Välfärd utan valfrihet är otänkbart

Alla som idag någon gång gjort ett val i välfärden vill nog inte vara utan den möjligheten. Självklart vill vi att det ska vara ordning och reda hos de utförare som finns att välja bland. Men att kunna välja till eller från något gör att du och jag har makten att påverka direkt. Alternativet är att din lokala poltiker väljer åt dig. Om du inte är nöjd finns inget alternativ. Möjligen att du nästa val kan ändra till någon ny politiker som ska bestämma åt dig. Oavsett faller din direkta påverkansmöjlighet bort.

Idag kan de flesta välja vårdcentral och läkare, du kan välja vilken förskola och skola ditt/dina barn ska gå till och du kan välja hemtjänstleverantör om du bedöms ha behov av sådan hjälp. Vissa har också möjlighet att välja äldreboende.De allra flesta har fortfarande kommunen eller landstinget som utförare, glöm inte det. I praktiken innebär det att alla som vill att du ska välja just dom kommer att anstränga sig lite till för att möta just dina behov. Vi har en välfärd som mer och mer centreras runt den enskildes behov och inte runt system och kollektivistiska ”behandla-alla-lika-lösningar”.

För är det inte just detta vi vill åt när vi väljer. Jag vill få mina behov mötta inte få en mall-bedömning enligt ett system. Jag vill att skolan mina barn går i engagerar sig tillsammans med mig som förälder för att nå bästa möjliga resultat för just mitt barn. För är det så vet jag att samma lärare bemöter andra barn och andra föräldrar på samma sätt.

Olika utförare borgar för att alla aktörer lyfter sig. Alla måste anstränga sig lite mer och tänka ut nya sätt att jobba på. Det gynnar de kommunala utförarna likaväl som de privata. Där det inte finns olika utförare sjunker kvaliteten relativt andra. Fortfarande drivs kommunal- och landstingsverksamhet till dryga 80 % av kommuner och landsting själva. Fokuset i debatten ligger på att de knappa 20 % som utgörs av andra utförare är något dåligt och går med vinst (det mest naturliga i världen). Hur vore det om vi började fokusera vårt kvalitetsarbete till de dryga 80 % istället? Här ligger den stora potentialen i ett kvalitetslyft som skulle gynna de flesta. Men om det talas det lite just nu i den politiska debatten.