faktiskt en kommentar som han skriver i anslutning till sitt inlägg Uppdrag Granskning: Sjukförsäkringen:

          Ni läste inte fel: Han säger faktiskt Tack.

Såväl Andreas Lundgren (s) som jag har vid olika tillfällen uttryckt vår besvikelse över att partistyrelsen konsekvent vägrat uttala sig mot primegateaffären, där Svenskt Näringsliv infiltrerat partiet via namnkunniga socialdemokrater anställda på PR-byrån Primes. I den mån man kan säga att partiledningen uttalat sig om händelsen, så är det en otydlig kommentar från partisekreterarens sida som snarare riktar kritik mot oss partimedlemmar som reagerat mot att Svenskt Näringsliv köpt sig inflytande i partiet. Men nu har Umeå Arbetarkommun fått nog. Som svar på en interpellation ställd av Andreas Lundgren och mig, har Umeå Arbetarkommun antagit följande skrivelse författad av Åsa Ögren (ordf) och Helen Pettersson (viceordf) som sin egen, för att skicka en tydlig signal uppåt om vår hållning här uppe bland Umeås Socialdemokrater. Vi kräver att tystnaden bryts, partistyrelsen måste komma med besked. Nedan kan ni läsa skrivelsen:

          Med anledning av den diskussion som varit kring det socialdemokratiska partiet och PR-byrån Prime känner vi ett behov av att markera mot den typen av arbetssätt som Svenskt Näringsliv och Prime har ägnat sig åt. Det ska inte råda någon som helst tvivel om att det är helt oacceptabelt att försöka köpa sig till inflytande i vårt parti.

          Efter två valförluster i rad är det nog inte många som lyfter på ögonbrynen då det Socialdemokratiska partiet med självrannsakan analyserar och vill veta vad som gick snett. Det tillsätts en kriskommission, vår partiledare väljer att avgå och det kallas till extra partikongress. Inget konstigt alls. Det konstiga och fullständigt oacceptabla är att flera månader efter valnederlaget via media få kännedom om Svenskt Näringslivs infiltrering i genomförandet av vår Socialdemokratiska valrörelse.

          Vi, den svenska arbetarrörelsen, är en folkrörelse. För det Socialdemokratiska partiet innebär det en omfattande dialog inom hela rörelsen. Partikongressen året före valet var en uppvisning i folkrörelse. Efter ett brett rådslagsarbete fastslog den interna representativa demokratin de politiska riktlinjer som vi var överens om att gå till val på. Därför blev många förvånade då vi i valrörelsen inte alltid kände igen budskapet. 

          För Svenskt Näringsliv var det säkert billigt med 4 miljoner kronor. En PR-byrå där många sossar jobbar, en del av dem namnkunniga och därmed också medialt intressanta, nog kan man förstå hur Svenskt Näringsliv tänkte. Dom är en intresseorganisation med uppgift att främja näringslivets snäva ekonomiska intressen. Men hur tänkte Niklas Nordström?

          Det är för oss fullständigt obegripligt och oacceptabelt att han utnyttjar sina nätverk, sina gamla vänner och låter Svenskt Näringsliv infiltrera folkrörelsen mot betalning. Beväpnad med färdigskrivna debattartiklar, med mötesaktiviteter och tillhandahållande av argument som ledde partikamrater rakt in i onyanserade ställningstaganden om tillväxtpolitik långt från partikongressens ställningstaganden. Även eftervalsanalysen har präglats av Primes argumentation, till och med under själva valnatten satt Nordström i TV-sofforna som socialdemokratisk analytiker.

          Vi Socialdemokrater måste stå upp för vår folkrörelse. Därför förutsätter vi att det är sista gången enskilda partikamrater eller grupper inom arbetarrörelsen låter sig köpas. Kommunikationskonsulent Niklas Nordström har utan tvekan agerat omdömeslöst och hans förtroende är förbrukat. Detta är dock inte en personfråga utan en fråga om var och på vilket sätt som den Socialdemokratiska valrörelsen organiseras och styrs. 

          Vis av erfarenheten går vi nu vidare och ser fram emot den extra partikongressen. Med ny partiledning och ny styrka plockar vi fram partikongressens beslut om politiska riktlinjer och tar oss återigen an den politiska vardagen med den ideologiska kraft i folkrörelsen som vårt parti har.

Umeås Socialdemokratiska Arbetarekommun, enligt repskapsbeslut 2011-01-31.

Sverigedemokraternas historia - bilderna partiet helst vill glömma 

Jag blir ärligt talat bestört när jag ser hur en del av våra egna företrädare i partiet försöker lägga locket på primegateaffären. Än idag har inte partiledningen uttalat sig om händelsen, om vi nu inte ska räkna partisekreterarens (icke-)uttalande, där han snarare än att ta tydligt avstånd från primesossarnas agerande, kritiserar medlemmarna för att de krävt åtgärder.

          Det som Niklas Nordström & Co gjorde var att låta vår motpart Svenskt Näringsliv köpa sig inflytande i partiet. De har kartlaggt partimedlemmar som de tycker har obekvämma åsikter, de har skrivit debattartiklar på uppdrag åt Svenskt Näringsliv och låtit höga partiföreträdare skriva under, de har genomfört valundersökningar vars resultat redan var uppgjort på förhand i syfte att vrida partiets politik i den riktning Svenskt Näringsliv betalat för. De har alltså låtit Svenskt Näringsliv infiltrera vårt parti. Och det enda vi hört från partiledningen kring detta är tystnad.

          Ingen av primesossarna har dementerat de här uppgifterna, och Niklas Nordström själv har i en artikel i Aftonbladet erkänt vad som skett, även om han ser det som ett hälsosämt sätt att "stärka kontakterna mellan näringslivet och socialdemokratiska företrädare".

          Det finns många förseelser av mindre allvar som partiet varit mkt snabbt att ta avstånd ifrån, men det här är man helt tyst om. Även SSU:s ordf. Jytte Gutelands agerande är väldigt märkligt. Efter flera veckors tystnad väljer hon att, liksom Baylan, tolka reaktionerna efter skandalens avslöjande som en falangstrind mellan höger och vänster, för att uppmana till lugn och ro och undvika en splittring av partiet. Ja! Samma Jytte Guteland som direkt efter valförlusten går ut och kräver hela partiledningens avgång, ska nu prata om splittring!

          Även Lennart Holmlund hakar på. Ngt fördömande av primegateaffären från hans sida lyser med sin frånvaro, men vad han tycker om medlemmarnas reaktioner är däremot tydligt, då han på sin blogg också kopplar dem till falangstriderna från SSU. För det första så är de här falangstriderna ingenting som kommer från SSU, utan de har alltid funnits sedan partiets bildande och har snarare spridits till SSU, där de varit som starkast. Den som känner till sitt partis historia, vet om detta. Och för det andra -vilket är mkt viktigare- så handlar inte den uppståndelse som uppstått efter primegate om politik, det handlar om moral.

