Nu är det bestämt! I år får Umeås moderate kommunalråd Anders Ågren en tidig födelsedagspresent av mig: en miniräknare. Jag pallar inte längre! Var har karln lärt sig att räkna egentligen? Det är inte första gången som jag måste ge herr Ågren mattelektioner på min blogg. Fortsätter det såhär så kanske jag borde börja ta betalt!

           På väg till sitt sammanträde med SKL passade herr Ågren på att kommentera den nyss släppta OECD-rapporten om inkomstskillnader. Rapporten, som jag undrar om han ens har läst, visar på den enorma ökningen av inkomstklyftorna som skett de senaste decennierna i västvärlden i allmänhet och i Sverige i synnerhet.

           Jag måste erkänna att logiken i Ågrens resonemang är riktigt underhållande. Duktig på siffror som han är, skyller Ågren denna trend på socialdemokraterna genom att konstatera att den största ökningen av inkomstskillnaderna under perioden 1995-2010 skedde under socialdemokratiska regeringar. Ja, kanske för att av dessa 15 år så är det socialdemokraterna som styr i ELVA medan borgarna bara styr i fyra! Är det då konstigt? Man behöver inte vara ett geni för att förstå att man inte kan jämföra två perioder av helt olika längd! Duh! Givet att socialdemokraterna och borgarna styr i olika antal år, måste vi därmed kolla om den ökning av inkomstklyftorna, som sker under den socialdemokratiska delen av perioden, alls är proportionerlig till den andel av hela den 15-års perioden som de 11 år av socialdemokratisk regeringsinnehav utgör.

           Det är här som Anders Ågren goes bananas! Han påstår att 86% av ökningen av inkomstskillnaderna sker under det socialdemokratiska regeringsinnehavet 1995-2006. Var hämtar han den där siffran ifrån? Inte då från rapporten, som jag nu läst för tredje gång utan att kunna hitta ngt stöd för detta påstående! Snarare tvärtom! SvD har en snygg graf som illustrerar detta:

          Under mätperioden 1995-2010 ökar andelen relativt fattiga från 3,7% till 9,1%, dvs. 5,4 procentenheter. Under de 4 år som borgarna sitter vid makten (2006-2010), vilka inte ens utgör en tredje del av hela mätperioden (1995-2010), hinner andelen relativt fattiga öka med 3,1 procentenheter (från 6 % till 9,1%). Ökningen av andelen fattiga under de åren borgarna styr ( 3,1 procentenheter), utgör alltså över hälften av den totala ökningen (på 5,4 procentenheter). Så, över hälften av ökningen av relativ fattigdom sker på bara 4 år av borgerligt styre. Borgarna har alltså bara behövt regera en tredje del av denna 15års period för att kunna orsaka över hälften av skadan! Hur fan lyckas de alltså?

          Med andra ord: det var inte ens sant att den största ökningen av inkomstklyftorna skedde under socialdemokraternas regeringsinnehav, som Ågren påstod. Tvärtom så accelererar ökningen av inkomstklyftorna vid regeringsskiftet 2006! Varför? Svaret är enkelt: jobbskatteavdraget!

          Inte heller när man mäter inkomstskillnaderna i Gini-koefficient får man fram siffran 86% som Anders Ågren skriver om. Inte konstigt att Ågren varken gör sidhänvisningar eller ens länkar till rapporten. Han har helt enkelt inte läst den!!!

          ..och det är såna genier vi skickar till SKL!

Häromdagen fick jag se lite statistik gällande jämställdheten i Umeå. Som väntat, så är det tydligt att kvinnor tjänar mindre än män. Klyftan mellan kvinnor och män gäller inte enbart löner, utan det tar sig även uttryck i anställningstryggheten. Många fler kvinnor än män har visstidsanställningar. Som visstidsanställda, jobbar de utan anställningstrygghet, i ständig ovisshet om huruvida de kommer att få sin anställning förlängd eller ej. Många lever i stand-by, utan att aldrig veta när de ska få jobba nästa gång, i väntan på att telefonen ska ringa så de får veta om de får jobba idag, imorgon eller nästa vecka. Många av dem kan inte köpa något på avbetalning, låna till en bostad eller få ett hyreskontrakt.

          Umeå Kommun, som är den som presenterar denna statistik på sin hemsida, utgör själv inget undantag. De kvinnodominerade yrkesgrupperna som är anställda av Umeå Kommun är också lågavlönade, och de präglas också av en högre grad av otrygga anställningsformer. Men till skillnad från privata arbetsgivare så kan medborgarna påverka Kommunens arbetsgivarpolitik genom att rösta i kommunvalen.

          Socialdemokraterna gick till val i Umeå Kommun bl a på att höja lönerna inom kommunens kvinnodominerade låglönesektorer (se deras kommunpolitiska handlingsprogram på s. 9). Även Vänsterpartiet, som styr Kommunen tillsammans med Socialdemkraterna, gjorde ett liknande vallöfte (se deras program på s. 5). Den borgerliga alliansen, däremot, skrev inte ett enda ord om Kommunens personal i sitt lokala valmanifest. Vallöften om bättre löne- eller anställningsvillkor för kommunens personal lyser med sin frånvaro.

          Utifrån valresultatet från kommunalvalet, som har gett Socialdemokraterna och Vänsterpartiet mandatet att styra Umeå Kommun, borde vi därför förvänta oss en lönesatsning på de lågavlönade kommunalarbetarna. Tyvärr har vi inte sett röken av den. Vi har ett år kvar till mandatperioden är slut och jag börjar undra om den styrande majoriteten har tänkt leva upp till sina vallöften. Klockan tickar.

          Det börjar bli dags för mindre snack och mera verkstad!!

