Ett etiskt dilemma kommer upp i skarpt läge. Ska läkare aktivt få hjälpa en helt förlamad person att få avsluta sitt liv genom att stänga av respiratorn?

Å andra sidan får ingen behandling påtvingas en person mot hennes vilja om personen i sig är klar och redig och är beslutsför.

Var går gränsen för det ena och för det andra? När blir det personliga lidandet så stort att det motiverar en aktiv handling av annan person för att utsläcka den lidande personens liv?

Frågan måste närmas med stor respekt och med stor försiktighet. Dock är den viktig att diskutera. Svåra frågor ska inte sopas under mattan utan diskuteras öppet.

För oavsett vad man tycker är gränsdragningen hårfin mellan aktiv eller passiv handling och mellan liv och död.

Tidningen Riksdag och Departement har undersökt hur det ser ut med jämställdheten i statliga utredningar. Det visar sig att under socialminister Göran Hägglunds ledning är det mest jämställt.

Citat ur tidningen:

"Socialminister Göran Hägglund brukar vinnlägga sig om att ta avstånd från feminismen. Men könssammansättningen på hans utredningar vittnar om raka motsatsen: i socialdepartementet utredningar tillsätts exakt lika många kvinnor som män. Till och med på ordförandeposterna är det jämnt så det förslår: 53 procent kvinnor och 47 procent män.

Ska alltså slutsatsen bli att en feministisk minister tenderar att anställa i huvudsak män, i synnerhet på de högra tjänsterna, medan en icke-feministisk minister agerar mycket mer jämställt vid rekryteringen av medarbetare i en utredning?" Slut citat.

Så kan det gå.....

Vi vill fortsatt väcka människors nyfikenhet och signalera öppenhet och engagemang. Det ska vara lätt att delta i Alliansens kampanj och bidra till att Sverige har en regering som varje dag arbetar för att göra Sverige till ett bättre land.

Besök Alliansens nya hemsida, www.alliansen.se

Detta är ju ingen nyhet i sig. Så har det sett ut i många år. När Holmlund är på semester kommer inga beslut upp på dagordningen med någon tyngd. Detta vet alla i Stadshuset.

Jag unnar verkligen Lennar Holmlund semester. Det handlar inte om det.

Vad det handlar om är att maktkoncentrationen är så knuten runt en person inom det socialdemokratiska partiet. De socialdemokrater som går in i Holmlunds ställe borde ju ha beslutskompetens att få fatta beslut under Holmlunds semesterperiod. Så är fallet i teorin men inte i verkligheten.

Lennart Holmlunds respons på inslaget bekräftar den bilden.

"Jag sätter inte dagordningen", säger Holmlund från Thailand. Min fråga blir vem gör då det om inte ordföranden i kommunstyrelsen? Ordförande är den som ansvarar för dagordningen. Det står t o m i kommunallagen vad jag vet.

På en fråga från TV4:

"Anders Sellström menar att det inte är rimligt att mötena ska vara avlövade från beslut när du är på semester. Vad säger du om det?
- Anders Sellström bereder inga ärenden till kommunstyrelsen. Han är en kristdemokrat i utkanten av politiken, säger Lennart Holmlund. Slut citat.

Jag är en av sju ledamöter i det ena av utskotten under kommunstyrelsen som Holmlund är ordförande i. Om han ser mig som en politiker i utkanten i ett utskott på 7 personer stärker det bara bilden av hur han ser på sig själv. Jag har bara ett ord för detta, jordaxelförskjutning!

Genom jobbskatteavdraget har arbetslinjen stärkts och det har skapat fler jobb vilket i sin tur också genererat mer skatteintäkter till kommuner och landsting som står för den mesta välfärdsservicen i vårt land.

Statsbidragen har ökat med 36 miljarder till kommuner och landsting sedan 2006. Välfärden har säkrats i den största av alla finansiella kriser som världen beskådat sedan andra världskriget.

Nu är det dags för steg 3 i sänkningen av skatten för pensionärerna. 1 januari 2009 sänktes skatten första gången för pensionärerna. 1 januari 2010 sänktes den ytterligare. Sammanlagt har skatten sänkts med 5,5 miljarder.

Nu är det alltså dags för steg 3. Det är vi kristdemokrater en garant för.

Kom ihåg att den vänstersida i politiken som nu ropar sig hesa i opposition sänkte inte skatten med en enda krona när de satt vid makten 1994-2006.

Kristdemokraterna levererar till även pensionärerna. Det kommer vi att fortsätta göra.

"Men också att det är lågavlönade jobb som skapas som lågavlönade uppassare åt andra. Jobb som främst blir till för invandrare och kvinnor". Slut citat.

För det första har dessa personer lika bra eller dåligt betalt som de som städar Lennart Holmlunds kontor och toalett på stadshuset i Umeå. Där finns kvinnor och där finns kvinnor med invandrarbakgrund. Är de också lågavlönade uppassare?

Är din syn på de som städar "lågavlönade uppassare åt andra" nedvärderar du ju en hel yrkeskår.

Min fråga till Lennart Holmlund är om de som städar hemma hos Ylva Johansson (s) och Erik Åsbrink (s) är mindre värda än de som städar efter dig i stadshuset?

RUT-avdraget har inneburit jobb till många arbetslösa. Det har gjort svarta jobb till vita och genererat ökade skatteintäkter till kommunerna och landstingen. Alla är ju vinnare på systemet. Här luktar det förakt för en yrkesgrupp och ideologisk låsning lång väg.

I Umeå har ett företag idag ca 80 anställda tack vare RUT-avdraget. Det anser Lennart Holmlund vara förkastligt. Skäms och åter skäms.

RUT-avdraget har skapat en i stort sett ny tillväxtbransch inom tjänstesektorn. Alla som arbetar i denna branch har samma avtalsenliga löner som exempelvis de som städar åt kommunen eller landstinget. 

RUT-avdraget skapar alltså arbetstillfällen som innebär att de som tidigare varit arbetslösa nu får ett riktigt jobb och kan försörja sig själva.

De som köper dessa tjänster såsom städning. snöskottning, matinköp, fönstertvättning etc. får göra ett avdrag på 50% av arbetskostnaden. Det hanteras via den statliga budgeten.

Kommunernas och landstingens skatteintäkter är beroende av antalet arbetade timmar. Hushållsnära tjänster har ju ökat dessa antal och generar alltså skatteintäkter till kommunerna och landstingen.

De som vill avskaffa dessa tjänster vill därmed dränera kommunerna och landstingen på intäkter till välfärden.

Som sagt utan RUT-avdrag inga ökade intäkter till välfärden. Färre människor i arbete och ökade kostnader för arbetslösa. Vem vinner på det?

Vi kan konstatera att 11 500 arbetstillfällen står på spel i valrörelsen bara genom olika syn på RUT-avdrag.

Jag tycker också att de som anser RUT-avdraget vara förkastligt och helt fel inte heller borde nyttja det. Nu kommer det fram att flera s-toppar gör avdrag på uppemot 50 000 kronor per år.

I tidningen Aftonbladet kan man läsa om att hela s-eliten inte lever som de lär. Detta är i och för sig inget nytt.

Leif Pagrotsky, Ylva Johansson, Erik Åsbrink, etc. Listan kan göras lång.

Poängen från min sida är ändå:

1. RUT-avdraget ska självklart vara kvar för att det framförallt skapar nya arbetstillfällen.

2. Det gör många tidigare svarta jobb till vita.

3. Det hyvlar ned trösklarna in på arbetsmarknaden.

4. Det genererar skatteintäkter till vår gemensamma välfärd när svartjobb blir vita och när fler har råd att anlita hemhjälp.

5. Det ger den enskilde/familjen mer rådrum att hantera sin egen vardag.

6. Det ger även s-eliten mer tid till andra aktiviteter i livet.

De vill avskaffa de hushållsnära tjänsterna.

Om en snickare idag sätter in en golvlist är det skatteavdrag med 50 %.  Om den torkas ren några dagar senare av en städfirma är det också avdragsgillt.

Nu vill alltså vänsterpartierna ta bort möjligheten till avdrag för städfirman. Tala om att skjuta sig i foten. Här har alliansregeringen lyckats skapa jobb, lyckats få bort stora delar av svartarbetet inom detta område och samtidigt ökat skatteintäkterna. 

Detta ska nu rivas upp om det blir regeringsskifte.... en får tacka för beskedet.

För Sveriges del stannade det vid - 4,9 %. Siffrorna jämfört med 2008.

Att den inhemska privata konsumtionen kunde hållas uppe samtidigt med den offentliga, lindrade dock fallet en del.

Frågan alla måste ställa sig är vilka länder eller vilket land som fört den bästa ekonomiska politiken i hanterandet av det världsekonomiska bakslag som skett?

Grekland är ett bra exempel på hur man inte ska göra. Spanien ligger också mycket pyrt till. Båda dessa länder leds av vänsterregeringar.

Sett tillbaka på året 2009 skulle situationen kunnat vara mycket svårare i vårt land. De åtgärdsförslag som strömmade ur socialdemokrater och vänsterpartister 2009 skulle, sett nu i efterhand, enbart försämrat statsfinanserna utan att de givit någon reell effekt.

Kanske därför ingen av dessa partier talar om dessa förslag längre....

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Sällanköpsvaruhandeln steg med 6,3 procent och dagligvaruhandeln ökade med 3,6 procent.

Alliansregeringens åtgärder för att hålla ekonomin igång i den finansiella globala kris vi fortfarande befinner oss i, visar sig vara oerhört träffsäker.