          Det här har INGENTING med höger och vänster att göra. Det handlar om partiets interna demokrati som tagit skada av primegate och partiledningens ovilja att ta tag i detta. Partiets interna demokrati är en angelägenhet för alla, så sluta göra det till en fråga om höger och vänster.

Den stora faran är inte människornas ondska utan de goda människornas tystnad.

Ja, jag tänker på primegate!

Det är lite deprimerande att julen är över och allt återgår till det normala. I det stora hela hade jag en god jul, som jag tillbringade med mina nära och kära, och jag fick presenter och julhälsningar från alla möjliga. Men en mkt speciell person fick jag aldrig några julhälsningar ifrån :(. Det är det moderate landstingsrådet Nicklas Sandström, som tydligen inte tyckte om mitt julkort till han som jag länkade till i en kommentar på hans blogg, för han svarar på de andras kommentarer men inte min julhälsning :(. Inte heller svarar han på mitt inlägg om hans sjukvårdspolitik. Jag börjar tro att han inte gillar mig :(. ...Och jag som accepterade Sandströms vänförfrågan på facebook häromdagen.

          Men för väljarnas skull borde väl Sandström kunna ge besked. Så lätt kommer han väl inte undan ;P. I mitt inlägg till han beskrev jag hur landstinget i Sthlm tvingas skära ner på vården för att finansiera överetableringen av privata vårdgivare i överklassområden, som en följd av den moderatinförda reformen Vårdval Stockholm. När regeringen tog bort landstingets möjlighet att säga nej till privata etableringar, har vi i Västerbotten valt att begränsa problemen genom en annan modell vi kallar Hälsoval för att skilja den från Vårdval Sthlm. I Hälsoval Västerbotten utgår ersättningen till vårdgivarna bl a från socioekonomiska faktorer, så att inte de privata väljer alla att etablera sig i bara attraktiva områden för att undvika olönsamma patienter från lägre socioekonomiska grupper som vanligen har sämre hälsa och utgör en större kostnad.

          Detta gick ju borgarna i Västerbotten med på under förra mandatperiod, men nu helt plötsligt säger Nicklas Sandström att begreppet Hälsovalet innebär lägre ambitioner än vårdvalsmodellen. Så är alliansen nu helt plötsligt emot hälsovalet? Vill de importera nu Filippa Reinfeldts vårdvalsmodell från Sthlm? Eller vad är det de menar egentligen? När de nu börjat kräva att ribban för vilka tjänster som en privat vårdgivare måste erbjuda för att få etablera sig ska sänkas (basuppdraget), så är detta ett första steg bort från hälsovalet och närmare vårdvalet. Kan de berätta för oss vilka fler steg de har planerat? Vi vill gärna ha klara besked.

Jag är en klant!! Än en gång har jag glömt en viktig födelsedag: min bloggs! Den här bloggen föddes förra året den 20nde december, och sen dess har den varit ett kontroversiellt ämne. Älskad bland vissa, och hatad bland andra, har den lyckats med att med några få undantag hålla sig dagligen i gång, trots dataintrång och barnsliga mediautspel från moderater.

          Om jag nu med anledning av bloggens födelsedag ska ägna några rader åt the best of min blogg, borde jag börja med att skriva just om inlägget med titeln Svarta Gänget, som var den mest gillade över hela vk den 23 juli.

          Jan Nilsson (m) har ju aldrig ”tid” att svara på mina frågor om hans politik (se de tre inläggen som förblivit obesvarade här, här och här), men min musiksmak har han däremot all tid i världen att diskutera. I anslutning till Svarta Gänget förfasar han sig över videoklippet nedan med låten med samma namn från Björn Afzelius. Indignerad frågar han: Är det här socialdemokratisk polemik och politik? Står (S) för jämförelse med t.ex. Hitler och statsministern i Sverige? Det skulle jag vilja veta.

          Nej, det är inte socialdemokratisk polemik. Det är min musiksmak. Om inte Jan gillar den, kan han i sedvanlig ordning be herr Riedl (m) skicka ett pressmeddelande. Vi står inte för en jämförelse med Hitler och Reinfeldt (även om moderaterna har ett mörkt förflutet, vilket är vad Afzelius syftar på). Däremot har hans partikamrat herr Riedl jämfört mig med Sovjet. Står moderaterna för det? Det skulle jag vilja veta.

          På min fråga får vi inledningsvis inget svar, utan bara en kommentar på mitt svar där han gör en kovändning. Helt plötsligt är det inte min musiksmak utan bildsekvenserna han stör sig på. Såhär skriver han: Top5, har inte sagt ett ljud om musiken. […] Det jag talar om är fotomontaget som ligger långt under nivån för en som säger sig vara demokratisk socialist och särskilt när man står på en (S)-lista. Att till "Svarta gänget" mixa bilder av Hitler, Mussolini, avrättningar, Reinfeldt och andra välfärdsdemokrater är lågt. Ingen regering har heller satsat mer pengar på välfärden.

Hur Jan säger sig inte ha ngt emot val av låt, som kallar moderaterna för bästisar med rasisterna, på samma gång som han reagerar mot bilden på Hitler, förblir nog en gåta för mig. Men Jan har helt rätt: bilden på Hitler var inte alls passande. Jag hade hellre lagt en bild på Malan, som grundade apartheidregimen som moderaterna stödde på 60-talet, men nu är det inte jag som gjort kollaget. Och jag som äntligen blir glad att Jan för en gångs skull vill diskutera politik när han skriver att ingen regering har satsat mer pengar på välfärden än alliansen, blir dock väldigt besviken när jag aldrig får ngt svar om hur detta kan påstås med bakgrund av de skattesänkningar på 100 miljarder som alliansen hade gjort. För vad jag förstår så finansieras väl inte välfärden med luft?

          Efter flera påpekanden om att han inte svarat på frågan om huruvida moderaterna står för den jämförelse mellan mig och Sovjet som Riedl gjort, känner inte Jan att han längre kan undvika frågan: Alejandro, du fick ett svar om jämförelserna, men VK tog tydligen inte in det. Förstår faktiskt inte varför. […] I mångt och mycket känns det kanske som om du tänker mer som kommunist än socialdemokrat. Eller har jag fel?

Nu får vi alltså se det gamla hederliga kommunistkortet, som varje moderat som är värd namnet alltid spelar när han i brist på argument inte vet vad han ska säga. Men än roligare är påståendet om att VK skulle tagit bort hans svar. Kommentarer som skrivs av inloggade användare (som Jan och jag) passerar aldrig ngt filter, utan de kommer upp direkt. Därför kan inte VK ha spärrat hans svar som han påstår, om det inte var så att han skulle skrivit det oinloggad som t ex anonym signatur. Avslöjad?

