På DN Debatt i måndags påstår tre läkare att förslaget om Vårdval i Sverige värnar mer om kommersiella intressen än om patienterna. Helt fel förstås. Reformen går ut på att stärka patientens ställning genom att alla ges möjlighet att välja vårdcentral. Vården finansieras gemensamt och ges efter behov.

Artikeln bygger på en rad felaktigheter, till exempel påståendet att den fria etableringsrätten skulle ge vårdgivarna automatisk rätt till offentlig finansiering. Här missuppfattas förslaget medvetet eller så har man inte förstått.

För att en vårdgivare ska få del av offentliga pengar så krävs naturligtvis att man lever upp till de krav som landstinget ställer och att man får patienter. Någon fri dragningsrätt till finansiering existerar inte.

Jag tror att de flesta av oss inte bryr sig, om vården utförs av landstinget eller enskilda vårdgivare. Det viktiga är bemötandet och vårdens kvalitet. Fritt vårdval stärker patientens ställning och det är på tiden att det sker.


Ett tänkvärt citat från Jan Carlzon:
"En person som inte får information kan inte ta ansvar. En person som får information kan inte låta bli att ta ansvar."

Trevlig Helg!

De senaste veckorna har många småhusägare fått sina nya taxeringsvärden och enligt beräkningar har de i genomsnitt stigit med 35 procent.

Detta är en påminnelse om hur viktigt det var att vi reformerade fastighetsskattesystemet.

I stället för den tidigare regeringen(s) modell som innebar att fastighetsskatten utgjorde en procent av taxeringsvärdet har vi nu infört en kommunal avgift som innebär att ingen betalar mer än max 6300 kronor per år (2009) eller 0,75 procent av taxeringsvärdet.

För de pensionärer med lägst inkomst har vi också fattat beslut om att ytterligare begränsa fastighetsavgiften.

Det är med intresse jag följer Hartmans sätt att argumentera. Hans huvudmål är att jag och partiet ska gå i svaromål för någon annan. Jag har försökt förklara detta i mina tidigare inlägg men medvetet (vilket är Hartmans syfte) lyssnar inte Hartman på detta.

Det är lika orimligt som om Hartman ska gå i svaromål för vad Bodén skriver på VF:s ledarsida, eller vilka ståndpunkter PRO driver (mest sossar i toppen) eller vad Björklöven tycker (Åsa Ögren (s) ordförande i Björklöven).

Det finns två delar i denna diskussion som blandas.
1. Når partiets armar in bland de förtroendevalda i Svenska Kyrkan? Svar nej.

När Svenska kyrkan och staten skiljdes åt för många år sedan var vi nog det parti som snabbast skiljde på politik och tro. Politiken håller partiet på med och frågor om tro och bibeltolkningar får Svenska kyrkan ta hand om.

Kvar finns dock fortfarande eftersläpningar från den gamla partistrukturen i Svenska Kyrkan därav namnet kristdemokrater i Svenska Kyrkan. Jag sitter i vår partistyrelse och jag står upp för vårt partis frågor men har ingen makt eller ska så ha över det som diskuteras inom Svenska kyrkan. Eftersom partiet kristdemokraterna inte har någon makt över de som är förtroendevalda inom Svenska kyrkan kan inte heller partiet gå i svaromål för dem. Det får dom göra själva.

Antingen förstår man detta eller så låter man bli.

2. Religionsfriheten i vårt land innebär att alla som vill får hänge sig åt religiös verksamhet. Därom borde vi väl vara överens? Det diskuteras nog en hel del i dessa dagar i varje samfund om hur man ställer sig i äktenskapsfrågan. Argumenteringen kring detta tar sig också väldigt olika former som vi också kan konstatera.

Jag kommer aldrig att gå in i deras förehavanden och deras tolkningar. Jag diskuterar gärna vårt partis uppfattning i olika frågor men försök inte få mig att gå i svaromål för vad som diskuteras inom kyrkans värld. I just detta tycker jag du är ojust. Vill du diskutera trosfrågor och bibeltolkningar så vänd dig till Nils-Ola Andersson och Svenska kyrkan i detta fall.

