I dagens kommunfullmäktige spydde vänstern galla över friskolan som system genom förtäckta och försåtliga angrepp på Minervaskolans fastighetsbolag.

Orden skräddes inte över hur hemskt det var att ägarna till den fastighet som Minervaskolan hyr av, kunde göra vinster på skattemedel. Än en gång angriper kommunfullmäktiges vänstersida friskolan uppbackade av socialdemokraten, Margareta Rönngren, tillika ordförande i för- och grundskolenämnden.

En av de bästa skolorna i kommunen ska slås ned på och misstänkliggöras med alla möjliga tillgängliga medel. Alla lärare, elever och föräldrar dras över en kam och föraktas för det fria val de gjort av skola.

Budskapet är att skattemedel ska inte få generera några vinster som kan gå till ägarna i någon form.

Min fråga i debatten till dessa friskolehatare var om det gällde all verksamhet där kommunen med skattemedel köper tjänster och varor av privata näringslivet?

Kommunen köper plogning, byggnationer (NCC, Skanska, Peab, REKAB tec), simverksamhet, äldreomsorg, mediciner, mat, kläder, konsulter etc av det privata näringslivet. Allt från samma skattemedel som används till att bekosta friskoleverksamheten.

Ska nu dessa företag inte få gå med vinst längre? Ska alla dessa företag vara tvungna att återföra vinster i bolaget till kommunen igen? Självklart rasar hela systemet ihop om sådana principer tillämpas. Det är sådana här dagar man misströstar som politiker. Å andra sidan är det sådana här gånger man som bäst behövs. Att stå emot en massa dumheter som föreslås och vädras i kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige.

Idag tar vi en titt på Umeå kommuns äldreomsorg. Tabellen visar kostnaden för ordinärt boende och särkilt boende utslaget per invånare över 65 år. Strukturkostnaden visar på vad det borde kosta per invånare i förhållande till vår demografi.

Återigen hamnar vi långt ned på listan när det gäller effektivt resursanvändande. Vi har betydligt högre kostnader än exempelvis Linköping. Umeå har kostnader inom äldreomsorgen på nästan 16 % över snittet medans Linköping ligger 21 % lägre än snittet. Vad man också ska konstatera är att det inte finns någon kvalitetsskillnad som skulle kunna förklara siffrorna. Använder vi pengarna inom äldreomsorgen effektivt? Bedöm själv.

I morgon fortsätter mitt synande av Holmlunds ineffektivitet. Idag några ord om skolmaten.

De flesta är nog medvetna om att skolmaten inte håller den kvalitet man skulle kunna önska. Den är i sig hyfsat näringsrik men vad hjälper det när maten inte äts upp eller ratas helt av eleverna. Det gäller både smak och utseende. Min syster t ex som jobbar i skolan äter inte heller skolmaten pga att den inte håller måttet.

Nu har en del skolor tagit upp kampen mot denna trend. De synliggör hur mycket som slängs och de fokuserar på att göra mer vällagad mat. Helt plötsligt slängs det mindre och svinnet har sjunkit dramatiskt.

Svinnet har ju en prislapp som istället kan läggas på att höja kvaliteten. Det borde kostnadsmässigt kunna bli ett nollsummespel men som utmynnar i att alla blir vinnare. Eleverna äter den mat man tar för sig och fler äter överhuvudtaget. Eleverna mår bättre och presterar bättre på lektionerna.

Så, vad väntar vi på? Fram med mer kryddburkar och känsla vid tillagningen och synliggör det som slängs.

Idag tittar vi på gymnasieskolan och dess verksamhet. Bilden nedan visar kostnad per elev i gymnasiet jämfört med de utvalda kommunerna (tabell hämtad från SKL). Vi jämför den resurs det innebär med den kvalitet som gymnasieskolan borde leverera utifrån förhållandena i vår kommun.

Det visar sig att trots, i vissa fall, betydligt högre kostnader klarar inte Umeå av att leverera motsvarande kvalitet. Vi rankas i kvalitetshänseende som nummer 239 av 290 kommuner. Vi högsta kostnaderna per elev jämfört med liknande kommuner.

Kan bara bero på ineffektivitet i användandet av skattemedel. Antingen borde mer resurser innebära högre kvalitet eller omvänt borde en effektivare organisation fä ned kostnaderna per elev utan att kvaliteten sjunker. Övriga kommuner verka klara det. Varför inte Umeå?