          Under bloggens ettåriga existens har jag fått se många sjuka kommentarer. Vissa roliga, andra mindre roliga. Men de här tar ju priset!

För nästan 2 månader sen undrade jag vad Aftonbladet höll på med när de i stora rubriker skrev att SD hade tänkt rösta med sossarna i en del frågor. Jävligt märkligt eftersom SD i 99% av fallen röstar med alliansen utan att det blir ngn nyhet av det. Och än en gång blir detta en nyhet när sossarna med stöd av SD får igenom besparingar i riksdagskansliet, som sedan borgarnas maktövertagande svält till oproportionerliga dimensioner. Rena ramaskri blir det från borgerligt håll som ingenting har emot att göra besparingar på a-kassan, sjukförsäkringen och stöden till kommuner och landsting som står för välfärden, men jävlar om ngn rör i deras riksdagskansli för där ska det minsann inte göras några nedskärningar.

          Som ett försök att plocka billiga poäng, så tar Reinfeldt fasta på att SD röstade med den rödgröna oppositionen för att säga att sossarna tillsammans med SD skickar de här besparingarna som en julhälsning till personalen på kansliet. Men för precis 5 dagar sen blev den rödgröna oppositionens förslag om förbättringar i sjukförsäkringen nedröstad av alliansen, och gissa med stöd av vem.. och blev det några stora rubriker då? Tack vare alliansen och SD föblir sjukförsäkringen inhuman.

          Men eftersom det är jul, så får jag väl be Edward Riedl (m) skicka en julhälsning från mig till herr Reinfeldt. Så nästa gång du ser honom, Ed, så får du visa honom fingret och hälsa att det är från mig.

 Kommunalrådet i Täby beslutade att höja sina egna löner med 10% och tjänar därmed betydligt mer än många i riksdagen. Tänk om vi vanliga arbetare kunde lönesätta oss själva ;)

När Aftonbladet avslöjade näringslivets infiltreringsförsök i Socialdemokratiska Arbetarpartiet, blev jag förvånad. Inte för att jag skulle förväntat mig ngt annat av Nordström, Batljan och andra s-märkta moderater än att de skulle låta sig köpas av högst bjudande. Jag var snarare förvånad över att Svenskt Näringsliv alls ansåg sig behöva betala för den tjänsten.

          Visserligen bidrog Nordströms och Melins sk valundersökning till att vrida den interna debatten i partiet till höger. Utifrån ett underlag på 16 personer som svarade att de röstade på (s) 2006 men bytte block 2010 pga socialdemokratins samarbete med V, 14 personer som också röstade likadant pga socialdemokraternas negativa inställning till pigavdraget, och 11 pers som också valde att byta till det blåa blocket pga socialdemokraternas inställning i kärnkraftsfrågan, så drar denna sk undersökning slutsatsen att samarbetet med V och Mp liksom partiets motstånd till pigavdraget var stora orsaker till valnederlaget.

          Trots att undersökningen pga dessa brister sågats rejält av flera skribenter, så blev dessa påståenden till självklara sanningar i debatten. Många är dem som glömt varför det rödgröna samarbetet alls inleddes. Miljöpartiets vacklande mellan höger och vänster och de bittra minnen från försämringarna i LAS och andra reformer borgarna fått igenom med hjälp av Mp, gjorde att (s) ville försäkra sig om Mp:s stöd genom att bilda ett samarbete. När Mona Sahlin sen går ut och meddelar att Vänsterpartiet utestängs från samarbetet, uppstår starka protester inom (s) som tolkar detta som en högervridning. Partiet upplever det största tappet ett parti på bara en månad kan drabbas av: hela 6,3 procentenheter. Och därför tar man in Vänsterpartiet.

          Det är klart att samarbetet med V skrämde bort en hel del röster, men frågan är om det alls var fler röster än dem partiet skulle förlorat om V aldrig tagits med i koalitionen. Man kan också spekulera om hur många röster vi hade kunnat locka om vi hade utestängt Mp, men hade vi då kunnat vara säkra på att vi hade fått det passiva stöd från Mp som hade krävts för att bilda en minoritetsregering?

          Allt detta var helt plötsligt bortglömt, och snabbt blev det rödgröna samarbetet liksom partiets avsaknad av tillväxtpolitik huvudförklaringen till valnederlaget. Allt enligt avtalet med Svenskt Näringsliv, som beställt en kärnkraftsvänlig socialdemokrati negativt inställd till förmögenhets- och fastighetsskatten som påstods vara tillväxthämmande. Men frågan är om Svenskt Näringsliv ens hade behövt betala för det här? För näringslivet har hur som helst ett starkt inflytande över opinionsbildningen i allmänhet och partiledningens ekonomiska åsikter i synnerhet. Högervridningen inom partiet är mkt äldre än primeaffären. Det var långt före den här skandalen som kommunstyrelsens s-märkta ordföringar i Sundbyberg, Nynäshamn och Sigtuna krävde tillsammans med N Nordström försämringar i LAS. Varken Damberg eller Nordström var mindre högervridna i sina unga år när de ledde SSU-förbundet än de är idag. Och Mona Sahlin, som redan på 90-talet förespråkade införandet av pigavdraget, gav nu ett ”tillväxtvänligt” avgångstal där hon är för privatisering, jobbskatteavdrag samt stupstockar och nedtrappningar i a-kassan.

          Så problemet i vårat parti är inte att näringslivet anlitar några sossar för att vrida partiet till höger, utan snarare att våra företrädare gör det helt gratis utan att ens va medvetna om att de går näringslivets ärenden. Men framför allt är problemet att vi inte märker att vi själva står för en högerpolitik förrän vi får veta att den blivit beställd av våran motpart.

Äntligen har vår partisekreterare brutit tystnaden och uttalat sig om prime-affären. Jag tycker det är klokt att vara försiktig och tålmodigt vänta tills alla fakta kommit fram så man inte hastar fram ett uttalande som man sen får äta upp om/när det sen visar sig utgå från felaktiga antaganden. Men efter 3 dagar vill ju alla ha besked och det enda Baylan kan säga är att han vill ha lagstiftning mot dold lobbyng, men själva affären tar han inget tydligt avstånd ifrån om det nu inte är så att man tycker att det räcker med ett:

Jag förutsätter naturligtvis att alla människor företräder sina egna åsikter, och, när man företräder oss socialdemokrater, våra medlemmar och väljare.

          Istället så går han till angrepp mot oss medlemmar som med rätta krävt en förklaring genom att be oss ”gräva ner stridsyxorna”. Om den strid mellan partiets höger- och vänsterfalanger som Aftonbladet menar ska ha blåst upp så säger Ibbe att:

Socialdemokratin är per definition ett mittenvänsterparti. Hela den här märkningen av folk som än det ena, än det andra är väldigt destruktiv. Jag ser dessutom att det är ganska mycket övertoner. Man måste lugna ner sig och ta ett ansvar.

