Under sin dag i Almedalen i går så presenterade Miljöpartiet ett förslag till införande av koldioxid skatt för flyget, något som självklart kommer att leda till höjda biljettpriser. 

I sin blogg den 28 juni kallade Lennart Holmlund Miljöpartiet för ett hot mot Norrland. Han är långt ifrån ensam i sin kritik om effekterna av en eventuell koldioxid skatt för flyget. Många är de som tycker att en sådan skatt är vansinne, och ett hot mot snabbt resande.

Jag är inte Miljöpartist men tycker ändå att vi bör ställa fakta mot varandra innan vi tycker till i en fråga, något jag själv alltid försöker att göra det så långt det är möjligt.

Gör man det, tror jag att de flesta, om de är helt ärliga mot sig själva och tittar på frågan utan att ha partiglasögonen på sig, inser att det är både orimligt, och i högsta grad orättvist, att ett transportsätt är helt befriat från koldioxid skatt emedan de övriga beskattas rätt hårt.

Det är just denna särbehandling för flyget som gör att det idag är billigare att flyga från Umeå till Stockholm än att sätta sig på bussen eller tåget. Bilen som transportmedel kan vi nästan glömma i sammanhanget då denna undantagslöst blir dyrare än de övriga alternativen om vi bara tittar på prisaspekten.

Det är just denna särbehandling för flyget som gjort att många bussbolag tvingats lägga ner sina linjer. Problemet för deras resenärer är och har aldrig varit restidens längd, snarare resans pris. När en flygbiljett Umeå – Stockholm blir billigare än motsvarande bussbiljett då väljer resenärerna flyget med nedläggning av olönsamma busslinjer som en direkt följd av den snedvridna konkurrensen.

Vad vi aldrig kommer att kunna argumentera emot, oavsett vart vi står i frågan om koldioxid skatt för flyget, är det faktum att den enskilt största faktorn till hur människor väljer att resa är priset. Först därefter kommer faktorer som restidens längd och bekvämlighet.

Att då med sådan kunskap i bagaget ge ett transportmedel ekonomiska fördelar jämfört med de övriga är både högst orättvist och snedställer dessutom tveklöst konkurrensen på området persontransporter. 

Nedläggningen av busslinjer har dessutom inneburit att många norrlänningar numera inte kan välja något annat transportsätt än bilen för att ta sig till och ifrån jobbet, detta i och med att bussen de tidigare åkte med numera är nedlagd.

En annan effekt av denna skattebefrielse är att många Norrländska arbetstillfällen försvunnit i och med att buss och tågtrafiken minskat på bekostnad av flyget. Färre bussar och tåg innebär färre arbetstillfällen för de som arbetar inom dessa transportslag.

Samma sak för tåget, varför ska tågresor som i de allra flesta fall tar fler passagerare än flyget och dessutom är klimat smartare beskattas, medan flygresan inte ska beskattas?

Kan någon ge mig ett rimligt och framför allt hållbart svar på den frågan?

Min slutsats är således att endera inför vi koldioxid skatt för flyget, alternativt att vi plockar bort densamma för buss och tåg.

Det är viktigt för konkurrensen att alla transportslag konkurrerar på samma villkor! Det minsta vi kan kräva i ett demokratiskt samhälle är just jämställd konkurrens. 

Låt sedan resenärerna själva vara med och bestämma vilket färdsätt de ska välja i samband med sin resa.

Jag tror, olikt Lennart och andra, att ett införande av koldioxid skatt för flyget har liten eller ingen inverkan på Norrlands utveckling som region.

Hur utvecklingen kommer att te sig i Norrland beror mer på hur transportlösningarna med tillhörande pris och tidsaspekt för det man producerar här ser ut, än hur dyrt det är att flyga in företagsledare och annan personal till de företag som finns i regionen. 

En koldioxid skatt för flyget kanske till och med på sikt innebär att fler företag placerar sina chefer i Norrland och Umeå i stället för i Stockholm.

En annan effekt skulle kunna bli att fler flygbolag kommer att flyga direkt på Umeå från utlandet utan att först landa i Stockholm. Skulle så bli fallet vinner både Umeå och miljön på införande av en koldioxid skatt för flyget.

