Jag är så otroligt trött på att inte ha något arbete att gå till varje dag. Periodvis finner jag mig helt i det, men andra perioder inte alls. Just nu står jag faktist inte ut om dagarna, alla dessa långa dagar utan tider att passa eller speciellt mycket saker som krävs utav mig. En annan sak är alla dessa obesvarade mejl, telefonsamtal och besök hos olika företag.

Nu i mer än ett år har mina dagar gått åt till att sysselsätta mig med att arbeta med egenskapade projekt som involverat Eurovision Song Contest och mina gamla leksaksfigurer från mina yngre dagar. På något sätt ger det mig ändå en viss sysselsättning i vardagen annat än att skriva mejl, ringa runt till olika arbetsplatser eller besöka dessa. Det som är jobbigast mitt i allt detta är att jag vet att jag är oerhört duktig, bra i möten med andra människor, villig att lära mig och inte speciellt morgontrött heller. Mitt i allt detta kan jag bara bli förbannad, förbannad på att jag inte är ensam om att gå omkring och faktiskt försöka ta mig in i arbetslivet.

Det är fullständigt bedrövligt att vi som faktist försöker, vill och är arbetsvilliga inte får till exempel de erbjudanden om diverse praktikplatser, jobb som aldrig når Arbetsförmedlingens platsbank, utan som bara hålls internt och ges till vissa utvalda arbetssökande!