Jag har full respekt för att människor vid olika tidpunkter måste göra olika val i livet. Oavsett det gäller jobb, förtroendeuppdrag eller av helt privata skäl. Det händer saker hela tiden i livet som innebär att den kontext man befinner sig i förändras och därmed påverkar ens egna ageranden.
När så Tamara Spiric (V) meddelar att hon avgår har jag respekt för hennes hänvisning till familjelivet. Men när hon berättar att detta beslutades redan i våras blir jag fundersam. Agerandet från Vänsterpartiet i Umeå bekräftar mina misstankar. Det kan inte stämma att partiet var medveten om detta redan i våras. Då skulle man internt haft arbetet igång kring vem som skulle ta över. Så ser det ju inte ut. De personer som står på tur att ta över efter Spiric verkar förvånade och måste fundera över sin situation. De verkar tagna på sängen helt enkelt av Spiric besked.
Om Spiric redan i våras beslutade att inte fortsätta varför stod hon då kvar som första namn på valsedeln? Det är ju inte just mot väljarna. Planerar man att avgå är kutymen att man inte ställer upp på en valsedel som partiets frontfigur. Det indikerar också att Spiric avgång inte var planerad ända sedan i våras.
Är inte det mest troliga scenariot att Spirics avgång går hand i hand med partiets snabbt minskade politiska inflytande i kommunpolitiken? Hon och Vänsterpartiet har bränt förtroendet från Socialdemokraterna i fråga om ett fortsatt rött samarbete I Umeåpolitiken. S stänger nu henne och partiet ute. Hon blev besviken och det tror jag är huvudorsaken till att hon klev av.
Jag har full förståelse för det utfallet. Det är ok att kliva av för att man är besviken. Det är ok att kliva av för att livssituationen ändras. Det är ok att sluta som politiker av en mängd olika skäl. Men varför inte vara ärlig med varför man kliver av? Jag tycker det luktar mycket efterhandskonstruktion om varför Spiric kliver av. Stämmer min tes eller är jag ute och cyklar?
Senaste kommentarerna