          Så nu är det inte Nordström, Melin, Batljan, Fällman, Tocarczyk och andra socialdemokrater varigenom Svenskt Näringsliv infiltrerat partiet, som ska ha åsidosatt sitt ansvar. Istället är det medlemmarna som reagerat på det, som nu partisekreteraren kräver ett ansvar utav. Att förneka det uppenbara faktumet att det finns höger och vänster i partiet förlänar inte Baylan särskilt mkt trovärdighet, om man säger så. Om partiet nu är en folkrörelse, så är det för att vi utgör ett massrörelseparti bestående av en bred skara människor med de mest skiftande åsikterna. Och det är denna mångfald som berikar vårt parti. Det finns inget skäl att hålla tyst om det.

          De s.k. stridsyxorna som Baylan ber medlemmarna att gräva ner har inget med märkningen av folk i höger och vänster att göra, som han gör gällande. Det handlar om den indignation som uppstår bland gräsrötterna när högt ställda socialdemokrater visar sig vara anlitade av svenskt näringsliv för att driva vårt parti till höger. Detta bemöts av vår partisekreterare genom ett uttalande som skuldbelägger medlemmarna för den skandal som uppstått i ett försök att lägga locket på.

Har du hört lapprappen? Den är riktigt bra. "Jukkasjärvi, Gällivare, Koskuskulle" lyder refrängen och det är lätthänt att man får den på hjärnan, men hur sent det än är när du är ute och går i skogen sent på natten på hösten, sjung för guds skull inte refrängen högt i tro om att du är ensam. När du minst anar det kan en tjej som rastar hunden komma ut från ingenstans. Tro det eller ej: sånt händer!! Det kan jag lova!

          Om man lyssnar noga, så nämns Ullatti på slutet. Tror det ligger 4 mil från Gällivare typ. Trevligare folk har jag inte träffat, och det ser man på valresultatet där över 80% röstade rött i kommunvalet. Det är nästan att man tycker synd om borgarna ;)

För inte länge sen kommenterade jag borgerlighetens förslag till landstingsplan inför nästa år, som inte ens centerpartiets gruppledare på landstinget Olle Edblom till fullo ville stå för när budgeten debatterades på senaste fullmäktige. Antingen så har minnet börjat svika han, eller så har han lärt sig från sin fd landstingskollega Edward Riedl (m) att förneka vad han står för, eftersom han på senaste fullmäktige blånekade att den plan han själv var med och utformade föreslog att hela allmän service skulle konkurrensutsättas.. trots att det står klart och tydligt.

          Vad gäller Lycksele Lasarett vill inte heller borgerligheten kännas vid sitt eget förslag. Redan före valet hade VK avslöjat moderaternas avsikt att privatisera sjukhuset, vilket de klart och tydligt talade om i sitt valmanifest. Men som Riedl (m) ofta brukar, så gick han själv och dementerade det. Och det är klart han måste göra det, för annars får han på skallen av Centerpartiet, som är rädd att tappa röster om de förknippas med ett sånt förslag. Denna splittring var jävligt tydligt i alliansens förslag till landstingsplan där man skriver att:

Alternativa driftsformer av hälso- och sjukvård ska därför prövas. Vår ambition är att utveckla Lycksele lasarett med utökad vårdproduktion. (Se s. 24 i den digitala föredragningslistan)

          Vad fan betyder det egentligen? Definiera ”alternativa driftsformer”. Handlar det om bolagisering? Upphandlingar? Frivilliga insatser? Ska sjukhuset säljas ut, upphandlas bort eller - som man gjort med kommunala verksamheter i borgerligt styrda stockholmskommuner: skänkas bort? Detta får man inte veta, för alliansen är inte överens inbördes. En sak är trots allt säkert: det handlar om privat drift.

          Läser man hela planen så ser man klart och tydligt att konkurrensutsättning ses som universallösning på allt. Ska man höja kvalitén: konkurrensutsätt! Ska man sänka kostnader: konkurrensutsätt! Ska man förbättra personalvillkor: konkurrensutsätt! Det är ba ett förslag som utgör ngt nytt: att nobelpriset ska gå till Norrlands Universitetssjukhus. Yeah, sure, som om NUS kommer få nobelpriset för att vi på fullmäktige fattar beslut om det. Och jag som trodde att det var nobelförsamlingen vid Karonlinska Institutet som bestämde vart nobelpriset i medicin ska gå. I planen står dock ingenting om hur vi ska lyckas få NUS att vinna priset, men låt mig gissa: konkurrensutsättning!!!

Man undrar vad som gick fel när politiken helt plötsligt började handla om fantasifrågor istället för verkliga problem. Jag hade en diskussion iförgår om Folkpartiets förslag om burkaförbud som påminner alldeles för mkt om de felprioriteringar inom rättsväsendet jag skrev om igår på bloggen.

          Hela jäkla augusti handlade den politiska debatten om huruvida heltäckande slöjor skulle förbjudas i skolan eller inte. Till en början möttes Björklunds förslag med skepticism från hans egna partikamrater, men när Reinfeldt gav klartecknet genom att själv ta ställning i frågan till Björklunds fördel, växte antalet borgerliga röster för ett burkaförbud som svampar på den svenska hösten. Dagligen ploppade det upp flera nya debattinlägg i frågan. Här på VK-bloggen var det Riedl (m) och Britt-Marie Lövgren (Fp) som tog på sig ”ansvaret” att ta den svenska jämställdheten till försvar genom att bilda opinion mot burka och niqab i skolan. Genom sina aktiva insatser i frågan, och med stöd av herr Björklund (Fp) och Reinfeldt (m) som är för ett lagstadgat förbud, kommer de nog säkert rädda jättemånga flickor från den typ av patriarkalt tvång från främmande kulturer som inte riktigt hör hemma här i Sverige. Det ser vi ju från antalet fall anmälda till skolinspektionen förra året rörande problem med elever/lärare som envisats bära heltäckande slöja: 1 fall (att jämföra med de 1'549 andra anmälningar som handlade om ngt annat som myndigheten tog emot). Det är ju jävulskt många som förslaget berör: Ett fall!! Det lukar inte alls populism.

          Jag föreslår en applåd till Björklund (Fp), Reinfeldt (m), Riedl (m) och Britt-Marie Lövgren (Fp) för sina insatser för jämställdhet. Deras kamp mot heltäckande slöjor på skolan betyder så mkt mer för jämställdheten än rätten till heltid (som alliansen är helt emot), barnomsorgen (som får minskade resurser efter att vårdnadsbidraget införts) och småföretagens skyldighet att genomföra lönekartläggningar och jämställdhetsplaner (som alliansen är emot).

          Ojämställda löner, skillnader i anställningsvillkor för män och kvinnor, att pussla ihop familje- och arbetsliv. Det är inga riktiga problem, men burka på skolan däremot.. ojojoj. Borgerligheten hade inte kunnat prioritera bättre.