Jobbskatteavdraget, som gett hushållen starka förbättringar av köpkraften, kombinerat med låga räntor har inneburit att den inhemsak konsumtionen kunnat hållas uppe. Det är bra för jobben och det är bra för tillväxten.

Alliansregeringens ökade statsbidrag till kommuner och landsting har inneburit att välfärdssektorn i stort sett klarat sig utan neddragningar. Starka statsfinanser har varit grunden för dessa åtgärder.

Den sektor som tagit smällarna i lågkonjunkturen är exportindustrin. Om ingen runt vår värld vill köpa våra lastbilar och bilar etc. slår det hårt på den delen av industrin. Där har de största smällarna skett men där kommer den snabbaste återhämtningen att ske när det vänder.

Några har tolkat budskapet om verklighetens folk som en kamp för landsbygd, mot storstad. Inget kunde vara mer fel. När vi beskriver hur en klyfta växt fram mellan politiker och åsiktselit å ena sidan, och den verklighet som majoriteten lever i, beskriver vi en värderingskonflikt. Inte en konflikt mellan grupper.

Socialdemokraten Lennart Holmlund har ju under lång tid försökt sätta en bild av hur dåligt det går i Sverige under alliansregeringens styre. Verkligheten visar att han är ute och cyklar (förlåt gör stav-fel).

I den värsta världsfinansiella krisen sedan andra världskriget har olika åtgärder från regeringen skapat ett utrymme som t o m ger ett rejält överskott i kommunens ekonomi.

Det har gått så bra att Lennart Holmlunds socialdemokrater i Umeå inte ens klarar av att göra av med alla de till buds stående medlen.

Högre statsbidrag, minskade kostnader för sjukskrivna som kommer tillbaks i arbete, lägre arbetsgivaravgifter för yngre o s v. Listan kan göras lång.

Vi ska då komma ihåg att Umeå kommun generellt har en alltför hög kostnadsnivå för bedrivandet av sina verksamheter än om du jämför med andra liknande kommuner.

Summan av kardemumman är att alliansregeringens politik fungerar även i rejäla kristider. Så till den milda grad att den även räddar ekonomin i Umeå trots Lennart Holmlunds undermåliga kostnadsmedvetenhet.

Därför har vi i Alliansens kunskapsgrupp ordnat ett offentligt möte för att just lyssna in hur vi ska förbättra skolan i Umeå.

Måndagen den 1 mars, klockan 18.30. Sofiehemsskolans matsal är platsen.  

Alla är jättevälkomna att vara med och tycka till. Vi har även en del "tyckare" med denna kväll som är intressanta att lyssna till.

Något nytt har inträffat i Umeå. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har upptäckt att det föds barn i Umeå. En annan får säga grattis till vänsterpartierna för den upptäckten.

Jag gratulerar Sofiehemsbarnen och deras föräldrar. Bra engagemang från föräldrarna har ju bäddat för detta resultat.

Vänstersidan i Umeå fick blåsa till reträtt för att inte hamna i bakhåll.

Än en gång grattis till Sofiehemsskolans förkämpar.

Detta gäller naturligtvis inte snösvängen och den typen av gemensamma åtaganden.

När det gäller barnomsorg, skola, hemtjänst, primärvård etc är det bättre att besluten om var man ska gå och till vem man ska vända sig hamnar i den enskildes knä. 

Behoven som är individuella kan då också matchas mer individuellt om styrningen av resurserna utgår från de val individen eller familjerna gör.

Så enkelt och så solklart att all offentlig verksamhet borde så långt möjligt anpassas till detta synsätt.

Tyvärr bromsar vänsterpartierna allt de kan för att motverka att detta synsätt slår igenom i verkligheten. Generellt ser de hellre att medborgarna bara har ett alternativ att välja på och tror detta är effektivt och mänskligt.

Alla blir ju vinnare när valfriheten ökar och möjligheten till att möta behoven på rätt sätt också höjer var och ens livskvalitete.

Frågan är ju när det effektiva börjar ta udden av det mänskliga?

Ett mänskligt samhälle kan aldrig enbart utgå från effektivitet. Vi kan ju ta ihjäl oss på effektivitetens altare om vi så önskar.

Återigen är det en balans mellan effektivitet och "leva livet" i övrigt som gäller. På en mängd områden finns det möjlighet att vara effektivare, självklart. Men effektivitet kan aldrig vara ett självändamål. Effektivitet måste alltid relateras till det mänkliga samhället.

Om synen på effektivitet utgör medlet till att nå ett mänksligare samhälle då använder vi begreppet rätt.

Alla som följt det politiska spelet iVilhelmina är ju inte förvånad över denna typ av angrepp från framförallt socialdemokrater. Tonen har varit rå och hård. Alla till buds stående medel har använts för att sabotera Alliansens styrning av kommunen.

Det finns många allianskollegor som vittnar om samma agerande från socialdemokrater som hamnat utanför makten i det senaste valet. De uppträder inte schysst helt enkelt.

Jag har aldrig hört detsamma om att vi inom alliansen skulle bete oss på samma sätt i opposition.

Tuffa och hårda debatter får det gärna vara men vi ska alla kunna se varandra i ögonen efteråt. Ibland kan det naturligtvis bli fel i hetluften. När det "blir fel" i flera år är det nog något som inte står rätt till.

En riktig höjdare och en förträfflig min hos kristdemokraternas partiledare när själva huvudnumret genomförs. Kul att det skojas även med partiledare och ministrar i Sverige.

Håll till godo!

Vinter OS i Umeå med omnejd 2022?

Nog är det roligt med människor som är optimistiska. Det är också kul när det kastas upp mer eller mindre tokiga ideer. Det sätter fart på kreativiteten.

När alla ideer och förslag ska kokas ned till en realism kommer klokheten i sin dager.

Att i ett läge då många andra visionära frågor för Umeås del står och stampar kastas ytterligare nya fullständigt ansvarslösa förslag fram. Dessutom saluförs dom som om de vore beslutade.

Umeå har nog att få i land redan nu. Vi behöver inte ytterligare fokusförflyttningar och dissidenter i planeringen. Det räcker gott med dom vi redan har.

Trevligt med vinter OS men, "suck", inte i Umeå.

Rubriken på SVD:s ledare idag: Hägglund gillrar en fälla!

Med alla möjliga krumbukter snor och vrider vänsterpartierna på argumentationen så till den milda grad att ingen som läser detta vet till slut vad som diskuteras.

Först sågas kristdemokraternas vårdnadsbidrag för att i nästa stund hylla egna snarlika förslag på området. Jo jag tackar jag.

Att lagstyra och lagföra vad människor i detalj får göra eller inte göra hemma vid köksborden är klassisk vänsterpolitik. Är det detta den moderne svensken behöver så ja, rösta då rött. I annat fall är alternativet klockrent.

Kristdemokraterna står upp för den vardagliga friheten men samtidigt kämpar vi naturligtvis för jämställda villkor och jämställda förutsättningar i livet.

Varför är det svårt att förstå att det finns en balans mellan dessa två linjer?

De konstaterar att det är omöjligt att via en lönekarriär lyckas med detta. Det måste ske i princip via arv eller lyckade investeringar i rätt tid.

Sverige och Danmark är de länder som efter skatt har den mest jämlika inkomstfördelningen i världen. Hela den breda medelklassen är ihoptryckt i ett smalt inkomstspann.

Hela 40 % av befolkningen har ingen eller negativ nettoförmögenhet. En procent av befolkningen är dock riktigt rika. De äger 20 % av den samlade förmögenhetsmassan.

Slutsatsen är att sambandet mellan inkomst och förmögenhet inte finns i Sverige. Ska du kunna samla ihop ett kapital krävs andra åtgärder och förutsättningar än via inkomsten.

Är det rättvist?

Detta står att läsa på DN debatt där vår partiledare, Göran Hägglund, skriver om vänsterpartiernas "kvoteringsoffensiv" om de skulle vinna valet i höst.

Jag konstaterar som så många gånger förr att politiker på vänsterkanten vill styra människors liv i detalj. Om inte människor gör de val som dessa politiker tänkt sig kommer kvoteringslagar, tvångslagar och skattestyrningar att se till att människor gör som de vill.

Någonstans går gränsen för vad politiker ska lägga sig i. Är det måhända toppstyrning alla Marx som ska gälla i Sverige framöver?

Ska vi ha ett samhälle som begränsar eller ett som ger möjligheter?

Jag vill se ett samhälle där dess skyddsnät inte bara fångar in utan agerar studsmatta för att lyfta människor tillbaka igen.

Ett sådant samhälle litar mer på individernas inneboende krafter. Tar tillvara alla människors möjligheter och alla människors inneboende vilja att bidra till samhällsbygget. Detta utifrån varje enskilds människas förmågor.

Visst är det en systemförändring. Men det är en förändring med fokus på vårt gemensammas bästa, på att alla har ett värde och att alla kan bidra med något.

Vi människor har inte ett lika värde. Vi människor har ett unikt och okränkbart värde. Det är kristdemokratins fokus och det går jag till val på.

Ha en bra helg!

När man synar detta visar det sig vara helt rätt. Som alltid gäller det att jämföra med samma kvartal för att inte störas av säsongsvariationer.

Trots en finansiell kris som världen inte skådat sedan andra världskriget har sysselsättningen i Sverige ökat sedan Alliansregeringen tog över.

