I eftermälet av valet blir det med ens ganska glasklart att den enda som tagit sitt ansvar bland Allians partiernas företrädare är Fredrik Reinfeldt, övriga partiledare i Allianspartierna uppträder som dåliga förlorare och sviker sina väljare, ”big time”.

Inom politiken finns det liksom inom idrotten, både vinnare och förlorare. I valet visade svenska folket med önskvärd tydlighet att de nu vill se en annan sorts politik än den som förts de sista 8 åren.

Detta insåg Reinfeldt och valde därför att snabbt lämna in sin avskedsansökan som utlovat, han tog sedan, som jag ser det, sitt ansvar och valde även att avgå som Moderat partiledare. Sannolikt för att inte stå i vägen för den block överskridande politik och de överenskommelser som nu behövs för att lotsa Sverige genom den kommande mandatperioden.

Att då som Annie Lööf och Jan Björklund kategoriskt säga nej till konstruktiva samtal med Socialdemokraterna utan att först sätta sig ner vid samma bord och förhandla om hur politiken ska se ut de kommande 4 åren är inget annat än ett svek mot de egna väljarna, och en tydlig signal till det svenska folket att deras egna prestige och egoism väger tyngre än svenska folkets vilja.

Jag är fullkomligt övertygad om att flertalet av deras väljare tycker som mig och gärna ser att de sätter sig ner och förhandlar.

Deras uppträdande visar med all önskvärd tydlighet att riktigheten i mitt tidigare påstående om att många av framför allt Alliansens politiker, är ”politiska broilers” är sant. Vad jag tidigare påstått är att dessa bara jobbar för sitt eget bästa, detta utan att ta hänsyn till vad som är bra för Sverige och Sveriges befolkning.

Snacka om dåliga förlorare!

Deras inställning visar att den personliga prestigen går före allt annat, kort sagt kan man säga att de uppvisar egoism av sällan tidigare skådat slag.

I bibeln likväl som i andra böcker står det att man ska sätta andras intresse högre än sina egna, i detta fall svenska folkets intresse, denna egenskap och insikt verkar helt saknas hos dessa 2 partiledare.

Det är dags att Lööf och Björklund slutar bete sig som barn och dåliga förlorare, och i stället visar att de tar det ansvar för Sverige som de tidigare påstått sig göra.

Ansvar för Sverige tar de först genom att sätta sig ner och förhandla med den vinnande sidans politiker om saken. Hur förhandlingarna sedan slutar, och om de blir framgångsrika eller inte betyder mindre än den positiva signal man sänder till svenska folket genom att sätta sig ner och prata om saken.

Jag lovade i ett tidigare inlägg att återkomma om mitt engagemang i politiken, och då framför allt i den lokala Umeå politiken.

Tiden är inne, och läget i Sverige sådant att jag nu nått tidpunkten där jag inte längre kan vara stilla sittande, och på avstånd betrakta de politiska beslut som fattats. Jag har därför engagerat mig Socialdemokraterna, och kommer via vår lokala S-förening på Ersboda att jobba för en politik för hela Umeås bästa.

De frågor jag brinner för spänner över hela det politiska spektrat av frågor, även om det finns några frågor jag brinner extra mycket för.

Dessa frågor är:

• Umeås miljö på alla olika plan, och specifikt hur trafiken ska ledas i centrumkärnan.
• Skolan och hur skolpolitiken i Umeå ska utformas och drivas.
• Nya Resecentrums placering (anser att tanken att bygga det vid Umeå C är fel).
• Byggande av nya bostäder, framför allt bostadsrätter via Bostadens försorg.
• Alla människors lika värde, och vikten av att på ett naturligt och bra sätt integrera alla invandrare i Umeå, i arbete likväl som fritidsaktiviteter.
• Hur kommunala service funktioner ska drivas. På detta område har jag min uppfattning klar och tycker att all kommunal service ska drivas av kommunen i egen regi.
• Stadsdelen Ersboda’s utveckling, och tillskapandet av en Bazar i närheten av Ersboda Handelsområde.
• Avskaffandet av hyror för idrottsanläggningar för all ungdomsidrott.

