Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Kollektivet är alltid starkare än individen!

Av , , Bli först att kommentera 0

Rubriken är satt på det sätt som den är gjord därför att ett kollektiv som drar åt samma håll alltid kommer att vara starkare än en enskild individ.

Under lång tid, åtminstone sedan 90-talets mitt och framåt, och framför allt under Alliansens 8 år vid makten har det förts en politik som syftat till att bryta sönder kollektivet och kollektivt tänkande och kollektivt agerande.

En stor anledning till att detta kunnat ske är att Allianspartierna tillsammans med lobbyister lyckats med konststycket att helt utrota den ideologiska debatten inom politiken, och istället se till att det är de enskilda frågorna som styr vad som debatteras.

Alliansen och dess partier i allmänhet, och Moderaterna och Kristdemokraterna i synnerhet har haft denna strävan länge. Deras bärande ide har hela tiden varit att bryta sönder det kollektiva tänkande som vi Socialdemokrater byggt upp under lång tid, för att sedan få människorna/medborgarna att tänka och agera på individnivå istället för som kollektiv. Allt i makt och mening att kunna regera och genomföra förändringar utan större protester.

Grundbulten hos Moderaterna och Kristdemokraterna har, och kommer alltid att vara att ge ”Fåtalet makten över flertalet”.

Denna strategi lyckades mycket väl under Alliansens första mandatperiod vid makten, och säkert en bit in på den andra mandatperioden. Men precis som med alla dåliga lösningar så hinner sanningen ikapp förr eller senare. Något som inträffade under senare halvan av Alliansens andra mandatperiod vid makten.

Att bryta sönder starka folkrörelser som Fackföreningsrörelsen och andra liknande folkrörelser gjorde att det i Sverige blev betydligt lättare att genomföra skattesänkningar och försämringar i välfärdssystemen.

Resultatet av alla dessa försämringar blev tydliga mot slutet av den andra mandatperioden, och äntligen börjar svenska folket vakna till och inse att en politik byggd på Alliansens värderingar bara premierar ett fåtal emedan flertalet fått det betydligt sämre om man ser till helheten.

Decentraliseringen av, och införandet av extrem liberalism i skolan är bara ett av verktygen man använt sig av för att få folk att sätta jaget före kollektivet. Andra verktyg är Arbetslinjen, och lockverktyg i form av lägre skatter. Alla dessa strävar mot ett och samma mål, nämligen att minimera kollektivt tänkande och istället ersätta detta med ett egoistiskt individuellt tänkande. 

För oss Socialdemokrater är detta inte en framkomlig väg för att föra landet och dess medborgare framåt. För att lyckas med målsättningen att bygga ett starkt och välmående Sverige. Ett Sverige där alla är lika mycket värda, och där alla har tillgång till väl fungerande välfärdssystem finns inget annat sätt än att driva en politik som sätter kollektiver före individen.

Det är just därför vi Socialdemokrater bygger vår politisk med den ”Demokratiska Socialismen” som plattform. I den demokratiska socialismen är själva andemeningen att tillse att ”Flertalet alltid har makten över fåtalet” dvs. tvärt emot den politik som Alliansen förespråkar.

Svenska folkets uppvaknande har därför på nytt givit oss en regering med oss Socialdemokrater som största parti bland regeringspartierna. Detta förtroende måste vi förvalta på bästa sätt! Därför kommer jag politiskt att verka för en politik som stärker kollektivet. Detta arbete kommer jag att göra externt, likväl som internt inom partiet.

Som jag ser det måste vi snarast tillse att följande åtgärder genomförs:

  • Ett omedelbar svängning mot ideologisk, snarare än sakpolitisk debatt. Detta för att ideologin alltid ska styra sakpolitiken för att säkerställa att helheten blir bra.
  • Återupprättandet av en stark kollektiv fackföreningsrörelse. Facket som kollektiv ska alltid vara arbetsgivarsidans förhandlingspart, och alltid agera utifrån vad som är bäst för kollektivet.
  • Återställande av sjukförsäkringen och övriga välfärdssystem till den nivå de hade innan Alliansens försämringar.
  • Skrotande av landstingen och inrättandet av 6 – 8 sjukvårdsregioner under statlig kontroll och styrning.
  • Avskaffande av det fria vårdvalet och privata intressen inom vården,
  • Förstatligande av skolan, och drift under statlig kontroll och styrning tillsammans med ett avskaffande av det fria skolvalet.
  • Effektivare integration av asylsökande och invandrare med fokus på snabb integration i det svenska samhället.
  • Direktiv till landets kommuner att sluta upphandla kommunal service, och istället driva den i egen regi för att få en bra och sund kommunal ekonomi.
  • Återföra ägandet och kontrollen av bolag som tillhandahåller viktig infrastruktur till staten. Med detta menar jag bolag likt SJ och de bolag som producerar elkraft.

Som ni kan se är jag en traditionell Socialdemokrat när det kommer till den politik jag vill driva. Anledningen till detta är ingen annan än att det är den typen av politik som fungerar bäst i det långa loppet.

För ett starkt och välmående Sverige behövs en stark Arbetarrörelse och ett starkt Socialdemokratiskt parti som driver en politik byggd på den Demokratiska Socialismens doktriner. Ett socialdemokratiskt parti som inte räds att debattera ideologi snarare än sakfrågor.

