Som kristdemokrat gick jag till val 2006 på att bl a sänka skatten för pensionärerna. Jag gick också till val på att vi kristdemokrater skulle skapa ett utrymme för att genomföra detta vallöfte.

Genom jobbskatteavdraget har arbetslinjen stärkts och det har skapat fler jobb vilket i sin tur också genererat mer skatteintäkter till kommuner och landsting som står för den mesta välfärdsservicen i vårt land.

Statsbidragen har ökat med 36 miljarder till kommuner och landsting sedan 2006. Välfärden har säkrats i den största av alla finansiella kriser som världen beskådat sedan andra världskriget.

Nu är det dags för steg 3 i sänkningen av skatten för pensionärerna. 1 januari 2009 sänktes skatten första gången för pensionärerna. 1 januari 2010 sänktes den ytterligare. Sammanlagt har skatten sänkts med 5,5 miljarder.

Nu är det alltså dags för steg 3. Det är vi kristdemokrater en garant för.

Kom ihåg att den vänstersida i politiken som nu ropar sig hesa i opposition sänkte inte skatten med en enda krona när de satt vid makten 1994-2006.

Kristdemokraterna levererar till även pensionärerna. Det kommer vi att fortsätta göra.

Skatten som vi alla betalar är till för vårt gemensamma bästa. Skatt omfördelar mellan de som har det bättre till de som har det sämre och bekostar sjukvård, skola, infrastruktur och äldreomsorg exempelvis.

Varje krona som tas ut i skatt av medborgarna ska användas så effektivt och ändamålsenligt som möjligt vilket också är inskrivet i kommunallagen.

Men skatt handlar också om makt. Makten över ditt och mitt liv. För varje krona som tas ut i skatt förflyttas ju makten från den som betalar skatt till de politiker som styr och ställer. Ju högre skatt ju mer politisk makt över din och min vardag.

Därför är det så viktigt att hålla nere skattetrycket, att hela tiden bevaka att varje skattekrona används rätt och effektivt. Ju mer makt individen har över sina surt förvärvade slantar desto mindre beroende är individen av att belasta bidragssystem och andra skattefinansierade verksamheter.

Det innebär i sin tur att politiken kan fokusera på det som är det viktigaste att fokusera på i en välfärdsstat och att invånarna får ökad frihet att själva vid köksborden bestämma mer över sin egen tillvaro.

Jag som politiker vill öka den enskildes möjligheter att själv bestämma och därmed minska min egen makt. Jag vill ha ditt mandat att fokusera på det jag anser en politiker ska fokusera på och inte lägga mig i dina val.

Skatt är makt och frågan är hur mycket makt du är villig att ge din eller dina politiker?

Debatten om offentlig sektor och vem som ska få bedriva verksamhet med offentligt finansierade skattemedel fortsätter. Vem ska få göra vinst och vem ska inte få göra detta?

Är det någon skillnad på de privata företag som gör vinst på byggande av kommuns hus och arenor samt plogning av kommunens vägar kontra de som gör vinst på drivande av äldreomsorg och skolverksamhet?

För min del är det ju samma skattepengar och ingen skillnad i princip. Kommunen bedriver verksamhet inom en mängd områden och köper verksamhet och varor av en mängd privata företag. Ibland för att det är praktikst och ibland för att kunna jämföra sin egen verksamhet med hur andra gör. Syftet oavsett är ju att så effektivt som möjligt använda våra gemensamma resusrer till så hög kvalitet som möjligt.

Så vad är problemet? Jo, från vänsterhåll envisas man med att tro att utveckling kan ske utan alternativ. Den som tror att en biltillverkare som är ensam på marknaden skulle kunna utveckla sin produkt och på ensamt manér lyfta kvaliteten till den nivån vi har idag räcker uppp handen?

