Nu har det gått ytterligare ett dygn sedan valet och jag hoppas att valresultatet hunnit sjunka in hos de allra flesta, och framför allt hos de politiker som nu kommer att sitta i Sveriges Riksdag.

Det uppkomna politiska läget med SD som tredje största parti med 13% av rösterna bland Sveriges befolkning måste nu tas på allvar, och allt annat än breda politiska lösningar vore förödande.

Det är precis som jag sa i min analys igår, dags att vi kastar ut den gamla förlegade blockpolitiken och försöker driva politiken på ett annorlunda sätt, inte minst det uppkomna parlamentariska läget kräver detta, och det är som läget ser ut nu enda vägen framåt.

Alla politiker som säger sig vara ansvarsfulla och inte vill samarbeta med SD måste i sådana fall ta sitt förnuft till fånga och jobba tillsammans för Sveriges framtid. Vad Sverige behöver är breda, starka politiska lösningar.

Hur en regering ska se ut är skrivet i stjärnorna men den naturliga lösningen är kanske att vi försöker med en minoritets regering, som i de olika frågorna får söka stöd hos övriga partier för sin politik.

I vilket fall måste den regering som tar över återskapa den sociala tryggheten och tilltron till de sociala trygghetssystemen om vi vill försöka vinna tillbaka de flesta av de som i detta val röstade på SD.

Således måste vi skapa en stark offentlig sektor, offentligt ägd, skattefinansierad, driven av behov, inte av vinst intresse.

• Sjukförsäkringen och A-kassan måste återställas och börja fungera som tidigare.
• Utanförskapet måste minska.
• Klyftorna mellan rika och fattiga måste minska.
• Skolan bör återföras till staten, med staten som huvudman för alla skolor.
• Arbetslösheten måste minskas genom ett utbrett användande av YA utbildningar om än i statlig regi via AMS.
• Fler bostäder måste byggas.
• Det behövs en politik som gör hela Sverige levande, stad likväl som landsbygd.

Det är helt enkelt så att vi måste ge svenska folket sin grundtrygghet tillbaka om vi vill se ett annat utfall i nästkommande val.

Dagens situation är ett kvitto på att grundtryggheten fattas i det svenska samhället. Därför måste alla inblandade politiker ha modet att erkänna att vissa av de politiska beslut som tagits varit fel, därefter göra om, och göra rätt. Borta är den tid när man som politiker drivs av prestige snarare än av sunt förnuft.

Dagens utbredda girighet måste botas, och ersättas med kärlek. Vägen till ett bättre Sverige kallas kärlek och solidaritet. Bara en politik som bygger på kärlek kan leda Sverige framåt.