3. Jag lade ut en mina igår för att testa en sak. Hartman trampade på den så att klicket hördes ända till stadshuset. Enligt Hartmans retorik är det korrekt att påstå att det behöver vädras i kristdemokraternas garderob (behövs nog med jämna mellanrum i alla partiers garderober) men stänger snabbt igen sin egen garderobsdörr när det börjar osa katt. Man må tycka att jag var både det ena och andra som lade ut minan men den bevisar min tes.

PS: Grattis i förskott på 40-års dagen.

Thomas Hartman vägrar att förstå skillnaden mellan ett politiskt partis åsikter, fastställda i riksting efter riksting och Svenska kyrkans inre teologiska verksamhet. Än en gång Hartman, kristdemokraterna styr inte över på vilket sätt trosfrågorna diskuteras inom svenska kyrkan.

Du verkar inte vilja lyssna på det örat och det är sorgligt. Kan förstå varför eftersom det socialdemokratiska partiet styr över ageranden i svenska kyrkan. Vårt förhållningssätt är att inte lägga oss i trosfrågor som diskuteras inom kristendomen, judendomen, islam eller andra religiösa sammanslutningar. Det klarar dom nog bra av själva.

Självklart kan då snäva bibeltolkningar utifrån ett teologiskt perspektiv synas märkliga om de lyfts ur sitt sammanhang. Var och en får skämmas för sig och stå för sitt.

Hartman skriver vidare: 'Oavsett hur mycket än Anders Sellström tycker jag är tråkig så kan det inte vara mitt fel att dessa åsikter tycks bita sig fast i den kristdemokratiska medlemskåren likt unken lukt i en garderob.'

Hur ser det då ut i Hartmans garderob? Jag Googlade lite på fenomenet Hartman och hittade följande.

På Realtid.se fann vi följande:
'Ingen vanlig väg till toppjobb i s?
SSU-ordföranden Anna Sjödins rykte skamfilades efter krogbråket på Crazy Horse i januari. Realtid.se avslöjar nu hennes sambo, Thomas Hartmans, väg till posten som politisk sakkunnig åt migrationsministern. En väg som innehåller det mesta i bakläxor.'

Vidare citerar Realtid.se Hartmans fördömanden av media som far med osanningar. Tycker mig känna igen sättet han nu diskuterar på och som han själv avskydde.
' Media är en del av underhållningsindustrin och skapar sin egen verklighet. Genom lögnaktiga löpsedlar sprids dyngan. Allt under chefredaktörernas lugnande ord 'Vi skildrar verkligheten', 'ni får bara vad ni efterfrågar' möjligen i kombination med 'skjut inte budbäraren'.'

VK uppmärksammade även de Hartmans sätt att argumentera. Eftersom han skulle arbeta åt en minister fick han snabbt krypa till korset och stänga sin dåvarande hätska blogg. Med andra ord så känner vi igen hans, anser jag, olustiga sätt att försöka sätta en bild som inte hör verkligheten till.

Under flera år har Lennart Holmlund (s) basunerat ut resurser och krafttag ska användas för att bl. a. minska storleken på barngrupperna i kommunens förskolor. Löftet var att barngrupperna skulle bestå av max 15 barn och det senast 2009.

Nu kommer beskedet att en höjning sker av antalet barn till 18 i varje barngrupp samtidigt som lärartätheten minskar. Löftet om max 15 barn per grupp skjuts på framtiden och kanske når man det 2011.

Det är uppenbart att under Lennart Holmlunds ledning klaras inte de löften socialdemokraterna ger och som gäller den s.k. mjuka sektorn i kommunen. Löftet angående barngrupperna ges utan att täckning finns i den verklighet som barn och föräldrar möter i förskolan varje dag.

Alliansregeringen har dessutom försett kommunerna med ytterligare verktyg för att öka valfriheten i barnomsorgen och som även skulle bidra till att nå målet med max 15 barn i barngrupperna.

Till detta säger socialdemokraterna, tack men nej tack. Ideologiska skygglappar försätter barnen och föräldrarna i skymundan. Dags att byta styre i Umeå.

Thomas Hartman socialdemokratisk politiker går i sin blogg idag till angrepp på kristdemokraterna. Han försöker insinuera att kristdemokraterna som parti står bakom de texter han citerar från.

Tråkigt sätt att bedriva politik på, Hartman. Hartman vet att de texter han citerar från är hämtade från den grupp som finns inom Svenska kyrkan. Denna gruppering bedriver helt självständigt sina frågor inom Svenska kyrkan. Partiet kristdemokraterna kan inte styra vilka frågor som de driver och på vilket sätt.