Lika lite tror jag på att vår sjukvård, skola eller äldreomsorg kan nå bättre höjder utan att det finns en konkurrens inom området. Därför är det bra med olika alternativ. Därför är det bra att du och jag kan välja och jämföra för att sedan välja det som passar oss bäst. Därför är det inget negativt att en del lyckas göra vinst på det som tillhör den offentliga verksamheten.

Det innebär att någon kommit på ett bättre sätt att utföra en verksamhet med bibehållen eller ökad kvalitet. Det innebär också att snart har andra tagit efter och därmed krymper möjligheten till att göra vinst. Det viktigaste i allt är att hela tiden sätta fokus på kvaliteten på det som levereras.

Då var det dags att leverera ännu en av kristdemokraternas hjärtefrågor, nämligen sänkt skatt för pensionärerna.

Som parti har vi inför valrörelsen 2006 drivit frågan om ökade resusrer till pensionärerna och speciellt de med låga pensioner. 2008 kom den första sänkningen och nu kommer sänkning nummer 2. Nedan ser du förslaget som partiledarna inom Alliansen skriver om på DN debatt idag.

Vi får aldrig glömma bort att den viktigaste faktorn för bra pensioner är antalet människor i jobb. Den kopplingen går aldrig att negligera. Om vi inte har människor i jobb kommer aldrig vårt välfärdssystem heller fungera på ett tillfredsställande sätt.

Så grattis alla pensionärer, nu är det er tur.

Citat från artikeln:

"Förslaget innebär att en pensionär med full garantipension får en skattesänkning med mellan cirka 1 000 och 1 200 kronor per år beroende på kommunalskattenivå. En pensionär med full garantipension får med detta förslag en förbättring av sin disponibla inkomst 2010 jämfört med 2009. För en pensionär som har 150 000 kronor i inkomst innebär förslaget en skattesänkning med mellan cirka 1 750 och 2 100 kronor per år beroende på kommunalskattenivå. Inklusive 2009 års förhöjda grundavdrag blir den totala effekten för en garantipensionär mellan cirka 3 500 och 4 400 kronor per år och för en pensionär med 150 000 kronor i inkomst cirka 2 750 kronor per år. Av fördelningspolitiska skäl har vi lagt tyngdpunkten i skattesänkningarna på låga och medelstora pensionsinkomster".

KPMG har tittat på skatteutvecklingen i en rad med länder under de senaste 7 åren. Det kan man läsa i Dagens Industri.

Sverige ligger på andra plats med en marginalskatt (den skatt man betalar på den sista intjänade hundralappen) på 56,7 %. Bara Danmark ligger högre med 62,3 procent. 

Förutom Sverige och Danmark finns det bara ett ytterligare land med en marginalskatt över 50 %, nämligen Nederländerna. 

Skatten är högst i EU-länderna och lägst i Latinamerika. Snittet för EU-länderna är 36 %.

Med andra ord betalar de som tjänar mer i Sverige en betydligt högre del av sina intjänade hundralappar i skatt än vad låg och medelinkomsttagaren gör. Vilket incitament är det för dessa personer att ytterligare arbeta för att tjäna ännu mer? Om dessa skulle arbeta mer kommer det ju också in mer skatt.

Så var går gränsen för hur mycket skatt det är rimligt att ta ut och samtidigt lyckas uppmuntra människor till att jobba mer?

Var ligger den skattenivå som gör att människor slutar arbeta och/eller bara arbetar svart? När blir skattenivån så hög att det slutar komma in skatt till kommuner, landsting och stat?

Den gränsen finns och Sverige har trampat på den länge. Tack vare Alliansregeringen har vi nu börjat gå den väg som uppmuntrar till riktigt arbete och minskar svartarbetet.

Kristdemokraternas mål är att ingen ska behöva betala mer än 50 % av det man tjänar i skatt och de allra flesta ska bara behöva betala ca 30 %. Vi har en bit kvar med andra ord.

