Jag undrar vad som hänt med vårt samhälle under de senaste 30 åren? Tidigare upplevde jag att man fattade beslut med åtminstone ett litet mått av kärlek som grund till beslutet. Dagens politik och dagens samhälle har däremot i snabb takt vandrat mot kärlekens motpol Girighet och alla politiska beslut går i den riktningen.

Vad menar jag då med detta?

Enligt mitt sätt att se på saker så finns det 2 bevekelsegrunder Kärlek och Girighet vilka är varandras direkta motpoler. Ur kärlek kommer egenskaper som gör att jag altid sätter andras behov före mina egna, emedan girigheten snarare sätter egot och mig själv främst.

Om ni delar mitt synsätt så är det ganska lätt att se att dagens samhälle är mycket mer ego centrerat än det vi levde i på 60 – 90 – talet. Alla beslut och allt tänkande fattas med den enskilda individens välbefinnande  i centrum, snarare än kollektivets välbefinnande. Jag är övertygad om att det är just därför som pensionärer ska betala mer skatt än de som arbetar, sjukskrivna ska tvingas in i arbete och så vidare, listan kan göras hur lång som helst.

Jag tror det är dags att stanna upp och begrunda om denna väg verkligen lett till ett bättre samhälle? eller om det snarare är så att vi skapat ett samhälle med mer utanförskap, fler som sitter hemma i all ensamhet utan chanser till vare sig arbete eller social gemenskap.

Ha en bra dag och kom alltid ihåg att ”hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut ni fattar i dag.”