Precis som min rubrik säger så ligger det fulla och odelade ansvaret till att situationen för alla de som arbetar inom kollektivtrafiken ser ut som den gör på våra politiker.

Innan jag kommer med mitt inlägg i debatten vill jag därför först belysa några viktiga fakta gällande hur kollektivtrafiken fungerar.

Kollektivtrafik är som bekant det samlingsnamn som vi använder för all den av samhället upphandlade trafik som bedrivs med buss, tåg, spårvagn, tunnelbana och i vissa delar av landet även med båt trafik.

För er som inte är bekanta med arbetsvillkoren för de som jobbar inom kollektivtrafiken kan det därför vara bra att förenklat känna till hur villkoren ser ut, och hur dessa villkor sedan påverkar den dagliga situationen för alla de som arbetar inom kollektivtrafiken.

Till att börja med är behovet av, och belastningen i kollektivtrafiken störst under de tider på dygnet när flest människor reser och nyttjar den. Behoven är således störst på morgonen och på eftermiddagen/kvällen. Det är därför helt naturligt att personalbehovet är störst under de tider när belastningen är som störst.

Arbetsgivarna har således störst personalbehov under 2 – 4 morgontimmar. Samma behov återkommer sedan under 2 -4 eftermiddags och kvällstimmar. Dessutom finns det på de flesta ställen ett utökat personalbehov i samband med all den veckopendling som sker på fredags och söndags eftermiddagar och kvällar.

Verkligheten för många anställda inom kollektivtrafiken är därför att man först arbetar några timmar under tidig morgon, för att sedan ha flera timmars obetald eller delbetald rast under dagen. Delbetalning innebär att man bara har lön för 15 minuter av varje timme som man har rast. Därefter arbetar man på nytt under några timmar på eftermiddagen och kvällen.

Effekten av detta blir därför inte sällan att man som anställd inom kollektivtrafiken är borta från sitt hem under låt säga 10 – 11 timmar per arbetsdag för att arbeta, men att man trots denna långa arbetsdag och bortavaro från hemmet knappt får ihop tid nog för en heltidslön, dvs 8 timmar betald tid per arbetsdag.

Till saken hör dessutom att stor del av arbetstiden ligger under tider som av de allra flesta ses som obekväm arbetstid.

Så till mitt inlägg i debatten vill jag därför anföra följande.

För ett tag sedan utbröt en konflikt i Skåne, en konflikt där facket och arbetsgivaren var oense om hur avtals och anställningsvillkoren för de anställda inom tågtrafiken i Öresund skulle utformas.

Vad jag reagerade starkast emot under konflikten var att arbetsgivarsidan ensidigt i rapporteringen och nyhetsflödet framställdes som syndabock. Detta alldeles speciellt när det inte är arbetsgivarsidan som skapat spelreglerna för hur kollektivtrafik ska bedrivas i vårt land.

Ansvaret till att situationen ser ut som den gör för alla de 1.000-tals arbetstagare som arbetar inom kollektivtrafiken ligger inte på arbetsgivarna, dvs. leverantörerna/operatörerna som utför själva trafiken via tilldelade uppdrag.

Ansvaret ligger i stället till fullo, och helt odelat på alla de politiker som sett till att upphandlingarna av kollektivtrafik ser ut som de gör.

När de Regionala trafikmyndigheterna, som för övrigt är helt politiskt styrda, hela tiden strävar efter att få samma, eller helst utökad kollektivtrafik till ett allt lägre pris kan resultatet inte bli annat än sämre anställningsvillkor, fler timanställningar och fler delade turer för de som arbetar inom kollektivtrafiken.

Upphandlande myndigheterna påför dessutom hela tiden egna, många gånger helt specifika särkrav på hur fordonen ska vara byggda och utrustade, särkrav som kraftigt fördyrar inköpskostnaderna för de fordon operatörerna sedan ska använda för att utföra den tilldelade trafiken, och detta utan att man är villiga att betala för de fördyringar man själva tillskapat genom dessa särkrav.

Särkraven leder dessutom till att fordonen inte, utan både dyra och omfattande ombyggnationer kan flyttas mellan olika trafikområden då alla har sina egna specifika särkrav. Även detta leder till fördyringar för de leverantörer och operatörer som ska utföra trafiken.