Man kan påstå att vi får ut för lite effekt av de resurser vi satsar i grundskolan eller omvänt borde det vi satsar resultera i betydligt bättre resultat. Så lite som möjligt av de resurser som satsas per elev får ju försvinna i overheadkostnader. Någonstans på vägen mellan förvaltningen och respektive skola blir det fel. Lund lyckas ju betydligt bättre att med samma kostnad per elev uppnå förväntat resultat än vad Umeå gör. Vi använder med andra ord de skattepengar som går till grundskolan alldeles för ineffektivt.

Förklaring till SALSA:

Statistiskt beräknade betygsvärden på kommunnivå och skolnivå, i applikationen benämnd modellberäknade värden, för andel elever som uppnått målen samt för genomsnittligt meritvärde. Modellberäknade betygsvärden har tagits fram i en regressionsmodell där hänsyn tagits till föräldrarnas sammanvägda utbildningsnivå, andel pojkar, andel elever födda utomlands, samt andel elever födda i Sverige med båda föräldrar födda utomlands.

Nu gäller det att börja plocka ned bollarna eller puckarna eller trummpinnarna på marknivå när det gäller en eventuell kommande evenemangsarena.

Hela detta projekt är i sin linda och inte färdigt att börja byggas i morgon som en del tycks tro och ta för givet. En första överblick av projektet är genomfört. Några platser är schematiskt genomlysta. Inga finansiärer så långt ögat kan nå är i sikte ännu, vad jag vet.

Finns det ett behov av en evenemangsarena som kan locka till en mängd upplevelser. Hockey är ju bara en del av många. Svaret på frågan visar sig ju om det finns nog med kapital som kan axla ansvaret för byggande, drift och underhåll av arenan.

Kan man någorlunda räkna hem en satsning av denna kaliber i form av direkta arenaintäkter, indirekta effekter utifrån mer spendervilliga gäster i Umeå och att nya aktörer etablerar sig här, ja då börjar vi prata möjligheter.

Att Umeå kommun helt själv skulle hosta upp 500-600 miljoner i investeringspengar och sedan även stå för drift och underhåll ter sig helt främmande för mig i alla fall. Men med muskler i form av energi och pengar från näringsliv och andra kapitalister bör kommunen kunna vara en av aktörerna i någon form.

Vänner....fortsättning följer men som det alltid gör....det tar tid!

I dagens VK på insändarsidan, går personalen på Minervaskolan till attack. Ett oerhört bra inlägg som beskriver friskolans situation. Det är som en replik på rättvisepartiet och dess kampanj för att smutskasta friskolor i allmänhet och Minervaskolan i synnerhet.

Slutsatsen är ändå varför ett politiskt parti ger sig på de som driver en bra skola, med hög kvalitet och med positivt ekonomiskt resultat? Varför angriper man inte den kommunala skolan som inte bedrivs till samma kvalitet och dessutom inte klarar av att hålla en ekonomi i balans?

För alla borde det vara en självklarhet att hylla och uppmuntra det Minervaskolan lyckas med och ta sig en rejäl funderare på varför många av kommunens egna skolor inte lyckas.

Rättvisepartiet är som vanligt ute efter att skapa kaos, slå in kilar, misskreditera och sabotera. Jag brukar fundera hur människor är funtade som orkar leva i den miljön och ständigt vara i uppror mot allt och alla.

Aftonbladet har idag en artikel på deras hemsida med rubriken: Vi håller på dig, Göran!

Enligt en opinionsundersökning som fackförbundet TCO gjort tycker befolkningen att arbetslösa (läs in ökade statsbidrag till kommuner och landsting) och pensionärer är de som står på tur när regeringen nu börjar förhandla om nästa års statliga budget. Även Aftonbladets läsare tycker samma sak.

Det visar sig att kristdemokraterna är det parti som går hand i hand med dessa åsikter. Vårt parti driver nu dessa frågor i Alliansregeringen inför 2010 års budget.

Resultatet av dessa förhandlingar kommer snart att visa sig. Jag håller tummarna för att Göran Hägglund lyckas med att få genomslag för partiets ambitioner. 

Läs artikeln: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5672076.ab

Vi närmar oss ett intressant kommunfullmäktige som går av stapeln den 31 augusti. Då ska ärendet om köpet av Arenabolaget (Umeå ishall) upp på fullmäktiges bord och slutligt beslutas.

Utgången av ärendet är given i förväg. En kraftig majoritet har valt den minst dåliga lösningen som jag beskrev i gårdagens blogg. Att vänsterpartiet är emot är ju ingen nyhet men att en ledande socialdemokrat går emot partilinjen är däremot intressant.

