Jag fick mig ett gott skratt förra veckan när jag läste Umeåtidningen. Det kom in en debattinsändare från Umeåmoderaterna Anders Ågren och Elmer Eriksson, där de på fullt allvar skrev att allianspartierna är bekymrade över den ökande sjukfrånvaron i Umeå Kommun. Enligt dem så har allianspartierna länge efterlyst ökat fokus på arbetsmiljön.

           Med anledning av detta vill jag ställa några frågor till Anders och Elmer. Om det nu är så att moderaterna bryr sig så mycket om kommunanställdas hälsa och arbetsmiljö:

-        Varför har den moderatledda alliansregeringen avskaffat arbetsgivarens ansvar att göra en rehabiliteringsutredning för den långtidssjukskrivne? Utan detta verktyg blir det svårare för de fackliga organisationerna att bevaka att arbetsgivaren följer sitt rehabiliteringsansvar.

-        Varför har den moderatledda alliansregeringen sänkt skatterna så ofantligt? Detta har lett till minskade resurser till kommuner och landsting. Ända sedan regeringsskiftet 2006, har 55 tusen offentliganställda förlorat sina jobb. Vi är alltså 55 tusen färre personer som gör exakt samma jobb. Man behöver inte vara synsk för att förstå att arbetsbördan blivit enormt tyngre!

-        Varför har den moderatledda alliansregeringen infört anställningsformen AVA? Med detta blir det lättare att för arbetsgivaren att slippa tillsvidareanställa. Med tanke på sambandet mellan ohälsa och otrygga anställningsformer, har inte denna reform lett till mindre sjukskrivningar precis.

-        Varför har den moderatledda alliansregeringen lagt ner Arbetslivsinstitutet som bedrev värdefull arbetsmiljöforskning?

         Ärligheten hos moderaternas oro för den ökande sjukfrånvaron är skrattretande. Det finns all anledning att vara kritisk mot kommunens personalpolitik, men faktum är att borgarna har drivit förslag som hade varit förödande för våra medlemmar om de inte hade stoppats av S och V. Ett exempel är tjänstemannaförslaget att lägga ut all personlig assistans på entreprenad, som borgarna röstade för i Umeå Kommun.  S och V stoppa det, men i borgerligt styrda Vindeln blev förslaget verklighet: med förödande konsekvenser för de personliga assistenterna som fick försämrade arbetsvillkor som resultat.

          Det är bra att moderaterna lyfter upp problemet med sjukfrånvaron, men så länge de i sitt agerande springer arbetsgivarnas ärenden, kommer deras ”oro” för personalens väl och ve enbart att framstå för vad det är: röstfiskeri!

Om det är något som borgerligheten i Västerbotten inte kan beskyllas för, är just förmågan att kunna hålla masken. Jag tillhör dem som hävdar att, har man blivit avslöjad, så är det ingen idé att envisas med att dölja sanningen. Man gör bara bort sig själv inför alla andra. Och det är förmodligen på den här punkten som jag skiljer mig som mest från Västerbottens höger.

          Med anledning av att landstinget beslutade att minska antalet vårdplatser i Dorotea från fyra till två och att ersätta den stationerade ambulansen i Åsele med en akutbil, har initiativet Doroteaupproret bildats. De har samlat tillräckligt med underskrifter för att landstinget ska hålla en folkomröstning i frågan. Det som började som ett folkligt initiativ, utvecklades dock till ett politiskt slagträ som Allians för Västerbotten nu använder i rent egenintresse.

          I sann populistisk anda har borgerligheten i månader kritiserat beslutet att minska vårdplatserna i Dorotea och ersätta den stationerade ambulansen i Åsele med en akutbil. Man har beskrivit denna åtgärd som ett beslut som hotar inlandsbornas säkerhet, och krävt att det dras tillbaka omedelbart, då hela frågan beskrivits som en ”fråga på liv och död”.

          Nåväl, är frågan på liv och död, borde folkomröstningen utlysas snarast. Eller? Men nä, med nävar och klor kämpade högern under dagens landstingsfullmäktigedebatt för att folkomröstningen skulle hållas först – hör och häpna – om ett och ett halvt år! De vill nämligen att den ska hållas samma dag som de allmänna valen. Kan man vara mer genomskinnlig? De vill inte lösa den här frågan, de vill bara göra den till en valfråga. Egenintresset lyser igenom!

          Det har aldrig handlat från alliansens sida om att stå på den lilla människans sida. Från dag 1 har det från deras sida bara handlat om en och enbart en sak: att vinna valet. Borgerlighetens agerande låter sig sammanfattas med ett ord: makthunger. Denna längtan efter makt känner inga gränser. Alliansen för Västerbotten är beredd att gå så långt som att lägga sakfrågan åt sidan och med nävar och klor kämpa för att i 1 och 1 halvt år skjuta upp en folkomröstning de så länge krävt. Det kanske inte var på liv och död?

          För alliansen har detta aldrig varit en akut fråga. Det har snarare varit en valfråga. Doroteaborna har utnyttjats av högern i rent politiskt egenintresse.
 

Ja, det blev då ingenting med jordens undergång idag. Facebook var ju full med statusuppdateringar från alla möjliga, som med hänvisning till mayakalendern, förutspådde att världens skulle gå under idag. Och här är vi..

          Efter att ha läst Aftonbladet idag, så undrar jag dock om det inte var så att det var Centerpartiets undergång som Mayakalendern förutspådde. Sedan flera år tillbaka har det partiet fört en extremt nyliberal politik som skiljer sig markant från den ideologiska grund som flertalet medlemmar i det partiet delar. Partistyrelsens förslag till nytt ideprogram var droppen. Ett internt uppror har inletts. Av det skälet har det föreslagits att utskicket av medlemsavierna skjuts på till efter årskiftet, för att inte riskera ett medlemsras.

          Ryktet om jordens undergång blev aldrig besannat. Däremot så tror jag att vi härmed bevittnar inledningen til Centerpartiets undergång.

Vad var det jag sa? Snacka om att vara förutsägbar. Bara en halv dag efter att jag bloggade om att Riedl varje vinter lägger skulden för alla tågförseningar på snön, så  skriver Riedl på sin blogg att regeringen satsar stora summor pengar för väg och underhåll.

Det är pinsamt. Hur länge kommer Riedl att förneka problemet med järnvägstraffiken? Det känns minst sagt ironiskt med tanke på vars han sitter. Är han verkligen lämpad för att sitta i riksdagens traffikutskott?

Vissa saker kan man alltid förutse. T ex årstiderna. Vintern är här och den har inte kommit som en överraskning precis. Varje år vet vi att vintern kommer tillbaka. En annan sak som vi också kan förutse är de omfattande förseningar som tågpassagerarna kommer drabbas av nu. Men om det finns ngt som är mer förutsägbart än årstiderna eller SJ:s förseningar, så är det Edward RIedls (m) blogg. Varje vinter kan vi se hur Riedl bloggar om det otroligt "extrema" vädret som kännetecknar Sverige och som orsakar tågförseningar.

          Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Det är för jävligt att man inte kan förbereda sig på stora snömängder i ett land med snö varje vinter. Att skylla tågförseningarna på vintern är minst sagt löjligt. Norge har samma väderförhållanden som Sverige utan att drabbas av den typen av extrema tågförseningar som vi råkar ut för i Sverige. Och alla som är födda före 2000-talet vet att det är först under det här decenniet, som det här problemet uppstått (trots att vi alltid haft vinter varje år).

          Man måste vara väldigt naiv för att tro att SJ:s trafikkaos har med vintern att göra och inte med det faktum att spår, underhåll och trafik efter alla privatiseringar inte längre ligger under samma huvudman utan sköts av konkurrerande aktörer som inte har varandras behov att ta hänsyn till.

         Men i Riedls värld, finns ingen annan regering som satsat så mkt pengar på järnvägsunderhåll. Se t ex hans blogg inlägg den 30 aug, 9 nov och 15 nov, där han upprepar denna ståndpunkt (snacka om att återvinna gamla blogginlägg). Jadu, Ed, väderförhållandena i Sverige måste vara världens extremaste när tågförseningarna blir bara värre och värre trots de "stora" summor regeringen satsar på järnvägsunderhåll.

          Jag tror inte man behöver ha fått högst antal poäng på ett IQ-test precis för att förstå att tågtraffikens problem inte går att reducera till en fråga om väder. Mitt råd till Ed: snälla, var inte så förutsägbar, skyll inte på vintern det här året igen.
 

Uttalande antaget av LO:s ungdomsforum idag:

Inom vård och omsorg är stress så vanlig att det hör till ovanligheterna att få läsa om goda exempel. Därför blir jag nästan tårögd när jag läser Erik Laaksos oerhört opartiska beskrivning av sin arbetsgivare (eller måhända uppdragsgivare?), som visar vilket oerhört socialt ansvar den tagit på sig! Vi får veta att detta boende är största arbetsplatsen i hans kommun. Den stora mängden anställda bidrar med stora summor skattemedel. Även lokala butiker gynnas eftersom det bor 70 brukare som konsumerar i mängder, och för många ungdomar är detta boende deras första kontakt med arbetslivet. Tydligen är detta företag det bästa som hade kunnat hända de anställda, kommunen och och det lokala näringslivet.

          Den fantastiska arbetsgivaren Laakso beskriver är ingen annan än, hör och häpna: Carema Care! Dess framgångsrecept heter vinstsyfte, ”som utgör drivkraft för att företaget ska skapa hög kvalitet och ökad kundnöjdhet”. För facket borde dessutom företaget vara en ”underbar förhandlingspart”, eftersom höga vinster möjliggör högre löner.

          Med glädje välkomnar jag Laaksos nyväckta fackliga intresse. Med tanke på att han tidigare anklagat LO för att vara kapat av trotskistiska infiltratörer, kunde man inte tro att han ville facket väl, men kolla!

          Givetvis ger överskott utrymme för att anställa fler och höja löner. Men hela vitsen med att driva en verksamhet i vinstsyfte är att DELA UT vinsten och då måste pengarna tas någonstans ifrån. Eftersom företag verksamma inom skola, vård och omsorg inte kan ta betalt av elever eller vårdtagare, tas alltså pengarna från verksamheten. Följden blir mindre pengar till bemanning och löneutbetalningar. Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor, med sämre service som resultat. Detta bekräftas också av en komparativ studie som granskar 5 olika kommuner (däribland Umeå). Men istället påstår Laakso att ett vinstförbud inom välfärdsområdet skulle leda till lägre skatteintäkter, sämre löneökningar och minskad sysselsättning. Han menar t.o.m. att det skulle leda till kommunism!!

          På fullaste allvar påstår Laakso att ett vinstförbud inom skattefinansierade verksamheter skulle leda till att hans boende skulle stänga, eftersom ”det finns ingen kommun som kan ta över sådan här verksamhet på egen hand”. Laakso vet mycket väl att det är kommunen som står för kostnaderna! Vad är det som gör kommunen, som uppenbarligen har råd att finansiera verksamheten, till oförmögen att ta över? Överallt där Carema pga vanvårdsskandalerna förlorat sina upphandlingar, så har berörda kommuner övertagit verksamheten. De personalnedskärningar han varnar för saknar förankring i verkligheten.

          Laaksos skrämselpropaganda går förmodligen hem i USA där minsta krav på socialreform anses som kommunism, men på hemmaplan, framstår han snarare som huvudpersonen i fabeln om pojken och vargen, som skrämmer upp folk i onödan med risken att inte bli tagen på allvar den dag han skulle börja tala sanningen.

I tidigare inlägg har jag berört regeringens jobbcoachbluff. Istället för riktig sysselsättningspolitik, så har de arbetslösa reats ut till privata jobbcoacher som fått tjäna en massa pengar på varje arbetslös de tar emot utan några som helst krav på att erbjuda dem en vettig verksamhet som leder till ökade chanser att få jobb.

Av arbetsförmedlingens verksamhetsberättelse för det gångna verksamhetsåret framgår att sannolikheten att få jobb var högre om man inte nyttjade någon jobbcoach. Trots detta fortsätter satsningen som hittils har kostat 1,6 miljarder. Bara förra året spenderades 562 miljoner, som gick till 80 företag. De stora vinnarna är bemanningsföretagen, som gjort stora vinster på skattepengar. De stora förlorarna är de arbetslösa och skattebetalarna.

