TOPPEN: Bröllopet 2010.

En rojalistisk yra råder i landet. Tidningarna trycker upp extrabilaga på extrabilaga.
Monarkin kommer att gå stärkt ur giftermålet mellan Victoria och Daniel som är planerat till försommaren 2010.

På hösten är det som bekant riksdagsval och ett bröllop stärker givetvis inte bara monarkin utan borde även gynna Alliansen i valet. Monarkins hänförare finns ju som bekant inte i någon större utsträckning på vänsterkanten.

Det blir också en otrolig PR för Sverige.

BOTTEN: Landets läng(s)ta köer till barn och ungdomspsykiatrin

En kartläggning som har gjorts av väntetiderna inom barn- och ungdomspsykiatrin i landet, visar att Västerbotten är sämst i landet på att erbjuda barn och ungdomar psykiatrisk vård inom en skälig tid.

Väntetiden hos Norrlands universitetssjukhus i Umeå är t.ex. mellan nio och tretton veckor lång. Medan den i Skellefteå och Lycksele är ännu längre än tretton veckor.

När ska väljarna i Västerbotten inse att det socialdemokratiska vänsterstyret av landstinget inte fungerar?

Synar man den senaste statistiken över befolkningsförändringarna i länet ser man ett mönster.

Det är en kortsiktig glädje att Malå och Vännäs, förutom Umeå, visar på positiva siffror för 2008. Synar man siffrorna vidare visar det sig att alla kommuner med undantag av Umeå visar på negativa födelseöverskott (födda minus döda).

Det är bara Umeå som är självgenererande (om ni ursäktar ordvalet). Detta är en avgörande faktor på sikt för respektive kommuns långsiktiga överlevnad.

Finns inga unga kvinnor som föder barn i en större omfattning än vad som dör i kommunerna går man sotdöden till mötes.

Visst är det positivt med nyinflyttade men även de måste börja föda barn för att klara en befolkningsökning i kommunerna.

Jag tror att politikerna i riksdag och kommuner måste i större utsträckning börja ta i frågan på allvar. Tendensen är tydlig.

Kvinnor föder barn allt senare i livet och tyvärr i allt för liten omfattning. Italien t ex är ett land som ligger riktigt risigt till.

På diagrammet (syns lite dåligt kanske) ser man hur kvinnornas ålder då barnen föds förflyttas uppåt sedan 1970 till 2004. Den första gula linjen till vänster är 1970 och den gula linjen längst till höger visar 2004.

1970 nåddes toppen på antalet födda barn när kvinnan var 25 år och 2004 nås toppen när kvinnan är drygt 30 år.

Vi behöver med andra ord skapa fler incitament för att det ska födas fler barn i vårt land. Det är ett faktum.

Marginalskatten, diagram från finansplan BP09

I mitt förra inlägg visade jag på effekterna av jobbskatteavdraget vid olika inkomster.

Samtidigt har även justeringar gjorts av marginalskatten. Alltså när du dels behöver börja betala skatt och dels hur mycket du får behålla av varje ny tjänad hundralapp.

Skattelättnaden har både gjort det mer lönsamt att börja arbeta och att arbeta fler timmar.

Den sammanlagda effekten av jobbskatteavdragets tre steg och sänkningen av den statliga skatten är både lägre genomsnittlig skatt och lägre marginalskatt. Detta har uppnåtts genom huvudsakligen tre åtgärder.

För det första har fribeloppsgränsen höjts, vilket innebär att det nu är möjligt att tjäna mer än tidigare utan att betala skatt (område 1 i diagrammet).

För det andra har marginalskatten sänkts för flertalet löntagare, dvs. de får behålla mer av en lönehöjning (område 2 i diagrammet).

För det tredje har gränsen för statlig inkomstskatt höjts, vilket gör det möjligt för många att tjäna mer utan att betala statlig inkomstskatt (område 3 i diagrammet).

Visst kan vi diskutera både det ena och det andra vad beträffar skatter men då ska det ske utifrån fakta och inte tyckande i största allmänhet, därför mina två bloggar.

Tabellen från finansplanen BP09

En del frågor har kommit angående jobbskatteavdraget på min blogg. Jag tänkte försöka besvara dessa med två olika inlägg .