Christer Lindvall (s), var tidigare  fritidsnämndens ordförande men har numera ett av kommunens tyngsta uppdrag. Han sitter numera i bl a kommunstyrelsens arbetsutskott. Han har nu öppet gått emot sitt parti och sitt kommunalråd Lennart Holmlund i denna fråga. 

Det hör till ovanligheterna att man som enskild socialdemokrat kan agera på annat sätt än partiet. Socialdemokraternas partikultur tillåter egentligen inte denna typ av ageranden. När det skett har det oftast varit politiker som inte innehaft några tyngre uppdrag och som kunnat hänvisa till samvetsskäl eller annat. I sakfrågor sker det oerhört sällan och i stort sett aldrig av socialdemokrater i ledande ställning.

Att Christer Lindvall går emot sitt parti och Lennart Holmlund måste ses som oerhört kontroversiellt. Det är en rejäl spark i baken på Holmlund som nu Lindvall utdelar.

I sakfrågan håller jag inte med Lindvall och anser att han har fel. Men att han så öppet frontar sitt eget kommunalråd är på gränsen till internt uppror. Hur kommer nu socialdemokraterna och Lennart Holmlund hantera denna Lindvallska revolt?

Som sagt, ska bli ett intressant fullmäktige den 31 augusti.

Man kan alltid fundera om det var klokt att Björklöven en gång i tiden för sisådär 9 år sedan fick köpa loss ishallen för 3 miljoner. Då hade hallen enorma behov och inga kommunala investeringsmiljoner fanns inom synhåll. Björklöven ville utveckla men kommunen bromsade.

Lösningen var att Björklöven tog över. Det investerades och byggdes och idag har kvaliteten och kapaciteten påtagligt förbättrats. Många ideella arbetstimmar har lagts ned och många sponsrade miljoner har kommit in. Samma upprustning för kommunens del hade säkerligen kostat bortåt 100 miljoner eftersom i stort sett ingen sponsrar kommunen eller arbetar gratis åt densamma.

Det kommunen hjälpt till med under årens lopp är att lånen som Arenabolaget har haft har flyttats över till kommunen. Det har gett en lägre ränta att hantera för Arenabolaget eftersom kommunen lånar billigare än vad föreningar och företag kan göra. Det har inte kostst kommunen något. Riskmomentet med att låna ut pengar finns ju dock där.

Idag fanns två alternativ. Kommunen tar över eller konkurs. Vid en konkurs går en konkursförvaltare in och har som mål att minimera förlusterna så mycket det bara går för det konkursdrabbade bolaget. Risken vore överhängande att inget spel skulle kunnat ske i hallen under hösten och att de leasade inventarierna hade plockats bort däribland kylanläggningen. Risken hade också varit stor att kommunen fått realisera skulderna som en förlust och därigenom belastat skattekollektivet och kommunens verksamheter.

Med det scenariot i sikte ansåg jag att det minst onda alternativet var att kommunen tog över ishallen. Med de kalkyler som finns kommer inga kostnader att drabba skattekollektivet eller verksamheterna i kommunen under överskådlig tid. Vi har kvar en hall som fungerar för alla som nyttjar den och en hall med betydligt högre kvalitetsnivå än när kommunen sålde den för 9 år sedan.

Dumt eller inte, tja alla alternativ till att ta över ishallen var helt enkelt sämre.

Under 1950 och 1960 – talet upplevde Sverige ett kraftigt växande välstånd. Arbetsmarknaden och arbetsmarknadslagstiftningen byggde på ett grundläggande system som innebar ett grundläggande samförstånd mellan arbetsmarknadens parter.

Jag fortsätter mitt bloggande med passande bilder och kommentarer...håll till godo. Denna är inspirerad av en insändare i VK häromdagen.

Läste en intressant artikel i dagens DN om hur illa det går för de krogar som tappar sitt serveringstillstånd.

Se länk: http://www.dn.se/sthlm/krogar-klarar-sig-inte-nar-de-forlorar-alkoholtillstand-1.931704

Flera av de krogar i Stockholm som tappat serveringstillståndet av olika anledningar har fått stänga eller byta ägare för att överleva. Jag tycker det är alldeles korrekt att de krogar som missköter sig ska förlora tillståndet. Någon annan ordning kan vi inte ha.

Det ska samtidigt inte vara alltför svårt att få tillstånd att servera alkohol om den som söker har skött sig och ska bedriva verksamheten på ett seriöst sätt. Men direkt de inte följer reglerna ska man tappa detta tillstånd.

Det är enda sättet att skilja de oseriösa krögarna från de seriösa. Ordning och reda på personal och skatter samt ordning och reda inne i krogen och utanför densamma.

