...er alla....

Ett Riktigt .....

Gott Nytt År!!!

I Hemavan är det snart dags för raketer och jubel...snart är det valår igen....kul att än en gång få er och jag att fundera igenom livet, samhället, världen, miljön etc.

Vi ses 2010!!!

Mycket glädjande besked att Balticgruppens Krister Olsson går in med 20 miljoner för att bidra till att minska ungdomsarbetslösheten.

Det visar på ett stort hjärta från Krister Olsson. Detta kommer att få en stor betydelse för många och bidra till att hålla tillbaka arbetslösheten i den rådande lågkonjunkturen.

Vi vet alla att efter lågkonjunktur kommer högkonjunktur. Så har det alltid varit och så kommer det med all sannolikhet alltid att förbli.

Sverige är det land som står bland de starkaste i den globala kris vi nu befinner oss i. Den är inte för evigt men tills dess är det viktigt att motverka långvarig arbetslöshet inom speciellt ungdomsgrupperna.

Det bidrar nu Krister Olsson till på ett föredömligt sätt.

Tack för det Krister.

Måste bara få delge er detta inlägg om pensionerna som Stefan Attefall skrivit i en replik till Curt Persson, PRO:s ordförande. Stefan Attefall är ordförande i finansutskottet samt gruppledare i riksdagen för kristdemokraterna.

"Pensionärernas villkor har försämrats med alliansregeringen påstår bl a PRO:s ordförande Curt Persson och gör sig till megafon för S, snarare än för pensionärerna.

Curt Persson måste bestämma sig. Vill han att pensionärerna ska få sänkt skatt nästa år och högre pensionsutbetalningar på sikt eller att pensionärerna ska få sämre utveckling av pensionen och betala högre skatter, bara de betalar lika hög skatt som en lönearbetare?

S visade under tolv år vid makten ingen vilja att sänka pensionärernas skatt. Det är först med alliansregeringen som pensionärskollektivet genom kristdemokraternas ansträngningar fått 5,5 miljarder i sänkt skatt.

Men jag förstår många pensionärers frustration. Jobbskatteavdragets poänger är svåra att förklara. Det handlar dock om ett enkelt samband.

När det bättre lönar sig att arbeta, är det fler som söker arbete. Det leder i sin tur till större skatteintäkter och lägre utgifter i form av a-kassa och socialbidrag, vilket ger mer resurser till välfärdens kärna – liksom möjligheten att sänka skatter. När fler arbetar och löneutvecklingen blir bättre, blir också uppräkningen av pensionerna högre.

Det tycker jag att vi de senaste två åren har bevisat, då uppräkningen varit högre än på länge. Det som är bra med skattesänkningen är att den hänger med också när pensionerna åter börjar stiga när konjunkturen vänder.

Kristdemokraterna har slagits för sänkta skatter för pensionärerna, särskilt de med de lägsta inkomsterna. 5,5 miljarder är ett gott förhandlingsresultat givet utgångsläget. Sänkt skatt är en fortsatt prioritet för oss.

Men om Curt Persson fått råda hade Sveriges pensionärer de senaste tre åren haft en socialdemokratisk regering. Med en sådan hade de fått se i stjärnorna efter en skattesänkning. Istället har han fått en regering som sänker skatterna för pensionärerna och som skött ekonomin under högkonjunktur på ett sådant sätt, att vi nu kan värna kärnan i välfärden under den lägsta av lågkonjunkturer.

Jag tror att Curt Perssons medlemmar uppskattar det".

Julstämningen börjar nu kännas. Apropå detta med avtalsrörelsen så konstaterade jag i en tidigare blogg att Vårdförbundets avtal inte sägs upp. När detta diskuterades senast var det många som reagerade med rätta. Skulle jag också gjort om jag riskerade att ett bra centralt avtal skulle sägas upp av motparten. Det konstiga är ju att ingen nu skriver och påtalar att dom är nöjda med vårt beslut i frågan. Varför kommer oftast bara klagomål i dagern och inte de folk borde se som positivt? Bara en undran i dessa juletider.

Nu behöver vi din hjälp. Rösta på vårt pepparkakshus i den tävling som just nu pågår. Pepparkakshusen kan skådas IRL på Strömpilen.

Rösta gör man på denna länk.

Vårt bidrag i den politiska klassen heter "en smaskig julkrubba". Se den nedan.