Leverantörerna/operatörerna inom kollektivtrafiken är precis som gemene man inga trollkonstnärer!

Det är därför helt absurt att våra politiker, som liksom vi övriga medborgare, lever i en verklighet där alla kostnader konstant stiger, ändå har mage nog att kräva sänkta eller frysta kostnader för kollektivtrafiken, och samtidigt blunda för det faktum att dessa besparingar måste tas igen på något område.

Att våra politiker i en verklighet där fordonen blir dyrare i inköp, likväl som det faktum att kostnader för drivmedel, löner, underhåll och drift även de ökar, samtidigt hela tiden kräver billigare och bättre kollektivtrafik rimmar illa.

Man behöver inte vara Professor i vara sig matematik eller ekonomi för att inse att en sådan ekvation inte går ihop.Varje sunt tänkande människa inser att man då tvingas spara någonstans om man vill få ekvationen att gå ihop.

Dock verkar denna insikt och verklighetsuppfattning helt saknas bland våra folkvalda politiker och deras tjänstemän.

När verkligheten ser ut som man gör är det därför inte underligt att leverantörerna/operatörerna försöker spara på ett av de få områden där de har chans att spara för att få ekvationen att gå ihop.

I sin strävan att tillmötesgå politikernas och de upphandlande myndigheternas krav och önskemål om frysta eller sänkta priser för kollektivtrafiken törs jag lova att alla leverantörer/operatörer sedan länge optimerat sin verksamhet och sparat på alla områden där det går att spara.

Man har redan sedan tidigare sett till att effektivisera och spara allt som går att spara vad gäller service, underhåll och övriga kostnader för att kunna överleva på en pressad marknad. Därför har man nu nått vägs ände och det finns nu inget annat område att spara på än genom att se över personalkostnaderna.

De företag som i vårt land bedriver upphandlad kollektivtrafik pressas hela tiden av de politiska etablissemanget till sänkta eller frysta priser. Skulle man lägga anbud som motsvarar de nivåer som behövs för att kunna nå lönsamhet och samtidigt ha en personalpolitik där alla anställda kan erbjudas fasta heltidstjänster skulle detta resultera i att man förlorar alla upphandlingar och således blir utan uppdrag. Resultatet blir att man får lägga sin verksamhet.

Uppdraget går nästan undantagslöst till den leverantör/operatör som lämnar det lägsta priset och samtidigt uppfyller alla de övriga krav och villkor som ställs i upphandlingen. Resultatet kan därför inte bli annat än att den som vinner måste se över sina personalkostnader för att överleva.

För arbetstagarna leder sådana upphandlingar därför sällan eller aldrig till några förbättringar vad gäller arbetstider eller arbetsvillkor. Blir det förändringar är dessa nästan undantagslöst till det sämre och beror i sin tur på det jag beskrivit ovan.

Då ansvaret till fullo ligger på våra politiker för att anställningsförhållandena ser ut som de gör inom kollektivtrafiken är det bara våra politiker som kan förändra dem till det bättre.

Att ändra på, och förbättra arbetsvillkoren för alla anställda inom kollektivtrafiken är mycket lätt för våra politiker. Allt man behöver göra är att redan i anbuds och upphandlings underlagen skriva in krav om hur anställningsformer och villkor ska se ut för alla de som sedan ska arbeta med att utföra trafiken.

Självklart skulle sådana krav leda till att anbudsbeloppen blir högre, och att trafiken dyrare. Vad man åstadkommer är dock att som politiskt folkvald ta det fulla ansvaret för att arbetstagarna inom kollektivtrafiken har likställda arbetsvillkor med arbetsmarknaden i stort. Åtgärder som dessa skulle leda till att ingen leverantör/operatör är inne och petar i arbetsrätten och ensidigt försöker spara på personalkostnader därför att man är tvingad till sådana åtgärder för att överleva. Får leverantörerna av kollektivtrafiktjänster fullt ut kompensation för att kunna erbjuda schysta anställningsvillkor är jag helt säker på att man undantagslöst kommer att göra detsamma. 

Jag är därför mycket förvånad över varför våra politiker i allmänhet, och Miljöpartiet i synnerhet, inte redan sett till att ställa sådana avtalskrav?