Kristdemokraterna är det parti som kanske mest av alla partier skilt på frågorna som hör hemma inom Svenska kyrkan och den övriga politiken. Det som härrör trosfrågor kopplade till bibeltolkningar hör hemma inom kyrkans värld och inte inom den övriga politiken. Detta eftersom just det Hartman citerar inte är ett partis hållning utan en hållning tolkad utifrån en trosuppfattning.

Vi må tycka vad vi vill om denna trosuppfattning men blanda inte medvetet ihop de helt skilda rollerna i syfte att misstänkliggöra partiet kristdemokraterna för att stå för detta. Ett ojust sätt Hartman att argumentera på och agera utifrån.

En möjlig åtgärd för att få bukt med nedskräpningen är fler och bättre soptunnor. Mängden soptunnor och designen av dessa påverkar naturligtvis benägenheten att lägga skräpet i soptunnan. Det andra hindret som måste hanteras är problemet med överfulla soptunnor.

"Googlade" på nätet och hittade en solcellsdriven sopmosare, Big Telly TrashMasher.

Den är en solkraftdriven soptunna som trycker ihop soporna så att den inte behöver tömmas lika ofta vilket sparar pengar. Soptunnan packar skräpet så hårt att det eliminerar 80 % av tömningarna i jämförelse med en vanlig soptunna. Dessutom är ju de absolut miljövänligaste transporterna de som aldrig äger rum.

Kanske något för Tekniska nämndens ordförande Christer Paulsson (s)?

Fortfarande är det stora problem med nedskräpningen i Umeå. Alla måste självklart hjälpas åt för att komma tillrätta med problemet men även kommunen måste vara snabba att få bort skräpet från våra gator och torg.

Jag tror nog att kommunen försöker göra vad man kan utifrån de resurser som satsas idag. Frågan är ju om man kan styra om användandet av de samlade resurserna på något sätt för att effektivare klara problemet.

Vi inom Alliansen har ju föreslagit socialdemokraterna att satsa ytterligare 1 miljon kronor på städningen. Detta har dock inte ännu vunnit gehör hos det styrande partiet socialdemokraterna.

Umeå satsar nu för att bli Kulturhuvudstad 2014, så innan dess måste vi få ordning på nedskräpningen i Umeå.

I kommunfullmäktige idag debatterades om det är bra eller dåligt att skriva in ogiltig frånvaro i betygen.

Alla är vi överens om att skolk är fel. Där finns inga åsiktsskillnader. Inte heller om vikten av att agera för att stävja skolk.

Vänsterkartellen vill inte att man ska skriva in skolk i betyget. Man är rädd för att elever därmed stämplas och skuldbeläggs.

Som kristdemokrat vill jag se till att energi läggs på de elever som har verkliga problem och inte de som okynnesskolkar av olika anledningar. Ju fler som skolkar av okynne och "har-inte-lust-attityd" ju mindre kraft kan läggas på de elever som har riktiga bekymmer i skolan p.g.a. missbrukande föräldrar, stökiga hemförhållanden eller svårigheter av andra slag.

Att skriva in skolk i betyget undantar ju inte satsningar av andra slag såsom satsningar på elevhälsan, dialog och kvartssamtal.

Det gäller att tydliggöra för föräldrar och elever att skolk inte tolereras och att det kommer att synliggöras som ogiltiga frånvaro i betyget.

Okynnesskolket kommer definitivt att minska och den samlade energin kan då förflyttas till de elever som verkligen är i behov av hjälp. 1/1, 2010 införs detta verktyg i hela Sverige om liggande förslag går igenom i riksdagen.

Västerbottensnytt granskar friskolan, se deras hemsida:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33914&lid=Vasterbottensnytt&from=menu


1. Överskuggande allt annat gäller att eleverna får bra undervisning till så hög kvalitet som möjligt. Oavsett om eleven går i friskola eller kommunal skola.
2. I friskolans värld måste skolan förtjäna elever och föräldrars förtroende varje dag. Annars väljer de att gå till någon annan skola.
3. En summa pengar per elev utgår från kommunen som också fastställs av politiker i den kommunala nämnden. Samma gäller för kommunens egna skolor. Det går inte mer resurser till friskolan än till den kommunala, snarare tvärtom.

