Den minnesgode läsaren av min blogg vet att jag har ett mångårigt förflutet i den internationella bankvärlden. Just därför, och med hjälp av mina samlade erfarenheter och kunskaper anser jag därför att bank och finansvärlden nu nått ett läge där vi som land inte har något annat val än att gå in och upprätta striktare regelverk för dess aktörer.

I samband med valutakriserna på 90-talet när George Soros knäckte många av världens valutor, hade jag förmånen att äta middag med honom. I samband med denna middag, där vi som deltog var en blandning av finansfolk och journalister, fick han frågan om vad han ansåg behövde göras med valuta marknaden.

George Soros svar kom både snabbt,rappt och konkret. Vad han sa var återreglera valutamarknaderna snarast och återinför de fasta växelkurserna.

När han fick frågan varför han, av alla som ju de facto var den ledande spekulatören hade den ståndpunkten förklarade han för alla närvarande att de enda som tjänar på en avreglerad valutamarknad med flytande växelkurser är de aktörer som handlar med valuta. När han utvecklade svaret ännu mer konstaterade han att valuta handel och spekulation är dåligt för alla andra inblandade än de som handlar med, och spekulerar i valuta. Han upplyste om att det är kontraproduktivt för både ländernas centralbanker och för ländernas medborgare att tillåta sin valuta att flyta fritt. Detta eftersom centralbankerna runt världen alltid måste försvara sin valuta och en dag köpa tillbaka all valuta som går ut ur landet.

Bankerna av idag ägnar sig åt just denna typ av spekulation, både i valuta men även genom att handla med optioner, terminer och andra instrument på vilka de tjänar ofantliga summor.

Kortfattat kan man säga att bankerna för länge sedan slutade med att erbjuda sina kunder den produkt som bäst motsvarar kundens behov. I stället erbjuder man de produkter som är bäst för banken, och på vilka man som bank tjänar mest pengar. 

Jag ska därför kortfattat beskriva hur bankväsendet startade och vad som hänt efter avregleringen av bank och finans marknaderna.

Historiskt så tillkom banker för att hjälpa människor att förvara sina pengar. Samtidigt kunde dessa banker genom att låna in pengar från många även låna ut pengar till andra. Således hade man ett system där den som lånade in pengar i banken fick ränta på sina insatta medel och det som lånade betalade ränta på sina lån. Utlånings räntan var alltid högre än inlånings räntan och på detta sätt finansierade banken sin verksamhet och sina kostnader.

Sedan hade vi obligationer där staten i regel var låntagare och garanterade spararnas räntor. Man skapade Aktiebolag där aktiens värde bestämdes av företagets substansvärde, dvs. tillgångar minus skulder. Detta värde delades sedan med det totala antalet aktier för att fastställa aktiens värde. I stället för ränta fick sedan aktieägarna utdelning på sina aktier.

Så länge bank och finansmarknaderna var strikt reglerade i fråga om vad de fick och inte fick göra fungerade därför denna modell riktigt bra och aktiernas samlade värde speglade på ett bra sätt företagets totala värde.

I början av avregleringen, och till och med innan densamma ville sedan banker och andra skapa optioner och senare terminer ställda mot aktier. Anledningen till dessa instrument var att möjliggöra för stora investerare såsom pensionsfonder och andra att göra förändringar i sin portfölj utan att nödvändigtvis sälja av eller köpa på sig stora mängder aktier. Allt detta tilläts därför att sådana stora köp eller försäljningar på ett icke önskvärt sätt skulle drabba aktiens pris uppåt eller neråt. Instrumenten tilläts och infördes för att skydda de mindre aktieägarna från oönskade svängningar i aktiekursen.

Man ska dessutom veta att dessa instrument bara utgjorde några få promille av värdet i de stora institutionernas totala investeringsportföljer.

Sedan kom avregleringens tidevarv och det är i samband med detta som vansinnet inleds. Människan är ju som bekant girig, och bankerna och dess ägare är om möjligt ännu girigare.

Nedan följer några av de saker som jag tycker gått snett:

• Aktiekurserna har inte längre något att göra med ett företags verkliga värde! I stället för att nöja sig med värdetillväxt och utdelning spekuleras i stället i ett företags framtida vinster och aktiekurserna innehåller stora mängder luft.
• Optioner och terminer säljs idag till privat personer och allt som oftast i proportioner som motsvarar en stor del av spararen/investerarens totala förmögenhet.
• Räntemarknaden som vi kände den är satt ur spel då skillnaden mellan in och utlånings räntor är för stor. Dvs. bankernas marginal och vinst på räntegapet är för stor.
• Valuta handeln har helt spårat ur, det enda den gör är att skada länders ekonomi, dessutom har den fråntagit länderna och dess regeringar kontrollen av sin egen valuta, kontrollen över valutakurserna ligger sedan länge hos marknadens aktörer.
• Även handeln med fonder är helt urspårad, bankerna tjänar pengar i flera led på spararnas pengar.

