Så börjar nu vänsterpartiernas förslag kring sjukförsäkringen att kunna analyseras. Hur slår det i verkligheten?

Det visar sig att ca 1000 personer per årskull skulle drabbas mycket hårt ekonomiskt av det förslag som lagts fram av vänsterpartierna om att ingen ska kunna få sjukersättning (förtidspension) före 58-års ålder.

Dessa 1000 personer per årskull är den mest utsatta gruppen. Det kan till exempel handla om allvarliga medfödda funktionshinder såsom cp-skador eller unga personer som fått allvarliga skador innan de hunnit träda in på arbetsmarknaden.

Om 58-årsgränsen skulle bli verklighet kan dessa personer inte få sjukpenning då de saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI). De kan heller inte ta ett anpassat arbete. Om en person saknar SGI och är yngre än 58 år innebär detta att personen får maximalt en 75-procentig partiell ersättning, vilket ger 6 360 kronor per månad. Det innebär i så fall att dessa personer får sänkt ersättning med 2 120 kronor i förhållande till dagens lägstanivå om 8 480 kronor.

Vänsterpartierna vill alltså med sitt förslag slå på de allra mest utsatta genom att ta av dem 2 120 kronor per månad. Visst är det lätt att i debatten slå på andra utan att redovisa egna förslag men när så dessa så läggs fram visar det sig att dom själva ger sig på de kanske allra mest utsatta.

Vad säger exempelvis Lennart Holmlund om det?

Vad är verkligheten bakom diskussionen om sjukförsäkringen? Å ena sidan väsnas vänsterpartierna över hur dålig den är å andra sidan berättar många för mig hur mycket bättre den är idag än tidigare.

Vad är då sanningen?

Det förslag som nu vänsterpartierna lagt fram på hur deras sjukförsäkring ska se ut är ju nästintill identisk med den som nu existerar. Det som skiljer är att en del kommer att åter fastna i sjukskrivningsrullarna utan att få hjälp. Det systemet då 140 människor varje dag slussades ut i evig förtidspension vil ju ingen tillbaka till.

Läs den jämförelse mellan alliansens sjukförsäkring och vänsterpartiernas förslag, som ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott gjort.

Det måste finnas ett tydligt regelverk som dels fokuserar på det friska hos den sjuke och dels sätter tryck på arbetsgivare, arbetsförmedlingen och sjukvården att så snabbt det bara går återföra den sjukskrivne in i arbete.

För mig är det empati och medmänsklig kärlek. De som absolut inte kan arbeta för att de är för sjuka ska naturligtvis inte tvingas arbeta. Så är ju regelverket idag.

Däremellan händer det tyvärr att en del människor inte är överens med försäkringskassan om de åtgärder som beslutats. Då är vårt system så att det får prövas genom att den enskilde överklagar beslutet man fått. Så är vårt rättssystem uppbyggt. Gäller alla typer av myndighetsbeslut som en människa inte är nöjd med.

Det är det rättvisesystem vi har. ett tydligt regelverk kring sjukskrivningsprocessen är ett måste i ett fungerande välfärdssamhälle. I stort sett alla länder runt i Europa har tidsregler för bestämmande av när olika åtgärder sätts in. Fokus är ju att så snabbt det bara går få tillbakas människor i arbete. Det är empati och medmänsklighet.

Nu börjar det röra på sig. I takt med att vänsterpartierna börjar samköra sig i gemensamma utspel visar det sig också att gammal politik som inte fungerat kommer tillbakas.

Det visar sig också att vänsterpartierna sopar en hel del förslag under mattan för att som dom säger "utredas efter det att regeringsmakten vunnits". Resultatet av att så våldsamt kritiserat alliansregeringens politik till att komma fram med egna förslag som skulle motsvara förväntningarna av denna kritik, faller nu platt.

I ex sjukförsäkringsfrågan är deras budskap att ingen som inte vill arbeta ska kunna fortsätta vara sjukskriven och det med ännu högre ersättningar än idag.

Vänsterpartierna köper en hel del av det system som infördes 1 juli 2008 men med tillägget att låta människor som kan arbeta istället fortsättningsvis hållas utanför i fortsatt ovisshet.

Om det är att hjälpa ens medmänniskor måste jag vara helt fel ute i min empatiska kompass? Det var ju det systemet vi alla lämnade bakom oss i och med valet 2006.

Att det dessutom kostar ytterligare drygt 3 000 miljoner kronor som inte vänsterpartierna finansierat skapar ju ytterligare problem.

Ändå är det bra att vänsterpartierna börjar visa sina kort. Även om det bara är en del av kortet som visas på varje område så är det lättare för väljarna att syna dem.

Som sagt det börjar röra på sig....

