För den som önskar kan mitt budgettal läsas nedan. Detta budgettal levererades i dagens budgetfullmäktige i Umeå.
Ordförande, fullmäktigeledamöter.
Trevligt att få delta i ännu en budgetdebatt i Umeå kommunfullmäktige. Det är alltid lite speciellt när en budget ska debatteras och beslutas om. Ansvarsfullt uppdrag för var och en av oss idag.
Vad kan vi då lära av denna budgetdebatt som varit hittills? Vi har redan hört 6 partiföreträdare tala och två är kvar inklusive mig själv.
Det jag så långt kan konstatera är att socialdemokraterna inte gör mycket mer än att sätta sin tilltro till ett regeringsskifte som dom tror ska ge mer av det socialdemokraterna i Umeå redan har tämligen gott om, nämligen pengar. 312 miljoner i överskott bara detta år pekar prognoserna mot.
Det har nu gått så långt i överbeskattningen av Umeåborna att socialdemokraterna nu inte ens klarar av att förbruka de skattepengar de så ihärdigt argumenterar för att de måste ta in. En tämligen märklig situation.
Efter det att kommunsektorn i Sverige gjort sina tertialbokslut klara per den sista april, tyder allt på att sektorn som helhet i år kommer att gå med överskott som passerar 20 miljarder. Prognosen för 2010 tyder på att kommunsektorn aldrig haft så stora överskott i modern tid.
Återhämtningen i den svenska ekonomin går nu snabbt efter den värsta världsfinansiella krisen på 80 år. Skatteintäkterna ökar i takt med att företagens orderböcker fylls på. Behovet av statsbidrag till kommunsektorn för 2011 kan inte i det perspektivet utgå från bedömningar gjorda i april som de röd-gröna nu gör. Det begriper nog även Lennart Holmlund.
Mina allianskollegor har pekat ut det alternativ som står till buds inför valet när umeåborna nu kan ställa två tydliga alternativ mot varandra. Alliansens politik eller socialdemokraternas politik.
Att socialdemokraten Lennart Holmlund överhuvudtaget skulle ingå ett samarbete med de övriga vänsterpartierna i Umeå i ett formellt majoritetsstyre ser jag som osannolikt. Därmed kommer dessa partier inte reellt att kunna påverka den politiska utvecklingen i Umeå förutom på marginalen. Deras förda politik blir orealistisk i mötet med verkligheten. Den är tillväxthämmande och kostnadsdrivande.
I det svåra arbetet med att lösa upp knutarna kring väginfrastrukturen runt och genom Umeå har inte vänsterpartierna precis stått i kö för att bidra till att dra i snörändarna. Den infrastruktur som ny byggs i Umeå är mycket Alliansregeringens förtjänst men även p.g.a. de kontakter vi allianspartier på lokalplanet har in i regeringsrummen.
De motbilder som finns mellan Umeås socialdemokrater och övriga vänsterpartier har varit många under årens lopp och visat på hur oerhört långt ifrån varandra de står i speciellt infrastrukturfrågor och ”bygga-staden” frågor. För att inte tala om vänsterns syn på valfrihetsfrågorna och deras företagarpolitik. Där lirar de i gässgårdsserien om fotbollstermer får användas så vårdlöst i dessa tider.
Tack och lov ligger socialdemokratin något högre i seriespelet. De har dock år från år kört med ekonomisk dopning och därmed fått rött kort flera år i rad. Tvångsdegraderingarna har duggat tätt och resan nedåt i seriesystemet gör att pamfletterna och snacket om elitserien nu nått vägs ände. Det hjälper inte, Lennart Holmlund, att skälla på domaren när det socialdemokratiska laget ideligen gör självmål.
Om ändå, mot förmodan, socialdemokraterna ser dessa partier som samarbetspartners anser jag att väljarna i Umeå bör få veta detta i god tid innan valet den 19 september.
Som kristdemokrat vill jag se ett mänskligare Umeå. Som kristdemokrat vet jag att detta kan ske genom ett samarbete med övriga allianspartier. Inget parti i Umeå kommer under överskådlig tid att få egen majoritet vilket innebär att samarbete och kompromisser måste ske med och mellan andra partier.
Tydliga majoritetsförhållanden anser jag faktiskt är att föredra i längden. På kort sikt kan användandet av s.k. hoppande majoriteter vara det enda möjliga men i längden försvagar det en stads utveckling och konkurrenskraft. Det politiska drivet i en mängd frågor mattas av till att bara bli lite mer av det som redan görs.