Denna handlar om jobbskatteavdragets effekter i olika inkomstslag. Hur mycket mer disponerar ett vårdbiträde idag (eller annan med samma inkomst) som tjänar 19 000 kronor efter jobbskatteavdragets införande?

Svaret finns i tabellen. 1 102 kronor vilket skulle motsvara en löneförhöjning på ca 8,3 % (1 574 kr) med en marginalskatt på 30 %.

Tjänar man 24 000 kronor får man behålla 1 362 kronor mer idag än tidigare. Det skulle motsvara en löneförhöjning på ca 8,1 % (1 946 kr) med en marginalskatt på 30 %.

Observera att löneförhöjningarna sedan 2007, når inte upp till dessa nivåer som jobbskatteavdraget innebär i förstärkningar av hushållens disponibla medel.

Efter en del andra justeringar (a-kassa etc. se tabellen) är slutresultatet utan tvivel ett rejält lyft för den enskilde och för hushållen.

Kom också ihåg att jobbskatteavdragets konstruktion inte påverkar skattebasen för kommunerna. En del bloggare försöker sig på den valsen.

Lägg därtill de löneförhöjningar som skett under 2007 och 2008 samt nu 2009. Den reala förstärkningen av hushållens kassor ökar markant eftersom inflationen och räntor nu rasar ned till mycket låga nivåer.

Återkommer med de förändrade marginalskatteeffekterna.

En prognos för Umeås befolkningsutveckling 2009 – 2018, är nu framtagen av kommunens Utvecklingsavdelning.

Prognosen bygger till väsentliga delar på den hittillsvarande utvecklingen och utgår från kända förändringsfaktorer över flyttmönster, fruktsamhetstal och dödsrisker. Den tar alltså inte hänsyn till eventuella åtgärder som måste vidtas för att nå 200 000 invånare 2050.

Utifrån denna prognos kommer vi 2018 att vara 121 260 peroner i Umeå kommun. Det stämmer väl med det gamla målet om att vara 150 000 invånare 2050 i Umeå.

Ambitionsnivån är ändå hög för att nå detta mål. Fortfarande lyser, med sin frånvaro, de åtgärder som måste till för att nå 200 000 invånare 2050.

Majoriteten i kommunfullmäktige som ändrade målet om invånarantalet från 150 000 till 200 000 år 2050, lade samtidigt inte fram några åtgärder för att just uppnå det nysatta målet.

Min fundering är hur dessa ser ut och på vilket sätt de ska bidra till att minst fördubbla den nu gällande prognosen?

Socialdemokraternas attacker på regeringens ekonomiska politik ter sig allt märkligare. Nu senast skriver Lennart Holmlund insändare och bloggar om att budgetunderskottet nu ökar i rask takt i finanskrisens spår och att dt beror på felaktiga satsningar av regeringen.

Å ena sidan anser socialdemokraterna att regeringen ska hålla i kassan men å andra sidan ska regeringen samtidigt vräka ut skattepengar över SAAB som i stort sett alltid varit ett förlustbolag. Ingen vill vara ägare och ta ansvar men socialdemokraterna tycker man ska blåsa in pengar i det svarta hål som nu finns. Resultatet blir ökade underskott i statens finanser.

Allt för få vill köpa SAAB-bilar. Därför går företaget dåligt. Finns det någon som tror att det socialdemokratiska verkställande utskottet med Mona Sahlin som VD kan bygga bättre SAAB-bilar än vad som nu är fallet?

Å ena sidan vill socialdemokraterna att hushållen ska stimuleras så att konsumtionen upprätthålls och företagen får sälja sina produkter. Å andra sidan är man emot det jobbskatteavdrag som regeringen infört och som just leder till avsevärda ökningar av hushållens disponibla inkomster.

Socialdemokraterna vill alltså dra in pengar från hushållen men motverkar då sina egna förslag? Man blir förundrad över logiken.

Under Mona Sahlins ledning verkar det mer vara kortsiktiga politiska hugg som gäller för att vinna röster och ingen långsiktig tanke som gynnar landet bäst på sikt.

