Etikett: jan hägglund

Dags för skärpning – annars förlorar medborgarna tron på politiken

Av , , Bli först att kommentera 11

Idag rekommenderar jag alla att läsa den debattartikel som fyra skolfack i Umeå har skrivit om hur skolan drabbats av det hårdnade debattklimatet. Den saklighet som tidigare präglade den politiska debatten i Umeå håller på att ge vika för populistiska utspel som inte bara är fördummande utan som också gör att allmänheten förlorar förtroende för politiken.

Man hade kunnat tro att den kris vi ser idag till följd av coronavirusutbrottet, skulle leda till att de politiska partierna skulle ta sig i kragen och skärpa till sig – för allas bästa. Till viss del är det så. Det har blivit lättare att lägga politiskt tjafs åt sidan och komma överens tvärsöver blockgränserna. Men vissa frågor verkar vara laddade med så mycket prestige att en del partier envisas med att bete sig som barn i en sandlåda. Så är det uppebarligen med moderaternas anklagelser mot Västangårds skola.

Att ledande politiker på väldigt vaga grunder anklagar skolpersonal att tvinga elever att delta i skolstrejker är allvarligt i sig. Men att anklagelserna kommer från oppositionsrådet, som faktiskt är arbetsgivare för samma personal, är sanslöst och visar på en total avsaknad av förmågan att förstå vad det innebär att vara arbetsgivare. Efter all kritik som Anders Ågren (m) fått från alla håll borde han ge skolpersonalen en offentlig ursäkt. Istället kan man läsa i gårdagens VK att moderaterna röstade emot yttrandet till JO som för- och grundskolenämnden antagit där nämden konstaterar att skolan inte tvingat eleverna till ngt politiskt ställningstagande. I frågan ligger uppenbarligen så mkt prestige att moderaterna inte kan backa. Pinsamt är bara förnamnet.

Vi kunde se tecken på denna utveckling inför senaste riksdagsval i samband med den stora vågen av skogsbränder sommaren 2018. Situationen var exceptionell och man fick ta hjälp av andra EU-länder för att släcka flera bränderna. Klimatet blev därmed fokus för mediarapporteringen. I det läget väljer moderaternas första namn till riksdagen i Västerbotten att gå ut och anklaga media för att vilja gynna miljöpartiet. Journalisterna gjorde bara sitt jobb!! 

Vi ser även populismens uttryck när moderaterna i Umeå väljer att göra tiggeriförbud till sin hjärtefråga…  i en stad som Umeå där antalet utsatta eu-migranter numera bara ligger på ca 10 personer känns inte den diskussionen ens aktuell!

Att politiker gör absurda utspel är något som alltid förekommit, men problemet har ju eskalerat. Gränserna för vad som är OK att uttrycka förflyttas ständigt med följder som inte går att förutse på förhand, där till och med personer som inte valt att vara offentliga dras in ett maktspel som de inte bett att vara en del av.

Personalen på Västangårds skola är bara ETT av flera exempel. Vi ser hur Arbetarpartiet (fd Rättvisepartiet Offensiv) på lösa grunder sprider konspirationsteorier om islamistisk infiltration hos andra partier på ett sätt som påminner om de antisemitiska konspirationsteorier som cirkulerade på 30-talet. Vi ser också hur de hänger ut enskilda politiker med invandrarbakgrund som islamister på basis av så vaga grunder som vem de råkar vara vän med på facebook. Även bibliotekspersonal har fått vara måltavla för offentliga anklagelser från Arbetarpartiet som grundat sig på rykten utan några belägg, och nu senast hängde man ut politiker med namn och bild för att de deltog i en manifestation mot det olagliga beslutet i Skurup att förbjuda skolelever att bära slöja – som om deltagande i en sådan manifestation skulle vara brottsligt… bilder som Arbetarpartiets gruppledare f.ö. fick plocka bort från sin blogg pga upphovsrättsintrång (apropå vem som begår ett brott).