Därför vill jag att du som läsare tänker igenom det jag skrivit och utifrån det bildar dig en egen uppfattning. Gör DU det är jag säker på att du, liksom jag, kommer till slutsatsen att kollektiver alltid är starkare än individen i det långa loppet, och att det är genom kollektivt tänkande och kollektivt agerande som vi kan bygga ett starkt och välmående Sverige.

Som vanligt är det så att:

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut du fattar idag”

 

 

 

Avsluta experimenterandet med den svensk skolan nu! – Ge våra barn den framtid de förtjänar!

Av , , 2 kommentarer 0

I dagens Aftonblad kan vi läsa en artikel om hur den svenska skolan gått från att vara den mest centraliserade i världen, till att bli den mest extremliberala, och mest decentraliserade skolan i världen. En skola helt utan motstycke på vår jord.

Man konstaterar att inte ens i USA, som är kapitalismens högborg, så tillåts företag ta ut vinster i verksamheter som är helt eller delvis finansierade med skattemedel.

Dessutom är det lätt att utläsa att resultaten i den svenska skolan sjunkit under hela den tid som experimenterandet med den svenska skolan pågått.

Det är för mig en gåta att vi tillåter oss hålla på med dessa experiment, och genom dessa direkt och indirekt äventyrar våra barns framtida konkurrenskraft.

För mig är det helt klart så att vi måste STOPPA detta vansinne NU!

Vad som behövs är att gå tillbaka till former och regelverk som gav en väl fungerande skola med goda resultat och relevant kunskap hos eleverna. Vi måste helt enkelt sluta att lyssna på alla lobbyister och lycksökare och gå tillbaka till en skolmodell som fungerar.

Därför kommer jag politiskt att arbeta för att följande förändringar genomförs i skolan:

  • Förstatligande av skolan på sådant sätt att staten ånyo blir huvudman för alla skolor.
  • Stopp för friskolor och det fria skolvalet.
  • Att elever alltid ska gå i den skola som ligger närmast hemmet annat än om oerhört specifika skäl föreligger.
  • En ordning där alla lärare i klass 1 till klass 6 undervisar i alla ämnen.
  • Betyg redan från årskurs 3. Detta för att kunna sätta in stödåtgärder medan tid är.
  • Striktare prov där kunskap, och bara kunskap mäts. Vad jag avser är att prov och andra betygs grundande företeelser ska vara konstruerade på ett sådant sätt att det bara finns ett rätt svar på frågorna. Det ska sålunda aldrig vara svårt för en lärare att avgöra om eleven har den kunskapsnivå som krävs för ett specifikt betyg. Dessutom blir det på detta sätt lättare för eleven att förstå vad som krävs resultatmässigt för att erhålla ett specifikt betyg i ett ämne
  • Mer disciplin och mer makt åt lärarna.
  • Statlig lärarutbildning där staten sedan allokerar de som klarar utbildningen till en skola på deras hemort.
  • Antagning till lärarhögskolorna utifrån bostadsort och orternas framtida behov av lärare.

Kan vi genomför ovanstående, och gå tillbaka till en skola som är uppbyggd likt skolan på 50-, 60- och 70-talet är jag övertygad om att kunskapsnivån likväl som effektiviteten och trivseln i skolan ökar.

Medbestämmande och fria val kan måhända vara bra, dock inte i skolan. Att jag har rätt vittnar inte minst de sjunkande resultaten i PISA undersökningarna om. Dessutom är det tveklöst så att det fria skolvalet och friskolereformen blivit avsevärt mycket dyrare för oss skattebetalare, och detta samtidigt som kunskapsnivån hos våra barn sjunker.

Vilket företag skulle tillåta åtgärder som ökar kostnaderna, minskar produktionen och minskar vinsterna?

Detsamma gäller skolan och våra barns framtid!

Låt oss därför genomföra nödvändiga förändringar idag, inte i morgon!

” Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

 

 

 

 

 

Sjukfrånvaron i Umeå kommun.

Av , , 2 kommentarer 0

Ser i Anders Ågrens blogg att han interpellerar om kostnaderna för sjukfrånvaron i Umeå kommun. Detta kan jag tycka är ett bra initiativ då kostnader för sjukskrivning kan anses vara onödiga kostnader. 

Att folk blir sjuka och behöver ersättning för detta är förstås inte onödigt. Vad som är onödigt är att så många blir sjuka, och att det vore bättre att lägga dessa pengar på förebyggande åtgärder för att minimera kostnaden för sjukfrånvaron så långt det går.

Vi är helt överens om att något måste göras åt saken, och att sjukfrånvaron måste minska. Däremot tror jag att vi står långt från varandra när det kommer till insikten om varför problemet uppstått och hur det ska angripas.

Som jag ser det är den enskilt största anledningen till dagens situation 8 år av Alliansstyre i Sverige. Ett styre som med Arbetslinjen som verktyg sett till att skapa dagens situation med underbemanning och hög arbetsbelastning, något som över tid ger stora sjukskrivningstal.

Landets kommuner har precis som det privata näringslivet låtit sig luras in i en situation där allt arbete ska utföras med minimal bemanning. Modellen förespråkar att det bara ska finnas precis det antal medarbetare som behövs för att klara av de arbetsuppgifter som ska utföras.