Kom ihåg att Sverige 2006 var i en högkonjunktur och vi nu är inne i en lågkonjunktur.

Siffrorna hämtade från SCB, åldern 15-74 år:

Sysselsatta kvartal 2, 2006: 4 425 000

Sysselsatta kvartal 2, 2009: 4 524 000

Skillnad: 99 000 fler sysselsatta.

Respekten för varandras förmågor och oförmågor. Respekten för i vilken ålder vi befinner oss i och respekten för vad som är ditt och mitt. 

Respekten för det okränkbara och unika människovärdet.

Föräldrarna spelar den största rollen i detta att lära sina barn respekt och vad det handlar om. Den andra viktiga parten är skolan. Utan stora befogenheter och möjligheter att skapa ett sådant klimat på våra skolor där respekt ingår som vardagsmat utlöses mobbning av olika slag.

Det kan aldrig accepteras av ett civiliserat samhälle som vi lever i. Hur ska vi då ge skolan de verktyg de behöver för att just klara sitt uppdrag att förbereda våra barn för vuxenlivet?

Vilka befogenheter och vilken stöttning får lärarna och rektorerna idag för att just klara detta? Hur beter vi föräldrar oss när något inte fungerar som det ska mellan barn och mellan barn och lärare? Hur agerar jag som politiker för att skapa de utrymmen som krävs för att rektorerna och lärarna ska kunna fullfölja sin uppgift?

Tydlighet och beslutsamhet blandat med en stor portion kärlek och empati är en framgångsmedicin som brukar fungera i de flesta sammanhang. Det vill vi se mer av även i skolan för att just förhindra bl a mobbning.

Att inte allt kan bli perfekt på 3 år är väl inte så märkligt. 1994 - 2006 (12 år) styrde socialdemokraterna och lyckades inte alls komma tillrätta med en hel del problem.

Bl a skickades 140 personer per dag ut i förtidspensionering, ung som gammal.

Sverige som land blev fattigare och vi invånare förlorade både köpkraft och beslutskraft vid köksborden.

2009 har hushållen aldrig haft så hög disponibel inkomst på 20 år att förfoga över. Det är kanske den i särklass största förklaringen varför Sverige som nation klarat sig så pass lindrigt undan den globala finanskrisen som slagit ohyggligt hårt i många andra länder.

Hög disponibel inkomst hos hushållen har hållit den inhemska konsumtionen igång.

Den andra orsaken är väl skötta statsfinanser.

Alliansregeringen har kraftigt ökat resurserna ut till kommuner och landsting, tagit många beslut för att höja kvaliteten i välfärdssystemen, ökat den enskildes valmöjligheter osv.

Jag anser självklart att färdriktningen är rätt. Det innebär inte att det finns mer att göra, självklart. Inget kan bli heltäckande på 3 års regerande och dessutom med tidernas värsta globala ekonomiska kris.

Sverige är på rätt väg och det ska vi fortsätta med även efter den 19 september.

Detta beror på att hjulen så sakteliga börjar snurra Sveriges väg igen. BNP:s utveckling skrivs upp och därmed också skatteintäkterna för kommuner och landsting.

Ser att Lennart Holmlund (s) på sin blogg inte insett hur vi tillsammans i vårt land med rätt skattepolitik kan öka våra gemensamma resurser. Han tror att allt är ett nollsummespel.

Sverige har som land klarat den finansiella krisen bäst tack vare rätt åtgärder även på skatteområdet. Statsskulden i Sverige är 45 % av BNP medan den i euroländerna är uppe i ett snitt på 85% av BNP.

Att ett kommunalråd som leder en av Sveriges största kommuner är så kapitalt okunnig om nationalekonomiska fundament är skrämmande.

Jobbskatteavdraget som mest gynnat de med låga- och medelinkomster har ju hållit uppe den inhemska köpkraften till nytta för både jobben och tillväxten.

Med Holmlunds politik hade ju den inhemska konsumtionen drastiskt förämrats och lett till högre arbetslöshet och sämre tillväxt.

Universitetet kanske har plats över på nationalekonomisk grundkurs Lennart.

Den totala handeln ökade med 3,6 %. Endast elektronikhandeln (minus 0,2%) och guldsmedshandeln (minus 0,4%) har backat något.

Hushållens ekonomiska situation har stärkts kraftigt sedan Alliansregeringen tog över 2006. Jobbskatteavdraget har inneburit ca 1500 kr mer i plånboken per person och därmed 3000 kronor mer i familjehushållen. Den låga räntan på huslånen bidrar också till den förbättrade ekonomin. Borttagandet av fastighetsskattens bisarra funktion har också stärkt hushållens ekonomi.

Det viktiga är att hög inhemsk konsumtion håller igång handelsföretagen och de som levererar till dessa och producerar de varor som säljs. Det är direkt förknippat med arbetstillfällen.

Omvänt har den globala krisen förämrat för de exportberoende företagen speciellt inom fordonsindustrin. Om inte de åtgärder regeringen vidtagit skulle ha genomförts hade vi även haft tapp inom detaljhandeln. Det hade förvärrat situationen avsevärt.

Nu skrivs tillväxtprognoserna och skatteintäktsprognoserna upp. Sverige är det land som klarat sig bäst i krisen så här långt. En klok och målmedveten politk på det ekonomiska området gynnar oss alla.

Vi ska nog alla vara glada över att inte Lars Ohly (v) suttit med runt regeringsbordet i dessa tider.

Det visar sig att ca 1000 personer per årskull skulle drabbas mycket hårt ekonomiskt av det förslag som lagts fram av vänsterpartierna om att ingen ska kunna få sjukersättning (förtidspension) före 58-års ålder.

Dessa 1000 personer per årskull är den mest utsatta gruppen. Det kan till exempel handla om allvarliga medfödda funktionshinder såsom cp-skador eller unga personer som fått allvarliga skador innan de hunnit träda in på arbetsmarknaden.

Om 58-årsgränsen skulle bli verklighet kan dessa personer inte få sjukpenning då de saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI). De kan heller inte ta ett anpassat arbete. Om en person saknar SGI och är yngre än 58 år innebär detta att personen får maximalt en 75-procentig partiell ersättning, vilket ger 6 360 kronor per månad. Det innebär i så fall att dessa personer får sänkt ersättning med 2 120 kronor i förhållande till dagens lägstanivå om 8 480 kronor.

Vänsterpartierna vill alltså med sitt förslag slå på de allra mest utsatta genom att ta av dem 2 120 kronor per månad. Visst är det lätt att i debatten slå på andra utan att redovisa egna förslag men när så dessa så läggs fram visar det sig att dom själva ger sig på de kanske allra mest utsatta.

Vad säger exempelvis Lennart Holmlund om det?

I dagens VK kan vi alla läsa om den optimism som nu börjar gry hos företagarna och företagsledningarna. Att detaljhandel gått och går som tåget beror till stor del på att hushållens disponibla inkomster generellt kraftigt ökat under de senaste åren.

Jobbskatteavdraget och de sänkta bolånekostnaderna bidrar starkt till detta.

Genom starka statliga finanser och förbättringar i hushållsekonomin för de stora flertalet lyfter vi Sverige snabbare ur den världsekonomiska krisen än många andra länder klarar av att göra.

Det kommer i sin tur att påverka pensionerna i rätt riktning.

Långsiktig politik med is i magen brukar vara rätt medicin när tuffa perioder ska gås igenom. Det gäller ett lands ekonomi och det gäller ens egen hushållsekonomi också.

Väl värt att ha i åtanke tills nästa nedgång i konjunkturen.

Två glädjande besked i dag alltså.

Volvo Lastvagnar nyanställer och SAAB ges ett nytt liv.

Vad mer kan man säga än Kanonkul!

Jag kommer aldrig att svika mitt ansvar som politiker att arbeta för långsiktiga över tid hållbara system. Även om detta tänkande i vissa fall,på kort sikt, kan synas jobbiga att föreslå.

Vår välfärd på lång sikt är så oerhört beroende av att människor, så långt möjligt, har ett arbete att gå till. Det gäller inte bara samhällsekonomiskt utan även utifrån den sociala aspekten för den enskilde.

Alla vet att detta är grunden för att hålla en hög nivå på äldreomsorg, sjukvård, skola, pensioner och att klara de människor som inte av olika anledningar orkar lika mycket som andra.

Ett exempel på detta är jobbskatteavdraget. Skapar mer utrymme för den enskilde att styra över sitt eget liv, skapar bättre dynamik mellan arbete och bidrag. Minskar bidragsberoendet i de lågavlönade yrkena etc. Det har inte försämrat för pensionärerna över huvudtaget som det retoriskt påstås. 

Jobbskatteavdraget gynnar på sikt pensionsbildningen genom att medverka till högre tillväxt som i sin tur styr pensionerna. Pensionärerna har ändå fått sänkt skatt med 5,5 miljarder med Alliansregering. Har aldrig skett sedan nya pensionreformen antogs under den socialdemokratiska regeringens tidevarv. Det kommer mer till pensionärerna i vår är jag övertygad om.

Att inte ta detta långsiktiga ansvar är för mig främmande som politiker. Vi ska inte sätta kortsiktig populism före en bra välfärd över tid. En del politiker har tyvärr detta förtecken.

Vad är då sanningen?

Det förslag som nu vänsterpartierna lagt fram på hur deras sjukförsäkring ska se ut är ju nästintill identisk med den som nu existerar. Det som skiljer är att en del kommer att åter fastna i sjukskrivningsrullarna utan att få hjälp. Det systemet då 140 människor varje dag slussades ut i evig förtidspension vil ju ingen tillbaka till.