Om en friskola dels kan hålla hög undervisningskvalitet, dels behålla sin elever samt få nya och samtidigt generera en vinst - vad är problemet?

Det visar bara att den kommunala skolan drivs med för stor kostnadsbas och är mindre effektiv än vissa friskolors effektivitet. Om kommunen antar utmaningen att bedriva sin egen skolverksamhet på ett annat sätt än vad som sker idag kommer kostnaden per elev att sjunka. Det i sin tur gör att ersättningen per elev från kommunen till friskolan minskar. Det resulterar i mindre vinstmarginaler i friskolan och bättre utnyttjade skattemedel för oss alla.

Här finns den politiska utmaningen för Umeå kommuns politiker. Skäll inte på friskolan utan rikta blicken till den egna kommunala skolan och ställ frågan - vad kan vi göra för att jobba annorlunda?

Behovet av att stärka patientens roll i vården står högt på agendan för oss kristdemokrater. För vården präglas av för mycket byråkrati och för lite patientmakt. Vi vill ändra på detta.

På fredagen presenterades en reform som innebär att det införs ett vårdvalssystem i hela landet. Kort kan man säga att förslaget går ut på att flytta makt från politiker till patienterna genom att alla medborgare ska ges möjlighet att kunna välja mellan olika vårdgivare i primärvården.

För vari ligger rim och reson i att man kan välja skola, elbolag och mobiloperatör men inte vårdcentral?

Redan idag har ett tiotal landsting infört, eller beslutat att införa, egna vårdvalsmodeller, däribland Halland och Stockholm. I båda dessa landsting har tillgängligheten till vård förbättrats.

Under förra mandatperioden styrde socialdemokraterna i Stockholms läns landsting. Då öppnade inte en enda ny vårdcentral. Däremot stängdes två. Men sedan landstinget bytte majoritet och Vårdval Stockholm infördes vid årsskiftet har inte mindre än 21 nya vårdcentraler slagit upp sina portar runt om i Stockholms län. Till exempel i Södertälje, Kista, Skarpnäck och Rinkeby.

Det är fantastiskt att tillgängligheten till vården har ökat så påtagligt och vi vill att alla medborgare ska ges denna möjlighet till valfrihet och trygghet. Därför går vi nu vidare med genomförandet av Vårdval i Sverige.

Trots att det är mitt under brinnande valkampanj med bara veckor kvar till valet är det kul att se Barack Obama och John Mcain lätta på trycket under Alfred E. Smith-middagen. Det är kul att se att de har distans till sig själva och politiken. Har man följt med i deras kampanjer och TV-dueller, känner man igen många av de gliringar som delas ut i talen.

Frågan är ju om detta skulle vara möjligt i Sverige. Visst behöver svensk valrörelse lite nya grepp och tag för att gripa tag i medborgarna. Vi har en del att lära.

Mcains tal


Obamas tal

Vänsterns syn på rättvisa kan starkt ifrågasättas, under perioden 1999-2006 (när s, mp och v stod för styrningen av Sverige) levde över 1 miljon vuxna människor på bidrag och ersättningar utan att själva kunna bestämma över sina egna liv. Istället för att bekämpa fattigdom bekämpade dom rikedom.

Arbetslöshetsstatistiken snyggade man sedan till för att ge allmänheten sken av att stora resurser lades ner på att bekämpa utanförskap och sätta folk i arbete.

När kristdemokraterna tillsammans med Alliansen tog över regeringsmakten 2006 var utmaningen att genomföra ett värderingsskifte i svensk politik. Där det inte är fult att arbeta och tjäna egna pengar. Där rättvisebegreppet omformuleras och huvudspåret är att bekämpa fattigdom istället för rikedom.

Detta genom att:

? Bryta utanförskapet
? Ge alla goda förutsättningar till arbete
? Stärk människors möjlighet att stå på egna ben och påverka sin egen situation
? Sprida ägandet till fler
? Prioritera ekonomiskt utsatta grupper och stötta dem

Detta är rättvisa och kristdemokratisk politik. Vi möter upp människor som har behov. Vi bekämpar fattigdom istället för rikedom.

Nu har resan med s och mp tagit fart i Sverige. Äntligen kan man väl säga. Äntligen kommer vi att få se vilken politik som oppositionen kommer att föra om de skulle få makten i 2010 års val. Det har ju varit ovanligt tyst kring det gemensamma politiska innehållet från vänsterkartellens sida. Men nu lovas det ändring.

