Självmord. Det tänker jag skriva om nu. Du som läser kanske känner dig extra berörd av detta ämne? Personligen gör jag det och det är därför jag väljer att skriva denna text. Under min första termin i gymnasiet, närmare bestämt för drygt tre år sedan så lärde jag känna en fin tjej. Dock mådde denna fina tjej inte alls bra, vilket jag och hon också pratade om.

Som jag kommer ihåg det så kände jag mig otroligt maktlös...visst, jag kunde kläcka ur mig fraser som "jag finns här om det är något". Trots att det ofta är det enda som går att göra så ville jag där och då göra mer. Men trots att jag ville så blev det inte som jag ville, denna fina tjej tog livet av sig. Men där och då, då jag fick beskedet en morgon i skolan. Så blev jag inte alls speciellt ledsen...jag blev fly förbannad. Vad som hände var nämligen att när denna fina tjej väl var död så gick hon och blev väldigt som uttrycket heter "populär". Alla i skolan, både personal och elever beklagade sig.

Men när hon levde hade de flesta svårt att ens tala med henne. Ett bra exempel på detta var en fredagseftermiddag då tjejen här kom och berättade en sak för mig. En av lärarna hade sett hennes skärsår på armarna och gett henne nummret till skolans kurator, så att hon kunde gå och prata med någon...tanken var ju väldigt snäll. Men jag undrar en del saker. När ska vi alla, och då menar jag verkligen alla! Börja bry oss mer om varrandra? Ju mer alla bryr sig om varrandra, ju mindre slipper en del av oss gå och känna sig ensamma.

Varför ser det ut såhär?

Varför?
 

Uppdaterad: Tuesday 14 August 2012 klockan 13:43