Naturligt blir onaturligt

Igår var jag med och debatterade i SVT:s ekonomidebatt. Det är något speciellt att stå med i direktsändning och vara på hugget. Alla 8 partiers representanter vill ju inget hellre än att ta så mycket utrymme som möjligt av den tid som finns till förfogande.

Men för mig utkristalliserades ett tydligt mönster. Alliansen håller ihop, vi kan leverera och vi gör det tillsammans. De röd-gröna hade definitivt inte samtalat ihop sig i förväg, åtminstone syntes inte det, och deras förslag spretade som vanligt.

Hur än vi vrider på saker och ting står kraftiga skattehöjningar som ska bäras av företagaren och företagen mot Alliansens linje om att underlätta för företagen att kunna anställa fler.

Vinster i företagen är det mest grundläggande i ekonomin för att vi ska kunna ha någon välfärd överhuvudtaget. Att detta naturliga nu av vänstern görs till något onaturligt, men bara i delar av välfärden, är det största hotet mot en bra skola, omsorg och sjukvård.

Vi behöver fler som investerar i vår välfärd, vi behöver fler som engagerar sig i vår välfärd och vi behöver fler som ser och möter behoven hos den enskilde, familjen eller den äldre. Valfriheten är här för att stanna. Självklart inom givna ramar och regler som ska gälla alla. Men det är människan som ska stå i centrum, inte systemen.

När vänsterpartierna ägnar sig åt konflikter mellan klasser, kön och grupper ägnar vi andra oss åt att bekämpa fattigdom. Därför har Sverige idag EU:s lägsta fattigdom. Vi har nästintill halverat fattigdomen i vårt land sedan 2006. Det måttet om något visar vems politik som fungerar i praktiken.