Heder åt kommunens tillståndsenhet och heder åt polis och skatteverket för att ni gör gemensamma oannonserade kontroller hos restaurangerna i Umeå. Heder också åt de krögare som sköter sig och bedriver en seriös rörelse. Till övriga - packa ihop!

Vi känner ju alla till Lennart Holmlunds sätt att vräka ur sig ord vid olika tillfällen. Både passande och opassande. Nu är det dags igen där han påstår att undertecknad med flera inte velat se några mer pengar från regeringen till kommunerna genom ökade statsbidrag.

Hela mitt tal i budgetfullmäktige i juni gick ut på att med det kärva ekonomiska läget som Sverige befinner sig i måste kommuner som Umeå med oerhört mycket resurser ta ett större ansvar. Det ansåg inte Holmund utan sköt problemen för sitt eget handlande på regeringen.

Umeå kommun som, jämförbart med liknande kommuner, använder 400-500 miljoner kronor mer per år av invånarnas intjänade pengar borde ta ett ledaransvar i en global ekonomisk kris. Om det sedan ljusnar ekonomiskt så att regeringen kan öka statsbidragen är det ju oerhört positivt.

Lennart Holmlund brukar skryta om att han håller hårt i börsen. Jag ska också hylla honom den dagen han kan använda invånarnas skattepengar lika effektivt som andra liknande kommuner och samtidigt hålla samma kvalitet som dom gör i sina verksamheter.

Sett ur Umeåbornas perspektiv kan man ju fundera över varför de är villiga att ge mer av sina intjänade slantar till Holmlund att bestämma över än vad Örebroarna eller Linköpingsborna gör till sina politiker?

Varje krona som betalas i skatt är ju också en förskjutning av makten från den enskilde och familjerna i Umeå till i detta fall Lennart Holmlund och socialdemokraterna.

Jag säger det igen, när ska Umeåborna vakna?

Det är inte korrekt att var fjärde ungdom, mellan 15 och 24 år, är arbetslös som det basuneras ut i olika sammanhang.

I februari kan man läsa i Eurostats statistik att Sverige hade en ungdomsarbetslöshet på 24,1 % medan snittet i EU låg på 17,5 % och exempelvis Holland hade så låga siffror som 5,5 %. Men man måste tolka statistiken rätt för att få en klar bild av vad det handlar om.

Rätt siffror och rätt tolkning av dessa skapar också möjligheten att sätta in rätt moteld. Beskrivs verkligheten felaktigt är risken stor att åtgärderna inte är anpassade att hantera den verkliga situationen.

När det refereras till siffran 24,1 % arbetslöshet räknas den del av ungdomskullen som tillhör arbetskraften. Men majoriteten av dessa finns inte i arbetskraften. Dessutom heltidsstuderar nästan hälften av de som räknas som arbetslösa.

Om man inte räknar in heltidsstudenter som arbetslösa blir siffran 6,3% istället. Räknar man på detta sätt har vi alltså en helt annan situation.

För debattörer som gärna ändå använder sig av Eurostatsiffrorna ska man komma ihåg att när socialdemokraterna lämnade över makten 2006 var ungdomsarbetslösheten enligt Eurostats sätt att räkna, 25 %. Kom då ihåg att vi var inne i en högkonjunktur då och inte mitt i en global finanskris.

De som hävdar att Alliansregeringens politik är misslyckad genom användandet av Eurostats siffror far alltså med osanning. Speciellt faller den tilbaka på socialdemokratiska debattörer (läs Lennart Holmlund).

Sättet att räkna arbetslöshet i Sverige har efter 2006 ändrats för att mer anpassas till EU:s sätt att räkna. Dock smyger det sig in tolkningsfel som nu även arbetsförmedlingen analyserar för fullt.

Oavsett tolkning är det alltid ett problem att människor som vill arbeta inte kan få ett arbete. Till tröst, för ungdomarna speciellt, kan påpekas att Sverige internationellt sett har väldigt korta arbetslöshetstider bland unga.

Så var det dags igen för ett klassiskt uttalande från Umeås kommunalråd Lennart Holmlund (s). Kommunrating har gått igenom alla kommuner och tittat på respektive balansräkning och den skuldsättning som kommunerna har.

Den är helt igenom korrekt gjord och är också sann. Den tar dock inte hänsyn till tillgångssidan utan har bara fokuserat på skuldsidan.

Holmlund anser att undersökningen är helt förkastlig och felaktig (kraftuttrycken i dagens VK publiceras inte i denna blogg).