Igår kunde man läsa nedanstående insändare i VK. Jag återger den här på min blogg:

 

Även visstidare är värda rättigheter

Det är med glädje vi ser att i år kommer alla anställda i Umeå Kommun tillhörande Kommunals yrkesgrupper att garanteras löneökning. Detta besked kom från Personalutskottets ordförande Christer Lindwall (s), som under Fullmäktigesammanträdet den 20130325 har uttalat att Kommunen inte ska nolla sina anställda.

Lite lustigt att folkpartiets representant i Landstingsfullmäktige Marianne Normark påstår att Folkpartiet är måna om att patienter med tyngre vårdbehov inte ska prioriteras ned.Väldigt märkligt med tanke på att det var Fp tillsammans med övriga borgerliga partier som införde Kömiljardsreformen, som inneburit att landsting över hela Sverige har låtit patienter med lättare vårdbehov som närmar sig vårdgarantins gräns gå före patienter med tyngre vårdbehov, med ökade väntetider för kroniskt sjuka som följd.

Resurser har omfördelats från patienter med tyngre vårdbehov till friskare patienter, tvärtemot de etiska prioriteringar som Hälso- och sjukvårdslagen föreskriver.

Bra gjort, Marianne!

Man märker att avtalsrörelsen dragit igång på allvar när de borgerliga partierna börjar tävla sinsemellan om vem som uttrycker starkast stöd för arbetsgivarsidan.

För 2 veckor sen skrev jag om avtalsrörelsen. Nu när facken enats om avtalskraven, blir det spännande att se vad det blir för motstånd från arbetsgivarhåll och vad utfallet av den dragkampen blir. Denna fråga avgörs dock centralt och för oss aktiva i Kommunal på lokal nivå, gäller att försöka påverka arbetsgivarna lokalt för att de ska gå med på extra påslag utöver vad förbund och arbetsgivareorganisation avtalar om centralt.

          Merparten av Kommunals medlemmar är offentligt anställda. De jobbar i politiskt styrda verksamheter, vilket innebär att Kommunal måste se till att även utöva politiskt inflytande ute i kommunerna för att få igenom beslut som gagnar medlemmarnas löneutveckling och anställningsvillkor. Under senaste valrörelse var vi därför optimistiska då Socialdemokraterna i Umeå lovade att genomföra en satsning för att höja lönerna inom kommunens kvinnodominerade låglönesektorer (se deras kommunalpolitiska handlingsprogram s. 9). Även Vänsterpartiet gjorde ett liknande löfte (se deras program på s. 5).

          I och med att det röda blocket vann kommunvalet så har vi sett fram emot den utlovade låglönesatsningen. Men den har vi än idag inte sett röken av. Vare sig i årets som i förra årets lönehöjningar, har kommunen gett nämntvärt mer till Kommunals medlemmar än vad det centrala avtalet tvingar kommunen till. Vid 2 tillfällen har alltså den röda kommunledningen haft chansen att visa vad den går för, och båda gånger har den låtit denna chans passera.

          Kommunen gick dessutom inte ens med på någon individgaranti i år. Ingen var garanterad en lägsta lönehöjning, vilket innebär att en del faktiskt fick INGEN löneökning!

          Att borgarna är nöjda förvånar oss inte. Lokala företrädare för Fp som Britt-Marie Lövgren har förespråkat lönesänkningar för ungdomar och Centern har företrätt samma linje centralt. Ordf för SKL:s förhandlingsdelegation Ingela Gardner Sundström (m) applåderar dessutom borttagandet av individgarantin som ett första steg till sifferlösa avtal i framtiden (borgerlighetens våta dröm).

          En förhandling innebär ett givande och tagande. Kommunal fick inte igenom någon individgaranti i det centrala avtalet med SKL (som sedan valet 2006 varit borgerligt styrd). Men det centrala avtalet utgör ett golv och varje kommun är fri att erbjuda bättre villkor. För en röd kommun som Umeå finns ingen anledning att skrota individgarantin, såvida den inte liksom moderatledda SKL strävar efter sifferlösa avtal i framtiden, vilket jag har svårt att tro. Umeås väljare har inte röstat fram S och V för att kommunen ska driva en borgerlig lönepolitik!

          Halva mandatperioden har gått nu och S och V har 2 år på sig att visa att de håller vad de lovar. Återinför individgarantin och gör en rejäl satsning på de lågavlönade. Låt inte chansen gå förlorad att visa vad ni går för!

Lagom till Umeå Pride, som ägde rum  i veckan, kom nyheten att förbundsdirektionen för de 4 Norrlandstingen beslutat att samma avgift ska gälla för samkönade som för olikkönade par i samband med assisterad befruktning.

          Regelverket kring detta skiljer sig från landsting till landsting med avseende på hur gammal man ska vara eller vilken avgift man ska betala för att få behandlingen subventionerad, men gemensamt för alla landsting är att avgiften inte skiljer på lesbiska och heterosexuella. Undantaget är Västerbotten, Västernorrland och Östergötland. I Västerbotten får de kvinnliga paren i normala fall betala 15'000 kr per inseminationsförsök, medan heteropar fått betala bara patientavgiften. I och med förbundsdirektionens beslut kommer alltså de lesbiska paren att betala patientavgift istället, på samma sätt som de olikkönade paren. För att beslutet ska träda i kraft, måste resp. landsting också fatta beslut., vilket förmodligen blir till hösten. Kvar blir bara Östergötland.

          Det här beslutet har sin upprinnelse i RFSU:s rapport Sverigebarometern 2011, som visade att reglerna kring assisterad befruktning skiljer sig markant mellan olika landsting. Rapporten släpptes ut sommaren 2011 och utlöste en debatt i vårt län kring varför vårt landsting hade diskriminerande regler. Frågan har disktuerats i landstingsfullmäktige (LTF) i samband med en interpellation från Nicklas Sandström (m). Förutom Kristdemokraterna har samtliga borgerliga partier varit kritiska till de dikriminerande reglerna, men inget av de la någonsin någon motion i landstingsfullmäktige för beslut.