Resan har som tema "Nu är det vi". I tåget från Stockholm till Göteborg sitter Mona Sahlin (s), Wetterstrand och Eriksson, båda mp. Men ingen Lars Ohly finns med. Han lämnades på perrongen och fick inte följa med. Förklaringen från s och mp:s ledare är att han och vänstern inte ännu kan hantera ekonomin. Han får inte följa med om inte detta ändras.

Tja, enigheten verkar frodas på vänsterkanten. Frågan blir då, vilken politik ska då föras? Den som s och mp kommer att leverera på sin resa eller ska vänstern få komma med i slutändan och justera budskapet? Ja, den som lever får väl se.

I förstaklass på X-2000 tåget mot Göteborg ges inga svar på den frågan. Jag gissar mig dock till att mer bidrag till alla är receptet för vänsterkartellen till slut. Mot detta står den nu förda Allianspolitiken. Bidrag och stöd till dom som inte själva kan klara sig och låt alla övriga stå på egna ben genom att se till att de får behålla en så stor del av inkomsten som krävs för detta.

Jag tycker detta är en självklar politik. Samhällets resurser ska främst gå till dom med behov av stöd och inte åt dom som har möjlighet att klara sig på egen hand. Skattesystemet måste då vara utformat så att detta möjliggörs.

Läste i tidningen för ett tag sen att bredden i Umeå fotbollen är riktigt bra och att ingen norrlandstad är i närheten av att en sådan bredd som Umeå med omnejd har med sex lag i division 1 och 2.

Problemet är bara att spetsen saknas.

Skapandet av en renodlad elitklubb är en väg att gå dvs. baka ihop bredden och forma den till en spets som tex. i Sundsvall.

För att detta ska bli möjligt krävs självklart lite ekonomiska muskler och att fansen från de olika föreningarna ska försöka att svälja stoltheten och istället gå samman och viga sina fotbollsliv till förmån för en ny förening.

En variant som man kan snegla på, även om jämförelsen haltar något, är vad som gjordes i Köpenhamn 1992 då de båda anrika Köpenhamnsklubbarna KB och B 1903 blev FC Köpenhamn.

Där har man lyckats i satsning och samtidigt har ursprungsklubbarna kvar mycket av sin identitet genom att de har behållit sina juniorlag.

Hittade ett roligt citat av infrastrukturminister, Åsa Torstensson, som sa detta på en internationell trafikkonferens. Hon försökte där klargöra att Sverige har tänkt behålla systemet med att man kan få en prick i körkortet om man gör någon överträdelse i trafiken.

"Yes, Sweden will absolutely keep the prick system. The prick system has been working very well in Sweden."

Det första man tänker på är naturligtvis svengelskan men det finns en djupare ännu roligare poäng . Fundera på varför man inte ska gå och kalla folk för prick i England?.

Lars Ohly för obestridligen en konsekvent vänsterpolitik, men den känns inte direkt saklig eller ekonomiskt ansvarstagande.

Inflationsmålet ska överges likaså överskottsmålet och utgiftstaket.
Inkomstskatter och arbetsgivaravgifter ska chockhöjas. Arbetslinjen ska överges och jobbavdraget avvecklas.

I ett försök att kompensera för detta ska istället alla bidragen höjas.

Frågan är bara hur detta ska kunna leda till fler jobb och ökad trygghet.
Höjda inkomstskatter ger ökade omlevnadskostnader vilket leder till att de fattiga blir fattigare och orättvisorna breder ut sig.

Höjda skatter innebär också att färre klarar att leva på sin egen inkomst och att mer makt ges till politiker som Lars Ohly att bestämma över ens liv. Tack men nej tack!

Förra veckan har i media kallats för superveckan i och med både partiledardebatt i riksdagen och debattduell i TV. Sammanfattningsvis kan man säga att det har varit en bra vecka för alliansen.

För oppositionen har det inte varit lika muntert. Framförallt Mona Sahlin vill nog glömma den här veckan så snabbt som möjligt. Sahlineffekten har fått genomslag i socialdemokraternas opinionsvindar en tid eftersom receptet har varit att hålla sig borta från dels större framträdanden och dels media. På så vis har hon vunnit i popularitet utan att i princip göra någonting.