Det mest absurda med jobbcoachsreformen är att en jobbcoach inte har något krav på seriositet. Det går tydligen bra med flum.

Igår joinade Umeås Socialdemokratiska Arbetarekommun den växande skara socialdemokrater som kräver att partiet ska ta tydlig ställning mot vinstuttag i välfärdssektorn. Detta skedde i samband med gårdagens representantskapsmöte, där ombuden ställde sig bakom kravet att partistyrelsen ska få uppdraget att  "föreslå lagstiftning, regleringar eller åtgärder som starkt begränsar eller förhindrar att privata vinster genereras via skattefinansierad vård, skola eller omsorg bedriven i privat regi".

          Umeå Arbetarekommun är inte ensam. Samma kväll fattade Malmös Socialdemokratiska Arbetarekommun beslut om att ställa sig bakom en motion till partikongressen som tydligt pläderar för att socialdemokratin -i linje med LO:s kongressbeslut- ska verka för att en ickevinst-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg. Enligt TV4 ska även Socialdemokraterna i Helsingborg och Växjö anslutit sig till samma linje.Reaktionerna låter sig inte väntas. Debattören Erik Laakso tar till kommunistkortet och skriver på sin facebookprofil:

 Malmö Socialdemokratiska Arbetarekommun antog bland annat denna att sats i går kväll:

"Att: Socialdemokratin tillsammans med LO initierar ett långsiktigt arbete för att identifiera sektorer som på grund av deras centrala funktion för vår gemensamma välfärd bör undandras marknadsekonomin och underställas demokratisk kontroll, samt utarbeta strategier för hur denna demokratiska kontroll ska utövas och hur dessa sektorer ska organiseras för att bidra till största möjliga samhällsnytta."

Sossarna i Malmö ansluter sig till kommunismen. Bra jobbat!

          Laakso har även tidigare försökt dra ner privatiseringskritiska socialdemokrater i smutsen genom att förknippa dem med trotskistiska enterister. Han pekar på budkavlen mot vinster i välfärden, ett brett initiativ som samlar alltifrån kommunister till socialdemokrater. Tycka vad man vill om partitillhörigheten hos många av initiativtagarna till budkavlen (många av dem till vänster om vänsterpartiet), men Göran Grejder och de andra socialdemokratiska initiativtagarna har i alla fall kört med öppna kort. För ingen är det en hemlighet vilka som ligger bakom. Detsamma kan dock inte sägas om Erik Laakso. När Aftonbladet i dec 2010 avslöjade att Svenskt Näringsliv i hemlighet hade anlitat pr-byrån Primes för att driva Socialdemokraterna till höger, visade det sig att Erik Laakso var inblandad i det. Att anklaga andra för enterism känns i ett sådant sammanhang lite befängt. Kanske dags att sopa rent framför egen dörr?

          Med tanke på Laaksos roll i primegateskandalen blir det därför svårt att betrakta hans reaktion som annat än dubbelmoral. På ett sätt förvånar det inte. Även andra från Prime kör samma linje. T ex så har Janerik Larsson, tidigare vd för Svenskt Näringsliv och numera seniorkonsult på Prime, gått ut och anklagat LO för att vara styrd av kommunistiska drömmare i vinstfrågan. Men till skillnad från vad såväl Laakso som Larsson påstår finns det ett starkt folkligt stöd bakom åsikten att skattepengar inte ska gå till privata vinster. Enligt Novus senaste opinionsundersökning så anser enbart 12% av väljarna att vinstuttag ska vara tillåtet inom välfärdssektorn.

          Högern har inte ändrats sedan 1848. Redan då frågade Marx i Kommunistiska Manifestet <<Var finns det oppositionsparti, som icke av sina regerande motståndare utskrikes som kommunistiskt?>> Idag, 164 år senare, är denna fråga fortfarande aktuell.

"Långt liv till lägre kostnad" är rubriken på en av artiklarna i dagens VK. Första sidan är än mer specifik. I stora rubriker kan man läsa: "Ny studie: Äldre lever längre i privat vård". Och läser man underrubriken till artikeln på s. 6 så står det att "Äldre lever längre i den privata vården visar forskning".

Efter att man läst den långa artikeln som redovisar undersökningens resultat, så avslutas artikeln med att studien inte har genomgått den granskning av andra forskare som då krävs. Med tanke på att studien inte genomgått den granskning som krävs, känns de stora rubrikerna liiiiiiiiite oproportionerliga.

          Det är intressant att studien genomförts av nationalekonomer. Olika discipliner kan visst bidra med nya insikter, men rent spontant undrar jag hur nationalekonomiska begrepp och analysverktyg lämpar sig för en studie om äldrevård. Inte för att jag skulle ha något särskilt emot nationalekonomer. På samma sätt skulle man kunna undra om en professor i medicin skulle vara den bäst lämpade att forska om inflation, eller en sociolog den bäst lämpade att undersöka växternas fortplantning t ex.

          Därmed inte sagt att en nationalekonom inte skulle kan bidra till nya insikter i det ämne vi berör här, men vi ska ha klar för oss att forskarens disciplin påverkar vilka frågor hon ställer, vilket fokus hon lägger, och indirekt vilka svar hon hittar. T ex så har nationalekonomiska studier av sjukskrivningsmönster en tendens att dra slutsatsen att förbättringar i sjukförsäkringen leder till högre sjuktal (se t ex Henreksson och Persson*, samt Sjöberg och Bäckman*), samtidigt som medicinska studier t ex visar att försämringar som karensdagen kan leda till högre sjuktal (se t ex Bergström mfl*). Intressant är sociologen Walter Korpis studie från 90-talet* som visade att de höga sjuktalen i de nordiska länderna inte berodde på de generösa villkoren i sjukförsäkringen som rådde då, utan på det faktum att arbetskraftsdeltagande från kvinnor, äldre och funktionshindrade var högre i Norden än i andra länder.

          Olika discipliner har olika studieobjekt, och de har därför olika begrepp och analysverktyg som är särskilt lämpade för det specifika studieobjekt de riktar sig på. Och det gäller inte bara vetenskapen. En skomakare kan inte laga mat med sina verktyg på samma sätt som en kock inte kan laga skor med sina knivar.

          I den här artikeln från VK gör man alltså stora rubriker av en slutsats som tidningen helt okritiskt förmedlar som en objektiv sanning utan att problematisera det minsta. Politisk propaganda vill jag gärna läsa på ledarsidor och insändarsidor, men i övriga delar av tidningen vill jag hellre ha granskande journalistik av kvalité.

Referenser:

*Bergström, Gunnar, Sickness Presenteeism Today, Sickness Absenteeism Tomorrow? A prospective Study on Sickness Presenteeism and Future Sickness Absenteeism.

*Henreksson, Magnus & Persson Mats, The Effects on Sick Leave of Changes in the Sickness Insurance System

*Sjöberg, Ola & Bäckman,  Olof, Incitament och arbetsutbud – En discussion och kunskapsöversikt

Företagarna borde lära sig av den berömda sagan om hunden och köttstycket, som berättar om hur en girig hund som höll ett köttstycke i munnen tappar det i flodvattnet när den gapar efter ett större köttstycke som visade sig vara spegelbilden av sitt eget i vattnet. Så kan det gå när man gapar efter för mycket, precis som intresseföreningen Företagarna gör i debattartikeln Prioritera Företagarinjen (2012-09-06), signerad av Elisabeth Thand Ringqvist (vd) och Torbjörn Halvardsson (regionchef).

Trots att lönernas procentuella andel av BNP har sedan 1977 minskat med ca 10 procentenheter till förmån för vinsterna som ökat med motsvarande andel, så anser Företagarna att det är dyrt att anställa. De föreslår därför en sänkning av arbetsgivaravgiften.

Arbetsgivaravgiften utgör - till skillnad från vad många tror - ingen skatt. Det är uppskjuten lön vi avstår idag för att få tillbaka senare som pension, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, föräldrapenning mm. Dock finns det en del i avgiften som saknar öronmärkt finansieringssyfte, den allmänna löneavgiften, som regeringen chockhöjde till 9,21% på bekostnad av de övriga delarna av arbetsgivaravgiften som därmed sänktes med motsvarande mått. Vi avstår alltså lika mycket i lön som förut, men vi får en allt mindre del av pengarna sen när vi blir sjuka och arbetslösa. En ren lönesänkning!

Företagarnas förslag är att den allmänna löneavgiften tas bort, vilket skulle sänka arbetsgivaravgiften med en tredje del. Som sagt så innebär regeringens chockhöjning av den allmänna löneavgiften en ren lönesänkning. Den kan vi inte skylla Företagarna för, eftersom det inte är dem som tar del av den utan staten. Men hela vitsen med att avskaffa den allmänna löneavgiften är enligt Företagarna att sänka personalkostnaderna, och då kan den alltså inte åtföljas av att arbetarna kompenseras med en lönehöjning som motsvarar den allmänna löneavgiften som avskaffas för då skulle resultatet vara plus minus noll.

När Företagarna förespråkar avskaffandet av den allmänna löneavgiften vill de alltså inte sänka lönerna: dessa är ju redan sänkta sen regeringen chockhöjde avgiften. Vad Företagarna vill är just att vinsterna från denna redan genomförda lönesänkning snarare än att gå till staten ska gå till dem!!! Det är vad avskaffandet av den allmänna löneavgiften skulle leda till. Är detta bättre?

Att sänka socialförsäkringsavgiften ger inga fler jobb. Som rapporten ”Företagsbidrag istället för jobb” visar så har inte den halvering av arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år som regeringen införde lett till att företagen anställt fler ungdomar. Istället har pengarna från denna lönesänkning gått till att öka företagens vinster.

I sin rapport ”Lägre arbetsgivaravgifter ger fler jobb och nya företag” skriver Företagarna att den föreslagna avgiftssänkningen ska riktas enbart till privata företag. Att i sin debattartikel skriva att det inte handlar om särregleringar eller gräddfiler blir därmed ingenting annat än hyckleri. Varför ska det vara dyrare att anställa inom offentlig sektor? Vid upphandlingar skulle det vara omöjligt för den offentliga sektorn att hävda sig i konkurrensen, varpå alltmer av kommunala verksamheter skulle läggas ut på privat drift. När vi ställer oss frågan varför Företagarna förespråkar en åtgärd som bevisligen inte kan leda till fler jobb, så är det inte svårt att förstå att för dem handlar det om att skapa utökade möjligheter för det privata näringslivet att göra vinst på våra skattepengar.. pengar som vi betalat för att det ska gå till verksamhet, inte till privata fickor.

Regeringen har avskaffat förmögenhetsskatten, sänkt restaurangmomsen, halverat arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år, skurit ner i skatteverkets kontrollenhet mot skattefusk och slopat småföretagens revisionsskyldighet. Därmed har företagen tjänat ofantligt med pengar. Nu har regeringen dessutom aviserat en sänkning av bolagsskatten. Samtidigt går den offentliga sektorn på knäna till följd av alla dessa skattesänkningar: 36'000 offentliga anställda har förlorat sitt jobb sedan regeringsskiftet 2006!!

Med andra ord så har ingen annan regering i Sverige gett lika många gräddfiler till det privata näringslivet som den här, tyvärr på bekostnad av arbetstagarna, skattebetalarna och välfärden. Ändå är inte Företagarna nöjda, utan de skriker efter mer! Till dem vill jag bara påminna om vad som hände hunden med köttstycket: den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket.

Först gör Mc Donalds reklam för Filippa Reinfeldt i Stockholm, sen driver regeringen en sänkning av restaurangmomsen, och nu så driver borgarna en motion i landstingsfullmäktige om att landstinget ska låta Ronald McDonalds bygga ett barnahus i anslutning till sjukhuset.

Nog var det känt sen förut att privata företag skickar pengar till borgerliga partier.. men att så här tydligt driva ett specifik företags frågor som alliansen gör ... ja.. vad ska man säga?

Det här är en skylt som hänger på en restaurang här i stan jag var till igår. Men om ni är uppmärksamma så kommer ni se att allt fler restauranger gör likadant. Sänkningen av restaurangmomsen används till att antingen sänka priset eller öka vinsten, men inte till att anställa fler.