Det är väl få som har undgått nyheten om 23-åringen som nyligen dömts till böter efter att han i september togs fast av polisen när han med sprayburkar ritade stjärnor och bananer längst Svingen. Många har reagerat på detta med förvåning, och jag tycker mig kunna dela dem i två grupper. De ena, som känner igen stjärnorna och bananerna från det berömda tv-spelet Mario Kart, finner dem roliga och förvånas över att killen nu ska behöva betala böter för det. Den andra gruppen består däremot av personer som trots sina dagliga promenader och cykelturer på Svingen inte ens hade lagt märke till de små krumelurerna och därför blivit tagna på sängen när de får läsa i tidningen att en ”bananvandal” -som VK skriver- tagits fast för skadegörelse.

Jag kan inte plädera för att ngn som har begått ett brott inte ska bestraffas, men man undrar i.a.f. om det just var för att haffa folk som ritar krumelurer ingen bryr sig om som polisen en gång i tiden bildades. Det jag vill lyfta upp är vikten av prioritering.

För inte länge sen fick man se hur många människor som helst skriva på sin facebooklogg följande meddelande:

Skadestånd för mordet på Engla: 75.000 kr. Skadestånd för våldtäkt på 14-flicka: 50.000 kr. Skadestånd för Pirate Bay: 46 miljoner kronor. Kopiera detta om ni tycker: SVenska rättssystemet är korrupt och idiotiskt!!

De 46 miljoner Pirate Bay dömts att betala har en koppling till de ekonomiska förluster som bolagen gjort, och domstolarna har dömt i enlighet med gällande lagstiftning. Med nerladdning försvinner behovet att köpa skivor, och det är en utveckling vi ska bejaka, på samma sätt som vi bejakade uppfinningen av bilen när den ersatte häst och vagn. Att lagstiftningen i många fall är mer anpassad efter storkapitalets snarare än samhällets behov gör inte rättssystemet korrupt. Det gör rättssystemet framstegsfientligt.

Det reser frågan om prioriteringar, och jag måste säga att denna fråga ska framför allt ställas till borgerligheten, som gjort opinionsbildning kring icke-frågor till sin heltidssysselsättning. Fler poliser och skärpta straffsatser har alltid varit en av deras profilfrågor. Edward Riedl (m) har t ex skrivit hela 7 blogginlägg om ämnet, som om fulla fängelser vore det ultimata tecknet på en lyckad kriminalpolitik.

Om vi idag har dubbelt så många fångar som 1976, och 3 gånger så många livstidsdömda som 1993, fast brottsnivån i samhället i stort sett ligger oförändrat, så måste var och en fatta att den strängare kriminalpolitiken inte gett några som helst resultat. Om detta är den samlade kriminalforskningen enig. Men genom att förespråka batongpolitiken så ger politikerna en falsk illusion av handlingskraft: populism, med andra ord. Jag ser hellre satsningar på förebyggande insatser än en borgerlig hårdatagspolitik som i brist på seriösa förslag går ut på att egga väljarkåren mot t ex klottrare.

När jag satt för ett par dar sen med en kompis och kollade på webbsändningen från landstingsfullmäktige, så skrattade han för att jag tydligen hade svurit på fullmäktige. Jag var förvånad eftersom jag inte ens hade märkt det själv, men det jag sa var: "det är inte så jävla enkelt". Big deal! Men poängen är att svordomar utgör en så integrerad del i vårt vardagliga språkbruk, att det är vanligt att man inte märker när man säger dem eftersom många av dem tappat sin förolämpande karaktär. Inte lika fullt vanligt är det däremot med personer som inte märker när de själva ljuger, ngt som verkar vara fallet med centerpartiets gruppledare på landstinget Olle Edblom.

          Som jag påpekade i mitt anförande när jag hänvisade till olika undersökningar, så finns det inga belägg på att konkurrensutsättning skulle leda till minskade kostnader. I många fall när detta varit fallet, så har det skett på bekostnad av personalens villkor och/eller kvaliten. Ändå föreslog borgarna en besparing på 10 miljoner genom att konkurrensutsätta rubbet av Allmän Service. Att det skulle gå att spara pengar på detta sätt, utan ngn analys på hur kvaliten kommer att påverkas, tyckte jag inte alls var seriöst.

          Väl medveten om bristen på seriösitet i förslaget, svarar Olle (C) att de i själva verket inte föreslår att de ska konkurrensutsätta rubbet av allmän service utan bara delar, och påpekar att det bara handlar om att spara 10 av de 284 miljoner han säger att verksamheten omsätter. Vad ska det här betyda? Att eftersom 10 miljoner bara är en bråkdel av verksamheten, så är det bara en bråkdel som ska ut på entreprenad?

          Som gruppledare för Centerpartiet i landstinget, kan inte Olle vara ovetandes i vad hans parti tillsammans med de övriga borgarna skrivit för förslag till landstingsplan, och där står det klart och tydligt: "All verksamhet inom allmän service ska konkurrensutsättas" (Se s. 30 i den tryckta föredragningslistan el. s. 24 i den digitala). Likt förbannat menar han att jag bara vill skrämma upp väljarna när jag påstår att alliansen vill konkurrensutsätta hela allmän service.

          Jadu, jag vet inte vem som skrämmer vem: jag väljarna genom att läsa upp vad borgarna skrivit, eller han mig genom att visa hur obrydd han är om vikten av att vara ärlig i en så viktig fråga.

Nu är senaste landstingssammanträde över och det höll på i två dagar. Vi fattade beslut om budgeten för nästa år, men vi klubbade också igenom en ny landstingsplan: ett dokument som anger de övergripande målsättningar och riktlinjer som ska styra landstinget.

          Som kamraten Pontus Lindgren (s) påpekade när han var uppe i talarstolen, så är det ett bekymmer att borgarna är mer intresserade av att diskutera detaljer i budgeten än de principiella skillnader som ligger bakom respektive partis förslag. Det är klart att demokrati måste få ta sin tid och varje ledamot måste få själv avgöra vad som hon tycker är viktigt att diskutera i en debatt. Här måste vi lita på varandras omdöme. Men borgarna tar inte sitt ansvar när de genom att ständigt diskutera skillnader i budgeten av promillestorlek gör att ett möte som hade kunnat ta en halv dag istället tar två dagar. Detta kostar ju skattepengar, eftersom ledamöterna ska ha sitt arvode plus ersättning för förlorad arbetsinkomst. Visserligen en promillesumma, men bryr sig borgarna så jävla mkt om promilleskillnader så får de väl se till att sammanträdet inte tar så lång tid. Med så många inlägg tar det 4 timmar från det att man anmäler att man vill ha ordet tills att man får det. Hur mkt borgarna tjafsar om detaljer, är det ändå vi som vinner omröstningarna, så vad är vitsen?