Det är inte första gången han förkastar undersökningar och ratinglistor som inte visar det Holmlund anser att de ska visa. Varför inte bemöda sig med att förklara istället för att bara vräka ur sig nonsensretorik? Ingen tjänar på det och allra minst Umeå.

Det ledande kommunalrådet har intagit positionen som allvetare och alla andra är enbart ondskefulla krafter som försöker klanka ned på sättet kommunen sköts på.

Vi må ha olika åsikter i vissa frågor, jag och Holmlund, men att han inte tar till sig seriösa undersökningar och seriösa attitydmätningar och vågar ta sig en funderare på vad de egentligen säger är destruktivt ledarskap.

När ska Umeåborna tröttna?

När kommer den ekonomiska vändningen? En del tror att botten är nådd och andra tror att det värsta inte inträffat ännu. En del tror på att mer statliga stimulanser ska fixa Sveriges interna problem.medan andra tror att det enbart skulle förvärra den kris vi är i.

Oavsett vem som äger sanningen i efterhand (det brukar ju vara många som vet hur saker skulle ha gjorts just i efterhand) är det nog klokt att inte bränna allt ekonomiskt krut det första man gör. Det måste finnas några ess kvar i leken innan man har hela bilden klar för sig.

Idag har hushållen generellt aldrig haft det ekonomiskt bättre. Låga räntor, lägre skatter än på mycket länge och stora reallöneökningar under många år. Undantaget är de hushåll där den ene eller båda hamnat i arbetslöshet.

En ljusning vi ser framför oss på arbetsmarknaden är kommande pensionsavgånger (framförallt inom offentliga sektor) och som får en rejäl fart 2011. Då hävdas det bli arbetskraftsbrist t o m.

Med andra ord finns det en ljusning i den ekonomiskt mörka tunneln. En tunnel som med varierande längd faktiskt dyker upp med jämna mellanrum. Så har det alltid varit och så kommer det även att vara i framtiden. Efter tunneln kommer man ut i ljuset igen. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att bli.

Hur rustar man sig för att parera denna självklarhet inför nästa gång det sker? Vad är rätta medicinen?

Tja, höga skatter och stora lån är nog inte melodin. Jag tror det gäller att sprida sina egna och det offentligas risktagande på så många hästar (om uttrycket ursäktas) som möjligt. Det ger snabbare återhämtning när det vänder och en kortare tunnel som man ska igenom.

På återhörande.

I dagens VF skriver Lena Sandlin om raka puckar från socialdemokraterna. Äntligen talar någon klarspråk, skriver hon.

Vidare kan man läsa på VF:s ledarsida:

"Jag (Lena Sandlin min anm.) har länge pläderat för att de vinster som uppkommer i verksamheter gemensamt finansierade med skattepengar ska stanna i verksamheten. Det gäller vinster inom skolområdet (friskolorna) liksom inom äldreomsorg och sjukvård". Slut citat.

Våra gemensamt insamlade skattepengar går till mängder av företag, föreningar, kooperativ, forskare och mängder av enskilda individer som får sin lön av skattepengar. Därav Lena Sandlin själv och undertecknad.

Det är inget unikt med det. Mängder av företag skulle inte överleva om inte det fanns offentlig verksamhet som handlade deras produkter eller köpte deras tjänster. 

Sandlins ologiska logik handlar om att hon anser att viss offentlig verksamhet ska hanteras annorlunda än annan offentlig verksamhet. Varför då kan man ju fråga sig?

Varför får företag, föreningar, kooperativ, forskare, etc göra vinster på våra skattepengar inom vissa delar av den offentliga verksamheten men inte på andra? Det är ju "samma" skattepengar som används.

Om Sandlins logik ska hålla måste ju alla vinster i alla verksamheter som finansieras med skattepengar också ska stanna i den verksamheten annars halter hennes logik betänkligt.

En "skattepeng" till vinst hos NCC är ju ingen skillnad mot en "skattepeng" till vinst hos Carema eller något annat företag inom äldreomsorgen eller sjukvården. Bara dom gör ett bra jobb och levererar det dom lovat finns det ju ingen skillnad i sak.

Lena Sandlin saboterar också för den traditionellt kvinnodominerade sidan i offentlig verksamhet. Enligt henne går det bra att göra vinster för företag i den traditionellt manliga delen av den offentliga sektorn men i den kvinnliga delen ska bojorna sitta kvar.

Skulle verkligen vilja höra logiken bakom Sandlins resonemang. För på VF:s ledarsida saknades den totalt.