Allt sedan avregleringen av taxi näringen, och den begränsning som tidigare rådde i frågan om antal taxi tillstånd per ort, har vi sett hur branschen stött på det ena problemet efter det andra.

Ständigt kommer rapporter om hur chaufförerna kör under slavliknande förhållanden, ofta med arbetsdagar på 10-12 timmar, dessutom arbetar de ofta 6-7 dagar i veckan, och detta till trots har de svårt att komma upp till en månadslön på 20.000 kr före skatt. Vi kan dessutom med jämna mellanrum läsa hur mindre seriösa taxiföretag lurar framförallt inkommande turister med oskäliga taxor.

Jag tror att fler med mig med blotta ögat kan skönja att branschen är på dekis och att något är fel.

Där vi tidigare kunde se stolta välklädda service inriktade chaufförer, framförande rena välputsade och skadefria fordon, ser vi idag en yrkesgrupp som många gånger är slafsigt klädda (låt mig säga att det fortfarande finns många som är en prydnad för kåren), köra bristfälligt tvättade fordon, inte ofta utan både bucklor och lackskador runt bilen.

Med blotta ögat går det se att yrkesstoltheten är som bortblåst!

Motivet i samband med avregleringen var precis som för alla andra avregleringar att detta skulle leda till bättre villkor och lägre priser för konsumenterna. Inget av detta har inträffat, det enda avregleringen lett till är horribla arbetsvillkor för chaufförerna, dålig lönsamhet för åkeri ägarna, och en allmän kris för hela branschen.

Förutom detta ser vi en utveckling mot större och mer oligopol liknande beställnings centraler som i hög grad helt sätter den lokala konkurrensen ur spel. Dessa beställnings centraler blir sedan så mäktiga att de kan pressa de redan pressade åkarna att acceptera ännu sämre villkor. Accepterar man inte blir man utslängd och får inga körningar.

Det är därför hög tid för våra beslutsfattare att ta tag i problemet. Till att börja med bör man erkänna att det var helt fel att avreglera taxi branschen, för att därefter införa ett reglemente som kan rätta till de uppkomna problemen och återge branschen sin forna status. 

Några av beståndsdelarna som jag vill se i en sådan reglering listar jag därför nedan:

• Fastställ en kvotfaktor på hur många taxitillstånd det ska finnas per 1.000 invånare inom ett geografiskt område.
• Inför krav på fasta grund löner som är i nivå med övriga jämförbara yrkeskategorier för chaufförer och övriga anställda. Vill företagen sedan ha en del rörlig inkomst ska detta vara ok så länge det inte påverkar den fasta lönen. 
• Inför ett max tak för taxorna, dvs. maximerad kilometer avgift, maximerad avgift för tidsfaktorn, maximerad framkörningsavgift etc.
• Inför stopplagstiftning som innebär att taxi tillstånd inte går att sälja. När en företagare vill lämna branschen ska tillståndet alltid återlämnas till utfärdaren för att sedan delas ut till näste företagare i kö. Undantaget bör vara om en företagare inom familjen väljer att generationsskifta sitt företag och driva det vidare.
• Begränsa antalet taxitillstånd per näringsidkare.
• Sätt ett maxtak på hur många bilar som får vara anslutna till varje beställnings central, samt begränsa hur många beställnings centraler en och samma näringsidkare får äga och kontrollera. Denna lagstiftning ska gälla för ägaren och alla som är denne närstående.
• Inför kör och vilotids regler samstämmiga med det regelverk som gäller för den tunga trafiken. Detta för att hindra trötta chaufförer som självfallet utgör en större risk.
• Inför krav om ett Yrkeskompetensbevis precis som för resten av yrkesförar kåren.

Med dessa mina förslag är jag 100% säker på att vi på kort tid kommer att lösa problemen inom taxi branschen och att vi kort därefter på nytt kommer att få uppleva stolta välklädda chaufförer som med stil och artighet framför vältvättade och välputsade fordon, allt till glädje för både kund, chaufför och näringsidkarna inom taxibranschen.