Debatten om utförare inom välfärdsområdet handlar uteslutande om vem som ska ha makten att bestämma. Två klara ideologiska linjer synliggörs.

Den ena linjen anser att det är politikerna som ska bestämma över vem som gör vad inom hemtjänsten, skolan och äldreomsorgen. Är du inte nöjd så rösta på något annat nästa gång det är val. Påverkan kan alltså ske vart fjärde år.

Den andra linjen som jag tillhör anser att makten ska ligga hos medborgaren. Politiken sätter ramarna men individen och familjen väljer vem som ska vara utförare. Är man inte nöjd kan man direkt protestera med fötterna genom att byta till en annan utförare.

Den linje jag förespråkar har den fördelen att den snabbare höjer kvaliteten i välfärden. Den ger den enskilde starkare möjlighet att påverka och behoven fångas snabbare upp. Den utförare som inte håller måttet får helt enkelt ingen som vill ha deras tjänster.

I ett valfrihetssystem måste utföraren, vem det än är, varje dag göra sig förtjänt av det förtroende som den äldre, eleven eller anhörig gett dem.

Det sätter fokus på kvalitet och inte på driftsform.

En bra ledare med detta tema kan läsas på SvD:s hemsida.

Har en debattartikel inne i dagens VK om synen på religionens roll i Sverige. Detta som en replik på en ledare i VK för några dagar sedan. VK:s Mats Olofsson har responderat på denna replik.

Syftet med artikeln är att visa på den mångfald av religioner som finns i Sverige idag och den betydelse religionen har för många av Sveriges invånare.

Att religionen inte ska styra politiken eller tvärtom är för mig en självklarhet. Men att inte ta hänsyn till religionens roll och betydelse som kraft och sammanhållande kitt för många i det moderna samhället är dumdristigt.

Sen kommer nog jag och Olofsson alltid att vara på olika linjer när det gäller värderingsfrågorna och vad som ska utgöra ryggraden för politiska beslut i vårt land.

Det finns inget värdelöst samhälle. Alla samhällen, alla människor har en värdegrund i botten som navigerar oss var och en fram i vardagen. Det är min övertygelse och därför måste vi våga prata mer om vilken värdegrund det svenska samhället ska bygga på.

Det minsta man kan säga är att det pyr under ytan.

Snart drar valrörelsen igång på allvar. Olika partier och olika politiker har sina utspel och sina agendor som de önskar att väljarna ska anamma.

Som alltid är det dock helheten som ska bedömas. Enskilde förslag kan gynna den ena eller den andra gruppen men också missgynna.

Vill vi ha ett samhälle där intressegrupp ställs mot intressegrupp och där politiken bestämmer vartåt det bär hän?

Vill vi ha ett samhälle som intar en stödjande roll och inte håller i styret och styr varthän resan ska gå?

För min del är det självklart. Samhället ska inta en stödjande roll och låta civilsamhället få en större roll. Så skapar vi ett samhälle där alla ryms och alla får vara med. Där kreativiteten florerar och det personliga ansvaret för våra medmänniskor ökar.

Är allt politik? En del anser det. Andra, som jag, anser det inte.

Visst har vi hört politiker speciellt på vänsterkanten anse att allt är politik. Om allt är politik så finns ju inga gränser för vad politiker kan lägga sig i.

Ju fler steg politiken tar för att styra och reglera människors beteenden desto mindre makt för den enskilde och familjen att kunna fatta rationella anpassade beslut utifrån de egna förutsättningarna. Det minskar också civilsamhällets utrymme att agera och hjälpas åt och det tar effektivt död på människors kreativitet.

När vi talar konstnärer och deras uttryckssätt är många tämligen överens om vikten av frihet i deras möjligheter att formulera sig.

Staten ska stå bakom människan och inte framför. Stödja och hjälpa men inte ta ifrån människors valmöjligheter och möjlighet att också kunna genomföra dessa.