När nu då Mona Sahlin blev tvungen att delta i en rad debatter blev Sahlineffekten ett snabbt smärtsamt faktum.

En enad Alliansregering mötte en splittrad och sargad opposition. Några större nyheter kom inte fram, men debatten gav en bra bild av svensk politik just nu. Oppositionen spretar åt olika håll och en sak är uppenbar. Det finns definitivt inget samlat regeringsalternativ till den sittande alliansregeringen.

När det gäller det politiska innehållet finns det två tydliga alternativ: Alliansen vill skapa nya jobb för de som blir uppsagda medan oppositionen talar om A-kassa.

Oppositionen väljer bidragslinjen medan Alliansen väljer arbetslinjen.

Alliansen vill komma igång med valrörelsen tidigt, precis som inför valet 2006. Det är nog ingen dum ide eftersom de just nu står mot en splittrad opposition. Ledaren för Sveriges största parti, socialdemokraterna, har problem med trovärdigheten när hon uppenbart är en sämre debattör än de båda partiledarna i Vänsterpartiet och miljöpartiet.
Tycker totalt sett att alliansens partiledare klarar sig bra. De gav ett påläst och säkert intryck utan att glänsa och Göran Hägglund lockade dessutom fram ett par skratt som nog värmde hemma i stugorna.

Igår gick jag ut och krävde att den rörliga räntan borde sänkas. Det tog inte många timmar förrän Nordea sänkte med 0,5 %. Vem säger att inte en kommunpolitiker har möjlighet att påverka? Nordeas ledning verkar ha kopplat in RSS på min blogg eller kanske det är FRA som avlyssnat och spridit informationen till Nordea att det är en kommunpolitiker i Umeå som begär att räntan ska sänkas omedelbart. Troligen inträffade inget av ovan men lite kul är det att mitt krav kom just innan Nordeas verkställighet.

Märkligt att den ränta som påverkar bolånen för de allra flesta, den rörliga, inte går ned. Trots alla åtgärder världen över och i Sverige så litar inte bankerna på varandra. Det är möjligheten och villkoren till lån mellan bankerna som mest påverkar den rörliga räntan. Den konspiratoriske kan lätt tro att detta är ett sätt för bankerna att få ut mer marginaler än nödvändigt. Skälet är ju lätt att ange, finansoron.

Ska man få ekonomin på fötter så är det nog dags att se till att vanligt folk kan släppa det krampaktiga greppet om plånboken och våga börja konsumera igen. Om inte vi konsumenter törs lita på att det har vänt genom bl a sänkta bolåneräntor och lite ökat konsumtionsutrymme, då får vi än mer varsel och arbetslöshet. I detta anser jag att även våra banker har ett ansvar, ett stort ansvar.
SÄNK DEN RÖRLIGA RÄNTAN TACK!

Det var värt 4 miljoner!

Passerar just nu Arlanda på vägen hem till Umeå efter ett par dagar i Bryssel. Tillsammans med partikamrater från övriga Sverige har jag besökt Europaparlamentet, Kommissionen, Sveriges kommuners och landstings kontor och EPP. EPP, European People Party, (får inte blandas ihop med folkpartiet*) är den kristdemokratiska gruppen i parlamentet. Den är den största partigrupperingen i parlamentet. Vi träffade vice presidenten i EPP och fick en synnerligen bra genomgång om läget i EU.

När vi nyss skildes från några partikamrater som var på väg ut i övriga landet, samtalade vi om barnafödandet och dess kostnader. Det finns ju uträkningar på att ett barn har kostat ca 1 miljon kronor för föräldrarna till dess barnet står på egna ben. Min kollega sa att för han kommer kostnaden då bli 4 miljoner kronor. I skenet av kostnaden var det värt varenda krona när dom kom till.

Skämt åsido så kan alla som skaffat barn nog säga att det var värt varenda krona. Tyvärr är problemet att för få skaffar barn idag och därtill dom som gör det alldeles för få och till råga på allt alldeles för sent. Detta är ett accelererande samhällsproblem. Hur ska vi uppmuntra dagens kvinnor att skaffa barn och göra det i tidigare åldrar?

Just ni sitter jag som ordförande i en familjepolitisk grupp inom partiet som just tittar på dessa frågor och familjens betydelse som samhällskitt över generationsgränserna. Vårt arbete ska rapporteras till partistyrelsen i vår. Har du tankar och idéer kring dessa frågor får du gärna höra av dig.
Trevlig Helg!