Reformen kostar staten 5,4 miljarder kr i uteblivna skatteintäkter och förväntas bara ge 3000 jobb. Detta är ett halvt jobb per miljon. Med andra ord ingenting! Samma summa motsvarar kostnaderna för att anställa 16'000 kommunalarbetare eller 10'000 lärare.

Sedan 2006 då vi bytte regeringen har den offentliga sektorn skurit ner på 50'000 anställda pga skattesänkningarna. Hur mkt fler nedskärningar kommer vi få stå ut med för att kunna äta billigare på restaurang?.. om det nu alls blir billigare att äta på restaurang, för det är lika sannolikt att pengarna istället går till att öka vinsten med oförändrade priser.

Sitter på landstingsfullmäktige och kan inte sluta tänka på en interpellation ställd från Folkpartiet med rubriken Hur uppnå en bättre och jämlik hälsa?.

          Det finns mkt som landstinget kan göra för att uppnå en bättre och jämlik hälsa, bl a riktat förebyggande arbete, samverkan med kommuner, patientsäkerhetsarbete mm. Men jag skulle vilja säga att grundförutsättningarna för landstingets arbete att förbättra folkhälsan i länet är beroende av ett större sammanhang.

          Forskarna Richard Wilkinsson och Kate Picket har visat i en internationellt uppmärksammad forskningsöversikt att folkhälsa samvarierar med inkomstklyftorna. Överlag så förhåller det sig så att ju större inkomstgap som råder mellan dem som tjänar mest och de som tjänar minst, desto mer utbrett är det med hälsorelaterade problem, som hög spädbarnsdödlighet, sjuklig övervikt, psykiska sjukdomar, alkohol- och drogmissbruk, kort medellivslängd mm. :

          Det intressanta med denna forskningsöversikt är att den gör gällande att det inte bara är låginkomsttagare som drabbas av hälsoproblem, utan att även höginkomsttagare uppvisar en sämre hälsa i länder med stora inkomstklyftor jämfört med länder där inkomstskillnaderna inte är lika stora.

          För mindre än 2 år sedan nämnde jag att så mkt som hälften av regeringens skattesänkningar gått till den fjärde delen av befolkningen som tjänar mest, medan så lite som 6% har gått till den fjärde delen som tjänar minst. Sen dess har skatterna sänkts ännu mer. Bl a har halveringen av arbetsgivaravgiften för anställda under 26 år gett restauranger som McDonalds miljonvinster men inte ett enda jobb. Samtidigt skär regeringen ner på socialförsäkringssystemen: folk kastas ut från sjukförsäkringen och de arbetslösa får ingen a-kassa. Reformer som rut-avdraget och momssänkningen har dessutom stimulerat tillväxten av en lågavlönade arbetsmarknad.

          Regeringens politik helt enkelt lett till att inkomstklyftorna ökat extremt. I grafen nedan ser vi inkomstutvecklingen för befolkningen delat upp i tiondelar utifrån hur mycket de tjänar. Stapeln längst till vänster visar inkomstutvecklingen för den tiondel av befolkningen som tjänar minst, och den längst till höger visar inkomstutvecklingen för den tiondel som tjänar mest:

Vi ser två saker. Den ena är att de rikare får en allt högre inkomst medan de fattigare får en allt mindre inkomstökning. Den andra är att det för första gången på flera decennier återfinns en grupp som alls inte fått del av inkomstökningarna i ekonomin utan som dessutom upplevt en inkomstminskning. Vart är vi på väg?

          För att återkomma till den ursprungliga frågan ställd av Folkpartiet: Hur uppnå en bättre och jämlik hälsa? Med tanke på den växande ojämlikhetens effekter på folkhälsa så måste jag svara:

 Byt för fan regering!!

Kommunal Västerbotten sektion 5, som organiserar anställda inom de områden som ligger under Umeå Kommuns socialtjänsts ansvar, tar tydlig ställning mot privatiseringar. Nedan följer ett uttalande som antogs förra veckan:

Äldreomsorgen berör oss alla - därför ska den vara gemensamt ägd och driven!

Efter de senaste veckornas debatt och avslöjanden om vanvård råder det inga tvivel om att vinstintresset inom äldreomsorgen har gått för långt. Argumenten för konkurrensutsättningen av vård och omsorg var att valfriheten skulle bli större, kvaliteten skulle höjas och människor skulle få det bättre. Med facit i hand kan vi konstatera att så inte blev fallet och att det inte finns något som helst vetenskapligt stöd för att konkurrens, kvalitet och effektivitet skulle gå hand i hand.

          Försvarslinjen från både högern och delar av Socialdemokratin har länge varit att politikerna måste bli bättre på att upphandla, ställa kvalitetskrav och utvärdera. Att tro att lösning ligger i mer övervakning och mer blanketter att fylla i är mer en lovligt naivt. Den typen av argumentation visar endast att privatisering innebär mer byråkrati och inte tvärtom som det brukar låta. Verkligheten har hunnit ifatt. Det är dags att inse att det inte går att kombinera bra omsorg med höga avkastningskrav. Det ska inte vara möjligt att leka affär med våra pengar, erbjuda en usel produkt och kalla det för valfrihet samt dessutom föra ut vinsterna ur landet för att slippa beskattning. Den typen av förskingring av redan ansträngda offentliga resurser kommer att leda till fler vårdskandaler framöver, oavsett om det handlar om blöjor, medicinsk utrustning eller personal.

          Det är dags att stoppa privatiseringen och införa meddelarfrihet för de anställda. Genomför en ordentlig utvärdering och analys av konsekvenserna av marknadsanpassningen inom vård och omsorg. Fokus måste läggas på en bättre omsorg, verklig valfrihet för de äldre och bättre anställningsvillkor för personalen. Den ”marknad” som från början kanske var tänkt att öppna upp för personalkooperativ och mindre enheter som satte de äldre i centrum och som automatiskt skulle sortera bort oseriösa företag har kommit att bli en ”äldreindustri”. En industri där stora riskkapitalbolag konkurrerar genom att hålla nere kostnaderna och lägga anbud som kräver minsta möjliga resurser.

          Vi i Kommunal sektion 5 uppmanar härmed politiker i Umeå, samt i övriga landet, att vika av från den inslagna vägen. Stoppa privatiseringen av vår gemensamma välfärd. Låt oss behålla och utveckla vår kommunala äldreomsorg, istället för att skicka pengar till skatteparadis.

Sektion Umeå socialtjänsten (sektion 5)
Kommunal Västerbotten

Man blir så less! Så fort regeringen inser att de har minoritet i en viss fråga, dränker de den i långsamma utredningar för att slippa agera. Så var det med t ex utförsäkringarna:

          I somras drev den rödgröna oppositionen 3 förslag: att stoppa utförsäkringarna, att de nollklassade ska få tillbaka sin ersättning, och att de gamla reglerna ska gälla för de sjukskrivna som prövas efter 180 dagar. Utförsäkringarna stoppades inte eftersom SD gick på regeringens linje i den frågan. Däremot lyckades man få igenom de 2 andra förslagen. Men istället för att följa riksdagsbeslutet tillsätter regeringen en utredning för att analysera konsekvenserna av tillämpa de gamla reglerna efter den 180nde sjukskrivningsdagen. I praktiken är alltså riksdagsbeslutet värt ett skit, då regeringen vägrar att följa det!

          Liknande fasoner ser vi igen när högerregeringen för att dränka ner frågan om vanvård, tillsätter en utredning. Borgarna vet mycket väl att de inte har folket med sig i frågan om att tillåta vinstdrivande företag bedriva vård. För att inte tappa stöd kan de därför inte gå till företagens försvar, men eftersom de inte heller vill gå på folkets linje, så öppnar man i vanlig ordning en utredning så de slipper komma med besked.

          Så svårt är det dock inte att se igenom vad de gör. När regeringen införde lagen om valfrihetssystem (LOV), som underlättar för kommuner att låta privata företag bedriva äldre- och handikappomsorg, var syftet aldrig att gynna brukarna genom ökad valfrihet, som det heter officiellt. Snarare var det att gynna företag! I fråga om en kollidering mellan företagens intressen och krav på kvalité, så ställer sig LOV tydligt på företagens sida. Regeringens utredare rekommenderar explicit att kommunerna inte ska ställa höga krav: ”Ju högre krav som ställs, desto färre företag kommer att vara intresserade av ett avtal med myndigheten” (Se SOU 2008:15, s. 17).

          Alltså ska företagsamhet prioriteras framför kvalité. Är det då konstigt att vi får de här skandalerna om vanvård inom Carema och Attendo? Regeringens vilja att utreda är ju bara bullshit! De har alltid vetat om riskerna med att privatisera äldreomsorgen. Forskningen har länge visat på sambandet mellan låg personaltäthet och lägre vårdkvalité, och det är inte precis en nyhet att privata utförare inom äldreomsorgen snålar på personal för att göra vinst (Se gärna s. 215-257 i den här rapporten).

          Medan saken ”utreds” så fortsätter vanvården. Jag tycker att regeringen ska ta sin utredning, stoppa upp den i arslet och börja agera istället:

Förbjud vinster i vården NU!

Mkt bra dokumentär om Carema och vinstdrivande företag inom äldreomsorgen:

Igår så kunde man läsa följande på min statusuppdatering på facebook:

Jag snodde det från andra som hade skrivit likadant. Vi som faktiskt testade att skriva in "män är män och män är smartast" i google translate, märkte ngt mkt intressant. Såhär såg det ut i google translate:

Alltså.. "män är män och män är smartast" blir till "men are men and women are smarter". Google translate är intressant. Jag bestämde mig därför för att kolla upp vad Google Translate erbjöd för översättning för ordet "moderaterna":

Ja, "moderaterna" blev "paid by Carema". Det var nog en någorlunda frispråkig översättning, men så sann ändå.

          Nä, ni förstår att allt det här är ett skämt. Det är klart att "Moderaterna" inte översätts på det sättet i Google Translat. Däremot blev "män är män och män är smartast" faktiskt "men are men and women are smarter", av ngt konstigt skäl. Antagligen en hackning. Vem vet? Men skulle Google Translate vara mer frispråkig utan att för den sakens skull ljuga, så skulle moderaterna faktiskt kunna översättas till "paid by Carema". Det har vi vetat sedan Aftonbladet skrev om det: se artikeln "Har Carema sponsrat M?"

          Vad som däremot är nytt, är att moderaterna i gengäld använder sina egna PR-byråer för att förbättra Caremas anseende.. med skattebetalarnas pengar! Läs gärna senaste artikel om detta: "Skattebetalarna fick stå för putsning av Caremas anseende"

          Är det ngn som blir förvånad över att Alliansen i Umeå försökte stoppa socialnämnden från att säga upp avtalet med Carema om driften av äldreboendet Skräddaren? Är det ngn som tror att det handlade om att alliansen tänkte på brukarnas väl och ve?

Lite intressanta fakta:

Enligt forskningen så är en majoritet av befolkningen negativt inställd till att äldreomsorg ska bedrivas i privat regi. Intressant är att personalen inom äldreomsorgen är statistiskt sett ännu mer negativa till det, och ännu mer intressant är att privatanställd äldreomsorgspersonal är ytterligare mer negativt inställda.

          Detta finns att läsa på sidan 230-231 i forskningsrapporten ”Konkurrensens konsekvenser, Vad händer med svensk välfärd?”, som genomfördes på uppdrag av SNS, som knappast kan anklagas för att vara vänstervriden.

          Om det är ngn som har insyn i hur privata företag inom vård och omsorg sköter sig så är det deras anställda. När t.o.m. de som jobbar där är negativt inställda till att privata företag ska driva äldreomsorg, då måste det vara ngt helt galet med hur vården bedrivs i privat regi.

          Är det inte dags att kommunen tar tillbaka ansvaret över äldreomsorgen? Privata vinstintressen ska inte styra äldreomsorgen. Bort med Carema, Attendo mfl. De har ingenting här att göra!
 

Höjden av hyckleri tycker jag att det är när de olika borgerliga partierna här i Västerbotten försöker plocka billiga poäng genom att kritisera nedskärningarna i landstinget just nu. Rena rama populism!

