Vart har alla framtidsvisioner tagit vägen?

Vad har den tiden tagit vägen?

Tiden där man när man spanade in i framtiden såg saker som flygande bilar? Tiden när framtiden inrymde allt och ingenting var omöjligt, tiden där ”the sky is the limit”?

Det verkar som vi i vår del av världen numera är helt i avsaknad av sådana visioner. Det finns inte längre människor som vågar ta ut svängarna, tänka annorlunda, tänka STORT.

Alla planer, där ingenting är omöjligt lyser med sin frånvaro och vi verkar alla leva förnöjda med det vi har, och det vi uppnått.

Politik har börjat handla om små saker, vi debatterar de små sakerna i stället för de stora.

Hur ska man annars förklara varför jobb flyter ut ur Sverige i en stadig ström? 

Varför Norrlands inland avfolkas?

Varför köper vi utan att argumentera och ifrågasätta argumenten att Sverige och Norrland ligger för långt från marknaderna?

Som ni märker ställer jag en massa frågor, men inte bara till andra, nej, jag ställer samma kritiska frågor till mig själv.

Vad finns det som säger att Sverige inte skulle kunna göra samma resa som Malaysia om vi bara bestämde oss för att göra resan?

Ingenting egentligen! Allt vi behöver är att våga ha visioner, se framtiden an och planera därefter. Planera för tillväxt och utveckling.

I Malaysia har man sedan 1970 ökat befolkningen från ca 10 miljoner till 30 miljoner invånare 2014. Man har under denna tid via visionerna uppmålade och beskrivna av sin forne premiärminister Tun Dr. Mahathir Mohamad, på 50 år gått från att vara ett fattigt underutvecklat land, fram till en position som ett modernt fullt utvecklat industriland.

Visionerna hos en man, framsyntheten, envisheten och förmågan att omsätta visionerna i planering och praktisk handling, har på ett sätt som i mångt och mycket saknar motstycke förvandlat och utvecklat nationen.

Under hans tid vid makten har det tillskapats nya städer, ny infrastruktur i form av vägar, järnvägar, hamnar och flygplatser. Och framför allt så har man lockat till sig mycket ny industri under hela processen.

Kanske har vi något att lära från ett sådant exempel?

Det finns absolut inget som säger att te.x Åsele eller Dorotea om 40 till 50 år skulle kunna vara välmående miljonstäder!

Många av er skulle säkert säga att nu har Anders gått och blivit helt tokig.

Jag vill snarare hävda att jag inte alls drabbats av stora snurren. Allt som behövs för att detta ska bli möjligt är visioner, STORA VISIONER och därefter god planering som går hand i hand med visionerna. Gör vi detta finns det inget som säger att vi kommer att misslyckas, snarare tvärt om.

Måhända kommer vi inte att få uppleva ett samhälle med flygande bilar, men dock något åt det hållet.

”The sky will truly be the limit” med ett visionärt tänkande.

Jag tror dessutom att optimismen om vad framtiden har i sitt sköte skulle komma tillbaka. Att vi alla skulle kunna leva gladare och lyckligare, vara nyfiknare på vilka utmaningar livet innehåller för just mig. Allt detta helt enkelt därför att vi tillåter oss att ha drömmar och visioner. Att just dessa drömmar och visioner, likt Tun Mahathir, kommer att bära oss in i framtiden.

Med ett visionärt tänkande blir det omöjliga med ens möjligt. Inget blir för stort eller för svårt ty det enda vi behöver göra är att lösa problemen som uppstår och kommer i vår väg i vår strävan efter att uppfylla visionen och drömmen.

Det är därför inte för inte som mitt motto i livet är:

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut du fattar idag”.

Ha en visionär och insiktsfull dag därute alla!