TOPPEN: Mats Odell

Äntligen någon som aktivt försöker vända utvecklingen i glesbygden. Ny lagstiftning och 30 miljoner till att bl a försöka förhindra nedläggningen av bensinstationer i glesbygd.

En första åtgärd sattes in redan i veckan då regeringen fattar beslut om en lagändring som ska göra det lättare att starta lokala servicekontor för att förbättra servicen på landsbygden.

Det är viktiga steg i rätt riktning, men för att vända utvecklingen måste man också komma ihåg att titta på alla andra faktorer i glesbygdsproblematiken.
Men som sagt ett steg i rätt riktning.

BOTTEN: (Konst)iga idioter

I en två minuter lång film som kallas ’Territorial pissing’ klottrar en svartklädd maskerad "konstnär" ner en tunnelbanevagn i Stockholm. Han krossar en ruta och klottrar ner även utsidan av vagnen samtidigt som chockade resenärer ser på.

Filmen är ett examensarbete från Konstfack och visades i fredags upp på konstmässan Market i Stockholm.

Ja, vad ska man säga annat än att vissa tror sig kunna göra vad som helst under konstens täckmantel. Kom också ihåg att de konstnärliga utbildningarna är några av de allra dyraste utbildningarna i högskolan.

Så lär för all del studenterna att måla, teckna, skulptera och skapa "riktig konst", men där går gränsen för vad samhället skall bekosta. Resten tycker jag de kan bekosta själva

Olagligheter får inte ursäktas med att det är konst, och samtidigt ska man inte förbjuda all form av utsmyckning av offentliga miljöer. Allt som inte är kommersiellt gångbart ska inte heller bort, men det måste finnas lite fingertoppskänsla.

70 personer varslas samtidigt som ägarna bör skjuta till 225 miljoner för att företaget ska överleva. Ägarna, där bl a Umeå Energi ingår, står redan ute med mycket stora summor.

Om inte jag minns fel har Umeå Energi satsat ca 90 miljoner i SEKAB. För inte alltför länge sedan var frågan uppe i kommunfullmäktige om att bevilja 10 miljoner till SEKAB.

Vi kristdemokrater var emot detta och ville avslå fortsatt pengarullning från Umeå Energi till SEKAB. Även vid det tillfället var SEKAB mycket illa ute och alla varningsklockor ringde.

Tyvärr valde en majoritet av fullmäktige att skjuta till pengar.

Så, vad händer nu? Hur agerar Umeå Energi och hur agerar socialdemokraterna med Lennart Holmlund i spetsen?

Mitt förslag är att inte en krona till ska satsas av kommunens energibolag. Nu är det "klart och betalt".

Möjligheten att sprida sina verk har aldrig varit så omfattande som nu.
Den som är kreativ har alla möjligheter i världen att bli stora med mycket små medel.

Det måste finnas någon slags självkritik även för artister.
Bra artister tjänar fortfarande mycket pengar på konserter och all merchandise.

Är man en usel eller medioker artist är det dags att man stannar upp, slutar gnälla och i stället ser över sin egen situation. Marknaden ser ut som den gör, och artisten har ett val.

Kommunikation är nyckeln till framgång. Om man ska ut på de musikaliska vägarna gäller det att ha tillräckligt på fötterna

För tekniken och utvecklingen gör att saker förändras.
Från början gick människan när hon skulle förflytta sig långa sträckor.

Sen kom hon på att hon kunde använda hästen till sin hjälp.
Hon uppfann hjul och cykel och bil och tåg. Flyg.

Rätt betraktad är varje dator som är kopplad till internet en röst i cyberrymden.
Dags att se vilken underbar möjlighet det är att berika alla människor i hela världen med all kultur, all information, all kunskap.

Här är ett tänkvärt citat som jag tycker på ett bra sätt ringar in fildelningen och det som musikindustrin vägrar att förstå.

’Technology has changed. You can’t go back, there’s no way to go back. And I don’t think there’s a will to go back.’

Det finns inget egenvärde för samhället i att ha en massa artister som tjänar pengar. Kan de inte tjäna pengar på att sälja sina skivor får de hitta ett annat sätt göra något som folk vill betala för.

Marknaden är på väg att lösa detta problem själv, men den bakåtsträvande musikindustrin sätter käppar i hjulet.