Kan bara konstatera att den ideologiska ryggraden hos respektive parti kommer fram relativt tydligt i en budgetddebatt.

Vi diskuterar nu för fullt vår syn på det framtida Umeå men också världsekonomin i allmänhet men även den svenmska ekonomin i synnerhet.

Ideologierna ställs mot varandra och då synliggörs vilket samhälle respektive parti vill att vi ska leva i. Som väljare skulle jag definitivt syna varje partis ideologiska syn innan jag bestämde mig för att rösta. Kristdemokratisk ideologi står sig mycket väl i en sådan jämförelse.

I kommunfullmäktige vill vänstersidan vill driva upp kostnaderna och därmed öka de offentliga utgifterna. Vi inom alliansen vill bedriva en mer träffsäker politik för att matcha behov och stöd och därmed uppnå ett effektivare användande av våra gemensamma resurser.

Hur ska makten fördelas i vårt samhälle? Jag vill se mer beslut hemma vid köksborden och färre beslut i stadshusets konferensrum. Politikers fokus ska vara på de som verkligen behöver hjälp. Inte på de som kan klara av att fatta egna beslut.

...för mer makt åt foket.

...för mer valfrihet åt familjen.

...mot högre skatter.

...för sunda statsfinanser.

...för mindre politiska pekfinnar.

...för mer makt till köksborden.

Tyvärr inget av detta kommer någon att få höra i dagens 1:a maj tåg. Förutom kristdemokraternas tåg i Uppsala.

Trevlig helg!

Vad är politikens roll och vad är upp till den enskilde själv att råda över? Det har varit en av huvudpoängerna i kristdemoraternas förda diskussion om "verklighetens folk".

Några har tolkat budskapet om verklighetens folk som en kamp för landsbygd, mot storstad. Inget kunde vara mer fel. När vi beskriver hur en klyfta växt fram mellan politiker och åsiktselit å ena sidan, och den verklighet som majoriteten lever i, beskriver vi en värderingskonflikt. Inte en konflikt mellan grupper.

Gång efter annan kommer åsikter fram om att vi kan ha ett samhälle som inte bygger på några värderingar alls. Ett värdelöst samhälle. Poängen skulle vara att ingen då exkluderas.

Vi är ett av de mest sekulära samhällena i världen. Vi är ett samhälle som på olika sätt skiljer religionen åt från politiken. Det tycker jag är bra. Religionen sköter sitt och politiken sköter sitt.

Däremot har och kommer många människor att ha en religionstillhörighet och som även engagerar sig i den politiska sfären. Det är också bra.

Problemet uppstår när vi tror att Sverige som land kan byggas utan att det finns några värderingar i botten. Utan en gedigen värderingsgrund att stå på i det samhällsbygget tappas ett lands själ bort. Vilket företag idag talar inte om värderingar som framgångsrecept?

Vi behöver värderingar som ryggraden i vårt samhällsbygge vi alla är delaktiga i. Utan dessa kommer vi förr eller senare att komma vilse.

Frågan är då vilka värderingar ska styra vårt samhällsbygge? Vilka värderingar styr idag? Vilka värderingar kommer att styra imorgon?

För oavsett vissa tyckare är det alltid någon eller någons värdering som styr. Det finns inget värdelöst samhälle. Det finns tyvärr gott om farliga värderingar.

Har på min blogg fått en del, som jag ser det ,märkliga kommentarer angående Volvo Lastvagnars positiva besked om monteringen i Umeå. Märkliga så tillvida att det speglar ett informationsproblem och en förmåga att se till helheten samt att förstå spelets regler. Det i sin tur tar sig uttryck i tvärsäkra påståenden om vem som ska ta åt sig äran för det positiva beslutet.

Låt oss börja med att konstatera, som jag gjorde igår, att många goda krafter tillsammans har medverkat till detta. Den klart största faktorn är ju fabrikens förmåga att på lång och kort sikt leverera hög kvalitet, snabbt och effektivt och det till en kostnad som är acceptabel i relation till helheten. Fabriken är med andra ord en tillgång för koncernen Volvo.

