Nyss utkomna siffror från SCB angående detaljhandeln visar på kraftiga förbättringar.

Sällanköpsvaruhandeln steg med 6,3 procent och dagligvaruhandeln ökade med 3,6 procent.

Alliansregeringens åtgärder för att hålla ekonomin igång i den finansiella globala kris vi fortfarande befinner oss i, visar sig vara oerhört träffsäker.

Jobbskatteavdraget, som gett hushållen starka förbättringar av köpkraften, kombinerat med låga räntor har inneburit att den inhemsak konsumtionen kunnat hållas uppe. Det är bra för jobben och det är bra för tillväxten.

Alliansregeringens ökade statsbidrag till kommuner och landsting har inneburit att välfärdssektorn i stort sett klarat sig utan neddragningar. Starka statsfinanser har varit grunden för dessa åtgärder.

Den sektor som tagit smällarna i lågkonjunkturen är exportindustrin. Om ingen runt vår värld vill köpa våra lastbilar och bilar etc. slår det hårt på den delen av industrin. Där har de största smällarna skett men där kommer den snabbaste återhämtningen att ske när det vänder.

Vad är politikens roll och vad är upp till den enskilde själv att råda över? Det har varit en av huvudpoängerna i kristdemoraternas förda diskussion om "verklighetens folk".

Några har tolkat budskapet om verklighetens folk som en kamp för landsbygd, mot storstad. Inget kunde vara mer fel. När vi beskriver hur en klyfta växt fram mellan politiker och åsiktselit å ena sidan, och den verklighet som majoriteten lever i, beskriver vi en värderingskonflikt. Inte en konflikt mellan grupper.

Så var resultatet för Umeå kommun 2009 klart. Plus 132 miljoner. 

Socialdemokraten Lennart Holmlund har ju under lång tid försökt sätta en bild av hur dåligt det går i Sverige under alliansregeringens styre. Verkligheten visar att han är ute och cyklar (förlåt gör stav-fel).

I den värsta världsfinansiella krisen sedan andra världskriget har olika åtgärder från regeringen skapat ett utrymme som t o m ger ett rejält överskott i kommunens ekonomi.

Det har gått så bra att Lennart Holmlunds socialdemokrater i Umeå inte ens klarar av att göra av med alla de till buds stående medlen.

Högre statsbidrag, minskade kostnader för sjukskrivna som kommer tillbaks i arbete, lägre arbetsgivaravgifter för yngre o s v. Listan kan göras lång.

Vi ska då komma ihåg att Umeå kommun generellt har en alltför hög kostnadsnivå för bedrivandet av sina verksamheter än om du jämför med andra liknande kommuner.

Summan av kardemumman är att alliansregeringens politik fungerar även i rejäla kristider. Så till den milda grad att den även räddar ekonomin i Umeå trots Lennart Holmlunds undermåliga kostnadsmedvetenhet.

Så var då Sofiehemsskolan räddad. Men det finns mycket mer att göra för en förbättrad skola i Umeå. Kunskap är grunden till den välfärd vi lever i och på vilket sätt Umeå i det längre perspektivet ska hävda sig gentemot sin omvärld.

Därför har vi i Alliansens kunskapsgrupp ordnat ett offentligt möte för att just lyssna in hur vi ska förbättra skolan i Umeå.

Måndagen den 1 mars, klockan 18.30. Sofiehemsskolans matsal är platsen.  

Alla är jättevälkomna att vara med och tycka till. Vi har även en del "tyckare" med denna kväll som är intressanta att lyssna till.

Sofiehemsskolan räddad!!!

Något nytt har inträffat i Umeå. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har upptäckt att det föds barn i Umeå. En annan får säga grattis till vänsterpartierna för den upptäckten.

Jag gratulerar Sofiehemsbarnen och deras föräldrar. Bra engagemang från föräldrarna har ju bäddat för detta resultat.

Vänstersidan i Umeå fick blåsa till reträtt för att inte hamna i bakhåll.

Än en gång grattis till Sofiehemsskolans förkämpar.

Oftast är det mest mänskligt och effektivt att låta de som har behoven också avgöra vem som bäst kan möta dessa.