Har varit lite mycket senaste dagarna och därför har jag inte bloggat heller. Men nu är det dags igen.

Sjukförsäkringen

Det är många parametrar som spelat in i de senaste veckornas diskussioner angående sjukförsäkringen. En viktig del är kommunikation. En annan del det som regeringen vill uppnå nedskrivit i lagtext.

Syftet är ju att ge människor, som hamnat i sjukdom, rehabilitering så att de har en chans att komma tillbaka. Nästa år kommer 50 000 personer att få möjlighet till detta. Det är något annat än när den socialdemokratiska regeringen stod med armarna i kors och såg på när 140 personer per dag sjukpensionerades.

Det har aldrig varit avsikten att de som inte kan jobba eller svårt sjuka ska tvingas jobba. Därför har ju regeringen justerat de lagtexter som kan innebära regeltolkningar åt fel håll.

Samtidigt säger försäkringskassan själv att svårt sjuka inte behandlas annorlunda idag än vad som gjorts tidigare. Vi har alltså inte ett sämre system idag utan ett på många punkter förbättrat.

Reformerna av sjukförsäkringen handlar inte om att tvinga sjuka ut i arbetslivet. Reformerna handlar inte heller om att ekonomiskt straffa de som inte har möjlighet att arbeta. De som inte kan delta kommer, precis som tidigare, att få sjukpenning i stället.

Det grundläggande syftet med alla de stora reformer som har skett inom sjukförsäkringen är att ta tillvara på den kraft och vilja att arbeta som finns, även hos de som under flera år, i vissa fall decennier, varit sjukskrivna och förtidspensionerade. Personer som aldrig någonsin fått frågan om de har möjlighet att delta i arbetslivet kommer nu att få frågan, individuell stöd och en gedigen rehabiliteringsmöjlighet.

FAKTA:

Tidigare fördubblades sjukfrånvaron under några år trots att inga parametrar i svenskarnas hälsotillstånd ändrats Med en socialdemokratisk politik lyckades de döma ut 140 personer om dagen som arbetsoförmögna och icke rehabiliteringsbara.

 50 000 personer kommer under nästa år att få möjlighet till rehabilitering. Det har aldrig någonsin varit regeringens avsikt att skapa ett regelverk som gör att människor som inte kan jobba eller är svårt sjuka ska tvingas till arbete.

Nu ska arbetsförmågan, istället för oförmågan, prövas.

Antalet med sjukersättning i åldrarna under 30 år har minskat från ca 16 000 år 2003 till drygt 4 000 år 2007.

Under alliansens tre första år har 12 000 personer med förtidspension anmält att de ska förvärvsarbeta och många utnyttjar också möjligheten att studera eller arbeta ideellt. Det visar att det finns ett behov av att få göra något.

Försäkringskassan har skickat ut brev till samtliga som omförsäkras till årsskiftet och personligen ringt upp var och en för att försäkra sig om att de nåtts av informationen.

625 specialister (inom rehab av långtidssjuka) på AF jobbar redan nu med frågan. Det har redan ägt rum 3 000 samtal mellan AF, FK och individen i fråga. 600 specialister till håller på att rekryteras.

Låt oss alla sansa oss i den debatt som nu pågår. Bakgrunden är att ingen ansåg den sjukförsäkring som fanns fram till 2006 var bra. Behovet av att förändra den var enormt. Även idag vill inga partier tillbaka till det som gällde 2006.

Varje gång man genomför förändringar uppstår en del skavanker som måste hanteras. Det sker nu och genomförs fr o m 1 januari.

Det har aldrig varit meningen att någon människa som är för sjuk för att överhuvudtaget kunna jobba ska tvingas till detta. Fokus har varit på att med alla till buds stående medel hjälpa människor tillbaka till arbetslivet som av olika orsaker hamnat i sjukdom.

Empati för människor som hamnat i sjukdom handlar inte om att lämna dem vind för våg utan att hjälpa dem. För att detta ska kunna göras krävdes lagändringar med tydliga tidsgränser där olika aktiviteter avlöser varandra.

Många miljarder har satsats på rehabiliteringsåtgärder för att hjälpa. Många har också blivit hjälpta av detta. Vi kan inte ha system som permanentar människor i utanförskap och sjukskrivning. Det är inte människovärdigt överhuvudtaget.

Detta innebär inte att fel som uppstår när en omläggning görs inte rättas till. Överenskommelsen inom Alliansen om sjukförsäkringen innehöll också att feffekterna noga skulle följas upp och hanteras. Det görs nu och kommer med största sannolikhet att behöva göras igen.

Vari ligger barmhärtigheten att låta tusentals och åter tusentals människor slussas ut i långtidssjukskrivning utan att erbjudas aktiv hjälp från samhället? 

Läs här på SVD en utmärkt artikel i frågan.