Läs den jämförelse mellan alliansens sjukförsäkring och vänsterpartiernas förslag, som ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott gjort.

Det måste finnas ett tydligt regelverk som dels fokuserar på det friska hos den sjuke och dels sätter tryck på arbetsgivare, arbetsförmedlingen och sjukvården att så snabbt det bara går återföra den sjukskrivne in i arbete.

För mig är det empati och medmänsklig kärlek. De som absolut inte kan arbeta för att de är för sjuka ska naturligtvis inte tvingas arbeta. Så är ju regelverket idag.

Däremellan händer det tyvärr att en del människor inte är överens med försäkringskassan om de åtgärder som beslutats. Då är vårt system så att det får prövas genom att den enskilde överklagar beslutet man fått. Så är vårt rättssystem uppbyggt. Gäller alla typer av myndighetsbeslut som en människa inte är nöjd med.

Det är det rättvisesystem vi har. ett tydligt regelverk kring sjukskrivningsprocessen är ett måste i ett fungerande välfärdssamhälle. I stort sett alla länder runt i Europa har tidsregler för bestämmande av när olika åtgärder sätts in. Fokus är ju att så snabbt det bara går få tillbakas människor i arbete. Det är empati och medmänsklighet.

Det visar sig också att vänsterpartierna sopar en hel del förslag under mattan för att som dom säger "utredas efter det att regeringsmakten vunnits". Resultatet av att så våldsamt kritiserat alliansregeringens politik till att komma fram med egna förslag som skulle motsvara förväntningarna av denna kritik, faller nu platt.

I ex sjukförsäkringsfrågan är deras budskap att ingen som inte vill arbeta ska kunna fortsätta vara sjukskriven och det med ännu högre ersättningar än idag.

Vänsterpartierna köper en hel del av det system som infördes 1 juli 2008 men med tillägget att låta människor som kan arbeta istället fortsättningsvis hållas utanför i fortsatt ovisshet.

Om det är att hjälpa ens medmänniskor måste jag vara helt fel ute i min empatiska kompass? Det var ju det systemet vi alla lämnade bakom oss i och med valet 2006.

Att det dessutom kostar ytterligare drygt 3 000 miljoner kronor som inte vänsterpartierna finansierat skapar ju ytterligare problem.

Ändå är det bra att vänsterpartierna börjar visa sina kort. Även om det bara är en del av kortet som visas på varje område så är det lättare för väljarna att syna dem.

Som sagt det börjar röra på sig....

För min del startar dagen med Alliansmöte för att sedan mynna ut i en Allianspresskonferens. Allians för Umeå drar nu igång ett arbete som syftar till att ta över makten i Umeå.

Detta år är det dags att gå från s-styre till alliansstyre. Alla som vill se detta hända är välkomna med i arbetet. Ingen makt utan hårt arbete. Ingen makt om inte förtroendet finns. Vi ska göra vad vi kan och hoppas på din hjälp.

Vi är ett av de mest sekulära samhällena i världen. Vi är ett samhälle som på olika sätt skiljer religionen åt från politiken. Det tycker jag är bra. Religionen sköter sitt och politiken sköter sitt.

Däremot har och kommer många människor att ha en religionstillhörighet och som även engagerar sig i den politiska sfären. Det är också bra.

Problemet uppstår när vi tror att Sverige som land kan byggas utan att det finns några värderingar i botten. Utan en gedigen värderingsgrund att stå på i det samhällsbygget tappas ett lands själ bort. Vilket företag idag talar inte om värderingar som framgångsrecept?

Vi behöver värderingar som ryggraden i vårt samhällsbygge vi alla är delaktiga i. Utan dessa kommer vi förr eller senare att komma vilse.

Frågan är då vilka värderingar ska styra vårt samhällsbygge? Vilka värderingar styr idag? Vilka värderingar kommer att styra imorgon?

För oavsett vissa tyckare är det alltid någon eller någons värdering som styr. Det finns inget värdelöst samhälle. Det finns tyvärr gott om farliga värderingar.

Trevlig läsning för en kristdemokrat och trevlig läsning för medborgarna i allmänhet. Aldrig har så mycket statliga pengar tillförts landstingen och därmed sjukvården som under Alliansregeringens styre.

Kömiljarden t ex har inneburit att köerna minskat radikalt till sjukvården. Vårdvalsreformen innebär att jag och du får ökade möjligheter att välja vem vi ska gå till när vi har behov av hjälp. Snart möjligt även i Västerbotten.

Trots en hel del reformer och ökade resurser från statens sida pga Alliansstyret ser vi stora problem i det socialdemokratiskt styrda landstinget här i Västerbotten.

Förmågan att rigga en sjukvårdsapparat som både är patientfokuserad och samtidigt effektiv har inte socialdemokraterna med stödpartierna v och mp klarat av att genomföra. Vet inte i hur många år socialdemokraterna styrt i landstinget men nog vore det dags att släppa fram lite nya krafter nu.

Under förra mandatperioden styrdes Kalmar landsting av en kristdemokrat vid rodret och med starkt stöd av övriga Allianskamrater. Från 2002 till 2006 vändes stora underskott till överskott. Även där hade landstinget styrts av socialdemokrater under lång tid.

Att inneha makt innebär också att man måste våga förändra. Därför är jag glad att läsa listan som Dagens Medicin tagit fram. Kristdemokrater i topp som har fokus på patientnyttan kan aldrig vara fel.

Äntligen börjar den kristdemokratiska drömmen att gå i uppfyllelse att det införs en värdighetsgaranti inom äldreomsorgen.

Förslaget från regeringen bygger på några hörnstenar.

1. En nationell värdegrund införs för äldreomsorgen där varje individ ska kunna fortsätta vara den person man var innan behovet av omsorg dök upp.

2. Den äldre ska så långt möjligt kunna välja när och hur stöd ska ges i boendet. Syftet är att öka äldre personers inflytande över innehållet och utformningen av hemtjänstinsatserna.

3. Kommunerna ska ges laglig rätt att kompensera den enskilde för insatser som lovats och garanterats men inte blivit utförda.

Blir det ovan genomfört kommer behovet av tydliggörande av vilken omsorg varje kommun ger mynna ut i lokala värdighetsgarantier.

I övrigt är det värt att påminna om det som regeringen gjort under mandatperioden på detta område, se nedan:

Under mandatperioden har regeringen avsatt mer än fem miljarder kronor till äldreomsorgen i öronmärkta tillskott. Ett investeringsstöd för byggande av äldrebostäder har införts, liksom en lag om valfrihetssystem (Lov) som flyttar makt från politiker till de äldre. Öppna jämförelser av äldreomsorgens kvalitet har för första gången börjat göras – där också de äldre själva tillfrågas om hur de bedömer kvaliteten.

Därför är det dags att införa avdragsrätt för gåvor till den ideella sektorn. Vi skulle öka engagemanget hos medborgarna ytterligare och vi skulle få en större utväxling på de pengar som samlas in.

Detta fungerar ypperligt i andra länder och skulle naturligtvis fungera även i Sverige. Alliansen lovade inför valet att se över möjligheten att införa avdragsrätt för gåvor till den ideella sektorn. Men det går i detta fall lite för sakta.

Varför ska det offentliga sköta sådant som är mer lämpligt att hanteras och skötas av den ideella sektorn? Dags att snabba på och genomföra förslaget.

S ----> KD

Jag är mycket glad att vi fått igång ett kommunalt kristdemokratiskt parti i Dorotea. Det har för oss kristdemokrater varit en blind fläck tidigare. Nu finns vi lokalt i alla länets kommuner.

Knut Isaksson är mannen som tagit på sig rollen att stå i spetsen och driva kristdemokraternas politik i Dorotea. Han är fd kommunchef i Dorotea och har stor inblick in i den kommunala förvaltningsapparaten. Han har tidigare varit socialdemokrat men med tiden insett att de kristdemokratiska värderingarna stod honom närmare. Jag välkomnar detta beslut.

Jag är övertygad om att Knut Isakssons nätverk, kompetens och kunnande kommer att få stort genomslag i den politiska debatten för ett än mer levande Dorotea.

Nytt politiskt blod brukar få till följd att även de gamla partierna inspireras och därmed gynnas den politiska debatten i Dorotea kommun som helhet.

Än en gång välkommen till partiet Knut och grattis Dorotea.

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Ett Riktigt .....

Gott Nytt År!!!

I Hemavan är det snart dags för raketer och jubel...snart är det valår igen....kul att än en gång få er och jag att fundera igenom livet, samhället, världen, miljön etc.

Vi ses 2010!!!

Det visar på ett stort hjärta från Krister Olsson. Detta kommer att få en stor betydelse för många och bidra till att hålla tillbaka arbetslösheten i den rådande lågkonjunkturen.

Vi vet alla att efter lågkonjunktur kommer högkonjunktur. Så har det alltid varit och så kommer det med all sannolikhet alltid att förbli.

Sverige är det land som står bland de starkaste i den globala kris vi nu befinner oss i. Den är inte för evigt men tills dess är det viktigt att motverka långvarig arbetslöshet inom speciellt ungdomsgrupperna.

Det bidrar nu Krister Olsson till på ett föredömligt sätt.

Tack för det Krister.

"Pensionärernas villkor har försämrats med alliansregeringen påstår bl a PRO:s ordförande Curt Persson och gör sig till megafon för S, snarare än för pensionärerna.