Frestelsen att tänja på sanningen och ta till billiga knep kan vara stor när partierna tävlar om väljarnas stöd, men alla måste ju tänka på de konsekvenser det för med sig att sprida ogrundade anklagelser. De drabbade råkar ut för hatbrev, hängs ut i högerextrema sajter, och budskapet sprids vidare av andra aktörer som har en helt annan agenda. Ta bara Anders Ågrens påståenden om Västangårds skola, som plockades upp och spreds av ryska regimtrogna propagandakanalen Russia Today (RT).

Att enskilda drabbas är ett problem i sig. Men det utgör även ett samhällsproblem att medborgarna tappar förtroende för politiken när de märker att den politiska debatten allt mindre handlar om de viktiga frågorna och reduceras allt mer till pajkastning på sandlådenivå. Hur ska väljarna kunna lita på att politikerna talar sanning när spridningen av falska nyheter börjar sättas i system?

Min förhoppning är att den här krisen som uppstått med coronavirus åtminstone leder till att de konservativa partierna åter börjar fokusera på vad som är viktigt så man slipper ödsla tid på pseudodebatter och medborgarna kan ha förtroende för den representativa demokratin.

Får man skriva vad som helst på vk-bloggen?

Av , , 5 kommentarer 18

I flera månader har Arbetarpartiets gruppledare Jan Hägglund bedrivit ngt slags korståg på sin blogg mot flera lokala politiker med muslimsk bakgrund genom att på väldigt lösa grunder anklaga dem för islamistiska åsikter. Utan några som helst belägg hänger han ut umebor med namn som han då anklagar för att stå för införandet av sharialagar mm. I hans föreställningsvärld, som den tar sig i uttryck i flera av de inlägg han skriver på sin blogg, pågår det en islamistisk konspiration som infiltrerat den lokala ledningen för såväl Vänsterpartiet, Socialdemokrater och Miljöpartiet.

Vad gäller Socialdemokraterna har han tidigare skrivit att det skulle finnas en islamistisk falang i Umeå, som Socialdemokraterna i Umeå stryker medhårs för att kunna få röster från invandrare i valet. Men när man läser vad han baserar sina konspirationsteorier på, så rör det sig inte sällan om saker som är så löjliga att ingen vettig människa ens på skämt skulle bygga några anklagelser på. Igår har han dock sjunkit ner till en nivå som jag inte ens trodde var möjligt för en politiker som sitter i Umeå kommunfullmäktige och på allvar gör anspråk på att vilja styra en kommun.

I sitt senaste blogginlägg skriver han om en imam verksam i Gävle som är gripen tillsammans med sin son och hålls i förvar av Migrationsverket. Imamen är sedan tidigare utpekad som en central figur i den svenska jihadistmiljön, och Jan Hägglund påstår sig då kunna avslöja kopplingar mellan honom och lokala socialdemokratiska och miljöpartistiska politiker. Vad är då kopplingen? Ja, imamens son, som har bott i Umeå, är vän med dem på facebook. Av det drar Jan Hägglund slutsatsen att dessa politiker har kontakter med imamens son, som man inte ska ta lätt på, och att de därmed ingår i ett nätverk som bidrar till att normalisera islamistiska åsikter.

Kontakter? Nätverk? Killen har bott i Umeå och har därför folk från Umeå i sin vänlista. När jag går in på den här killens facebook, ser jag inte bara dessa politiker i hans vänlista utan även flera andra umebor. Är det konstigt? Och är det bara de socialdemokrater och den miljöpartist som är på hans vänlista som genom att finnas där normaliserar islamistiska åsikter? Eller är det alla som finns på hans vänlista? Eller är det bara de i hans vänlista som är invandrare? Eller bara de som är från Umeå? Jan Hägglunds argumentationslogik skiljer sig inte nämnvärt från de antisemitiska konspirationsteorier som var vanliga på 30-talet, där man såg kopplingar och sammanhang överallt, även där de inte fanns. Men medan nazister såg i Karl Marx’ judiska bakgrund beviset på att socialismen var en sionistisk världskonspiration, så ser Jan Hägglund en persons namn på en vänlista på facebook som beviset på kopplingar mellan gripna imamer och politiken i Umeå. I och med detta når Jan Hägglund en bottenplacering som jag inte ens visste var möjlig att uppnå.