Dessa är några av de frågor där jag ämnar göra skillnad och vara med och påverka, men som sagt ovan, ingen fråga är för stor eller för liten för att förtjäna min uppmärksamhet.

Så kära följare av min blogg, startskottet har gått, och från och med nu kommer ni att se mer av mig i Umeå politiken.

Nu har det gått ytterligare ett dygn sedan valet och jag hoppas att valresultatet hunnit sjunka in hos de allra flesta, och framför allt hos de politiker som nu kommer att sitta i Sveriges Riksdag.

Det uppkomna politiska läget med SD som tredje största parti med 13% av rösterna bland Sveriges befolkning måste nu tas på allvar, och allt annat än breda politiska lösningar vore förödande.

Det är precis som jag sa i min analys igår, dags att vi kastar ut den gamla förlegade blockpolitiken och försöker driva politiken på ett annorlunda sätt, inte minst det uppkomna parlamentariska läget kräver detta, och det är som läget ser ut nu enda vägen framåt.

Alla politiker som säger sig vara ansvarsfulla och inte vill samarbeta med SD måste i sådana fall ta sitt förnuft till fånga och jobba tillsammans för Sveriges framtid. Vad Sverige behöver är breda, starka politiska lösningar.

Hur en regering ska se ut är skrivet i stjärnorna men den naturliga lösningen är kanske att vi försöker med en minoritets regering, som i de olika frågorna får söka stöd hos övriga partier för sin politik.

I vilket fall måste den regering som tar över återskapa den sociala tryggheten och tilltron till de sociala trygghetssystemen om vi vill försöka vinna tillbaka de flesta av de som i detta val röstade på SD.

Således måste vi skapa en stark offentlig sektor, offentligt ägd, skattefinansierad, driven av behov, inte av vinst intresse.

• Sjukförsäkringen och A-kassan måste återställas och börja fungera som tidigare.
• Utanförskapet måste minska.
• Klyftorna mellan rika och fattiga måste minska.
• Skolan bör återföras till staten, med staten som huvudman för alla skolor.
• Arbetslösheten måste minskas genom ett utbrett användande av YA utbildningar om än i statlig regi via AMS.
• Fler bostäder måste byggas.
• Det behövs en politik som gör hela Sverige levande, stad likväl som landsbygd.

Det är helt enkelt så att vi måste ge svenska folket sin grundtrygghet tillbaka om vi vill se ett annat utfall i nästkommande val.

Dagens situation är ett kvitto på att grundtryggheten fattas i det svenska samhället. Därför måste alla inblandade politiker ha modet att erkänna att vissa av de politiska beslut som tagits varit fel, därefter göra om, och göra rätt. Borta är den tid när man som politiker drivs av prestige snarare än av sunt förnuft.

Dagens utbredda girighet måste botas, och ersättas med kärlek. Vägen till ett bättre Sverige kallas kärlek och solidaritet. Bara en politik som bygger på kärlek kan leda Sverige framåt.

Så har då svenska folket fått säga sitt i fria demokratiska val, och utgången är glasklar, om än kanske lite oväntad för vissa politiker och förhoppningsvis är valresultatet en väckarklocka för alla etablerade politiska partier.

Som människor kan vi förfasas över, och tycka att det är underligt och fel, att ett parti som SD får runt 13% av svenskarnas röster, dock kan vi aldrig bortse från att valresultatet speglar svenska folkets vilja.

Att SD skulle gå framåt var på inget sätt oväntat, även om jag inte tror att någon i förväg trodde att ökningen skulle bli så stor.

Att SD går kraftigt framåt kan i princip till sin helhet tillskrivas den politik som Alliansen fört under sina 8 år vid makten.

Som jag ser det är huvudanledningarna till deras framgångar följande:

• Klasskillnaderna har ökat kraftigt under Alliansens tid vid makten, och avståndet mellan fattig och rik är det största i modern tid.
• Arbetslinjen har lett till att utanförskapet har ökat kraftigt, speciellt under de sista 4 åren.
• Den starka tron på en stark centrerad blockpolitik får underkänt av svenska folket.
• Skolans kräftgång tillskrivs de etablerade politiska partierna.