Företagsledningen i Umeå tillsammans med de anställda är med andra ord huvudorsaken till framgången.

Samhället och det politiska ansvaret sträcker sig till att underlätta infrastrukturen. Det gäller t ex vägar, järnvägar, flyg, utbildningar och inte minst underlättande av olika tillstånd för bedrivande av verksamheten.

Alliansregeringen såg till att vägpaketet nu kan byggas i Umeå efter idogt bromsande av den förra s-regeringen (läs in mp som den största bromsklossen). Detta är viktigt för fabriken i Umeå som transporterar många hytter till järnvägen.

Botniabanan kommer att förkorta ledtiderna avsevärt ned till Göteborg och Europa. Även risken för förseningar kommer att minska väsentligt.

Transportstödet räddades kvar att finnas för Volvo efter ett rejält ingripande från Alliansregeringen. Tidigare s-regeringen höll på att schabbla bort den delen helt och hållet. Nu finns 15 miljoner till Volvo Lastvagnar och det var nära att hamna på noll p g a s-regeringens hantering.

Dock, politik handlar mycket om att prata med varandra utan de svarta rubrikerna på tidningssidorna. Inte kommer man fram till kloka resultat i ens egen familj genom att skrika sina ståndpunkter åt varandra.

De som inser detta förstår också att samtal har skett på långt fler plan för att nå fram än vad som syns i den offentliga debatten. Den som gjort mest är inte alltid den som skriker högst.

Klimatet är ett hett ämne och ska så vara. Idag ska jag och några andra politiker debattera detta på Strömbäcks folkhögskola.

Det kommer att handla om det globala klimatet och det lokala.

Vi vill alla, oavsett politisk färg, få en situation där vår förbrukning av naturens resurser håller generation efter generation och som vår jord på lång sikt kan hantera. Allt annat vore fel.

Problemet är som oftast på vilket sätt detta ska komma till stånd. Det går att ha visioner men det är svårare att i praktiken komma framåt om man inte inser i vilken omvärld vi lever i. Gemensamma tag med befintliga och framtida tekniker gör att lösningarna finns inom räckhåll.

Vilket ansvar tar jag och du i vardagen, vilket ansvar har ländernas respektive politiska ledningar för att inte tala om det ansvar som de globala bolagen har?

Jag tror att vi löser detta men det kräver uppoffringar och rejäla kraftsamlingar för att lyckas.

Generellt kan man säga att de som har koll på läget också är tryggare i sin roll och även kan göra det där lilla extra emellanåt.

Tomas Ledin har sagt att han förbereder sig minutiöst inför en konsert. Det gäller att ha full koll på genomförandet, alla ska veta vad dom ska göra. På frågan om hur det då går att improvisera svarade han ungefär: När alla vet vad dom ska göra så är det mycket lättare att improvisera.

Oavsett vad vi håller på med så verkar det som att de som har ordning och reda på sin ekonomi också kan unna sig lite extra ibland. Gäller privat, de med resultatansvar på jobbet, föreningen, en kommun/landsting eller ett företag. I nästan samtliga fall är kvalitet också kopplat till ordning i ekonomin.

Oavsett vilket omfång det är på det som "ska hållas koll på" känns mönstret igen. Som vanligt finns det undantag från regeln men de är inte många.

Vi svenskar måste nu om inte förr inse att vi behöver ha marginaler för det oförutsedda. Ett jobb är aldrig en för alltid givet. Även om vi alla ska hjälpas åt för att skapa förutsättningar för att fler jobb kommer fram. Kriser kommer och går och även om det politiska ansvaret är stort för att hantera kriser av olika slag är det inte allomfattande.

Ditt och mitt ansvar finns där och politiken ska inte ta ansvar för allt. För vem vill leva i ett sådant samhälle?