          För Socialdemokraterna i Västerbotten har inte frågan varit enkel. När debatten initierades för ett år sedan var inte partiet enigt. Som rapporten påtalade, skiljer sig reglerna markant, och för oss har det varit viktigt att uppnå enighet bland de 4 norrlandstingen, så vi inte skulle ha 4 olika regelverk i regionen. Tidigt i processen tog SSU Umeå ställning för att lesbiska par skulle få betala patientavgift, på samma sätt som olikkönade par. Vi skrev en motion till partiets distriktsårskonferens som även Umeås Socialdemokratiska Arbetarekommun ställde sig bakom. När frågan var uppe på distriktsåskonferensen, blev motionen besvarad med hänvisning till att man ville avvakta till att Sveriges Kommuner och Landsting skulle komma med riktlinjer för ett gemensamt regelverk för hela Sverige.

          I veckan kom beslutet från förbundsdirektionen. Det känns skönt att Västerbottens Socialdemokrater äntligen tagit ställning mot diskriminering. Det var på tiden.

Har precis kommit hem efter en lång dag. Först har jag varit och hållit i en facklig grundutbildning för medlemmar för Kommunal och andra LO-förbund. Det är kul att se att intresset för det fackliga ökar ;). Det var en hel dags utbildning och efter det har jag varit och hållit i mitt första styrelsemöte som ordförande för Kommunals s-förening. Det var rikitigt kul, men vid arbetsdagens slut känner man sig trött efter så mycket aktivitet.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att läsa vk-bloggarna. En del av dem är faktiskt underhållande. Läs gärna Britt-Marie Lövgrens (FP) blogginlägg idag. Hon har sen ett tag sen varit aktiv i att skapa opinion för att Umeå Kommun ska anställa ungdomar för 75% av ingångslönen. Det är som att Folkpartiet inte kan släppa det här! Sedan 2010 har de förespråkat lönesänkningar för ungdomar. Först av alla var dock Centerpartiet. Men även moderaterna har haft ett finger med i spelet. Den aktive moderaten Nicklas Sandström har öppet förespråkat lönesänkningar för ungdomar.

Trots sin unga ålder (29 år gammal) är han redan landstingsråd inom Västerbottens Läns Landsting. Eftersom han förespråkat lönesänkningar för ungdomar, så trodde jag att han som ungt landstingsråd var för en sänkning av sitt eget arvode. Jag har därför väntat på att han ska motionera i frågan på landstingsfullmäktige, eftersom han i så fall kan få mitt fulla stöd, men inte ens ett svar har jag fått :(.

Men åter till Britt-Marie Lövgren och henne blogginlägg. Hon förespråkar att ungdomar som anställs ska få 75% av ingångslönen istället för att, som det är idag, få en hel lön. Och sedan har hon mage att påstå att det inte handlar om en lönesänkning!! Men jisses, vilken värld lever hon i? Är inte detta diskriminering? Ungdomar verkar vara en grupp som man som borgerlig politiker anser sig kunna spotta på. Jag menar.. hade borgarna t ex vågat gå ut med ett liknande förslag om att t ex invandrare ska ha lägre löner än infödda svenskar så att de ska kunna få jobb? Förr i tiden försvarade man att kvinnor skulle ha lägre löner för att annars skulle ingen vilja anställa dem när man ändå kan anställa en man. Idag skulle ingen våga resonera på det här sättet, men när det gäller ungdomar är det konstigt nog legitimt för borgerligheten att komma med sådana utspel.

TIllgänglig statistik visar att låga löner inte leder till mindre arbetslöshet. Ungdomar har redan lägre löner än övriga och ändå har de en högre arbetslöshet. LO:s regionala ungdomskommitté i Västerbotten och Norrbotten har skrivit en lysande insändare ang ungdomsarbetslöshet och varför de åtgärder regeringen vidtagit bara har förvärrat den. Jag rekommenderar den: Ge oss ungdomar jobb och utbildning.

Idag kör SSU Umeå en kampanj för att synliggöra våldtäktsproblematiken. Den består av olika affischer som ni kommer se lite här och där överallt på stan samt tapplappar i olika motiv på bussäten och andra ställen.

          När våldtäkt diskuteras ligger fokus många gånger på hur tjejer ska undvika att bli våldtagna, men vi vill gärna vända på det och uppmärksamma att problemet inte ligger hos kvinnor. De ska inte behöva förändra sig och anpassa sitt beteende för att undvika att bli våldtagna, utan snarare bör fokus riktas på de som våldtar. Vi vill även uppmärksamma att flertalet våldtäkter inte sker ute på mörka gränder med främlingar som förövare, utan ofta är våldtäktsmannen ngn som offret är väl bekant med och litar på.

          Våldtäkter är alltså inte isolerade händelser som ska kopplas till enstaka individer med ngn form av störning, utan snarare ett samhällsproblem som är produkten av ett ojämställt samhälle där män står över kvinnor och tar sig rätten att utöva makt över dem.

          Vad som står i affischen nedan kan tyckas vara självklart, ngt som man inte skulle behöva påpeka. Tyvärr är det faktum att en tjej sover i ens säng, en ursäkt som, tro det eller ej, betrakats som en förmildrande omständighet i rättsfall där män dömts för våldtäkt. Andra ursäkter som betraktats som förmildrande omständigheter (eller på annat sätt oberopats för att legitimera en våldtäkt) är exempelvis att tjejen är ens flickvän, att hon haft sex med en förut eller klätt sig urringat. Därav de olika motiven i affischerna.

          Hoppas detta bidrar till en mer nyanserad diskussion för att kunna angripa problemet från rätt vinkel.

 För två dar sen gick en dokumentär på SVT som avslöjade hur Försäkrakingskassans rutiner vid arbetskadeanmälningar drabbar kvinnor som jobbar inom vård och omsorg.