För det här sammanhanget vill jag poängtera att de två socialdemokrater som Jan Hägglund hänger ut inte är några heltidspolitiker. De är vanliga människor med vanliga jobb, som har politik som en fritidssyssla. Det är inga kommunalråd eller dylikt. Även om de är fritidspolitiker så är de offentliga personer och ska granskas – precis som heltidspolitiker. De ska också kunna tåla kritik, och de måste leva med att kunna få skit de inte förtjänar av politiska motståndare. Så är det att vara aktiv i politiken. Men man ska vara medveten om den skada man kan göra mot en människa när man lättvindigt riktar ogrundade och felaktiga anklagelser om islamism. Att få upp länkar som handlar om islamism när man googlar på sitt eget namn är tillräckligt för att inte bli kallad på jobbintervjuer, eller ens komma i fråga för att hyra en lägenhet hos en privat hyresvärd, för att inte nämna risken att hängas ut som måltavla på nazistiska sidor.

Jag måste säga att det är sorgligt att se hur Arbetarpartiet har gått från att en gång i tiden ha varit ett parti som tog tydlig ställning mot rasism till att numera ha satt i system att göra politiker med invandrarbakgrund till måltavla för allehanda grundlösa anklagelser. Arbetarpartiet har gjort en resa som kulminerat i att de numera konkurrerar med SD om att fiska i brunt och grumligt vatten. De flesta har förstått att Arbetarpartiet anammat en medveten strategi att öka sin väljarandel genom att locka till sig röster från SD, men den här typen av beteenden brukar straffa sig i längden. Ingen i kommunfullmäktige tar dem på allvar. Det är även höjden av ironi när Jan Hägglund, som själv blev utesluten från socialdemokraterna pga entristisk infiltration och som leder ett parti som fortfarande använder sig av enteristiska metoder gentemot andra organisationer inom arbetarrörelsen, tror sig kunna ha moralisk auktoritet att uttala sig om vilka som är och inte är äkta socialdemokrater.

 

Alejandro Caviedes

Ordf för Socialdemokraterna i Umeå

 

När fick Arbetarpartiet mandat att företräda Kommunals medlemmar?

Av , , Bli först att kommentera 16

Föga förväntat fortsätter Arbetarpartiet att uttala sig i Kommunals namn. Nu senast genom ett blogginlägg från deras gruppledare Jan Hägglund, där han uppenbarligen gör anspråk på att kunna tolka Kommunals beslut bättre än Kommunals egna förtroendevalda som har att jobba för besluten. Genom en logisk kullerbytta, försöker Arbetarpartiet förklara hur deras linje att rösta i kommunfullmäktige för att behålla LOV (lagen om valfrihet), står i överensstämmelse med Kommunals kongressbeslut att arbeta ”aktivt för att avskaffa lagen om valfrihet”.

Fr.o.m. årsskiftet är jag heltidspolitiker på regionen och har därför inte längre några fackliga uppdrag på lokal eller regional nivå, så jag tänker inte engagera mig i en lång debatt kring Kommunals olika ståndpunkter. Kommunal har många förtroendevalda som kan redogöra för dessa ännu bättre än vad jag kan. Exempelvis har Kommunal Umeås ordförande redan redovisat på ett utomordentligt pedagogiskt sätt varför de stödde Socialdemokraternas och Vänsterpartiets förslag att avskaffa LOV:en i Umeå. Det är således inte min personliga tolkning, som Arbetarpartiet hävdar, utan Kommunal Umeås officiella ställningstagande.

Dock vill jag kort bemöta anklagelsen från Arbetarpartiet om att jag ljuger om Kommunals kongressbeslut. Den grundar sig på följande citat från Kommunals förbundsstyrelse:

”För att Kommunal ska kunna få gehör för sitt krav att LOV ska avskaffas är en viktig pusselbit att det skapas en annan juridisk lösning för de kommuner och landsting som vill erbjuda sina medborgare möjlighet att välja ett privat välfärdsalternativ. Förbundet har därför till regeringen lagt fram förslag på hur lagen om offentlig upphandling (LOU) behöver förändras för att bättre passa välfärden.”