Detta gäller naturligtvis inte snösvängen och den typen av gemensamma åtaganden.

När det gäller barnomsorg, skola, hemtjänst, primärvård etc är det bättre att besluten om var man ska gå och till vem man ska vända sig hamnar i den enskildes knä. 

Behoven som är individuella kan då också matchas mer individuellt om styrningen av resurserna utgår från de val individen eller familjerna gör.

Så enkelt och så solklart att all offentlig verksamhet borde så långt möjligt anpassas till detta synsätt.

Tyvärr bromsar vänsterpartierna allt de kan för att motverka att detta synsätt slår igenom i verkligheten. Generellt ser de hellre att medborgarna bara har ett alternativ att välja på och tror detta är effektivt och mänskligt.

Alla blir ju vinnare när valfriheten ökar och möjligheten till att möta behoven på rätt sätt också höjer var och ens livskvalitete.

Alla vill vi arbeta effektivare, använda vår tid effektivare, använda våra egna resurser effektivare men även våra gemensamma samhällsresurser effektivare.

Frågan är ju när det effektiva börjar ta udden av det mänskliga?

Ett mänskligt samhälle kan aldrig enbart utgå från effektivitet. Vi kan ju ta ihjäl oss på effektivitetens altare om vi så önskar.

Återigen är det en balans mellan effektivitet och "leva livet" i övrigt som gäller. På en mängd områden finns det möjlighet att vara effektivare, självklart. Men effektivitet kan aldrig vara ett självändamål. Effektivitet måste alltid relateras till det mänkliga samhället.

Om synen på effektivitet utgör medlet till att nå ett mänksligare samhälle då använder vi begreppet rätt.

Socialdemokraten, K-G Abramssons fasoner i Vilhelmina lämnar mycket att önska. Nu äntligen kommer det mer fram i ljuset av vad som händer inom politiken i Vilhelmina.

Alla som följt det politiska spelet iVilhelmina är ju inte förvånad över denna typ av angrepp från framförallt socialdemokrater. Tonen har varit rå och hård. Alla till buds stående medel har använts för att sabotera Alliansens styrning av kommunen.

Det finns många allianskollegor som vittnar om samma agerande från socialdemokrater som hamnat utanför makten i det senaste valet. De uppträder inte schysst helt enkelt.

Jag har aldrig hört detsamma om att vi inom alliansen skulle bete oss på samma sätt i opposition.

Tuffa och hårda debatter får det gärna vara men vi ska alla kunna se varandra i ögonen efteråt. Ibland kan det naturligtvis bli fel i hetluften. När det "blir fel" i flera år är det nog något som inte står rätt till.

Missade ni blåsningen av Göran Hägglund i gårdagens TV3 måste ni kolla in den här.

En riktig höjdare och en förträfflig min hos kristdemokraternas partiledare när själva huvudnumret genomförs. Kul att det skojas även med partiledare och ministrar i Sverige.

Håll till godo!

Här kommer ett svar av mig på en ledare av Lena Sandlin som var införd i VF den 1 februari 2010.

...av förvåning gör man ju inte så ofta men nu hände det.

Vinter OS i Umeå med omnejd 2022?

Nog är det roligt med människor som är optimistiska. Det är också kul när det kastas upp mer eller mindre tokiga ideer. Det sätter fart på kreativiteten.

När alla ideer och förslag ska kokas ned till en realism kommer klokheten i sin dager.

Att i ett läge då många andra visionära frågor för Umeås del står och stampar kastas ytterligare nya fullständigt ansvarslösa förslag fram. Dessutom saluförs dom som om de vore beslutade.

Umeå har nog att få i land redan nu. Vi behöver inte ytterligare fokusförflyttningar och dissidenter i planeringen. Det räcker gott med dom vi redan har.

Trevligt med vinter OS men, "suck", inte i Umeå.

Nu börjar könskvoteringsivrarna ramla ned i fångstgropen. Den ene vänsterpolitikern efter den åker dit.

Rubriken på SVD:s ledare idag: Hägglund gillrar en fälla!

Med alla möjliga krumbukter snor och vrider vänsterpartierna på argumentationen så till den milda grad att ingen som läser detta vet till slut vad som diskuteras.