          Tydligen följer Försäkringskassan den gamla lagstiftningen som stiftades1993 när den dåvarande borgerliga regeringen skärpte regelverket, vilket har lett till att bland vårdpersonalen är det bara 1 av 10 av de som söker ersättning för sin arbetsskada som får sin anmälan godkänd - jämfört med varannan bland byggnadsarbetarna. Bland de inom vården som söker ersättning för förslitningsskador är det bara 2 av 100 som får det beviljat, jämfört med 1 av 3 bland byggnadsarbetare.  Som vi kan se i dokumentären, så försvarade den dåvarande moderata riksdagsledamoten Mona Saint Cyr det nya regelverket med att kvinnorna inte borde kommit ut på arbetsmarknaden.

          Trots att regeringen Persson (s) kom fram med ny lagstiftning år 2002 för att lösa problemet, har Inspektionen för Socialförsäkringen hittat att Försäkringskassan fortfarande idag inte följer den nya lagstiftningen. Kvinnor inom vård- och omsorgssektorn står i praktiken oförsäkrade mot arbetsskador.

          Se hela dokumentären här

Igår fick vi lyssna på en spännande radiodebatt mellan SSU Umeås företrädare Veronika Engelmann och Moderaternas företrädare Edward Riedl om Umeås Socialdemokraters krav på 6-timmars arbetsdag.

Det är på inget sätt oväntat att Moderaterna är emot en arbetstidsförkortning till 6-timmars arbetsdag. De röstade också emot 8-timmars arbetsdag när den infördes 1919 och mot 5-dagars arbetsveckan, när den infördes 1971 (innan dess jobbade man 6 dagar i veckan). Och det handlade precis om samma argument:

-vi har inte råd

-det leder till en lönesänkning

-det finns viktigare prioriteringar

Lite intressant att moderaterna använder exakt samma argument idag som 1919 eller 1971. Vi arbetar betydligt mindre idag än då, men lik förbannat har vi ändå högre lön. Det visade sig att vi faktiskt hade råd. Veronika Engelmann förklarar skälet till detta i intervjun, som ni får lyssna på här:

Socialdemokraterna i Umeå har i kväll fattat beslut att ställa sig bakom kravet på 6-timmars arbetsdag.

Mer om detta under den här veckan.

Klockren statusuppdatering som cirkulerar på facebook:

Om du får en vänförfrågan från Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Hillevi Engström eller Jan Björklund, acceptera den inte! Det är ett virus som tar bort din förtidspension, stjäl från de fattiga och importerar billig arbetskraft, ger dina barn 32 klasskamrater, sätter gränser för kärleken och tvingar sjuka att arbeta sig till döds. Kopiera och klistra in i din status! Vi måste sprida ordet vidare ...... :)

– Jag är arg och besviken. Jämställdhetspotten behövs. Vi tycker att det ska löna sig lika bra att vårda gamla och sjuka som att reparera bilar.

Detta är vad Kommunals förbundsordförande, Annelie Nordström, säger till LO-tidningen apropå avsikten från Livs, GS och IF Metall att inte ställa sig bakom LO:s beslut att driva kravet på jämställdhetspotter inför kommande avtalsrörelse (Jämställdhetspott splittrar LO, LO-tidningen, 2011-09-05).

          Det är bra att Nordström tar tydlig ställning för LO-kollektivets lågavlönade medlemmar, men var fanns denna kampvilja när hon i våras avvisade Pappers mfl:s kritik mot industriavtalet? Trots varningar från alla hål om att det nya industriavtalet kunde hota såväl LO-samordningen som kravet på jämställdhetspotter, stödde Kommunals ordförande det nya industriavtalet när det diskuterades i LO-styrelsen. Ställningstagandet från LO-styrelsen blev att det nya industriavtalet är förenlig med LO-samordning, ett beslut som Transport reserverade sig mot. Pappers vägrade att teckna avtalet och även Byggnads och Elektrikerna var starkt kritiska. Såhär uttalade sig SEF:s förbundsordförande Jonas Wallin:

– Att män tjänar mer än kvinnor är ett grundproblem i det svenska samhället. Det industriavtal som nu planeras, sätter stopp för satsningen på jämställdhetspotter som framgångsrikt har minskat gapet mellan kvinnors och mäns löner. Det är ett svek mot alla kvinnor och ett nederlag för jämställdheten. (Industriavtalet ett svek mot kvinnorna, KA 2011-05-20).

          Även arbetsgivarsidan har tolkat avtalet som oförenligt med krav på en jämställdhetspott. Men trots detta valde Kommunal, Handels och HRF att stödja IF Metalls linje i den frågan, och nu ser vi konsekvenserna av detta när avtalsrörelsen kommer igång. Det är ingen slump att det är GS, If Metall och Livs som reserverar sig mot LO:s beslut att driva kravet om jämställdhetspotter. Det är ju precis samma förbund som tecknade det nya industriavtalet, och nu måste de leverera till motparten. Visst fick exempelvis Kommunal en högre procentuell höjning under senaste avtalsrörelse medan industriarbetarna fick stå tillbaka med anledning av finanskrisen. Men hur länge har inte kvinnorna inom vård och omsorg, handeln och hotell- och restaurangbranschen fått stå tillbaka?

          Varken If Metall, GS eller Livs är emot jämställdhetspotten, sägs det, utan de är bara emot nivån på den. Men är man för en jämställdhetspott värd namnet, då förespråkar man inte en nivå på 50 eller 60 kr, som de gjorde. Vill man däremot slippa driva kravet på jämställdhetspott utan att behöva erkänna det, då lägger man ett förslag som man vet att de andra förbund inte kommer att godta.

          Det nya industriavtalet var ett svek mot LO-kollektivets kvinnor och det är lite för sent för Kommunals ordförande att ställa sig kritisk mot samma förbund som hon i våras stödde i sina ansträngningar att få LO att ställa sig bakom det avtal som nu ligger till hinder för att driva kravet på jämställdhetspott.