Att även kommunerna använder sig av denna modell när de bemannar sina verksamheter är en effekt av konkurrensutsättning och upphandling av kommunala servicetjänster från privata entrepenörer. Det går att spåra denna utveckling bakåt under ett stort antal år. Dessutom är det tveklöst så att i alla verksamheter som konkurrensutsätts, minskar antalet medarbetare. Detta förfarande anammas sedan av kommunala tjänstemän som tillämpar samma modell för bemanning i den kommunala sektorn.

Anledningen till den höga sjukfrånvaron och de höga kostnader som följer med densamma kan således härledas och tillskrivas en enda sak nämligen UNDERBEMANNING.

Det är därför dags att vi tänker om i kommunen vad gäller hur vi bemannar kommunala verksamheter. Låt oss i första hand titta på vad normalkostnaden för sjukskrivningar varit sett över tid. Jämförelsen bör göras både före och efter tiden för när upphandlingen av kommunala tjänster tog sin början i Sverige.

De pengar som motsvarar den procentuella ökningen för sjukfrånvaron som uppkommit efter starten av upphandling av kommunala tjänster ska sedan användas till att öka personaltätheten och på så sätt få ner de framtida sjuktalen.

Låt oss anta att normalkostnaden för sjukfrånvaro borde vara 45 miljoner i stället för 90 miljoner. Använder vi då min strategi så kan vi använda hela 45 miljoner till att öka personaltätheten i skolan, vården och omsorgen. Denna åtgärd kommer säkert att öka kommunens kostnader i det korta perspektivet, dock är jag säker på att strategin över tid kommer att spara pengar likväl som personligt lidande.

Går vi sedan ytterligare ett steg längre och tittar på hur många som är beroende av socialbidrag, och ser till att dessa människor i stället för att uppbära socialbidrag blir anvisade kommunala arbetsuppgifter med en lön på motsvarande nivå som socialbidraget är jag övertygad om att sjukfrånvaron kommer att minska ännu mer. Detta därför att personaltätheten ökar vilket minskar arbetsbelastningen och stressen som leder till sjukskrivning.

Dessutom är det god kommunal ekonomi att se till att växla utbetalningar av socialbidrag mot utfört arbete i kommunen.

En modell där socialbidragstagare i stället för att sitta hemma får utföra arbete åt kommunen kommer dessutom att ge andra positiva effekter, för kommunen likväl som för individen. Sannolikheten är att människor mår bättre och snabbare kan komma in i vanligt arbete ökar dramatiskt med en sådan åtgärd. Dessutom tror jag att deras belastning på landets sjukvårdssystem blir lägre vilket ger en stor samhällsekonomisk vinst.

Låt därför Anders Ågren’s interpellation inte stanna vid bara en interpellation. Låt den i stället bli starten på en total översyn av den kommunala verksamheten, och startskottet till en modell där vi ser till att angripa underbemanningen med ökad personaltäthet enligt den modell jag beskrivit ovan.

Det är och kommer alltid att vara så att:

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut som vi fattar idag”

 

Står du för kärlek eller girighet?

Av , , Bli först att kommentera 1

Om jag hävdar att politiken bara kan delas in i bara 2 ytterligheter, Kärlek och Girighet, vilken sida väljer du då?

Måhända kan du som läsare tycka att jag gör det enkelt för mig genom att ställa dessa 2 ytterligheter mot varandra? Själv hävdar jag givetvis att det är helt rätt att framställa politiken som varande på, eller nära, en av dessa 2 ytterligheter.

Hur kan jag då säga så?

Jag vill hävda att oavsett religion och etniskt ursprung så känner alla människor som lever på vår jord till till att kärlekens raka motsats är girighet, och att dessa 2 motsatser föder och stödjer helt olika sätt att tänka och handla i livet. Just därför vill jag hävda att politik är så enkelt som att bekänna sig som tillhörande den ena eller andra sidan.

Ur KÄRLEK föds vad som av de flesta betraktas som GODA egenskaper, egenskaper såsom solidaritet, ömhet, medkänsla och viljan att hjälpa de som har det sämre.

Ur GIRIGHET föds av vad som de flesta refererar till som mindre goda egenskaper. Egenskaperna jag pratar om är avund, egoism, hat med flera egenskaper.

Med detta som måttstock är det därför lätt att säga att samma sak gäller i valet av politisk hemvist.

Sålunda bör den som hyllar och följer kärlekens budskap även politiskt rösta för, och aktivt stödja de partier som jobbar för alla människors lika värde och en gränslös solidaritet till alla människor. De som hyllar girigheten följer med samma resonemang de politiska partier som lyfter fram den enskilda individens bästa och sätter detta framför kollektivets bästa.

I min värld blir därför de Röd/Gröna partierna de partier som bäst reflekterar kärleken emedan Alliansen och SD reflekterar girigheten, med SD och KD längst ut på skalan närmast girigheten.

Till mina följare vill jag därför säga följande:

Nästa gång ni går och röstar, bryt ner ert politiska ställningstagande till dessa 2 ytterligheter och bestäm utifrån dessa hur ni ska rösta! Frågan är enkel, är du KÄRLEKSFULL eller GIRIG?

Som vanligt gäller det att i livet inse att följande devis spelar en stor roll för hur livet ter sig för var och en:

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut du fattar idag”

 

Hur många måste dö innan vi reagerar på allvar?