Först sågas kristdemokraternas vårdnadsbidrag för att i nästa stund hylla egna snarlika förslag på området. Jo jag tackar jag.

Att lagstyra och lagföra vad människor i detalj får göra eller inte göra hemma vid köksborden är klassisk vänsterpolitik. Är det detta den moderne svensken behöver så ja, rösta då rött. I annat fall är alternativet klockrent.

Kristdemokraterna står upp för den vardagliga friheten men samtidigt kämpar vi naturligtvis för jämställda villkor och jämställda förutsättningar i livet.

Varför är det svårt att förstå att det finns en balans mellan dessa två linjer?

Tre forskare har genomlyst möjligheterna att skapa sig någon förmögenhet i Sverige.

De konstaterar att det är omöjligt att via en lönekarriär lyckas med detta. Det måste ske i princip via arv eller lyckade investeringar i rätt tid.

Sverige och Danmark är de länder som efter skatt har den mest jämlika inkomstfördelningen i världen. Hela den breda medelklassen är ihoptryckt i ett smalt inkomstspann.

Hela 40 % av befolkningen har ingen eller negativ nettoförmögenhet. En procent av befolkningen är dock riktigt rika. De äger 20 % av den samlade förmögenhetsmassan.

Slutsatsen är att sambandet mellan inkomst och förmögenhet inte finns i Sverige. Ska du kunna samla ihop ett kapital krävs andra åtgärder och förutsättningar än via inkomsten.

Är det rättvist?

"Vi kristdemokrater är för jämställdhet och lika möjligheter mellan man och kvinna. Det är så självklart att det inte ska behöva sägas. Men vi ser också att det finns gränser för vilka tvångsmedel politiker har rätt att ta till. Vi är därför också det parti som konsekvent värnar den enskildes fria val och motsätter oss kvotering".

Detta står att läsa på DN debatt där vår partiledare, Göran Hägglund, skriver om vänsterpartiernas "kvoteringsoffensiv" om de skulle vinna valet i höst.

Jag konstaterar som så många gånger förr att politiker på vänsterkanten vill styra människors liv i detalj. Om inte människor gör de val som dessa politiker tänkt sig kommer kvoteringslagar, tvångslagar och skattestyrningar att se till att människor gör som de vill.

Någonstans går gränsen för vad politiker ska lägga sig i. Är det måhända toppstyrning alla Marx som ska gälla i Sverige framöver?

När valet nu närmar sig med stormsteg kommer visionerna om framtiden vara den stora frågan. Vilket samhälle vill vi att Sverige ska bygga på?

Ska vi ha ett samhälle som begränsar eller ett som ger möjligheter?

Jag vill se ett samhälle där dess skyddsnät inte bara fångar in utan agerar studsmatta för att lyfta människor tillbaka igen.

Ett sådant samhälle litar mer på individernas inneboende krafter. Tar tillvara alla människors möjligheter och alla människors inneboende vilja att bidra till samhällsbygget. Detta utifrån varje enskilds människas förmågor.

Visst är det en systemförändring. Men det är en förändring med fokus på vårt gemensammas bästa, på att alla har ett värde och att alla kan bidra med något.

Vi människor har inte ett lika värde. Vi människor har ett unikt och okränkbart värde. Det är kristdemokratins fokus och det går jag till val på.

Ha en bra helg!

Under partiledardebatten i söndagens SVT har det påståtts att siffran 100 000 fler i arbete sedan Alliansregeringen tog över inte stämde.

När man synar detta visar det sig vara helt rätt. Som alltid gäller det att jämföra med samma kvartal för att inte störas av säsongsvariationer.

Trots en finansiell kris som världen inte skådat sedan andra världskriget har sysselsättningen i Sverige ökat sedan Alliansregeringen tog över.

Kom ihåg att Sverige 2006 var i en högkonjunktur och vi nu är inne i en lågkonjunktur.

Siffrorna hämtade från SCB, åldern 15-74 år:

Sysselsatta kvartal 2, 2006: 4 425 000

Sysselsatta kvartal 2, 2009: 4 524 000

Skillnad: 99 000 fler sysselsatta.