          Att folk reser sig upp och vill försvara ambulansen i Malå t ex eller allt annat som är nedläggningshotat är förståeligt. Vi måste stå upp för våra välfärdsinstitutioner. Men problemet kvarstår att de måste finansieras. Olika grupper kan komma med olika förslag på vad vi ska spara på och inte spara på, men hur det än blir, kommer alltid någon grupp att känna sig övertrampad. Problemet är inte att man skär ner på en sak istället för en annan, utan snarare att landstinget saknar finansiering för den välfärd som folket kräver.

          Vad som inte framgår i debatten är att regeringen fryst statsbidragen till landstinget. Dessa kommer att öka enbart med 1,3% fram till 2015, vilket inte täcker den normala kostnadsutvecklingen i form ökande lönekostnader, nyare behandlingsmetoder och inflationen. Den blygsamma ökningen på 1,3% följer inte heller den ekonomiska utvecklingen: statens skatteintäkter kommer att öka med hela 18%. Vårt landsting får alltså en allt mindre del av skatteintäkterna! I rena pengar innebär detta ca. 300 miljoner kr mindre!

          Detta ter sig absurt med tanke på att den offentliga sektorn i Sverige har 712 miljarder kr mer att fodra än den har i skuld. Fram till 2015 kommer den enligt prognoserna att räkna med 200 miljarder över efter att alla utgifter dragits av. För att kunna ha ett mått på hur mycket pengar det är, så kan vi ha i åtanke att hela landstingsbudgeten i Västerbotten ryms 25 gånger i den summan!

          Utifrån ett ekonomiskt perspektiv finns det alltså inga skäl att strypa de statliga resurserna till vården. Vad är då skälet till att högerregeringen gör det då? Svaret hittar vi i det förslag på besparingar som den borgerliga oppositionen i vårt landsting lägger fram, som inkluderar bl a en privatisering av ambulansverksamheten. En utarmad offentlig finansierad vård ökar efterfrågan på privata alternativ, och det är detta som ligger bakom: privata bolag ska få tjäna pengar på våra skattemedel.

          Nicklas Sandström (m) & Co får låtsas om att de bryr sig om ambulansen, geriatriken mm, men det de håller på med är inget annat än att springa det privata näringslivets ärenden.

Jag ser att Helen Edlund (Kd) som sitter i socialnämnden inte läst wikipedias definition av demokrati, som jag länkade till för 2 år sen så att hon skulle lära sig vad demokrati var för någonting. Hennes agerande i socialnämnden visar på den oförståelse som den här människan har för den demokratiska processen.

          Bakgrunden är frågan om huruvida kommunen skulle ta tillbaka driften av äldreboendet Skräddaren eller om man skulle förlänga avtalet med Carema ytterligare 3 år. När beslutet fattades i socialnämnden, tjänstgjorde Helen Edlund (Kd) som ordförande eftersom den egentliga ordförande Eva Andersson (s) var frånvarande. Själv sitter inte jag i den församlingen, men jag garvade ihjäl mig när jag läste i protokollet från senaste möte vad som hade hänt:

          Borgarna ville låta Carema behålla driften, medan majoriteten i form av Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet ville se kommunen ta tillbaka verksamheten. När båda yrkandena ställdes mot varandra, såg Helen sin chans att som tjänstgörande ordförande fuska till sig segern genom att ropa ut fel utfall. I protokollet kan vi läsa:

Ordförande ställer förslagen mot varandra och finner att socialnämnden beslutat förlänga avtalet med Caremas äldreboende Skräddaren. (sida 13)

          När votering är begärd, visar det sig dock att socialdemokraternas linje om att ta tillbaka Skräddaren från Carema fick stöd av en kraftig majoritet: 8 mot 5 blev resultatet av voteringen, vilket ledde till att det slutgiltiga beslutet blev att återta verksamheten i egen regi.

          Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hade omröstningen varit någorlunda jämt, hade man kunnat förstå varför ordförande ropar ut fel beslut. Det är inte alltid lätt att avgöra hur många som ropar ja respektive nej. Men en skillnad mellan 8 och 5 är inte precis vad jag skulle kalla jämn. Vad trodde Helen? Att majoriteten inte skulle begära votering när det var uppenbart att hon försökte köra över dem? Det här är ju pinsamt!

Jag tror inte det finns ngn yrkesgrupp med så roliga historier från jobbet än dem som jobbar inom vården faktiskt.. särskilt dem som jobbar inom äldreomsorgen. Bortsett från stressen, de omänskliga arbetspassen, arbetsbördan och den låga lönen, är det ändå roligt att jobba med äldre.

          Jag minns ett tillfälle från ett par år sen som gjorde min dag. När jag höll på att tömma tvättmaskinen hos en brukare, hittade jag, bland alla blöta plagg, en tvättad blöja! Brukaren hade mest troligt slängt blöjan i tvättkorgen i tron om att det var soporna, och kollegan som hade varit före mig hos honom och stoppat in tvätten i maskinen hade antagligen inte märkt att blöjan hade följt med, haha.

          Jag tyckte att hela händelsen var så komisk, att jag tog hissen neråt till personalkontoret och visade den tvättade blöjan för mina kollegor. Jag kunde inte hålla mig för skratt medan jag berättade var det var jag hade hittat den. Då ställde sig en av mina arbetskamrater upp, och sa helt seriöst: Alejandro, du kanske inte vet det för att du precis kommit från semestern, men till följd av sparbetingen är det sagt att vi ska tvätta blöjorna!
Det här var 2009, mitt under finanskrisen. Det var alltså besparingstider helt enkelt, men att vi nu skulle börja tvätta blöjor var helt sanslöst, tyckte jag. Jag blev mållös, och då började min arbetskamrat att gapskratta. Allt hade varit ett skämt. Givetvis fanns det inget direktiv om att vi skulle snåla med blöjor, utan den som var före mig i tvättstugan hade inte sett att blöjan hade följt med in i maskinen.

          Detta kom jag att tänka på igår när jag läste att vårdjätten Carema väger blöjor. Brukarna får vara flera timmar i våta blöjor, eftersom personalen inte får byta blöja på dem om den inte väger tillräckligt. Allt för att spara pengar… mitt i en högkonjunktur! Bolaget gör stora vinster på våra skattepengar, som inte används till vård utan skickas vidare till skatteparadis. 150 fall av vanvård rörande Carema utreds av Socialstyrelsen just nu. Så långt har det alltså gått, att det som i kommunen skulel varit ett skämt, är på Carema en verklighet!

          Carema är inte det enda företag inom välfärdssektorn som tar ut vinster genom att snåla på verksamheten. Sveriges största ambulansföretag Falck har gjort sig skyldig för ca 4000 brister, som företaget har mörkat. Även Attendo Care har fått mycket kritik från Socialstyrelsen. Problemet är att det inte handlar om isolerade företeelser eller enstaka företag, utan om brister som begås systematiskt av de stora jättarna som dominerar den privata vårdmarknaden. När vinsten är drivkraften, så är det klart att brukarnas behov kommer i andra hand. Och hur ska man kunna göra vinst på en skattefinansierad verksamhet, om det inte är genom att snåla på verksamheten?

          Någon som vågar ta itu med detta är Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt, som krävt ett lagförbud mot att företag ska få ta ut vinster från skattepengar. Han möter motstånd frånden borgerliga regeringen, som hellre lägger ansvaret på äldreomsorgspersonalen. När ska regeringen förstå att vård och omsorg inte ska bedrivas av vinstdrivande företag?
 

Nu är Ilja Batljan i blåsväder igen. Under hela valrörelsen gjorde han inget annat än att, som representant för socialdemokraterna, applådera moderatpolitik. Nu när han efter prime-skandalerna lämnar politiken och går in i näringslivet, så väljer han dessutom att vara vice VD för ett företag som arbetar aktivt med att privatisera allmännyttan. Nu ska han i egenskap av företrädare för detta företag gå på möte för att övertala socialdemokraterna om att de ska sälja allmän egendom till detta företag.

          Är det ngn som ärligt talat blir förvånad? Batljan har inte utmärkt sig precis för att vara särskilt socialistisk. Däremot blir jag förvånad över SVT:s märkliga formulering: I valkampanjen stod han för en socialdemokratisk politik, nu har han bytt sida och är vice VD för ett företag som arbetar med att privatisera allmännyttan.

          I valkampanjen stod han för en socialdemokratisk politik? Det här tror inte ens journalisten som skrivit artikeln på. Det har aldrig varit en hemlighet att Batljan står på näringslivets sida. Den som hade haft sina tvivel fick det slutgiltigt bekräftat när det avslöjades att det var Svenskt Näringsliv som skrev hans debattartiklar. Det är inte precis socialdemokratisk politik som han har stått och förespråkat.

Igår läste jag i VF att det nu råder stor brist på elever i Västerbotten nu när terminen börjar. Drygt var fjärde skolbänk i Västerbottens gymnasieskolor står tomma, kan man läsa. Det här kommer inte som en överraskning, utan prognos efter prognos har visat i flera år att elevunderlaget minskat. Därför är det helt uppåt väggarna att Skolinspektionen låtit allt fler vinstdrivande friskolor etablera sig här i Västerbotten. Vi har ett bissart system för skoletablering, där den som står för kostnaderna, dvs kommunen, inte är den som får bestämma hur många eller vilka friskolor som får etablera sig. På jakt efter vinst så har friskola efter friskola etablerat sig i Umeå utan att skolinspektionen tagit hänsyn till kommunens ekonomiska förutsättningar eller ens elevunderlaget, vilket givetvis lett till en överetablering. Helt i onödan.

          Invånarna i Robertsfors vet mkt väl vad jag pratar om eftersom de fått lida effekterna av det här. För inte så länge sen satte de ner foten när den dåvarande borgerligt styrda kommunen hade planerat lägga ner Jenningsskolan till följd av minskat elevunderlag. Anledningen var att allt fler elever från Robertsfors valde friskolor i Umeå, vilket Robertsfors Kommun var tvungen att betala, varpå det blev kvar allt mindre pengar för att behålla Jenningsskolan.

          I Umeå verkar vi ha det motsatta problemet. Enligt rektorn för John Bauer, så är det friskolorna som tappar allt fler elever till de kommunala. Vad kommer nu dessa friskolor att säga till sina elever när de upptäcker att de pga minskat underlag inte kan erbjuda de program eleverna var antagna till? Det här är inte seriöst! Är det kommunen som betalar, så ska kommunen kunna säga nej till etablering av nya friskolor man inte har råd med. Eller ska vi låta privata skolors jakt på vinst urholka den kommunala budgeten och hota elevernas rätt att gå på de program de blivit antagna till?

Idag tänkte jag berätta om mitt besök till Globen Shoping i Sthlm. Det händer sällan att jag shoppar. Jag har nämligen shoppingfobi sedan jag för många år sen hade en sambo som alltid ville ha med mig på sina shoppingrundor, som ibland kunde hålla i 8 timmar (och flera dagar, dessutom). Jag får därför alltid en panikkänsla när ngn i min närhet nämner ordet shoppingcenter. Men nu skulle jag träffa en kompis jag inte hade sett på flera år, och shoppingcentret var alltså den bestämda träffpunkten.

Eftersom jag kom för tidigt (till platsen såklart), så fick jag chansen att gå runt och kolla lite grann. Jag såg att det t ex fanns en McDonalds. Ovanför det låg Kapahl, som av ngn konstig anledning skickar en massa sms-reklam till min mobil som jag inte vet hur man stoppar. Och som ni ser på bilden fanns Stadium ovanpå.
Det fanns även en subway och en thairestaurang. Även en affär med träningstillbehör vid namn Jabb.se, och bredvid så kunde man klippa håret på Globens Hårvård.

Men vad som stack i ögonen var den stora byggnaden tillhörande vårdjätten Carema mitt ibland de 60 butikerna. Det var ortopediska huset, och vad som stack i ögonen var inte dess storlek utan det faktum att det tydligen inte bara var hårdvård som såldes som en vara på shopcentret, utan även riktig vård. Ett stenkast bort, bredvid butiken Jabb.se, låg dessutom Kunskapsgymnasiet, och alldeles vid entrén till Globen Shop, var det svårt att missa den stora reklamen för ett företag som sålde jobbcoaching.