Av , , Bli först att kommentera 1

Det vore förmätet att påstå att jag är förvånad. Rätta orden för att beskriva vad jag känner är snarare förbannad och förundrad över varför detta vansinne inom sjukvården får fortgå.

I alla lokala nyhetsmedia kan vi höra hur man nu vid Norrlands Universitets Sjukhus (NUS) måste minska antalet operationer därför att antalet vårdplatser måste minskas. Detta därför att man senaste veckan tappat ytterligare 5 sjuksköterskor vilket nu gör att det totalt fattas 17 sjuksköterskor.

Liknande situationer finns dessutom inom andra avdelningar på NUS. Det är helt enkelt så att sjukvårdens personal går på knäna på grund av en allt för hård arbetsbelastning.

NUS är på inget sätt ensamma om befinna sig i denna situation, samma sak gäller i bland annat Skåne.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: SJUKVÅRD MÅSTE FÅ KOSTA PENGAR!

Det går inte att ha ekonomer som sitter på sina kontor och budgeterar vad sjukvården får kosta, och sedan strikt anpassar kostymen efter detta. Att ha en situation där tidigare års budgetunderskott följer med klinikerna till nästkommande budgetår är inte en framkomlig väg.

Vad som behövs när vårdbehoven och kostnaderna ökar är mer pengar och mer vårdpersonal. Kort sagt vården behöver mer resurser och därmed mer pengar.

Vi måste alltid tillåta att vården får kosta vad den kostar om vi i Sverige vill kalla oss ett välfärdsland. Räcker pengarna inte till finns bara 2 utvägar, endera måste mer resurser till i form av höjda skatter eller via en total omorganisation av HELA LANDETS sjukvård.

Att ett regionsjukhus inte kan klara sin uppgift, och ge akut och svårt sjuka människor vård på kortast möjliga tid oavsett vad vården kostar kan inte ses som något annat än ett stort misslyckande.

Att cancerpatienter och andra svårt sjuka patienter måste vänta i veckor och månader på att komma under vård är inte hållbart. Vården ska ske omedelbart och utan fördröjning.

Nuvarande läge med en personal som går på knä och blir utbrända och sjukskrivna, eller som väljer att sluta för att de inte orkar längre, kommer bara att leda till en ännu djupare kris. En kris som förutom lidande och förlorade liv kommer att leda till astronomiska framtida kostnader för samhället.

Därför måste vi skyndsamt och utan fördröjning genomföra en grundläggande sjukvårdsreform. En reform som ger oss ett bättre, mer kostnadseffektivt men framför allt mer jämlikt sjukvårdssystem.

Jag påstår på inget sätt att jag ensam sitter inne med hela lösningen, däremot är jag fylld av tillräckligt med politisk initiativkraft för att sätta bollen i rullning och starta en fruktsam debatt i ämnet.  Därför redovisar jag i punktform, utan inbördes ordning, vad jag anser är nödvändiga förändringar som behövs för att anpassa vårdapparaten till vårt tidevarv.

  • Skrota Landstingen och dela in Sverige i 4 – 6 större sjukvårdsdistrikt/regioner med staten som huvudman.
  • Återreglera hela sjukvården, dvs. återför alla privata vårdcentraler och sjukhus till huvudmannen.
  • Stoppa systemet med stafettläkare och annan inhyrd vårdpersonal. Regionerna ska självklart kunna låna personal mellan varandra, dock sköts faktureringen för sådana lån regionerna emellan, och personalen får fortsatt sin lön från den region där de är anställda.
  • Se till att det finns minst 1, helst 2 Universitetssjukhus i varje region, och att dessa sjukhus är fullt utrustade med den modernaste och mesta avancerade utrustning som finns tillgänglig. Detta för att klara alla typer av vård. Med en sådan struktur blir det lättare att rekrytera specialister som önskar förkovra sig och bedriva forskning och arbete parallellt.
  • Skapa regionala utbildningscentra som sitter ihop med respektive Universitetssjukhus, dock ska utbildningen vara lika i alla regioner.
  • Regionerna har hand om all rekrytering, och även rätten att från tid till annan beordra sina anställda att arbeta på andra enheter inom regionen än den där de har sin huvudanställning.
  • Skärp kraven på hur lång tid det ska ta från det att en patient söker vård fram tills patienten är färdig behandlad.  Se dessutom till att denna tid är lika i hela landet.
  • Återinför Apoteksmonopolet. Med 1 stor inköpare kan priserna på läkemedel pressas.
  • Skapa ett medicin etiskt råd bestående av läkare och andra sakkunniga som bestämmer vilka läkemedel som bör föreskrivas i normal läget för alla sjukdomar. Dessa rekommendationer ska självklart bygga på relevant forskning och alltid använda sig av de bästa preparaten som finns på marknaden. 
  • Det etiska rådet ska även vara rådgivande vid inköp av ny medicinsk utrustning.

STOPPA VANSINNET INOM SJUKVÅRDEN OCH GÖR DET NU! 

Som vanligt är det på sin plats att påpeka att det som styr hur framtiden blir finns i mitt motto för livet:

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut du fattar idag”

Föga förvånande att sjukskrivningstalen ökar kraftigt efter 8 år med Alliansens Arbetslinje!

Av , , Bli först att kommentera 1

Under en längre tid har det kommit indikationer på att sjukskrivningstalen ökar kraftigt. Betydligt mer än förväntat! Sjukskrivningarna ökar framför allt bland kvinnor, och med psykologiska diagnoser som grund för sjukskrivningen. Dessutom tenderar sjukskrivningsperioderna att bli betydligt längre eftersom tillfrisknandet tar längre tid med psykologiska orsaker som grund.