För ett fungerande samhälle i vardagen måste respekten för varandras olikheter vara en av grundbultarna.

Respekten för varandras förmågor och oförmågor. Respekten för i vilken ålder vi befinner oss i och respekten för vad som är ditt och mitt. 

Respekten för det okränkbara och unika människovärdet.

Föräldrarna spelar den största rollen i detta att lära sina barn respekt och vad det handlar om. Den andra viktiga parten är skolan. Utan stora befogenheter och möjligheter att skapa ett sådant klimat på våra skolor där respekt ingår som vardagsmat utlöses mobbning av olika slag.

Det kan aldrig accepteras av ett civiliserat samhälle som vi lever i. Hur ska vi då ge skolan de verktyg de behöver för att just klara sitt uppdrag att förbereda våra barn för vuxenlivet?

Vilka befogenheter och vilken stöttning får lärarna och rektorerna idag för att just klara detta? Hur beter vi föräldrar oss när något inte fungerar som det ska mellan barn och mellan barn och lärare? Hur agerar jag som politiker för att skapa de utrymmen som krävs för att rektorerna och lärarna ska kunna fullfölja sin uppgift?

Tydlighet och beslutsamhet blandat med en stor portion kärlek och empati är en framgångsmedicin som brukar fungera i de flesta sammanhang. Det vill vi se mer av även i skolan för att just förhindra bl a mobbning.

Den fråga jag tycker alla borde ställa sig är om färdriktningen är rätt?

Att inte allt kan bli perfekt på 3 år är väl inte så märkligt. 1994 - 2006 (12 år) styrde socialdemokraterna och lyckades inte alls komma tillrätta med en hel del problem.

Bl a skickades 140 personer per dag ut i förtidspensionering, ung som gammal.

Sverige som land blev fattigare och vi invånare förlorade både köpkraft och beslutskraft vid köksborden.

2009 har hushållen aldrig haft så hög disponibel inkomst på 20 år att förfoga över. Det är kanske den i särklass största förklaringen varför Sverige som nation klarat sig så pass lindrigt undan den globala finanskrisen som slagit ohyggligt hårt i många andra länder.

Hög disponibel inkomst hos hushållen har hållit den inhemska konsumtionen igång.

Den andra orsaken är väl skötta statsfinanser.

Alliansregeringen har kraftigt ökat resurserna ut till kommuner och landsting, tagit många beslut för att höja kvaliteten i välfärdssystemen, ökat den enskildes valmöjligheter osv.

Jag anser självklart att färdriktningen är rätt. Det innebär inte att det finns mer att göra, självklart. Inget kan bli heltäckande på 3 års regerande och dessutom med tidernas värsta globala ekonomiska kris.

Sverige är på rätt väg och det ska vi fortsätta med även efter den 19 september.

Ett glädjande besked till alla kommuner och landsting. Prognosen för skatteintäkterna 2011 har bedömts öka med 10 miljarder sedan bara förra veckan, enligt kommunminister Mats Odell (kd).

Detta beror på att hjulen så sakteliga börjar snurra Sveriges väg igen. BNP:s utveckling skrivs upp och därmed också skatteintäkterna för kommuner och landsting.

Ser att Lennart Holmlund (s) på sin blogg inte insett hur vi tillsammans i vårt land med rätt skattepolitik kan öka våra gemensamma resurser. Han tror att allt är ett nollsummespel.

Sverige har som land klarat den finansiella krisen bäst tack vare rätt åtgärder även på skatteområdet. Statsskulden i Sverige är 45 % av BNP medan den i euroländerna är uppe i ett snitt på 85% av BNP.

Att ett kommunalråd som leder en av Sveriges största kommuner är så kapitalt okunnig om nationalekonomiska fundament är skrämmande.

Jobbskatteavdraget som mest gynnat de med låga- och medelinkomster har ju hållit uppe den inhemska köpkraften till nytta för både jobben och tillväxten.

Med Holmlunds politik hade ju den inhemska konsumtionen drastiskt förämrats och lett till högre arbetslöshet och sämre tillväxt.

Universitetet kanske har plats över på nationalekonomisk grundkurs Lennart.