Curt Persson måste bestämma sig. Vill han att pensionärerna ska få sänkt skatt nästa år och högre pensionsutbetalningar på sikt eller att pensionärerna ska få sämre utveckling av pensionen och betala högre skatter, bara de betalar lika hög skatt som en lönearbetare?

S visade under tolv år vid makten ingen vilja att sänka pensionärernas skatt. Det är först med alliansregeringen som pensionärskollektivet genom kristdemokraternas ansträngningar fått 5,5 miljarder i sänkt skatt.

Men jag förstår många pensionärers frustration. Jobbskatteavdragets poänger är svåra att förklara. Det handlar dock om ett enkelt samband.

När det bättre lönar sig att arbeta, är det fler som söker arbete. Det leder i sin tur till större skatteintäkter och lägre utgifter i form av a-kassa och socialbidrag, vilket ger mer resurser till välfärdens kärna – liksom möjligheten att sänka skatter. När fler arbetar och löneutvecklingen blir bättre, blir också uppräkningen av pensionerna högre.

Det tycker jag att vi de senaste två åren har bevisat, då uppräkningen varit högre än på länge. Det som är bra med skattesänkningen är att den hänger med också när pensionerna åter börjar stiga när konjunkturen vänder.

Kristdemokraterna har slagits för sänkta skatter för pensionärerna, särskilt de med de lägsta inkomsterna. 5,5 miljarder är ett gott förhandlingsresultat givet utgångsläget. Sänkt skatt är en fortsatt prioritet för oss.

Men om Curt Persson fått råda hade Sveriges pensionärer de senaste tre åren haft en socialdemokratisk regering. Med en sådan hade de fått se i stjärnorna efter en skattesänkning. Istället har han fått en regering som sänker skatterna för pensionärerna och som skött ekonomin under högkonjunktur på ett sådant sätt, att vi nu kan värna kärnan i välfärden under den lägsta av lågkonjunkturer.

Jag tror att Curt Perssons medlemmar uppskattar det".

Julstämningen börjar nu kännas. Apropå detta med avtalsrörelsen så konstaterade jag i en tidigare blogg att Vårdförbundets avtal inte sägs upp. När detta diskuterades senast var det många som reagerade med rätta. Skulle jag också gjort om jag riskerade att ett bra centralt avtal skulle sägas upp av motparten. Det konstiga är ju att ingen nu skriver och påtalar att dom är nöjda med vårt beslut i frågan. Varför kommer oftast bara klagomål i dagern och inte de folk borde se som positivt? Bara en undran i dessa juletider.

Rösta gör man på denna länk.

Vårt bidrag i den politiska klassen heter "en smaskig julkrubba". Se den nedan.

OBS: Du kan också vinna pris.

SKL, som arbetsgivarorganisation till Sveriges kommuner och landsting, är mycket oroliga för det ekonomiska läget i och med den globala finanskrisen. Vi har inte råd att sluta avtal på en nivå som skulle hota att mota undan åtaganden inom vår gemensamma välfärd.

Genom att inte säga upp avtalet kommer nu vårdförbundet att ha kvar ett centralt avtal med 2 % i lönelyft fr o m 1/4, 2010. Vad de lokala förhandlingarna ger utöver det är helt upp till varje lokal löneförhandling att avgöra.

Hoppas nu att den krigsförklaring vårdförbundet anklagde SKL för nu är upplöst i röken från fredspipan. Alla måste vända på alla stenar i tider av  ekonomisk osäkerhet. Allt annat vore oansvarigt.

Avtalet som slöts med vårdförbundet av de Alliansstyrda SKL var kanske ett av de bättre avtal som vårdförbundet fått. Dessutom gav de lokala löneförhandlingarna åtskilligt mer. Nu hoppas jag på en konstruktiv dialog framöver mellan SKL och Vårdförbundet.

Sjukförsäkringen

Det är många parametrar som spelat in i de senaste veckornas diskussioner angående sjukförsäkringen. En viktig del är kommunikation. En annan del det som regeringen vill uppnå nedskrivit i lagtext.

Syftet är ju att ge människor, som hamnat i sjukdom, rehabilitering så att de har en chans att komma tillbaka. Nästa år kommer 50 000 personer att få möjlighet till detta. Det är något annat än när den socialdemokratiska regeringen stod med armarna i kors och såg på när 140 personer per dag sjukpensionerades.

Det har aldrig varit avsikten att de som inte kan jobba eller svårt sjuka ska tvingas jobba. Därför har ju regeringen justerat de lagtexter som kan innebära regeltolkningar åt fel håll.

Samtidigt säger försäkringskassan själv att svårt sjuka inte behandlas annorlunda idag än vad som gjorts tidigare. Vi har alltså inte ett sämre system idag utan ett på många punkter förbättrat.

Reformerna av sjukförsäkringen handlar inte om att tvinga sjuka ut i arbetslivet. Reformerna handlar inte heller om att ekonomiskt straffa de som inte har möjlighet att arbeta. De som inte kan delta kommer, precis som tidigare, att få sjukpenning i stället.

Det grundläggande syftet med alla de stora reformer som har skett inom sjukförsäkringen är att ta tillvara på den kraft och vilja att arbeta som finns, även hos de som under flera år, i vissa fall decennier, varit sjukskrivna och förtidspensionerade. Personer som aldrig någonsin fått frågan om de har möjlighet att delta i arbetslivet kommer nu att få frågan, individuell stöd och en gedigen rehabiliteringsmöjlighet.

FAKTA:

Tidigare fördubblades sjukfrånvaron under några år trots att inga parametrar i svenskarnas hälsotillstånd ändrats Med en socialdemokratisk politik lyckades de döma ut 140 personer om dagen som arbetsoförmögna och icke rehabiliteringsbara.

 50 000 personer kommer under nästa år att få möjlighet till rehabilitering. Det har aldrig någonsin varit regeringens avsikt att skapa ett regelverk som gör att människor som inte kan jobba eller är svårt sjuka ska tvingas till arbete.

Nu ska arbetsförmågan, istället för oförmågan, prövas.

Antalet med sjukersättning i åldrarna under 30 år har minskat från ca 16 000 år 2003 till drygt 4 000 år 2007.

Under alliansens tre första år har 12 000 personer med förtidspension anmält att de ska förvärvsarbeta och många utnyttjar också möjligheten att studera eller arbeta ideellt. Det visar att det finns ett behov av att få göra något.

Försäkringskassan har skickat ut brev till samtliga som omförsäkras till årsskiftet och personligen ringt upp var och en för att försäkra sig om att de nåtts av informationen.

625 specialister (inom rehab av långtidssjuka) på AF jobbar redan nu med frågan. Det har redan ägt rum 3 000 samtal mellan AF, FK och individen i fråga. 600 specialister till håller på att rekryteras.

Varje gång man genomför förändringar uppstår en del skavanker som måste hanteras. Det sker nu och genomförs fr o m 1 januari.

Det har aldrig varit meningen att någon människa som är för sjuk för att överhuvudtaget kunna jobba ska tvingas till detta. Fokus har varit på att med alla till buds stående medel hjälpa människor tillbaka till arbetslivet som av olika orsaker hamnat i sjukdom.

Empati för människor som hamnat i sjukdom handlar inte om att lämna dem vind för våg utan att hjälpa dem. För att detta ska kunna göras krävdes lagändringar med tydliga tidsgränser där olika aktiviteter avlöser varandra.

Många miljarder har satsats på rehabiliteringsåtgärder för att hjälpa. Många har också blivit hjälpta av detta. Vi kan inte ha system som permanentar människor i utanförskap och sjukskrivning. Det är inte människovärdigt överhuvudtaget.

Detta innebär inte att fel som uppstår när en omläggning görs inte rättas till. Överenskommelsen inom Alliansen om sjukförsäkringen innehöll också att feffekterna noga skulle följas upp och hanteras. Det görs nu och kommer med största sannolikhet att behöva göras igen.

Vari ligger barmhärtigheten att låta tusentals och åter tusentals människor slussas ut i långtidssjukskrivning utan att erbjudas aktiv hjälp från samhället? 

Läs här på SVD en utmärkt artikel i frågan.

Västerbottens landstingsledning (s, v och mp) anser inte att det är till gagn för vi medborgare att själva få välja vilken vårdcentral eller läkare som ska få hantera mina och dina åkommor. Nej det ska dessa partiers politiska företrädare bestämma åt dig.

Förmynderiet vet inga gränser för vissa. Tur att vi har en riksdagsmajoritet som via lag sett till att alla medborgare ska få denna möjlighet. Tråkigt att vårt eget landsting drar på det och försvårar ett genomförande allt vad dom kan.

Men, snart kommer det att ske även i Västerbotten och det kan vi inte tacka den röd-gröna samlingen för.

Just idag är jag med och diskuterar bl a hur vi ska göra med de vaccinationsdoser som ser ut att bli över. Sak vi sälja dessa vidare till andra behövande länder eller lägga på lager för ett eventuellt andra pandemiutbrott?

För att inte göra saken enklare hindrar lagstiftningen att respektive landsting, som är ägare till vaccinet, inte kan sälja till andra länder. Fortsättning följer.

Grunden till det hela är ju att två helt olika synsätt står mot varandra. Ett som vi har idag och ett som vi inom Alliansen önskar se. Att en skolpeng följer eleven till den skola eleven väljer att gå. Det innebär i sin tur att respektive skola med sin personal måste göra sig attraktiva för att kunna behålla sina elever och därmed sina resurser.