Det har gått så lång som till att psykologiska orsaker numera är den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige.

Vidare kan vi ur prognosen för årets sjukpenning läsa att kostnaden för sjukpenning spränger alla gränser, och att vi inte sett liknande sjukskrivningstal sedan 90-talet. Bara under de sista 3 åren har kostnaden för sjukpenning stigit med 10 miljarder. För innevarande år begär Försäkringskassan därför 1 miljard extra, och för nästa år ytterligare 1,5 miljarder extra. Totalkostnaden för sjukpenningen väntas under innevarande år landa på hisnande 31,5 miljarder kronor.

Annat vi kan utläsa ur prognosen är att psykologiska orsaker som grund för sjukskrivningen är en trend som pågått under en längre tid. Det går även att utläsa att både inflödet och varaktigheten vad gäller sjukskrivningar ökar. Dessutom går det att utläsa att sjukskrivningarna ökat med 55% sedan den ”bortre tidsgränsen” i sjukförsäkringen infördes 2010.

Min fråga är enkel:

ÄR DET NÅGON SOM ÄR FÖRVÅNAD ÖVER ATT DETTA INTRÄFFAR JUST NU?

För mig är denna utveckling föga förvånande. Snarare är det en bekräftelse på att det jag påtalat under lång tid gällande Alliansens experiment med Arbetslinje och bortre tidsgräns kommer att leda till katastrof och ett totalt misslyckande.

Vad som gör situationen ännu värre är att Alliansen valde att använda levande människor av kött och blod i sina experiment. Experimenten sjösattes därför att Alliansens grundläggande ide hela tiden varit att sänka skatterna till varje pris. Detta oavsett vad kostnaderna sedan blir i slutändan.

Att experimentet misslyckades är därför föga förvånande, snarare en logisk effekt av en matematisk ekvation som är helt felaktig.

Jag hävdar med bestämdhet att det aldrig går att lösa den ekvation som Arbetslinjen bygger på:

Arbetslinjens ekvation ser ut som följer:

Färre medarbetare – Högre produktion – Mer stress – Högre arbetsbelastning – Högre vinster = ARBETSLINJEN

Sålunda är det lätt att ur denna ekvation utläsa att det enda säkra resultatet kommer att bli utbrändhet och ökade sjukskrivningstal. Man behöver inte direkt vara Professor i matematik för att förstå detta.

Varför valde då Alliansen att gå fram med sin Arbetslinje på det sätt man gjorde?

Utan att sitta med runt bordet där Alliansens företrädare skapade sagda Arbetslinje är det svårt att svara på den frågan med exakthet. Dock ligger det rätt nära till hands att anta att Arbetslinjens tillkomst kan bokföras på girighetens konto.

Alliansens politik har alltid strävat efter att ge de som redan har ännu mer. Att ge ”fåtalet makten över flertalet”. Genom att gå ut med Arbetslinjen och samtidigt sänkta skatter för gemene man hoppades man således att kunna föra svenska folket bakom ljuset och dölja det riktiga motivet bakom Arbetslinjens införande.

Alliansen lyckades med denna bedrift under hela 2 mandatperioder. Dock hoppas jag att svenska folket nu inser sanningen bakom Arbetslinjen, och i framtiden passar sig väldigt noga för att ånyo sätt Alliansen i regeringsställning.

Alla politiska inriktningar som strävar efter att beröva ”Flertalet makten över fåtalet” är dömda att misslyckas annat än i rena diktaturer.

Därför avslutar jag detta inlägg med några tänkvärda ord ur en av Bob Marley’s sånger:

You can fool some people some times, but you can not fool all the people all the time!

Så sant som det är sagt!

 

Är inte detta precis det jag sa tidigare?

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu har den ansedda internationella hjälporganisationen Oxfam i sin senaste rapport bekräftat fakta som jag lyft fram i flera tidigare blogginlägg.

I deras senaste rapport kan vi utläsa att den rikaste 1% av världens befolkning under nästa år kommer att äga mer än de övriga 99% gör tillsammans. Vi kan dessutom se att deras förmögenheter ökat lavinartat i storlek under de sista 5 – 10 åren.

Förhoppningsvis får denna rapport större utrymme i debatten än den jag åstadkommit med mina tidigare blogginlägg!

Trots allt är ju Oxfam mer kända och respekterade än en liten politisk bloggare i Norrland. Men jag kan trots allt inte låta bli att känna mig lite stolt över det faktum att jag lyfte upp problemet till ytan långt före Oxfam. Tillfredställelse är nog ordet som bäst beskriver hur jag känner just nu.

Hur har det då blivit på detta sätt på vår jord? Hur kommer det sig att 99% av jordens befolkning stillasittande sett på medan de som tillhör 1% skaran skott sig på allas vår bekostnad?

Svaret är lika kort som koncist!

Därför att politiken av idag helt saknar ideologisk debatt.

Jag är helt säker på att min slutsats är rätt och riktig, och att det är just avsaknaden av ideologisk debatt inom politiken som gjort att ”fåtalet obemärkt kunnat tillskansa sig bestämmanderätten över flertalet”.