OBS: Du kan också vinna pris.

En populär tv-serie just nu är FlashForward.

I avtalsrörelsen inledning har nu Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) bestämt sig för att inte säga upp vårdavtalet. Beslutet togs av oss i SKL:s styrelse i fredags utifrån en samlad bedömning i frågan.

SKL, som arbetsgivarorganisation till Sveriges kommuner och landsting, är mycket oroliga för det ekonomiska läget i och med den globala finanskrisen. Vi har inte råd att sluta avtal på en nivå som skulle hota att mota undan åtaganden inom vår gemensamma välfärd.

Genom att inte säga upp avtalet kommer nu vårdförbundet att ha kvar ett centralt avtal med 2 % i lönelyft fr o m 1/4, 2010. Vad de lokala förhandlingarna ger utöver det är helt upp till varje lokal löneförhandling att avgöra.

Hoppas nu att den krigsförklaring vårdförbundet anklagde SKL för nu är upplöst i röken från fredspipan. Alla måste vända på alla stenar i tider av  ekonomisk osäkerhet. Allt annat vore oansvarigt.

Avtalet som slöts med vårdförbundet av de Alliansstyrda SKL var kanske ett av de bättre avtal som vårdförbundet fått. Dessutom gav de lokala löneförhandlingarna åtskilligt mer. Nu hoppas jag på en konstruktiv dialog framöver mellan SKL och Vårdförbundet.

Har varit lite mycket senaste dagarna och därför har jag inte bloggat heller. Men nu är det dags igen.

Sjukförsäkringen

Det är många parametrar som spelat in i de senaste veckornas diskussioner angående sjukförsäkringen. En viktig del är kommunikation. En annan del det som regeringen vill uppnå nedskrivit i lagtext.

Syftet är ju att ge människor, som hamnat i sjukdom, rehabilitering så att de har en chans att komma tillbaka. Nästa år kommer 50 000 personer att få möjlighet till detta. Det är något annat än när den socialdemokratiska regeringen stod med armarna i kors och såg på när 140 personer per dag sjukpensionerades.

Det har aldrig varit avsikten att de som inte kan jobba eller svårt sjuka ska tvingas jobba. Därför har ju regeringen justerat de lagtexter som kan innebära regeltolkningar åt fel håll.

Samtidigt säger försäkringskassan själv att svårt sjuka inte behandlas annorlunda idag än vad som gjorts tidigare. Vi har alltså inte ett sämre system idag utan ett på många punkter förbättrat.

Reformerna av sjukförsäkringen handlar inte om att tvinga sjuka ut i arbetslivet. Reformerna handlar inte heller om att ekonomiskt straffa de som inte har möjlighet att arbeta. De som inte kan delta kommer, precis som tidigare, att få sjukpenning i stället.

Det grundläggande syftet med alla de stora reformer som har skett inom sjukförsäkringen är att ta tillvara på den kraft och vilja att arbeta som finns, även hos de som under flera år, i vissa fall decennier, varit sjukskrivna och förtidspensionerade. Personer som aldrig någonsin fått frågan om de har möjlighet att delta i arbetslivet kommer nu att få frågan, individuell stöd och en gedigen rehabiliteringsmöjlighet.

FAKTA:

Tidigare fördubblades sjukfrånvaron under några år trots att inga parametrar i svenskarnas hälsotillstånd ändrats Med en socialdemokratisk politik lyckades de döma ut 140 personer om dagen som arbetsoförmögna och icke rehabiliteringsbara.

 50 000 personer kommer under nästa år att få möjlighet till rehabilitering. Det har aldrig någonsin varit regeringens avsikt att skapa ett regelverk som gör att människor som inte kan jobba eller är svårt sjuka ska tvingas till arbete.

Nu ska arbetsförmågan, istället för oförmågan, prövas.

Antalet med sjukersättning i åldrarna under 30 år har minskat från ca 16 000 år 2003 till drygt 4 000 år 2007.

Under alliansens tre första år har 12 000 personer med förtidspension anmält att de ska förvärvsarbeta och många utnyttjar också möjligheten att studera eller arbeta ideellt. Det visar att det finns ett behov av att få göra något.

Försäkringskassan har skickat ut brev till samtliga som omförsäkras till årsskiftet och personligen ringt upp var och en för att försäkra sig om att de nåtts av informationen.