Har skrivit det tidigare och gör det igen. ett ekonomiskt styrsystem som styr utifrån dessa kriterier möjliggör att mer resurser stannar närmare eleverna. Inga onödiga overheadkostnader inhandlas utan effektiviteten ökar till gagn för eleverna.

Detta synsätt är vänstersidan i Umeå livrädda för, tyvärr. Det innebär ju att politiken får mindre att säga till om och elever och föräldrarna får mer att säga till om. Helt i sin ordning enligt mig.

Det löser i nästa steg vilka skolor som får vara kvar och vilka som inte lyckas attrahera nog många elever för sin överlevnad. Ett tydligt och rakt system som alla förstår, inser konsekvenserna av och ökar resurserna till lärande och elevers bästa.

Men genom tjurskallig envishet och oförmåga att inse följderna av detta körde miljöpartiet ett eget race i frågan vilket resulterade i att besegla ödet för Sofiehemsskolan.

I dagens VK skriver miljöpartiet att det inte var deras fel. Det är just detta som gör att jag bekräftas i min tro att de (MP) har mycket svårt att förstå realpolitik och dess konsekvenser.

Man kan strida för en linje ända tills dess slutvoteringen äger rum. Där vaskas alltid till sist två förslag fram som står mot varandra och ett av dessa blir därefter det beslut som gäller.

Inför denna votering som ägde rum i måndagens KF, stod 4 förslag mot varandra. S+V mot Alliansens mot miljöpartiets mot rättvisepartiets. Huvudförslaget som alltid är kommunstyrelsens förslag (S+V) skulle mötas av ett motförslag. Då ställs Alliansens mot MP mot RP för att vaska fram ett förslag som motförslag till S+V.

Alliansens förslag vann denna omgång och ställdes då i slutvoteringen mot S+V. I detta läge har man som politiker och politiskt parti två val att göra. Rösta ja till något av förslagen eller lägga ned sina röster. Oavsett vad man gör påverkar man utgången när antalet röster är så jämt fördelade.

RP anslöt sig då till det de ansåg vara det näst bästa förslaget nämligen Alliansens. Alliansen + RP har då tillsammans 28 röster mot S+V:s 32. MP:s 5 röster är alltså avgörande för utgången.

Då händer det otroliga att MP (genom att lägga ned sina röster) röstar på det förslag de absolut inte vill ha. Deras förslag har redan fallit och kvar fanns dels det förslag de absolut argumenterat emot under hela debatten och dels det förslag som var snarlikt deras eget, nämligen Alliansens.

Hur MP i detta läge i praktiken stödjer ett förslag man absolut inte ville se vinna är för mig fullständigt obegripligt. Inga ursäkter och undanflykter i världen (läs MP:s insändare i VK idag) får mig att förstå detta.

MP:s gruppledare i Umeå, Alireza Mosahafi, har en hel del att förklara för barnen som idag går på Sofiehemsskolan och deras föräldrar.

Miljöpartiet sänkte Sofiehemsskolan. Dess gruppledare, Alireza Mosahafi i bild. Nyss togs beslut i kommunfullmäktige angående mer resurser till bl à för och grundskolenämnden. Det praktiska utfallet av voteringen innebar att när miljöpartiet lade ned sina röster försvann stödet för Sofiehemsskolan. Trots att man i både nämnden och debatten i fullmäktige stöttade Sofiehemsskolan så sänkte man skolan i slutvoteringen. Rent bedrövligt.

Tomas Eneroth, näringspolitisk talesman för socialdemokraterna, visar tydligt att han saknar förankring i verkligheten när han vill att staten dvs vi skattebetalare skall stå för SAAB:s misslyckande som biltillverkare. För övrigt har han aldrig haft ett vanligt jobb och dessutom verkar han sakna akademisk utbildning.

Att det sker omstruktureringsåtgärder och logistikförändringar bland företag som arbetar med livsmedel är ju ingen nyhet i sig. Det har skett tidigare och kommer att ske framöver.

Tyvärr drabbar det nu Umeå och jag vill uttala mina sympatier för de som nu drabbas. Tidigare kom besked från Coop om sina logistikförändringar.

Umeå som logistiknav för norra Sverige får sig nu en ytterligare törn. På kort sikt är detta inte bra för Umeå. På lång sikt är det betydligt svårare att överblicka effekterna av de beslut Coop tagit tidigare och nu ICA.

Dock, ett mycket tråkigt besked. Hoppas nu ICA gör allt som står i deras makt och lite till för att visa upp sig som goda föredömen som arbetsgivare.

Det är den oroväckande effekten av att exprimentera med föräldraförsäkringen i tron att det löser jämställdhetsproblematiken.

Kristdemokraterna är det parti som inte accepterar en förändring av föräldraförsäkringen som sker på bekostnad av barnen. Det är uppenbart att vår syn på en tvångsdelning av föräldraförsäkringen även har ett starkt stöd hos allmänheten.

Försäkringskassans statistik över outnyttjade föräldrapenningdagar styrker detta. En Demoskop-undersökning som presenterats i DN ger tydliga signaler eftersom 84 procent i den är emot en kvotering av föräldraförsäkringen.

För att få fler pappor att ta ut föräldraledighet när barnen är små krävs andra stödjande insatser och åtgärder som river hinder och attityder. Där har vi fortfarande mycket att göra.

Min inställning är att barnen aldrig kan användas som murbräcka för jämställdhetspolitiska mål eller ambitioner.

Om man alltid har samma kaka att skära ur så innebär det att i takt med antalet gäster minskar bitarnas storlek till var och en.

Alliansregeringens huvudmål är att vi i Sverige har en allt större kaka att fördela. Tillväxt är ett annat ord för detta eller ökade skatteintäkter som vi också pratar om.

Ju fler som arbetar och ju färre som är beroende av bidragssystemen för sin överlevnad ju mer finns at fördela till de som har behoven. Detta är ju en självklarhet kan tyckas men en del har fastnat i tron på att vi bara har en storlek på kakan.

Uppmuntra alla som kan arbeta att göra så. Hjälp alla som av olika anledningar inte arbetar att på alla sätt komma tillbaka till ett arbete i någon form. Vem håller inte med om den logiken? På detta sätt bakar vi en större kaka tillsammans som alla gynnas av.

Fokuserar vi arbetet på mer passificerande bidragssystem och höjda skatter på arbete motverkas direkt tillväxten och kakan minskar i storlek. Alla missgynnas med detta synsätt.

Oavsett vilken väg vi i Sverige väljer att gå hamnar människor mellan olika stolar. Det finns nämligen inga system som kan täcka upp alla livsvarianter. Då skulle det redan vara uppfunnet.

Vi får aldrig sluta upp arbetet med att minska mellanrummen mellan stolarna så att ingen faller igenom. Men utan fokus på att samtidigt baka kakan större minskar också chansen att täppa till mellanrummen. Inte är väl det svårt att förstå?

Han har till och med fått facket på Volvo Lastvagnar att tro på det han sagt.

Så kom då fakta på bordet som visade att socialdemokraterna inte lagt en enda krona mer på transportstödet än vad Alliansregeringen gjort. 499 miljoner totalt för 2010. Alla riksdagspartier är alltså överens i frågan om transportstödet.

Lennart Holmlund, som hela tiden gett sken av att en ny röd-grön regering skulle leverera mer än Alliansregeringen på detta område, framstår nu som rent ut av en lögnare.

Lägg till den insändare som Lennart Holmlund och Tomas Eneroth (näringspolitisk talesman för s) har inne i dagen VK så blir skrällen än större. Insändaren skrevs och skickades troligen in innan avslöjandet om att socialdemokraterna inte lägger en krona mer på transportstödet än regeringen.

I insändaren hackar dessa herrar på att regeringen inte nog tar på allvar Volvos oro över transportstödet. Antingen sågar dessa män sin egen s-politik eller så måste de ju anse att Alliansregeringen gör mer än väl eftersom man inte själva agerar i frågan mer än oralt.

Ett annat alternativ är ju att man vill ge mer pengar till Volvo Lastvagnar ur den gemensamma kakan men vilka företag i Norrland ska då enligt Holmlund få mindre?

Tala om självmål.

Låt oss börja med att konstatera, som jag gjorde igår, att många goda krafter tillsammans har medverkat till detta. Den klart största faktorn är ju fabrikens förmåga att på lång och kort sikt leverera hög kvalitet, snabbt och effektivt och det till en kostnad som är acceptabel i relation till helheten. Fabriken är med andra ord en tillgång för koncernen Volvo.

Företagsledningen i Umeå tillsammans med de anställda är med andra ord huvudorsaken till framgången.

Samhället och det politiska ansvaret sträcker sig till att underlätta infrastrukturen. Det gäller t ex vägar, järnvägar, flyg, utbildningar och inte minst underlättande av olika tillstånd för bedrivande av verksamheten.

Alliansregeringen såg till att vägpaketet nu kan byggas i Umeå efter idogt bromsande av den förra s-regeringen (läs in mp som den största bromsklossen). Detta är viktigt för fabriken i Umeå som transporterar många hytter till järnvägen.

Botniabanan kommer att förkorta ledtiderna avsevärt ned till Göteborg och Europa. Även risken för förseningar kommer att minska väsentligt.

Transportstödet räddades kvar att finnas för Volvo efter ett rejält ingripande från Alliansregeringen. Tidigare s-regeringen höll på att schabbla bort den delen helt och hållet. Nu finns 15 miljoner till Volvo Lastvagnar och det var nära att hamna på noll p g a s-regeringens hantering.