          Jag tycker det illustrerar tydligt hur allt fler viktiga samhällsfunktioner som vård, utbildning mfl, hamnar under marknadens kontroll där fördelning sker efter plånbok istället för behov. Man kanske inte kan svänga in till en friskola och köpa sig höga betyg på samma sätt som man kan gå in i en skoaffär och köpa sig nya skor, men att skolor börjar erbjuda höga betyg som ett sätt att locka till sig elever är ett belagt faktum (läs t ex Christina Wikströms avhandling ”Grade Inflation and School Competition”). Det går inte heller att sätta en prislapp på en utbildning och stänga ut dem som inte har råd på samma sätt som man på en affär kan vägra sälja skor till den som inte kan betala. Men det är helt klart att elever som bedöms olönsamma är inte välkomna i vinstdrivande friskolor, ngt som många med funktionsnedsättning fått erfara. Men skolan är åtminstone skattefinansierad. Privatfinansierad vård däremot funkar exakt som en skoaffär, fast prislappen är högre. Tror ni mig inte, så fråga patienterna på Barnsjukhuset Martina där man ska ha köpt en privat försäkring (eller betalat 1’400 kr per besök) för att få vård.

          Detta är ingen ödesbestämd utveckling som vi inte kan göra ngt åt, utan det är resultatet av medvetna politiska beslut. I Reinfeldts drömsamhälle så kanske man ska kunna ägna en hel dag åt shopping där man börjar på Kappahl och handlar lite kläder, går sen på McDonalds för att få i sig en hamburgare, innan man fortsätter vidare till Carema för att köpa sig en högre köplacering och avsluta dagen med att gå in på skolkontoret och köpa lite högre betyg till sina barn.. om de inte råkar sitta i rullstoll, det vill säga. Men jag tror att de flesta av oss vill ngt helt annat.

 

Första maj för 2 år sen glömmer jag aldrig. Bland alla de plakat som folk bar på i vårat förstamajtåg, fanns det ett som skilde sig från alla andra. Till skillnad från alla andra plakat, som handlade om försämringar som den borgerliga regeringen genomfört, var det här plakatet riktat mot våran egen kommunledning. På det stod det att läsa: Yttrandefrihet för våra busschaufförer!

          Bussföretaget Nobina har varit fokus för en del skriverier i de lokala tidningarna de 2 senaste åren. Bl a har media uppmärksammat deras märkliga personalpolicy, som i praktiken verkar ha gått ut på att sätta kritiska anställda på plats genom olika repressalier. Vi alla minns protesten på Vasaplan när en chaufför blev skickad hem efter att han inte hade haft slipsen på sig. Vi minns även chauffören Rabih Ballout som fick sparken för att han hade skrivit ett medborgarförslag till kommunen om att de skulle granska företaget, ngt som Nobina betraktade som illojalt beteende.

          Denna händelse aktualiserade problematiken med privatiseringarna. Så länge en verksamhet drivs inom offentlig sektor, har de anställda en grundlagstadgad rättighet till meddelarfrihet. Det innebär att de inte omfattas av lojalitetsplikten i kontakt med media, vilket innebär att de kan avslöja missförhållanden och uttrycka kritik gentemot sin arbetsgivare. Men så fort en verksamhet läggs ut på entreprenad, räknas den som tillhörande privat sektor, och då är det munkavle som gäller.

          Från fackligt håll har vi uppmärksammat problematiken långt innan. Via LO-s, Kommunals s-förening, SSU Umeå och Fackliga Utskottet i Umeås Socialdemokratiska Arbetarekommun, har de fackliga krafterna inom vårt parti, satt press för att meddelarfrihet ska vara ett krav i samband med upphandlingar. Tack vare det gick Socialdemokraterna till val i vår kommun på att genomföra det, och i måndags när fullmäktige fattade beslut om ny upphandlingspolicy blev detta verklighet. Nu är DET vallöftet uppfyllt i alla fall.

Nu har det gått en 11 dagar sedan Finanspolitiska Rådet gav ut sin senaste rapport. I rapporten slås det fast ngt som för de flesta av oss är självklart men som den borgerliga regeringen inte tycks ha fattat: sänker man skatterna så har man inte råd med välfärd. Ur ekonomisk synpunkt är regeringens politik ohållbar: antingen så måste skatterna höjas, eller så måste nedskärningar ske i offentlig sektor. Men man kan inte ha både och!

          Paradoxalt nog så är självaste finanspolitiska rådet, som med sin senaste rapport sågar regeringens sätt att finansiera sin politik, en uppfinning från finansminister Anders Borg (m), som ville ha en oberoende instans för att vetenskapligt utvärdera regeringens finanspolitik. Ett lysande initiativ, måste jag säga. Men för att det ska va nån vits med det, så måste regeringen fan i mig va beredd att ta till sig kritiken från rådet. Istället så viftar Anders Borg (m) bort kritiken. Redan 2010 gick han ut och kallade rådets ordförande Lars Calmfors för en "akademiker som kladdar med pennan".

          Det måste vara jävligt pinsamt att bli sågad av den instans man själv inrättat. Men så går det när regeringen så systematiskt väljer att se bort från fakta som inte passar in deras ideologiska övertygelse.

Jag hann inte skriva svaren på frågorna jag ställde i morse i tid, men här kommer de i alla fall:

1. I runda slantar har den borgerliga regeringen sänkt skatterna med 100 miljarder under förra mandatperioden (jag räknar alltså inte in skattesänkningarna för 5te jobbskatteavdraget, som bara det räcker för att avskaffa barnfattigdomen)

2. Västerbottens Läns Landsting har en budget på i runda slantar 8 miljarder.

3. Regeringens skattesänkningar är alltså så omfattande att de motsvarar 12,5 ggr budgeten för Västerbottens Läns Landsting. Mätt i landsting, så har regeringen alltså skurit ner resurser från offentlig sektor motsvarande 12,5 landsting i Västerbottens storleksordning. Fatta hur mkt vi hade kunnat göra inom offentlig sektor med dessa pengar alltså!! Nu hade inte allt det gått till landstingen, utan det hade fördelats mellan landsting, kommuner osv. Men fatta hur många som hade kunnat anställas för de pengarna..

..är skattesänkningarna försvarsbart med tanke på hur underbemannad den offentliga sektorn är? Men mer pengar i plånboken för överklassen (som fått merparten av skattesänkningarna) är nog viktigare för den här regeringen än att personalen inom skola, vård och omsorg ska kunna göra ett bra jobb utan att behöva springa ihjäl sig.

Att det säljs kokain helt öppet på apoteket här i Sverige! Det hade man lätt kunnat tro om man kollar på den här bilden som jag tog i fjällen i samband med Stora Resan. Och nä, det är förstås inte kokain. Med vinstintressets intrång i samband med regeringens privatisering av apoteksväsendet, är det klart att man kan förvänta sig en del negativa effekter med tanke på att människornas behov av läkemedel underordnas vinstintresset. Men så långt har det förstås inte gått att man börjat sälja droger på apoteket… inte ens på Kronans Droghandel ;p. Men läkemedelspriserna har givetvis inte sjunkit, trots regeringens löften om att så skulle ske.

          Det är dock inte apoteket jag ville skriva om, utan Stora Resan. Varje år arrangerar LO kampanjen Facket på Vinterjobbet, då vi från facket åker till fjällen och besöker säsonganställda ute på arbetsplatserna för att höra hur de har det och informera om deras rättigheter och om varför de ska vara med i facket.

          Även om det inte framgår av bilden så var det fullt med packning i bilen och jag undrar hur vi alla fick plats. Vi trängdes hela resan. Det tog en stund innan jag fattade att han, som satt bredvid mig, hade problem med att sätta på sig bilbältet när han sa till mig: ”Lyft på arslet så jag hittar hålet”. Visst känner man sig smickrad, men det var tur att han inte menade det jag först trodde ;).

          Som tidigare år gjorde vi reklam för numret 020-560056, dit man kan ringa gratis om man har frågor om vad som gäller på jobbet. Inga frågor är dumma frågor. Men i år kombinerade vi det dessutom med kampanjen Stora Resan, då vi var och lyssnade på vad ungdomarna har för bild av facket och vad de tycker vi ska göra för att de ska gå med. Det handlar om att visa att vi bryr oss om vad de tycker och att vi är beredda att förändra oss i enlighet med det, för det är bl a för dem som vi finns till.

          Mer om Stora Resan finner du här: www.storaresan.se

Efter en lång paus har jag bestämt mig för att börja blogga igen. Jag lovar dock inte att det kommer ske regelbundet, eftersom jag inte alltid har tid för det, men jag ska göra mitt bästa. Idag har jag tänkt skriva lite reflektioner om gårdagen, då vi firade första maj.

          Som vanligt var det stor uppslutning, och jag fastnade framför allt för några ord som Anton Lifhjelm (s) uttalade i sitt tal på torget. Som han påpekade i sitt förstamajtal så är DET, som skiljer oss arbetare från överklassen, att denna äger allt medan vi istället har varandra, och det är detta som skrämmer den makthavande överklassen.

           Så länge borgerligheten kan ställa oss mot varandra, är det inte svårt för den att upprätthålla klassamhället:

          -Så länge den arbetande ställs mot den arbetslöse, som stämplas som snyltare som lever på dem som arbetar, är det inte svårt för regeringen att rättfärdiga försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen. Med ursäkten att de arbetslösa ska ta sig i kragen, så tar regeringen de pengar som vi betalat in till a-kassan för att finansiera skattesänkningar vars merpart går till överklassen.

          - Så länge den friske ställs mot den sjukskrivne, som stämplas som bidragsfuskare, är det inte svårt att rättfärdiga att så många kastats ut från sjukförsäkringen. Med ursäkten att de i själva verket har kvar sin arbetsförmåga, så drar man in deras sjukersättning för att kunna finansiera ytterligare skattesänkningar vars merpart också går till överklassen.

          - Så länge den infödde ställs mot invandraren, som stämplas som presumtiv brottsling och terrorist, är det inte svårt att rättfärdiga skapandet av ett övervakningssamhället à la 1984.

          -Och det är framför allt inte svårt att rättfärdiga nedskärningar inom offentlig sektor som öppnar dörrar för privata alternativ där vård och utbildning fördelas efter plånbok istället för efter behov, om den privatanställde ställs mot den offentliganställde vars arbete stämplas som improduktiv och ineffektiv.

          På första maj ska vi alla komma ihåg det som borgerligheten är så rädd för att vi ska inse: att vi i kraft av vårt högre antal blir oslagbara den dagen vi lämnar våra olikheter åt sidan och går ihop.

Idag fyller Riedls blogg sitt 2-årsjubileum. Eftersom han nog inte märkt det själv, så tar jag mig friheten att fira den åt han. Det är alltså idag för två år sen som hans första blogginlägg skrevs på VK. Sen dess har den moderate riksdagsledamoten Edward Riedl varit en flitig bloggare med flera inlägg om dan. Bland mina favoritinlägg på hans blogg kan man finna:

          -Vi moderater vill inte sälja Lycksele Lasarett, där Riedl förnekar moderaternas avsikter att sälja ut lasarettet i Lycksele efter att VK dagen innan avslöjat att moderaterna lovat en utförsäljning av Lycksele Lasarett i det valmanifest de lanserade inför landstingsvalet.

          -Sjukvård ska betalas gemensamt via skatten, där Riedl påstår att moderaterna vill att sjukvården ska finansieras genom skatter och hävdar att sossarna bedriver en skrämselpropaganda när vi säger att detta inte stämmer. I så fall kommer denna skrämselpropaganda från moderaterna själva, som på sin egen hemsida själva erkänner att de är för privatfinansierade "alternativ" till den skattefinansierade sjukvården. Särskilt positiva är de till barnsjukhuset Martina, där ett läkarbesök kan gå på 1'400 spänn.

          -Facket sänker medlemsavgifterna - inte utan att man funderar, där Riedl påstår att If Metall hade en hög medlemsavgift för att socialdemokraterna skulle vinna valet och att de efter valet därför sänkte den. Intressant i det här fallet är att det inte var medlemsavgiften som sänktes, utan a-kasseavgiften, vars storlek inte bestäms av facket utan av regeringen.