Citatet ovan – som Arbetarpartiet hänvisar till – är inte förbundsstyrelsens kommentar till beslutet, vilket Arbetarpartiet felaktigt påstår. Citatet kommer från förbundsstyrelsens utlåtande över motion K:202 (Avskaffa lagen om valfrihet), som yrkade att ”Kommunal arbetar aktivt för att avskaffa lagen om valfrihet, och att man arbetar för att införa trygga anställningar i dessa branscher” (se kongressprotokollet s. 316).  Ett motionsutlåtande är förbundsstyrelsens yttrande över vad den anser om förslaget (inte en kommentar till beslutet). Läser man yttrandet, som återfinns i sin helhet på s. 316-317 i protokollet, framgår att citatet illustrerar hur förbundsstyrelsen då (innan beslutet togs) redan jobbade för att avskaffa LOV.

Vad förbundsstyrelsen anför i sitt yttrande är att de föreslagit regeringen ändringar i LOU för att kunna få gehör för sitt krav att avskaffa LOV. Men detta var inte fallet i Umeå. Här behövde inte Kommunal Umeå ngn ny juridisk lösning för att få gehör hos Socialdemokraterna för att avskaffa LOV i Umeå.

Självklart finns det också nackdelar med LOU. Men det som Arbetarpartiet inte vill kännas vid är att – till skillnad från riksdagen – så kan inte kommunfullmäktige ändra lagstiftningen. De beslut som fattas av Kommunals kongress, följs inte bara av dess förbundsstyrelse, utan även av dess regionala avdelningar och dess lokala sektioner. Alla delar av Kommunal ska alltså jobba i samma riktning, men utifrån sina egna förutsättningar. Den centrala nivån riktar sig på att försöka förändra lagstiftningen (som gäller hela Sverige), medan de lokala nivåerna riktar sig på att förändra de lokala besluten. Och helt i enlighet med kongressbeslutet att ”Kommunal arbetar aktivt för att avskaffa lagen om valfrihet, och att man arbetar för att införa trygga anställningar i dessa branscher”, stödde Kommunal Umeå socialdemokraternas och Vänsterpartiets förslag att avskaffa LOV. Idagsläget är ändå LOU bättre än LOV då det ger dels kontroll över antalet utförare men också möjlighet att ställa krav på personalövertagande vid upphandlingar (viket Kommunal också ska verka för enligt egna kongressbeslut), och det kan man inte få med LOV. Arbetarpartiet hade sin chans att stödja Kommunals linje, men valde istället att stödja arbetsgivarsidan.

Jag har full respekt för att Miljöpartiet och de borgerliga röstade för att behålla LOV, även om jag inte delar deras analys och ställningstagande. Ett parti kan inte basera sina ställningstaganden enbart på vad en fackförening vill. Men skillnaden gentemot Arbetarpartiet, är att de inte gör anspråk på att värna om Kommunals medlemmars intressen. Och de tar sig inte heller rätten att tolka Kommunals egna beslut åt kommunalarna. Det är faktiskt Kommunals förtroendevalda, och inte Arbetarpartiets förtroendevalda, som har fått mandat från Kommunals medlemmar att företräda dem.

Sen kan jag känna mig hedrad när Arbetarpartiets gruppledare tillskriver mig så mkt inflytande, när han påstår att det skulle varit jag ensam som skulle legat bakom att Socialdemokraterna i Umeå drev denna linje. Men sanningen är att det finns en stark konsensus inom Umeå socialdemokratiska arbetarekommun kring att driva linjen att ”prioritera drift i offentlig regi” och ”inte tillämpa fri etablering”. Det var en enad styrelse som la förslaget till repskapet där det antogs enhälligt. Att jag då skulle vara någon slags vänsterpartistisk infiltratör, som Arbetarpartiet tycks mena, tänker jag inte ens kommentera.