Jag tycker därför att det är bra att Fredrik Reinfeldt tar sitt ansvar och avgår, både som Stadsminister och som partiledare för moderaterna. Hans avgång öppnar för den sortens politik som nu behöver föras för att lotsa Sverige genom nästa mandatperiod.

Vad som nu behövs är breda överenskommelser mellan partierna, och detta utan låsningar i den förlegade blockpolitik som svenska folket genom sin röst gett betyget underkänt.

Som Socialdemokrat är jag därför beredd att ta ansvar för Sverige, och kompromisslöst söka nya vägar för den svenska politiken, och jag är helt säker på att Stefan Löfven kommer att göra detsamma.

Vad gäller kommunalpolitiken i Umeå kommer jag att återkomma i ett senare inlägg, men låt mig direkt säga att jag nu kommer att ta en aktivare roll och på alla möjliga sätt försöka vara med och påverka den politik som vi Socialdemokrater ska föra i kommunen de kommande 4 åren.

Söndag den 14 september är en speciell dag. Speciell därför att det kommer att dröja hela 4 år innan denna söndag inträffar igen. Jag hoppas därför att valdeltagandet blir högt, och att alla röstberättigade utnyttjar sin demokratiska rätt att genom val påverka hur Sveriges regering ska se ut de nästkommande 4 åren.

Själv kommer jag att ta min vackra hustru i hand, och tillsammans promenerar vi sedan till vallokalen för att lägga våra röster i kommunal, landstings och riksdagsval.

Jag är dessutom helt övertygad om att valresultatet kommer att leda till att Sveriges riskdag får en röd/grön majoritet. En majoritet som kan påbörja arbetet med att städa upp efter Alliansens och leda Sverige in på rätt spår.

Läste ett par artiklar  i Aftonbladet idag. Artiklar som bekräftar något jag påstått under en längre tid, nämligen att andra länders syn på Sverige och det svenska samhället håller på att förändras till det sämre.

Borta är de tider när Sverige sågs som världsledande både vad gäller vård, omsorg, skola och övrig välfärd. Under alla år jag bodde och arbetade utomlands var det en stor fördel att vara svensk, helt enkelt därför att man som svensk per automatik ansågs vara ärlig och välutbildad och alltid levde upp till villkoren i ingångna avtal. Att vara svensk innebar att förtroendet från andra nationaliteter var högt. 

Tyvärr stämmer inte detta längre, och skulden till detta kan direkt tillskrivas Alliansen och dess företrädare.

Gör därför på precis samma sätt som mig och min hustru, vi ska som sagt alldeles strax gå och lägga vår röst på Socialdemokraterna. Tillsammans kan vi sedan återuppbygga förtroendet för Sverige utomlands, och ta nationen tillbaka till positionen som världens ledande välfärdsnation.

Dagens blogg inlägg blir relativt kort, med trots det, väldigt koncist.

Följer man precis som undertecknad alla opinionsundersökningar som görs är det ytterst tillfredsställande att se att Socialdemokraterna och övriga röd/gröna partier står sig väl i undersökningarna.

Som det ser ut nu, i alla statistiskt säkerställda undersökningar, så går både Socialdemokraterna och övriga röd/gröna partier framåt. Många av landets journalister vill påskina att detta val kommer att bli jämnare än undersökningarna visar, men jag tycker att vi ska se detta för vad det är, nämligen ett Mekka för journalister och inget annat.

Jag upprepar därför vad jag sagt tidigare: Vill du se ett progressivt och välmående Sverige framgent finns inget annat alternativ än att rösta på Socialdemokraterna, det politiska parti som byggt Välfärdsnationen Sverige.

Tycker du inte att Socialdemokraterna passar dig, lägg din röst på MP eller V så skapar vi tillsammans ett Sverige vi alla kan vara stolta över.