          -Sjukförsäkringen, där Riedl påstår att förändringarna (läs försämringarna) i sjukförsäkringssystemet var nödvändiga eftersom sjuktalen innebar en kostnadsbelastning för systemet. Hur ett överskott på 48 miljarder kan utgöra en kostnadsbelastning, förblir en gåta.

          Men det avsolut bästa på Riedls blogg är faktiskt en kommentar som han skriver i anslutning till sitt inlägg Uppdrag Granskning: Sjukförsäkringen:

          Ni läste inte fel: Han säger faktiskt Tack.

För ett par dar sen fick man veta resultaten från den undersökning om läget på bostadsmarknaden som regeringen hade beställt av Diskrimineringsombudsmannen (DO). Beskedet förvånar mig inte: diskrimineringen är utbredd, och värst är det i Malmö. Har man ett utländskt klingande namn, då får man inte hyra lägenhet i atraktiva områden, i alla fall i 13 fall av 14.

          Irene Molina, som genomförde undersökningen och har forskat om detta i över 15 år, säger att bostadssegregationen inte alls beror på att invandrare själva väljer att bo med sina landsmän i ett visst område, som många tror. Utredaren föreslår föga oväntat skärpt lagstiftning mot diskriminering. Men det som jag finner är intressant, är att hon menar att framför allt behövs det en fungerande bostadsmarknad. När det är brist på hyresrätter, som det är idag, det är då som segregationen framför allt ökar.

          I detta avseende borde borgerligheten ta sig en funderare. Avregleringen av bostadsmarknaden har lett till en rejäl minskning av hyresrätterna, men även till överdrivna hyreshöjningar. Dels genom att hyresrätter omvandlas hej vilt till bostadsrätter sedan regeringen avskaffat stopplagen, och dels genom att borgerliga kommuner säljer ut sina kommunala bostadsbolag, som hyr ut till självkostnadspris. I borgerligt styrda Danderyd, Lidingö, Vaxholm, Vallentuna, Sollentuna, Täby och Österåker, för att ange de värsta exemplen, är bostadsbyggande inriktat nästan uteslutande på bostadsrätter. Täby, Danderyd och Vaxholm har gått längst: där finns det ingen allmännytta. Borgarna har sålt ut alla kommunala bostadsbolag.

          Vaxholm är den kommun som lidit som mest. När Vaxholmsbostäder såldes 1999 fanns det 1.200 hyreslägenheter i kommunen. Nu finns det bara 400 eftersom resten har blivit bostadsrätter. Sedan 2008 har därför borgarna själva börjat fundera på att återbilda ett kommunalt bostadsbolag, eftersom bostadsbristen gör att ungdomarna flyttar ut och inga ungdomar flyttar in. Konsekvensen har varit att kommunen har svårt att rekrytera arbetskraft till äldre- och barnomsorgen. Ändå har inget hänt.

          Det är dags för borgerligheten att lämna sin prestige bakom och börja återreglera bostadsmarknaden.

Det är lite deprimerande att julen är över och allt återgår till det normala. I det stora hela hade jag en god jul, som jag tillbringade med mina nära och kära, och jag fick presenter och julhälsningar från alla möjliga. Men en mkt speciell person fick jag aldrig några julhälsningar ifrån :(. Det är det moderate landstingsrådet Nicklas Sandström, som tydligen inte tyckte om mitt julkort till han som jag länkade till i en kommentar på hans blogg, för han svarar på de andras kommentarer men inte min julhälsning :(. Inte heller svarar han på mitt inlägg om hans sjukvårdspolitik. Jag börjar tro att han inte gillar mig :(. ...Och jag som accepterade Sandströms vänförfrågan på facebook häromdagen.

          Men för väljarnas skull borde väl Sandström kunna ge besked. Så lätt kommer han väl inte undan ;P. I mitt inlägg till han beskrev jag hur landstinget i Sthlm tvingas skära ner på vården för att finansiera överetableringen av privata vårdgivare i överklassområden, som en följd av den moderatinförda reformen Vårdval Stockholm. När regeringen tog bort landstingets möjlighet att säga nej till privata etableringar, har vi i Västerbotten valt att begränsa problemen genom en annan modell vi kallar Hälsoval för att skilja den från Vårdval Sthlm. I Hälsoval Västerbotten utgår ersättningen till vårdgivarna bl a från socioekonomiska faktorer, så att inte de privata väljer alla att etablera sig i bara attraktiva områden för att undvika olönsamma patienter från lägre socioekonomiska grupper som vanligen har sämre hälsa och utgör en större kostnad.

          Detta gick ju borgarna i Västerbotten med på under förra mandatperiod, men nu helt plötsligt säger Nicklas Sandström att begreppet Hälsovalet innebär lägre ambitioner än vårdvalsmodellen. Så är alliansen nu helt plötsligt emot hälsovalet? Vill de importera nu Filippa Reinfeldts vårdvalsmodell från Sthlm? Eller vad är det de menar egentligen? När de nu börjat kräva att ribban för vilka tjänster som en privat vårdgivare måste erbjuda för att få etablera sig ska sänkas (basuppdraget), så är detta ett första steg bort från hälsovalet och närmare vårdvalet. Kan de berätta för oss vilka fler steg de har planerat? Vi vill gärna ha klara besked.

Det nya året innebär lite olika för oss alla. Jag satt och spekulerade om vilka nyårslöften som några av våra borgerliga makthavare kan ha gjort nu inför årsskiftet, och kommit fram till följande gissningar:

          Näringsminister Maud Olofsson, som svek sina egna partimedlemmar när hon kompromissade bort Centerpartiets motstånd till kärnkraft i utbyte mot att få en ministerpost, har nog lovat att definitvt ta död på centerparteits rykte som alliansens gröna röst. Vattenfall har i rasande fart börjat köpa upp kolkraftverk i Tyskland, Holland mfl. Men exakt hur många kolkraftverk som Maudan nog lovar sig själv att Vattenfall ska förvärva under det nya året, vågar jag dock inte svara på.

          Stockholms Landstingsråd Sthlm Filippa Reinfeldts (m) nyårslöfte: fortsatta nedskärningar i den offentliga vården och nedstängningar av vårdcentraler i socialt utsatta områden för att kunna finansiera etableringen av nya privata vårdgivare i stockholms överklassområden.

          Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Swärds (m) nyårslöfte verkar vara att spara pengar åt staten genom att sätta personer med amputerade armar att försöka betala p-biljetten med munnen. Nä, jag skojar inte. Läs här.

          Centerns kommunalråd i Uppsala Stefan Hanna lovar förmodligen fler åtgärder för ett tjockfritt Sverige. Hans utspel om tjockisskatt, visar dock att han gärna smygstartar före årskiftet.

          Jag, för min del, lovar ännu en gång att för en gångs skull sluta äta onyttigt så kanske inte Stefan Hanna också ger sig på mig.

          Gott nytt år allihopa! ;)

För inte ens en månad sen fick vi veta om det privata ambulansföretaget, vars personal slagit larm om allvarliga brister i bilarnas utrustning som företaget har mörkat för såväl landsting som socialstyrelsen. Detta kostade livet för Anton Wiberg, 14 år, som avled i Höör när ambulansens sugutrustning inte fungerade som den skulle. Men detta är bara 1 fall bland de 4000 rapporteringar om brister som företaget mörkat. Och det som känns mest skrämmande är att det rör sig om Falck, som är Sveriges största ambulansföretag med ansvar över en fjärde del av befolkningen. Ett annat kritiserat vårdbolag är Attendo Care, vars allvarliga brister uppmärksammades först när de lät en 63-ärig kvinna i Helsingborg dö nerkylt.

          Jag tycker moderaternas gruppledare i landstinget Niklas Sandström (m) borde ha detta i åtanke när han tillsammans med de övriga borgerliga partierna aktivt verkar för att sänka ribban för vilka tjänster en privat hälsocentral ska erbjuda för att få tillstånd att etablera sig i länet. Detta för att underlätta för än fler företag att kunna ge sig in i branschen, så patienter har fler vårdgivare att välja mellan.

          I Stockholms län där det borgerliga styret infört fri etableringsrätt inom primär vården, har det skett en överetablering av privata vårdgivare inom höginkomsttagarområdena, som belastat landstingets ekonomi. De 206 miljoner i extra tillskott som gått till de här vårdenheterna, har tagits från mottagningar i socialt utsatta områden som därmed i snitt förlorat 2,9 års arbetare per mottagning och från vårdinrättningar i medelinkomsttagarområden som i snitt förlorat 3,6 årsarbetare per mottagning. I det här fallet har alltså valfrihetsreformen inte handlat om att låta patienterna välja mellan olika vårdgivare som att låta privata vårdgivare välja bort mindre lönsamma patienter.

          Är det detta vi ska ha landstinget till? Ska vi sänka ribban som borgerligheten i Västerbotten med Niklas Sandström i spetsen (m) vill och låta vem som helst få öppna en vårdinrättning bara för att högern tycker det är för få privata företag som uppfyller kriterierna? Om alliansen inte har förstått det så är landstingets roll att främja folkhälsan för invånarna i länet, inte att springa näringslivets ärenden.

När Aftonbladet avslöjade näringslivets infiltreringsförsök i Socialdemokratiska Arbetarpartiet, blev jag förvånad. Inte för att jag skulle förväntat mig ngt annat av Nordström, Batljan och andra s-märkta moderater än att de skulle låta sig köpas av högst bjudande. Jag var snarare förvånad över att Svenskt Näringsliv alls ansåg sig behöva betala för den tjänsten.

          Visserligen bidrog Nordströms och Melins sk valundersökning till att vrida den interna debatten i partiet till höger. Utifrån ett underlag på 16 personer som svarade att de röstade på (s) 2006 men bytte block 2010 pga socialdemokratins samarbete med V, 14 personer som också röstade likadant pga socialdemokraternas negativa inställning till pigavdraget, och 11 pers som också valde att byta till det blåa blocket pga socialdemokraternas inställning i kärnkraftsfrågan, så drar denna sk undersökning slutsatsen att samarbetet med V och Mp liksom partiets motstånd till pigavdraget var stora orsaker till valnederlaget.

          Trots att undersökningen pga dessa brister sågats rejält av flera skribenter, så blev dessa påståenden till självklara sanningar i debatten. Många är dem som glömt varför det rödgröna samarbetet alls inleddes. Miljöpartiets vacklande mellan höger och vänster och de bittra minnen från försämringarna i LAS och andra reformer borgarna fått igenom med hjälp av Mp, gjorde att (s) ville försäkra sig om Mp:s stöd genom att bilda ett samarbete. När Mona Sahlin sen går ut och meddelar att Vänsterpartiet utestängs från samarbetet, uppstår starka protester inom (s) som tolkar detta som en högervridning. Partiet upplever det största tappet ett parti på bara en månad kan drabbas av: hela 6,3 procentenheter. Och därför tar man in Vänsterpartiet.

          Det är klart att samarbetet med V skrämde bort en hel del röster, men frågan är om det alls var fler röster än dem partiet skulle förlorat om V aldrig tagits med i koalitionen. Man kan också spekulera om hur många röster vi hade kunnat locka om vi hade utestängt Mp, men hade vi då kunnat vara säkra på att vi hade fått det passiva stöd från Mp som hade krävts för att bilda en minoritetsregering?

          Allt detta var helt plötsligt bortglömt, och snabbt blev det rödgröna samarbetet liksom partiets avsaknad av tillväxtpolitik huvudförklaringen till valnederlaget. Allt enligt avtalet med Svenskt Näringsliv, som beställt en kärnkraftsvänlig socialdemokrati negativt inställd till förmögenhets- och fastighetsskatten som påstods vara tillväxthämmande. Men frågan är om Svenskt Näringsliv ens hade behövt betala för det här? För näringslivet har hur som helst ett starkt inflytande över opinionsbildningen i allmänhet och partiledningens ekonomiska åsikter i synnerhet. Högervridningen inom partiet är mkt äldre än primeaffären. Det var långt före den här skandalen som kommunstyrelsens s-märkta ordföringar i Sundbyberg, Nynäshamn och Sigtuna krävde tillsammans med N Nordström försämringar i LAS. Varken Damberg eller Nordström var mindre högervridna i sina unga år när de ledde SSU-förbundet än de är idag. Och Mona Sahlin, som redan på 90-talet förespråkade införandet av pigavdraget, gav nu ett ”tillväxtvänligt” avgångstal där hon är för privatisering, jobbskatteavdrag samt stupstockar och nedtrappningar i a-kassan.