Hade vi haft en intensiv ideologisk debatt både i Sverige och resten av världen hade detta aldrig kunnat slinka obemärkt igenom. Där gårdagens debatter inom politiken handlade om ideologi och ideologiska skillnader, handlar dagens politiska debatter snarare om att lyfta ut frågor ur sitt sammanhang, och att i stället debattera frågorna snarare än ideologin.

En värld där politiken handlar om små frågor utlyfta ur helheten är direkt förödande, och kan med de medel och resurser världens rikaste 1% förfogar över med lätthet ge precis det resultat som Oxfam nu lyfter fram. Det är precis detta scenario jag varnat för  under en längre tid, och som fått mig att författa inlägg om ideologi och Demokratisk Socialism.

Det är, och har alltid varit så, att den som har mycket alltid vill ha mer. Det finns så att säga ingen gräns för hur stor deras girighet kan bli.

Att de sedan måste vandra över lik för att nå sitt mål spelar ingen roll i sammanhanget. Inställningen är enkel, finns möjligheten att berika sig ännu mer ska den användas på effektivaste sätt, detta oavsett vem och hur många som drabbas av sagda handling.

Just därför måste vi återföra den ideologiska debatten till politiken. Den ideologiska doktrinen som ett politiskt parti bygger sin politik på är ju trots allt politikens verkliga kärna, och det som styr hur politiken ska utformas framgent.

Därför måste den ideologiska debatten snarast återupptas. Själv kommer jag att lyfta upp den lika uppenbara som briljanta slutsatsen Olof Palme kom fram till när han skapade doktrinen om den Demokratiska Socialismen.

Demokratisk Socialism handlar i grund och botten om att skapa system som effektivt ser till att girigheten hos Sveriges och världens rikaste del av befolkningen hålls på en kontrollerbar nivå. Det handlar om att genom politiska beslut tillse att vi har system som säkerställer att ”Flertalet alltid har makten över fåtalet”, inte det omvända.

Personligen är jag helt övertygad om att ett snart införande av ideologisk debatt kommer att leda till en situation där Sveriges och världens befolkning inser att den enda vägen framåt är socialistisk politik och Demokratisk Socialism. Detta utan att för den skull beröva den rika delen av världens befolkning dess rikedomar. Den Demokratiska Socialismen verkar snarare som ett verktyg för att hålla rikedomarnas storlek, och människors girighet inom rimliga gränser.

Som vanligt avslutar jag med det som för mig är självklart i livet, nämligen:

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut du fattar idag”

Neddragningen i BUP Landstingets största skandal i modern tid!

Av , , 1 kommentar 1

Under hela min arbetsdag har alla regionala nyhetssändningar handlat om hur Landstinget planerar en neddragning med 6 – 7 tjänster vid BUP i Umeå. Samtidigt ska vägas in att väntetiden är ca 6 månader för våra unga innan de får behandling hos BUP.

Nyheterna berättar att bakgrunden till reduceringen i antalet tjänster är att vi i Västerbotten är sämst i klassen vad gäller att klara vårdgarantin, och att vi därmed går miste om statliga bidrag. Det är just den förlorade intäkten i form av statliga bidrag som ligger bakom beslutet att dra ner på antalet tjänster.

Därför känner jag att jag måste kritisera både partikamrater och övriga partiers företrädare å det bestämdaste!

Har ni politiker som sitter i landstinget över huvudtaget tänkt igenom detta beslut?

Detta beslut övergår både mitt förstånd och mitt sätt att se på problem och lösningar.

Hur kan man fatta beslut om att reducera personalen i en verksamhet som redan i utgångsläget inte klara sin uppgift?

Blir uppdraget lättare och effektivare med mindre personal?

Skulle inte tro det!

Låt oss en gång för alla slå fast att budgetar när det gäller sjukvård alltid är en uppskattning av vad man tror att vården kommer att kosta nästkommande år. Självfallet bygger budgetarna på tidigare års erfarenheter, dock måste vi alltid ha flexibilitet för att kostnaderna kan komma att öka eller minska.

I min värld måste sjukvården alltid få kosta det den gör! Räcker inte pengarna till MÅSTE SKATTEN HÖJAS! Det får aldrig vara så att man drar ner på resurserna därför att det fattas pengar.

Det är därför dags att vi alla inser att sjukvård måste få kosta, och att vi alla via skattemedel måste bidra till vården.

För undertecknad är det inte speciellt underligt att kostnaderna för vård gällande barn och ungas psykiska ohälsa ökar!

Vi lever i en värld där idealen förändrats från att vara en god samhällsmedborgare utan att synas, till en värld där idealet är att sticka ut och synas, att ta för sig av livets goda.

Precis denna värld lever våra barn och unga i varje dag, och lyckas man inte med bedriften att vara framgångsrik på ena eller andra sättet och skapa avtryck i media känner man sig misslyckad.

Inte minst Facebook och andra sociala media bygger dessutom på detta faktum och får alla de som inte lyckas med detta att känna sig ännu värdelösare och misslyckade. Detta i sin tur skapar utmattnings och stress symtom som leder till att de behöver uppsöka BUP.

Låt oss därför ta oss samman och inse att situationen för dagens unga är svår, och att det är dags för oss alla att inse allvaret i det samhälle som 8 år av Alliansstyre varit med om att skapa.

