Long time no see

Av , , Bli först att kommentera 1

Det har gått mer än ett år sedan jag skrev här. Tiden går…

Har inget speciellt att skriva förutom att jag har hamnat där jag redan för ett par år sedan var rädd att jag skulle hamna. Behöver göra någonting åt mitt liv och ta beslut inför framtiden, annars kommer det att gå helt åt skogen.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Att förtrycka/ignorera sina känslor

Av , , 1 kommentar 1

Har sedan ung ålder jobbat på att ignorera mina känslor. Det har inneburit att jag har svårt att bli förälskad, att våga intressera mig för en man. Därför har jag alltid levt ensam. Nu när jag för en gångs skull har sprungit på en man som är intressant (för första gången på sju år), så är jag livrädd. Det är som om jag är fjorton år och helt oerfaren. Egentligen är jag inte intresserad av honom förutom att jag är svältfödd på närhet. Det gör det hela ännu jobbigare. Ska jag ignorera min längtan eller ska jag acceptera den och lära känna ovan nämnd man närmare och se om det kan bli något av det?

1 kommentar
Etiketter: ,

Ingen människa är en ö

Av , , 1 kommentar 1

Är på jobbet. Vet inte vad det bli för en dag, detta. Känner mig ledsen. Gråtfärdig. Det har legat och lurat under ytan några dagar nu. Allt på grund av en människa i min närhet. En ny bekantskap som väcker min längtan efter närhet och beröring. Som får mig att inse hur ensam jag känner mig.

1 kommentar
Etiketter: , ,

Tisdag eftermiddag och jag är inte…

Av , , Bli först att kommentera 2

…nykter. Det hör inte till vanligheterna men jag har semester och jag skiter i vilket. Livet är skit och jag känner mig ensam och utan större hopp. Om jag vill dricka lite vin och en grogg och njuta av vädret och utsikten så dricker jag vin och en grogg och njuter av vädret och utsikten oavsett vilken dag det är.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Inte att undra på

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag är gammal nog att kunna haft en 15-20-åring i huset. Trots det har jag aldrig haft ett riktigt förhållande. Dessutom har jag aldrig haft en riktig inkomst (som inte inkluderat bidrag av något slag) eller varit på solsemester. Kort sagt har jag alltid levt ensam och alltid haft ont om pengar. Inte undra på att jag känner mig ensam, ledsen och utan hopp inför framtiden.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Det var ett tag sen…

Av , , 1 kommentar 0

Får se om jag återupplivar denna blogg ett tag. Det beror på min lust och mitt behov av att skriva av mig. Jag har den ju för min egen skull och inte för att roa någon annan (som om jag skulle kunna lyckas med det).

Har daglig sysselsättning nuförtiden. Jag är här men jag gör inte så mycket än så länge utan har gott om tid (och tillåtelse) att nöjessurfa. Så det kan bli lite uppdateringar här. Vem vet?

1 kommentar
Etiketter:

Alkohol

Av , , Bli först att kommentera 1

Har inte skrivit på länge. Det senaste inlägget (i januari) handlade om alkohol och min relation till den. Jag kan med tacksamhet skriva att min period som blivande alkoholist blev kortvarig. (Efter flera år som absolutist/nykterist började jag plötsligt, under hösten, dricka alldeles för mycket och för ofta.) Jag kände en dag (efter en kväll då det blev på tok för mycket) att det fick vara nog. Efter en period då jag fick småpanik om det inte fanns en vinflaska hemma, ville jag plötsligt inte ha alkohol hemma över huvud taget. Jag har druckit två gånger sen dess och det känns skönt. Som en framgång. Jag behöver inte längre oroa mig för att det ska gå åt skogen helt och hållet för mig. Och att slippa känna sug (och beroende) efter något jag vet är dåligt för mig, känns befriande. Jag tycker inte om att vara beroende och fast i saker, och nu är det över. Tack och lov.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Varför?

Av , , Bli först att kommentera 2

Från att ha varit nykterist i många år så dricker jag lite ibland nu för tiden (självmedicinering helt för mig själv). Det som slår mig är att jag blir mer mig själv med alkohol i kroppen. På ett sätt tycker jag inte om det, eftersom jag är ett kontrollfreak och vill vara klar i huvudet. Men samtidigt är det så skönt eftersom kontrollbehovet inte blir lika stort och min ”OCD-light” inte känns så jobbig. Jag släpper taget och slappnar av. Dessutom blir ångesten, skammen och människofruktan mindre och mörkret inte lika mörkt. Jag känner mig lite gladare och ”lättare”, lite såsom jag har varit förut (och egentligen är). Varför kan det inte vara så då jag är nykter?

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Slut

Av , , 4 kommentarer 1

Ligger i sängen och har ingen lust att stiga upp. Har ingen ork kvar. Behöver göra ärenden, inkl ett sjukhusbesök,  men det tänker jag skippa. Vill inte göra något alls. Är så slut. Så tömd på kraft. Inget ger glädje längre utan framtiden känns bara svår. Jag känner mig ensam och rädd och vet inte om jag kommer att hålla ihop så länge till.

Känner sorg över att mitt liv har blivit så här. Över att åren har gått och jag fortfarande är lika ensam, osäker och rädd som i tonåren. Över att jag fortfarande inte har ett arbete jag trivs med. Över att jag fortfarande inte är gift och har familj. I min ålder har man vanligtvis allt detta. Men jag har stått stilla. Alla försök som gjorts gällande sysselsättning har runnit ut i sanden och när det gäller det motsatta könet så har jag aldrig haft någon självkänsla och vågat tro att någon kan vara intresserad av mig så jag har aldrig vågat hoppas. Vågar inte tycka om någon och de få gånger jag träffar någon som attraherar mig så stänger jag av känslorna så snart som möjligt. Varför slösa energi på att längta och hoppas när jag vet att det aldrig kommer att hända något? Dessutom har jag ett sånt desperat behov efter närhet att det aldrig tycks kunna fyllas. Och kärlek kan jag inte ta emot eftersom jag inte tror att någon kan älska mig. Hela den biten är svår och längtan plågar mig så till den grad att jag slutat tänka och våga hoppas på det. Jag måste för annars klarar jag inte av ensamheten. Men jag är trött nu. På allt. Och på framtiden finns inget hopp.

 

4 kommentarer
Etiketter: , ,

Bekännelse

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag längtar efter att dö. Efter att få slippa kämpa för att hålla mig ovanför vattenytan. Jag har inga direkta självmordstankar men jag ser fram emot den dag jag får ge upp andan. Ju förr desto bättre.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,