          Så problemet i vårat parti är inte att näringslivet anlitar några sossar för att vrida partiet till höger, utan snarare att våra företrädare gör det helt gratis utan att ens va medvetna om att de går näringslivets ärenden. Men framför allt är problemet att vi inte märker att vi själva står för en högerpolitik förrän vi får veta att den blivit beställd av våran motpart.

För ovanlighetens skull hade jag tänkt dela med mig av ett matrecept som jag hittade på kylskåsdörren hemma hos min kompis Jim. Soppan kryddas med utförsäljning av statliga bolag och privatisering av sjukhus. Ju fler kockar, desto sämre soppa! Vilket Sverige vill du leva och bo i? Ett Sverige som är mer rättvist för Alla? Eller ett Sverige där allt fler måste koka sin soppa på en spik?!

Vill du ha fler borgerliga matrecept, kolla gärna det här gamla inlägget.

För inte länge sen kommenterade jag borgerlighetens förslag till landstingsplan inför nästa år, som inte ens centerpartiets gruppledare på landstinget Olle Edblom till fullo ville stå för när budgeten debatterades på senaste fullmäktige. Antingen så har minnet börjat svika han, eller så har han lärt sig från sin fd landstingskollega Edward Riedl (m) att förneka vad han står för, eftersom han på senaste fullmäktige blånekade att den plan han själv var med och utformade föreslog att hela allmän service skulle konkurrensutsättas.. trots att det står klart och tydligt.

          Vad gäller Lycksele Lasarett vill inte heller borgerligheten kännas vid sitt eget förslag. Redan före valet hade VK avslöjat moderaternas avsikt att privatisera sjukhuset, vilket de klart och tydligt talade om i sitt valmanifest. Men som Riedl (m) ofta brukar, så gick han själv och dementerade det. Och det är klart han måste göra det, för annars får han på skallen av Centerpartiet, som är rädd att tappa röster om de förknippas med ett sånt förslag. Denna splittring var jävligt tydligt i alliansens förslag till landstingsplan där man skriver att:

Alternativa driftsformer av hälso- och sjukvård ska därför prövas. Vår ambition är att utveckla Lycksele lasarett med utökad vårdproduktion. (Se s. 24 i den digitala föredragningslistan)

          Vad fan betyder det egentligen? Definiera ”alternativa driftsformer”. Handlar det om bolagisering? Upphandlingar? Frivilliga insatser? Ska sjukhuset säljas ut, upphandlas bort eller - som man gjort med kommunala verksamheter i borgerligt styrda stockholmskommuner: skänkas bort? Detta får man inte veta, för alliansen är inte överens inbördes. En sak är trots allt säkert: det handlar om privat drift.

          Läser man hela planen så ser man klart och tydligt att konkurrensutsättning ses som universallösning på allt. Ska man höja kvalitén: konkurrensutsätt! Ska man sänka kostnader: konkurrensutsätt! Ska man förbättra personalvillkor: konkurrensutsätt! Det är ba ett förslag som utgör ngt nytt: att nobelpriset ska gå till Norrlands Universitetssjukhus. Yeah, sure, som om NUS kommer få nobelpriset för att vi på fullmäktige fattar beslut om det. Och jag som trodde att det var nobelförsamlingen vid Karonlinska Institutet som bestämde vart nobelpriset i medicin ska gå. I planen står dock ingenting om hur vi ska lyckas få NUS att vinna priset, men låt mig gissa: konkurrensutsättning!!!

När jag satt för ett par dar sen med en kompis och kollade på webbsändningen från landstingsfullmäktige, så skrattade han för att jag tydligen hade svurit på fullmäktige. Jag var förvånad eftersom jag inte ens hade märkt det själv, men det jag sa var: "det är inte så jävla enkelt". Big deal! Men poängen är att svordomar utgör en så integrerad del i vårt vardagliga språkbruk, att det är vanligt att man inte märker när man säger dem eftersom många av dem tappat sin förolämpande karaktär. Inte lika fullt vanligt är det däremot med personer som inte märker när de själva ljuger, ngt som verkar vara fallet med centerpartiets gruppledare på landstinget Olle Edblom.

          Som jag påpekade i mitt anförande när jag hänvisade till olika undersökningar, så finns det inga belägg på att konkurrensutsättning skulle leda till minskade kostnader. I många fall när detta varit fallet, så har det skett på bekostnad av personalens villkor och/eller kvaliten. Ändå föreslog borgarna en besparing på 10 miljoner genom att konkurrensutsätta rubbet av Allmän Service. Att det skulle gå att spara pengar på detta sätt, utan ngn analys på hur kvaliten kommer att påverkas, tyckte jag inte alls var seriöst.

          Väl medveten om bristen på seriösitet i förslaget, svarar Olle (C) att de i själva verket inte föreslår att de ska konkurrensutsätta rubbet av allmän service utan bara delar, och påpekar att det bara handlar om att spara 10 av de 284 miljoner han säger att verksamheten omsätter. Vad ska det här betyda? Att eftersom 10 miljoner bara är en bråkdel av verksamheten, så är det bara en bråkdel som ska ut på entreprenad?

          Som gruppledare för Centerpartiet i landstinget, kan inte Olle vara ovetandes i vad hans parti tillsammans med de övriga borgarna skrivit för förslag till landstingsplan, och där står det klart och tydligt: "All verksamhet inom allmän service ska konkurrensutsättas" (Se s. 30 i den tryckta föredragningslistan el. s. 24 i den digitala). Likt förbannat menar han att jag bara vill skrämma upp väljarna när jag påstår att alliansen vill konkurrensutsätta hela allmän service.

          Jadu, jag vet inte vem som skrämmer vem: jag väljarna genom att läsa upp vad borgarna skrivit, eller han mig genom att visa hur obrydd han är om vikten av att vara ärlig i en så viktig fråga.

Å herregud!! Vilken daaaag!! Jag höll på att plågas ihjäl i dag när jag satt hela dagen på landstingsfullmäktige (LTF) och kämpade riktigt hårt för att inte somna.

Hade jag sovit dåligt? Svar: Nej

Hade ngn i smyg lagt en sömntablett i mitt kaffe? Svar: Nej

          Jag tvingades stå ut med politiker från alliansen som ville briljera redan första dan. Det började riktigt bra, måste jag erkänna. När vi skulle fatta beslut om ändringar i hälsovalet blev det en riktigt bra ideologisk debatt. Alliansen argumenterade för att  ribban för vilka tjänster en privat hälsocentral ska vara tvungen att erbjuda för att kunna få tillstånd från landstinget att etablera sig (basuppdraget) ska sättas väldigt lågt, så att flera privata hälsocentraler ska kunna etablera sig. Medan vi på det rödgröna blocket påpekade vikten av att ställa höga krav för att kunna säkerställa en bra skattefinansierad service och undvika en överetablering till följd av oseriösa aktörer som etablerar sig när ribban är satt så låg.

          Men sen började det hela urarta när Olle Edblom (C) fick för sig att privata vårdbolag inte stoppar in en del av skattepengarna i privata fickor istället för att investera dem i verksamhet. Alltså, tror han att privata vårdbolag bedriver välgörenhet, eller? De bedriver en affärsrörelse i vinstsyfte, och då är det klart att en del av de skattepengar som deras verksamhet finansieras av går till vinstutbetalningar till aktieägare istället för till vård! Men Nä..! Olle var tvungen att gång efter gång efter gång hävda att detta inte stämde, i ett patetiskt försök att ge sig på V för att alliansen helt enkelt fått för sig att V utgör den svaga länken inom det rödgröna samarbetet.

          Men OK, ett så viktigt beslut måste föregås av långa diskussioner. Kan man inte acceptera detta, så ska man inte sitta i LTF. Problemet är att ÄVEN när borgarna höll med om de förslag till beslut som vi genom landstingsstyrelsen föreslog, så fortsatte de att gå upp och debattera, och då är bollen satt i rullning för då måste vi gå upp och svara. Herregud, ska borgarna debattera, så får de göra det när de INTE håller med!!!! Men eftersom det var webbsändning, så var en hel del av dem tvungna att gå upp och visa sig va duktiga genom att slänga ur sig "kloka" inlägg även när vi behandlade tekniska frågor utan ideologisk betydelse, där det rådde enighet tvärsöver blockgränserna. Och på det sättet förhalade de beslut, som de ändå var för. Och så höll de på HELA dan!

          Man satt ba och tänkte: Vilket plågeri, plz just kill me!!! Om ni ska hålla på så länge, snälla lägg ett yrkande!

Nu är vintern här. Få se nu om det blir kaos i tågtrafiken igen. Det är för jävligt att man inte kan förbereda sig på stora snömängder i ett land med snö varje vinter. Vi har haft värre vintrar än den förra utan att de för den sakens skull orsakat trafikkaos på järnvägen. Är det verkligen ngn som tror att förra trafikkaos hade med vintern att göra och inte med det faktum att spår, underhåll och trafik efter alla privatiseringar inte längre ligger under samma huvudman utan sköts av konkurrerande aktörer som inte har varandras behov att ta hänsyn till?

          Vad jag skäms för är att de privatiseringar som nu borgerligheten genomfört inte varit möjliga utan den bolagisering av Statens Järnvägar som mitt eget parti Socialdemokraterna satte igång 1988.

Kom att tänka på bondens marknad när jag satt och såg på nyheterna det absurda i att skolorna i Östersund får inte handla broccoli och andra råvaror från odlingar som ligger tätt intill, utan måste köpa dem från Ecuador. Detta för att det strider mot lagstiftningen att ”diskriminera” företag på grundval av deras hemvist. Inte ens människor har ett sådant skydd! Man får ju neka en arbetssökande jobb på basis av att hon bor i en annan ort, men man får inte ”diskriminera” ett företag som ligger tusentals kilometer bort när det finns lokala leverantörer som inte behöver köra upp maten. Kolla gärna på klippet nedan:

          Det här är ju inget nytt. Därför stör jag mig som satan när Sven-Olov Edvinsson (C) för att fiska röster går runt på bondens marknad och promotar centerpartiets motion om att Umeå ska handla mer närproducerat. Inget fel med närproducerat, tvärtom! ..Men han vet mkt väl att det inte går: EU-lagstiftningen förordar att ett sånt diskrimineringsskydd som inte ens gäller för människor ska gälla företag. Och detta fick han förklarat för sig av mig på sin egen blogg. Samma förklaring fick han från kommunen, men ändå valde C med stöd av M att köra på.

          Även när jag var på Gotland fick man se affischer överallt från Centerpartiet som gick till val lokalt på att kommunen skulle handla närproducerat. Jag fattar inte vad vitsen är med att föra väljarna bakom ljuset med hjälp av vallöften de vet inte kan infrias. Vill de faktiskt göra ngt åt miljön så får de verka för att vi lämnar EU-helvetet som sörlänningarna folkomröstade oss in i.

De senaste dagarnas diskussioner kring Baltic Gruppens barnsliga utspel med hot om uteblivna investeringar om Socialdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet, samt den samlade borgerlighetens uttalade stöd till Baltic Gruppen, gör en diskussion kring demokrati högst aktuell. Mot bakgrund av detta, så publicerar jag nedan ett inlägg från feberuari som har fått förnyad aktualitet:

Kapitalets revansch i samhället

Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur.

          När Per Albin Hansson (s) uttryckte ovanstående ord 1928 i sitt berömda folkhemstal hade Sverige precis infört allmän rösträtt (1919). För Per Albin var det viktigt att visa att allmän rösträtt bara utgör en begränsad form av demokrati: politisk demokrati. Men sålänge det rådde fattigdom fanns det ingen social demokrati, och så länge det ekonomiska livet styrdes av marknaden (snarare än folkets demokratiskt fattade beslut) fanns det ingen ekonomisk demokrati.