Arbetslinjen är enskilt den del av Alliansens politik som under 8 års tid varit mest förödande för Sverige och dess medborgare.

I valet den 14 september har vi därför chansen att rösta för en röd/grön majoritet i Sveriges Riksdag. En sådan majoritet kommer med fast beslutsamhet att skrota alla delar av Arbetslinjen och återställa våra sociala trygghetssystem till att vara just trygghetssystem.

Arbetslinjen har under dessa 8 år skapat en massa avarter i det Svenska samhället, av vilka dessa är några:

• Större andel medborgare som lever i utanförskap.
• Högre arbetslöshets tal, sett i procent av hur mångas som är arbetslösa av den arbetsföra delen av befolkningen.
• Högre sjuksskrivningstal i och med att allt fler blir utbrända och långtidssjukskrivna.
• Fler som är beroende av socialbidrag för sin dagliga överlevnad.
• Påförsel av statliga kostnader, och statlig skuldbörda på landets kommuner.
• Utökad barnfattigdom.
• Fallande resultat i den svenska skolan då den sociala tryggheten försvunnit.
• Att sjuka människor blivit utkastade från Försäkringskassan.
• Arbetslösa som kastas ut ur rätten till A-kassa.
• Gjort fackligt och A-kasse medlemskap till en klassfråga.

Skulden till ovanstående, och oerhört mycket mer kan vi tillskriva Arbetslinjen och de Allianspolitiker som envetet hävdar att den är rätt väg för Sverige.

För er som inte förstått det sedan tidigare så ser matematiken och ekvationen bakom Arbetslinjen ut på följande sätt:

Färre medarbetare + Högre produktion + Mera stress + Högre arbetsbelastning + Högre vinster = ARBETSLINJEN.

Därför, och just därför är det nu dags att vi en gång för alla sätter stopp för detta vansinne!

Ta ditt ansvar och gå och rösta för ett parti som kan stå upp för en politik som verkligen leder till ett bättre Sverige för alla. Rösta därför röd/grönt kommande söndag, det kommer i vilket fall jag att göra.

Det behövs bara en titt i det närmaste grannskapet för att till fullo förstå hur Alliansen genom arbetslinjen och utskrivningarna ur sjuk och a-kasse systemen har lyckats återskapa klass samhället.

Varje dag möter jag i mitt yrke människor som far illa på ett eller annat sätt tack vare den politik som präglat Sverige under de sista 8 åren.

• Klass skillnaderna mellan rik och fattig har ökat dramatiskt i fråga om köpkraft.
• Arbetslösheten har ökat.
• Fler tvingas till socialbidrag.
• Sjukskrivningstalen ökar.
• Skolan tappar ständigt mark i internationella jämförelser.

Det har helt enkelt i högre grad än tidigare blivit en fråga om man är i arbete eller inte för att ha råd med livets nödtorft.

I och med detta har vi många barn som far illa då föräldrarnas inkomster inte räcker till för att köpa dem ens det allra nödvändigaste. Således får många barn runt om i vårt land avstå sportaktiviteter och andra saker som kostar pengar helt enkelt därför att föräldrarna inte har råd.

Låt oss ändra på detta den 14 september. Är du likt jag trött på att se det som pågår i Sverige ska du ta ditt ansvar och lägga di röst på något av de röd/gröna partierna.

Väl mött vid valunorna den 14 September!

I dag väljer jag att på nytt ta upp en av de frågor som ligger mig varmast om hjärtat, nämligen kollektivt resande, och hur Umeå på det miljösmartaste och effektivaste sättet kan bindas ihop lokal-, region- och tågtrafiken. Den enskilt viktigaste faktorn för hur miljösmart en sådan lösning blir för Umeå, är det planerade Resecentrums placering. 

Mitt inlägg i debatten bygger på några viktiga förutsättningar som tillsammans utgör grunden till min uppfattning och mitt förslag.