* Kristdemokraterna heter för det mesta något med people party ute i Europa. Folkpartiet kallas liberaler i Europa. När du hör rapporter från andra länder om people party så är det kristdemokrater och inte liberaler man talar om..

Socialdemokraternas skuggbudget för Sverige

Socialdemokraternas budgetalternativ till regeringens spär på den otrygghet många människor känner inför den internationella finansoron och den avmattade konjunkturen i Sverige. Att höja inkomstskatterna, göra det dyrare att anställa och höja hushållens elkostnader är fel politik i det läge vi befinner oss i. En sådan politik skulle öka arbetslösheten, minska människors köpkraft och försämra svenska företags konkurrenskraft.

Socialdemokraterna lovar i sin budget mer bidrag till allt och alla. Där regeringen satsar stora resurser satsar socialdemokraterna ännu mer. Detta trots att de själva under sina tolv år i regeringsställning inte satsade en enda krona på många av de områden som de nu lyfter fram som särkskilt viktiga. För att finansiera dessa ökade utgifter ska skatterna höjas rejält, totalt med 72 miljarder kronor den kommande treårsperioden, varav höjda arbetsgivaravgifter på 31 miljarder kronor. Den politiken skulle i sin tur öka arbetslösheten.

Utöver dessa försämringar vill socialdemokraterna minska människors valfrihet bland annat genom att slopa vårdnadsbidraget, avskaffa avdragsrätten för hushållstjänster, säga nej till den planerade barnomsorgspengen samt minska valfriheten inom vården och omsorgen. Deras politik leder till att enskilda människor och familjer får mindre makt över sina liv och blir mer styrda av staten.

Socialdemokraterna gjorde ingenting för pensionärerna under sina tolv år vid makten. Inte minst de med lägst pensioner, ofta kvinnor över 85 år, halkade efter under deras regeringsperiod. Nu när alliansregeringen gör en stor satsning på pensionärerna med de lägst pensionerna försöker socialdemokraterna bjuda över. Detta trots att de själva inte lyckades sänkta skatten för dem med de lägsta pensionerna under 12 års tid.. Deras trovärdighet i att sänka skatten för våra äldre är minimal efter tolv år i regeringsställning utan åtgärder.

Att läsa Lennart Holmlunds rallarsvingar i sin blogg mot marknadsekonomin är rörande. Självklart har en del varit giriga, självklart har en del varit rent dumma, självklart har en dragit nytta på andras bekostnad. Marknaden klarar inte att hantera den finansiella sektorn utan här krävs politiskt beslutade strama tyglar.

Visst är det lätt att hålla med men jag anser att den bilden är alldeles för enkel. Det gäller för övrigt i de flesta fall när Holmlund går till angrepp.

När man synar varför det gått så snett som det gått i USA så bottnar krisen i dessa bostadslån till allt och alla. En professor vid Handelshögskolan i Stockholm, Magnus Henrekson, tillika VD för Institutet för näringslivsforskning har djuplodat bakom kulisserna.

I Veckans Affärer kan följande läsas:
Grunden till dagens finanskris var ett politiskt beslut under president Clintons era. I mitten på 1990-talet var regionala banker och bolåneinstitut var tvungna ge lån i sitt upptagningsområde, men i gengäld med stöd av lagen kunde sälja vidare dessa risker.

"Clinton drev igenom en lagstiftning som förbjöd att banker diskriminerade på grund av etnicitet, detta kom sedan att gälla även inkomst - att man inte fick väga in folks betalningsförmåga när man lånade ut utan bara på basis av säkerhetens, det vill säga husets, värde', säger Magnus Henrekson och tillägger:

"Ingen stod för en kreditprövning, det fanns en statliga garanti i botten, och om låntagarna inte hade råd kan de bara lämna tillbaka fastigheterna och bli kvitt sitt lån. När detta nu sker i en stor omfattning har det skapat en hopplös situation.' Slut citat.

Man kan lugnt säga att politiska beslut lade grunden för det som hänt i USA. Frågan är vilka politiska beslut som Holmlund ska fatta för att "styra upp marknadsekonomin"? Glöm inte bort att ekonomisk tillväxt alltid går upp och ned, det ligger i sakens natur. Problemet är ju när girighet och ohederlighet tar överhand. Mot detta är det alltid svårt att fatta politiska beslut. Etik och moral följer för det mesta med från barnmjölksåldern.