Dock, politik handlar mycket om att prata med varandra utan de svarta rubrikerna på tidningssidorna. Inte kommer man fram till kloka resultat i ens egen familj genom att skrika sina ståndpunkter åt varandra.

De som inser detta förstår också att samtal har skett på långt fler plan för att nå fram än vad som syns i den offentliga debatten. Den som gjort mest är inte alltid den som skriker högst.

Tack vare många goda krafter har nu monteringen på Volvo Lastvagnar säkrats för en bra tid framåt.

Transportstödet är inte det som är avgörande i dessa typer av beslut utan kompetens, kvalitet, kunnande, effektivitet och engagemang från anställda och fabriksledning.

Grattis Volvo Lastvagnar och Grattis Umeå!

Som vanligt i denna typ av "letande-efter-sanningen" kommer vi aldrig att få exakt klarhet i alla frågor. Till stor del beroende på att sanningen kanske inte är svart och vit i detta fall.

Det som vi faktiskt vet (vad jag vet i alla fall) är att alla affärer gjorda i Tyskland, köp av kolkraft och kärnkraft, är gjorda före valet 2006. Dessa köp gjordes alltså innan Alliansregeringen tillträdde. Styrelsen i Vattenfall är de som alltid är ansvariga för verksamheten inför ägaren i detta fall staten.

Det kan ju aldrig undgått Vattenfalls styrelse på vilket sätt regeringen (ägarna i detta fall) ser på frågorna kring satsningarna på förnyelsebara energikällor. Om detta fomellt plitats ned eller inte på ett ägardirektiv är ju i sig inte en obetydlig fråga men kan inte av styrelsen tas som intäkt för att köra sitt eget race.

I kommunala bolag lyssnar man ju ständigt på vad ägaren vill (i detta fall kommunfullmäktige) utan att vänta på ett fomellt ägardirektiv. Så måste det vara om det ska fungera i praktiken.

Frågan jag ställer till socialdemokraterna, som styrde när Vattenfall köpte sina kolkraftverk och kärnkraftverk i Tyskland, är följande:

- På vilket sätt utövade ni er ägarstyrning när ni tillät Vattenfall köpa dessa kolkraftverk i Tyskland?

Företagsbesök i Sävar. Just nu åker jag m fl runt bland företagen i Sävar. Ett litet Gnosjö finns faktiskt i Umeås närhet. Här är innovationerna många och kreativiteten hög. Samverkan, kompetens och engagemang är generatorerna i vårt välfärdssamhälle. Vi får aldrig glömma det.

I Spirics blogg idag kan man läsa bl a:

Citat: "I övrigt får Kd politik som den vill. Kvinnor som är långt från arbetsmarknaden hölls ännu längre bort därifrån genom att få ett 3000 kr bidrag för att vara hemma, ta hand om barn och förstås man och hushåll". Slut citat.

Kristdemokraternas politik ger ökat utrymme för familjerna att välja hur man vill ta hand om sina barn. Med vänsterstyret fick man 0 kr om man valde att vara mer tid hemma med sina barn och idag får man 3000 kr/mån. För lite dock men ändå ett steg åt rätt håll (vi vill öka till 6000 kr/mån).

Jämställdhetsfrågan måste kunna gå hand ihand med vuxna kvinnor och mäns möjligheter att välja vad som är bäst för familjen. Diktat och styrning i den frågan uppifrån, som Tamara Spiric vill, är att förringa vanligt folks förmåga att själva fatta kloka beslut.

Låt oss slippa politik som har till uppgift att ta ifrån människorna valmöjligheterna över sina egna liv. För många länder genom historien har visat prov på hur sådan politik leder till inskränkningar i människors frihet.

"Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och SABO har aktivt deltagit i diskussionerna som lett fram till de här förslagen gör att vi kan räkna med att de nya reglerna kan komma gälla under en lång tid framöver vilket är bra för investeringarna i hyresrätter, säger kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell".

Enligt förslagen i departementspromemorian ska ett kommunalt bostadsaktiebolag verka enligt affärsmässiga principer i allmännyttigt syfte för att främja bostadsförsörjningen i den eller de kommuner som är ägare till bolaget och erbjuda hyresgästerna möjlighet till boendeinflytande och inflytande i bolaget.

Bostadsförsörjningslagen föreslås förtydligas så att det av lagen uttryckligen framgår att kommunen har ett ansvar för att främja integration och social sammanhållning samt för att tillgodose bostadsbehovet för personer för vilka kommunen har ett särskilt ansvar.

Den nuvarande utdelningsbegränsningen för allmännyttiga bostadsföretag föreslås ersättas med en begränsning av värdeöverföringar från kommunala bostadsaktiebolag. Värdeöverföringar under ett räkenskapsår får inte överstiga hälften av bolagets resultat för föregående räkenskapsår.

Bra är det med breda överenskommelser som borgar för stabila spelregler över tid.

De strejker som hyresgästföreningen genomförda på bred front i rädsla för marknadshyror har helt kommit på skam. Det var aldrig regeringens mening att införa marknadshyror i Sverige. Nu kommer beviset.

Romerna tillhör en av de nationella minoriteterna och har därför särskilda rättigheter.

Som jag fattade anförandet står 40 % av barnen till romerna utan skolplats. 8 av 10 vuxna har inget arbete. Det finns självklart en historia bakom dessa uppgifter men någor måste göras.

Romerna och myndighetssverige måste få tillbaka förtroendet för varandra. Svenskarna, jag och du, måste förtså och sätta oss in i deras situation. Men det får aldrig råda oklarheter kring att svensk lag gäller. Barnen måste få plats i våra skolor och det omedelbart.

För att återknyta till rapporten, Öppna jämförelser - Vård och omsorg för äldre, som Sveriges kommuner och landsting (SKL) presenterade igår. Så var det Gnosjö, Ödeshög och Malung- Sälen som hade den bästa äldrevården.

Dessa kommuner hade en solklar gemensam nämnare. De är alliansstyrda. I Gnosjö och Ödeshög är dessutom kommunstyrelsens ordförande en kristdemokrat. 

Riksdagen har beslutat att 1 januari 2010 ska det som staten, kommunerna och alla myndigheter gör vara tillgängligt för alla. Alla ska kunna få information på ett sätt som passar just dem.

Därför har sidan allavaljare.se startats. Den görs av nyhetstidningen 8sidor och Centrum för Lättläst. Sidan är politiskt obunden och vill på ett begripligt sätt presentera så mycket som möjligt om politiken, partierna och valfrågorna.

Det är på tiden att det politiska språket blir mer lättförståligt för folket i verkligheten och gör det lättare att engagera sig i debatter.

Det handlar om brukarnas upplevda kvalitet och fakta såsom väntetider och personalkontinuitet inom hemtjänsten m.m.

Man kan ha vilka politiska åsikter som helst om utfallet men rapporten talar ändå sitt tydliga språk, Umeå håller inte måttet relativt övriga kommuner i vårt land. Vi kan bättre än vad dessa siffror visar.

Oavsett vem som styr i kommunen kan vi inte acceptera dessa fakta. Nu är det socialdemokraterna som har ansvaret och frågan måste gå till dom om på vilket sätt kvaliteten ska förbättras inom Umeås äldreomsorg?

Några exempel och kommunplaceringar för Umeå (finns 290 kommuner i Sverige):

Fallskador: plats 267

Förskrivning av 10 eller mer läkemedel: plats 275

Oplanerade inläggningar på sjukhus: plats 246

Brukarnas omdöme om maten: plats 256

Vidare visar det sig att kostnaden för äldreomsorgen varierar stort mellan kommunerna. Det är i och för sig inget märkligt men har ingen koppling till högre eller mindre kvalitet i den service som erbjuds våra äldre i behov av omsorg.

Det kommer att handla om det globala klimatet och det lokala.

Vi vill alla, oavsett politisk färg, få en situation där vår förbrukning av naturens resurser håller generation efter generation och som vår jord på lång sikt kan hantera. Allt annat vore fel.

Problemet är som oftast på vilket sätt detta ska komma till stånd. Det går att ha visioner men det är svårare att i praktiken komma framåt om man inte inser i vilken omvärld vi lever i. Gemensamma tag med befintliga och framtida tekniker gör att lösningarna finns inom räckhåll.

Vilket ansvar tar jag och du i vardagen, vilket ansvar har ländernas respektive politiska ledningar för att inte tala om det ansvar som de globala bolagen har?

Jag tror att vi löser detta men det kräver uppoffringar och rejäla kraftsamlingar för att lyckas.

OECD har analyserat hur den ekonomiska återhämtningen går i världen. Det verkar som att hjulen nu börjar snurra igen.

Enligt TT skriver OECD:

"OECD ser starka tecken på tillväxt i Italien, Frankrike, Storbritannien och Kina, medan tecknen är av mer indikativ karaktär i Kanada och Tyskland. En återhämtning är helt klart synlig i USA, Japan och alla stora OECD-ekonomier och större ekonomier utanför OECD".

Vi ska väl inte ropa för högt än men det verkar som att vi nu kan börja skönja ett ljus i det ekonomiska mörkret.

Trevlig helg på er!