Dessa förutsättningar är följande:

• Att Umeå behöver förbättra sin luftmiljö för att nå sina miljömål.
• Att det naturliga navet för byte mellan lokal- och regiontrafik ligger vid Universitets sjukhuset.
• Att det kollektiva resandet kommer att öka i samma, eller snabbare takt än vad befolkningen ökar.
• Att effektiva kollektivtrafik lösningar minskar behovet av att använda bil för resor till och från arbetet.
• Att tomtmarken i centrala stan och Järnvägsstationen/busstationen är värdefull med sitt centrala läge.
• Att Umeå kommun vill begränsa den tunga trafiken i centrumkärnan så långt det är möjligt.

Mot bakgrund av detta föreslår jag därför att nya resecentrum i stället för att byggas i hop med järnvägsstationen i centrum, flyttas och byggs ihop med stationen Umeå östra.

Vad jag tänker mig är en modell där Bussgods magasinet byggs under den vägbro som i dag leder ner från gamla Holmsundsvägen och vidare ner Öst på stan. På detta sätt kan vi på ett effektivt sätt nyttja mark som annars skulle vara outnyttjad.

Vidare föreslår jag att en glas pir byggs från det sydvästra hörnet av våning 2 på stationsbyggnaden, och att denna glaspir sedan förses med separata trappor ner till respektive bussgate. På detta sätt skapar vi en trafiksituation där bussarna kan köra in i gaten och sedan ut på andra sidan utan att backa fordonen, till gagn både för miljön och säkerheten. Dessutom får vi bort allt spring på plattformarna och skapar en situation där boardingen av bussarna blir säkrare.

Tänker man sedan ytterligare ett steg vore det perfekt både ur miljö, buller och säkerhets synpunkt om kommunen kunde bygga nya bussgarage på den outnyttjade mark som finns mellan Strömpilsplatsen och Umeå östra. Bussgarage som kommunen sedan hyr ut till de bussbolag som kör lokal- respektive regiontrafik. På detta sätt minimeras all onödig ”tomkörning” genom centrum.

Vid resecentrum ska det sedan finnas möjlighet för de som vill att hyra och parkera både cyklar och elektriska mopeder.

Använder vi sedan i mesta möjliga utsträckning elektriska bussar i lokaltrafiken vinner miljön ännu mer på mitt förslag.

Genomförs detta mitt förslag kommer framför allt miljön, men även resenärerna att tjäna på mitt förslag.

De största vinsterna blir som jag ser det:

• En väsentligt bättre luftmiljö i Umeå centrum.
• En kraft minskad biltrafik i Umeå centrum.
• En situation där kollektivt resande på allvar blir ett alternativ till den egna bilen.
• En naturlig och effektiv koppling mellan region och lokaltrafik.
• Kortare restider för passagerare som använder både region och lokaltrafik.
• Effektivare utnyttjande av kommunal mark.
• Bättre trafikmiljö i Umeå centrum, framför allt för cyklister och gående.

Min fråga till beslutsfattande politiker i Umeå är därför, varför har ni inte tänkt i dessa banor tidigare?

Så har sista minuterna innan jag åker ut till flygplatsen här i Umeå för att flyga vidare till Stockholm, för att i morgon köra finalen av Bussförar SM, känns det tryggt att veta att läget inför det stundande kommunalvalet i Umeå ser mycket stabilt ut.

Visserligen får Socialdemokraterna inte egen majoritet som det ser ut, men är trots allt större än alla allianspartier tillsammans. Så via koalition med Vänsterpartiet och möjligen MP så kan vi fortsätt att tillsammans utveckla vårt Umeå till det bättre.

Kontinuitet i det kommunala styret är alltid bra, och en Socialdemokratisk majoritet borgar för att skolan och välfärden alltid sätts högst upp på agendan.

På riksplanet ser det även där mycket lovande ut, och förhoppningsvis får Sverige den regering som det saknat de sista 8 åren. 4 år till av Allianspolitik vore inget annat än ren och skär katastrof.

Så kamrater jobba hårt under helgen med att flytta fram positionerna och vinna ännu fler röster, så ska jag försöka göra detsamma under min vistelse i den kungliga huvudstaden.