Umeås tolerans prövas

Då drar Umeå 2014 igång på allvar. Fullt med aktiviteter hela helgen och hela Umeå på fötter…hoppas vi. Ett spännade år ligger framför oss.

Men helgen hann knappast börja förrän det slog gnistor i de olika medierna, framförallt i de sociala. Konst kan ibland och ska ibland provocera och skapa debatt. Det lyckades Umeå 2014 alldeles utmärkt med.

Det tog inte många minuter efter det att en ledamot i kulturutskottet, Per-Martin Jonasson, uttryckte en personlig åsikt om just konst förrän det small till. Hans åsikt handlade om ett konstverk, föreställande en vagina, som skulle placeras på en framträdande plats i centrum. Han var noga med att poängtera att han inte lade sig i konstnärinnans målande i sig utan den framträdande placeringen. Så tolkar jag Jonassons uttalande i Västerbottensnytt.

Att det blev liv i luckan var ju i sig inte förvånande. Vissa i Umeå reagerar ibland väldigt snabbt. Vad som förvånar mig är hur man direkt försöker misskreditera personen bakom åsikten. Konsten vill ju provocera och skapa debatt. Men om de som är av en annan åsikt, än i detta fall Jonassons, angriper personen bakom kommer ju ingen till slut att våga tycka till om konstverk av olika slag till slut. Debatten riskerar att dö ut.

Det blir bara de strömlinjeformade och likriktade åsikterna som får komma fram och ta rum. Vad är då vitsen med provocerande konst? Ida Östensson, tillika vänsterpartist, är en av dessa drevledare som har svårt att enbart argumentera i sakfrågan. Det går lika mycket ut på att hacka ned personen bakom åsikten. Det troliga motivet är att föremålet för nedhackningen hädanefter ska hålla käft helt enkelt.

Min vädjan är att Umeå 2014 ska ge rum för alla att tycka till och våga göra det offentligt också. Då får vi alla vara stolta över den toleranta stad vi så gärna skryter om. De s k tolerantas intolerans stärker inte Umeås varumärke. Här har vi alla ett ansvar även Ida Östensson.