          Arbetarrörelsens kamp för social demokrati har förts i konflikt mot kapitalet genom att ta från kapitalet de arenor där vi förvägrats tillträde. När privatskolor var regeln och kommersiella intressen stängde ut oss från utbildningsmöjligheter bildade vi ABF och folkhögskolor, men framför allt tog vi makten över politiken och stiftade in gratis utbildning för alla i offentlig regi. Genom solidarisk skattefinansiering av skolor, sjukhus, äldreboenden och andra sociala sfärer befriade vi dessa från kommersiella intressen för att kunna garantera allas rätt att på jämlika villkor ta del av dem.

          Även politisk demokrati fick vi i konflikt mot kapitalet, som styrde det politiska livet genom ett rösträttssystem där enbart de förmögna (och företagen) hade rätt att rösta. Genom införandet av allmän rösträtt tog vi politiken ifrån kapitalet och gjorde den till allmän egendom, med jämlika villkor för deltagande.

          Det vi står inför idag är kapitalets revansch, som försöker ta tillbaka förlorad mark. Vinstdrivande friskolor, sjukhus mm är alla uttryck för de kommersiella intressens intrång i vår välfärdssektor. Men inte bara den sociala demokratin är hotad. När alliansregeringens jobbpolitik misslyckats totalt, riskerar politiken att bli beroende av det privata näringslivet. Det är klart att vi ska välkomna initiativ från privatpersoner som Krister Olsson från Balticgruppen som skänkte 20 miljoner till kommunen för att skapa sysselsättning. Men kan vi lita på att Balticgruppen inte förväntar sig någonting tillbaka av kommunens politiska ledning?

          En sak är säker, nämligen att vi kan sluta prata om demokrati när vi hamnar i den sitsen då kommersiella intressen styr vilken politik vi ska föra. Om den här utvecklingen fortsätter kan vi komma att förlora den politiska demokratin innan vi ens hunnit uppnå den ekonomiska. Och då är vi tillbaka på ruta noll, som t.o.m. Per Albin 1928 hade lämnat bakom sig.

Det här är förstås en karykatyr av borgerligheten, men man undrar verkligen hur pass långt från verkligheten den här karykatyren är.

I årets avtalsrörelse lyckades Kommunal kamma hem en lönehöjning på 4,65% för sina medlemmar inom kommuner och landsting. Lokalt valde vi i Kommunal att prioritera städarna i förhandlingen med Umeå Kommun då städarna har tidigare haft en dålig löneutveckling.

          Förra månaden avslöjade Sveriges Radio att privata leverantörer av städtjänster slarvar med löneutbetalningar för att kunna erbjuda lägre priser när de konkurrerar med kommunens egen städverksamhet om upphandlingar. På samma sätt som jag i andra inlägg varit kritisk mot kommunens konkurrensutsättning av matleveransen till hemtjänsten, så är jag kritisk till att kommunen beslutade att konkurrensutsätta sin städverksamhet.

          Som Kommunal visat i sin rapport ”den som söker skall finna”, så skär privatentreprenörer ner på personalkostnader genom att betala lägre snittlöner och/eller tillämpa sämre personalvillkor, med sämre service som resultat. Detta bekräftas också av en komparativ studie som granskar 5 olika kommuner (däribland Umeå). Hur kan det annars bli billigare för kommunen att betala till vinstdrivande företag för att göra det som kommunen (utan krav på vinst) redan nu gör, när dessa företag inte bara behöver pengar för att bedriva verksamheten utan dessutom vill ha extra pengar för att kunna göra vinst?

          I ljuset av allt detta så kan jag inte förstå hur en socialdemokratisk styrd kommun som våran, kan konkurrensutsätta sin städverksamhet. Den enda anledningen till att städlönerna varit så låga inom kommunen, är att man varit rädd att höja dem för att kunna hävda sig i konkurrens med privata städföretag, som har ännu lägre kostnader tack vare slarv och felaktigheter med löneutbetalningar. Och detta är ju fan i mig inte förenlig med våra socialdemokratiska värderingar. Detta måste s-ledningen i kommunen vara tydlig med i kontakt med tjänstemännen.

Såhär förstör man en välfärdsregim

‎"De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar" - Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson (M) i SvD 15/8-07.

Regeringen har sänkt skatterna med i runda slantar 100 miljarder. Hälften gick till den fjärdedelen av befolkningen om tjänar mest. Bara 6% gick till den fjärdedelen som tjänar minst. Samtidigt har 25'000 anställda inom offentlig sektor fått gå, eftersom verksamheterna inom skola, vård och omsorg fått mindre resurser att röra sig med pga skattesänkningarna. Dörrarna har öppnats för privata vård- och omsorgsföretag så de kan fritt etablera sig och göra vinst på skattepengar utan att behöva återinvestera den i verksamheten. Medan offentliga vårdinrättningar får svårigheter att korta ner vårdköer pga minskade resurser, får höginkomsttagare köpa sig förbi köerna genom att skaffa sig dyra privata försäkringar som ger dem tillträde till privata sjukhus.

Är det ett sådant samälle vi vill ha? Är det en sådan politik ett arbetarparti står för?

I tidigare inlägg har jag kommenterat regeringens sk jobbpolitik. Jag fokuserade på sänkningen av a-kasseersättningen och jobbskatteavdraget, men det vore synd att inte granska alla övriga reformer som alliansregeringen misslyckats skapa jobb med och som de förvånande nog fortfarande går till val på.

          Skulle man utlysa en tävling om vilken reform som varit som mest värdelös, tror jag att konkurrensutsättningen av arbetsförmedlingen tar priset. En jobbcoach får 20'000 kr för varje arbetslös hon tar emot. Men vad spelar det för roll när det ändå inte finns nå jobb att coacha till?

          En majoritet av långtidsarbetslösa ungdomar tillhör kategorin lågutbildade. Istället för att minska antalet komvuxplatser, som regeringen gjort, vill de rödgröna skapa 44'000 utbildningsplatser, samt avskaffa aktivitetsförbudet som gör att en arbetslös ungdom måste vänta 3 månader innan hon får gå praktik eller en arbetsmarknadsutbildning. Totalt blir det 100'000 jobb, utbildning- och praktikplatser.

          Förutom jobbskatteavdraget har regeringen genomfört andra skattesänkningar. En av dem är pigavdraget. Tanken är att om överklassen får sänkt skatt för att anlita andra att städa åt dem, så skapas det nya jobb. Frågan är varför man hellre tar pengar från den offentliga sektorn med följden att 25'000 offentliga anställda måste sägas upp, för att istället satsa pengar på lågavlönade jobb? Varför sänka skatterna så att hemtjänsten inte kan anställa ngn som kan städa åt Agda (78) för att Riedl, Löwenhöök eller Bildt ska kunna slippa städa själva?

          Istället för skattesänkningar (som till största del gått till höginkomsttagare) vill de rödgröna investera våra gemensamma tillgångar för att utveckla den offentliga sektorn, byga ut bostäder och infrastruktur. Ska vi minska köerna inom vården, barngrupperna i skolan, eller bygga Norrbotniabanan måste vi kunna ha skattepengar att anställa folk med. Istället för lågavlönade deltidsjobb hemma hos herr Riedl, vill de rödgröna skapa jobb med lön som går att leva på. A-kassan höjs till 80% så man inte tvingas sänka sina löneanspråk för att kunna få ett jobb, och stupstocken i sjukförsäkringen tas bort så att sjuka inte tvingas konkurrera med friska arbetslösa om jobb. Offentliga medel ska satsas på kommuner och landsting för att förverkliga rätten till heltid.

          Detta, om ngt, är en politik för full sysselsättning.

Ja, det är fortfarande stressigt så jag hinner inte skriva så mkt idag, men jag ville visa följande flygblad. Socialdemokraterna, Vänster- och Miljöpartiet offentliggjorde för inte så länge sen sitt valmanifest, där de redogör för vad de tänker göra när de tar regeringsmakten. Men även fackförbundet Kommunal har ett eget valmanifest som listar upp vilka politiska krav förbundet ställer som socialdemokraterna förbundit sig att genomföra. Utöver detta har socialdemokraterna i Västerbotten ett regionalt och ett lokalt valmanifest som sammanfattar den politik partiet går till val på i Västerbottens Läns Landsting resp. Umeå Kommun. Däremot har inte Kommunal ett lokalt valmanifest för Umeå Kommun.

          Därför har vi på Kommunal sektion 5 tagit fram ett manifest som visar vilka krav vi kommunalare fått igenom i socialdemokraternas kommunalpolitiska handlingsprogram, som utgör den kommunpolitik för Umeå partiet tänker genomföra när det vunnit valet. Det visar vikten av Kommunals politiska engagemang. Eftersom jag tog aktiv del i utformandet av sektionens valmanifest, är jag nog inte opartisk när jag tycker att det blev snyggt, men ändå.. visst blev flygbladet snyggt?:

Läste iförgår i VK att moderaternas första namn i Västerbotten Edward Riedl försökt föra väljarna bakom ljuset. På sin blogg förnekar han moderaternas avsikter att privatisera Lycksele Lasarett, men VK som har tagit del av moderaternas valmanifest visar att det faktiskt är vad moderaterna går till val på.

          Det måste vara pinsamt för moderaterna i Västerbotten att ha en mytoman som första namn och riksdagskandidat. Det är inte första gången karln blir påkommen med att ljuga offentligt. I fredags påstod han att moderaterna faktiskt vill att sjukvården ska finansieras via skatten, och att vi socialdemokrater bedriver skrämselpropaganda när vi påstår att de vill tillåta privat finansiering av sjukvården. Men låt oss kolla på moderaternas hemsida:

          Ja, moderaterna står för en skattefinansiering av sjukvården, men inte av all sjukvård utan av den OFFENTLIGA sjukvården. På frågan om vad moderaterna anser om det helt privatfinansierade barnsjukhuset Martina ger hemsidan ett tydligt svar:

          Martina är ett privat barnsjukhus i Stockholm, där statsministerns fru Filippa Reinfeldt (m) styr landstinget. Ett läkarbesök dit kostar 1400 kr, men man har möjlighet att teckna en privat försäkring... om man är frisk, vill säga. Till skillnad från den statliga sjukförsäkringen -som inte gäller för Martina- kräver privata försäkringar att man fyller i en hälsodeklaration om man ska teckna avtal, så man kan sålla bort barn med kroniska sjukdomar.

          Genom alliansens massiva skattesänkningar kan inte offentlig sjukvård upprätthålla en bra kvalité, vilket öppnar dörrarna för privat finansierad sjukvård som överklassen kan nyttja för att gå före i kön. Detta är moderat sjukvårdspolitik.

Det finns nackdelar med att ha radion som väckarklocka. Idag vaknade jag av att jag hörde en irriterande pippiröst som svamlade i full fart. Det var Maud Olofsson (c) som presenterade alliansens valmanifest i repris. Inget roligt sätt att börja dagen på alltså. Klart och tydligt sa hon att statens uppgift inte är att äga företag och så nämnde hon alla statliga företag de tänker sälja ut.

          Alliansen är en uttalad fiende mot allt som heter gemensamt ägande, vare sig i kommunal eller statlig form. Men våra gemensamt ägda tillgångar ger oss en otrolig möjlighet att påverka våra vardagsliv. Ta ngt så vardagsnära som den personliga integriteten. Vad man skriver och till vem man skriver det, vad man laddar ner för låtar eller film. Allt detta är föremål för bevakning och kontroll från internetleverantörer som efter påtryckningar från den amerikanska musikindustrin sparar användarnas ip-adresser längre tid än nödvändigt.

          När jag varit och knackat dörr på Ålidhem för socialdemokraterna är just vårat vallöfte, att inom Bostadens nät eller umenet ställa krav på operatörer och tjänsteleverantörer att inte spara ip-adresser, väldigt uppskattat. Och detta kan vi kräva tack vare att det är vi alla tillsammans genom kommunen som äger Bostaden AB. Säljer vi ut den lämnar vi över denna makt till företag, som i likhet med den amerikanska musikindustrin, utnyttjar den främst i vinstsyfte. Är det dem vi vill ska styra våra liv och öden? Det är detta som blir konsekvensen av att vi säljer ut SBAB, Nordea, Telia Sonera och allt annat vi äger gemensamt som alliansen på beställning av det privata näringslivet vill ta ifrån oss.