Just därför måste vi som hunnit förbi den ungdomliga fasen av livet inse allvaret och fatta sådana beslut som gör att vi kan ge dagens barn och unga den hjälp som de behöver.

Vi måste jobba stenhårt på att vrida tillbaka världsbilden och få alla att förstå att man inte behöver vara framgångsrik och sticka ut för att vara viktig!

Dessutom är det tveklöst så att snabba vårdinsatser är viktiga för att skynda på ett snabbt tillfrisknande.

Ett snabbt tillfrisknande kommer dessutom att minska landstingets kostnader sett över tid i jämförelse med att fortsätta att behandla dess ungdomar även efter det att de uppnått vad som kan anses som vuxen ålder. Ett snabbt tillfrisknande är dessutom jackpot för landstinget i form av sparade pengar.

För att detta ska lyckas måste vi därför tillföra landstinget mer resurser. Endera via statliga bidrag, eller om detta inte är möjligt via en höjd landstingsskatt.

Det varken får, eller kan vara så, att kvalitet och kvantitet inom vården styrs av ekonomi. Att alla som behöver får en adekvat vård inom rimlig tid är en rättighet, inte en möjlighet som beror på i vilket landsting man är bosatt i.

Ni som följer min blogg vet att jag i en rad av tidigare inlägg fört fram tanken på att det är dags att skrota landstingen och i stället ersätta dessa med större regioner under statlig kontroll och ledning. Detta för att garantera likvärdig vård för alla oavsett vart i landet man bor.

Avslutningsvis hoppas jag därför att våra landstingspolitiker tar sitt förnuft till fånga och inser att ett misslyckande i att möta kraven i vårdgarantin inte stavas färre medarbetare inom vården, snarare fler!

Det är hög tid att dessa politiker tar till sig det som är mitt rättesnöre i livet!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut som fattas idag!

 

 

Sunt Förnuft angående kommunal ekonomi!

Av , , Bli först att kommentera 1

Det är hög tid att föra upp frågan om vad som är god och sund kommunal ekonomi på agendan!

Allt sedan slutet av 1980-talet har landets kommuner gjort organisatoriska förändringar som jag anser är direkt förödande för den kommunala ekonomin. Förändringar som sedan ska bäras av oss skattebetalare.

Som ekonom och bankman vill jag bestämt hävda att kommunstyrelsen har samma ansvar för kommunens resultat och balansräkning som en företagsledning har för ett företags resultat och balansräkning.

Därför är det svårt för undertecknad att förstå varför man i landets kommuner handlar och gör som man gör. Det enda som betyder något i slutändan är trots allt RESULTATET PÅ SISTA RADEN i kommunens resultaträkningen, ty det är detta som visar om kommunen drivs på sunda ekonomiska grunder eller inte.

Därför är det en gåta för mig att landets kommuner ägnar sig åt organisatoriska företeelser som gör att ekonomin när man räknar samman totalen blivit betydligt sämre än med den gamla typen av kommunal organisation.

Vad är det då jag talar om?

Låt mig nedan i punktform lista några av de företeelser jag avser:

  • En uppdelning av kommunens ansvarsområden i egna förvaltningar, med egen budget, som utan totalekonomisk sammanvägning, beslutar och genomför åtgärder utan att ta hänsyn till hur dessa beslut och åtgärder slår på andra förvaltningar i kommunen.
  • Konkurrensutsättning och upphandling av kommunala service tjänster.
  • Mångdubbelt större administration för att utföra samma arbete.

Låt mig ge några exempel på vad jag menar med ovanstående.

En uppdelningen i förvaltningar med eget styre, budget och ekonomi kan få oväntade och underliga konsekvenser!

Låt säga att skolkontoret en bit in på året upptäcker att de med nuvarande takt kommer att slå i budgettaket och förbruka mer pengar än budgeterat, och som ett resultat av detta beslutar att lägga ner en skola för att slippa betala hyra till fastighetskontoret och på så sätt spara pengar.

För fastighetsförvaltningen kommer detta att resultera i att man står med outhyrda lokaler vilket skapar ett hål i deras budget.

Frågan man ska ställa sig är vilket resultatet av detta blir på sista raden i resultaträkningen för hela kommunen?

Min syn på saken är att det i bästa fall leder till ett oförändrat resultat då skolkontorets besparing till fullo äts upp av fastighetskontorets förlust. Mest troligt år dock att denna nedläggning av skolan leder till en totalekonomisk förlust för kommunen. Anledningen är att kommunen sannolikt i och med nedläggningen drabbas av ökade kostnader för elevernas resor och skolskjutsar.

Således har skolkontorets vinst, som till fullo äts upp av fastighetskontorets förlust, lett till merkostnader i stället för besparingar för kommunen.

Samma sak gäller när man upphandlar kommunal service istället för att driva verksamheter i kommunal regi.

Den faktor som lätt glöms i ekvationen är att det hos landets kommuner finns många människor anställda som av en eller annan anledning inte kan få jobb hos privata aktörer. Hos kommunen utförde dessa människor ett arbete och uppbär lön. Måhända tar arbetsuppgiften aningen längre tid att utföra än den kunde ha gjort i privat regi, men detta till trots blev arbetet ändock utfört.

När så upphandlingen görs blir dessa människor utan arbete och måste därför uppbära socialbidrag!