Socialförsäkringsutskottet har en hearing kring regelverket för de som riskerar bli utförsäkrade efter lång sjukskrivning. Har nyss talat utifrån SKL:s syn på det regelverk som ska börja gälla fr o m den 1 januari.  Nyckeln till fruktbara lösningar för den enskilde handlar om samspelet mellan arbetsgivaren, försäkringskassan, Arbetsförmedlingen oc sjukvården. Fungerar den kommer också den enskilde att vinna på detta.

Som politiker anser och tror jag att människor i de allra flesta fallen gör kloka och rationella beslut. De känner ju bäst till sina egna förutsättningar så att valen också underlättar den vardag de lever i.

Som politiker är det min skyldighet att lossa de kommunala bojorna som krampaktigt håller fast vid enögda lösningar. 

Se det som ett vallöfte!  

Jämställdhetskonferens på Folkets Hus. Umeå är en kommun som på många områden är duktig på jämställdhet. Tyvärr har inte löneutvecklingen lokalt hållit samma klass som övriga Sverige. Där finns en del att göra lokalt för det styrande partiet.

Mina tankar förs iväg till de som ofta eller alltid ser sig själva stå i ett höstmörker. De som alltid lever i ett gråmulet regn som aldrig vill ta slut. Hur hjälper vi dessa människor? Hur får vi dessa att tro på en dag när solen skiner och snön ligger vit på marken, den där härliga vinterdagen som bara är underbar?

Vi människor är ju väldigt olika i all likhet. Vi är inte bara olika utan även helt unika men samtidigt ömsesidigt beroende av varandra för att fungera. Det samhälle vi lever i ska både kunna förverkliga var och ens drömmar och visioner och samtidigt ge värme och en omfamning till de som mest har behov av det. Hur skapar vi det bäst?

Samhället är vi tillsammans och inga andra än vi kan göra något åt det. alla goda krafter måste hjälpas åt för att minska utrymmet för de krafter som strävar åt andra hållet. Människor har två sidor, onda och goda. Är vi medvetna om det kan vi också styra åt det goda hållet.

Därför håller jag på med politik för att dra mitt strå till stacken. Därför håller andra på med idrott, kultur, biståndsverksamhet, församlingsverksamhet, stödverksamheter av olika slag o.s.v.

Jag tror på individens förmåga att göra gott och att vilja gott men där finns också en sida som ibland vill ont. Varje gång man gör något gott eller säger något uppmuntrande till någon annan känns det bra i hjärtat. Man mår helt enkelt bra.

Jag har bestämt mig för att bli bättre på det denna regniga gråmulna dag.

I dagens VK kan man i varje fall läsa att Håkan Alfredson redan gett upp möjligheten till att få landstinget med på vagnen. En världsunik verksamhet riskerar nu gå Umeå och landstinget  förbi.

Ovanan att på det socialdemokratiskt styrda landstinget, under starkt vänsterpartistiskt inflytande, arbeta med externa aktörer blottläggs helt. Levi Bergström (s) som skulle se till att ordna upp i röran ser ut att inte klara av att sätta ned foten. Resultatet hotar nu att bli en katastrof. 

Det vore ett allvarligt misstag om landstinget schabblar bort den spetskompetens som byggts upp under lång tid i Umeå under Håkan Alfredsons ledning.

Min bedömning är att i morgon är sista chansen annars är det helt kört. Att inte hitta en lösning gör att vi alla blir förlorare både i praktiken för de som har behov av denna kompetens men även som stad och län i form av goodwill.

Andra steget, som genomförs fr o m 1 januari 2010, innebär att pensionärer sammantaget får sänkt skatt med mellan 2 700 och 4 300 kronor om året. Den världsomfattande ekonomiska krisen gör dock att bromsen i pensionssystemet slår till under 2010. Däremot ger den en tillfällig effekt, medan skattesänkningen är permanent.

Fler förbättringar för äldre har genomförts och ska genomföras. Bostadstilläggen har stärkts. Kvaliteten i äldreomsorgen har höjts och möjligheten finns att själv välja utförare. Fler äldre får tillgång till anpassat boende och nya trygghetsbostäder kommer till. Självklart spelar även tillskottet på 17 miljarder till kommuner och landsting stor roll för alla seniorer.

Då det i grunden handlar om medmänsklighet fortsätter arbetet att ta strid för äldres trygghet.

Detta är inledningen på den debattartikel som finns på DN-debatt idag och som bl a jag varit med och undertecknat i min nya roll på SKL.

Ca 1,1 miljon offentligt anställda finns inom kommuner och landsting i Sverige. Den nu stundande avtalsrörelsen kräver extra mycket ansvarstagande både från arbetsgivare och fackförbund.

Sveriges samlade produktion backar drygt 4 % i år. Regeringen tillför resurser som aldrig förr i historien till kommuner och landsting. Trots detta slår den globala krisen hårt mot sektorn. Det är bakgrunden till den debattartikel som skrivits idag.

Presidiet i full gång med att hantera yrkanden som ställts kring partiets valplattform.

Partifullmäktige är igång. Hägglund talar just nu.

Riksdagshuset 08.45. Möte innan partifullmäktige 10.00 på Berns.

b457  Upp 05.30. Stockholm väntar och vårt partifullmäktige. Nu flygstolen.

Stadshuset och kontorsstolen efter en trevlig lunch.

Percy Nilegård in action.  Livet bakom kulisserna avslöjas. Just nu på Idun.

På informationsdag med Norrporten. Fd simmerskan Kammerling  talar om deras miljöarbete.

Läs mer och få alla fakta i den här färska rapporten.

Läs hela artikeln här.

Det ägde rum i Stockholm och valet handlade om en plats i SKL:s förbundsstyrelses AU (arbetsutskott) samt ledamot i SKL Företags styrelse.

Det känns både ansvarsfullt och spännande. Att det dessutom innebär att vi i Norrland nu får en politisk position i SKL:s högsta ledning är strategiskt viktigt för vår region.  

”Min övertygelse är att vi kristdemokrater måste backa tillbaka politiken så att den blir mindre styrande och mer stödjande. Min uppmaning är; förbjud förbuden!".

Självklart har vi som parti en del att jobba med för att nå målet att förbjuda förbuden. Samtidigt har vi redan idag en hel arsenal av politiska sakfrågor som just leder i den riktningen.

Valfrihet och trygghet. Kan den kombinationen uppnås skapar vi ett samhälle som är nyfiket, uppmuntrande, kreativt, stödjande och respektfullt gentemot varandra.

Eftersom inga system kan hantera alla nyanser och inga lagar kan klara alla variationer som uppstår i ett samhälle måste vi även lita till människors vilja att vara varandra behjälpliga i samhället. Då måste politiken också ge det utrymmet och inte skapa regler som låser in och stänger ute.

Välkommen med på resan!

Socialdemokraterna med vänsterpartiet och miljöpartiet vid sin sida avgör idag vilken skola som ska överleva och vilken skola som ska få vara kvar. Det har inte att göra med vilken skola som är populär bland elever och föräldrar utan om ideologi och politik. Något annat kunde jag inte utläsa av intervjun i VK med socialdemokraten Margareta Rönngren tillika för- och grundskolenämndens ordförande.

Som kristdemokrat anser jag att föräldrarna är de som lägger ned skolor.

Varje elev bär med sig en summa pengar som varje elev kostar i utbildning. Den skola som eleven väljer att gå i får också den resursen som eleven för med sig. Eleven och föräldrarna avgör vilken skola som ska få denna resurs.

När antalet elever som väljer en viss skola blir så få att den till slut inte klarar av att bedriva en kvalitativ verksamhet så måste skolan läggas ned. Det innebär att föräldrarna och eleverna avgör vilken skola som klarar sig på sikt och inte politikerna.

Ett transparant system som också är enkelt att förstå och som ger tydliga spelregler.

Nu ska märkliga vänsterfasoner styra och ställa utifrån kriterier som inte har med elevers och föräldrars val att göra. Smakar illa tycker jag i varje fall.

Varje krona som tas ut i skatt av medborgarna ska användas så effektivt och ändamålsenligt som möjligt vilket också är inskrivet i kommunallagen.

Men skatt handlar också om makt. Makten över ditt och mitt liv. För varje krona som tas ut i skatt förflyttas ju makten från den som betalar skatt till de politiker som styr och ställer. Ju högre skatt ju mer politisk makt över din och min vardag.

Därför är det så viktigt att hålla nere skattetrycket, att hela tiden bevaka att varje skattekrona används rätt och effektivt. Ju mer makt individen har över sina surt förvärvade slantar desto mindre beroende är individen av att belasta bidragssystem och andra skattefinansierade verksamheter.

Det innebär i sin tur att politiken kan fokusera på det som är det viktigaste att fokusera på i en välfärdsstat och att invånarna får ökad frihet att själva vid köksborden bestämma mer över sin egen tillvaro.

Jag som politiker vill öka den enskildes möjligheter att själv bestämma och därmed minska min egen makt. Jag vill ha ditt mandat att fokusera på det jag anser en politiker ska fokusera på och inte lägga mig i dina val.

Skatt är makt och frågan är hur mycket makt du är villig att ge din eller dina politiker?

Nu föreslår den röd-gröna vänsterkartellen att det ska bli dyrare att arbeta, dyrare för företagen att anställa folk och högre ersättningar för att inte arbeta. Den ekvationen har prövats av vänsterkartellen många gånger tidigare och den har misslyckats.

När nu den globala krisen går mot sitt slut kommer efterfrågan på svenska produkter att ta fart igen. Att i detta läge föreslå en politik som motverkar arbete och gynnar de som inte arbetar är ett direkt slag mot välfärden.