Dagens socialdemokratiskt lagda budget är ett utmärkt exempel på detta. Var finns de offensiva strategierna för ett företagarvänligare klimat i Umeå? Var finns besluten som möjliggör mer beslutsfattande hemma vid köksborden? Var finns de aktiva åtgärderna som fokuserar på och prioriterar ledarskapet i skolan? Var finns de så viktiga konkretiseringarna av vad värdig äldreomsorg är? Var är beslutsförmågan när det gäller mindre barngrupper inom förskolan och mindre klasstorlekar i högstadiet? Var är förmågan att våga tala klartext om överförbrukningen av medborgarnas inbetalda skattepengar?
Socialdemokraterna har, och det ska vi inte sticka under stolen med, hellre sökt lösningar i samarbete med alliansen än med vänstersidan i Umeå. De har dock passivt använt sig av sina kamraters stöd på vänsterkanten när de vill stoppa och bromsa offensiva förslag från alliansens sida. Speciellt inom områden som skapar tillväxt och ökar människors utrymme att fatta egna beslut.
Vad jag varit förvånad över är hur lite nya grepp via egna initiativ som socialdemokraterna själva stått upp för och drivit. De gånger de försökt har de oftast misslyckats vilket kan vara förklaringen till deras politiskt lågt hållna profil. Nu senast såg vi vad som hände med förslaget om att flytta Operahuset. Ett hugskott, utan konsekvensanalys och utan en strategi för genomförande. Därmed föll förslaget platt till marken. Finns fler exempel om Lennart Holmlund så önskar.
Det är just därför Umeå behöver ett starkt och tydligt styre. En majoritet som kan ges mandat att driva sin politik och som även kan genomföra densamma. Umeås alla röstberättigade borde inse hur viktigt detta är för att få upp Umeå ordentligt på banan.
Missförstå mig inte. Umeå är en bra stad i grunden. En stad med potential. Umeå har under många år varit lite självgående tack vare vår storlek i Norrland och ett livskraftigt universitet.
Trots ett företagsklimat på ”skämmesnivån” enligt många undersökningar kämpar envetna företagare på och bidrar till det Umeå vi har. Föreningslivet inte att förglömma.
Denna tid är oss dock till låns och börjar rinna ut. Vi måste ta tillvara den potential som finns inom företagarbranschen och öka möjligheten för kreativiteten bland medborgarna att slå ut i full blom. Den potentialen når vi aldrig genom att bara göra lite mer av samma sak.
Alliansen har den politiken som skulle göra Umeå mer offensivt, mer på hugget och mer kreativt. En politik som allvarligt skulle utmana övriga Sverige om vilken stad som vill mer. En politik som skulle sätta fokus på de äldres möjligheter att få ökad valfrihet när så omsorgsbehov och hjälp av samhället måste till. En politik som sätter värdighet i högsätet inom äldreomsorgen genom att tydliggöra vad den enskilde kan förvänta sig.
En politik som fokuserar på ökad valfrihet inom barnomsorgen och minskade barngrupper i förskolan. En politik som inte låter elever gå igenom skolan utan att klara de grundläggande kunskapsdelarna. En politik som plockar bort de politiska pekpinnarna undan för undan och ökar människors möjlighet att fatta fler beslut hemma vid köksborden.
En politik som utgår från att skapa fler möjligheter att forma och hantera sitt och sin familjs vardag utifrån vad som passar just dom bäst, är en träffsäker och effektiv politik.
Våra gemensamma resurser ska användas till det som bäst möter de behov som finns i vårt samhälle. Det som inte då efterfrågas faller bort. Varför leverera kommunal verksamhet som inte är det bästa alternativet för den enskilde eller familjen utan bara näst bästa eller kanske alternativ som inte ens önskas?
Om ingen möjlighet finns att välja står jag där som individ eller familj i valet mellan inget alls eller en tvångströja som hämmar möjligheterna till ett vardagsliv i blom.
Rättvisa är för mig när samhällets gemensamma åtaganden möter individens eller familjens behov av att själv kunna fatta beslut i sina vardagsbestyr och därefter också ta ansvar för dessa.
När besluten hamnar längre och längre från de människor vi politiker är till för, tar vi också bort mer och mer av det personliga ansvaret för vårt gemensamma samhällsbygge. Då måste vi kompensera effekterna av detta med fler beslut som ytterligare spär på frånvaron av det personliga ansvaret.
Politisk ingenjörskonst ala vänster som pådyvlar hur man ska bete sig i varje given situation för att vara samhällskorrekt tar ifrån människor sin egenmakt och värdighet. Den kostar också alltmer pengar för varje dag som experimentet pågår.
Alliansbudgeten för Umeå erbjuder det alternativ som skulle kunna vända utvecklingen. En början på en väg som skulle öka träffsäkerheten med de insatser kommunen ska bistå med, öka välbefinnandet och kreativiteten bland umeborna. Rättvisa och valfrihet för den moderna familjen och individen.
Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Anders
Inlägg - RSS 2.0
0