625 specialister (inom rehab av långtidssjuka) på AF jobbar redan nu med frågan. Det har redan ägt rum 3 000 samtal mellan AF, FK och individen i fråga. 600 specialister till håller på att rekryteras.

Låt oss alla sansa oss i den debatt som nu pågår. Bakgrunden är att ingen ansåg den sjukförsäkring som fanns fram till 2006 var bra. Behovet av att förändra den var enormt. Även idag vill inga partier tillbaka till det som gällde 2006.

Varje gång man genomför förändringar uppstår en del skavanker som måste hanteras. Det sker nu och genomförs fr o m 1 januari.

Det har aldrig varit meningen att någon människa som är för sjuk för att överhuvudtaget kunna jobba ska tvingas till detta. Fokus har varit på att med alla till buds stående medel hjälpa människor tillbaka till arbetslivet som av olika orsaker hamnat i sjukdom.

Empati för människor som hamnat i sjukdom handlar inte om att lämna dem vind för våg utan att hjälpa dem. För att detta ska kunna göras krävdes lagändringar med tydliga tidsgränser där olika aktiviteter avlöser varandra.

Många miljarder har satsats på rehabiliteringsåtgärder för att hjälpa. Många har också blivit hjälpta av detta. Vi kan inte ha system som permanentar människor i utanförskap och sjukskrivning. Det är inte människovärdigt överhuvudtaget.

Detta innebär inte att fel som uppstår när en omläggning görs inte rättas till. Överenskommelsen inom Alliansen om sjukförsäkringen innehöll också att feffekterna noga skulle följas upp och hanteras. Det görs nu och kommer med största sannolikhet att behöva göras igen.

Vari ligger barmhärtigheten att låta tusentals och åter tusentals människor slussas ut i långtidssjukskrivning utan att erbjudas aktiv hjälp från samhället? 

Läs här på SVD en utmärkt artikel i frågan.

Var på ett landstingsledningsseminarium igår i Stockholm. Där gick man bl a igenom hur arbetet med det fria vårdvalet fortskred i Sverige. Inte förvånande var landstingen i norra Sverige efter i planeringen och igångsättande av reformen.

Västerbottens landstingsledning (s, v och mp) anser inte att det är till gagn för vi medborgare att själva få välja vilken vårdcentral eller läkare som ska få hantera mina och dina åkommor. Nej det ska dessa partiers politiska företrädare bestämma åt dig.

Förmynderiet vet inga gränser för vissa. Tur att vi har en riksdagsmajoritet som via lag sett till att alla medborgare ska få denna möjlighet. Tråkigt att vårt eget landsting drar på det och försvårar ett genomförande allt vad dom kan.

Men, snart kommer det att ske även i Västerbotten och det kan vi inte tacka den röd-gröna samlingen för.

Kristdemokraternas rättspolitiska grupp föreslår att barn under 15 år som begått brott ska gå igenom en rättsliknande process.

Det är Peter Althin, ledamot av Kristdemokraternas partistyrelse, som tillsammans med vårt partis rättspolitiska grupp tagit fram bl a detta förslag.

Det handlar inte om att sänka straffmyndighetsåldern. Vi vill med förslaget hitta en väg att visa barn som begår brott att det är oacceptabelt, utan att det för den skull ska leda till de sanktioner som ett barn över 15 år möter.

Skillnaden mot att sänka straffmyndighetsåldern är att straffet inte är det centrala. Istället är själva rättsprocessen målet. Genom att även barn yngre än 15 år som begått brott tvingas gå igenom en rättsliknande process, poängteras allvaret i den brottsliga handlingen.

Många unga som hamnar i kriminalitet gör det före 15 års ålder, då de blir straffmyndiga. När de uppnår straffmyndighetsålder är de i sämsta fall redan luttrade brottslingar och har hunnit etablera ett kriminellt beteende. Målsättningen är att genom vård stoppa barns kriminalitet tidigt. På så sätt kommer vi att också få färre brottsoffer i framtiden, det är förslagets bakomliggande syfte.

Tidiga, tydliga och tuffa insatser mot brott är viktigt. Myndigheterna får inte se mellan fingrarna på brott som begås av unga. Här måste resurser sättas in och tillfället tas iakt för att bryta ett kriminellt beteende. Därför ska brott som begåtts av unga alltid utredas.

Det är bara att konstatera att Sverige är ett föredöma när det gäller vaccinationer mot den s.k. ”svininfluensan”.