          En mkt viktigare fråga tyckte jag var det farliga i alliansens förslag att låta budgeten präglas av fler inslag av prestationsbaserad fördelning av resurserna. Det innebär att en verksamhet inte får pengar för att lösa de uppgifter den ska lösa, utan snarare så förutsätts den lösa uppgifterna för att kunna få de pengarna. En verksamhet får alltså inte pengar för att lösa uppgifter utan löser uppgifter för att få pengar. Man undrar vilken nytta pengarna i så fall gör, när de pengar en verksamhet behöver för att lösa en uppgift ges i efterhand när uppgifterna redan är löst. Det här ställer ju verkligheten upp och ner: det som ska va medlet (pengar) blir till självändamål och det som ska va mål blir ett medel. På så sätt vill borgarna få in bakvägen ett marknadstänkande och ett vinstintresse i landstingets verksamheter.

          Lite roligt blev det på slutet där jag råkade säga att jag ville ha "avfall" på borgerlighetens förslag, när jag menade "avslag". Det måste ha varit en freudiansk felsägning ;).

Igår hade vi mandatperiodens första landstingsfullmäktigesammanträde, och redan då hände en hel del grejer. Vi valde för första gången i det här landstingets historia en kvinna till fullmäktigeordförande. Socialdemokrat förstås ;). Det var på tiden.

          Sedan skulle ledamöterna fotograferas, som man brukar göra i början på varje mandatperiod, och då fick jag veta att jag är första landstingsfulläktigeledamot i Västerbottens Läns Landstings historia att bli fotograferad med kepsen på. Tiderna förändras. Socialdemokraterna skriver historia ;).

          Hade fullmäktigesalen varit ett klassrum, hade jag nog fått arga blickar från folkpartisterna, för visst var det utbildningsministern Jan Björklund (Fp) som sagt att man inte ska få ha kepsen på i klassrummet?  Medan sossarna strävar framåt, så strävar Fp bakåt. Hade Björklund fått bestämma, så hade han säkert också infört kvarsittning, söndagsskola, skoluniformer, barnaga.. disciplin, disciplin, disciplin. Det är såna hittepåfrågor Folkpartiet tvingats till när de gått så långt till höger att de inte längre kan skiljas från moderaterna och därför tvingas hitta på ngt annat att profilera sig med än den socialliberalism de inte längre vill kännas vid.

Å herregud!! Vilken daaaag!! Jag höll på att plågas ihjäl i dag när jag satt hela dagen på landstingsfullmäktige (LTF) och kämpade riktigt hårt för att inte somna.

Hade jag sovit dåligt? Svar: Nej

Hade ngn i smyg lagt en sömntablett i mitt kaffe? Svar: Nej

          Jag tvingades stå ut med politiker från alliansen som ville briljera redan första dan. Det började riktigt bra, måste jag erkänna. När vi skulle fatta beslut om ändringar i hälsovalet blev det en riktigt bra ideologisk debatt. Alliansen argumenterade för att  ribban för vilka tjänster en privat hälsocentral ska vara tvungen att erbjuda för att kunna få tillstånd från landstinget att etablera sig (basuppdraget) ska sättas väldigt lågt, så att flera privata hälsocentraler ska kunna etablera sig. Medan vi på det rödgröna blocket påpekade vikten av att ställa höga krav för att kunna säkerställa en bra skattefinansierad service och undvika en överetablering till följd av oseriösa aktörer som etablerar sig när ribban är satt så låg.

          Men sen började det hela urarta när Olle Edblom (C) fick för sig att privata vårdbolag inte stoppar in en del av skattepengarna i privata fickor istället för att investera dem i verksamhet. Alltså, tror han att privata vårdbolag bedriver välgörenhet, eller? De bedriver en affärsrörelse i vinstsyfte, och då är det klart att en del av de skattepengar som deras verksamhet finansieras av går till vinstutbetalningar till aktieägare istället för till vård! Men Nä..! Olle var tvungen att gång efter gång efter gång hävda att detta inte stämde, i ett patetiskt försök att ge sig på V för att alliansen helt enkelt fått för sig att V utgör den svaga länken inom det rödgröna samarbetet.

          Men OK, ett så viktigt beslut måste föregås av långa diskussioner. Kan man inte acceptera detta, så ska man inte sitta i LTF. Problemet är att ÄVEN när borgarna höll med om de förslag till beslut som vi genom landstingsstyrelsen föreslog, så fortsatte de att gå upp och debattera, och då är bollen satt i rullning för då måste vi gå upp och svara. Herregud, ska borgarna debattera, så får de göra det när de INTE håller med!!!! Men eftersom det var webbsändning, så var en hel del av dem tvungna att gå upp och visa sig va duktiga genom att slänga ur sig "kloka" inlägg även när vi behandlade tekniska frågor utan ideologisk betydelse, där det rådde enighet tvärsöver blockgränserna. Och på det sättet förhalade de beslut, som de ändå var för. Och så höll de på HELA dan!

          Man satt ba och tänkte: Vilket plågeri, plz just kill me!!! Om ni ska hålla på så länge, snälla lägg ett yrkande!

I de här tiderna då försämring blivit synonym med förnyelse, måste jag instämma med sången nedan. För även om jag inte skulle referera till mig själv och mina partikamrater som ett sossepack, måste vi instämma i det akuta behovet av att vända tillbaks "från borg’lig politik till det välfärdssamhälle som vi byggde åt envar [...] Innan skit-Försäkringskassan gasar alla sjuka och skickar resten på en kurs i Gulag", som låten lyder ;). Mkt tänkvärt, enjoy:

 

I skrivande stund har det nästan gått 4 timmar sen jag åt middag. Ändå så känner jag som att min mage kommer när som helst att smälla!! Fy fan vad mätt jag är! Vi satt för länge på möte med arbetarkommunens styrelse, och när vi sist fick gå hem så gjorde jag ett spontant besök till ett av de nattöppna restaurangerna som finns i stan, och då vräkte jag i mig allt jag kunde innan de skulle hinna stänga buffén. Det där ska jag aldrig göra mer, utan jag går och lägger mig hellre hungrigt.

          Fast då och då måste man kunna ge sig lyxen att äta ngt extragott. Framför allt när det finns anledning att fira, som ikväll. Trots allt mediatjat om Mona Sahlins avgång och att partiet befinner sig i kris, så fortsätter vi att växa i medlemsantal. Bara de senaste 2 månaderna har vi fått 34 nya medlemmar i Umeå, fick vi veta idag på arbetarkommunens styrelsemöte.

Media tycks inte ens ha märkt att Västerbotten faktiskt blivit rödare. Robertsfors, Vilhelmina, Sorsele, Nordmaling och flera andra kommuner som styrdes av borgarna gick över till socialdemokratiskt styre, och i landstinget gick vi också framåt. Det är inte partiet som befinner sig i kris. Det är partiledningen med sitt säte i Sthlm, som verkar sakna förmågan att lära sig från oss här uppe. Det här ska borgerligheten ha klart för sig: kampviljan i Västerbotten går det inte att ta död på. Den lever starkt och växer sig allt större för varje dag som går.