Klockren statusuppdatering som cirkulerar på facebook:

Om du får en vänförfrågan från Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Hillevi Engström eller Jan Björklund, acceptera den inte! Det är ett virus som tar bort din förtidspension, stjäl från de fattiga och importerar billig arbetskraft, ger dina barn 32 klasskamrater, sätter gränser för kärleken och tvingar sjuka att arbeta sig till döds. Kopiera och klistra in i din status! Vi måste sprida ordet vidare ...... :)

I söndags var det en hel del bloggande om 11 september-attackerna. Det är ett datum få politiska kommentatorer glömmer bort. 12 September däremot, har fallit helt i glömskan. I går var det 90 år sedan kvinnorna fick rösta för första gången i Sverige på lika villkor som männen. Det var 12 september 1921 och det var val till riksdagens andra kammare. Tre år tidigare, dvs 1919, när beslutet togs var Högerpartiet, som moderaterna hette då, hårdknackat motståndare till kvinnlig rösträtt. När valet till andra kammaren hölls 1921, segrade Socialdemokraterna.

12 September är ett datum som inte bör glömmas bort!

Idag hade jag tänkt visa Marianne Garnelis förstamajtal, som handlar om jämställdhet och barnfattigdom. Marianne är ordförande för Handels s-förening i Umeå och talade på första maj för Umeå S-kvinnor där hon också är aktiv. Ni kommer gilla talet:

Kommunal svänger och är nu för rut-avdraget, skrev den moderate riksdagsledamoten från Umeå Edward Riedl här om dagen, för att Kommunals förbundsordförande Annelie Nordström uttalade sig i positiva termer om Reinfeldts förslag att utveckla rut-avdraget för att bidra till att kvinnor ska kunna jobba heltid. Maken till vinklat inlägg har jag aldrig ngnsin skådat, med tanke på att Annelie själv skriver explicit i Kommunalarbetaren att det handlar om hennes personliga åsikter och inte Kommunals.

          På frågan om varför han vinklar fakta, då svarar herr Riedl att han ska kolla närmare på sakligheten i mitt bloggskrivande och lovar bättra sig efter det. Men inte utan at han lägger till att han hoppas att jag förstår ironin så det inte blir några missförstånd. Jag kan försäkra Riedl om att det ironiska i hans svar har inte passerat obemärkt, för det finns inte en enda själ som på allvar skulle tro att han nånsin skulle vilja bättra sig och börja skriva sakligt.

          Trots detta så väcker Riedls inlägg frågor kring vår egen förbundsordförande inom Kommunal, som visar hur lite hon förstått sig på rut-reformen när hon skriver att hon vill ”lätta lite på den moralkakan som ligger över det här med rut”. Varför vi är emot rut-avdraget har ingenting att göra med att vi dömer folk som istället för att städa efter sin egen skit vill anlita andra att göra det. Det lägger vi oss inte i. Det handlar snarare om att hushållsnära tjänster är en bransch som kännetecknas av låga löner, otrygga villkor, stor andel deltider och svårigheter till facklig organisering. På vilket sätt blir det heltider när villkoret för att en LO-kvinna ska kunna höja sin sysselsättningsgrad till heltid är att ta in en annan kvinna på deltid att städa hennes hem?

          Vad har det här med moral att göra? Folk får väl anlita hushållsnära tjänster om de vill, men varför ska det stimuleras med skattelättnader? Om nu Kommunal ska börja tro att Reinfeldt med utvecklingen av rut-avdraget vill bidra till heltidsjobb, då är vi inne på en farlig väg. För hela tanken med avdraget för hushållsnära tjänster är att stimulera tillväxten av en låglönebransch som näringslivet kan tjäna stora pengar på.

          Läs gärna inlägget från Kristina Björk, ordf Kommunal Västerbotten, med förslag för att bidra till fler heltider.

Eftersom jag ofta får kläder i julklapp och födelsedagspresenter, så är jag sällan och handlar kläder. Men det händer. Och då vill jag gärna veta att butiken har kollektivavtal, inte säljer kläder gjorda av barn, behandlar sina anställda schysst mm.

          Därför har jag valt att aldrig sätta en fot på underklädeskedjan Change, som har en policy om att den kvinnliga personalen ska skylta med sin bh-storlek. Vd:n Susann Haglund ser inget konstigt med det, utan hon hävdar att detta uppskattas såväl av kunder som av personalen. Detta tror jag vad jag vill om! Hon påpekar att det är frivilligt, men tillägger att det bara är en person som inte velat följa det.

          Velat och velat.. det är ju säkert så att det finns personal som inte har ngt emot att skylta med sin bh-storlek. Jag skulle inte heller skämmas om jag var kalsongförsäljare och var tvungen att skylta med min snoppstorlek. Men det är liksom inte poängen! Tänk dig att du inte har en trygg anställning utan t.ex. jobbar ba på viss tid och inte vet vad som kommer bli av din anställning när tiden går ut, om den kommer bli förlängd eller inte. Detta är fallet för en stor del av dem som jobbar inom branschen. Kommer du då i alla lägen att våga säga emot din chef? Det är klart att när man inte har en trygg anställning, känner man en press att gå med på vad arbetsgivaren uppmuntrar en till även om man i formell mening inte är tvungen till det. Men även om man har en tillsvidareanställning kan man känna en sådan press. Trots allt, så är ditt levebröd beroende utav din chef och hur hon bedömer dig. Som anställd befinner du dig i en beroendeställning till arbetsgivaren och då kan man undra hur frivilligt det i alla lägen är att man skyltar med sin bh-storlek. Ngn motsvarande policy för manlig personal att visa kalsongstorlek finns det dessutom inte.

          När jag varit på uppsökeriuppdrag för LO och andra fackliga sammanhang har jag träffat handelsanställda, som berättar om att de blir betygsatta utifrån utseende när arbetsgivaren bedömer deras arbetsprestation. Det här händer alltså i världens mest jämställda land. Det är dags att säga stopp!