Just idag är jag med och diskuterar bl a hur vi ska göra med de vaccinationsdoser som ser ut att bli över. Sak vi sälja dessa vidare till andra behövande länder eller lägga på lager för ett eventuellt andra pandemiutbrott?

För att inte göra saken enklare hindrar lagstiftningen att respektive landsting, som är ägare till vaccinet, inte kan sälja till andra länder. Fortsättning följer.

Ser att det inom miljöpartiet råder lite oordning efter det beslut de tog i kommunfullmäktige i måndags. Det handlade ju inte bara om Sofiehemsskolan utan också om skolans område skulle få ytterligare 5 miljoner kronor för nästa år. Även detta sade ju miljöpartiet nej till. De har en del att fundera på inom sitt parti.

Grunden till det hela är ju att två helt olika synsätt står mot varandra. Ett som vi har idag och ett som vi inom Alliansen önskar se. Att en skolpeng följer eleven till den skola eleven väljer att gå. Det innebär i sin tur att respektive skola med sin personal måste göra sig attraktiva för att kunna behålla sina elever och därmed sina resurser.

Har skrivit det tidigare och gör det igen. ett ekonomiskt styrsystem som styr utifrån dessa kriterier möjliggör att mer resurser stannar närmare eleverna. Inga onödiga overheadkostnader inhandlas utan effektiviteten ökar till gagn för eleverna.

Detta synsätt är vänstersidan i Umeå livrädda för, tyvärr. Det innebär ju att politiken får mindre att säga till om och elever och föräldrarna får mer att säga till om. Helt i sin ordning enligt mig.

Det löser i nästa steg vilka skolor som får vara kvar och vilka som inte lyckas attrahera nog många elever för sin överlevnad. Ett tydligt och rakt system som alla förstår, inser konsekvenserna av och ökar resurserna till lärande och elevers bästa.

Jag är fortfarande väldigt besviken på att vi inte på kommunfullmäktige i måndags lyckades ta den chans som fanns att med miljöpartiets stöd rädda Sofiehemsskolan. Det fanns ju en majoritet för detta genom att Alliansen, miljöpartiet och rättvisepartiet (RP) var överens i frågan.

Men genom tjurskallig envishet och oförmåga att inse följderna av detta körde miljöpartiet ett eget race i frågan vilket resulterade i att besegla ödet för Sofiehemsskolan.

I dagens VK skriver miljöpartiet att det inte var deras fel. Det är just detta som gör att jag bekräftas i min tro att de (MP) har mycket svårt att förstå realpolitik och dess konsekvenser.

Man kan strida för en linje ända tills dess slutvoteringen äger rum. Där vaskas alltid till sist två förslag fram som står mot varandra och ett av dessa blir därefter det beslut som gäller.

Inför denna votering som ägde rum i måndagens KF, stod 4 förslag mot varandra. S+V mot Alliansens mot miljöpartiets mot rättvisepartiets. Huvudförslaget som alltid är kommunstyrelsens förslag (S+V) skulle mötas av ett motförslag. Då ställs Alliansens mot MP mot RP för att vaska fram ett förslag som motförslag till S+V.

Alliansens förslag vann denna omgång och ställdes då i slutvoteringen mot S+V. I detta läge har man som politiker och politiskt parti två val att göra. Rösta ja till något av förslagen eller lägga ned sina röster. Oavsett vad man gör påverkar man utgången när antalet röster är så jämt fördelade.

RP anslöt sig då till det de ansåg vara det näst bästa förslaget nämligen Alliansens. Alliansen + RP har då tillsammans 28 röster mot S+V:s 32. MP:s 5 röster är alltså avgörande för utgången.

Då händer det otroliga att MP (genom att lägga ned sina röster) röstar på det förslag de absolut inte vill ha. Deras förslag har redan fallit och kvar fanns dels det förslag de absolut argumenterat emot under hela debatten och dels det förslag som var snarlikt deras eget, nämligen Alliansens.

Hur MP i detta läge i praktiken stödjer ett förslag man absolut inte ville se vinna är för mig fullständigt obegripligt. Inga ursäkter och undanflykter i världen (läs MP:s insändare i VK idag) får mig att förstå detta.

MP:s gruppledare i Umeå, Alireza Mosahafi, har en hel del att förklara för barnen som idag går på Sofiehemsskolan och deras föräldrar.