Om det vore så att mer förbrukade skattemedel i en kommun jämförbart med andra vore detsamma som högre kvalitet i verksamheternaoch bättre personalpolitik så kunde ju Holmlund argumentera för sin skattesats. Nu visar ju alla analyser som SKL (Sveriges kommuner och landsting) och andra gör att det sambandet inte finns.

Snarare visar det sig att de kommuner som har stenkoll på sina pengar är de som också har bäst kvalitet och minsta sjukfrånvaron. Bilden nedan visar Umeås höga sjukfrånvaro gentemot några andra kommuner. Inte hjälper det höga skattetrycket i Umeå att hålla nere sjuktalen. Det är helt andra faktorer som styr detta.

Kommunens totala nettokostnader för sin verksamhet är ett mått som är relativt enkelt att ta till sig. Det är kostnaden efter att kommunens alla intäkter räknats med. Det visar sig att Umeå ligger väldigt högt. Det skiljer ca 500 miljoner mellan Linköping och Umeå. Det skiljer 150 miljoner mellan Örebro och Umeå. Varje år!

Varför kan andra kommuner bedriva sin verksamhet till betydligt lägre kostnader utan att dess invånare får någon sämre kvalitet? Varför ska Umeåborna betala mer i skatt än Linköpingsborna eller Örebroarna? Varför Lennart Holmlund, varför?

Man kan påstå att vi får ut för lite effekt av de resurser vi satsar i grundskolan eller omvänt borde det vi satsar resultera i betydligt bättre resultat. Så lite som möjligt av de resurser som satsas per elev får ju försvinna i overheadkostnader. Någonstans på vägen mellan förvaltningen och respektive skola blir det fel. Lund lyckas ju betydligt bättre att med samma kostnad per elev uppnå förväntat resultat än vad Umeå gör. Vi använder med andra ord de skattepengar som går till grundskolan alldeles för ineffektivt.

Förklaring till SALSA:

Statistiskt beräknade betygsvärden på kommunnivå och skolnivå, i applikationen benämnd modellberäknade värden, för andel elever som uppnått målen samt för genomsnittligt meritvärde. Modellberäknade betygsvärden har tagits fram i en regressionsmodell där hänsyn tagits till föräldrarnas sammanvägda utbildningsnivå, andel pojkar, andel elever födda utomlands, samt andel elever födda i Sverige med båda föräldrar födda utomlands.

Vi känner ju alla till Lennart Holmlunds sätt att vräka ur sig ord vid olika tillfällen. Både passande och opassande. Nu är det dags igen där han påstår att undertecknad med flera inte velat se några mer pengar från regeringen till kommunerna genom ökade statsbidrag.

Hela mitt tal i budgetfullmäktige i juni gick ut på att med det kärva ekonomiska läget som Sverige befinner sig i måste kommuner som Umeå med oerhört mycket resurser ta ett större ansvar. Det ansåg inte Holmund utan sköt problemen för sitt eget handlande på regeringen.

Umeå kommun som, jämförbart med liknande kommuner, använder 400-500 miljoner kronor mer per år av invånarnas intjänade pengar borde ta ett ledaransvar i en global ekonomisk kris. Om det sedan ljusnar ekonomiskt så att regeringen kan öka statsbidragen är det ju oerhört positivt.

Lennart Holmlund brukar skryta om att han håller hårt i börsen. Jag ska också hylla honom den dagen han kan använda invånarnas skattepengar lika effektivt som andra liknande kommuner och samtidigt hålla samma kvalitet som dom gör i sina verksamheter.

Sett ur Umeåbornas perspektiv kan man ju fundera över varför de är villiga att ge mer av sina intjänade slantar till Holmlund att bestämma över än vad Örebroarna eller Linköpingsborna gör till sina politiker?

Varje krona som betalas i skatt är ju också en förskjutning av makten från den enskilde och familjerna i Umeå till i detta fall Lennart Holmlund och socialdemokraterna.

Jag säger det igen, när ska Umeåborna vakna?