Känner ni igen den här känslan att helt plötsligt vakna och inte veta var man är? Det händer mig ofta när jag övernattar ngn annanstans än hemma. Man öppnar ögonen och så känner man inte igen nånting tills det går ett par minuter och man kommer ihåg vars man är. En liknande känsla fick jag dan före julafton:

          Jag vaknade hemma som vanligt, men när jag då ser i Aftonbladet att Reinfeldt tycker att fler kvinnor borde jobba heltid, tappar jag tidsuppfattningen totalt. Under hela valrörelsen angrep han vårt förslag om rätten till heltid, och nu helt plötsligt så tycker han att kvinnor ska få jobba heltid? Är det första april? tänkte jag. Helt förvirrad kollar jag på datumet och så är det 23/12. Men där upphörde inte min förvirring.

          Bl a har han tänkt sig "ett förslag om jämställdhetsbonusar, vilket innebär att de föräldrar som delar på föräldraledigheten får ett skatteavdrag". Som om inte detta redan fanns! Redan 2008 visade Försäkringskassan i sin utvärdering att denna reform inte gett några effekter. Håller Reinfeldt på att bli dement? Eller är det jag som sett fel på årtalet? Jag såg i Aftonbladet att det var 23 december, men det kanske inte var 2010 utan ett annat år, kanske före reformens införande. Men nä! Det var 2010. Snacka om förvirring!

          Förutom detta så nämner Reinfeldt en förbättring av förskolan. Då kanske han borde ta bort vårdnadsbidraget som tar ju resurser från barnomsorgen, men höjden av förvirringen kommer när jag läser att Reinfeldt menar att pigavdraget måste växa, så att kvinnor ska ha tid att jobba heltid när de anlitar andra att städa hemma. Och de som städar då? Anlitas de på heltid?

          En sak hade varit om han hade vänt i frågan när han nu insett att hans inställning till jämställdhet inte går hem hos väljarna. Att han vänder kappan efter vinden är man ju van vid. Men istället för att lagstifta om rätten till heltid så tänker han införa reformer som redan finns och inte fungerat, samt låta överklassfamiljer på Södermalm där man redan jobbar heltid anlita andra kvinnor på deltid att städa deras skit. På vilket sätt blir det fler heltider av det?

Man undrar vad som gick fel när politiken helt plötsligt började handla om fantasifrågor istället för verkliga problem. Jag hade en diskussion iförgår om Folkpartiets förslag om burkaförbud som påminner alldeles för mkt om de felprioriteringar inom rättsväsendet jag skrev om igår på bloggen.

          Hela jäkla augusti handlade den politiska debatten om huruvida heltäckande slöjor skulle förbjudas i skolan eller inte. Till en början möttes Björklunds förslag med skepticism från hans egna partikamrater, men när Reinfeldt gav klartecknet genom att själv ta ställning i frågan till Björklunds fördel, växte antalet borgerliga röster för ett burkaförbud som svampar på den svenska hösten. Dagligen ploppade det upp flera nya debattinlägg i frågan. Här på VK-bloggen var det Riedl (m) och Britt-Marie Lövgren (Fp) som tog på sig ”ansvaret” att ta den svenska jämställdheten till försvar genom att bilda opinion mot burka och niqab i skolan. Genom sina aktiva insatser i frågan, och med stöd av herr Björklund (Fp) och Reinfeldt (m) som är för ett lagstadgat förbud, kommer de nog säkert rädda jättemånga flickor från den typ av patriarkalt tvång från främmande kulturer som inte riktigt hör hemma här i Sverige. Det ser vi ju från antalet fall anmälda till skolinspektionen förra året rörande problem med elever/lärare som envisats bära heltäckande slöja: 1 fall (att jämföra med de 1'549 andra anmälningar som handlade om ngt annat som myndigheten tog emot). Det är ju jävulskt många som förslaget berör: Ett fall!! Det lukar inte alls populism.

          Jag föreslår en applåd till Björklund (Fp), Reinfeldt (m), Riedl (m) och Britt-Marie Lövgren (Fp) för sina insatser för jämställdhet. Deras kamp mot heltäckande slöjor på skolan betyder så mkt mer för jämställdheten än rätten till heltid (som alliansen är helt emot), barnomsorgen (som får minskade resurser efter att vårdnadsbidraget införts) och småföretagens skyldighet att genomföra lönekartläggningar och jämställdhetsplaner (som alliansen är emot).

          Ojämställda löner, skillnader i anställningsvillkor för män och kvinnor, att pussla ihop familje- och arbetsliv. Det är inga riktiga problem, men burka på skolan däremot.. ojojoj. Borgerligheten hade inte kunnat prioritera bättre.

Igår hade vi mandatperiodens första landstingsfullmäktigesammanträde, och redan då hände en hel del grejer. Vi valde för första gången i det här landstingets historia en kvinna till fullmäktigeordförande. Socialdemokrat förstås ;). Det var på tiden.

          Sedan skulle ledamöterna fotograferas, som man brukar göra i början på varje mandatperiod, och då fick jag veta att jag är första landstingsfulläktigeledamot i Västerbottens Läns Landstings historia att bli fotograferad med kepsen på. Tiderna förändras. Socialdemokraterna skriver historia ;).

          Hade fullmäktigesalen varit ett klassrum, hade jag nog fått arga blickar från folkpartisterna, för visst var det utbildningsministern Jan Björklund (Fp) som sagt att man inte ska få ha kepsen på i klassrummet?  Medan sossarna strävar framåt, så strävar Fp bakåt. Hade Björklund fått bestämma, så hade han säkert också infört kvarsittning, söndagsskola, skoluniformer, barnaga.. disciplin, disciplin, disciplin. Det är såna hittepåfrågor Folkpartiet tvingats till när de gått så långt till höger att de inte längre kan skiljas från moderaterna och därför tvingas hitta på ngt annat att profilera sig med än den socialliberalism de inte längre vill kännas vid.

