Dammet lägger sig

Min första blogg efter valet. Konstaterar att norra Sverige blev rödare och brunare. För en politiker som tror på människors förmåga att själv välja, som litar på människors förmåga att ta ansvar, som anser att människor även måste förstå sina skyldigheter och inte bara se sina rättigheter i samhället blev detta val en besvikelse. När norra Sverige blir rödare och brunare blir vi också enfaldigare. Det är min fullaste övertygelse.

Vi tappar riksdagsrepresentation från Västerbotten. Vi går från 11 mandat till 10. Bland dessa 10 finns en Sverigedemokrat. Hon kommer inte från Västerbotten. Bland dessa tio finns också en som numera bor på Östermalm i Stockholm, Sjöstedt (v).

Summa sumarum har vi idag bara 8 ledamöter som bor i Västerbotten och representerar länet i riksdagen. Det är inte alls bra. Det gynnar inte Västerbotten överhuvudtaget. Att KD, FP och M förlorade sina mandat är i sig tråkigt och för våra partier tufft. Det tillhör dock spelets regler. Men att väljarna i länet inte insett vidden av att Västerbotten tappar representation är allvarligare.

När väljarna sagt sitt är det bara att gilla läget. Så är det. Men som väljare följer också ett ansvar. Att vi från norra delen av landet sakta dräneras på riksdagsledamöter är mycket bekymmersamt. Något att fundera på tills nästa val som hålls 2018.