För kommunen blev det inte dyrare med en privat aktör som utför det kommunala servicearbetet. Dock hävdar jag att man till ekvationen måste lägga till kostnaden för de socialbidrag dessa människor nu måste uppbära i och med att de nu saknar arbete och försörjning.

Sammanräknat blir därför utförande av kommunala service tjänster i privat regi en förlust affär för landets kommuner.

Dessutom är det tveklöst så att den administration som tidigare utfördes centralt, i och med uppdelningen i förvaltningar blivit multiplicerad flera gånger om i och med att varje förvaltning sköter sin egen administration. Att detta blir dyrare behöver man inte vara professor för att räkna ut.

Med detta sagt vill jag därför föreslå att vi besinnar oss och försöker tänka igenom hur vi bäst organiserar det kommunala arbetet.

Att vi gör en uppdelning i förvaltningar kan jag till viss del köpa, dock vill jag att vi centraliserar all administration till en gemensam administrativ enhet.

Dessutom vill jag att denna administrativa enhet inför varje politiskt beslut levererar en konsekvens analys till kommunalfullmäktige som klart och tydligt redovisar det ekonomiska utfallet för beslutet i fråga. Inför varje beslut behövs en redogörelse för hur ett beslut i ena eller andra riktningen påverkar resultatet på den sista raden i den kommunala resultaträkningen.

Politiskt kommer jag därför att driva på för att få nödvändiga förändringar till stånd som gör att morgondagens kommunstyrelser måste ta ett större totalekonomiskt ansvar.

Som vanligt bygger dessa mina tankar på min insikt om att:

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”.

 

 

 

Ett stopp för skatteplanering ger en rättvisare värld.

Av , , Bli först att kommentera 0

Som en uppföljning till gårdagens inlägg om hur vi gör jorden till en fredligare och bättre plats att leva på kommer här receptet för en av de första åtgärder vi måste genomföra för att nå detta mål.

De av er som brukar följa mig här på bloggen vet att jag spenderade ca 25 år i den Internationella Bank & Finansindustrin. Mitt arbete som Private Banker med Schweizisk bas bestod i att dagligdags hjälpa världens företagare med laglig avancerad skatteplanering. Något jag för övrigt gjorde med oerhört stor framgång.

Det finns ju som bekant ett gammalt ordspråk som lyder ” När djävulen blir gammal blir han religiös” och det är just detta jag blivit när jag nu har bra distans till det som tidigare var mitt dagliga arbete.

Med tiden har jag insett hur grovt omoraliskt det jag arbetade med faktiskt är, även om företeelsen i sig är helt laglig.

Skatteplanering är en av de mest kontraproduktiva aktiviteter som äger rum på vår jord. De enda vinnarna är den som skatteplanerar samt de konsulter och bankirer som bistår med konton och råd för hur man ska göra för att minimera, eller helt trolla bort all skatt utan att begå lagbrott. Förlorarna är världens finansdepartement som får mindre skatteintäkter, och världens medborgare som i och med detta går miste om den välfärd dessa skatteintäkter kunnat skapa

Sålunda måste en av de första åtgärder vi genomför om vi vill uppnå en mer rättvis fördelning av världens tillgångar bli att aktivt angripa detta fenomen.

Eftersom jag arbetat med skatteplanering aktivt under många år vet jag att lösningen för att få stopp på det är lika enkel som effektiv.

Allt vi behöver göra är att skrota alla gamla dubbelbeskattningsavtal som fungerar som motor i all skatteplanering, och ersätta dessa med moderna vattentäta dubbelbeskattningsavtal som gör skatteplanering helt verkningslös.

Där de nu existerande dubbelbeskattningsavtalen av gammal typ medger en generös flytt av skattskyldighet till annan jurisdiktion (läs land) ger den nya typen inga sådana möjligheter.

Åtgärden jag åsyftar är därför att byta ut alla ”gamla” dubbelbeskattningsavtal till den ”nya” typen av dubbelbeskattningsavtal, dessutom med följande tillägg i avtalstexten:

  • Att nedsättning av skatten i det land i vilken inkomsten genererats bara medges med lika mycket som man kan bevisa att man redan erlagt i skatt i annat land som omfattas av avtalet.
  • Att Ränteavdrag bara kan göras mot uppvisande av erlagd räntebetalning till erkänt utlånings institut registrerat som bank. Och då bara i utlånings institut som finns i samma land som det i vilket inkomsten intjänats. Således stoppas möjligheten att låna i ett land och dra av räntan i ett annat land.
  • Att införa ett totalt stopp för royalty och franchise avgifter om huvudägaren till det bolag som erhåller royalty- eller franchise-avgiften till mer än 20 % har samma ägare som det betalande bolaget.

Tiden är inne för detta och jag är fullt ut övertygad om att vi kan få resten av Europa med oss.

EU, dess medlemsländer och dess medborgare brottas alla med samma problem.

  • Stora underskott i de nationella stadsfinanserna.
  • Höga arbetslöshetstal.
  • Minskade skatteintäkter.
  • Ökad invandring.

Med dessa åtgärder införda i EU och resten av världen har vi tagit ett första avgörande steg mot att fördela världens rikedomar mer solidariskt. Ett anammande av mina ideer innebär att världens regeringar får väsentligt större skatteintäkter. Pengar de sedan kan använda för att bygga välfärd och sociala trygghetssystem.

Som vanligt avslutar jag med min devis och måttstock för ett bra liv:

” Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut du fattar idag”