Uppfattade att Maud Olofsson slår sej för bröstet över att kvinnor nu fått en utbildnng så att 100 st fått säte i bolagsstyrelser. Alltså männen behöver inte utbildas. Slutsats Nej de behöver ingen utbildning för de kvoteras automatiskt in i styrelser.

                                                                          Birgitta Mukkavaara, s-kvinnor

Det är slående hur borgerligheten och näringslivet förklarar kvinnors underrepresentation i höga poster utifrån påstådda brister i deras personliga egenskaper: de måste genom särskilda utbildningar rustas med det som krävs för att kunna tas in. För högern handlar det aldrig om diskriminering från arbetsgivarens sida, det handlar om att kvinnor saknar vad som krävs.

*skakar på huvudet*

För ett helt annat perspektiv kring skandalboken, läs Malin Ullgrens recenssion Kungaboken handlar om män som inte ser kvinnor som människor.

Kom förbi ikväll, vi bjuder på fika ;)

Sofia Rasmusson från Färnebo Folkhögskola är bjuden av LO och Socialdemokraterna för att diskutera om hushållsarbetarnas sociala, ekonomiska och rättsliga situation i Sydafrika utifrån ett fackligt perspektiv. Kan vi dra några lärdomar från detta beträffande hushållssektorn i Sverige med tanke på regeringens införande av rutavdraget?

Allmänheten bjuds till den här diskussionskvällen.

Tid och Plats: 3 november kl 18,30 på LO-fackens Hus, Norrlandsgatan 11B i Umeå

PS: Vi bjuder på fika.

Förra gången jag förespråkade rätten till heltid på bloggen, slogs jag av hur många borgerliga röster som reagerade mot detta. Det som jag trodde var en självklarhet som ingen skulle vara emot, visade sig vara mer provocerande än att svära i kyrkan. Och nu när jag igen skriver om det på min blogg, hamnar inlägget överst på listan över de mest kommenterade bloggarna.

          Den här gången tycker jag dock att den kritik jag får är seriös och förtjänar att bemötas med respekt. I stort sett går den ut på ställa frågan om varför en arbetsgivare ska tvingas erbjuda en heltidstjänst åt en anställd som önskar gå upp i tid när arbetsgivaren inte behöver sin anställde på heltid? Ett företag bedriver inte välgörenhet utan det producerar varor/tjänster i syfte att göra vinst. Gör inte arbetsgivaren ngn vinst på att erbjuda sina anställda heltid så varför ska han det?

          Frågan verkar berättigad, men den utgår ifrån en särskild syn på människan som växt sig starkt i vårt kapitalistiska samhälle och som sällan blir ifrågasatt: att människan enbart är ett verktyg, ett objekt för företag att göra vinst på. På arbetsmarknaden så har inte människan ett egenvärde, utan hon räknas enbart i den mån hon besitter egenskaper som gör henne lönsam. Och betraktas man inte som lönsam, antingen för att man råkar vara funktionshindrad, har fel utbildning eller vad det nu kan vara, så har man inget värde på arbetsmarknaden.

          Det här synsättet utgör en förutsättning för arbetsmarknadens sätt att fungera, om än en outtalad förutsättning som vi sällan är medvetna om. För varför är det problematiskt att tvinga en arbetsgivare att erbjuda en heltid som han ur lönsamhets synpunkt inte behöver, om inte arbetaren enbart räknas som ett kugghjul i arbetsgivarens företagsmaskineri?

          Mot detta sätt att se på människan erbjuder vänstern en mer humanistisk syn på arbete som en social rättighet. Istället för att se på människan som ett medel för företag att göra vinst, så ser vi företag som ett medel för människan att förverkliga sig själv. Dels genom att företag utgör medel för människan att producera de produkter/tjänster som den sedan konsumerar, och dels genom att de utgör ett medel för människan att genom arbete få utlopp för sin kreativitet. Vi vill skapa en annan typ av samhälle där företag är till för människan och inte människan till för företag; ett samhälle där produktionen styrs av människan och inte människan av produktionen.

          Frågan är alltså om det ska vara privata vinstintressen eller det allmänna intresset som ska styra vilken typ av jobb som ska råda på arbetsmarknaden. Om arbete är en social rättighet, ett gemensamt ansvar, så måste vi gemensamt kunna bestämma på demokratisk väg hur produktionen och arbetslivet ska organiseras. Med andra ord så måste ekonomin -som Per Albin Hansson (s) påpekade i sitt folkhemstal- demokratiseras.

Igår skrev jag på bloggen om hur Reinfedlt (m) och Maud Olofsson (c) torgför pigavdraget som en jämställdhetsreform. Pigavdraget (eller rut-avdraget, som borgarna så fint kallar det) innebär skattelättnader för den som anlitar hushållsnära tjänster, och är tänkt att skapa jobb inom hushållssektorn.

Borgerlighetens standardargument när vi kritiserar avdraget är en anklagelse om att vi från vänsterhåll ser ner på städjobben. Ingenting är mindre sant än detta. Jag själv som bl a städar på mitt jobb som vårdbiträde, tillhör de starkaste mtoståndarna till pigadraget. Det handlar om 2 saker:

-För det första innebär pigavdraget en omfördelning av resurser, där skatter som annars hade kunnat gå till skola, vård eller omsorg (som alla medborgare kan ha nytta av oavsett inkomst), istället går till överklassens lyxkonsumtion.

-För det andra innebär det också att staten medveten stimulerar tillväxten av en lågavlönad bransch med låg facklig anslutnigsgrad där det är svårt att garantera trygga anställningsvillkor. Pigbranschen var utbredd i början av förra seklet, men med tiden kom den att nästan utrotas i takt med välfärdstatens uppkomst. Vill vi verkligen vrida klockan tillbaka?