Fick en tidning i brevlådan igår från skandia. I den hade man en grafik över hur börserna runt om i världen utvecklats på 1, 3 och 5 års sikt.

I Brasilien har börsen gått upp med 214 % senaste 5 åren, 69 % senaste 3 åren och minus 8 procent i år.
För Indien gäller +234 % på 5 år, +82 % på 3 år, -6 % på 1 år.
Tyskland + 74 % på 5 år, + 24 % på 3 år och - 17 % på 1 år.
Sverige + 46 % på 5 år, -2 % på 3 år och - 30 % på 1 år.

Har man den horisonten när man placerar i aktier är denna finansoro ett mindre problem. Bekymret är ju om man gör kortsiktiga placeringar i aktier och hamnar i en nedåtgående spiral.

Börsen kommer att gå upp igen frågan är ju bara när. Tills dess.....rör inte aktiesparandet.

Finansoron
Sverige står sig väl rustat. Dessa ord har vi hört nämnas ett flertal gånger de senaste veckorna. Även idag på morgonen när regeringen beslutade att via åtgärder ytterligare skapa trygghet i det svenska finanssystemet. Det gäller att ligga steget före så att inte hushållen får för sig att börja flytta runt sina pengar i systemet eller rent av att ta ut dem. När oron smyger runt kan vad som helst hända trots att förnuftet säger något annat.

Regeringen har varit klok nog att amortera ned den svenska statsskulden. Man har sålt av en del tillgångar som Vin och Sprit och fått rejält betalt. Dessa pengar har bl a gått till att betala av på den svenska statsskulden. Då hånades regeringen för detta men nu är det tyst och lugnt från socialdemokrater och andra. För man vet att det var helt rätt agerande speciellt i ljuset av nuvarande finansoro. Sverige står mycket väl rustat trots orosmolnen som seglar runt i världsekonomin.

Trots att pengar använts till att minska statsskulden har även resurser satsats på välfärden. Vilken arbetare är inte idag lättad över det jobbskatteavdrag som införts. Utan det hade livet kunnat vara ännu tuffare p.g.a. räntenivåer och annat. Min uppmaning till alla är att fundera igenom hur situationen skulle ha tett sig om inte regeringen fört den politik man fört. I vilket läge hade hushållen och Sveriges ekonomi funnits om politiken haft en annan inriktning som var gällande med den socialdemokratiska regeringen fram till 2006.

Ingen amortering av statsskulden p.g.a. försäljningen av ex Vin och Sprit aldrig genomförts. Mellan 1000 kr till 1500 kr mindre per månad att röra sig med för alla arbetare p.g.a. att jobbskatteavdraget aldrig genomförts. Högre arbetslöshet enligt alla bedömare vilket leder till mindre pengar åt välfärden. Sämre finansiell styrka att klara finanskriser och annat. Mindre pengar till infrastruktur än vad som nu är fallet etc. Listan kan göras lång.

En regering måste agera långsiktigt för att möta både låg- och högkonjunkturer. Att det small i USA är inget som någon i Sverige kunnat motverka. Det drabbar oss oavsett vem som styr. Vad som är viktigt är hur man i goda tider mobiliserar för att klara sämre tider. Det har nuvarande regering hittills skött mycket bra.

Det är bara att buga och bocka för UIK. Ännu ett SM-guld. Det såg länge ut som Linköping skulle sno hem guldet i år men ingen match är ju klar förrän slutsignalen gått. Än en gång grattis UIK!.

Läste i Dagens Samhälle att Haninge kommun har börjat mäta resultaten bland sina elever. Det har inneburit åtgärdsplaner där ökade förväntningar och mer kunskapskontroller införts. Resultaten har inte låtit vänta på sig. En rektor i Haninge säger att eleverna blivit markant bättre på att läsa och skriva. Lärarna säger att dom i sin tur har fått höja nivån ett snäpp men upplever det bara positivt.

Klart är att åtgärder kopplade till ökade förväntningar på både elever och lärare har givit resultat. Detta vill vi också se mer av i Umeå men tyvärr har socialdemokrater och vänsterpartister inte insett detta ännu. Synd för eleverna.