          Nu ska jag gå och lägga mig med övermätt mage och hoppas att jag inte får nå mardrömmar.

Att högerns ledare Holmberg kräver att jag ska avgå är inte så märkvärdigt. Det är hans yrke. Men när han kräver att jag ska avgå därför att en ambassadör rest hem, då framstår han som ett alltför villigt, tjänstvilligt offer för en inbillad påtryckning från en främmande makt. Nu är min avgång inte lika aktuell säger Holmberg, ty ambassadören kommit tillbaka. Sannerligen är detta en logikens triumf över vettet. Låt oss bygga en vakttur åt Holmberg ute på Arlanda. Där kan han sitta och se ambassadörerna komma och gå, räkna in ambassadörer och räkna ut vad han skall tycka. Men låt oss i höstens val se till att Holmberg inte får något ansvar för den svenska utrikespolitiken.

                                                                                    Olof Palme, 1 maj 1968

           Länge har högern kännetecknats av en total avsaknad av kritisk insikt i vad USA gör ute i världen. Det gällde då 1968 när moderatledaren Ynge Holmberg tyckte att Palme skämde ut Sverige när Palmes krav till USA att lämna Vietnam ledde till att USA:s ambassadör lämnade Sverige. Och det gäller även nu år 2010 när moderaternas riksdagsledamot från Umeå Edward Riedl tycker på sin blogg att kommunalrådet Lennart Holmlund (s) skämmer ut Umeå när han kräver att USA:s ambassadpersonal ska skickas tillbaka till USA när det avslöjats att ambassaden gjort sig skyldiga för spioneri mot Sverige.

          Samtidigt som Riedl erkänner att det är oacceptabelt att USA spionerar mot oss, invänder han att frågan kvarstår "hur omfattande detta varit och i vilket syfte". Och då är min enkla fråga: i vilket syfte och i vilken omfattning spioneri från en främmande makt som USA måste vara enligt herr Riedl för att vi ska låtsas som om ingenting har hänt och låter ambassadören stanna kvar i Sverige för att göra det han inte har ngn rätt att göra här? Det är inte första gången USA gör sig skyldig för spioneri. När får det vara nog?

För ett helt annat perspektiv kring skandalboken, läs Malin Ullgrens recenssion Kungaboken handlar om män som inte ser kvinnor som människor.

Tidigare har jag diskuterat medlemmarnas inställning till fackets politiska samverkan med socialdemokratin. Framför allt är detta en angelägen fråga för Kommunal att diskutera med tanke på risken som uppstår att sitta på dubbla stolar om man ena stunden som kommunalare företräder medlemmar anställda av kommunen (eller landtinget för den delen) och för deras krav gentemot arbetsgivaren, för att i andra stunden sitta som socialdemokrat på arbetsgivarsidan. Det är klart att detta reser frågor om trovärdighet.

          Det är viktigt att reda ut oklarheter som råder kring den här frågan. Ska vi på Kommunal strida för att få igenom våra medlemmars krav gentemot arbetsgivaren, måste vi vara beredda att, när tillfället ges, se till att bli invalda i de politiska församlingar som styr arbetsgivarens agerande. Via fackliga förhandlingar kan vi påverka arbetsgivaren, men denne är inte bunden av lagstiftningen att gå med på de krav vi ställer. Genom att sitta i fullmäktigen, nämnder och styrelser, kan vi däremot se till att driva igenom personalens krav utan att arbetsgivaren kommer undan. Tack vare detta har personalen t ex fått rätt till heltid, och även mkt mer.

          Men det är viktigt att poängtera att vi inte sitter på den arbetsgivarstol som man samtidigt är anställd av! Är man vårdbiträde anställd av Umeå Kommuns Socialtjänst t ex, då sitter man inte som politiker i socialnämnden, utan då tar man istället ett uppdrag i t.ex. Tekniska Nämnden eller Landstinget, som man inte är anställd av. Då slipper man sitta på dubbla stolar.

          Om en facklig förtroendevald på Kommunal hellre försvarar arbetsgivarens agerande inför missnöjda medlemmar än att driva sina medlemmars krav gentemot såväl partiet som arbetsgivaren, så har hon missuppfattat sitt uppdrag och bör lämna sin plats till förfogande. Vårt politiska engagemang inom socialdemokratin ska vara en garant för att partiet förblir arbetarnas parti.

Det var ett saftigt bostadsbidrag som Victoria och Daniel fick som inflyttningspresent av regeringen, som i höstbudgeten beviljat dem 14 miljoner så de kan flytta till Haga Slott på 1'550 kvadratmeter.

Totalt får kungahuset 120 miljoner (122'183'000 för att vara exakt). Jan Lindmark som är hovets ekonomichef, säger att detta motsvarar en piggelin per svensk. Roligt sätt att resonera då denna summa utgör ungefär dubbelt så mkt som de 68 miljoner som brottsförebygganderådet får, och ungefär lika mkt som det som Folkhälsoinstitutet får (130 miljoner). Bara de 14 miljoner som Victoria och Daniel får som inflyttningspresent är 8 ggr så stor som underskottet i kommunens socialnämnd.

Tänk om jag kunde få sådär mkt i bostadsbidrag. Det är väl inte ens en hel piggelin per svensk. Eller hur, Jan Lindmark?

Kom att tänka på bondens marknad när jag satt och såg på nyheterna det absurda i att skolorna i Östersund får inte handla broccoli och andra råvaror från odlingar som ligger tätt intill, utan måste köpa dem från Ecuador. Detta för att det strider mot lagstiftningen att ”diskriminera” företag på grundval av deras hemvist. Inte ens människor har ett sådant skydd! Man får ju neka en arbetssökande jobb på basis av att hon bor i en annan ort, men man får inte ”diskriminera” ett företag som ligger tusentals kilometer bort när det finns lokala leverantörer som inte behöver köra upp maten. Kolla gärna på klippet nedan:

          Det här är ju inget nytt. Därför stör jag mig som satan när Sven-Olov Edvinsson (C) för att fiska röster går runt på bondens marknad och promotar centerpartiets motion om att Umeå ska handla mer närproducerat. Inget fel med närproducerat, tvärtom! ..Men han vet mkt väl att det inte går: EU-lagstiftningen förordar att ett sånt diskrimineringsskydd som inte ens gäller för människor ska gälla företag. Och detta fick han förklarat för sig av mig på sin egen blogg. Samma förklaring fick han från kommunen, men ändå valde C med stöd av M att köra på.

          Även när jag var på Gotland fick man se affischer överallt från Centerpartiet som gick till val lokalt på att kommunen skulle handla närproducerat. Jag fattar inte vad vitsen är med att föra väljarna bakom ljuset med hjälp av vallöften de vet inte kan infrias. Vill de faktiskt göra ngt åt miljön så får de verka för att vi lämnar EU-helvetet som sörlänningarna folkomröstade oss in i.

De senaste dagarnas diskussioner kring Baltic Gruppens barnsliga utspel med hot om uteblivna investeringar om Socialdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet, samt den samlade borgerlighetens uttalade stöd till Baltic Gruppen, gör en diskussion kring demokrati högst aktuell. Mot bakgrund av detta, så publicerar jag nedan ett inlägg från feberuari som har fått förnyad aktualitet:

Kapitalets revansch i samhället

Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur.

          När Per Albin Hansson (s) uttryckte ovanstående ord 1928 i sitt berömda folkhemstal hade Sverige precis infört allmän rösträtt (1919). För Per Albin var det viktigt att visa att allmän rösträtt bara utgör en begränsad form av demokrati: politisk demokrati. Men sålänge det rådde fattigdom fanns det ingen social demokrati, och så länge det ekonomiska livet styrdes av marknaden (snarare än folkets demokratiskt fattade beslut) fanns det ingen ekonomisk demokrati.

          Arbetarrörelsens kamp för social demokrati har förts i konflikt mot kapitalet genom att ta från kapitalet de arenor där vi förvägrats tillträde. När privatskolor var regeln och kommersiella intressen stängde ut oss från utbildningsmöjligheter bildade vi ABF och folkhögskolor, men framför allt tog vi makten över politiken och stiftade in gratis utbildning för alla i offentlig regi. Genom solidarisk skattefinansiering av skolor, sjukhus, äldreboenden och andra sociala sfärer befriade vi dessa från kommersiella intressen för att kunna garantera allas rätt att på jämlika villkor ta del av dem.

          Även politisk demokrati fick vi i konflikt mot kapitalet, som styrde det politiska livet genom ett rösträttssystem där enbart de förmögna (och företagen) hade rätt att rösta. Genom införandet av allmän rösträtt tog vi politiken ifrån kapitalet och gjorde den till allmän egendom, med jämlika villkor för deltagande.

          Det vi står inför idag är kapitalets revansch, som försöker ta tillbaka förlorad mark. Vinstdrivande friskolor, sjukhus mm är alla uttryck för de kommersiella intressens intrång i vår välfärdssektor. Men inte bara den sociala demokratin är hotad. När alliansregeringens jobbpolitik misslyckats totalt, riskerar politiken att bli beroende av det privata näringslivet. Det är klart att vi ska välkomna initiativ från privatpersoner som Krister Olsson från Balticgruppen som skänkte 20 miljoner till kommunen för att skapa sysselsättning. Men kan vi lita på att Balticgruppen inte förväntar sig någonting tillbaka av kommunens politiska ledning?

          En sak är säker, nämligen att vi kan sluta prata om demokrati när vi hamnar i den sitsen då kommersiella intressen styr vilken politik vi ska föra. Om den här utvecklingen fortsätter kan vi komma att förlora den politiska demokratin innan vi ens hunnit uppnå den ekonomiska. Och då är vi tillbaka på ruta noll, som t.o.m. Per Albin 1928 hade lämnat bakom sig.

Man undrar vilken syn på demokrati som råder inom alliansen när de på VK-bloggen går till samlat försvar för Baltic Gruppen, som hotat med uteblivna investeringar i Umeå om Socialdemokraterna i kommunen bildar ett samarbete med Vänsterpartiet.

Vilken rätt har det privata näringslivet att diktera för Socialdemokratiska Arbetarepartiet vilka partier de ska samarbeta och inte samarbeta med? Man tycker att det är väljarna som genom sina demokratiskt valda partier ska påverka vilka som ska vara kommunalråd, nämndordföringar osv. Men tydligen delar varken näringslivet eller alliansen denna uppfattning.

När alliansregeringens jobbpolitik misslyckats totalt, riskerar politiken att bli beroende av det privata näringslivet. Det är klart att det är positivt med privata företag som vill investera i Umeå, och lika självklart är det att de ska få investera var de vill i landet. Men att -liksom Baltic Gruppen- hota med uteblivna investeringar om det inte blir det politiska styre de hade önskat sig, avslöjar de demokratiska problemen som följer av att göra sig beroende av det privata näringslivet. Istället för att problematisera detta, går alliansen till samlat angrepp på VK-bloggen mot såväl Holmlund (s) som Vänsterpartiet och agerar därmed i Baltic Gruppens ekonomiska intressen.

          En sak är säker, nämligen att vi kan sluta prata om demokrati när vi hamnar i den sitsen då kommersiella intressen styr vilken politik vi ska föra. Detta var jag väldigt tydlig med när jag redan i februari skrev om Baltic Gruppens donationer till kommunen. Och redan då varnade jag för detta.

Man undrar om det är med ironi som Jimmy Lindberg, enligt egen utsago moderat, kallar sig för den skarpaste kniven i lådan på sin blogg, där han i sin iver för att kasta skit på fackföreningsrörelsen agerar språkrör åt sverigedemokraterna i sin syn på fackligt medlemskap.

          Såväl Transportarbetareförbundet som Akademikerförbundet SSR har uteslutit medlemmar för att de är aktiva i sverigedemokraterna. Andra fack är skeptiska till det här sättet att hantera frågan, som vissa menar gör sverigedemokrater till martyrer. Jag är beredd att hålla med, men vilket förhållningssätt facket än intar, så är det upp till förbundet i fråga att själva fatta beslut om saken.

          Den ”skarpaste” kniven i lådan, Jimmy Lindberg, menar dock i kommentartråden att man i ett demokratiskt land inte ska uteslutas från facket pga de politiska åsikter man har.

          Facket är ingen myndighet, det är en FÖRENING. I en förening är det medlemmarna som bestämmer genom demokratiska beslut. Bedömer medlemmarna via sin demokratiskt valda styrelse eller via de beslut de demokratiskt fattar på sina kongresser, att medlemskap i SD är oförenligt med de stadgar medlemmarna demokratiskt fattat beslut om, så ska sverigedemokrater kunna uteslutas från facket. VAD i detta är odemokratiskt? Ska man nu också tycka att ett parti inte ska kunna utesluta en medlem när hennes politiska åsikter strider mot partiets stadgar och ideologi? Så ska nu kristdemokrater få vara med i Vänsterpartiet och moderater i Socialdemokraterna? Ja, hans svar på detta är förvånansvärt: JA.

          Om nu Jimmy är den skarpaste kniven i den borgerliga lådan, kan ni tänka er hur pass skarpa Riedl, Kling, Skiddi och alla andra ”knivar” i den lådan är.

Kolla gärna på den här reklamfilmen från Unga Elektrikerna. Den sammanfattar på ett bra sätt vilka framgångar som fackföreningsrörelsen gjort för oss alla, och vilka faror som hotar vår välfärd.