Nu visar forskaren Anna Gavanas, på Institutet för Framtidsstudier, att anställda inom hushållstjänstesektorn är särskilt utsatta för sexuella trakasserier. Många förlorar sitt jobb när de vägrar gå med på krav på sex, och i en del fall har de t.o.m förvägrats lön. Alla konsumenter av hushållsnära tjänster missköter sig inte, men problemet är att jobb inom den sektorn är av sådan art att man som anställd knappt kan ställa några krav, då arbetsplatsen är uppdragsgivarens hem och han därför kan göra sig av med den anställde när han vill.

Är det inte ironiskt att borgerligheten torgför pigavdraget som en jämställdhetsreform?

Årets val innebär ett slag under bältet mot jämställdhet. Ngt måste ha hänt i samhället när idéer om jämställdhet inte längre är lika självklara som de var för några år sen.

          Vi gick till val på att införa rätten till heltid men vi mötte starkt motstånd. Inte minst från Reinfeldt som menade att det skulle leda till ökad arbetslöshet, ngt som ur vetenskaplig synpunkt kan starkt ifrågasättas, som jag visat tidigare. Dessutom är det ett argument som enbart hörs när kravet på heltid reses inom kvinnodominerade branscher, medan det aldrig varit ett problem att garantera heltid när branschen är mansdominerad. Kolla bara på butikskedjorna, där de som jobbar på butiken (oftast kvinnor) får nöja sig med deltid, medan de som jobbar på lagret i anslutning till samma butik oftast får jobba heltid. Har alltså ett och samma företag råd att anställa på heltid bara när det gäller män på lager men inte kvinnor på butik?

          Alliansens väg till jämställdhet på arbetsmarknad handlade föga förvånande om pigavdraget, som Maud Olofsson (c) menade underlättar för kvinnor att starta eget inom städbranschen. Dels är det märkligt hur man kan tycka att det främjar jämställdhet att skatteresurser går till att betala notan för städtjänster överklassens män betalar för att slippa ta sitt ansvar för hushållsarbete. Men dels måste man leva i en helt annan verklighet för att inte inse att det finns fler deltidsarbetande kvinnor som vill gå upp i heltid än de som vill starta eget.

          Nu är det färdigtjafsat med borgerligheten. Nu gäller det att gå från ord till handling. Borgarna vann riksdagsvalet, men såväl i kommunen som landstinget är det  vi som styr, och vi tänker göra rätten till heltid en verklighet för landstingets och kommunens anställda. Så mkt som de arbetar för välfärden är de värd detta och mycket mer.

I årets avtalsrörelse lyckades Kommunal kamma hem en lönehöjning på 4,65% för sina medlemmar inom kommuner och landsting. Lokalt valde vi i Kommunal att prioritera städarna i förhandlingen med Umeå Kommun då städarna har tidigare haft en dålig löneutveckling.

          Förra månaden avslöjade Sveriges Radio att privata leverantörer av städtjänster slarvar med löneutbetalningar för att kunna erbjuda lägre priser när de konkurrerar med kommunens egen städverksamhet om upphandlingar. På samma sätt som jag i andra inlägg varit kritisk mot kommunens konkurrensutsättning av matleveransen till hemtjänsten, så är jag kritisk till att kommunen beslutade att konkurrensutsätta sin städverksamhet.

          Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor, med sämre service som resultat. Detta bekräftas också av en komparativ studie som granskar 5 olika kommuner (däribland Umeå). Hur kan det annars bli billigare för kommunen att betala till vinstdrivande företag för att göra det som kommunen (utan krav på vinst) redan nu gör, när dessa företag inte bara behöver pengar för att bedriva verksamheten utan dessutom vill ha extra pengar för att kunna göra vinst?

          I ljuset av allt detta så kan jag inte förstå hur en socialdemokratisk styrd kommun som våran, kan konkurrensutsätta sin städverksamhet. Den enda anledningen till att städlönerna varit så låga inom kommunen, är att man varit rädd att höja dem för att kunna hävda sig i konkurrens med privata städföretag, som har ännu lägre kostnader tack vare slarv och felaktigheter med löneutbetalningar. Och detta är ju fan i mig inte förenlig med våra socialdemokratiska värderingar. Detta måste s-ledningen i kommunen vara tydlig med i kontakt med tjänstemännen.

Ja, det är fortfarande stressigt så jag hinner inte skriva så mkt idag, men jag ville visa följande flygblad. Socialdemokraterna, Vänster- och Miljöpartiet offentliggjorde för inte så länge sen sitt valmanifest, där de redogör för vad de tänker göra när de tar regeringsmakten. Men även fackförbundet Kommunal har ett eget valmanifest som listar upp vilka politiska krav förbundet ställer som socialdemokraterna förbundit sig att genomföra. Utöver detta har socialdemokraterna i Västerbotten ett regionalt och ett lokalt valmanifest som sammanfattar den politik partiet går till val på i Västerbottens Läns Landsting resp. Umeå Kommun. Däremot har inte Kommunal ett lokalt valmanifest för Umeå Kommun.

          Därför har vi på Kommunal sektion 5 tagit fram ett manifest som visar vilka krav vi kommunalare fått igenom i socialdemokraternas kommunalpolitiska handlingsprogram, som utgör den kommunpolitik för Umeå partiet tänker genomföra när det vunnit valet. Det visar vikten av Kommunals politiska engagemang. Eftersom jag tog aktiv del i utformandet av sektionens valmanifest, är jag nog inte opartisk när jag tycker att det blev snyggt, men ändå.. visst blev flygbladet snyggt?:

Hur pass arbetarvänligt "arbetarpartiet" Moderaterna varit genom tiderna låter sig visas av hur de röstat i frågor som är särskilt viktiga för de flesta av oss i arbetarklassen: