"Vi kristdemokrater är för jämställdhet och lika möjligheter mellan man och kvinna. Det är så självklart att det inte ska behöva sägas. Men vi ser också att det finns gränser för vilka tvångsmedel politiker har rätt att ta till. Vi är därför också det parti som konsekvent värnar den enskildes fria val och motsätter oss kvotering".

Detta står att läsa på DN debatt där vår partiledare, Göran Hägglund, skriver om vänsterpartiernas "kvoteringsoffensiv" om de skulle vinna valet i höst.

Jag konstaterar som så många gånger förr att politiker på vänsterkanten vill styra människors liv i detalj. Om inte människor gör de val som dessa politiker tänkt sig kommer kvoteringslagar, tvångslagar och skattestyrningar att se till att människor gör som de vill.

Någonstans går gränsen för vad politiker ska lägga sig i. Är det måhända toppstyrning alla Marx som ska gälla i Sverige framöver?

Skatten som vi alla betalar är till för vårt gemensamma bästa. Skatt omfördelar mellan de som har det bättre till de som har det sämre och bekostar sjukvård, skola, infrastruktur och äldreomsorg exempelvis.

Varje krona som tas ut i skatt av medborgarna ska användas så effektivt och ändamålsenligt som möjligt vilket också är inskrivet i kommunallagen.

Men skatt handlar också om makt. Makten över ditt och mitt liv. För varje krona som tas ut i skatt förflyttas ju makten från den som betalar skatt till de politiker som styr och ställer. Ju högre skatt ju mer politisk makt över din och min vardag.

Därför är det så viktigt att hålla nere skattetrycket, att hela tiden bevaka att varje skattekrona används rätt och effektivt. Ju mer makt individen har över sina surt förvärvade slantar desto mindre beroende är individen av att belasta bidragssystem och andra skattefinansierade verksamheter.

Det innebär i sin tur att politiken kan fokusera på det som är det viktigaste att fokusera på i en välfärdsstat och att invånarna får ökad frihet att själva vid köksborden bestämma mer över sin egen tillvaro.

Jag som politiker vill öka den enskildes möjligheter att själv bestämma och därmed minska min egen makt. Jag vill ha ditt mandat att fokusera på det jag anser en politiker ska fokusera på och inte lägga mig i dina val.

Skatt är makt och frågan är hur mycket makt du är villig att ge din eller dina politiker?

Generellt förs ofta diskussioner utifrån ett väldigt snävt perspektiv. Alla är ju sjävlklart mån om att ens egen situation ska bli så bra som möjligt. Detta är ju inte fel. Felet uppstår om man inte även lyfter blicken och försöker förstå hur det egna självklara påverkar helheten och situationen för andra.

När frågeställningar och problem dyker upp är det väldigt lätt att tänka lite för egoistiskt. Som politiker får man inte göra detta. Vi ska och måste ha ett betydligt vidare perspektiv. Samtidigt får inte det enskilda perspektivet ställas åt sidan. Hur balanserar man då detta?

För min del är utgångspunkten att så långt möjligt låta individen och/eller familjen och/eller föreningen etc. avgöra och besluta om sin egen vardag. När det gemensammas bästa är en större vinnare än i detta fall, det enskilda perspektivet, måste vi politiker våga ta det ansvaret.

Det gäller valfrihetsfrågor, det gäller infrastrukturfrågor, det gäller hanteringen av den globala krisen, det gäller skolan, det gäller miljön, det gäller idrotten o.s.v.

Att som politiker då förenkla och enkom "gömma undan" sambanden om hur vi får pengar till att bedriva vår gemensamma välfärd anser jag vara dåliga politiker. Visst kan det ge kortsiktiga poänger men det skapar inte förståelse för den verklighet vi lever i.

Alla politiker måste stå upp och förklara hur saker och ting hänger ihop. Att medvetet lura medborgarna att tro något annat för att vinna egna politiska fördelar dumförklarar medborgarna. Att vi som politiker har olika lösningar på saker och ting är en annan sak men sambanden om vad som skapar resurser till välfärden är densamma.

En av de avgörande orsakerna till att utveckling avstannar är när monopolsituationer uppstår. Olika sätt att se på sakförhållanden, att lösa och att förbättra varor och tjänster minskar i takt med att nya influenser motas bort.

Alla vet att det säkraste sättet att inte utvecklas är att aldrig utsätta sig själv och andra för konkurrens. Hur skulle Björklövens spel sett ut idag om inga andra lag fanns att mäta sig mot? Hur skulle bilarna se ut idag om bara en tillverkare funnits? Hur skulle tandvården fungerat om bara ett synsätt fått styra under 1900-talet? Ja, listan kan göras lång.

En annan effekt är ju lönesituationen och arbetsvillkoren för de anställda. Monopol innebär att förhandlingssituationen för den anställde är om inte obefintlig så nästintill. Varför betala högre löner om personalen inte har några andra arbetsgivare att välja på?

Varför ogillar då socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att det finns många olika aktörer inom sjukvården och inom skolans område? Varför vill man så våldsamt värna monopolet inom den offentliga sektorn?

Jo, det handlar om makten över människorna. Makten att få bestämma och styra över ditt och mitt liv och peka åt vilket håll vi ska gå.

Ju fler aktörer, ju fler arbetsgivare, ju fler möjligheter för alla att kunna välja och själv bestämma desto mindre makt åt politikerna att styra och ställa.

Det handlar om dessa partiers syn på dig och mig och hur mycket valfrihet som ska tillåtas. Att lönenivån bland offentliganställda skulle öka med fler arbetsgivare bryr sig dessa partier inte om.

Nej, det handlar om vem som ska ha makten över ditt och mitt liv, det är skillnaden.