Listan skulle kunna göras hur lång som helst men jag nöjer mig med detta så länge,

Vad alla sedan bör känna till är att med aktiehandel är det aktieägarna och företagen som vinner, detsamma gäller inlånings räntor och obligationer där långivarna är vinnare.

Handel med optioner och terminer däremot är handel med instrument som är helt byggda på luft. Den framtida utveckling av den aktie och/eller det index som instrumenten är ställda emot och byggda på är vad som sedan styr om spekulanten tjänar pengar eller inte på instrumentet. Bland spekulanterna i sådana instrument finns lika många förlorare som det finns vinnare, bankerna tar således ingen marknads risk. I slutändan är det ändå bankerna och de finansiella institutionerna som är de stora vinnarna. Anledningen är att alla sådana instrument behöver en ”market maker” dvs. någon som ställer ut instrumentet. Dessa ”market maker’s” är undantagslöst banker och institutioner som för sitt arbete tar enormt mycket betalt, därför blir dessa är de enda egentliga vinnarna på denna handel.

Innan du lägger dina sparpengar i fonder tycker jag att du ska veta att den som förvaltar fonden, dvs. oftast banker och stora finansiella institutioner tjänar minst 10% årligen på dina insatta sparpengar. Ofta tjänar de betydligt mer och runt 15 – 20% på förvaltat kapital är inte någon ovanlig nivå.

Hur detta går till ska jag förklara nedan!

Det är inte lätt för den enskilda individen att se hur mycket förvaltaren tjänar då det är en myriad av avgifter och annat som för den oinvigde är svåra eller näst intill omöjliga att koppla ihop. jag ska dock göra ett försök.

Till att börja med har alla fonder en årlig förvaltningsavgift på någonstans mellan 0.25 – 2.5%. Vanligast är i häradet 1.5% avgift årligen på det förvaltade kapitalet. Många fonder har dessutom insättnings och uttagsavgifter. Dessutom finns fonder som debiterar en avgift om de förvaltar kapitalet bättre än det index de jämför sig med. Så långt är det helt i sin ordning, men det som sedan händer är inte speciellt ärligt gentemot fondens andelsägare.

Alla fonder måste ha sitt innehav av värdepapper placerat på ett depåkonto. Depåkontona ligger alltid hos en aktör som fått Finansinspektionens tillstånd att bedriva handel med värdepapper. För fondförvaltarna och bankerna är detta separata avdelningar inom samma företag. Den som tillhandahåller depåkontot tjänar både depåavgifter samt courtage (avgift på köp eller försäljning av värdepapper). Både depåavgifter och courtage avgifter är osynliga för fondandelsägarna i och med att de tas ut innan man redovisar fondens resultat. Lägg sedan till detta de flesta fondförvaltare är helt ”skrupelfria” och handlar helt i onödan inom fonden bara för att skapa större courtage intäkter för den egna koncernen.

Dessutom är det inte ovanligt i branchen med s.k. courtage splittar vanligtvis 70/30 där fondförvaltaren får 30% av alla courtage intäkter av förvaltaren, detta som betalning för att de valt just dem som värdepappers institut. Dessa pengar går inte till fondandels ägarna utan rakt in på fondförvaltarens konto,

Vi kan därför med rätta säga att bankerna och fondförvaltarna för sina sparare bakom ljuset och ser till att roffa åt sig oproportionerligt stora intäkter på spararnas bekostnad.

Det är genom dessa akter och handlingar som bankerna, och de som jobbar med denna handel, sedan kan belöna sig själva som privatpersoner med höga löner och astronomiska bonusar.

Jag säger därför att vi det är hög tid att vi sätter ner foten och återreglerar bank och finans marknaderna. En reglering är nödvändig för att kunna garantera att vinsterna kommer bankernas kunder tillgodo, inte bankens ägare. Dessutom kan vi med strikt reglering få bukt med problemen vad gäller valutahandel och annan handel med instrument som bara tjänar pengar åt bankerna. 

Dessutom bör Sverige jobba för att alla länder ånyo ska reglera sina valutor och binda dem samman med fasta växelkurser. Detta tjänar alla utom valutahandlarna på, dessutom får ländernas regeringar tillbaka kontrollen över sin egen valuta med en sådan reform.